Rozprawy doktorskie na temat „Knowledge Formulation”

The purpose of this research project was to determine the role and contribution of tacit knowledge in the formulation of small company strategy. A literature review was carried out to identify the gaps in knowledge regarding these issues. Using a case study methodology, evidence from 3 small firms was collected around the recounting of specific strategic episodes, where the different types of knowledge being used were identified. Four criteria were used to analyse the evidence - plausibility, credibility, internal and external validity. The findings relating to each firm were presented in 3 case study reports. A comparative analysis of the findings enabled the following conclusions to be reached. The managers in the 3 small companies were capable of providing credible accounts of the ways in which they practice strategy-making to accompany the development of their firms. They have devised and developed a series of drivers which have accompanied their strategic practice. These drivers have been present since company creation; they have continued to shape the trajectories taken by each company and they are associated with specific learning patterns. They directly influence the processes the managers use to formulate strategy. Each manager has developed a specific approach to formulating strategy. The use of intuition, alongside more rational mechanisms to analyse and validate decisions was identified in the 3 cases. Intuition plays an integrating, synthesising role in paving the way for possible directions and orientations within the options envisaged. The managers in the small firms call on a wide range of personal and professional knowledge and experience when formulating strategies for their companies. In activating their strategy formulation processes, they rely on mobilising their specific versions of tacit knowing.

Aujourd’hui, le marché de la peinture automobile est gouverné par une demande pour des couleurs profondes et vives avec effets. Dans le domaine de la peinture automobile, l’exigence est très haute car la couleur est associée à un signe de qualité. Dans une collision classique, différentes parties du véhicule peuvent être endommagées avec généralement une partie de la carrosserie qui est touchée. La partie endommagée doit être réparée, poncée et préparée avant d’être repeinte. Pour réduire les coûts, le carrossier doit préparer une peinture avec un bon contretypage de teinte, et ce aussi vite que possible. Il s’agit donc pour la formulation de la peinture de réparation de reproduire les effets, aussi bien colorés que texturés, à partir de pigments absorbants ou à effets (particules d’aluminium, de nacre …). Il est relativement simple de qualifier les effets colorés à partir des courbes de réflectance puis des coordonnées CIELab. Cependant, la définition de la texture engendrée par les particules à effets est assez complexe et n’est encore qu’à ses prémices, avec des paramètres qui souvent ne correspondant pas aux phénomènes réellement perçus par l’œil humain. Dans le cadre de ce travail de thèse, la mobilisation de connaissances expertes à travers différentes sessions de tri libre et de brainstorming a permis la mise en évidence de descripteurs de texture réellement perceptifs. De plus, la mise en place de métriques de texture conçues à partir de préconisations réellement perceptives, a rendu possible l’obtention de valeurs correspondant à un observateur moyen pour chacun de ces paramètres descripteurs. Ces paramètres ayant été élaborés à partir des observations d‘évaluateurs expérimentés. La transposition de ces vérités terrain en descripteurs physiques de texture a permis l’obtention d’une corrélation entre le perceptible et le mesurable. Dans la procédure développée, l’œil humain a été remplacé par un appareil photo numérique agissant en qualité d’intégrateur tristimulaire d’informations radiométriques. En essayant de reproduire les conditions d’observation lors de la phase d’acquisition d’images, il a été ainsi possible de caractériser les phénomènes de texture par analyse d’image et de les corréler aux valeurs de l’observateur moyen préalablement défini
Nowadays, the automotive coating market is governed by a demand for deep and vibrant colors with effects. In this field, the requirement is very high because the color is associated with a sign of quality. In a typical collision, different parts of the vehicle may be damaged. The damaged part must be repaired, sanded and prepared before being painted. To reduce costs, the body shop must then prepare a paint with a good color matching, and thus as fast as possible. It is therefore necessary for the formulation of the repair coating to reproduce the effects, both colored and textured, from absorbent or effect pigments (aluminum particles, pearlescent materials …) from a characterization of the concerned vehicle coating. It is relatively simple to qualify the colored effects from the reflectance curves and then the CIELab coordinates. However, the description of the texturing effect generated by the distribution of effect particles at the microstructure scale is quite complex. The metrological approach of the perceptive properties is still at its beginnings. The parameters used do not necessarily correspond directly to the phenomena actually perceived by the human eye. As part of this thesis work, the mobilization of expert knowledge through various sessions of free sorting and brainstorming on coated samples made it possible to highlight really perceptive texture descriptors. These descriptors have been the subject of "objective" evaluations by experienced observers. They thus made it possible to associate a quantitative evaluation scale with each descriptor. This stage of the present thesis work allowed the establishment of ground truth data materialized by a set of reference samples representing different ordered levels of a descriptor. These ground truth data were then used to design a set of measurable physical texture descriptors that were directly correlated to perceptual scales constructed in the previous step. In the procedure developed, the human eye has been replaced by a digital camera acting as a tristimulus integrator of radiometric information. The image acquisition phase was a decisive step in the process: it was necessary to reproduce the conditions of evaluation of the properties perceived, recognized and retained during the various stages using expert human observers. It was then possible to characterize the texture phenomena by image analysis and to correlate them with the values of the previously defined mean observer

Thesis (Ph.D)--Mechanical Engineering, Georgia Institute of Technology, 2009.
Committee Co-Chair: Dr. Christiaan J. J. Paredis; Committee Co-Chair: Dr. Russell S. Peak; Committee Member: Dr. Charles Eastman; Committee Member: Dr. David McDowell; Committee Member: Dr. David Rosen; Committee Member: Dr. Steven J. Fenves. Part of the SMARTech Electronic Thesis and Dissertation Collection.

Ongoing device miniaturization makes it possible to manufacture very small devices; therefore more of them can be embedded in one space. Pervasive computing con- cepts, envisioning computers distributed in a space and hidden from users' sight, presented by Weiser in 1991 are becoming more realistic and feasible to implement. A technology supporting pervasive computing and Ambient Intelligence also needs to follow miniaturization. The Ambient Intelligence domain was mainly focused on supercomputers with large computation power and it is now moving towards smaller devices, with limited computation power, and takes inspiration from dis- tributed systems, ad-hoc networks and emergent computing. The ability to process knowledge, understand network protocols, adapt and learn is becoming a required capability from fairly small and energy-frugal devices. This research project con- sists of two main parts. The first part of the project has created a context aware generic knowledgebase interpretation engine that enables autonomous devices to pervasively manage smart spaces using Communicating Sequential Processes as the underlying design methodology. In the second part a knowledgebase containing all the information that is needed for a device to cooperate, make decisions and react was designed and constructed. The interpretation engine is designed to be suitable for devices from different vendors, as it enables semantic interoperability based on the use of ontologies. The knowledge, that the engine interprets, is drawn from an ontology and the model of the chosen ontology is fixed in the engine. This project has investigated, designed and built a prototype of the knowledge base interpretation engine. Functional testing was performed using a simulation implemented in JCSP. The implementation simulates many autonomous devices running in parallel, communicating using a broadcast-based protocol, self-organizing into sub-networks and reacting to users' requests. The main goal of the project was to design and investigate the knowledge interpretation engine, determine the number of functions that the engine performs, to enable hardware realisation, and investigate the knowledgebase represented with use of RDF triples and chosen ontology model. This project was undertaken in collaboration with NXP Semiconductor Research Eindhoven, The Netherlands.

This multidisciplinary thesis is concerned with the prediction of drug formulations for the reduction of drug toxicity. Both scientific and computational approaches are utilised to make original contributions to the field of predictive toxicology. The first part of this thesis provides a detailed scientific discussion on all aspects of drug formulation and toxicity. Discussions are focused around the principal mechanisms of drug toxicity and how drug toxicity is studied and reported in the literature. Furthermore, a review of the current technologies available for formulating drugs for toxicity reduction is provided. Examples of studies reported in the literature that have used these technologies to reduce drug toxicity are also reported. The thesis also provides an overview of the computational approaches currently employed in the field of in silico predictive toxicology. This overview focuses on the machine learning approaches used to build predictive QSAR classification models, with examples discovered from the literature provided. Two methodologies have been developed as part of the main work of this thesis. The first is focused on use of directed bipartite graphs and Venn diagrams for the visualisation and extraction of drug-vehicle relationships from large un-curated datasets which show changes in the patterns of toxicity. These relationships can be rapidly extracted and visualised using the methodology proposed in chapter 4. The second methodology proposed, involves mining large datasets for the extraction of drug-vehicle toxicity data. The methodology uses an area-under-the-curve principle to make pairwise comparisons of vehicles which are classified according to the toxicity protection they offer, from which predictive classification models based on random forests and decisions trees are built. The results of this methodology are reported in chapter 6.

