Littérature scientifique sur le sujet « Mar Ligure »
Créez une référence correcte selon les styles APA, MLA, Chicago, Harvard et plusieurs autres
Sommaire
Consultez les listes thématiques d’articles de revues, de livres, de thèses, de rapports de conférences et d’autres sources académiques sur le sujet « Mar Ligure ».
À côté de chaque source dans la liste de références il y a un bouton « Ajouter à la bibliographie ». Cliquez sur ce bouton, et nous générerons automatiquement la référence bibliographique pour la source choisie selon votre style de citation préféré : APA, MLA, Harvard, Vancouver, Chicago, etc.
Vous pouvez aussi télécharger le texte intégral de la publication scolaire au format pdf et consulter son résumé en ligne lorsque ces informations sont inclues dans les métadonnées.
Articles de revues sur le sujet "Mar Ligure"
1
Marcenaro, Giuseppe. « Alphonse Bernoud et les photographes ambulants sur la côte ligure : 1839-1870 ». Le Monde alpin et rhodanien. Revue régionale d’ethnologie 23, no 2 (1995) : 161–74. http://dx.doi.org/10.3406/mar.1995.1566.
Texte intégral
2
Mariotti Lippi, Marta, Mariangela Guido, Bruna I. Menozzi, Cristina Bellini et Carlo Montanari. « The Massaciuccoli Holocene pollen sequence and the vegetation history of the coastal plains by the Mar Ligure (Tuscany and Liguria, Italy) ». Vegetation History and Archaeobotany 16, no 4 (11 janvier 2007) : 267–77. http://dx.doi.org/10.1007/s00334-006-0090-6.
Texte intégral
3
Hetch, Hans H., et John H. McClement. « Un caso de "Mal de montaña crónico" en los Estados Unidos ». Anales de la Facultad de Medicina 41, no 4 (18 octobre 2014) : 666. http://dx.doi.org/10.15381/anales.v41i4.8965.
Texte intégralRésumé :
1.- Se decribe un caso de Mal de Montaña crónico en un residente de las Montañas Rocallosas de Colorado. Se han hecho estudios clínicos, electrocardiográficos y de fisiología cardio-pulmonar. Los síntomas, signos y anormalidades electrocardiográficas desaparecieron al descender el paciente al nivel del mar. Sin embargo, se ha podido poner en evidencia una enfermedad pulmonar ligera, intensamente persistente, después de residencia a nivel del mar por más de dos años. 2.- Puede suponerse que algunos casos del Mal de Montaña crónico son el resultado de perturbaciones en el cambio respiratorio de gases y de alteraciones de los índices de ventilación perfusión basados de una enfermedad pulmonar intrínseca, sumamente ligera para ocasionar signos o síntomas al nivel del mar.
4
Gonzales R., Alberto, Doris Rafael M., Haydee Zuñiga C. et Elizabeth Carranza A. « Actividad específica de la Glucosa-6-fostato deshidrogenasa (EC 1.1.1.49) en tejido adiposo y hepático durante la exposición a la altura ». Ciencia e Investigación 2, no 2 (31 décembre 1999) : 88–96. http://dx.doi.org/10.15381/ci.v2i2.5220.
Texte intégralRésumé :
Se determinó la actividad especifica de la enzima Glucosa-6-fosfato deshidrogenasa (E.C. 1.1.1.49) en tejidos adiposo y hepático de 67 ratas Holtzman, machos, nacidas y criadas a nivel del mar. De ellas, 48 fueron transportadas en automóvil (3 horas de viaje) hacia 4 540 m sobre el nivel del mar, y sacrificadas a 0,1,2,3,5,15 Y 30 días después de su arribo. Las restantes se separaron en dos grupos, un grupo que no viajó, y otro que viajó tres horas a nivel del mar, tras lo cual fueron sacrificadas.El tejido adiposo de los animales llevados a la altura, presentó una menor actividad específica de la enzima que el de los del nivel del mar. Se observó una disminución acentuada durante los primeros dos dias, luego se recuperó lentamente sin volver al valor inicial de arribo.En cuanto al tejido hepático, la actividad específica de la enzima de los animales llevados a la altura, se elevó ya durante el viaje y se mantuvo por encima de los valores del nivel del mar, sin experimentar cambios durante 15 días en la altura, mostrando un ligero aumento en el día 30 con respecto a su arribo.
