Gotowa bibliografia na temat „Kvinnliga fotbollsspelare”

Syfte och frågeställningar Syftet med den här studien är att undersöka vad som påverkat kvinnliga fotbollsspelare till att engagera sig som tränare samt om förutsättningarna för kvinnliga fotbollstränare förändrats över tid genom att jämföra två förutbestämda generationer. 1. Vilka faktorer har bidragit till att kvinnliga fotbollsspelare valt att bli tränare? 2. Finns det någon skillnad mellan generationer av kvinnliga fotbollstränare gällande vilka faktorer som påverkat deras beslut att bli tränare? 3. Finns det någon skillnad mellan generationer av kvinnliga fotbollstränare gällande vilka faktorer som försvårat deras tränarkarriär? Metod Föreliggande studie utmynnade i en kvantitativ ansats med inslag av intervjuer då både bredd och djup eftersträvades. Enkätformuläret baserades på svar från respondenterna i för-intervjuerna för att få en djupare förståelse kring kvinnliga fotbollstränares syn på sin tränarroll. Enkäten innehöll sex bakgrundsfrågor samt två huvudfrågor med påståenden deltagarna fick ta ställning till. Studien genomfördes på 106 kvinnliga fotbollstränare i Sverige, varav fyra deltog i för-intervjuer och 102 (bortfall n=4) i enkätstudien. I för-intervjuerna deltog två från varje generation och i enkätundersökningen deltog 47 från den yngre generationen (generation 1) och 51 från den äldre (generation 2). Urvalskriterierna för studien var att ha spelat fotboll i minst tio år samt minst ha utbildningsnivå två av fyra möjliga (UEFA B ungdom eller motsvarande). Svaren analyserades i IMB SPSS Statistics 24 där det icke parametriska-testet Mann-Whitney användes för att jämföra generationernas skattningar.  Resultat Av faktorerna som bidragit till att kvinnorna valt att bli tränare skattades påståendet “Jag brinner för damfotboll” högst av båda generationerna. Den största signifikanta skillnaden mellan generationerna fanns i påståendet “Jag vill utveckla individer till att bli bra fotbollsspelare” där den äldre generationen skattade detta påstående högre. Faktorn att det är sämre förutsättningar på damsidan än på herrsidan gällande resurser och organisation har varit det som försvårat mest för båda generationerna. Den största tendensen till signifikant skillnaden mellan generationerna av faktorerna som försvårat fanns i påståendet “Att vara ensam kvinna bland många män inom tränarkåren” där den yngre generationen skattade detta lägre jämfört med den äldre generationen.                                                                                                         Slutsats Våra resultat visar tendenser på att i vissa påståenden har förutsättningarna för kvinnliga fotbollstränare förändrats med tiden, men det finns fortfarande mycket som behöver utvecklas och förbättras. Det högsta skattningsvärdet för den faktorn som bidragit eller försvårat mest till valet att fortsätta som tränare efter sin spelarkarriär hittas i samma påståenden för båda generationerna.

Ämneslärarprogram, Specialidrott

Bakgrund: Unilateral benträning är ett relativt outforskat område inom träningsvetenskapen. Traditionellt genomförs fysträning för intermittenta idrotter bilateralt, trots att idrottens rörelser sker unilateralt. Det finns många studier som behandlar samband mellan agility och effektutveckling, men få som har undersökt skillnaden mellan unilateral och bilateral effektutveckling sett till agility. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka om unilateral effektutveckling har en starkare korrelation med agility än vad bilateral effektutveckling och agility har hos kvinnliga fotbollsspelare i division 2. Metod: Kvinnliga fotbollsspelare (n=13, ålder 23 ± 4 år) utförde vertikalhopp med tilläggsbelastning på båda benen, vänster ben och höger ben på 20 kg, 30 kg, 40 kg samt för båda benen på 50 kg och T-test och Pro agility test. Effektutveckling i förhållande till kroppsvikten på båda benen (PBbw), vänster ben (PVbw) och höger ben (PHbw) analyserades och korrelerades sedan mot T-test (Ttest) och Pro agility test (Proagility). Resultat: Signifikanta korrelationer hittades mellan agility och både vänster unilateral (PVbw-Ttest, r = -0,578) och bilateral (PBbw-Ttest, r = -0,741; PBbw-Proagility, r = -0,555) effektutveckling, där korrelationen bilateralt var starkast. Ingen signifikant korrelation hittades mellan höger ben och agility. Konklusion: Bilateral effektutveckling hade en starkare korrelation med agility än vad unilateral effektutveckling och agility hade hos kvinnliga fotbollsspelare i division 2.
Background: Unilateral training is considered to be a new field of interest within the science of sports. Traditionally most of the strength and conditioning training is performed bilaterally even though the majority of motions in sports are carried out unilaterally. Previous studies have examined the correlations between agility and power output but few of them investigated the difference between unilateral and bilateral power output and agility. Objective: The aim of this study was to examine whether the correlation between unilateral power output and agility is stronger than the correlation between bilateral power output and agility in female division 2 soccer players. Method: Female soccer players (n=13, age 23 ± 4 years) performed loaded counter movement jumps with 20 kg, 30 kg and 40 kg for both legs, left leg and right leg and with 50 kg for both legs and T-test and Pro agility test. Power output, in relation to body weight for both legs (PBbw), left leg (PVbw) and right leg (PHbw) was analyzed and correlated against T-test (Ttest) and Pro agility test (Proagility). Results: Significant correlations were found between agility and both left unilateral (PVbw-Ttest, r = -0,578) and bilateral (PBbw-Ttest, r = -0,741; PBbw-Proagility, r = -0,555) power output, where the bilateral correlation was the strongest. No significant correlation was found between the right leg and agility. Conclusion: Bilateral power output had a stronger correlation with agility than unilateral power output and agility in female division 2 soccer players.