Submitted to the Fletcher School of Law and Diplomacy. Thesis (Ph.D.)--Tufts University, 2003.
Adviser: William R. Moomaw. Includes bibliographical references (leaves 271-277). Access restricted to members of the Tufts University community. Also available via the World Wide Web;

Proteins are the fundamental machinery that enables the functions of life. It is critical to understand them not just for basic biology, but also to enable medical advances. The field of protein structure prediction is concerned with developing computational techniques to predict protein structure and function from a protein’s amino acid sequence, encoded for directly in DNA, alone. Despite much progress since the first computational models in the late 1960’s, techniques for the prediction of protein structure still cannot reliably produce structures of high enough accuracy to enable desired applications such as rational drug design. Protein structure refinement is the process of modifying a predicted model of a protein to bring it closer to its native state. In this dissertation a protein structure refinement technique, that of potential energy minimization using hybrid molecular mechanics/knowledge based potential energy functions is examined in detail. The generation of the knowledge-based component is critically analyzed, and in the end, a potential that is a modest improvement over the original is presented. This dissertation also examines the task of protein structure comparison. In evaluating various protein structure prediction techniques, it is crucial to be able to compare produced models against known structures to understand how well the technique performs. A novel technique is proposed that allows an in-depth yet intuitive evaluation of the local similarities between protein structures. Based on a graph analysis of pairwise atomic distance similarities, multiple regions of structural similarity can be identified between structures independently of relative orientation. Multidomain structures can be evaluated and this technique can be combined with global measures of similarity such as the global distance test. This method of comparison is expected to have broad applications in rational drug design, the evolutionary study of protein structures, and in the analysis of the protein structure prediction effort.

Formulation of polyurethanes is a complex problem poorly understood as it has developed more as an art rather than a science. Only a few experts have mastered polyurethane (PU) formulation after years of experience and the major raw material manufacturers largely hold such expertise. Understanding of PU formulation is at present insufficient to be developed from first principles. The first principle approach requires time and a detailed understanding of the underlying principles that govern the formulation process (e.g. PU chemistry, kinetics) and a number of measurements of process conditions. Even in the simplest formulations, there are more that 20 variables often interacting with each other in very intricate ways. In this doctoral thesis the use of the Case-Based Reasoning and Artificial Neural Network paradigm is proposed to enable support for PUs formulation tasks by providing a framework for the collection, structure, and representation of real formulating knowledge. The framework is also aimed at facilitating the sharing and deployment of solutions in a consistent and referable way, when appropriate, for future problem solving. Two basic problems in the development of a Case-Based Reasoning tool that uses past flexible PU foam formulation recipes or cases to solve new problems were studied. A PU case was divided into a problem description (i. e. PU measured mechanical properties) and a solution description (i. e. the ingredients and their quantities to produce a PU). The problems investigated are related to the retrieval of former PU cases that are similar to a new problem description, and the adaptation of the retrieved case to meet the problem constraints. For retrieval, an alternative similarity measure based on the moment's description of a case when it is represented as a two dimensional image was studied. The retrieval using geometric, central and Legendre moments was also studied and compared with a standard nearest neighbour algorithm using nine different distance functions (e.g. Euclidean, Canberra, City Block, among others). It was concluded that when cases were represented as 2D images and matching is performed by using moment functions in a similar fashion to the approaches studied in image analysis in pattern recognition, low order geometric and Legendre moments and central moments of any order retrieve the same case as the Euclidean distance does when used in a nearest neighbour algorithm. This means that the Euclidean distance acts a low moment function that represents gross level case features. Higher order (moment's order>3) geometric and Legendre moments while enabling finer details about an image to be represented had no standard distance function counterpart. For the adaptation of retrieved cases, a feed-forward back-propagation artificial neural network was proposed to reduce the adaptation knowledge acquisition effort that has prevented building complete CBR systems and to generate a mapping between change in mechanical properties and formulation ingredients. The proposed network was trained with the differences between problem descriptions (i.e. mechanical properties of a pair of foams) as input patterns and the differences between solution descriptions (i.e. formulation ingredients) as the output patterns. A complete data set was used based on 34 initial formulations and a 16950 epochs trained network with 1102 training exemplars, produced from the case differences, gave only 4% error. However, further work with a data set consisting of a training set and a small validation set failed to generalise returning a high percentage of errors. Further tests on different training/test splits of the data also failed to generalise. The conclusion reached is that the data as such has insufficient common structure to form any general conclusions. Other evidence to suggest that the data does not contain generalisable structure includes the large number of hidden nodes necessary to achieve convergence on the complete data set.

Findings from health research ought to play a role in informing health policy formulation. Over the years much health research has been conducted both in developing and developed countries. However, little is known on how health research has informed health policy formulation. The study sought to review health research findings at the University of Malawi’s College of Medicine and Kamuzu College of Nursing and health policies of the Ministry of Health in Malawi, and based on the results, develop a communication and dissemination strategy as indicated by the study objectives. The study focused on exploring the extent of research use in policy formulation by evaluating sampled policies. It established from both researchers and policy makers their views regarding communication of research findings to policy makers, and how the two work together during conceptualisation, carrying out research and disseminating the findings. It sought to identify ways that the translation of research findings into policy formulation could be facilitated. The study is informed by the Knowledge Translation theoretical framework. It adopted the pragmatism philosophical paradigm which advocates for 'what works’. The convergent parallel mixed method strategy was used to gather both qualitative and quantitative data for the study. The population of the study comprised of researchers and academics at the University of Malawi, health research partners in Malawi and directors at the Ministry of Health in Malawi. Both qualitative and quantitative data were collected through self-administered questionnaires (246 academics and researchers), semi-structured interviews (17 directors from the Ministry of Health and relevant research institutes), a self-administered self-assessment tool (10 purposively selected directors from the Ministry of Health and from research institutes) and a health policy assessment tool. Qualitative data was analysed through content analysis while quantitative data was analysed using the Statistical Package for the Social Sciences (SPSS) for both descriptive and inferential analysis. The data were supplemented with a search strategy through Scopus. The findings revealed that health researchers rarely interact with policy makers. Health researchers prefer publishing in journals, attending conferences and informally interacting with policy and decision makers. Policy makers rely on the use of Internet, reviews of previous policies, internal evaluations, data from the national statistical office, registries and information centres at the ministries for policy information. However, the study revealed in designing the communication and dissemination strategy based on 'what works’, that researchers work in research groups while policy makers work in technical work groups. The interaction between researchers and policy makers in the technical working groups informs the transfer of health research into policy-making. The study makes contributions to theory, practice and policy formulation. In terms of contribution towards the KTA framework, the study examined forms of formal interaction that may result in the transfer of health research information into policy and practice. The study indicates that formal interaction in the technical expert groups is one of such interactions that would facilitate the use of health research evidence in policy formulation. In terms of practice, the study recommends that there should be deliberate efforts by researchers in the research groups and policy makers at the technical working groups to formally engage each other. In terms of policy formulation, the study recommends that a proper interaction framework needs to be put in place for formal interactions between health researchers working in their research work groups and policy makers in the technical working groups.

O conhecimento e a primeira leitura das Notas sobre a experiência e o saber da experiência de Bondía (2002) geraram movimentos desencadeadores da produção desta dissertação, que trata de minha percepção dessa experiência, enquanto professora do ensino fundamental de uma escola pública de Caxias do Sul, RS. Um desses movimentos consistiu da organização de um grupo de estudos, a Matida, formado por alunos de 5ª e 6ª séries dessa escola, no qual me expus, permitindo-me tempo e espaço para olhar detalhadamente o que me passava ao longo do desenvolvimento de suas atividades. A perspectiva teórica desta dissertação constitui-se de uma composição das noções de experiência e experimento (BONDÍA, 2002), esta última dirigida à resolução e à formulação de problemas de matemática preparatórios à Olimpíada Brasileira de Matemática das Escolas Públicas (OBMEP). Neste texto descrevo o ambiente, a organização e os encontros da Matida, disponibilizando alguns flashes dos mesmos. Também descrevo a produção de materiais empíricos, e relato e teço análises referentes a certas ações, como a formulação coletiva de um problema matemático, a resolução e a descrição dos procedimentos utilizados na obtenção de soluções para os problemas propostos, e a avaliação dos alunos em relação ao grupo. A Matida tornou-se um lugar intermediário no ambiente escolar, no qual me proporcionei sair da rota “turística” dos planos pedagógicos e entrar em vias que os atravessam, sujeitando-me à experiência. Compartilho aqui uma percepção dessa experiência e a transformação por ela gerada sobre mim.
Getting to know and first reading Notes on experience and the knowledge of experience (BONDÍA, 2002) generated movements that unleashed the production of this dissertation, which focuses on my perception of such an experience, as a public elementary school teacher in Caxias do Sul, RS. One of these movements consisted in organizing a study group named Matida, which was constituted by some of the school‟s 5th and 6th grade students, in which I exposed myself, allowing me time and space to thoroughly see what I was going through during the development of the group activities. The theoretical perspective of this dissertation is made of a composition of the notions of experience and experiment (BONDÍA, 2002), the latter directed to the resolution and formulation of mathematical problems in preparation for the Brazilian Math Olympiads for Public Schools. In the text I describe the environment, organization and meetings at Matida, giving some flashes of the meetings. I also describe the production of empirical material, and report and analyze certain actions, such as the collective formulation of a mathematical problem, some problem-solving activities, the description of the proceedings employed to obtain solutions for the problems proposed, and the students‟ evaluation regarding their group. Matida became an intermediate place in the school environment, in which I allowed myself to leave the “touristic” route of pedagogical design and get into paths that cross it, subjecting myself to the experience. Here I share a perception of this experience and the transformation it generated on me.