5
Muhammad Irfan Zia, Sajid Malik, Sana Anum, Fatima Tu Zahara et Zirwa Anum. « Comparison of outcomes of LigaSure system and conventional electrocautery in patients undergoing modified radical mastectomy for breast cancer. » Professional Medical Journal 30, no 01 (1 janvier 2023) : 107–12. http://dx.doi.org/10.29309/tpmj/2023.30.01.7236.
Texte intégralRésumé :
Objective: To compare LigaSure system and conventional electrocautery in patients undergoing modified radical mastectomy for breast cancer in terms of mean wound drainage. Study Design: Randomized Controlled Trial. Setting: Department of Surgery, of Allama Iqbal Medical College, Jinnah Hospital Lahore. Period: April 2019 to Mar 2020. Material & Methods: Total of 162 patients were selected. Patients divided in two group A & B for Ligasure and electrocautery group respectively. Two drains placed, one in each flap and axilla after surgery. The drains were removed when the output was less than 30ml/ 24 hours. All patients were discharged after the drain removal. Results: The mean age in Ligasure group was 56.16 ± 7.87 years and in Electrocautery group was 55.00 ± 8.38 years. The mean wound drainage output in Ligasure group was 652.67 ± 93.05 ml and in Electrocautery group was 973.91 ± 87.84 ml. The mean drainage output was statistically lower in Ligasure group as compared to Electrocautery group, p-value < 0.001. Conclusion: Through the findings of current study it is concluded that LigaSure system leads less mean wound drainage than conventional electrocautery in patients undergoing modified radical mastectomy for breast cancer. So, in future therapeutic efficacy of LigaSure system can be opted to minimized the risk related wound drainage in patients undergoing modified radical mastectomy for breast cancer in terms of mean wound drainage.
6
Toso, Fiorenzo. « Contatto linguistico e percezione. Per una valutazione delle voci d’origine sarda in tabarchino* ». Linguistica 40, no 2 (1 décembre 2000) : 291–326. http://dx.doi.org/10.4312/linguistica.40.2.291-326.
Texte intégralRésumé :
Questo saggio intende approfondire il tema del contatto linguistico e dei meccanismi percettivi connessi, esaminando criticamente il problema dell 'interferenza sarda nella parlata ligure-tabarchina di Carloforte e Calasetta. Malgrado l'esistenza di studi specifici su questa varietà, una valutazione complessiva della componente lessicale sarda nelle sue motivazioni storico-linguistiche e sociolinguistiche non è mai stata avanzata; nondimeno, essa assume particolare interesse per quanto attiene non solo ai meccanismi di assunzione dei prestiti, ma anche alia percezione dei fenomeni di contatto da parte dei parlanti.
7
Urteaga, Oscar. « Sobre la hematología y particularmente la excresión de la bilirrubina en la enfermedad de Monge (Soroche Crónico) ». Anales de la Facultad de Medicina 25, no 1 (18 octobre 2014) : 67. http://dx.doi.org/10.15381/anales.v25i1.9709.
Texte intégralRésumé :
El autor ha estudiado cuatro casos de la enfermedad de Monge (Mal de Montaña Crónico), desde el punto de vista, sobre todo la excreción de bilirrubina hematológica. Se ha confirmado conclusiones respecto a Hurtado de algunos aspectos de la sangre a gran altura. Hay hipervolemia policitémico. La policitemia es macrocítica e hipocroma. La macrocitosis se debe principalmente a un aumento en el diámetro con una ligera disminución del índice esférico. Es por tanto, un eritrocito plano. La capacidad de la excreción de la bilirrubina, se retarda en los casos más severos, y en particular en aquellos casos complicados con neumoconiosis. En los casos en promedio, se cree que hay un nivel especial de bilirrubina en la sangre, a mayor nivel del mar. Después de 80 días de estar en el nivel del mar, se encontró una remisión casi completa de todos los síntomas hematológicas y clínicos, así como una mejora en la función.
8
Zhang, Zubin, Jiefei Tong, Xiaowen Tang, Jiaxiang Juan, Biyin Cao, Rose Hurren, Guodong Chen et al. « The ubiquitin ligase HERC4 mediates c-Maf ubiquitination and delays the growth of multiple myeloma xenografts in nude mice ». Blood 127, no 13 (31 mars 2016) : 1676–86. http://dx.doi.org/10.1182/blood-2015-07-658203.
