Rozprawy doktorskie na temat „Dwarf Satellites”
Utwórz poprawne odniesienie w stylach APA, MLA, Chicago, Harvard i wielu innych
Sprawdź 28 najlepszych rozpraw doktorskich naukowych na temat „Dwarf Satellites”.
Przycisk „Dodaj do bibliografii” jest dostępny obok każdej pracy w bibliografii. Użyj go – a my automatycznie utworzymy odniesienie bibliograficzne do wybranej pracy w stylu cytowania, którego potrzebujesz: APA, MLA, Harvard, Chicago, Vancouver itp.
Możesz również pobrać pełny tekst publikacji naukowej w formacie „.pdf” i przeczytać adnotację do pracy online, jeśli odpowiednie parametry są dostępne w metadanych.
Przeglądaj rozprawy doktorskie z różnych dziedzin i twórz odpowiednie bibliografie.
Coleman, Matthew Grant, i coleman@mso anu edu au. "Tidal Structure in Galactic Satellites". The Australian National University. Research School of Astronomy and Astrophysics, 2005. http://thesis.anu.edu.au./public/adt-ANU20050602.112738.
Pełny tekst źródłaWillman, Beth. "A survey for resolved Milky Way dwarf galaxy satellites /". Thesis, Connect to this title online; UW restricted, 2003. http://hdl.handle.net/1773/5445.
Pełny tekst źródłaCheng, Wing-hong, i 鄭穎康. "Tidal evolution of Pluto-Charon and the implications for the origin ofthe satellites Nix and Hydra". Thesis, The University of Hong Kong (Pokfulam, Hong Kong), 2011. http://hub.hku.hk/bib/B45846856.
Pełny tekst źródłaMinelli, Alice <1994>. "Chemical composition of Milky Way satellites: Magellanic Clouds and Sagittarius dwarf galaxy". Doctoral thesis, Alma Mater Studiorum - Università di Bologna, 2022. http://amsdottorato.unibo.it/10313/1/PhDThesis_AliceMinelli.pdf.
Pełny tekst źródłaRackham, Benjamin V., Dániel Apai i Mark S. Giampapa. "The Transit Light Source Effect: False Spectral Features and Incorrect Densities for M-dwarf Transiting Planets". IOP PUBLISHING LTD, 2018. http://hdl.handle.net/10150/627040.
Pełny tekst źródłaPinilla, P., L. H. Quiroga-Nuñez, M. Benisty, A. Natta, L. Ricci, Th Henning, der Plas G. van, T. Birnstiel, L. Testi i K. Ward-Duong. "Millimeter Spectral Indices and Dust Trapping By Planets in Brown Dwarf Disks". IOP PUBLISHING LTD, 2017. http://hdl.handle.net/10150/625749.
Pełny tekst źródłaSalomon, Jean-Baptiste. "Morphologie intrinsèque et cinématique globale des galaxies satellites d’Andromède". Thesis, Strasbourg, 2015. http://www.theses.fr/2015STRAE042/document.
Pełny tekst źródłaThe Lambda-CDM cosmological model represents nowadays the best understanding of the formation and the evolution of large scale structures in our Universe. Nevertheless, this paradigm is not predictive and successful yet at smaller scales. In this context, satellites in the Local Group (LG), the simpler and closer galactic systems, are one of our best chance to test this model and to improve our comprehension of galaxy formation. Thus, we present here a method to derive analytically the intrinsic (3D) morphology of dwarf galaxies. Results of this technic applied to 25 Andromeda (M31) satellites suggest that the LG is in fact more disturbed than what was previously thought. After this individual approach, we further expose a recent result on the global kinematics of the M31 system. This new estimation suggests for the first time a high transverse velocity for this system with respect to the Milky Way. These values could lead to redefine the entire dynamic of the LG and its surroundings
Ricci, L., H. Rome, P. Pinilla, S. Facchini, T. Birnstiel i L. Testi. "VLA Observations of the Disk around the Young Brown Dwarf 2MASS J044427+2512". IOP PUBLISHING LTD, 2017. http://hdl.handle.net/10150/625755.
Pełny tekst źródłaConn, Anthony Rhys. "Structure of the M31 satellite system : bayesian distances from the tip of the red giant branch". Phd thesis, Université de Strasbourg, 2013. http://tel.archives-ouvertes.fr/tel-01012081.
Pełny tekst źródłaDashyan, Gohar. "Processus de rétroaction baryonique dans les galaxies naines et satellites". Thesis, Sorbonne université, 2019. http://www.theses.fr/2019SORUS518.