The use of student group working has become prevalent within higher education, and is often adopted within the discipline of Business and Management where it has been recommended as an effective vehicle for the sharing and development of students' tacit and explicit knowledge. Within this thesis it is contended that a greater understanding of students' experiences and perceptions of knowledge sharing during group work will assist educators in designing pedagogic activities that enhance knowledge sharing, potentially increasing students' learning and attainment. Few scholars have investigated knowledge sharing amongst students during group work within the United Kingdom. Within this thesis, the field of knowledge management is adopted as a theoretical lens to explore knowledge sharing during group work amongst business and management students enrolled on taught programmes within Bangor Business School, Bangor University. The first study presents the results of a quantitative survey that explores the relationship between undergraduate and postgraduate students' interpersonal trust relationships and their willingness to share and use tacit knowledge during group work. The second study presents the results of focus groups undertaken with undergraduate and postgraduate students. The study focuses on exploring students' experiences and perceptions of interpersonal trust relationships, tacit knowledge sharing and group allocation methods during group work. The third study presents an action research project concerned with influencing explicit knowledge sharing and use amongst undergraduate students enrolled on a third year undergraduate Human Resource Management module. It presents the design, implementation and evaluation of a pedagogic activity intended to influence electronically mediated inter-group explicit knowledge sharing. Individually and as a composite, these three studies present insights into students' experiences and perceptions of knowledge sharing during group work. Based on the findings, a number of recommendations for educators, and the wider business and management community are offered, and opportunities for future research are highlighted.

Abstract The main objective of this study is to observe product development sourcing strategies over technology life-cycle stages, including assessing evaluation conditions and strategy formulating models. This dissertation approaches product development sourcing from the perspectives of 1) main concepts of product development and technology life-cycles, 2) mapping product development activities over technology life-cycles, 3) mapping product development sourcing over technology life-cycles, and 4) a decision making flowchart. The individual findings are further synthesised and a three dimensional view to analyse the strategic positioning of technology, product and market development as a core context of the organisation is presented. This as it is proposed that the product development sourcing strategies should be analysed and decided according to strategic positioning of the technologies, products and markets and based on the related life-cycle phases. Different product development sourcing strategies can increase the competitiveness of the company by effectively managing critical knowledge of the technology and product development resources. The dissertation is qualitative and inductive in nature and is based on both, reviewing the literature and interviewing experienced industrial managers. The empirical material is based on semi-structured interviews with R&D managers and meetings with R&D directors. The study was realised by investigating historical data on product development activities and sourcing strategies of one of the high-tech industry leaders over four technology generations. The technology evolution of all the generations are considered and the collected data is analysed to understand if there are any significant relationships with the literature based findings. The analysis consists of five individual publications and related synthesis in this compilation. The principal results of this study is a product development sourcing framework (PDSF) proposing how product development sourcing strategies could be managed according to technology maturity levels by considering the specific needs and motivations of each prevailing situation. This necessitates the understanding of the characteristics of different technology life-cycle stages, and evaluating product development activities. This study points out how different models can be utilised to support the evaluation. As a result, various factors can be used to support the product development sourcing decisions for each specific situation, whereas strategy formulating theories are also beneficial as a support for these decisions. The main implications include providing a structure, PDSF, to support managers in their decisions on product development activities and sourcing strategies. The created PDSF is an amalgam of seven technology life-cycles that enable cross-functional investigations over each technology with market penetration situation, manufacturing capabilities, product development factors, and sourcing capability factors of all technology products. Aside providing support for selecting suitable product development sourcing strategies, this study may also ease the considerations over killing unproductive projects and unprofitable product lines
Tiivistelmä Tämä tutkimus tarkastelee tuotekehityksen hankintastrategioita teknologioiden, tuotteiden ja markkinasegmenttien eri elinkaarivaiheissa. Väitöskirja lähestyy tuotekehityksen hankintaa seuraavista näkökulmista: 1) tuotekehityksen ja teknologioiden elinkaarien pääkonseptit, 2) tuotekehitystoiminnat teknologianelinkaarien vaiheissa, 3) tuotekehityksen hankinnat teknologianelinkaaren vaiheissa, ja 4) päätöksenteon vuokaavio. Yksittäiset löydökset on edelleen syntetisoitu ja kolmiulotteinen näkemys teknologioiden, tuotteiden ja markkinoiden kehittymiseen on esitetty keskeisenä kontekstina organisaatioille. Väitöstutkimus esittää että tuotekehityksen hankintastrategiat pitäisi analysoida ja päättää perustuen teknologioiden, tuotteiden ja markkinoiden strategiseen positioon elinkaarivaiheissa. Erilaiset tuotekehityksen hankintastrategiat voivat parantaa yritysten kilpailukykyä teknologioihin ja tuotekehitysresursseihin liittyvän kriittisen tiedon tehokkaan johtamisen ansiosta. Väitöskirja on luonteeltaan laadullista tutkimusta hyödyntäen induktiivista päättelylogiikkaa perustuen sekä aiemman kirjallisuuden tarkasteluun, että empiirisesti puolistrukturoituihin haastatteluihin kokeneiden tuotekehityspäälliköiden ja -johtajien kanssa. Tutkimus toteutettiin tarkastelemalla neljään eri teknologiasukupolveen liittyviä tuotekehityksen ja hankintastrategioiden historiatietoa ja aineistoa yhdessä johtavassa korkeanteknologian yrityksessä. Tarkasteltujen teknologiasukupolvien teknologiaevoluutiota on pohdittu ja kerättyä dataa on analysoitu mahdollisten merkittävien yhteyksien tunnistamiseksi ja ymmärtämiseksi suhteessa aikaisempiin tutkimuksiin ja kirjallisuuteen. Suoritettu analyysi sisältää viisi erillistä osajulkaisua ja tässä kokoomaosassa esitetyn synteesin. Tämän tutkimuksen keskeinen tulos on kehitetty tuotekehityksen hankintaviitekehys (PDSF) joka esittää tuotekehityksen hankintastrategioiden muodostamisen ja valitsemisen perustuen teknologioiden, tuotteiden ja markkinoiden kypsyysasteisiin, elinkaarivaiheisiin. Tämä edellyttää eri teknologiaelinkaarivaiheiden erityispiirteiden ymmärtämistä ja tuotekehitysaktiviteettien strategista arviointia. Tutkittuja strategisia tekijöitä voidaan hyödyntää tukemaan tuotekehityksen hankintamallin valitsemista ja päätöksiä. Tutkimuksen keskeiset implikaatiot sisältävät struktuurin luomisen, tuotekehityksen hankintaviitekehyksen (PDSF) muodossa tukemaan tuotekehitysjohtajia heidän päätöksenteossaan liittyen tuotekehityksen hankintastrategioihin. Luotu tuotekehityksen hankintaviitekehys mahdollistaa poikkiorganisaatiollisen tarkastelun tuotekehityksen strategisista hallintamalleista huomioiden teknologioiden, tuotteiden ja markkinasegmenttien elinkaaret ja niiden vaikutukset strategiseen päätöksen tekoon. Lisäksi, tämä tutkimus voi myös osaltaan helpottaa tuottamattomien tuotteiden ja tuotelinjojen lakkauttamiseen liittyvää analyysia ja päätöksentekoa

If we have some query pertaining to Inorganic chemistry, we either search through some pages of a text book, or we do googling. Even after going through so many pages of search results, we may not get what we want. So there a need for a system which can precisely and compactly, answer such queries. Knowledge formulation is done on inorganic chemistry (at 1st year science level) and a standard set of questions were taken for testing. We have successfully implemented a system which answers to the questions related to definitions, chemical reactions and their balancing, pH calculation of buffer solutions, redox reactions and many more concepts, with GUI interface for the query. All the questions can be asked in normal English Language .
Mr. R. K. Yadav Assistant Professor, Dept. of Computer Engineering DELHI TECHNOLOGICAL UNIVERSITY (Formerly Delhi College of Engineering)

No
In the pharmaceutical field, current practice in gaining process understanding by data analysis or knowledge discovery has generally focused on dealing with single experimental databases. This limits the level of knowledge extracted in the situation where data from a number of sources, so called fractured data, contain interrelated information. This situation is particularly relevant for complex processes involving a number of operating variables, such as a fluid-bed granulation. This study investigated three data mining strategies to discover and integrate knowledge "hidden" in a number of small experimental databases for a fluid-bed granulation process using neurofuzzy logic technology. Results showed that more comprehensive domain knowledge was discovered from multiple databases via an appropriate data mining strategy. This study also demonstrated that the textual information excluded in individual databases was a critical parameter and often acted as the precondition for integrating knowledge extracted from different databases. Consequently generic knowledge of the domain was discovered, leading to an improved understanding of the granulation process.

