Letteratura scientifica selezionata sul tema "Skogslandskapet"

We studied variation in snow conditions and selection of pasture area according to altitude by semi-domesticated reindeer (Rangifer tarandus tarandus) during 1999 - 2002 in a pine forest area utilised by forest industry in the Ivalo reindeer herding district, northern Finland. Snow conditions were measured over the course of three winters along equilateral triangles (side 3.5 km) for three times per winter. The altitudinal selection of pasture area by reindeer was studied using GPS tracking data (10 977 locations) from 29 female reindeer. We observed that interannual weather variation mostly affected the depth, density and hardness of snow in the study area. At the forest landscape level, snow depth and density increased with altitude. Thinnest and deepest snow cover occurred on western and northern slopes, respectively. In contrast, forest harvesting did not seem to affect snow conditions. From spring to autumn, reindeer mainly used higher altitudes in pastures. In early and mid-winter, when snow conditions were easy or moderate reindeer still preferred higher altitudes, but in late winter when snow conditions and food accession were at their most difficult, they preferred lower altitudes. We conclude that especially the use of high elevation forestland pastures may become more difficult for reindeer if the global climatic change causes higher winter precipitation to the northern boreal forest area. In general, the low-elevation forestland areas have primary winter grazing value for reindeer but these areas are also intensively used by forest industry.Abstract in Finnish / Tiivistelmä:Lumiolosuhteet ja laidunten käyttöarvo poronhoidossa pohjoisella havumetsäaluella Lumiolosuhteiden vaihtelua ja porojen (Rangifer tarandus tarandus) laidunalueen valintaa maaston korkeuden perusteella tutkittiin vuosina 1999–2002 metsätalouden hyödyntämällä mäntymetsäalueella Ivalon paliskunnassa, Pohjois-Suomessa. Lumiolosuhteet mitattiin kolme kertaa kunakin kolmena talvena käyttämällä mittaukseen tasasivuisia kolmioita (sivu 3,5 km). Porojen laidunalueen valintaa korkeusvyöhykkeen mukaan tutkittiin käyttämällä porojen GPS seurannan aineistoja 29 vaatimesta (yhteensä 10 977 paikannusta). Vuosien välinen säävaihtelu vaikutti eniten lumen paksuuteen, tiheyteen ja kovuuteen tutkitulla alueella. Maisematasolla lumen paksuus ja tiheys lisääntyivät alueen korkeuden kasvaessa metsämaalla. Ohuin lumikerros mitattiin länsirinteillä ja paksuin kerros pohjoisrinteillä. Sen sijaan metsien käsittelyllä ei näyttänyt olevan vaikutusta lumiolosuhteisiin. Keväästä syksyyn porot käyttivät pääosin ylemmillä korkeusvyöhykkeillä sijaitsevia laitumia. Alku ja keskitalvella, jolloin lumiolosuhteet olivat vielä verrattain helpot, porot suosivat edelleen ylemmille korkeusvyöhykkeille sijoittuvia laitumia, mutta lopputalvella lumiolosuhteiden ja ravinnonsaannin ollessa vaikeimmat, porot suosivat alempien korkeusvyöhykkeiden laitumia. On todennäköistä, että erityisesti ylemmillä korkeusvyöhykkeillä olevat metsämaan laitumet voivat tulla vaikeammaksi käyttää poroille talvella, mikäli ilmastonmuutos aiheuttaa talvisadannan lisääntymisen pohjoisella havumetsäalueella. Yleisesti alemmille korkeusvyöhykkeille sijoittuvilla metsämaan laidunalueilla on ensisijainen talvilaidunarvo poronhoidolle, mutta myös metsätalous hyödyntää näitä alueita intensiivisesti.Abstract in Norwegian / Sammendrag:Snøforhold og bruksverdi som beiteland for tamrein (Rangifer tarandus tarandus) i nordborale skogsområder I perioden 1999-2002 studerte vi tamreinens valg av beiteområder ettersnøforhold og høyde over havet i en furuskog utnyttet av skogsdriften i Ivalo reinbeitedistrikt nord i Finland. Snøforholdene ble målt 3 ganger per vinter i tre vintre etter likebeinte triangler med side 3,5 km. Reinens beiting i ulike høyder ble målt med GPS-sporing av 29 simler på tilsammen 10 977 observasjonspunkter. Vi observerte at værvariasjonen mellom år mest påvirket snødybde og snøens tetthet og hardhet. I skogslandskapet økte snødybden og tettheten med høydebeliggenheten. Tynnest og djupest snødekke fantes henholdsvis i vestlige og nordlige skråninger. Derimot syntes ikke skogsdriften å påvirke snøforholdene. Fra vår til høst utnyttet reinen hovedsakelig de høyestliggende beiteområdene. Tidlig og midt på vinteren når snøforholdene fortsatt var lette eller moderate, foretrakk reinen fortsatt høyereliggende beiter, men på seinvinteren når snøforholdene og plantetilgjengeligheten var på det vanskeligste, foretrakk reinen lavereliggende områder. Ut fra observasjonene kan vi antyde at særlig høyereliggende beiteområder blir mindre tilgjengelig for reinen om det blir økt vinternedbør i de nordlige skogsområdene som følge av globale klimaendringer. Vanligvis har de lavtliggende skogsområdene størst beiteverdi for reinen om vinteren, samtidig som disse områdene også er de mest intesivt utnyttede hogstområder for skogsindustrien.

