Letteratura scientifica selezionata sul tema "I-701"

AbstractThe study was conducted in southern Taiwan, along a road traversing the study area from 287 to 1680 m a.s.l. from May to October 2003 to investigate the distribution patterns and species diversity of the snakes. A total of 69 individual snakes belonging to 16 species were recorded. The Shannon's index and evenness index of the full study area were 2.4337 and 0.8777, respectively. Moreover, evenness index was 401 to 700 m > 1001 to 1300 m > 701 to 1000 m > 1301 to 1600 m altitudinal zone. The Shannon's index, DMG, and the reciprocal form of the Berger-Parker index (1/d) were 1001 to 1300 m > 401 to 700 m > 701 to 1000 m > 1301 to 1600 m altitudinal zone. Thirty-seven snakes were found in natural forest, 12 in plantation forest, 8 in secondary forest, and 12 in agricultural lands. I concluded that the highest species richness and diversity are found in mid-altitudinal mountains in southern Taiwan.

SummaryThe pharmacokinetics and haemostatic effects of MF 701 dermatan sulfate (DS) administered by i. v. infusion were studied in 11 healthy volunteers. Each subject received 0.6 mg kg-1 h-1 MF 701 for 10 h. DS plasma concentrations were measured by a chromogenic assay based on the catalysis of thrombin inhibition by HCII. DS plasma levels followed a single compartment pharmacokinetic model, with a half-life of 1.28 ± 0.46 h, a plasma clearance of 2.75 ± 0.46 1/h and a volume of distribution of 4.92 ± 1.36 1 (means ± SD). Steady-state was reached 3 to 6 h after infusion started. The maximal DS plasma concentration was 16.4 ± 5.7 μg/ml. Maximal APTT prolongation over pre-infusion values was 42 ± 7%; TCT performed with bovine and human thrombin was prolonged by 16 ± 7% and 83 ± 35% respectively. No anti-IIa or anti-Xa activities were detected by chromogenic tests. The treatment was well tolerated. The pharmacokinetics of MF 701 infusion are consistent with those previously described after i. v. bolus administration. The infusion of MF 701 allows fast achievement and steady maintenance of elevated DS plasma concentrations.

Abstract BACKGROUND: Lung cancer is the leading cause of cancer death globally. EGFR mutations are the most common genomic drivers of non-small cell lung cancer (NSCLC), occurring in ~17% and up to 50% of Caucasian and Asian patients, respectively, with exon 19 deletions (ex19del) and L858R substitutions being the most prevalent activating EGFR mutations (EGFRm). Outcomes have improved in patients with EGFR-driven NSCLC since the introduction of EGFR tyrosine kinase inhibitors (TKIs); however, treatment resistance almost inevitably occurs. It has been reported that patients harboring the EGFR L858R mutation, who represent 3.4% of lung adenocarcinoma cases in North America and 23% in Asia, have poorer outcomes than those with EGFR ex19del, suggesting a significant unmet need in this population. BLU-945 and BLU-701 are investigational, reversible, selective, and orally available TKIs optimized for use as single-agent or combination therapy to effectively suppress activating and on-target resistance EGFR mutants while sparing WT EGFR, and have the potential to treat or prevent central nervous system metastases. In vivo studies previously demonstrated the antitumor activity of BLU-945 against EGFR L858R/T790M and EGFRm/T790M/C797S mutants, and BLU-701 against EGFR ex19del and EGFRm/C797S mutants. Because EGFR L858R-driven NSCLC constitutes a large population of patients who may not be receiving the same benefit from third-generation (3G) TKIs as those with EGFR ex19del, studies were conducted to evaluate the antitumor activity of BLU-945 and BLU-701, as single agents and in combination, in preclinical NSCLC tumor models driven by L858R in the absence of the T790M mutation. METHODS: The in vivo antitumor activities of BLU-945 and BLU-701, as single-agents or in combination, were evaluated in 2 EGFR L858R-driven patient-derived xenograft (PDX) subcutaneous tumor models and in an engineered EGFR L858R/C797S-driven Ba/F3 cell line-derived xenograft (CDX) subcutaneous tumor model. RESULTS: Oral daily administration of single-agent BLU-945 and single-agent BLU-701 resulted in sustained tumor regression in 2 PDX models of EGFR L858R NSCLC. Compared with single agents in an EGFR L858R/C797S Ba/F3 CDX tumor model, combination of BLU-945 with BLU-701 resulted in marked antitumor activity and prolonged tumor regression. CONCLUSION: The in vivo antitumor activities of BLU-945 and BLU-701 in preclinical tumor models suggest that both BLU-945 and BLU-701 have the potential to be used in patients with EGFR L858R-driven NSCLC, including those who are treatment naïve or previously treated with 3G TKI. Combining BLU-945 and BLU-701 may enable coverage of frequent on-target resistance mechanisms, including the EGFR C797S mutation, in addition to the common L858R activating mutation. Citation Format: Luz Tavera, Stefanie Schalm, John Campbell, Jian Guo, Clare Medendorp, Maxine Chen, Faris Albayya, Tom Dineen, Zhuo Zhang, Maria Iliou, Ebby Job, Nisha Perez, Yoav Timsit, Scott Wardwell, Katie McGinn, Richard Woessner, Chiara Conti. Antitumor activity of BLU-945 and BLU-701 as single agents and in combination in EGFR L858R-driven models of NSCLC [abstract]. In: Proceedings of the American Association for Cancer Research Annual Meeting 2022; 2022 Apr 8-13. Philadelphia (PA): AACR; Cancer Res 2022;82(12_Suppl):Abstract nr 3328.

TPS9142 Background: Although 3rd-generation tyrosine kinase inhibitors (TKIs), such as osimertinib, are highly effective in front-line metastatic EGFR-mutated ( EGFRm) NSCLC, treatment resistance ultimately occurs, including the emergence of the on-target C797X mutation for which there are no approved TKIs. BLU-701 is an investigational, reversible, brain-penetrant, wildtype-sparing oral TKI with nanomolar potency on common activating (exon 19 deletion and L858R) and C797X resistance mutations (Tavera L et al. AACR 2022). BLU-701 has shown promising preclinical data, including antitumor central nervous system (CNS) activity that may improve patient outcomes. Additionally, combining BLU-701 with standard of care therapies may provide enhanced disease control across multiple lines of treatment, including against heterogenous tumors, in patients with EGFRm NSCLC. Methods: HARMONY (NCT05153408) is an ongoing, global phase 1/2, open-label, first-in-human study designed to evaluate the safety, tolerability, pharmacokinetics (PK), pharmacodynamics (PD), and antitumor activity of BLU-701 as a monotherapy or in combination with osimertinib or platinum-based chemotherapy in patients with EGFRm NSCLC. Key inclusion criteria include patients ≥18 years of age with metastatic EGFRm NSCLC; Eastern Cooperative Oncology Group performance status 0–1; and previous treatment with ≥1 EGFR-targeted TKI. Patients in the phase 2 monotherapy part must harbor an EGFR C797X resistance mutation (locally assessed). Key exclusion criteria are tumors harboring EGFR T790M mutations, EGFR exon 20 insertions, or other known driver alterations, including KRAS, BRAF V600E, NTRK1/2/3, HER2, ALK, ROS1, MET, or RET. Phase 1 primary endpoints are maximum tolerated dose, recommended phase 2 dose (RP2D), and safety. The phase 2 primary endpoint is overall response rate (ORR) by RECIST 1.1. Secondary endpoints include ORR (phase 1), duration of response, and PK/PD (phase 1 and phase 2); disease control rate, progression-free survival, overall survival, antitumor CNS activity, and safety (phase 2). The phase 1 dose escalation will adopt a Bayesian optimal interval design. Patients will be enrolled into 3 treatment cohorts: part 1A (n≈40–80; BLU-701), part 1B (n≈35; BLU-701 + osimertinib), and part 1C (n≈18; BLU-701 + carboplatin and pemetrexed). Patients in the phase 2 dose expansion (n≈24) will be treated at the RP2D of BLU-701 as monotherapy. Patients may receive treatment until disease progression, unacceptable toxicity, or other discontinuation criteria are met. Enrollment in this study has started, and sites will be open across North America, Europe, and Asia. Clinical trial information: NCT05153408.

TPS9142 Background: Although 3rd-generation tyrosine kinase inhibitors (TKIs), such as osimertinib, are highly effective in front-line metastatic EGFR-mutated ( EGFRm) NSCLC, treatment resistance ultimately occurs, including the emergence of the on-target C797X mutation for which there are no approved TKIs. BLU-701 is an investigational, reversible, brain-penetrant, wildtype-sparing oral TKI with nanomolar potency on common activating (exon 19 deletion and L858R) and C797X resistance mutations (Tavera L et al. AACR 2022). BLU-701 has shown promising preclinical data, including antitumor central nervous system (CNS) activity that may improve patient outcomes. Additionally, combining BLU-701 with standard of care therapies may provide enhanced disease control across multiple lines of treatment, including against heterogenous tumors, in patients with EGFRm NSCLC. Methods: HARMONY (NCT05153408) is an ongoing, global phase 1/2, open-label, first-in-human study designed to evaluate the safety, tolerability, pharmacokinetics (PK), pharmacodynamics (PD), and antitumor activity of BLU-701 as a monotherapy or in combination with osimertinib or platinum-based chemotherapy in patients with EGFRm NSCLC. Key inclusion criteria include patients ≥18 years of age with metastatic EGFRm NSCLC; Eastern Cooperative Oncology Group performance status 0–1; and previous treatment with ≥1 EGFR-targeted TKI. Patients in the phase 2 monotherapy part must harbor an EGFR C797X resistance mutation (locally assessed). Key exclusion criteria are tumors harboring EGFR T790M mutations, EGFR exon 20 insertions, or other known driver alterations, including KRAS, BRAF V600E, NTRK1/2/3, HER2, ALK, ROS1, MET, or RET. Phase 1 primary endpoints are maximum tolerated dose, recommended phase 2 dose (RP2D), and safety. The phase 2 primary endpoint is overall response rate (ORR) by RECIST 1.1. Secondary endpoints include ORR (phase 1), duration of response, and PK/PD (phase 1 and phase 2); disease control rate, progression-free survival, overall survival, antitumor CNS activity, and safety (phase 2). The phase 1 dose escalation will adopt a Bayesian optimal interval design. Patients will be enrolled into 3 treatment cohorts: part 1A (n≈40–80; BLU-701), part 1B (n≈35; BLU-701 + osimertinib), and part 1C (n≈18; BLU-701 + carboplatin and pemetrexed). Patients in the phase 2 dose expansion (n≈24) will be treated at the RP2D of BLU-701 as monotherapy. Patients may receive treatment until disease progression, unacceptable toxicity, or other discontinuation criteria are met. Enrollment in this study has started, and sites will be open across North America, Europe, and Asia. Clinical trial information: NCT05153408.