Bakgrund: Främre korsbandsskador är en av de vanligaste och svåraste skadorna inom damfotboll. Det finns stark evidens för att skadeförebyggande knäkontrollsträning förebygger främre korsbandsskador om följsamheten till träningen är hög. Syfte: Syftet med studien är att undersöka kvinnliga fotbollsspelares följsamhet till knäkontrollsträning och om det finns ett samband mellan följsamhet och self-efficacy, upplevda fördelar, upplevda hinder, yttre påminnelser, upplevd sårbarhet samt upplevd allvarlighetsgrad.  Metod: En kvantitativ ansats med en icke-experimentell tvärsnittsdesign har använts för att besvara studiens syfte och frågeställningar. Ett ändamålsenligt urval har tillämpats och data samlades in genom en webbenkät där 73 besvarade enkäter inkom. En deskriptiv frekvensanalys och Spearman’s rangkorrelation användes för att analysera resultatet. Resultat: 58,9% av deltagarna utförde knäkontrollsträning >2 ggr/veckan och följer rekommendationerna för knäkontrollsträning. Det fanns ett lågt samband mellan knäkontrollsträning och upplevda hinder, self-efficacy och yttre påminnelser. Mellan resterande variabler, divisioner och knäkontrollsträning förelåg inget signifikant samband.  Slutsatser: Resultatet tyder på en högre följsamhet till knäkontrollsträning än vad tidigare studier påvisat, dock anses följsamheten fortfarande vara för låg. Resultatet visar även på inget eller lågt samband mellan knäkontrollsträning och de centrala begreppen i HBM. Vidare forskning bör göras på ett större antal deltagare, män och ur andra beteendemedicinska perspektiv.

Testosterone is a steroid and anabolic hormone found in all mammals. Previous research indicates that testosterone levels correlates with physical capacities related to physical performance. However, these studies refers only to men and boys. The aim of present study was therefore to investigate the potential relationship between body composition, strength, power and endurance capabilities in relation to blood levels of testosterone and DHEAS in young female football players. Seventeen female elite football (age: 15,4 ± 0,6, body mass: 57,2 ± 7,4kg, height 1,65 ±0,04m) players volunteered for the study. Morning levels of testosterone were plotted against results of Dual-energy X-ray absorptiometry, Biodex isokinetic dynamometer, maximal counter movement jump, drop jump, 10 and 20 meters sprints and aerobic fitness (Yo-Yo intermittent endurance test). Testosterone levels were significant correlated with DHEAS as well as bone density (BMD) in L1-L4 (p <0,01) and whole body (WB) BMD (p <0,05). DHEAS also correlated with BMD in L1-L4 and WB (p <0,05). No correlations were found between testosterone, DHEAS and performance capacities. These results suggest that DHEAS predict the level of testosterone and BMD in young women. However, more research is needed to clarify the relationship between testosterone, DHEAS and physical capacities in a larger group of women.