En stor andel av Sveriges hotade växt- och djurarter är beroende av skogen som livsmiljö, och har under en lång tid påverkats negativt av skogsbrukets framfart i skogslandskapet. Skogsbruksåtgärder såsom avverkning, gallring och röjning kan förstöra både livsmiljöer och påverka interaktionerna mellan populationer om miljöhänsynen är bristande, vilket kan hota den långsiktiga överlevnaden på platsen och därigenom även artens bevarandestatus. Artskyddsförordningen är det huvudsakliga regelverket i svensk lagstiftning som reglerar skyddet av växter och djur, och är en viktig del i arbetet för att upprätthålla en gynnsam bevarandestatus för arter. Syftet med mitt projekt är att analysera hur fem skogslevande nationellt hotade arter och deras livsmiljö påverkas av skogsbruket, samt hur en skogsbruksåtgärd kan genomföras på ett sådant sätt så att den inte bryter mot förbuden inom artskyddsförordningen och därmed hotar arternas bevarandestatus. Åtta fältbesök gjordes till skogsbestånd där arterna observerats, där den omgivande miljön och viktiga strukturer såsom mängd död ved, vegetationssammansättning och ljusinsläpp noterades. Specifika fallstudier för varje art och dess förekomstlokal kunde sedan konstrueras utefter den insamlade informationen för att besvara den aktuella frågeställningen. Ett hållbart skogsbruk i linje med artskyddsförordningen har framförallt visat sig innebära avsättande av större sammanhängande områden och tillämpning av hyggesfria metoder vid avverkning, men även ökad miljöhänsyn är en viktig faktor. Grunden till ett hållbart skogsbruk bygger på medvetenhet, vilket endast kan uppnås genom satsningar på utbildning inom branschen.

Idag sker det en ständig förändring av landskapet, vilket har lett till en minskning av ängs- och hagmarker. Trenden under 1950 talet bidrog till att många ängs- och hagmarker planterades igen med skog och ett homogent skogslandskap växte fram. Konsekvenserna av detta är att många dagfjärilsarter både i Sverige och Europa har minskat i utbredning och antal. I den här studien undersöktes förekomsten av dagfjärilar, speciellt rödlistade arter, i västra Värmland. Tjugosex lokaler valdes ut för att undersöka om förekomsten av rödlistade fjärilsarter begränsades av deras spridningsmöjligheter. Vissa av dessa lokaler är isolerade och förväntningarna var att antalet rödlistade arter skulle vara relaterade med graden av isolering. Antalet rödlistade arter och antalet totalt var lägst i isolerade områden, vilket tyder på att det kan finnas spridningshinder mellan lokalerna. Studien visade också att antalet fjärilsarter var positivt korrelerad med både områdets areal och diversitet med avseende på växter.

The large-scale changes of the 20th century have reduced a great number of species to small and fragmented residual population, often occurring in habitats that are no longer grazed or mowed. Without targeted efforts, these species will disappear from the landscape in the long run. This study examines the occurrence of butterflies, with special on red list species,in a forest landscape in western Värmland. Twenty-six localities were selected to investigate if the distribution was limited by their ability to disperse. Some localities were isolated and the prediction was that the number of red listed species should be related to the degree of isolation. The number of red listed butterfly species and the total number of species was smaller in isolated areas, indicating that the dispersal of butterflies is reduced. The study also showed that the number of species was positively correlated with the size of areas and with diversity of plants.