SummaryDermatan sulphate (MF 701) is a natural glycosaminoglycan that catalyses thrombin inhibition by heparin cofactor II. The aim of the study was to evaluate the efficacy and safety of MF 701 for prevention of deep vein thrombosis (DVT) in patients with hip fracture. A randomised, double-blind, placebo-controlled design was used to assess two dose regimens of MF 701 in two consecutive study phases. Treatment was started within 48 h from the trauma and continued for 14 days for non-operated patients or until the 10th postoperative day. Bilateral mandatory venography was used to assess the end-point. Eighty patients were included in the first phase (40 MF 701, 40 placebo). MF 701, 100 mg IM b. i. d., did not reduce incidence of DVT from that on placebo and did not induce any bleeding. In the second phase 126 patients were included, with a randomisation ratio of 2:1 (84 MF 701, 300 mg IM b.i.d., 42 placebo). Bilateral venography was obtained for 110 patients. The incidence of DVT was 64% (23/36) in the placebo group and 38% (28/74) in the MF 701 group (p = 0.01; odds ratio [OR] = 0.34, 95% confidence limits [CL] = 0.15-0.80); proximal DVTs were 42% (15/36) and 20% (15/74), respectively (p = 0.02; OR = 0.36, CL = 0.15-0.89). No significant differences were found in haemorrhagic complications (2.4% in each group), blood loss from drains, blood transfusions, haemoglobin and haematocrit values. This study is the first demonstration that dermatan sulphate is a clinically effective antithrombotic agent without bleeding effects. It also provides evidence of the biological role of heparin cofactor II.

ABSTRACTCell wall thickening is a common feature among daptomycin-resistantStaphylococcus aureusstrains. However, the mechanism(s) leading to this phenotype is unknown. We examined a number of cell wall synthesis pathway parameters in an isogenic strain set ofS. aureusbloodstream isolates obtained from a patient with recalcitrant endocarditis who failed daptomycin therapy, including the initial daptomycin-susceptible parental strain (strain 616) and two daptomycin-resistant strains (strains 701 and 703) isolated during daptomycin therapy. Transmission electron microscopy demonstrated significantly thicker cell walls in the daptomycin-resistant strains than in the daptomycin-susceptible strain, a finding which was compatible with significant differences in dry cell weight of strain 616 versus strains 701 to 703 (P< 0.05). Results of detailed analysis of cell wall muropeptide composition, the degree of peptide side chain cross-linkage, and the amount of the peptidoglycan precursor, UDP-MurNAc-pentapeptide, were similar in the daptomycin-susceptible and daptomycin-resistant isolates. In contrast, the daptomycin-resistant strains contained less O-acetylated peptidoglycan. Importantly, both daptomycin-resistant strains synthesized significantly more wall teichoic acid (WTA) than the parental strain (P< 0.001). Moreover, the proportion ofd-alanylated WTA species was substantially higher in the daptomycin-resistant strains than in the daptomycin-susceptible parental strain (P< 0.05 in comparing strain 616 versus strain 701). The latter phenotypic findings correlated with (i) enhancedtagAanddltAgene expression, respectively, and (ii) an increase in surface positive charge observed in the daptomycin-resistant versus daptomycin-susceptible isolates. Collectively, these data suggest that increases in WTA synthesis and the degree of itsd-alanylation may play a major role in the daptomycin-resistant phenotype in someS. aureusstrains.

A peptide antiserum (anti-A) directed to the intracellular, juxtamembrane region (residues 552 to 574) of the human colony-stimulating factor 1 receptor (CSF-1R) precipitated only ligand-activated, native receptors from solution but bound to unstimulated forms after their denaturation. Two peptide antisera (anti-KI1 and -KI2), directed to residues 679 to 700 and 701 to 721, respectively, in the CSF-1R kinase insert (KI) domain and including mapped sites of ligand-induced phosphorylation at Tyr-699 and Tyr-708, bound at least 80% of the receptor molecules expressed in either CSF-1-stimulated or unstimulated cells. Immune complexes formed with anti-KI1, anti-A, or a peptide antiserum to the CSF-1R carboxyl terminus (anti-C-ter) coprecipitated CSF-1R complexed to a phosphatidylinositol 3-kinase (PtdIns 3-K) from CSF-1-stimulated cells, whereas anti-KI2 serum did not. In an in vitro assay, binding of CSF-1R to PtdIns 3-K required receptor tyrosine phosphorylation but not CSF-1R-mediated phosphorylation of the lipid kinase, and the association was specifically blocked by anti-KI2 or antibodies to phosphotyrosine. Neither anti-KI1, anti-A, nor anti-C-ter serum inhibited binding. We conclude that (i) only a minority of ligand-activated receptors form a stable complex with PtdIns 3-K in vivo, (ii) efficient binding of the lipid kinase requires receptor tyrosine phosphorylation within the CSF-1R KI domain, and (iii) a region within the KI domain defined by residues 701 to 721 at least partially overlaps the PtdIns 3-K binding site.

A peptide antiserum (anti-A) directed to the intracellular, juxtamembrane region (residues 552 to 574) of the human colony-stimulating factor 1 receptor (CSF-1R) precipitated only ligand-activated, native receptors from solution but bound to unstimulated forms after their denaturation. Two peptide antisera (anti-KI1 and -KI2), directed to residues 679 to 700 and 701 to 721, respectively, in the CSF-1R kinase insert (KI) domain and including mapped sites of ligand-induced phosphorylation at Tyr-699 and Tyr-708, bound at least 80% of the receptor molecules expressed in either CSF-1-stimulated or unstimulated cells. Immune complexes formed with anti-KI1, anti-A, or a peptide antiserum to the CSF-1R carboxyl terminus (anti-C-ter) coprecipitated CSF-1R complexed to a phosphatidylinositol 3-kinase (PtdIns 3-K) from CSF-1-stimulated cells, whereas anti-KI2 serum did not. In an in vitro assay, binding of CSF-1R to PtdIns 3-K required receptor tyrosine phosphorylation but not CSF-1R-mediated phosphorylation of the lipid kinase, and the association was specifically blocked by anti-KI2 or antibodies to phosphotyrosine. Neither anti-KI1, anti-A, nor anti-C-ter serum inhibited binding. We conclude that (i) only a minority of ligand-activated receptors form a stable complex with PtdIns 3-K in vivo, (ii) efficient binding of the lipid kinase requires receptor tyrosine phosphorylation within the CSF-1R KI domain, and (iii) a region within the KI domain defined by residues 701 to 721 at least partially overlaps the PtdIns 3-K binding site.

This work is a confession in front of both myself and the one who reads my words and looks at my images. It is unusual to confess with images, because they uncover what we hide with words. Through a body of visual arts practice completed between 2000 and 2007 and its accompanying written commentary and critical account, I have attempted to address notions of the "unknown". In this enquiry, the "unknown" is understood to be hidden between "what I say and what I mean", where, for example, consciousness has no access between drawing and intention, or between prediction and intuition. This enquiry has proceeded through a multiplicity of media and modalities. In the - Personal Introduction - I describe some of the social, religious, political and artistic conditions of Poland in the 1980's and 90's, and the way this context has influenced my ideas and practice. In the early chapters- 'Beginnings'- 'Confessions'- 'Architectural Objects'- "Drawings on the Wall' - I trace the development of work between 1987 and the beginning of the research period in 2000. I identify the way that the making of these works enabled me to filter the major strands of concern that I later recognized as the fundamental conceptual and thematic elements of my current practice. In these chapters I describe the development of a sequence of works which lead from early interactive performances, installations, objects, through "altered" wardrobes, into architectural objects and wall drawings. I identify a number of key aspects emerging from these works to do with absence and presence explored through languages of light and darkness, spatial ambiguity, linear illusion, motion and trace. The central chapters are concerned with the work of the research period 2000 - 7. These chapter headings - 'Video' - 'Photographic Works' - 'Scores - the Drawing Concerts' - 'Obituaries' - 'The Unknown - Negatives - Black Light - are organized around the various modes of work that contribute to the research period. Although these modes might be seen as discrete they are in fact highly interwoven, dialogic and interdependent. Throughout, themes and concepts born in earlier work are identified and developed. In - 'Video' - relationships to drawing are identified, whilst repetition, looping and transposition open up questions of time, duration and eternity, thus initiating the discourse of the "unknown". 'Photographic Works' examines questions of the "still" and of "doubling" where both work to displace the human figure into hyper-natural environments where a meeting with the unknown might occur. 'Scores - Drawing Concerts' how these concerts are based on the power of line, as a consequence of honest, organic movement of hand and body in a response to kinetic impulsion and the rules of necessity in live action. Connections are made between this work and repetitive movement in the video works. The relationship between sound and the act of drawing is considered. 'Obituaries' describes a series of works in which death announcements, as they appear in a number countries and cultures, are put into a new context and transformed. With the destruction of the message of the obituary, the presence of the "unknown" is tested in both its personal and universal aspects. 'The Unknown - Negatives - Black Light' is a chapter that includes the most recent work. The work described in this chapter draws together multiple strands from across the whole body of previous work and is strongly related to other artists whose work deals with the absence of light. This work became the strongest bridge to the mystics who describe darkness as the most secure condition for a meeting with the "unknown". 'Mystics and Teaching' - examines the relationship between notions of mystics and my experience of what occurs between myself and students in a pedagogical context. It examines how procedures described by mystics, while facing the unknown, can be employed as methods to provoke appearance of the "unknown" for each individual in the creative process. 'Artists and Curatorial Work' attempts to locate my research in a wider context of artist's practice. In conclusion, the following text will seek to demonstrate how the body of work produced between 2000 and 2007 has engaged the viewer in a distinctive felt communion with the ineffable and the "unknown". This body of work has sought to visualize and manifest the "unknown" in a direct, physical and sensual engagement between artist, artwork, and viewer. In other words, the central premise of the work is set within a personalised relation to the "unknown" rather than an objectivised "understanding" of the "unknown".

