Rozprawy doktorskie na temat „Organic-inorganic lead halide perovskite solar cells”
Utwórz poprawne odniesienie w stylach APA, MLA, Chicago, Harvard i wielu innych
Sprawdź 18 najlepszych rozpraw doktorskich naukowych na temat „Organic-inorganic lead halide perovskite solar cells”.
Przycisk „Dodaj do bibliografii” jest dostępny obok każdej pracy w bibliografii. Użyj go – a my automatycznie utworzymy odniesienie bibliograficzne do wybranej pracy w stylu cytowania, którego potrzebujesz: APA, MLA, Harvard, Chicago, Vancouver itp.
Możesz również pobrać pełny tekst publikacji naukowej w formacie „.pdf” i przeczytać adnotację do pracy online, jeśli odpowiednie parametry są dostępne w metadanych.
Przeglądaj rozprawy doktorskie z różnych dziedzin i twórz odpowiednie bibliografie.
Liu, Tianyu. "Perovskite Solar Cells fabrication and Azobenzene Perovskite synthesis: a study in understanding organic-inorganic hybrid lead halide perovskite". The Ohio State University, 2020. http://rave.ohiolink.edu/etdc/view?acc_num=osu1576840261464488.
Pełny tekst źródłaÖz, Senol [Verfasser]. "Process-, Solvent- and Chemical Engineering for Solution Processed Organic-Inorganic Lead Halide Perovskite Solar Cells / Senol Öz". München : Verlag Dr. Hut, 2018. http://d-nb.info/1170473601/34.
Pełny tekst źródłaSafdari, Majid. "Chemical Structure and Physical Properties of Organic-Inorganic Metal Halide Materials for Solid State Solar Cells". Doctoral thesis, KTH, Tillämpad fysikalisk kemi, 2017. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kth:diva-199951.
Pełny tekst źródłaSvenska sammandrag: Metylammoniumbly(II)jodid har under de senaste åren genererat ett stort intresse som ett möjligt material for utveckling av effektiva och på industriell skala billiga solceller. Detta material har använts som ljusabsorberande skikt i fasta solceller med imponerande omvandlingseffektiviteter på över 22% för solceller i laboratorieskala. För att denna nya typ av solceller ska bli intressanta för produktion på industriell skala, så behöver grundläggande frågeställningar kring materialens stabilitet avseende högre temperaturer och fukt klargöras. MAPbI3 har formellt perovskitstruktur med den allmänna formel ABX3, där A utgörs av den organiska katjonen (metyammoniumjonen) och som kan kopplas till materialets instabilitet. I denna avhandling har olika alkylammoniumbly(II)jodidmaterial syntetiserats där den organiska katjonen modifierats med syftet att studera växelverkan mellan struktur och fysikaliska egenskaper hos de resulterande materialen. Material av olika dimensionalitet erhölls; tredimensionella (3D) nätverk (MAPbI3, MAPbBr3), tvådimensionella (2D) skiktade strukturer (BdAPbI4, HdAPbI4, OdAPbI4), och endimensionella (1D) kedjestrukturer (EAPbI3, PAPbI3, EAPb2I6). Flera nya lågdimensionella material (2D och 1D) tillverkats och karaktäriserats för första gången. Enkristalldiffraktometri har använts för att erhålla materialens atomära struktur. Strukturen hos material tillverkade i större mängder konfirmerades genom jämförelse mellan resultat från pulverdiffraktion och enkristalldiffraktion. Den oktaedriska strukturenheten [PbI6] utgör ett återkommande tema i materialen sammankopplade till olika dimensioner. Då större organiska katjoner används karaktäriseras i regel strukturerna av större enhetsceller och lägre symmetri. De lågdimensionella materialen ger typiskt störe elektroniskt bandgap, lägre fotoinducerad ledningsförmåga och därför sämre omvandlingseffektiviteter då de används i solceller. De lågdimensionella materialen (1D och 2D) som baseras på de större organiska katjonerna uppvisar bättre stabilitet med avseende på högre tempereratur och fukt. De tvådimensionella materialens elektroniska struktur har karaktäriserats med hjälp av röntegenfotoelektronspektroskopi, liksom röntgenabsorptions- och emissionsspektroskopi. Resultat från teoretiska beräkningar stämmer väl överens med de experimentella resultaten, och de visar att materialens valensband huvudsakligen består av bidrag från atomorbitaler hos jod, medan atomorbitaler från bly främst bidrar till edningsbandet. Sammantaget erbjuder avhandlingen en översikt av sambandet mellan kemisk dimensionalitet och fysikaliska egenskaper hos ett antal organiska/oorganiska blyhalogenidmaterial med fokus på tillämpning i solceller.