Inledning: Fotboll är en lagsport som innehåller fysiska -och tekniska krav. Till författarnas kännedom finns det begränsat med vetenskaplig forskning om kvinnliga fotbollsspelare, dess belastning och sambandet till skador under träning och match. Syfte: Syftet med denna studie var att mäta den fysiska belastningen och skador under en fyra veckors träning -och matchperiod hos kvinnliga fotbollsspelare i ålder 18–22 år. Metod: Datainsamlingen genomfördes med 10 hertz Global Positioning System (GPS)- enheter på sex kvinnliga fotbollsspelare från mellersta Sverige under säsong 2018. Variablerna som mättes var distans i meter, player load, meter i olika hastigheter, en egenskattad belastning för styrketräningspass och egenskattad veckobelastning. Fotbollsspelarna studerades under 17 träningstillfällen och tre matcher. Data analyserades deskriptivt för att se som det fanns samband mellan player load och egenskattad belastning. Ett t-test användes för att se om det fanns några skillnader i lagets planerade belastning och den uppmätta belastningen. Vidare analyserades även om det fanns ett samband mellan de skador som uppstod och den fysiska belastningen. Resultat: Mätningarna visar att de kvinnliga fotbollsspelarnas planerade belastning stämmer relativt bra med den uppmätta belastningen för distans (m) och player load, dock inte hastighetszonerna. Vid ett högre player load värde skattar sig fotbollsspelarna som en mer ansträngd belastning och muskeltrötthet. Under denna studie uppstår fyra skador hos de deltagande. Slutsats: Resultatet tyder på att hög fysisk belastning kan ha ett samband med skador hos kvinnliga fotbollsspelare.

Inledning: Ett problem i samhället är att flickor i stor utsträckning avslutar sin idrottskarriär i tidiga tonåren. Hälften av alla ungdomar som börjar föreningsidrotta slutar innan 20 års ålder. Det är viktigt att minska avhoppen från föreningsidrotten då den visar sig resultera i en god folkhälsa, minskade sjukvårdskostnader och mindre kriminalitet. Eftersom majoriteten av avhoppen är flickor skapas det en ojämställdhet mellan könen, en ojämn hälsa och det minskar flickornas möjligheter att nå professionell framgång. Forskning visar på att avhoppen främst beror på minskat intresse, ökade krav från skolan samt brist på tid och kompetens. För ett fortsatt deltagande visar forskning på att det handlar om att se idrotten som en livsstil och att få känna sig kompetent, även relationer spelar stor roll för ett fortsatt deltagande.Syfte: Undersöka hur kvinnliga fotbollsspelare över 20 år har upplevt sitt fotbollsdeltagande och vad det är som gjort att de fortsatt sitt deltagande.Metod: En kvalitativ metod har använts där semistrukturerade intervjuer genomfördes för att undersöka spelarnas upplevelser av deras fotbollskarriärer. Urvalet är tre kvinnliga fotbollsspelare 23-24 år som spelar i div 1, elitettan och allsvenskan. Analysen gjordes med hjälp av kodning där olika resurser utifrån transitionsterorin användes som teman i kodningen.Resultat: Varje spelare har under karriären upplevt olika händelser som påverkat spelarens deltagande på olika sätt. Dessa händelser berör både framgångar och motgångar i karriären. För att hantera dessa händelser har spelarna använt sig av olika resurser. Dessa resurser handlar om sociala stöd (tränare, familj, lagkamrater), motivation (målmedvetenhet, positiv inställning, framgång), personlighet (fotbollsspelare som identitet, driven) samt kunskaper och färdigheter. Resultatet visar även att spelarna upplevt brister av resurser i vissa sammanhang.Slutsats: De händelser som påverkat spelarnas deltagande är både positiva och negativa händelser. De positiva händelserna handlar om att upplevelsen av att spela är rolig, de har blivit uttagna till distrikt-och landslag och har haft en bra gemenskap i laget. De negativa händelserna som påverkat spelarnas deltagande har varit skador, dåliga tränare, misslyckade övergångar och flytt till nya städer. För att hantera dessa händelser har spelarna haft resurser som lett dem till lyckade övergångar och ett fortsatt deltagande.

Inledning Det är bevisat att hög-intensiv intervallträning två gånger i veckan i sex till åtta veckor kan förbättra aerob kapacitet. Syfte Syftet med denna studie var att undersöka om sex veckors hög-intensiv intervallträning en gång i veckan i kombination med snabbhetsträning kan ge ökad prestationsförbättring hos kvinnliga fotbollsspelare. Metod Tjugoåtta damlagsspelare från samma fotbollslag deltog i studien varav elva fullföljde hela studien. Studien genomfördes en gång i veckan i sex veckor och innehöll hög-intensiv intervallträning i hinderbana inomhus med snabbhetsträning. Före- och eftertester utfördes i form av ett Yo-Yo intermittent återhämtningstest nivå 1 (YYIRTL1) samt ett 6 x 30 meter upprepat sprinttest. Resultat YYIRTL1 visade en signifikant förbättring från 633 ± 232 till 738 ± 247 (p = 0,01) i ökad distanslängd. 6 x 30 meter upprepat sprinttest visade ingen signifikant skillnad av den snabbaste sprinten (p > 0,05) men i total upprepad sprinttid visade resultatet på en signifikant förbättring från 31.83 ± 1.50 till 31.06 ± 0.99 (p = 0,02). Konklusion Sex veckors hög-intensiv träning kan ge ökad prestationsförbättring i uthållighet samt minskad total upprepad sprinttid.