Swedish clubfootball of today involves more money than ever before. This development

depends on the higher interest for football in Sweden which generates more revenues from

audience and TV-contracts, which leads to more money from sponsors and an increasing

market for selling souvenirs. Despite the fact that the increasing interest has generated more

revenues, we can still see reports in the media about economic problems in some clubs. What

is the reason for this? Do the clubs have the ability and knowledge about economic control

that it takes to run such a business as the clubfootball in Sweden has become?

Purpose: The purpose of this study is to examine the economic control in a number of clubs

playing in the two Premier Divisons of the Swedish Football League. The purpose is also to

get a better understanding of how and why such problems occur and how to possibly prevent

them.

Method: We have used a qualitative study based on five interviews with representatives from

different football clubs in Sweden. The method has been chosen to give us a better

understanding for how the economic control works in the different clubs.

Theory: The theoretical framework of the study involves the context that non-profit

organizations and stock companies act in. Furthermore the study describes different theories

in the area of economic control with extra focus on budget.

Empirical foundation: The five interviews with representatives from AIK, Djurgården,

Hammarby, IFK Norrköping and Jönköping Södra IF constitutes the empirical foundation of

the study.

Conclusions: The study shows that all clubs use budget to control their economy. They all

believe that they have good control over their financial situation, which can be explained

partly by the introduction of the club license. The goals are still to reach good sport results

and the economy is seen as means to reach these goals. The study also shows that more

independence in the boards of the clubs could be something to strive for.

Svensk klubbfotboll är idag mer business än någonsin tidigare. Detta beror på det ökade fotbollsintresset i landet vilket lett till ökade publikintäkter, mer pengar från tv-avtal, som i sin tur leder till ökade pengar från sponsring och en ökad souvenirförsäljning. Samtidigt som det ökade intresset har genererat större intäkter nås vi titt som tätt av mediernas rapportering om att föreningar hamnat i olika typer av ekonomiska problem. Vad kan detta bero på? Har föreningarna verkligen de förutsättningar och den kunskap om ekonomisk styrning som krävs för att bedriva en så pass affärsmässig verksamhet som elitfotbollen i Sverige utvecklats till?

Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka hur ekonomistyrningen går till i ett antal elitsatsande svenska fotbollsföreningar, få en bättre förståelse för hur och varför ekonomiska problem kan uppstå i en fotbollsförening samt hur de kan förhindras.

Metod: Vi har använt oss av en kvalitativ metod i form av fem semistrukturerade intervjuer med representanter för olika elitsatsande fotbollsföreningar i Sverige. Metoden har valts för att ge en bättre förståelse för hur ekonomistyrningen fungerar i de valda föreningarna. Teori: Den teoretiska delen av uppsatsen består till en del av de förutsättningar som ideella föreningar och idrottsaktiebolag verkar inom. Dessutom beskrivs olika teorier inom området ekonomistyrning med fokus på budget.

Empiri: Empirin består av fem intervjuer med representanter för de allsvenska föreningarna AIK, Djurgården och Hammarby samt IFK Norrköping och Jönköping Södra IF från Superettan.

Resultat: Studien visar att budget är det ekonomiska styrverktyg som används. Föreningarna säger sig ha god kontroll över den ekonomiska situationen, vilket delvis kan förklaras av den så kallade elitlicensens införande. Dock är de primära målen sportsliga och ekonomin ses som ett medel att nå dessa mål. Studien visar även att fler oberoende ledamöter i föreningarnas styrelse skulle kunna vara något att sträva efter.

Denna rapport är en sammanställning av de 100 undersökta enskilda brunnarna i Landskrona kommun vid årsskiftet 05/06. Det utfördes analyser på mikrobiologisk-, nitrat-, nitrit- och även kemiska bekämpningsmedelspåverkan. Syftet med denna rapport är att bearbeta och presentera analysresultaten av de 100 enskilda brunnarna i Landskrona kommun och försöka dra slutsatser kring dessa. Alla analysresultaten sammanställdes i tabeller och så småningom kundes vissa slutsatser dras kring varför resultatet såg ut som det gjorde. Resultatet visade att endast åtta av de 100 brunnarna var otjänliga gällande mikrobiologisk påverkan. Denna parameter är väldigt varierande beroende mycket på yttre omständigheter men det kan ge en indikation på att brunnen inte är tillräckligt tät och därför kan ytvatten tränga in i brunnen. När det gäller nitritpåverkan blev bara en brunn otjänlig. Men när det gällde nitrat var det istället 17 % av brunnarna som visade sig vara otjänliga. Detta är ändå ett relativt bra resultat beroende på hur landskapet ser ut i Skåne med stor påverkan från enskilda avlopp, jordbruk och gödsling. Sist men inte minst analyserades kemiska bekämpningsmedel och gav ett oroande resultat. Hela 35 % av brunnarna var otjänliga pga. kemiska bekämpningsmedel. Detta resultat är inget ovanligt utan kan genom danska undersökningar bara bekräftas. Kemiska bekämpningsmedel kan sprida sig långa sträckor och inte bara vid den plats där ämnena använts eller spillts. De slutsatser som kan dras genom denna undersökning är att grävda brunnar i ytliga jordlager löper störst risk att i framtiden bli otjänliga då dessa utsetts för störst påverkan av föroreningar och ytvatten. Brunnar placerade på gårdsplan är speciellt utsatta och är starkt påverkade av både mikroorganismer och kemiska bekämpningsmedel. När det gäller kemiska bekämpningsmedel är resultaten från Landskrona liknande de från både Danmark och övriga Skåne.

The problem with bad drinking water in wells are a wide problem in an landscape such as Skåne. The purpose of this report is to work up all the data from the different analysis regarding drinking water quality from wells in Landskrona municipality. The parameters that were analysed were microorganisms, the content of nitrate and nitrite and also the concentration of pesticides. Many reports in the field of the subject were collected to get a good picture and a better knowledge of the different problems that lie ahead. This resulted in various conclusions but some of the conclusions was confirmed from other examinations. That wells in the ground are more exposed than wells in mountain. The concentration of pesticides were very high in many of the wells wich shows that this will be a great problem for us to deal with in the future. Examinations in both Denmark and remaining parts of Sweden also show high concentration of pesticides. This only confirm that the problem isn’t just a local here in the municipality.

La subárea arqueológico-cultural de Gran Nicoya (G.N.) abarca el Oeste de Nicaragua -hallándose el límite norte en el Golfo de Fonseca y una pequeña porción de Departamento de Estelí-, incluyendo y rodeando el eje volcánico, y las orillas de los lagos de Nicaragua y Managua, marcando el límite oriental las montañas centrales de Nicaragua. El extremo sur comprende la cuasi totalidad de la Provincia de Guanacaste -planicie y zona costera-, en Costa Rica, hasta la cordillera volcánica oriental (Guanacaste). Este estudio tiene como objetivo fundamental la búsqueda y análisis de los vínculos culturales entre la Gran Nicoya precolombina y su transformación en Provincia de Nicaragua (P.N.) tras la Conquista europea. Dicho objetivo se alcanza a través de una aproximación etnohistórica, a partir de un enfoque multidisciplinar. El punto de partida de esta tesis lo constituye el estudio de los objetos cerámicos y líticos depositados en el Museu Etnològic de Barcelona para, a continuación, proceder al análisis histórico a partir de documentos inéditos (Archivo General de Indias en Sevilla y Biblioteca del Palacio Real en Madrid) y de documentación colonial editada. Esta tesis se divide en dos grandes bloques. El primero de ellos centra su estudio en los diferentes grupos etnolingüísticos que ocupaban la G.N. en vísperas de la Conquista. Analizando para ello su origen, organización sociopolítica y económica, estructura territorial, así como el sistema de creencias. El segundo bloque aborda los orígenes, estructura territorial, sociopolítica y religiosa de la P.N., discutiendo las transformaciones que sufrieron los pueblos de la G.N. tras la Conquista y primeros años de la Colonia, destacando el elevado descenso demográfico. Igualmente, se discuten y detallan aquellos aspectos culturales originarios que pervivieron gracias a diferentes mecanismos. Se concluye que durante el siglo XVI, se mantuvieron las bases fundamentales de la estructura territorial, sociopolítica y económica de la G.N., mientras que otros aspectos como el sistema de parentesco y de creencias, fueron erradicados, aunque estos últimos pervivieron de forma parcial camuflándose en la nueva religión.