QC 20170123
Rathod, Siddharth Narendrakumar. "Structure Stability and Optical Response of Lead Halide Hybrid Perovskite Photovoltaic Materials: A First-Principles Simulation Study". Wright State University / OhioLINK, 2017. http://rave.ohiolink.edu/etdc/view?acc_num=wright1496189488934021.
Pełny tekst źródłaAversa, Pierfrancesco. "Primary Defects in Halide Perovskites : Effect on Stability and Performance for Photovoltaic Applications Effect of organic PCBM Electron transport Layers on natural and post-irradiation ageing of optical absorption and emission in methyl ammonium lead triiodide spin –coated on p-i-n Solar Sell Substrates Effect of organic PCBM Electron transport Layers on natural and post-irradiation ageing of optical absorption and emission in triple cation lead mixed halide perovskite spin –coated on p-i-n Solar Sell Substrates Electron Irradiation Induced Ageing Effects on Radiative Recombination Properties of methylammonium lead triiodide layers on p-i-n solar cell substrates Electron Irradiation Induced Ageing Effects on Methylammonium Lead Triiodide Based p-i-n Solar Cells Electron Irradiation Induced Ageing Effects on Radiative Recombination Properties of Quadruple Cation Organic-Inorganic Perovskite Layers". Thesis, Institut polytechnique de Paris, 2020. http://www.theses.fr/2020IPPAX050.
Pełny tekst źródłaDuring the last eleven years, Hybrid Organic Inorganic Perovskites (HOIPs) materials have emerged as an exciting topic of research for potential application in solar cell technologies due to their outstanding optoelectronic properties and processing advantages. However, HOIPs materials suffer from several drawbacks with, in peculiar, their lack of stability under operational conditions (light, bias, environment…). To improve this stability is one of the biggest challenges to be addressed before commercialization. The general formula for HOIPs is (A1,A2,A3,A4)Pb(X1,X2)3, where the A sites can be occupied by a distribution of 1 to 4 metallic/organic cations and X sites with halide anions. The role of native vacancy defects has been questioned as a possible cause for HOIPs solar cells degradation. The aim of this work is to understand the defect role in long term stability of HOIPs materials for photovoltaics. For this reason, primary defects were introduced in a controlled way via high energy electron irradiation (1MeV) in sets of layers and solar cells (SCs) fabricated using various HOIPs compounds. Those include the photovoltaic HOIPs prototype, MAPbI3 (A1PbX13), and emergent triple or quadruple cation mixed halide HOIPs, (CsMAFA)Pb(I1-xBrx)3 (A3PbX23) or (GACsMAFA)Pb(I1-yBry)3 (A4PbX23). The HOIPs layers are fabricated according to the same procedure as the HOIPs active SC layers and, subsequently, treated in similar conditions. For A1PbX13 and A3PbX23, the solar cells are of the p-i-n structure with organic hole and electron transport layer (HTL/ETL). The HOIPs layers are deposited on the glass/ITO/HTL (PEDOT:PSS) substrate without or with the top ETL layer (PCBM). For A4PbX23, the solar cells are of the n-i-p type with inorganic ETL (TiO2) and organic HTL (Spiro-OMeTAD) layers. The layers are directly deposited on glass without the ETL layer.Positron Annihilation Spectroscopy (PAS) gives direct evidence for native vacancy-type defects and irradiation induced ones in layers of each HOIP compound. The energy dependence of absorbance shows that natural and after irradiation ageing generates different defect populations in each HOIP compound. These populations strikingly also differ depending on the absence or presence of the top ETL layer for the A1PbX13 and A3PbX23 compounds. The defect populations evolve over ageing duration as long as 3 months. The prominent effects of ageing include (i) band gap modification, (ii) tailing of conduction/valence band extrema and (iii) optical absorption via deep subgap electronic levels. Illumination effects under laser also vary with ageing for each HOIP compound. Asymmetric photoluminescence (PL) peaks in each compound under continuous