碩士
南華大學
公共行政與政策研究所
98
The main study direction of this thesis regards the viewpoints of knowledge management to establish “Development Department of Knowledge and Policy”, so as to keep and apply the accumulated knowledge capital of every department properly; thus, solution could be drafted out quickly when encountering relevant problems. This Department is a trans-department organization, which can accomplish the proper integration and application during the processes of research and development, establishment, implementation, and modification for every policy. In addition, this Department introduces the organizational transformation that focuses on strategic human resources according to the need of Taiwan’s entire development strategies, integrates the human resources of public departments and government’s entire strategies, and reforms governmental organizations fundamentally; thus, policy advancement and implementation could be more intact and efficient. Next, the governmental organizations with continuous competitive advantage would be established and served as the foundation stone of Taiwan’s soft national power; thus, the unique characteristics of Taiwan and its non-replaceable position could be established among the international competition. The core issue that this thesis discusses is how every department from the government masters and applies the knowledge so that the knowledge could have its greatest synergy, so as to plan the entire national direction and the practice of policy.

博士
國立高雄師範大學
教育學系
99
The main purpose of this study was to conceptualize, propose and test relationships among tacit knowledge, teaching efficacy and effective teaching performance of elementary school teachers in Taiwan. These relations were assessed using the Tacit Knowledge Inventory, the Teaching Efficacy Inventory, and the Effective Teaching Performance Inventory. 1,300 elementary school teachers (novice teachers, n=150；experienced teachers, n=1139；expert teachers, n=11) from various cities were invited to fill in the questionnaires in Taiwan. Exploratory Factor analysis, item response theory, MANOVA and structural equation models were used for data analysis. Several important results were found. First, there is acceptable goodness-of-fit between the hypothesized structural relationships among tacit knowledge, teaching efficacy as well as effective teaching performance and the empirical data. Second, there was a significant difference in tacit knowledge among teachers of different background variables such as position, educational level, and years-of-teaching. Third, there was a significant difference in teaching efficacy among teachers of different background variables such as years-of-teaching and school region. Fourth, there was a significant difference in effective teaching performance among teachers of different background variables such as gender, years-of-teaching and school location. Fifth, there were significantly correlations among tacit knowledge, teaching efficacy as well as effective teaching performance of elementary school teachers. Sixth,Teaching efficacy is the partial mediation of tacit knowledge and effective teaching performance. According to the above conclusions, the researcher also lists some suggestions to the educational authorities, schools, teacher training institutions, teachers, and other researchers.