Traditionell utbildning av blivande kirurger har hittills skett med hjälp av bredvidgång. Numera finns dock tekniskt avancerade simulatorer inom sjukvården där träning sker i verklighetstrogna scenarion. Nyttan med simulatorträning är ökad patientsäkerhet och ekonomiska fördelar. Miljön inom sjukvården är dynamisk och naturalistiskt beslutsfattande "Naturalistic Decision Making" NDM, studerar hur människor faktiskt fattar beslut i dessa miljöer där många faktorer, såsom tidspress och skiftande mål, påverkar beslutsfattaren. Denna studie har undersökt om beslutsfattandet blir bättre efter träning i titthålskirurgisimulatorn Procedicus. Metoden tänka-högt användes för att studera en av människans kognitiva förmågor, nämligen beslutsfattande. Genom metoden tänka-högt erhölls försöksdeltagarnas tankar som sedan användes för att analysera deras beslutsprocesser. Genom att undersöka om personer tvekar mindre och känner igen fler situationer från träningen kan slutsatsen dras att träning medför bättre beslutsfattande. Deltagarna tvekar mindre än kontrollgruppen och fler situationer av igenkänning förekommer hos experimentgruppen vilket medför att de fattar bättre beslut.

The purpose of this BA-thesis was to learn the differences in news broadcasts between one public service radio channel and two commercial radio channels. To do this we used a quantitative analysis method to examine the content of the news broadcasts and then we conducted in-depth interviews with several people working with the different radio channels using a qualitative research interview method to learn their views on news and news broadcasting. We measured the differences between the channels in six areas: subject, headline, news presentation, gender, advertising and sources. Our two main theories were normative theory and media logic. The results found that there were several major differences between the public service radio channel and the two commercial radio channels. Apart from several important differences in the six measured categories we also found that the sound and tone in the public service radio channel was very different from the two commercial radio channels. We also found the public service radio channels news broadcasts to be more serious than the two commercials ones’.

Detta arbete behandlar oförberedda prov – något som det forskats lite om – och utgår från tanken att ytinlärning och provfokusering är vanligt i skolan. Ett antagande om det oförberedda provet som verktyg mot sådana förhållanden förs fram. Den huvudsakliga avsikten med arbetet har varit att belysa för- och nackdelar med oförberedda prov som bedömningsinstrument, samt att tydliggöra eventuella kopplingar mellan ett provs förberedda/oförberedda karaktär och elevers studiestrategier. Arbetets resultat grundar sig på dels ett experiment och dels ett enkätunderlag. Experimentet gick ut på att två åttondeklasser med samma lärare fick göra var sitt prov. Endast en av klasserna förvarnades om provet. Det uppnådda resultatet ger inget stöd för att det oförberedda provet generellt skulle vara bättre på att visa på mer bestående kunskaper. Det ges dock ett visst fog för att det oförberedda provet skulle ha fördelen att vara mer rättvisande i fråga om provfrågor av förståelsekaraktär. Resultatet ger inget stöd åt tanken att ett oförberett prov skulle ha någon större inverkan på elevers studiestrategier. Däremot visar enkätsvaren att det finns en stark koppling mellan provförberedelser och ytinriktade studiestrategier.

Algae are being considered as a possible tool for carbon dioxide mitigation because they uptake carbon dioxide during photosynthesis. Using flue gas from a coal-fired power plant as a carbon source would allow the algae to remove CO2 from the flue gas before it is emitted into the atmosphere. Because algae do not grow well at the high temperature, low pH conditions presented by flue gas, the traditional approach has been to alter the flue gas to suit the needs of the algae; however, this work aimed to genetically modify the algae Chlamydomonas reinhardtii to grow better at less than optimal conditions. Heat shock proteins are important in the stress responses of many organisms; therefore, this work modified C. reinhardtii to overexpress HSP70A in order to increase the tolerance of C. reinhardtii to higher temperature and lower pH. Experiments yielded mixed results, but there were several instances in which the modified algae appeared to have gained an increased tolerance to decreased pH based on the chlorophyll concentration of the algae.

Den standardiserade revisionsberättelsen har under en längre tid kritiserats för att inte vara tillräckligt informativ. Detta har resulterat i att IAASB infört en helt ny standard, ISA 701. Införandet av ISA 701 innebär stora förändringar för revisorn som nu tvingas rapportera om Särskilt betydelsefulla områden, SBO. IAASB:s övergripande syfte är att SBO ska öka revisionens transparens gentemot användare av finansiella rapporter. Det finns dock vissa motsättningar inom ramen för revisionsprofessionen vilka riskerar att hindra revisorn från att genom rapporteringen av SBO öka revisionens transparens. Den problematik, bestående av intressekonflikter, revisorn utsätts för i kombination med att det är den första rapporteringsperioden har lett fram till studiens frågeställningar: (1) Hur resonerar praktiserande revisorer gällande sina möjligheter att öka revisionens transparens genom rapporteringen av SBO? (2) Hur väl efterlevs ISA 701 vid revisorns rapportering av SBO bland svenska noterade bolag? För att besvara studiens frågeställningar syftar studien till att undersöka och förklara revisorns inställning gällande utformningen av SBO, samt kartlägga och analysera den första rapporteringen av SBO i svenska noterade bolag och tillsammans öka förståelsen för SBO och dess inverkan på revisionens transparens. Genom en kombinerad forskningsansats med både kvalitativa och kvantitativa inslag har empiri från intervjuer med 6 revisorer som har en central roll vid utformningen kombinerats med en dokumentstudie där innehållet i 75 noterade bolags SBO-avsnitt kartlagts. Studiens resultat visar att revisorn i stor utsträckning upplever det möjligt att öka revisionens transparens även om det ständigt krävs en balansgång mellan transparens och faktorer som tystnadsplikt, vinstsyfte och relationen till klienten. Dokumentstudien visar att efterlevnaden i generella termer är hög. Studien har vidare lyckats identifiera vissa tendenser i rapporteringen. Vid situationer där stöd i form av årsredovisningen finns tenderar revisorn att lämna mer bolagsspecifik och uttömmande information medan revisorn lämnar mer försiktig och neutral information vid situationer där stöd istället saknas. Studien indikerar att revisorn har incitament att säkerställa att informationen i SBO avspeglar den utförda revisionen, i kombination med den höga efterlevnaden av ISA 701 förefaller således revisionens transparens gentemot omgivningen ökat. Trots denna slutsats är ett anmärkningsvärt resultat det faktum att revisorn är skeptisk till värdet av SBO. Trots omfattande förändringar av revisionsberättelsen upplever revisorn att intresset från användarna är fortsatt lågt, vilket kan komma att leda till transparensen och efterlevnaden i framtida rapporteringsperioder minskar.

AbstractMy backpack was very sturdy and if I interpreted what Ballistic Nylon Fabric meant correctly, it was bullet proof too. I carried two packs: a big one with a 70 litre capacity and a small 15 litre one which I wore in front to balance the weight of the larger pack on my back. I’d originally purchased the packs for an overseas trek that required something sturdy to endure rocky terrain and the better-not-to-know things that happen when one checks in their luggage on an international flight.

AbstractThe first 21 years of my life were spent in Barcelona (all of them under General Franco’s regime, since I was born in 1939). The following 14 years I spent in Oxford, Stanford, in Andalusia and again in Oxford (St. Antony’s College) until 1973. In between, long stays in Cuba, Peru and Brazil and some periods in Paris, with the publishing house of Ruedo ibérico. At 35 years of age and feeling rather defeated by the lack of “transitional justice” in Spain after Franco’s death, I came back to Barcelona, with a chair in the new Universitat Autònoma (UAB) in Economics and Economic History, which I held until I was 70 years of age. I continued my travels in the sabbatical years, to Oxford in 1984–1985, Stanford again in 1988–1989, to Ecuador (the Flacso in Quito) in 1995–1995, to Yale University in 1999–2000 and in the meantime also often to India after my first visit in 1988. My interests and my books followed this trajectory, first some books on agrarian history and land conflicts in Andalusia, Cuba and Peru between 1968 and 1977, then between 1984 and 2022 many books on ecological economics and political ecology.

Introdução: A artrite reumatoide (AR) é uma doença autoimune de caráter inflamatório e crônico caracterizada por uma sinovite crônica e simétrica, que leva a erosão do osso e cartilagem. Objetivo: Relacionar a resposta inflamatória de AR e a influência das parasitoses intestinais. Metodologia: Revisão bibliográfica de artigos disponibilizados nas plataformas Scielo, Pubmed e Scientific Research Publising, nas línguas portuguesa e inglesa, datados entre 2008 a 2019, com os seguintes descritores: artrite reumatoide parasitoses intestinais, enteroparasitoses pacientes com AR, influência das parasitoses intestinais em pacientes com AR. Resultados: A membrana sinovial é considerada o tecido no qual se inicia e se mantém o processo inflamatório na AR. Atualmente, a causa de AR é a desregulação da produção de interleucina (IL)‐ 17, responsável pela ativação das células T e B, bem como dos macrófagos, que liberam citocinas como IL‐ 1 , IL‐ 6 e fator de necrose tumoral (TNF‐ α). Estudos indicam que helmintos podem modular a resposta imune proporcionando um ambiente anti-inflamatório que ajude sua sobrevivência no hospedeiro, anulando respostas imunes pró-inflamatórias, suprimem respostas dos linfócitos Th-1 e Th-17, além de estimular o desenvolvimento de respostas dos linfócitos Th-2, importantes nas doenças reumáticas autoimunes, como AR, pois a infecção de helmintos contribui para o alívio dos sintomas. Estudos indicam que Schistosoma mansoni, Schistosoma japonicum, Ascaris suum, Heligmosomoides polygyrus bakeri e Hymenolepsis diminuta são parasitas que possuem efeito protetor no processo inflamatório são. Um estudo, o qual fez uso de administração de um extrato de Ascaris suum na artrite experimental induzida por colágeno e por zimosan em ratos e camundongos, assinalou melhoria clínica e estrutural nas duas tipologias, reduzindo a liberação de mediadores inflamatórios como o NO, IL-1 β e IL-10. O efeito benéfico ocorreu a nível funcional e estrutural, abrangendo hiperalgesia articular, redução de danos da cartilagem articular, prevenção da perda de glicosaminoglicanos e revogação da sinovite crônica com redução de macrófagos e linfócitos. Conclusão: A produção de um ambiente imunologicamente controlado como resultado da infecção por helmintos pode diminuir a severidade de uma doença reumática simultânea. Helmintos influenciam beneficamente na resposta inflamatória, podendo auxiliar no tratamento de doenças autoimunes como a AR.