laser illumination reflect that radiative emission involves Gaussian emission rays with energy, FWHM and height evolving with illumination time. The emission transitions involve shallow localized electronic levels in A3PbX23 and A4PbX23 and resonant ones in A1PbX13. These electronic levels are attributed to specifically illumination-induced defect populations. Natural and after irradiation ageing result in PL decay lifetime spectra resolved into one or two exponential decay components. The decay components number and lifetime are strongly affected by the initial production of irradiation defects and HOIPs composition. Such effects last over 3 months at least in A4PbX23. The p-i-n solar cells exhibit most striking irradiation ageing induced photovoltaics performance. The External Quantum Efficiency (EQE versus photon energy) and the photovoltaic performance (I-V under illumination) of the irradiated solar cells have higher values than those in the reference SCs after 6 to 12 months of ageing. This gives evidence that defect engineering via high energy electron irradiation has a potential for providing innovative processing pathways to enhance the long-term stability of HOIPs photovoltaic performance
Lini, Matilde. "Optoelectronic characterization of hybrid organic-inorganic halide perovskites for solar cell and X-ray detector applications". Master's thesis, Alma Mater Studiorum - Università di Bologna, 2021. http://amslaurea.unibo.it/23213/.
Pełny tekst źródłaDahlin, Oskar. "Syntes och karakterisering av ogiftiga organiska metall halid halvledare för solceller". Thesis, KTH, Skolan för kemivetenskap (CHE), 2015. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kth:diva-172449.
Pełny tekst źródłaSträvan att utveckla effektivare solceller och så miljövänliga som möjligt är drivkrafterna för det här arbetet. För att uppnå detta krävs forskning för att förbättra förståelsen för vilka mekanismer och parametrar som styr hur väl solcellerna fungerar. Det är nödvändigt att ta fram nya material, då de nuvarande brister i stabilitet, de är framförallt känsliga för vatten, temperatur och UV-strålning. I det här arbetet är syftet att byta ut bly (Pb2+), som är giftig och kopplad till hälsorisker, i den organiska metall halid (OMH) perovskit strukturen. Detta görs med guld eller silver i kombination med vismut och silver självt. Även trimetylsulfonium- guld eller silver undersöks. Metylammonium katjonen substitueras också mot cesium. Perovskit material absorberar både ljus och transporterar laddningar i solceller. Material baserade på AuI/AgI, BiI3 och CH3NH3I and AuI/AgI och [Me3S]I and AgI, BiI3 and CsI syntetiserades. Dessa analyserades, med XRD på dels ett substrat av tunn film och dels ett mesoporöst och Raman spektroskopi, för att bestämma strukturen på materialet och bindningar. J-V mätningar utfördes för att se hur materialen fungerade som solceller. Efter detta utfördes mätningar av konduktiviteten och absorptions parametrar bestämdes genom ett elektriskt konduktivitetstest respektive UV-vis absorptions spektroskopi. XRD mätningarna indikerar att perovskit strukturen kan ha erhållits eftersom spektrumen överensstämmer med de i [20], framförallt för T3, T5 och T6, Cs1 och Cs2. I T7 bildas någon ny struktur. Vismut skulle kunna vara delvis utbytt mot silver som metalkatjon. Proven är relativt amorfa, men uppvisar kristallina toppar och produkten skulle kunna vara en blandning av en kristallin och amorf fas, där den kristallina fasen skulle kunna ha den eftersträvade perovskit strukturen. Mesoprös TiO2 som substrat verkar öka graden av kristallinitet hos materialen. Samtliga material verkar ha bildat någon ny struktur eftersom reaktanterna i sin rena form inte verkar finnas. Undantag skulle kunna vara P1 och T1, vilka innehåller AuI. Bytet av katjon från metylammonium mot cesium resulterar i ett skifte av topparna troligen beroende av skillnaden i storlek mellan katjonerna, liksom påvisas i [20], men strukturen är förmodligen densamma. Raman spektroskopin indikerar en förändring i strukturen, någon