Texte intégral
9
Morel, Thomas. « La Ligue des droits de l'Homme en mai 68 ». Matériaux pour l histoire de notre temps N° 127-128, no 1 (2018) : 90. http://dx.doi.org/10.3917/mate.127.0090.
Texte intégral
10
Merino-Serrais, P., P. Casado-Amezúa, Ó. Ocaña, J. Templado et A. Machordom. « Leve diferenciación genética entre los límites occidental y oriental de distribución de Astroides calycularis (Pallas, 1776) (Anthozoa, Scleractinia, Dendrophylliidae), inferida a partir de secuencias de COI e ITS ». Graellsia 68, no 1 (30 juin 2012) : 207. http://dx.doi.org/10.3989/graellsia.2012.v68.057.
Texte intégralRésumé :
El estudio de la estructura de las poblaciones y su diferenciación a nivel genético es de gran utilidad para la elaboración de planes de manejo y conservación de especies amenazadas. En este estudio, utilizamos marcadores nucleares y mitocondriales (espaciadores internos de genes ribosomales -ITS y citocromo oxidasa, subunidad I -COI) y métodos de análisis filogenéticos y de clados anidados (NCA), para realizar la primera valoración de la estructura genética del coral naranja Astroides calycularis (Pallas, 1766), una especie amenazada del Mediterráneo, a partir de muestras de 12 localidades a lo largo de su área de distribución. En las localidades situadas en la región más occidental del Mediterráneo se encontró cierta homogeneidad genética, mientras que al comparar estas localidades con las de las cuencas argelina y del mar Tirreno se observó una ligera diferenciación.
Thèses sur le sujet "Mar Ligure"
1
CAPONE, ALESSANDRO. « Distribuzione e concentrazione della contaminazione da microplastiche in specie ittiche destinate al consumo umano (Mar Ligure 2018 - 2021) ». Doctoral thesis, Università degli studi di Genova, 2022. http://hdl.handle.net/11567/1079656.
Texte intégralRésumé :
The purpose of this work was to analyze the relationships between microplastics and the fish stock of some of the most common fish species in the Ligurian Sea, to assess the presence, concentration and distribution of fibers, fragments and any microspheres, analyzing the stomach contents of samples collected during the monitoring period, between November 2018 and November 2021.
In this study, 588 samples were considered, for a total of 10 fish species from different environments, in a coastal area from Albisola to Cogoleto.
At the same time, a parallel project was carried out. The #PlasticLess Project, in conjunction with Lifegate which saw the management and data analysis of a SeaBin device located within the Marina of Varazze (SV).
The analysis of the contents of the stomachs allowed to verify the alarming presence of foreign elements (especially fibers and fragments) in about a quarter of the samples.
In 588 samples, from 10 different species, 7% would be affected by the ingestion of fibers while 18% by the ingestion of fragments alone.
It was not possible to clarify if this phenomenon could be the root cause for the death of the individuals, however, the absence of large fragments in the stomach contents, would suggest a reduction in the number and size of the fragments, which could be linked to the muscular action of the stomach, capable of reducing ingested microplastics into easily evacuated fractions.
To identify chemical composition of the fragments it has been used IR absorption spectral technique, that highlights two main low-density polymers: polyethylene (PE) and polypropylene (PP).
Polyethylene (PE) is the most common plastic polymer, followed by polypropylene (PP). Both these materials, as they have low density, would remain in the upper layer, close to the sea surface, at the disposal of small pelagic predators for a longer period.
The previous study conducted during the master's degree thesis about the individuals of Engraulis encrasicolus confirmed the results obtained: they voluntarily prey fragments, selecting those transparent and white, probably confusing them with their natural preys.
This species is one of the most important prey of Trachurus mediterraneus, Scomber colias, and Auxis rochei, which could be affected by this form of pollution following the ingestion of small clupeids; this behavior would also justify the prevalence of these two colors of fragments compared to others.
Only for Mugil cephalus it would be possible to guess a voluntary and direct predation of the floating microplastics on the surface layer of water in harbour area.
Textile fibers are more frequent than plastic fragments, a situation that could probably be generated by a more intense passive filtration through the gills. Dark fibers, especially blue and black, represent the most widespread presence of these colors in the marine environment.
SeaBin device was observed from the third week of September 2018, until the end of August 2019, for a duration of 46 weeks.