This thesis investigates performance-based regulation in Sweden and its consequences for architectural design. In the last 50 years, there has been a transition from prescriptive to performance-based regulation, propelled by the drive to further innovation, productivity and competitiveness by expressing the functions expected of the buildings as performances. This thesis examines the promise of freedom in design and solution that this regulatory construction offers, considering two specific performance aspects of the Swedish building code: the requirements regarding energy performance in relation to user-comfort, and the requirement in terms of daylight in relation to health and hygiene. Each case investigates the implications of the performance-based system of regulation for the synesthetic and multidisciplinary process of design, focussing on how it affects the work of architects.This thesis also addresses the disciplinary knowledge necessary for assessing performance requirements, which in turn connects to the entry into building regulation of abstract natural science models quantifying societal goals in legislation, and to the disciplinary histories of the engineering and architectural professions.Speculating on ways forward that address the concerns that emerge from this analysis, the thesis turns to a historical example that dealt with a similar problem to evaluate its potential for developing current architectural practice. The dual nature of design, reaching into both expressional and technical concerns, has been the subject of research and eloquent discussion within the architectural concept of tectonics. The concluding section of this thesis raises questions about the architectural discourse in relation to tectonics. It suggests that there is work to be done to reconcile the division between architectural design and technical characteristics connected to building physics that permeates systems of building regulation in Sweden and more generally. The thesis suggests that if performance-based regulation is to offer freedom in architectural design, the architecture community needs to be much more involved in both the research and critique of performance requirements and of their formulation and assessment methods when addressing this.
Licentiatavhandlingen undersöker hur funktionsbaserade byggregler påverkar arkitekturförutsättningar i Sverige. Ett av målen med funktionskrav i byggregler är att uppmuntra till innovation och frihet i valet av byggnadsutformning (design), lösningar och metoder (Foliente 2000; Sigge 2017, 181-187; prop. 1985, 100). De tvådelade syftet med avhandlingen är dels att undersöka om gällande svenska byggregler är formulerade så att det frihetsutrymme som funktionsregler är avsedda att skapa i praktiken även omfattar arkitekturutformning med hänsyn till byggnadsvolym, form, program (planlösningar), fasader och andra arkitekturaspekter, dels att undersöka av vilka professioner och hur funktionskrav utvärderas under designprocessen. De funktionskrav som undersöks har en bas i byggnadsfysiska förklaringsmodeller. Analysen sker utifrån perspektivet att frihet i arkitekturlösningar ska möjliggöras. Undersökningen görs genom två fallstudier i två artiklar och efterföljande diskussioner i avhandlingens kappa. I den första artikeln analyseras funktionskravet på energiprestanda i Boverkets byggregler (BBR) utifrån hur kravformuleringen påverkar arkitektur och energianvändning. Energiprestandakravet i BBR är en nationell tolkning av EU-direktivet om energiprestanda (EU 2010; 2018). Den andra artikeln studerar hur  funktionskrav kan utvärderas disciplinärt. Den har jag skrivit tillsammans med Malin Alenius, min doktorand- och Whitekollega.      Avhandlingen består av två artiklar och en kappa. Kappan är indelad i fem huvudsakliga delar, där den inledande delen redogör för syfte, forskningsfrågor och metod. Den innehåller även en forskningsöversikt som behandlar internationell forskning om funktionsbaserade byggregler, forskning om relationen mellan energi och arkitektur samt arkitekturforskning om byggnadsfysik och arkitektur. Därefter följer de båda artiklarna med tillhörande diskussioner. I den fjärde och avslutande diskussionsdelen i kappan, ”Juxtaposition”, sammanförs de teman som tagits upp i artiklarna i en övergripande diskussion.  Därefter följer konklusion på engelska och denna svenska sammanfattning.      De båda artiklarna relaterar till den övergång som under de senaste femtio åren i Sverige har skett från byggregler som föreskriver på vilket sätt samhällets krav i planering- och byggande ska uppfyllas till byggregler som föreskriver den funktion som den slutliga byggnaden ska uppvisa. Drivkrafterna i denna transformation har sedan sent 1960-tal varit att rationalisera byggandet, ekonomisera fastighetsutveckling och att stödja en snabbare teknisk utveckling (Sigge 2017, 71; SOU 1974, 202-203). I propositionen till plan- och bygglagen 1987 uttryckte regeringen att de föreskrifter som styr byggande så långt som möjligt bör formuleras som funktionskrav (prop. 1985, 100). Friheten att utforma lösningar nämns ofta som en grundläggande egenskap i funktionskravsbyggregler (Foliente 2000; Meacham et al 2005). I den första artikeln är syftet att undersöka huruvida de funktionskrav i Boverkets byggregler (BBR) som är utformade efter byggnadsfysiska förklaringsmodeller styr eller inte styr arkitekturlösningar. Detta görs i den första artikeln genom analysen av energiprestandakravet i BBR. Artikeln utgår ifrån tre frågeställningar av vilka den första tar sin utgångspunkt i att Boverket 2004 definierade funktionskrav som krav på en egenskap hos byggnad eller del därav och som ska uttryckas i termer som inte begränsar valet av utformning, material och metoder (Boverket 2004, 42). Den andra två frågeställningarna handlar dels om hur den svenska tolkningen styr energianvändning och dels om hur BBR skulle skrivas för att uppfylla direktivet utan att begränsa valet av utformning eller påverka arkitekturkvalitet och inomhusmiljö negativt. I artikeln konstateras att formuleringen av systemgränserna för energiprestanda i BBR, som beskriver vad som ska beräknas och mätas, omfattar byggnadens energianvändning, inklusive fastighetsel och driftsbelysning (med driftsbelysning avses här belysning till trapphus och driftsutrymmen), men inte verksamhetens el- och belysningsbehov. Den svenska tolkningen styr byggnadsutformning och energianvändning på ett sätt som jag menar skiljer sig från energiprestandadirektivets inriktning (EU 2010).  Diskussionen som följer på artikeln i avhandlingen visar att energiprestandadirektivet efter dess uppdatering 2018 lägger en ännu tyngre emfas på dagsljus i lokaler än i det tidigare direktivet från 2010 (EU 2010; 2018), varför den kritik som riktades i artikel I med avseende på att energiprestandakravet i BBR inte omfattar dagsljus och belysning för verksamheten är fortsatt aktuell. Artikeln illustrerar hur delikat uppgiften är att formulera funktionskrav utifrån ambitionen att funktionskrav ska ge frihet att utforma lösningar (Boverket 2004, 42). Artikeln och den efterföljande diskussionen visar även att formuleringarna av funktionskraven för energi respektive dagsljus i BBR skapar motstridiga grundförutsättningar för att uppnå kraven, vilket innebär att kraven konkurrerar med varandra. Risken med sådana konkurrerande funktionskrav i BBR är att de skapar hinder i projekt att uppnå de samhällskrav som plan- och bygglag och plan- och byggförordning anger. Artikel I och efterföljande diskussion visar på behovet av analyser av funktionskrav inför regelskrivning utifrån dess formkonsekvenser med avseende på utformning av volymer, fasader, planer, sektioner om inte friheten att utforma arkitekturlösningar ska begränsas eller leda till att konkurrerande funktionskrav.      Utifrån frågeställningen om frihet i avseende på arkitekturlösningar i funktionskravsbaserade byggregler analyseras därtill i diskussionen som följer på artikel I formuleringarna av energikraven i BBR med motsvarande avsnitt i komparation med danska och tyska byggregler så som de såg ut 2016. I jämförelsen mellan tre länders olika tolkningar av energiprestandakravet framgår att de styr utformning olika. Med grund i den jämförelsens analys diskuterar jag att tidigare forskningsrön, om att abstrakt funktionskrav ger större lösningsfrihet (Foliente 2000), inte nödvändigtvis gäller i avseende på frihet för arkitekturlösningar. I avhandlingens forskningsöversikt och diskussionen som följer på artikel I framgår att funktionskravs konsekvenser för arkitekturutformning är ett underutforskat område.      Den övergång från mer lösningsföreskrivande till funktionskravsbaserade byggregler som skett i Sverige under det senaste halvseklet har även skett i ett många andra länder internationellt (Meacham 2016, 477). I EU introducerades 1989 ett EU-direktiv om byggprodukter och deras fria rörlighet, där ett antal av byggnaders väsentliga egenskaper som byggprodukter ska uppfylla definierades (EU 1989), vilket är i linje med funktionskrav. Dessa definitioner har sedan införlivats i svensk lagstiftning (Sveriges riksdag 1994; 2010).      I avhandlingen analyseras och diskuteras hur den historiska övergången till funktionskravsbaserade byggregler har påverkats inte endast av politiska beslut, utan även av utvecklingen inom ingenjörs- och arkitekturprofessionerna. Tidigare byggregler bestod vanligtvis av geometriska regler eller beskrivna lösningar, som i sin tur byggde på den samlade kunskapen från många discipliner inom projektering och byggande, medan funktionskraven innebar en övergång från rumsliga till abstrakta naturvetenskapliga, ofta matematiska och byggnadsfysiska, modeller som preciserade samhällskraven. I diskussionen till artikel I fördjupas den historiska beskrivningen av hur principerna för regelutformning av funktionskrav har utvecklats från 1967 till 2018 och hur denna utveckling i allt högre grad lett till att arkitekturteknik allt mer delats in i arkitektur respektive teknik. I de första metodbeskrivningarna 1970 i Sverige av hur funktionskravsbaserade byggregler kan formuleras, angav forskaren Jens Knocke som utvecklade principer för en funktionsanalytisk byggnorm, att dessa endast gällde för den ”tekniska” funktionsanalysen. Därmed avsågs krav som styrde materialval och konstruktiv utformning medan så kallade icke tekniska frågor som arkitektur, som konstnärliga och programaspekter, inte behandlades (Knocke 1970, 15, sammanfattning). I den proposition som föregick lagen 1994 (där de väsentliga egenskaperna för byggnadsverk införlivades från EU-direktivet om byggprodukter) skilde regeringen mellan generella krav, som går att kontrollera objektivt och placerades i lagen om tekniska egenskapskrav, och krav som behöver värderas och bedömas lokalt med hänsyn till omgivningen och lokala politiska krav (prop. 1993). Diskussionen utifrån artikel I påvisar att funktionskravsbyggregler kan och har av regeringen uppfattats som objektiva, utan behov av tolkning i de fall dessa kan beräknas och är uttryckta kvantitativt. Artikeln och diskussionen visar samtidigt att bestämningen av ramarna för funktionskraven, exempelvis systemgränser för energiberäkningen och formuleringar av respektive funktionskrav, innehåller avvägningar som i sig omfattar och påverkar utformningsbeslut och det lösningsutrymme som följer. I artikeln visas att formuleringarna av funktionskravet för energiprestanda leder till negativa konsekvenser för friheten i utformning av arkitekturlösningar. Jag argumenterar för att konsekvensanalyser behöver genomföras vid regelgivning av funktionskrav i BBR av flera skäl, bland annat för att undvika att onödiga restriktioner i utformning skapas och för att enskilda funktionskrav inte ska krocka i BBR eller leda till konflikter mellan olika krav i de olika regelhierarkierna BBR och PBL. Detta gäller särskilt mellan funktionskrav i BBR och krav där i PBL där hänsyn i arkitekturutformningen krävs till plats och omgivning (2 kap. 6 § 1 och 8 kap. 1 § 2). Jag argumenterar även för att Boverkets egen definition från 2004, om att funktionskrav ska formuleras så att de inte begränsar valet av utformning, material och metoder, är relevant för byggregelverket och för att nå formuleringar av funktionskrav som uppfyller denna behövs formanalyser av funktionskrav tillämpas inför Boverkets regelgivning.       I artikel II och dess efterföljande diskussion behandlas hur kvantitativa funktionskrav utvärderas och utvärderingsformens relation till de professioner som är involverade i designprocessen. Artikeln, som är skriven tillsammans med Malin Alenius som är doktorand vid KTH och kollega vid White, är genomförd i form av aktionsforskning där ett utställningsrum om dagsljus och en konferensartikel om dagsljus analyseras och diskuteras ur ett kunskapsperspektiv med fokus på arkitekturdisciplinen och arkitekturprofessionen. Artikeln innehåller dels en analys av en tidigare genomförd utställning, som Alenius och jag ansvarade för och som vi genomförde tillsammans med kollegor vid White, dels en jämförande analys av valda representationstekniker och av dagsljusfaktorresultaten i utställningen med en större numerisk studie av funktionskravet för dagsljus. Den numeriska studien har genomförts av forskaren och docenten Marie-Claude Dubois och doktoranden Iason Bournas vid institutionen för arkitektur och byggd miljö vid Lunds Universitet. Resultaten har publicerats i en gemensam konferensartikel som återfinns i Appendix I (Bournas et al 2017). Metoden för urvalet av byggnader utvecklades av mig och Alenius.      