We consider the problem of generating optimal stochastic policies for Constrained Stochastic Shortest Path problems, which are a natural model for planning under uncertainty for resource-bounded agents with multiple competing objectives. While unconstrained SSPs enjoy a multitude of efficient heuristic search solution methods with the ability to focus on promising areas reachable from the initial state, the state of the art for constrained SSPs revolves around linear and dynamic programming algorithms which explore the entire state space. In this paper, we present i-dual, the first heuristic search algorithm for constrained SSPs. To concisely represent constraints and efficiently decide their violation, i-dual operates in the space of dual variables describing the policy occupation measures. It does so while retaining the ability to use standard value function heuristics computed by well-known methods. Our experiments show that these features enable i-dual to achieve up to two orders of magnitude improvement in run-time and memory over linear programming algorithms.

The work reported in this paper is part of the research that explores the viability of using holographic displays as part of virtual prototyping package of supporting tools. The focus is principally on handling of large data problems, which are among the common problems of most volumetric displays. The paper first reviews related works. After describing the large data related problems that designers might face in using holographic displays and identifying the conceptual design tasks that could be supported by using these displays, a concept for handling the large data problems through elimination of irrelevant image details is introduced. An application example showing how some elements of the proposed concept function in the real world is also presented. The main contributions of this work can be summarized as follows: (i) we have demonstrated that through simplifications, visual abstractions, data clustering or other generalization methods, less complicated holographic images that require less computing resources but yet suitable 3D for some conceptual design tasks or virtual prototyping can be created; and (ii) we have defined the steps of a scalable high-level algorithm, that can be expanded or tuned to suit visualization demands in various conceptual design tasks. In the ongoing work, we aim to develop built in procedures within the proposed algorithm that would reduce the amount of image details without significantly affecting the appropriateness of the overall virtual model. And because of the reduced image details, it would be possible to display less complicated 3D virtual objects and in this way computing resources could be saved.

Kidney exchanges allow patients with end-stage renal disease to find a lifesaving living donor by way of an organized market. However, not all patients are equally easy to match, nor are all donor organs of equal quality---some patients are matched within weeks, while others may wait for years with no match offers at all. We propose the first decision-support tool for kidney exchange that takes as input the biological features of a patient-donor pair, and returns (i) the probability of being matched prior to expiry, and (conditioned on a match outcome), (ii) the waiting time for and (iii) the organ quality of the matched transplant. This information may be used to inform medical and insurance decisions. We predict all quantities (i, ii, iii) exclusively from match records that are readily available in any kidney exchange using a quantile random forest approach. To evaluate our approach, we developed two state-of-the-art realistic simulators based on data from the United Network for Organ Sharing that sample from the training and test distribution for these learning tasks---in our application these distributions are distinct. We analyze distributional shift through a theoretical lens, and show that the two distributions converge as the kidney exchange nears steady-state. We then show that our approach produces clinically-promising estimates using simulated data. Finally, we show how our approach, in conjunction with tools from the model explainability literature, can be used to calibrate and detect bias in matching policies.

Weakly supervised learning (WSL) refers to learning from a large amount of weak supervision data. This includes i) incomplete supervision (e.g., semi-supervised learning); ii) inexact supervision (e.g., multi-instance learning) and iii) inaccurate supervision (e.g., label noise learning). Unlike supervised learning which typically achieves performance improvement with more labeled data, WSL may sometimes even degenerate performance with more weak supervision data. It is thus desired to study safe WSL, which could robustly improve performance with weak supervision data. In this article, we share our understanding of the problem from in-distribution data to out-of-distribution data, and discuss possible ways to alleviate it, from the aspects of worst-case analysis, ensemble-learning, and bi-level optimization. We also share some open problems, to inspire future researches.

A longwall mine was constructed beneath I-70 near the Pennsylvania-West Virginia border between December 2018 and March 2019. This resulted in over a 4-ft drop in the elevation of parts of the roadway. The Pennsylvania Department of Transportation was able to maintain the roadway open to traffic throughout the subsidence period after it was undermined. This paper will describe the steps taken by PennDOT to ensure the roadway could stay in service throughout the subsidence event with minimal traffic disruptions, the subsidence basin that developed as a result of mining, and the distresses that developed within the pavement structures as a result of the subsidence.

Nu har det redan gått två år sen vi sjösatte referensområdet ’Ljusdal’. Vi ser att årets observationer förstärker bilden vad vi såg året innan i området, samt vissa observationer liknar vad vi ser i andra studieområden, medan andra skiljer sig åt. Studieområdet i Ljusdal är speciellt i två avseenden som berör älgar direkt och därmed skiljer sig åt från andra studieområden: brandfältet och en hög täthet av brunbjörn. Som förväntat ser vi skillnader mellan olika älgindivider och resultaten liknar vad vi sett i andra delar av landet - en del älgar har helt skilda sommar- och vinterområden, andra har områden som överlappar delvis, och ett fåtal verkar ha i stort sett helt överlappande områden. Av de 39 älgar vi kunde följa under mars 2021-2022, var drygt hälften stationära där några älgar har förflyttat sig bara en kort sträcka mellan sitt vinter- och sommarområde. Den andra halvan hade klart avskilda säsongsområden där merparten höll sig inom 20-25 km radie till sitt vinterområde. Men vi kunde också följa några riktiga långvandrare! Tjugofem av de 39 GPS-märkta älgarna kunde vi lokalisera i brandfältet under året. Hur länge älgarna uppehöll sig inom brandområdet varierade mellan individerna. Stationära älgkor återfanns fler dagar inom området jämfört med vandringskorna. Älgarna nyttjade brandfältet framförallt under vegetationsperioden (maj-okt/nov) där några rörde sig inom brandområdet medan många älgar främst rörde sig i ytterkanterna. Alla kor, förutom F1874, F1887 och F1924, kalvade och vid hälften av kalvningarna föddes tvillingkalvar. Medelkalvningsdagen var 18:e maj. Sommaröverlevnaden av de årskalvar som föddes under kalvningssäsongen 2021 var mellan 17 och 26% fram till jaktstarten och låg därmed högre än året innan då överlevnad låg mellan 13-17 %. Sommeröverlevnaden är betydligt lägre jämfört med områden utan större rovdjur. I studieområdet i Ljusdal utsätts årskalvar för predation framförallt av björn. För en tredjedel av kalvarna som försvann under sommaren kunde vi verifiera björnpredation genom fynd i fält och för ytterligare en tredje del misstänker vi predation. Vid vinterkoll efter jakten var överlevnaden 12%. Insamlingen av prover under jakten resulterade i ca 70 käkar och 20 kompletta reproduktionsorgan från hondjuren. Medelåldern hos de bedömda fällda hondjuren var 8.4 år och hos tjurar 4.4 år, och de respektive slaktvikterna låg på ca 188.0 och 201.0 kg. Slaktvikten för kalv låg i snitt på 71.5 kg. Fetthalten i benmärgen var i medel 81% för kor, 70% för tjurar och 74% för kalvar. En viktig orsak till att försökspopulationen i Ljusdal fungerar så bra är det nära samarbetet med alla intresserade. Intresset är mycket stort, många olika användare är inne på hemsidan www.slu.se/alg-forskning. Författarna ansvarar ensamma för innehållet i rapporten.