ny bindning finns, hos materialen när metylammonium andelen ökas för de förmodade metylammonium silver vismut jodid perovskiterna. Detta gäller materialen T5, T6, T7, där andelen metylammonium ökar. Den nya bindningen är mest uttalade i T7, där metylammonium andelen är den högsta. Både silver och vismut jodid bindningar verkar finnas och kan inte kopplas till att de rena reaktanterna har rekristalliserats och nya bindningar av dessa finns i alla material till en viss grad. Den organiska bindningens vibration har låg intensitet och kan tyda på att det inte finns så mycket organisk katjon i produkten och således minskar sannolikheten att ha den eftersträvade anjon produkten. Solcellerna gjorda med Spiro-OMeTAD var 700-4000 gånger mer effektiva än dom gjorda med Svavel polymer HTM. För solcellerna gjorda med Spiro-OMeTAD som HTM ger en ökning av metylammonium katjon andelen en ökad effektivitet. För cesium som katjon med den kombinerade metalkatjon konstellationen med vismut och silver, blir effektiviteten högre än om vismut är metalkatjon självt. Metylammonium som katjon ger en högre effektivitet än cesium. Solceller gjorda med Svavel polymer HTM visar ungefär 3-30 gånger högre effektivitet med metylammonium som katjon jämfört med cesium som katjon. HTM materialet verkar påverka perovskit materialet och göra några av cellerna helt transparenta och de andra blekare. Klor benzen användes som lösningsmedel och denna kan ha innehållit vatten och kan vara orsaken till färgskiftningen. Detta kan vara orsaken till den låga verkningsgraden som erhölls för solcellerna. En annan möjlig förklaring skulle kunna vara metoden för mätningarna. Denna kan ha varit felaktig, då kontakten troligen har varit det som har mätts och etsningsprocessen skulle kunna vara en orsak till detta. Solcellerna uppvisar ganska låg effektivitet i jämförelse med [20], trots att samma material och procedur har använts och således kan det vara något fel i precisionen av framställningen. Cellerna skulle förmodligen gjorts om ett antal gånger och möjliga felkällor borde utretts och åtgärdats. Materialen var överlag relativt konduktiva. P1 gav den högsta konduktiviteten, nära tre gånger högre än metylammonium bly jodid, som har en konduktivitet på 1,1x10-4 s/cm [3]. En ökning av andelen metylammonium gav en ökning av konduktiviteten både med vismut och silver som metalkatjon och silver självt. Ökningen av andelen metylammonium skulle kunna resultera i ett en ny struktur uppkommer som har plan som är mer konduktiva. Utbytet av guld mot silver för trimetylsulfonium jodid materialen gav en markant sänkning av konduktiviteten. Materialen har olika absorptionskurvor vilket innebär att de har olika bandgap och detta indikerar olikheter i strukturen. Bandgapen för alla material är indirekta, trots att bandgapen för perovskiter i regel är direkta. Att ha indirekta bandgap kräver ett skifte i momentum i de elektroniska energiöverföringarna och är inte så fördelaktigt som att ha direkta bandgap. I jämförelse med metylammonium bly jodid, som har ett direkt bandgap på 1,6eV, är bandgapen minst 0,5 eV högre och varierar mellan 2,2-2,36 eV. P1 hade ett lågt värde på bandgapet, 1,6 eV, vilket innebär absorption av ett brett spektrum av våglängder. Konduktiviteten verkar inte vara den faktor som är orsaken till den låga effektiviteten hos solcellerna och de celler som inte är transparenta absorberar ljus. Det är högst troligt att den låga effektiviteten har sin förklaring, åtminstone delvis, i produktionsprocessen för solcellerna. Den relativt låga skanningshastigheten kan också vara en orsak för den låga effektiviteten och HTM Spiro-OMeTAD bör användas. I dagsläget är effektiviteten för perovskitmaterialen med silver/vismut, guld/vismut och silver för låg och har inte möjlighet substituera bly i perovskit solceller. Inte heller trimetylsulfonium guld eller silver jodid cellerna och inte heller cesium perovskiternas effektivitet räcker till i dagsläget. Konduktiviteten för materialen är lovande och materialen som inte är transparenta absorberar ljus.