Under 1950 talet planterades många öppna jordbruksmarker igen med skog och ett homogent skogslandskap växte fram. Även idag sker det en ständig förändring av landskapet som leder till en minskning av ängs- och hagmarker. Konsekvenserna av en minskning av ängs- och hagmarker är att många dagfjärilsarter både i Sverige och Europa har minskat i utbredning och antal. I den här studien har jag valt att se på hur olika typer av nutida markanvändning av ursprunglig skogsmark påverkar biodiversiteten utifrån dagfjärilsförekomst. För att kunna besvara frågan jämfördes dagfjärilsfaunan i sex olika områden, som skiljer sig åt med avseende på markanvändning. Resultatet av studien visar att det finns ett sådant samband att dagens markanvändning är av stor betydelse för dagfjärilarna. Typer av hävd är viktigare än arealens storlek för dagfjärilsfaunan. Störst artantal noterades i ett område som hävdades med bete av nötboskap, lägst artantal i ett helt ohävdat område som planterats med skog.

During the 1950s many agricultural areas were abandoned, and planted with forest, resulting in a homogeneous forest landscape. The consequence of a reduction in the areas of pastures and enclosed pastures is that many species of butterflies both in Sweden and Europe are reduced, both in numbers and distribution. In this study I look at how different present-day land use of original forested land affects the diversity of butterflies. The butterfly fauna in six areas, with different land use, were compared. The results show that today´s land use is important for the butterfly diversity. Type of land use is more important than area for butterfly diversity. Highest diversity occurred in an area grazed by cattle, and lowest diversity in an area that was planted with coniferous forest.

This thesis examines the contemporary forest landscape of northern Värmland in Sweden in terms of practices, meanings and time-space relations. The increasing urbanization worldwide also affects the countryside landscape to produce what is generally referred to as  “new ruralities”, which are the result of changed conditions for livelihood and leisure. What does the concept new ruralities mean in relation to the sparsely populated forest landscape of northern Värmland, Sweden? The thesis adopts a relational approach to landscape, which means that landscape entails and forms relations between the material, the immaterial, and the human. Landscapes stretches out in time and space, which means that they rests on and progresses from layers of earlier and contemporary activities. Landscape practices and meanings are therefore important for understanding changes as well as continuities in the context of new ruralities. Inspired by the Heideggerian basic assumption about dwelling the thesis methodologically draws on phenomenology, but also on ethnography to clarify the relation between the individual and the society. Interviews, field studies and participant observations with special focus on the settlement, community engagement, and forest and hunting were conducted in four parishes in northern Värmland. Proximity and distance turn out to be the common denominators in the meanings of the forest landscape that emerge from the study, but attention is also clearly drawn to the problems of depopulation, changing social relations, and the tension between the private and the common good. The new ruralities of the northern Värmland forest landscape seem to rest on the tension between flow and fixity, between change and continuity, as traditional practices are performed with new meanings and extended time-space relations.
I den här avhandlingen studeras det samtida nordvärmländska skogslandskapet och nya ruraliteter utifrån praktiker, betydelser och tidsrumsliga sammanhang. I takt med en tilltagande urbanisering i Sverige och världen uppstår nya relationer till och inom landsbygder som har sin grund i förändrade betingelser för försörjning och fritid, något som brukar beskrivas som nya ruraliteter. Vad innebär då nya ruraliteter i det glesbebyggda nordvärmländska skogslandskapet? Vilka praktiker, upplevelser och betydelser framträder i fast- och fritidsboendes relationer till det individuella, skogen och det kollektiva, och hur kan dessa förstås i förhållande till tidsrumsliga sammanhang? I avhandlingen behandlas särskilt praktiker knutna till det egna boendet och fastigheten samt jakten och jaktmarkerna. Närhet och avstånd visar sig vara gemensamma nämnare för vad som ger skogslandskapet betydelser, men rymmer såväl möjligheter som svårigheter. Frihet, gleshet och oberoende framträder som positiva upplevelser bland intervjuade i studien, men uppenbarar samtidigt en avfolkningsproblematik, förändrade sociala relationer och spänningsfält mellan det privata och det gemensamma. Nya ruraliteter i det nordvärmländska skogslandskapet syns vila i skärningsfältet mellan bevarande och förändring.