Denna rapport presenterar en studie av Voernese samebys erfarenheter av de konsekvenser som gruvan i Stihkeområdet fört med sig, en gruva som drevs av Boliden Mineral AB mellan år 1976–1988. Det finns i dag ett stort kunskapsglapp angående vilka de faktiska konsekvenserna är av gruvindustri på renskötsel och annan samisk markanvändning. Detta är så vitt vi vet första gången som forskningen empiriskt belyser konsekvenserna av gruvindustrin och försöken till efterbehandling av gruvområdet utifrån en samebys egna erfarenheter och kunskap. Studien genomfördes 2019–2020 i ett samarbete mellan samebyn, Svenska Samernas Riksförbund och SEI. Datainsamlingen har bestått av arbetsmöten, intervjuer, workshops, dokumentanalys och kartering med stöd av RenGIS och forskning om störningszoner. Fokus i denna rapport är på just Voernese samebys erfarenheter, gruvans konsekvenser för andra samebyar eller icke-renskötande samer i området har därför inte inkluderats. Resultaten visar den omfattande påverkan som gruvan haft på samebyn, dels under driftperioden men i högsta grad också efteråt. Eftersom samebyn bedriver samrenskötsel i Stihkeområdet med Vilhelmina Södra sameby, på vars mark gruvverksamheten bedrevs, har samebyn påverkats både av direkta markförluster och betesskador från gruvområdet liksom andra störningarna under drifttiden. I nutid handlar de största konsekvenserna om påverkan från vägen som drogs i tidigare väglöst land och störningarna på renen från besöksnäringen. Detta har försvårat för renen att finna betesro, inneburit omfattande merarbete och ökade kostnader för samebyn vid samling och flytt, samt medfört stress och oro för samebyns medlemmar liksom även förlust av traditionell kunskap. Renskötseln försvåras även av kvarlämnade borrör och järnskrot från SGU:s provborrningar. Studien visar också hur samebyn exkluderades från beslutsfattandet när Bolidens gruva etablerades på 1970-talet och nu återigen har marginaliserats i samband med tillståndsprövningen för Vilhelmina Minerals planer för återupptagning av brytningen. Dessa forskningsresultat är viktiga för att korrigera en vanlig missuppfattning i den politiska och offentliga debatten kring gruvindustrin: att gruvindustri och renskötsel skulle kunna samexistera utan någon större påverkan på renskötseln. De bidrar också till en ökad förståelse för den omfattande påverkan som ett gruvprojekt, samt dess följdeffekter, kan ha på en grannsameby trots det att själva gruvområdet ligger utanför samebygränsen. I ett vidare perspektiv bidrar studien med ytterligare ett empiriskt baserat exempel på hur gruvbolag och stat marginaliserar samisk kunskap och missbrukar samebyars deltagande i miljöbedömningar. Dessa problem härrör främst från det faktum att svensk lagstiftning inte ger tillräckligt skydd för samiska rättigheter. Det hänger även ihop med statens tvetydiga roll i hanteringen av de intressekonflikter som uppstår när man både har en skyldighet att skydda samiska rättigheter och ska tillgodose olika samhälls- och företagsekonomiska intressen i utvinningen av mineraler. Denna brist på ansvarstagande, som samebyn upplever från statens sida, visar med all tydlighet att den koloniala exploateringen av naturresurserna i Sápmi inte är ett historiskt fenomen utan något som i högsta grad fortgår än i dag. Som ett exempel har inga ansträngningar gjorts för att se över om den begränsade ekonomiska ersättningen som staten genomförde under 1960–70 talet verkligen motsvarar de faktiska skador som samebyn fått uthärda. På kortare sikt skulle många förbättringar troligen kunna åstadkommas genom enskilda insatser för att adressera de problem som samebyn har i Stihkeområdet. Exempelvis skulle kommun och länsstyrelse kunna ingripa för att hantera de problem som besöksnäringen och friluftslivet orsakar och regeringen skulle kunna ge SGU i uppdrag att återställa tidigare prospekteringsverksamhet i Stihkeområdet. Vad denna studie främst belyser är dock behovet av en mer genomgripande strategi från statens sida för att komma till rätta med konsekvenserna av Bolidens gruvprojekt och dess följdeffekter. Utifrån senaste årens rättsutveckling torde det numera finnas goda möjligheter för staten att se över sitt ansvar för de skador som framkommit i Stihkeområdet.

Denna rapport presenterar en studie av Vilhelmina Södra samebys erfarenheter av de konsekvenser som gruvan på Stihken fört med sig, en gruva som drevs av Boliden Mineral AB 1976–1988. Det finns i dag ett stort kunskapsglapp angående vilka de faktiska konsekvenserna är av gruvindustri på samisk markanvändning, inklusive renskötseln. Detta är så vitt vi vet första gången som forskningen empiriskt belyser konsekvenserna av gruvindustrin, och de faktiska utfallen av försöken till efterbehandling, utifrån en samebys egna erfarenheter och kunskap. Studien genomfördes 2019–2020 i ett samarbete mellan samebyn, Svenska Samernas Riksförbund och Stockholm Environment Institute. Datainsamlingen har bestått av arbetsmöten, intervjuer, workshops, dokumentanalys och kartering med stöd av RenGIS och forskning om störningszoner. Fokus i denna rapport ligger på just Vilhelmina Södra samebys erfarenheter och gruvans konsekvenser för andra samebyar eller icke-renskötande samer i området har därför inte inkluderats. Resultaten visar den omfattande påverkan som gruvan haft på samebyn, dels under driftperioden men i högsta grad också efteråt. Under drifttiden förorsakade gruvan stora direkta och indirekta markförluster, med störningar från brytningen och trafiken, damning på betet, blockering av det naturliga flyttstråket och förlust av stora delar av samebyns renar in i Norge eller in på grannbyarnas mark på svensk sida. I nutid handlar de största konsekvenserna om en omfattande störning från besöksnäringen på grund av vägen som drogs i tidigare väglöst land. Detta föranleder i sin tur stort betesbortfall; försämrad djurhälsa och kondition för renen; förhöjd arbetsbelastning, fysiska påfrestningar, och arbetsmiljörisker för renskötarna; ökade kostnader för renskötselaktiviteter; samt förlust av samiska kulturminnen, ökad psykisk påfrestning, försämrade möjligheter för samebyns unga att satsa på renskötseln, och förlust av traditionell kunskap. Dessa forskningsresultat är viktiga för att korrigera vanligt förekommande missuppfattningar i den politiska och offentliga debatten kring gruvindustrin: nämligen att gruvindustrin och renskötseln kan samexistera utan någon större påverkan på renskötseln. De visar också tydligt vem som har bäst kunskap att bedöma riskerna vid en gruvetablering: samebyn identifierade redan på 1960-talet, och det ganska så exakt, de risker som denna studie nu kunnat visa blivit verklighet medan försöken från statens representanter var långt mindre precisa. Exempelvis antog statens experter en total störningszon på 500 meter runt gruvområdet och 100 meter på bägge sidor om vägen. Detta står i stark kontrast till de störningszoner som samebyn faktiskt har upplevt, nämligen upp mot 10 kilometer för gruvan och 1,5 kilometer för vägen. Problemen härrör främst från det faktum att svensk lagstiftning inte ger tillräckligt skydd för samiska rättigheter. De hänger även ihop med statens tvetydiga roll i hanteringen av de intressekonflikter som uppstår när man både har en skyldighet att skydda samiska rättigheter och ska tillgodose olika samhälls- och företagsekonomiska intressen i utvinningen av mineraler. Denna brist på ansvarstagande, som samebyn upplever från statens sida, visar med all tydlighet att den koloniala exploateringen av naturresurserna i Sápmi inte är ett historiskt fenomen utan något som i allra högsta grad fortgår än i dag. Som ett exempel har inga ansträngningar som helst gjorts för att se över huruvida den begränsade ekonomiska ersättningen som staten genomförde under 1960–70 talet verkligen motsvarar de faktiska skador som samebyn fått uthärda. Det finns flera sätt att åtgärda problemen i området vid Stihken. Exempelvis skulle regeringen kunna ge SGU i uppdrag att återställa området från tidigare prospekteringsverksamhet och kommun och länsstyrelse skulle i sin tur kunna ingripa för att hantera besöksnäringen och friluftslivet. Vad denna studie främst belyser är dock behovet av en genomgripande strategi från statens sida för att komma till rätta med konsekvenserna av Bolidens gruvprojekt och dess följdeffekter. Utifrån senaste årens rättsutveckling torde det numera finnas goda möjligheter för staten att se över sitt ansvar för de skador som framkommit på området vid Stihken.

Det är utmanande att producera tillräckliga volymer spannmål som uppfyller kvalitetskriterierna för barnmatsråvara, främst på grund av strikta gränsvärden för tungmetaller och mykotoxiner. Med bättre underlag i form av digitala kartor och väderbaserade riskmodeller, som tillgängliggörs i ändamålsenliga beslutssystem, kan man arbeta mer effektivt med sourcing (råvaruförsörjning), spårbarhet och kvalitetssäkring. Det ger möjlighet att öka kapaciteten att producera svensk spannmålsråvara med barnmatskvalitet, både för inhemsk konsumtion och export, och samtidigt ställa hållbarhetskrav på odlingen. Med förbättrade modeller i digitala beslutsstöd för växtodlare kan man lättare optimera resurseffektiviteten, vilket bidrar till förverkligandet av nationella och internationella miljö- och klimatmål. T.ex. kan satellitbaserade kartunderlag användas för att med högre rumslig upplösning anpassa gödselgivor till lokala behov (s.k. precisionsodling). I projektet Baby Grain Passport har vi arbetat med följande frågor i fyra arbetspaket: 1) Till vilka områden bör man styra barnmatsodlingen för att säkerställa att kadmiumhalten i grödan är så låg som möjligt? 2) Hur kan man kartera – och ta hänsyn till – varierande skördenivåer inom fält när man anpassar gödselgivor? 3) Hur kan man undvika mykotoxiner som kan bildas vid odling och lagring? 4) Hur kan man ta kombinera statiska och dynamiska beslutsunderlag för effektivare sourcing och logistik av spannmål med specialkvalitet? Markinformation från miljöövervakning och mätkampanjer som Mark- och grödoinventeringen samt Jordbruksverkets åkermarksprovtagning, utgör en värdefull grund för att kunna kartlägga och undvika risk för höga kadmiumhalter i spannmålspartier. Genom att kombinera punktobservationer med högupplöst bakgrundsinformation enligt principer för digital markkartering togs detaljerade riskkartor för höga kadmiumhalter i matjord fram. I samverkan med SLUs miljöövervakning har sedan metoden generaliserats till ett ramverk för digital åkermarkskartering (Åkermarksdatakuben, ÅMDK), som kan användas för att förhållandevis snabbt ta fram nya eller uppdaterade kartprodukter även över flera andra tungmetaller – i projektet gjordes en test med kartläggning av nickelhalter i mark och i havre. I kartläggningsarbetet blev det tydligt att vissa geografiska områden är särskilt lämpade för produktion av spannmål till barnmat. Risken för att påträffa kadmiumhalter (och nickelhalter) över gränsen för barnmat i havre och vete är liten i t.ex. stora delar av Västsverige (Halland, Västra Götaland och Värmland). Resultat från kadmiumkarteringen i marken finns tillgänglig här: https://bit.ly/sannolika_kadmiumhalter.. Precisionsstyrning av växtnäring tillämpas idag ganska brett men det finns utrymme till ytterligare förbättring, t.ex. genom att hänsyn tas till varierande skördepotential inom fält. För att kunna göra det behövs effektiva metoder att generera underlag i form av detaljerade skördekartor. Fritt tillgängliga satellitdata kan nyttjas för förenklad skördekartering, utan krav på egen utrustning. När det gäller satellitbaserad skördekartering är det lämpligt att arbeta på en något grövre upplösning än den ursprungliga upplösningen hos satellitbilderna, t.ex. 40 m eller ett antal homogena zoner inom fält. Modellerna blir mer tillförlitliga om de bygger på ett vegetationsindex som är känsligt får grödans vattenstatus (NDWI) och om man använder satellitdata från ett relativt sent utvecklingsstadium (nära mjölkmognad), alternativt tidsserier av data från uppkomst fram till detta stadium. Prognossystem och mätprogram för mykotoxinerna DON och T2+HT2 är nödvändiga för att under pågående säsong informera inköpsprocessen samt för fortsatt kunskapsuppbyggnad kring biologi och utbredning av de fusariumsvampar som bildar toxinerna. För att säkert komma under det nya gränsvärde för T2+HT2, som från och med 2024 gäller för skalad havre till barnmat, bör man ha halter <40 ppb i oskalad havre (vilket är vad som mäts vid spannmålsmottagning). I de provtagningar och kartläggningar som gjorts kan vi se att förekomsten av höga halter av DON och T2+HT2 varierar geografiskt och mellan år. Högre halter av T2+HT2-toxinerna (vilka är mindre väl undersökta och mer toxiska än DON) är kopplade till varmare och torrare väder under juli samt förekomst av T2+HT2 i närområdet föregående år. När det gäller DON bör halten ligga under 200 ppb i obearbetad spannmål för att man med säkerhet ska komma under gränsvärdet för barnmat i bearbetade produkter. Baserat på data från 80 fältförsök i havre utvecklades fler väderbaserade prognosmodeller för att bedöma om den halten kommer att överskridas. Den prognosmodell som fungerade bäst gav 70 % korrekta klassificeringar, vilket bedöms tillräckligt bra för att vara användbart som riskindikator. Det är viktigt att övervaka lagrad spannmål för att tidigt upptäcka, avvikelser och risk för mykotoxin-bildning. Experiment i små testsilor visade att när koldioxidhalterna steg över 500 ppm, kunde man observera en tydlig tillväxt av mögelsvampar i lagrad vete. Koldioxidövervakning kan därför vara lovande som metod för tidig detektion av lagermögeltillväxt med risk för toxinbildning. Inköp av spannmål med särskilda kvalitetskrav är en kritisk process som i grova drag innebär att man utifrån ställda krav hittar de volymer som är bäst lämpade. Lantmännen utvecklar nu sina interna strategier och system för inköp och logistik av spannmål med specialkvaliteter. Genom att nyttja bl.a. framtagna riskkartor och riskmodeller från projektet som underlag, kan man få en säkrare urvalsbas och bli effektivare. I processen kan man samtidigt ställa krav på att råvaran är hållbart odlad. Det är denna levande infrastuktur av data, metoder och rutiner som utgör Baby Grain Passport.