Yu, Yue. "Thin Film Solar Cells with Earth Abundant Elements: from Copper Zinc Tin Sulfide to Organic-Inorganic Hybrid Halide Perovskite". University of Toledo / OhioLINK, 2017. http://rave.ohiolink.edu/etdc/view?acc_num=toledo1513289830601094.
Pełny tekst źródłaRalaiarisoa, Maryline. "Electronic properties of hybrid organic-inorganic perovskite films: effects of composition and environment". Doctoral thesis, Humboldt-Universität zu Berlin, 2019. http://dx.doi.org/10.18452/20194.
Pełny tekst źródłaThe present thesis aims at characterizing the electronic properties of solution-processed hybrid organic-inorganic perovskites (HOIPs) in general, and the HOIP methyl ammonium (MA) lead iodide-chloride (MAPbI3-xClx) films, in particular, at different stages, namely from its formation to its degradation, by means of photoelectron spectroscopy (PES). Firstly, the formation of MAPbI3-xClx films upon thermal annealing is monitored by a combination of PES, time-of-flight secondary ion mass spectrometry, and grazing incidence X-ray diffraction for disclosing changes in electronic properties, film composition, and crystal structure, respectively. Overall, the results point to the essential mediating role of chlorine in the formation of a highly textured perovskite film. The film formation is accompanied by a change of composition which leads to the film becoming more n-type. The accumulation of chlorine at the interface between perovskite and the underlying substrate is also unambiguously revealed. Secondly, the separate effects of water and oxygen on the electronic properties of MAPbI3-xClx film surfaces are investigated by PES. Already low water exposure – as encountered in high vacuum or inert conditions – appears to reversibly impact the work function of the film surfaces. Water vapor in the mbar range induces a shift of the valence band maximum (VBM) away from the Fermi level accompanied by a decrease of the work function. In contrast, oxygen leads to a VBM shift towards the Fermi level and a concomitant increase of the work function. The effect of oxygen is found to predominate in ambient air with an associated shift of the energy levels by up to 0.6 eV. Overall, the findings contribute to an improved understanding of the structure-property relationships of HOIPs and emphasize the impact of least variation in the environmental conditions on the reproducibility of the electronic properties of perovskite materials.
Chen, You-Cheng, i 陳佑承. "Fabrication of Lead Halide Perovskite Organic/Inorganic Hybrid Solar Cells with Thick Photoactive Layer". Thesis, 2014. http://ndltd.ncl.edu.tw/handle/gmznxn.
Pełny tekst źródła國立清華大學
光電工程研究所
102
This paper proposed a low temperature, solution process, simple process, a large area of the lead halide perovskite organic/inorganic hybrid solar cell. In this paper, in which the use of lead halide perovskite as the photoactive layer. With the high solubility PbCl2 in DMSO to increase the concentration of the precursor solution, and construct organic / inorganic hybrid solar cell. Our device configuration:Glass/ITO/PEDOT:PSS/Perovskite/PCBM/Al belong to normal structure. Suitably selected the hole and the electron transport layer by spin coating and dried to optimize conditions for the performance of the solar cell of the present paper is better. In this paper, Construction of the solar cell efficiency of up to 7.0 %, short-circuit current of 18.1 mA/cm2 has excellent performance. Lead halide perovskite organic / inorganic hybrid solar cell laden with good efficiency and performance advantages of a large area can be to facilitate the production of large-area components toward future development.