Både utställningen och den numeriska studien undersökte hur hur hög grad dagens funktionskrav, som i ett allmänt råd till föreskriften anger en dagsljusfaktornivå, uppnås i flerfamiljshus byggda under 1900-talet.      I utställningen undersöktes fem byggnader uppförda mellan 1917 till 2016 i relation till såväl dagsljuskravet som solljuskravet (Boverket 2018 c). Dagsljuskravet beräknades och solljusförutsättningarna har undersökts genom skuggstudier. Dagsljus och solljus har även studerats utifrån ett upplevelseperspektiv i en film med sekvenser för varje vardagsrum om 6 sekunder per timma över ett dygn. De fem byggnadernas utformning har även beskrivits i relation till den vid uppförandet rådande lagstiftningen om dagsljus.      Till den numeriska studien gjordes ett större urval relaterat till tidsepok och byggnadstakt för respektive tidsepok och i den numeriska studien genomfördes avancerade dagsljusberäkningar av Bournas (2017, 2019) som även undersökte olika former av dagsljusindikatorer (Bournas och Dubois 2018). Även om utställningen och den numeriska studien har olika fokus och olika publiker är de intressanta att jämföra ur ett disciplinärt perspektiv med avseende på hur kvantitativa funktionskrav kan utvärderas och i relation till hur utvärderingsformen samverkar med designprocessen i dess olika skeden. Tyngdpunkten i artikel II ligger på hur arkitekters förståelse för funktionskravets kvantitativa precisering i allmänt råd (dagsljusfaktorn) inverkar på arkitekturutformningen. Den övergripande forskningsfrågan som behandlas i artikel II och den tillhörande diskussionen är: Vilken kunskap behövs för att utvärdera funktionskrav formulerade efter byggnadsfysiska modeller, så att de bidrar till snarare än begränsar arkitekturutformning, byggnadernas program, uttryck och kreativitet och innovation? I relation till denna fråga illustrerar artikeln vikten av arkitektens egna metoder i utvärderingen av byggnadsfysiskt beskrivna funktionskrav. Genom den geometriska redovisningen i utställningen av de fem byggnaderna tydliggörs att grunderna för dagsljusfaktorn ligger i geometri och att arkitektens vanliga ritmetoder med fördel kan samverka med geometriska analyser av dagsljus, som no-skyline och avskärmningsvinklar, särskilt i tidiga skeden av planprocessen. Även tidigare forskning har pekat på vikten av att arkitekter ges möjlighet att utvärdera dagsljuset i relation till arkitekturutformningen utan att i varje läge behöver beräkna densamma (Lewis 2017, 1172). I jämförelsen mellan utställningsmaterialet och redovisningen av den numeriska studien framgår att för dagsljustillgången är avskärmningsfaktorn den avgörande faktorn, redovisade genom en tvådimensionell avskärmningsfaktor i utställningen och en tredimensionell avskärmningsfaktor i konferensartikeln. I jämförelsen av utfallet i dagsljusfaktor mellan olika decennier är resultatet samstämmigt, vilket illustreras i den numeriska studien genom större urval och i utställningen genom det partikulära i de presenterade fem fallen. I den efterföljande diskussionen till artikel II i kappan diskuteras relationen mellan generell kunskap, utifrån teori och instrumentella fallstudier, och partikulär kunskap, kopplad till specifika fall och kontextbeskrivningar (Johansson 2000; 2003; Flyvbjerg 2006; Kirkeby 2009). Utställningen syftade i sig till att sammanföra två olika disciplinära metoder, nämligen arkitekturmetoder och ingenjörs- och byggnadsfysiska metoder, för att beskriva dagsljus. Övergången från byggregler som uttryckte på vilket sätt samhällskraven skulle uppnås till funktionsbaserade byggregler har inneburit att regler (som i fallet med dagsljus) tidigare formulerade som geometriska och rumsliga förhållanden kom att formuleras i numerära storheter, vilka för plan- och arkitektkompetensen framstår som abstrakta, för att inte säga osynliga. I den tidigare lagstiftningen uttrycktes krav för dagsljus genom bestämda geometriska sektioner (1874 till 1930) eller krav på en parametrisk relation där hushöjden skulle motsvara avståndet till närliggande byggnader (1930-1960). I och med de funktionsbaserade byggreglerna introducerades istället dagsljusfaktorn som anger en procentsats av utvändigt ljus som når en mätpunkt i bostadsrummet, vilken kräver beräkning. Sättet att utvärdera om kravet är uppfyllt har med andra ord gått från en ritningsbaserad kontroll till en matematisk beräkning, som idag ofta utförs av personer med specialistkompetens. Det innebär att förutsättningarna för att uppnå kravet på dagsljus inte alltid är transparenta för planeraren eller arkitekten. I diskussionen lyfts att det finns en risk med att lägga ut delar av utvärderingen på andra professioner utan kunskapsåterföring då det i kan bidra till en minskad helhetssyn i designprocessen.      Alenius och jag menar att fallstudier, som i likhet med de fem fall som undersöktes i utställningen, där det partikulära tillsammans med en undersökande fråga är en produktiv väg för att utveckla kunskap som är relevant för arkitekturpraktiken. Fallstudier, där byggnader analyseras individuellt kan sägas vara typisk för arkitekturkompetensen (Johansson 2000; 2003). Detta särskilt för att stödja kunskapsuppbyggnaden hos arkitekter genom många fall. Begreppet repertoar har beskrivits som när en mängd empiriska fallstudier samlas i praktikerns minne och aktiveras under designprocessens lösningssökande faser (Jansson 1995, 52-53). Vi menar att ett mer systematiskt användande av fallstudier behövs för att bygga en repertoar som belyser ämnen som påverkar arkitektens vardag, som exempelvis dagsljus, hållbarhet och byggregler.  Sammanfattningsvis argumenterar Alenius och jag för att i diskutioner av funktionskrav bör inte arkitekturmetoder, som fallstudier och repertoar, hamna i bakgrunden till förmån för en mer generell kunskapsuppbyggnad som har sin grund i naturvetenskapliga modeller som exempelvis de byggnadsfysiska förklaringsmodellerna. Funktionskravens frihetsramar tolkas i hög grad idag genom generell teori och instrumentella fallstudier. Här finns en risk att den underliggand frågeställningen för den generella teorin är för begränsande utifrån ett gestaltningsperspektiv. Det är av vikt att arkitekter medverkar i utvecklingen av frågeställningarna och ramarna för de teorier som utvecklas, så att ett tillräckligt antal typologier, rumstyper, program och fasadutformningar undersöks om resulaten ska generalisera förutsättningarna för desamma. Samtidigt finns en begränsning i vad som kan undersökas på detta sätt. I kappan utvecklas diskussionen kring varför båda dessa former av kunskapsinhämtning har sin plats i designprocessen och att det är av största vikt, särskilt i relation till funktionsbaserade byggregler, att inte låta den generella kunskapen dominera utan att hitta en balans mellan generell och partikulär kunskap från specifika fall.      Det finns ven förutsättningar för att arkitektens verktyg i högre grad kan användas för att både utvärdera de kvantitativa krav som ställs i BBR och för att skapa en större förståelse för dem. En ökad integration av utvärdering av byggnadsfysiska funktionskrav genom arkitektens traditionella verktyg skapar även större möjligheter för en designprocess som behandlar funktionskrav och samtidigt tar in de aspekter av utformning som inte kan kvantifieras.      Sammanfattningsvis visar artikel II att ett noggrant urval av fallstudier som presenteras i sin ursprungliga kontext och komplexitet kan ge arkitekten kunskap om byggnadsfysiska arkitekturförutsättningar som komplement till den vägledning som generell teori kan ge. På grund av kvantifiering och avancerade beräkningsverktyg har dagsljuskraven i svenska byggregler på senare år kommit att bli en vardag för arkitekter. Dagsljuskraven i sig, och dess utvärderingar, ger dock inte nödvändigtvis ny kunskap till arkitekten om inte en erfarenhetsåterföring i relation till dessa systematiseras och relateras till skissprocessen, särskilt med avseende på tidiga skeden. Ett sådant exempel finns redovisat i appendix II där  generell teori från forskning gav en kunskapsgrund i form av tumregler för ett tävlingsarbete. Även om erfarenhetsåterföring ökar kring beräkningar återstår ett behov för arkitekturpraktiken att utveckla kunskap som placerar de individuella funktionskraven i designuppgiften och designkunnandet som helhet, vilket kopplar till tidigare argument för behov avkunnande som ackumuleras genom en repertoar baserad på det partikulära och som är grundad i arkitektens egna verktyg och då särskilt fallstudien. I fallet med dagsljus behöver den kvantitativa utvärderingen sättas i relation till kvalitativa aspekter av dagsljus som traditionellt har utvecklats som ett kunnande hos arkitekten genom betraktande av byggnader och rum under verkliga dagsljusförhållanden.      Till de två artiklarna och dess diskussioner läggs ytterligare ett perspektiv genom den avslutande diskussionen (”Juxtaposition”) om en möjlig väg till en forskningsdiskurs om byggnadsfysik ur ett arkitekturperspektiv. Inledningsvis diskuteras förutsättningarna för ett samtal mellan designprofessioner utifrån tre konceptioner av kunskap (Downton 2003, 62-63).  Den kunskap som erövras genom att praktisera (”knowing-how”), den teoretiska kunskapen om principerna (”knowing-that”) och den orienterande kunskapen  (”knowing-of”) (Downton 2003, 62-63). Arkitekter är ofta tränade i grunderna och principerna för konstruktion (”knowing-that” och ”knowing-of”) men sällan, särskilt i Sverige, tränade i att utföra konstruktionsberäkningar (”knowing-how”). Att arkitekter är tränade i ”knowing-that” och ”knowing-of” om konstruktion hävdar jag skapar bättre förutsättningar för samverkan mellan arkitekter och konstruktörer än om så inte varit fallet. Det skiljer sig från hur det förhåller sig med energi, dagsljus och andra funktionskrav som har utvecklats ur byggnadsfysiska förklaringsmodeller och relationen mellan arkitekter och energi- och installationsingenjörer. Här saknar arkitekterna, inte minst de svenska, ofta kunskap om principerna (”knowing-that” och ”knowing-of”). Jag argumenterar för att en sådan kunskap skulle skapa bättre förutsättningar för arkitekten i sin verksamhetsutövning och samverkan med andra discipliner. I Sverige utbildas arkitekter i konstruktion men inte i byggnadsfysik. Samtidigt har arkitekturforskning, även den internationella, under lång tid visat ett intresse för arkitekturteknik utifrån konstruktion men i mycket lägre grad för byggnadsfysik. En fråga för den avslutande diskussionen är varifrån kan en forskningsdiskurs utvecklas som utifrån ett arkitekturperspektiv stödjer en diskussion om energi, byggnadsfysik och arkitektur? Inte minst idag när samhället står inför den stora utmaningen att hantera och minimera växthuseffekten, vilket byggregler adresserar och inskärper i kraftfulla krav, är designkunskap om byggnadsfysik viktig för arkitekter. Jag argumenterar för att det behövs en diskussion om arkitekturteknik som sammanför kunskaper om arkitektur och teknik och som motverkar den förenklade uppdelning som finns i dagens byggregler (PBL 8 kap. 1§ och 4§) och påverkar dagens praktiska utövning. En produktiv jämförelse menar jag finns i den situation som arkitekturpraktiken och arkitekturforskningens befann sig i vid mitten av 1800-talet då nya material krävde nya förhållningssätt till arkitekturteknik och arkitekturuttryck. Under 1800-talet utvecklades en diskurs om tektonik för att diskutera relationen mellan material, konstruktion och arkitekturuttryck (Schwarzer 1993; Wolf 1996; Wallenstein 2004, 17-33; Mallgrave 2009). Ett svar på nyss nämnda fråga som jag ger i den avslutande diskussionen är att utveckla en arkitekturdiskussion inom arkitekturpraktik och arkitekturforskning om begreppet tektonik kring byggnadsfysik och uttryck i likhet med den riktning som idag är dominerande inom tektonik kring konstruktion och uttryck.      Sammanfattningsvis visar avhandlingens två delar och avslutande diskussion på ett behov av en arkitekturdiskussion om tektonik och en ökad forskningsinsats i relation till byggnadsfysik och de förklaringsmodeller och indikatorer som används i funktionskrav i byggregler. Detta för att synliggöra den relation mellan arkitektur och byggnadsfysik och andra naturvetenskapliga aspekter (exempelvis byggnadsinstallationer och ventilation som ligger utanför denna avhandling) som idag verkar vara bortglömd, såväl i formuleringarna och utvärderingarna av byggregler som hos arkitektpraktik och forskning. Jag hävdar att det är nödvändigt att utifrån arkitekturprofessionens egna verktyg, såsom fallstudier av det partikulära, skapa en relation mellan teori och arkitekturutformningsmöjligheter, det vill säga skapa en kunskapsutveckling kring byggnadsfysik för att ta vara på den innovationsfrihet som funktionskravsregelverk utlovar. Arkitekter behöver även engagera sig i hur byggregler formuleras och i relation till Boverket så att formaspekter inte styrs oavsiktligt och i konflikt med plan- och bygglagens intentioner om volym, form, färg och materialverkan (PBL 2 kap. 6§ och 8 kap. 1§2).