Pełny tekst źródłaUnderstanding galaxies calls for the understanding of their appearance, which results from their stellar content, and stars form out of cold gas. Feedback processes can impede star formation: by heating the gas or preventing it from cooling and forming stars; by triggering galactic outflows that eject the gas; and by preventing the inflow of gas. In the lowest mass galaxies – dwarf galaxies –powerful and luminous stellar explosions, supernovae (SNe), are thought to be the predominant feedback process. However, recent work suggests that SN feedback is too weak. Moreover, several puzzles surrounding dwarf galaxies challenge our understanding of dark matter – of which the exact nature that is still unknown –, and these discrepancies might be solved by feedback processes. Besides, Active Galactic Nuclei (AGN) – i.e. growing massive black holes –, are another source of feedback in galaxies. The effect of AGN in dwarf galaxies is often thought to be minimal, because their growth is suppressed. But there is growing evidence that their presence in dwarf galaxies might be stronger than once thought. First, I show, using analytical methods, that the capacity of AGN to trigger outflows in dwarf galaxies is stronger than that of SNe in most of the parameter space. I then show numerically, that the AGN of a galaxy can influence the evolution of a neighboring galaxy. Finally, I assess the impact of the injection of cosmic rays by SNe: I find that it reduces the rate of star formation and increases the efficiency of SNe at driving winds, bringing simulated wind properties of dwarf galaxies much closer to observations, but the effect is not sufficient to fully match the observations
Frings, Jonas [Verfasser], i Andrea Valerio [Akademischer Betreuer] Macciò. "Structure and evolution of simulated dwarf galaxies and Milky Way satellites in Cold and Warm dark matter models / Jonas Frings ; Betreuer: Andrea Valerio Macciò". Heidelberg : Universitätsbibliothek Heidelberg, 2018. http://d-nb.info/1177252821/34.
Pełny tekst źródłaTan, Xianyu, i Adam P. Showman. "Effects of Latent Heating on Atmospheres of Brown Dwarfs and Directly Imaged Planets". IOP PUBLISHING LTD, 2017. http://hdl.handle.net/10150/624643.
Pełny tekst źródłaGe, Xin. "Characterization of the Genome of Maize Chlorotic Dwarf Virus and an Associated Satellite RNA". The Ohio State University, 1990. http://rave.ohiolink.edu/etdc/view?acc_num=osu1391600232.
Pełny tekst źródłaBiller, Beth A., Johanna Vos, Esther Buenzli, Katelyn Allers, Mickaël Bonnefoy, Benjamin Charnay, Bruno Bézard i in. "Simultaneous Multiwavelength Variability Characterization of the Free-floating Planetary-mass Object PSO J318.5−22". IOP PUBLISHING LTD, 2018. http://hdl.handle.net/10150/627034.
Pełny tekst źródłaKirby, Evan N. "Iron and alpha element distributions in Milky Way dwarf satellite galaxies from medium-resolution spectroscopy /". Diss., Digital Dissertations Database. Restricted to UC campuses, 2009. http://uclibs.org/PID/11984.
Pełny tekst źródłaLindgren, Sara. "Metallicity determination of M dwarfs". Doctoral thesis, Uppsala universitet, Observationell astrofysik, 2017. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-332102.
Pełny tekst źródłaFontanesi, Elena. "Habitat use of migrating dwarf minke whales (Balaenoptera acutorostrata subspecies) in Tasmanian waters". Master's thesis, Alma Mater Studiorum - Università di Bologna, 2016. http://amslaurea.unibo.it/9754/.
Pełny tekst źródłaZhou, Yifan, Dániel Apai, Ben W. P. Lew i Glenn Schneider. "A Physical Model-based Correction for Charge Traps in the Hubble Space Telescope’s Wide Field Camera 3 Near-IR Detector and Its Applications to Transiting Exoplanets and Brown Dwarfs". IOP PUBLISHING LTD, 2017. http://hdl.handle.net/10150/625388.
Pełny tekst źródłaGeha, Marla, Risa H. Wechsler, Yao-Yuan Mao, Erik J. Tollerud, Benjamin Weiner, Rebecca Bernstein, Ben Hoyle i in. "The SAGA Survey. I. Satellite Galaxy Populations around Eight Milky Way Analogs". IOP PUBLISHING LTD, 2017. http://hdl.handle.net/10150/625799.
Pełny tekst źródłaCollins, Michelle L. M., Erik J. Tollerud, David J. Sand, Ana Bonaca, Beth Willman i Jay Strader. "Dynamical evidence for a strong tidal interaction between the Milky Way and its satellite, Leo V". OXFORD UNIV PRESS, 2017. http://hdl.handle.net/10150/623924.