8+fjordar-området är topografiskt väldigt varierande. Vattenutbytet är långsamt och tillförseln av näringsämnen stor. Största delen av näringsämnen stannar kvar i fjordarna. Mest i Havstens- och Hakefjordar där 40-50 % av den lokala näringstillförseln stannar kvar. Utsläppen från jordbruk och skogsbruk är stora i 8+fjordar-området. T.ex. står dessa för 62 % av kvävetillförseln och 69 % av fosfortillförseln till Byfjorden. Men utsläpp från punktkällor direkt till havet är också betydande (21 % av kvävetillförseln och 19 % av fosfortillförseln till Byfjorden). Man har genom en mängd olika tilltag de senaste decennierna försökt sänka utsläppen av kväve och fosfor och även om koncentrationerna av kväve och fosfor fortsatt är höga har halterna av främst kväve sjunkit i 8+fjordar-området. De stora utsläppen av näringsämnen ökar växtplanktonproduktionen och när denna sjunker till botten och bryts ner av bakterier orsakar det syrebrist och höga koncentrationer av giftigt svavelväte i de djupare delarna av fjordarna. I de grundare delarna av fjordsystemet finns grunda vikar med ålgräsängar, blåmusselbankar och klippkuster med tångskogar. Dessa biotoper har förändrats under de senaste decennierna med en ökande påväxt av fintrådiga alger. Den pelagiska miljön (de fria vattenmassorna) är främst påverkad av avrinning av sötvatten från älvar och åar och av inflöde av salthaltigt vatten från Skagerrak genom Marstrandsfjorden och norrut i fjordsystemet. Närsaltkoncentrationen är hög i hela vattenpelaren vilket ses speciellt för nitrat. Detta ger förhöjda klorofyllkoncentrationer även om dessa alltså har minskat betydligt under de senaste decennierna. 8+fjordar-området har länge haft höga koncentrationer av giftiga dinoflagellater, men de senaste decennierna har giftalgsblomningarna minskat betydligt. De flesta områden uppnår nu minst god ekologisk status avseende vinterkoncentrationer av totalt kväve med undantag för By-, Havstens-, Askerö- och Älgöfjordar. Status för växtplankton klassas som hög i nästan hela området. År 2006 kom den amerikanska kammaneten Mnemiopsis leidyi till svenska västkusten. Den är en effektiv predator på djurplankton och kan vissa år minska djurplanktonbiomassan avsevärt under hösten. Detta kan ha allvarliga konsekvenser för överlevnad av fisk och fisklarver som livnär sig på djurplankton. De allra flesta fiskarter livnär sig på djurplankton i larvstadiet. Den bentiska miljön innefattar livsmiljön från de djupa mjukbottnarna till tångskogarnas och ålgräsängarnas topp. 8+fjordar-områdets bentiska miljö kännetecknas av klippstränder med hårdbottnar beväxta med bland annat snärjtång, blåstång, sågtång, sockertång och fintrådiga alger, där blåmusslor och andra evertebrater lever och de djupare delarna täcks av fastsittande bentiska evertebrater som till exempel havsanemoner och havsnejlikor. De djupare sedimentbottnarna hyser grävande evertebrater som livnär sig på den biomassa som sjunker ner från pelagialen. Här dominerar havsborstmasken Scalibregma inflatum, slätbukig Sammanfattning trådormstjärna och pepparmussla. Vatten från Skagerrak strömmar in i 8+fjordarområdet söderifrån och de södra bassängerna inklusive Hake- och Askeröfjordar är normalt syresatta under hela året även i sina djupaste delar, medan de djupa delarna av de nordligare Kalvö-, Borgile-, Koljö- och Byfjordar samt även Havstensfjorden ofta präglas av långvarig syrebrist. I dessa områden försvinner bottenfaunan ofta helt eller befinner sig i någon fas av återkolonisering efter vattenutbyten. Den bentiska miljön hade bättre ekologisk status under 1980- och 90-talet än under det tidiga 2000-talet. De flesta åren därefter visar måttlig status i Hake-, Halse- och Havstensfjordar. I de grunda vikarna har mängden fintrådiga alger ökat betydligt sedan slutet på 1990-talet. Dessa alger bildar påväxt på ålgräs och tång och täta mattor av ruttnande alger på botten vilket försvagar ålgräs och tång och orsaker lokal syrebrist i ängarna. Dessa alger har ökat i biomassa delvis på grund av avsaknaden av betande evertebrater (t.ex. märlkräftor) som i sin tur har minskat i antal eftersom mesopredatorer som t.ex. strandkrabba och läppfiskar har ökat när deras predatorer, som t.ex. torsk, har fiskats bort. Utbredningen av ålgräs i 8+fjordar-området har minskat ganska dramatiskt de senaste decennier, speciellt kring Kungälv och Uddevalla där 80–85% av arean har försvunnit. Status för ålgräs och tång är otillfredsställande eller måttlig i nästan hela 8+fjordar-området. Fiskbestånden i 8+fjordar-området har varit överfiskade under lång tid och liksom i Västerhavets övriga kuststområden är förekomsten av större bottenlevande fisk, främst torskfiskar, mycket reducerad i 8+fjordar-området. Det fanns ett betydande fiske av torsk, näbbgädda, rödspotta, sill och skarpsill i området på 1960- talet men 2004–2008 hade de flesta fisken kollapsat med undantag av fisket på sill och skarpsill som fortfarande fiskas även on mängden landad sill har minskat betydligt från 2014 till 2021. Av alla fångster av sill och skarpsill fiskades i genomsnitt 14 % av sillen och 87 % av skarpsillen med lysfiske. SLU:s undersökningar visar dessvärre inte på någon återhämtning av fiskbestånden under de senaste 20 åren, trots att det riktade fisket efter flera av dessa arter stoppats och det införts ett fiskefritt område i Havstensfjorden. Genetiska studier visar dock att det fortfarande finns ett lokalt lekande bestånd av torsk i området och det har observerats bättre rekryteringar 2016 och 2019. Sportfisket efter havsöring är betydande, men störst är fisket efter makrill både med spö och med dörj. Det finns ingen officiell statistik på landningar men i Fiskeriverkets rapport från 1999 angavs att fritidsfiskets sammanlagda fångster översteg yrkesfiskets för lax och havsöring och vissa arter av plattfisk. Det finns en del vattenbruk i 8+fjordar-området. Företaget Scanfjord är störst, med blåmusselodlingar i yttre Stigfjorden, Havstensfjorden och Koljöfjorden. En rad andra aktörer har odlingar främst i norra delen av 8+fjordar-området och företaget Marine Taste odlar sjöpungar nära Stenungsund. Sjöfåglar är viktiga länkar mellan näringsvävar i havet och på land och de kan vara bra indikatorer på förändringar i de marina ekosystemen. Efter mitten av 1990- talet har ejderpopulationen minskat till hälften och arten är numera (2020) rödlistad som ”starkt hotad” (EN) i både Sverige och Europa. Strandskatan har minskat med omkring 40 % i Sverige de senaste 30 åren och är sedan 2020 rödlistad som "nära hotad" (NT). Troliga faktorer för dessa två arters minskning är minskad mängd och/eller kvalitet, inklusive vitaminbrist, på bytesdjur, ökad utbredning av syrefria bottnar, klimatförändringar, predation och sjukdom. Stora förändringar har också ägt rum hos många måsfågelbestånd de senaste 20–30 åren. Fisktärna och silltrut (på västkusten) har klarat sig bra, medan övriga måsfåglar minskat så kraftigt att de blivit rödlistade. Bestånden av grågås, kanadagås och vitkindad gås har ökat kraftigt de senaste 30 åren. Tillgången på höst- och vintergröna grödor har ökat genom ändrat jordbruk och varmare och snöfattigare vintrar vilket har gynnat gässen. Storskarven var tidigare utdöd i Sverige men under 1980- och 1990-talet spred sig skarven längs den svenska kusten och i 8+fjordar-området etablerades de första kolonier i början av 2000-talet. Det finns ingen regelbunden inventering av storskarv i Sverige men år 2021 räknades 1300 bon i 7 kolonier från Nordre Älvs mynning i söder till Havstensfjord i norr, absoluta majoriteten väster om OrustTjörn. I 8+fjordar-området är storskarvens vanligaste byten smörbult och plattfisk, men även andelen torskfisk och sötvattensfisk är betydande. Knubbsäl, gråsäl och tumlare förekommer i 8+fjordar-området. Knubbsäl och tumlare är de överlägset vanligaste marina däggdjuren medan antalet gråsälar är betydligt färre. Efter att jakten förbjöds och sälarna skyddades, samtidigt som mängden miljögifter minskade, började sälpopulationen