QC 20190913

Автором проаналізовано можливості усунення суперечностей, що мають місце в освітній практиці, зокрема, між: сучасними потребами суспільства до формування здорового покоління та реальним станом сформованості культури здоров’я сучасної шкільної молоді; необхідністю отримання валеологічних знань, умінь і навичок та недостатньою кількістю годин у шкільній програмі, відведених на висвітлення цієї життєво важливої інформації; потребою цілеспрямованого формування культури здоров'я у позакласній роботі та недостатньою розробленістю необхідного для цього науково-методичного забезпечення є головною задачею нашого суспільства.
The author has analyzed the possibilities of usunennya supernaturalities, which may be a place in the holy practice, sprout, and also: the urgent needs of suspension to form a healthy generation and a real camp of the formation of a healthy culture of a happy young school; the need to reject valeological knowledge, diminish and navichok that lack of many years in school programs, introduced to the visitor to the life of important information; the need for a straightforward formulation of the health culture of the possessed robots and the lack of fragmentation necessary for the whole scientifically-methodical safety, the main task of our suspension.

La réalisation des politiques de protection sociale en Afrique soulève des questions complexes, notamment leur raison d’être et le choix des contenus (Merrien, 2013). L’originalité de cette thèse tient au fait qu’elle soit la première du genre à analyser l’élaboration des politiques de protection sociale au Burkina Faso autre que celles dans le domaine de la santé. À travers une analyse de la politique nationale de protection sociale et programme pilote de protection sociale en santé des personnes démunies, la thèse répond aux questions suivantes : pourquoi et comment la protection sociale est devenue une priorité gouvernementale et quels sont les facteurs qui ont influencé la mise en forme de ces deux politiques publiques et la mise en œuvre du programme de solidarité ? À partir de cadres d’analyse issue de diverses perspectives disciplinaires (science politique, sociologie, anthropologie), la réalisation des politiques publiques de protection sociale est considérée comme le fruit de l’interaction d’une multitude d’acteurs et de leurs intérêts divers : organisations internationales, coopération bilatérale, structure étatique, associations et ONG locales. La méthodologie est essentiellement qualitative. L’entrevue semi-dirigée approfondie, l’analyse documentaire et l’entrevue informelle ont été utilisées pour collecter les données. Les résultats sont structurés en cinq articles scientifiques. La décision de formuler ces deux politiques était principalement motivée par la recherche d’une cohésion sociale pour maintenir la paix et l’ordre social (article 1 et 4). Le processus de la formulation n’a pas permis de conduire une réflexion sur le problème à résoudre, d’identifier les besoins spécifiques des bénéficiaires, d’évaluer la capacité des solutions pour choisir celles appropriées. Les logiques des acteurs nationaux étaient de maintenir leurs acquis financiers et de mobiliser des ressources supplémentaires. Les acteurs internationaux ont été guidés par la logique de promotion d’instrument de protection sociale en adéquation avec leurs valeurs, leurs idées, leurs missions, et ce pour la mise en œuvre de leur mandat institutionnel. Cela a donné lieu au constat empirique de « non-design » ou de non-formulation (article 2 et 4), a révélé l’influence des idées et des intérêts des acteurs dans le choix des solutions, mais a aussi montré qu’une volonté politique est importante pour que les choix puissent répondre aux besoins des populations pauvres et vulnérables. Par ailleurs, les connaissances issues de la recherche scientifique ont été très peu utilisées pour éclairer les choix comparativement aux connaissances issues de la littérature grise (article 3). Les gains politiques, c’est-à-dire la perception des conséquences sociales et politiques associées à une recommandation fondée sur des connaissances scientifiques, influencent la prise en compte de cette dernière. L’analyse de la mise en œuvre montre que des lacunes de formulation influencent l’efficacité d’une politique. Aussi, la mise en œuvre offre des circonstances opportunes d’adaptation et de reformulation pour intégrer les spécificités du contexte et les besoins des bénéficiaires en vue d’améliorer l’efficacité (article5).
The development of social protection policies in Africa raises complex issues, including its rationale and choice of content (Merrien, 2013). This thesis is the first of its kind to analyze the development of social protection policies in Burkina Faso other than those in the field of health. Through an analysis of the National Social Protection Policy and pilot program of Social Protection in the Health of the Poor, this thesis answers the following questions: why and how social protection has become a government priority; and what factors have influenced the shaping of these two public policies and the implementation of the solidarity program? Based on analytical frameworks from various disciplinary perspectives (political science, sociology, anthropology), the process of developing public social protection policies is the result of the interaction of a multitude of actors and their diverse interests: international organizations, bilateral cooperation, state structure, associations, and local NGOs. The methodology is essentially qualitative. This thesis collects data thorough semi-structured interviews, literature review, and informal interviews. The results are structured in five scientific articles. The desire for social cohesion to maintain peace and social order motivated the decision to formulate these two policies (Articles 1 and 4). The formulation process did not lead to a reflection on the problem to be solved, to identify the specific needs of the beneficiaries, to evaluate the capacity of the solutions to choose the appropriate ones. The motive of the national actors was to maintain their financial assets and to mobilize additional resources. International actors have been guided by the logic of promoting a social protection instrument in line with their values, their ideas, and their missions, for the implementation of their institutional mandate. This implementation gave rise to the empirical observation of "non-design" or non-formulation (Article 2 and 4), revealed the influence of the ideas and interests of the actors in the choice of solutions, but also showed that it is important for choices to meet the needs of the poor and vulnerable. In addition, knowledge derived from research data was used very little compared to knowledge from gray literature (Article 3). Political gains, that is, the perception of social and political consequences associated with a recommendation based on scientific knowledge, influence the latter's consideration. The iv analysis of the implementation of the solidarity program shows that formulation gaps influence the effectiveness of a policy. Thus, the implementation offers opportune circumstances for adaptations and reformulations to integrate the specificities of the context and the needs of the beneficiaries with an aim of improving efficiency (Article 5). However, these opportunities have not been utilized by program implementers, helping to keep those who are impoverished excluded from health services.