Wang, Chia-Lin, i 王家麟. "Synthesis of Lead Halide Perovskite and the Fabrication of Related Organic/Inorganic Hybrid Solar Cells". Thesis, 2014. http://ndltd.ncl.edu.tw/handle/rzyp8v.
Pełny tekst źródłaLee, Yi-Lin, i 李億霖. "Effect of atomic layer deposited metal oxides on organic-inorganic hybrid lead halide perovskite solar cells". Thesis, 2017. http://ndltd.ncl.edu.tw/handle/2gtjx2.
Pełny tekst źródła國立臺灣大學
材料科學與工程學研究所
106
Organic-inorganic hybrid lead halide perovskite solar cells have been developed rapidly because its excellent performance. However, the active material is unstable in ambient air, which limits its practical application. Thermal instability of devices states a more fundamental problem. In this thesis, atomic layer deposited inorganic metal oxides was applied to perovskite solar cells devices in order to solve the problem. We first investigated compatibility of perovskite with a variety of metallic precursors and with oxidants, respectively. We concluded criteria of selecting condition of ALD process and choice of precursors that would not damage perovskite. With optimal parameters, devices with ultra-thin atomic layer deposited Al2O3 or TiO2 direct on top of perovskite showed good performance. However, thermal instability of devices still did not improve due to imperfect coverage of oxides layer resulted from lack of nucleation cite on perovskite surface. To solve this problem, we deposited ALD AZO on organic charge transport layer instead. Device of this architecture reached efficiency of 14.6%, and only dropped to 80% of initial value after 1-day storage in glove box at 85℃. The thermal instability was much improved as efficiency of control devices dropped to less than 50% of initial value.
Chouhan, Arun Singh. "Organic-Inorganic Heterojunctions for Application in Perovskite Based Photovoltaics". Thesis, 2020. https://etd.iisc.ac.in/handle/2005/4656.
Pełny tekst źródła方建瑋. "Fabrication of inverted lead halide perovskite hybrid organic solar cells with chemical bath deposited Zinc Oxide". Thesis, 2014. http://ndltd.ncl.edu.tw/handle/7rex9q.
Pełny tekst źródłaChen, Yi-Ru, i 陳怡儒. "Addition of Different Ligands of FeS2 Nanocrystals to Organic-Inorganic Halide Perovskite Solar Cells". Thesis, 2016. http://ndltd.ncl.edu.tw/handle/45743278092512782992.
Pełny tekst źródła國立臺灣師範大學
化學系
104
Inorganic-organic perovskite solar cells are one of the most significant materials because of its high absorption and power conversion effiency. In this study, the architecture of our planar heterojunction perovskite solar cells is FTO / TiO2 / CH3NH3PbI3-xClx / spiro-OMeTAD / Au. Because this type of solar cell is easily affected by the morphology of perovskite layer, many studies tried to control the morphology of it to improve the effiency. In our work, we synthesized pyrite iron(II) sulfide nanocrystals (FeS2 NCs) with respectively different ligands acting as additive. Each FeS2-ligand with different concentrations is added separately into perovskite precursor solution. Compared with the pristine device, the FeS2-added one shows obviously higher Short circuit current (Jsc) and lower Open circuit voltage (Voc). The as-prepared cells were analyzed in various techniques, including SEM, XRD, Visible Absorption Spectroscopy and EQE, and show significant morphological change in perovskite layer, which dominates the cell’s efficiency.
Tseng, Shih-Wei, i 曾世維. "The Inorganic Copper Thiocyanate Material Applied to Organic Iodide Lead Perovskite Solar Cells". Thesis, 2016. http://ndltd.ncl.edu.tw/handle/14836749479901430586.