längs västkusten återhämta sig under 1980-talet. Knubbsälpopulationen har ökat sedan dess även om virussjukdom (Phocine Distemper Virus, PDV) reducerade antalet betydligt år 1988 och 2002. Under 2010-talets senare hälft uppskattades antalet knubbsälar i Västerhavet till över 20 000 djur. I 8+fjordar-området vistas de flesta sälar på utsidan Orust och Tjörn med mycket färre sälar i själva 8+fjordar-området. Prover insamlade 2015-2016 visade att knubbsälens födoval är helt dominerat av plattfisk (viktandel >70 %) följt av sill, rötsimpa och vitling. Miljögifter finns i stora koncentrationer i vissa delar av 8+fjordar-området, främst i Byfjorden där föroreningar från hamnen länge har varit stora och kring Stenungsund där utsläpp från den kemiska industrin dominerar. Men inom 8+fjordar-området finns även ett stort antal mindre båtvarv och marinor som genom åren har bidragit till giftiga utsläpp främst från båtbottenfärg. I Byfjorden har bottensedimenten höga eller mycket höga koncentrationer av olja, polycykliska aromatiska kolväten (PAH) och PCB. Där är koncentrationerna av TBT, som tidigare användes i båtbottenfärg, och dess två nerbrytningsprodukter DBT och MBT mycket höga. Flera metaller så som zink, kadmium, koppar och nickel finns också i höga koncentrationer. Kvicksilver- och PBDE-halten i blåmusslor överskrider Vattendirektivets gränsvärde för fisk. Dessa föroreningar finns också i Havstensfjorden och Halsefjorden men i lägre koncentrationer. Kring Stenungsund är bottensedimentens halter av hexaklorbensen (HCB) höga eller mycket höga men det avspeglas dock inte i förhöjda HCB-halter i blåmusslor från samma område. Halterna av DBT och MBT är också höga här, medan halterna av TBT inte är förhöjda. Kopparhalten i sediment från Stenungsundsområdet är förhöjda och på en lokal är de långt över Vattendirektivets gränsvärde. Även koncentrationen av PBDE i blåmussla överstiger vattendirektivets gränsvärde. Blåstång från en lokal vid nordvästra Stenungsön har höga eller mycket höga koncentrationer av kadmium, arsenik och koppar. I syrefria bottnar förekommer ingen omblandning av sedimentet av infauna såsom havsborstmaskar vilket gör att lagrade ämnen inte i så hög utsträckning frigörs till vattnet och miljögifter koncentreras som mest i dessa områden. Nedbrytningshastigheten av organiska miljögifter är också betydligt långsammare i en syrefattig miljö än i en syrerik och det kan ta många decennier att bryta ned gifterna. Om syrefria bottnar innehållande miljögifter åter syresätts och omblandningen sätts igång, är det därför risk för kontaminering av kringliggande vatten. Mikroplast som härstammar från den lokala plastindustrin finns i större mängder i bottensedimenten kring Stenungsund. En studie visade att minst 3 miljoner och i värsta fall 36 miljoner polyetylenpellets större än 2 mm, motsvarande 73–730 kg, släpps ut via Stenunge å årligen. När mindre fraktioner ner till 300 µm inkluderades i mätningarna var det totala partikelantalet hundrafaldigt högre. Dessa partiklar har direkt effekt på djur och växter i fjorden. Elfiskeundersökningar visade att 62 % av öring fångade i Stenunge å hade plastpartiklar i magen. Flera invasiva arter har etablerat sig i 8+fjordar-området de senaste decennierna. Den amerikanska kammaneten Mnemiopsis leidyi finns i stora mängder sensommar och höst under de flesta år. Under år med dessa maneter kan de äta upp största delen av djurplanktonbiomassan vilket skapar problem för fisklarver som livnär sig på detta plankton. Stillahavsostronet eller det japanska jätteostronet har observerats på stränder i hela 8+fjordar-området. Dessa ostron kan tränga undan blåmussla när det bildas stora ostronbankar och de europeiska ostronen kan smittas av nya typer av parasiter. Ostronens skal är också vassa och kan orsaka skador på människor som går på bottnen i grunda områden. Mellan 20 och 40 % av 8+fjordar-områdets kustlinje är bebyggd inom 100 meters avstånd till vattenlinjen. I Kungälv och på Tjörn och Orust har bebyggd kustlinje fördubblats på bara 10 år trots förbud mot uppförande av nya byggnader närmre än 100 meter från strandlinjen enligt strandskyddslagstiftningen. 20–25 % av kusten i dessa kommuner är nu bebyggd. Friluftslivet till sjöss har också ökat kraftigt under senare år. Intervjuundersökningar visar att det under 2004 uppskattningsvis fanns totalt 26 600 båtar på svenska västkusten men att antalet har fyrdubblats fram till 2010. Denna ökning av mänsklig närvaro stör på många olika sätt. Pirar eller bryggor kan störa djurs naturliga migrationsrutter längs kusten, speciellt i topografiskt komplexa områden som 8+fjordar-området och större strukturer som t.ex. brofästen eller bortsprängningar och utgrävningar kan ändra vattengenomströmningen. I 8+fjordar-området kan det ha extra stor effekt eftersom vattenutbytet är naturligt långsamt. Fåglar störs kraftigt av snabbgående båtar. Många fåglar undviker ofta platser med mycket trafik under ruggningen och på rastoch övervintringslokaler kan störningar från båtar leda till att de oftare tar till flykt med energiförluster som följd. Marint skräp är ett särskilt stort problem i Bohuslän där stora mängder makroskräp driver i land på grund av havsströmmarna (Jutska strömmen). Detta är faktiskt ett av Europas mest nedskräpade marina områden. 96 % av det marina skräpet längs stränderna i Bohuslän utgörs av plastartiklar, och det vanligaste är snören och linor som till allra största del kommer från fisket. Effekter av skräp på det marina djurlivet är väldokumenterade, t ex insnärjning av marina djur och intag av skräpföremål av fåglar, fiskar och evertebrater. Förlorade tinor, garn och ryssjor utgör också en betydande del av skräpet. Efter intervjuundersökningar uppskattades antalet förlorade hummertinor till 3900 per år på västkusten bara från fritidsfisket. Förlorade fiskredskap fiskar vidare och studier har visat att så mycket som 163 800 humrar och krabbtaskor fångas per år på västkusten i detta spökfiske. Klimatförändringarna leder till att haven runt Sverige blir allt varmare, att kustnära vatten utsötas när nederbörden ändras och att haven försuras när ökade mängder koldioxid tas upp i havet. Varmare vatten tar upp mer plats så havsnivån stiger med stigande temperatur och detta förvärras när polernas fastlandsisar smälter. I 8+fjordar-området ökar ytvattentemperaturen fyra gångar så snabbt som den globala medeluppvärmningen och enligt SMHI har temperaturen ökat med 3,5 °C sedan 1960. Salthalt och skiktning förändras i kustnära miljöer när nederbörden varierar. I svenska kustnära marina miljöer har saliniteten minskat under perioden från 1992, då mätningarna började, fram till ca 2010, men under de senare åren har den ökat så mycket att den nu är tillbaka på samma nivå som 1990. En tredjedel av den koldioxid som släpps ut absorberas av världens hav där den bildar kolsyra. Under industrialiseringen har det globala medel-pH minskat från cirka 8,11 till 8,06, en minskning som motsvarar en ökning i surhet med 30 %. Det finns ingen marin övervakning av pH i 8+fjordar-området men data från danska fjordar visar en försurning som är dubbel så snabb som globala medelvärdet. Av alla belastningar relaterade till klimatförändringarna är det temperaturökningen som har störst effekt på djur och växter i havet. Först och främst förflyttas utbredningsområden för djur och växter mot norr. Torsken i Skagerrak/Kattegatt föredrar temperaturer som är låga jämfört med de medeltemperaturer de upplever i området i dag och den temperaturökningen vi ser i 8+fjordar-området minskar därför torskens lekmöjlighet i området. Ålgräs påverkas också av ökande temperaturer och studier visar att en 5 °C ökning minskar ålgräsets skottäthet. Havsförsurning påverkar främst bottnens kalcifierande arter som kräftdjur, blötdjur och tagghudingar. Till exempel har det visat sig att sjöborrelarvers utveckling försämras av även mycket små minskningar i pH och bottensamhällen påverkas så att både artrikedom och antal individer minskar under försurning.