Recent studies on human cognition have presented credible evidence that learners are not tabula rasa as previously conceived by traditional theorists, rather they enter new lessons with some preconceptions, most of which are resistant to change in spite of teachers' efforts to assuage them. As such the challenges confronting science educators and educational psychologists are to understand the nature of learners' preconceptions, designing and implement appropriate instructional interventions that would enable the learners become aware of and reconcile their conceptions that are inconsistent with accepted views of science. Several perspectives have been advocated on how learners' preconceptions can be modified through instructions. While traditional theorists subscribe to substitution of inaccurate conceptions with accurate ones, the constructivists identify with giving the learners autonomy to inquire and re-evaluate their own ideas. The former has been confronted with widespread criticism and is becoming less and less tenable. This research identifies with the latter. Conceptual change entails restructuring of ideas. It is a cognitive process that involves change in attitude toward learning. Based on the theoretical assumption that learning is facilitated through teaching that give the learners autonomy search to new ideas, verify them, and restructure existing ideas, I developed a model of conceptual change from where I deduced the four sub variables of the conceptual change that this study explored. The sub variables include formulation of ideas, search for new ideas, review of meaning, and transfer of knowledge. My assumption was that conceptual change can be facilitated through instructions that engage learners in experiences relevant to the four sub variables that I have mentioned. This conceptual framework served as my reference point for the designing of the Constructivist Teaching Model that consists of four instructional phases. Judging that I was resident and working in Seychelles as a teacher trainer at a time I developed the Constructivist Teaching Model, I chose to implement and evaluate it first in Seychelles. Hence this study is titled `The implementation and evaluation of a constructivist intervention in secondary school science teaching in Seychelles'. The purpose of this study is to investigate the effect of the constructivist teaching model as an intervention to facilitate conceptual change. Basically, there are two main aims of this study. First, to investigate to what extent the constructivist teaching model facilitates conceptual change. Secondly, to investigate if the paradigms shift from the traditional method to the constructivist method of science teaching is welcomed in Seychelles. This study was carried out in two phases Pretest and Evaluation. Pretest was aimed at identifying the weaknesses of the initial version of my model of constructivist teaching with a view to eliminate those weaknesses to further strengthen the model. In a nutshell pretest was a step taken to enhance the validity of the model. Evaluation on the other hand was aimed at making a judgment whether a difference actually exists between the learners that received constructivist instruction and those that received traditional lecture instruction in terms of the four sub variables of conceptual change. To enable for this judgment necessitated an experiment. The experiment was conducted with a total of six secondary schools selected from the ten secondary schools on the island. The participants included 178 learners, 6 science teachers and 8 independent persons. The learners were constituted into three Bands; 1, 2 and 3. Each Band consisted of a Control group and an Experimental group. Altogether six groups were formed, with 3 Control groups and 3 Experimental groups. There were 59 learners in Band 1, comprising of 29 learners in the Control group and 30 learners in the Experimental group; Band 2 comprised a Control group of 25 learners and an Experimental group of 28 learners; and Band 3 consisted of 33 learners in each group. The learners in Band 1 were used for pretest that lasted for five week. The learners in Bands 2 and 3 were used in the evaluation that lasted for thirteen weeks. The groups were non-equivalent, suggesting that randomisation was not possible as the learners were in intact classes. Learners in the experimental groups received constructivist instruction while their counterparts in the control groups received traditional lecture instruction. Both groups were exposed to the same experimental conditions except in the methods of teaching. Data was collected through teacher interviews, independent observation, measurement of learners' achievement, and analysis of documents. Quantitative data was analysed using descriptive and inferential statistics. Qualitative data was analysed on the basis of content or meaning of the information given by the respondents. Following the design of this study the performance and achievements of learners that received constructivist instruction were compared with their counterparts who received traditional instruction. Guiding this study are two main assumptions. The first is the assumption of equality of the variance, and the second is the assumption of normality of the distribution. The results of Levene's test of equality of variances indicated a violation of the assumption of homogeneity of the variances of TI and CI groups while the results of test of skewness and kurtosis give the indication of normality of distribution of scores in both groups. The results of descriptive statistics analysis showed that the learners who received constructivist instruction performed better than the learners that received traditional instruction in terms of formulation of ideas, search for new ideas, review of meaning, and transfer of knowledge. The results of inferential statistics showed that the difference in the means of the two groups on each of the sub variables of conceptual change is significant. This evidence indicates that my model of constructivist teaching produced an effect measuring 0.86 and a power of 0.85 based on Cohen's Blueprint, and a reliability of 0.72 based on Cronbach's test of internal consistency. Besides statistical evidence, analysis of the opinions of science teachers who implemented the Constructivist Teaching Model in their respective classes and the independent persons who observed teaching and learning in both the experimental and control groups showed a preference for the constructivist approach over the traditional approach. On the grounds of the evidence gathered through observation and measurement this study concludes that the constructivist approach to science teaching is more effective than traditional lecture approach in facilitating the ability of secondary school learners in Seychelles to reconstruct ideas. This study also found that science educationists in Seychelles welcome the paradigm shift from the traditional approach to the constructivist approach.
Educational Studies
D. Educ. (Psychology of Education)

The central theme of the thesis is to study linear and non linear SVM formulations in the presence of uncertain observations. The main contribution of this thesis is to derive robust classfiers from partial knowledge of the underlying uncertainty. In the case of linear classification, a new bounding scheme based on Bernstein inequality has been proposed, which models interval-valued uncertainty in a less conservative fashion and hence is expected to generalize better than the existing methods. Next, potential of partial information such as bounds on second order moments along with support information has been explored. Bounds on second order moments make the resulting classifiers robust to moment estimation errors. Uncertainty in the dataset will lead to uncertainty in the kernel matrices. A novel distribution free large deviation inequality has been proposed which handles uncertainty in kernels through co-positive programming in a chance constraint setting. Although such formulations are NP hard, under several cases of interest the problem reduces to a convex program. However, the independence assumption mentioned above, is restrictive and may not always define a valid uncertain kernel. To alleviate this problem an affine set based alternative is proposed and using a robust optimization framework the resultant problem is posed as a minimax problem. In both the cases of Chance Constraint Program or Robust Optimization (for non-linear SVM), mirror descent algorithm (MDA) like procedures have been applied.

The central theme of the thesis is to study linear and non linear SVM formulations in the presence of uncertain observations. The main contribution of this thesis is to derive robust classfiers from partial knowledge of the underlying uncertainty. In the case of linear classification, a new bounding scheme based on Bernstein inequality has been proposed, which models interval-valued uncertainty in a less conservative fashion and hence is expected to generalize better than the existing methods. Next, potential of partial information such as bounds on second order moments along with support information has been explored. Bounds on second order moments make the resulting classifiers robust to moment estimation errors. Uncertainty in the dataset will lead to uncertainty in the kernel matrices. A novel distribution free large deviation inequality has been proposed which handles uncertainty in kernels through co-positive programming in a chance constraint setting. Although such formulations are NP hard, under several cases of interest the problem reduces to a convex program. However, the independence assumption mentioned above, is restrictive and may not always define a valid uncertain kernel. To alleviate this problem an affine set based alternative is proposed and using a robust optimization framework the resultant problem is posed as a minimax problem. In both the cases of Chance Constraint Program or Robust Optimization (for non-linear SVM), mirror descent algorithm (MDA) like procedures have been applied.