Pełny tekst źródła國立臺南大學
電機工程學系碩博士班
104
This post thesis research, we will successfully applied the perovskite copper thiocyanate solar cell P-type buffer layer, we will be formulated as a powdercopper thiocyanate solution was spin-coated to be made into film, and from energy level (Conduction band) using copper thiocyanate can be seen also reduce carrier recombination, and therefore can have a higher open-circuit voltage and short circuit current density, conversion efficiency of the element can be improved- We use the PEDOT: PSS element made of the photoelectric conversion efficiency of only 11%, and we can see that the use of copper thiocyanate conversion efficiency can be increased to 15.1%. We then without annealing manner, successfully applied to the flexible substrate copper thiocyanate, efficiency can reach 7%.
Reichert, Sebastian. "Ionic Defects in Metal Halide Perovskite Solar Cells". 2021. https://monarch.qucosa.de/id/qucosa%3A74870.
Pełny tekst źródłaSolar cells made of organic–inorganic hybrid perovskite semiconductors are considered as a possible key technology for the conversion of cheap and environmentally friendly electrical energy and thus as a milestone for the turnaround in energy policy. In order to meet the steadily growing global demand for electrical energy, solar cell tech- nologies are required that are both highly efficient, i.e. close to the Shockley–Queisser limit, and sufficiently stable. While the efficiency of solar cells based on perovskite semi- conductors has undergone a remarkable development in the last decade, the essential physical mechanisms of this technology cannot yet be fully explained. The electronic- ionic mixed conductivity is one of these properties, which influences the efficiency and especially the stability of the perovskite solar cell. The central topic of this thesis is therefore the investigation of mobile ionic defects and their influence on solar cell parameters. It is shown that the migration rates of ionic defects in perovskites are attributed to wide distributions. By application of a newly developed regularisation algorithm for inverse Laplace transform and different measurement modes for deep-level transient spectroscopy, it can thus be clarified why reported ionic defect parameters from the literature for the same defects can differ significantly. This basic understanding can be used to study the influence of small stoichiometric variations on the defect landscape and to better understand the interaction between electronic and ionic properties. Us- ing the Meyer–Neldel rule also allows the characterisation of ionic defects in perovskite semiconductors. The last part of this thesis shows that electrical and optical methods such as intensity-modulated spectroscopy are suitable for obtaining information about mobile ions in hybrid perovskites. In addition, the electronic recombination behaviour is examined more closely.
Lin, Jou-Chun, i 林柔均. "Addition of Nanocrystals to Improve the Photo-Conversion Efficiency of Organic-Inorganic Halide Perovskite Solar Cells". Thesis, 2015. http://ndltd.ncl.edu.tw/handle/yfs46z.
Pełny tekst źródła國立臺灣師範大學
化學系
103
Perovskite solar cells have been developed rapidly in recent years. Solution processable planar heterojunction perovskite solar cells are seen as a promising low-cost renewable energy technology. The most common device structure is FTO / TiO2 / CH3NH3PbI3-xClx / spiro-OMeTAD / Au. The main difficulties for this type of solar cells are the controls of coverage and morphology of perovskite CH3NH3PbI3-xClx film. In this study, a solution processable pyrite iron(II) sulfide nanocrystals (FeS2 NCs) act as additives. The FeS2 NCs mixed solution is added 5 vol% into the perovskite precursor solution to improve the film formation, the energy conversion efficiency reach 15.95%. Compared with the pristine CH3NH3PbI3-xClx device it has enhanced about 28%. We studied the new perovskite by various analyses, including XRD, Visible Absorption Spectroscopy, EQE, TRPL and SEM. The results showed that this iron(II) disulfide nanocrystals additive can improve the crystallinity of the perovskite film, making it more connective and directional. Therefore, the increased VOC and FF further enhanced the energy conversion efficiency of perovskite solar cells.