Pełny tekst źródłaHubeny, Ivan. "Model atmospheres of sub-stellar mass objects". OXFORD UNIV PRESS, 2017. http://hdl.handle.net/10150/624422.
Pełny tekst źródłaColeman, Matthew. "Tidal Structure in Galactic Satellites". Phd thesis, 2004. http://hdl.handle.net/1885/46249.
Pełny tekst źródłaKim, Dongwon. "Search for Ultra-faint Milky Way Satellites". Phd thesis, 2017. http://hdl.handle.net/1885/133679.
Pełny tekst źródłaAntony, Susmitha Rani. "Study of Stellar Relics from the Early Galaxy". Thesis, 2017. http://etd.iisc.ac.in/handle/2005/4260.
Pełny tekst źródłaRoderick, Tammy Ann. "Milky Way Dwarf Galaxies: A Search for Stellar Substructure". Phd thesis, 2015. http://hdl.handle.net/1885/110675.
Pełny tekst źródłaBarber, Christopher. "The Milky Way's dwarf satellite galaxies in [L]CDM: orbital ellipticities and internal structure". Thesis, 2014. http://hdl.handle.net/1828/5347.
Pełny tekst źródłaGraduate
0606
Metz, Manuel [Verfasser]. "Satellite galaxies in the local group: CDM subhaloes or tidal dwarf galaxies? / vorgelegt von Manuel Metz". 2008. http://d-nb.info/990253333/34.
Pełny tekst źródłaLindkvist, Jesper. "Plasma Interactions with Icy Bodies in the Solar System". Doctoral thesis, 2016. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-117666.
Pełny tekst źródłaHär studerar jag “plasmaväxelverkan med isiga kroppar i solsystemet”, det vill säga, min strävan är att förstå de grundläggande processerna som styr sådana interaktioner. Genom att använda numerisk modellering i kombination med observationer på plats vid himlakropparna kan man förstå sig på deras interna strukturer och rymdmiljöer. Efter en bred översikt över de fysiska lagar som styr ett rymdplasma följer en mer detaljerad del. Denna innehåller metoder för hur man kan modellera växelverkan mellan rymdplasma och isiga kroppar. Numerisk modellering av rymdplasma appliceras på de isiga himlakropparna Callisto (en måne kring Jupiter), dvärgplaneten Ceres (lokaliserad i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter) och kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko. Det tidsvarierande magnetiska fältet kring Jupiter inducerar strömmar inuti den elektriskt ledande månen Callisto. Dessa strömmar skapar magnetfältsstörningar som tros vara relaterade till ett elektriskt ledande hav under Callistos yta. Plasmaflödet i närheten av Callisto påverkas i hög grad av dessa magnetfältsstörningar. Genom att använda en hybrid-plasma-lösare har växelverkan modellerats, där effekten av magnetisk induktion har inkluderats. Resultaten stämmer väl överens med magnetfältsdata från förbiflygningarna av Callisto (C3 och C9) som gjordes av den obemannade rymdfarkosten Galileo i dess bana kring Jupiter. Den magnetiska konfigurationen som uppstår möjliggör ett inflöde av laddade joner på Callistos baksida. Plasma som träffar ytan slår bort materia och skapar Callistos tunna atmosfär. En långtidsstudie av solvindsprotoner sett från rymdfarkosten Rosetta utfördes då kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko närmade sig solen. Ultraviolett strålning från solen joniserar det neutrala vattnet i kometens koma (kometens atmosfär). Nyligt joniserade vattenmolekyler plockas upp av solvindsflödet och tvingar solvindsprotonernas banor att böjas av, så att rörelsemängden bevaras. Denna effekt ökar stadigt då kometen närmar sig solen. Solvinden böjs av kraftigt, men förlorar inte mycket energi. Hybridmodellering av solvindens växelverkan bekräftar att kraften som verkar på solvinden till störst del får den att böjas av, medan kraften som verkar till att sänka dess fart är mycket lägre. Ceres har enligt observationer av rymdteleskopet Herschel under 2012 och 2013 haft högt utflöde av vattenånga från dess yta. Där har två regioner identifierats som källor för vattenångan. Eftersom Ceres roterar kommer källornas regioner göra det också. Plasmaväxelverkan i närheten av Ceres beror i hög grad på vattenångskällans placeringen, medan det inte gör det långt ifrån Ceres. På global nivå har Ceres en kometliknande växelverkan med solvinden, där störningar i solvinden propagerar långt nedströms från Ceres.