The autumnal accumulation of debris is caused for the most part by fluvial transport, accentuated by frequent rains, while during spring and summer season this accumulation would be related to other forms of direct pollution.
Microplastics found in some stomach of Mugil cephalus, sampled near the SeaBin, showed the same types of plastic pollution found in the device, confirming that they are expose to this kind of plastic particles.
The results shows an huge presence of plastic fibers and fragments. The future approach to the problem should consist in researching the sources of origin of these materials, in order to plan preventive actions aimed at limiting, if possible, the production and dispersion of such materials.
They also highlight that colors such as green, yellow and red are less common than other in the fishes’ stomach contents of the analyzed species.
2
Morelli, Danilo. « La cartografia marina : ricerche ed applicazioni orientate ai rischi geologico-ambientali in aree campione ». Doctoral thesis, Università degli studi di Trieste, 2008. http://hdl.handle.net/10077/2714.
Texte intégralRésumé :
2006/2007RIASSUNTO Dati raccolti nell’ambito di progetti di cartografia geologica marina nazionali ed internazionali sono stati utilizzati per ricerche sui rischi geologico-ambientali in alcune aree marine italiane maggiormente critiche dal punto di vista della valutazione dei rischi. Questo rappresenta un campo di applicazione estremamente complesso a causa della varietà dei processi collegati, i quali a loro volta sono controllati da più fattori naturali ed antropici la cui interazione è spesso di difficile valutazione e previsione. Nei settori di margine continentale del Mar Ligure e dell’Arco Calabro (tirrenico e ionico) dati morfo-batimetrici, sismo-stratigrafici, strutturali, e sedimentologici ricavati dalle più moderne tecnologie d’indagine offshore sono stati integrati con altri dati geologici e geofisici pregressi, utilizzando metodologie di visualizzazione, analisi e restituzione tridimensionale digitale di gran dettaglio. Le ricerche sono state condotte in collaborazione con specialisti ed esperti di geologia marina e morfotettonica attiva delle attigue aree emerse, focalizzando l’attenzione sui dissesti gravitativi superficiali e profondi e di loro correlazione con faglie attive recentemente, potenzialmente sismogenetiche o tsunamogeniche. I risultati ottenuti hanno consentito, nelle singole aree, una definizione più approfondita dei caratteri dei vari elementi di geo-hazard ed una più chiara ricostruzione dei meccanismi di interazione tra i vari processi responsabili della loro genesi ed evoluzione. L’analisi dettagliata di alcuni casi maggiormente rappresentativi ha anche confermato la complessità dei tematismi trattati e sottolineato alcune problematiche cruciali, tuttora aperte, su cui concentrare le ricerche future. Il margine continentale del Mar Ligure, tanto nel settore alpino che in quello appenninico, mostra evidenze morfologiche di processi di mobilizzazione gravitativa di ingenti masse sedimentarie. Questi sono maggiormente concentrati nel margine alpino (scarpata di Imperia), associati allo sviluppo di numerosi canyon e alla forte sismicità dell’area, mentre nel settore appenninico, dove l’attività sismica è minore, riguardano principalmente il Canyon di Levante e la Frana di Portofino. Quest’ultima rappresenta un elemento di particolare interesse per i meccanismi di formazione ed il volume dei materiale coinvolti. Nei margini tirrenico ed ionico della Calabria il sollevamento tettonico pleistocenico dell’Arco Calabro (0.8-0.9 mm/anno) è accompagnato da una cospicua attività sismo-tettonica e da frequenti e voluminosi movimenti di massa lungo tutta la scarpata. Tali processi sono concentrati lungo lo sviluppo di articolati sistemi di canyon sia nel Golfo di Squillace che nei settori di Bovalino e Siderno ed anche nel settore tirrenico indagato (tra Palmi e Scilla). Tale focalizzazione dei fenomeni di instabilità è controllata dall’attività sismo-tettonica di lineamenti strutturali di dimensione regionale, paralleli (Faglia di Scilla) allo sviluppo del margine o interpretabili come prosecuzione a mare di sistemi che tagliano trasversalmente tutto l’Arco Calabro. Come appendice al lavoro di ricerca svolto è stato inserito un contributo riguardante l’area dello Stretto di Messina, elaborato per l’occasione del centenario del terremoto di Messina. In tale area una morfodinamica, estremamente rapida, è controllata dai caratteri idrodinamici dello stretto, da faglie attive e movimenti di massa correlati all’attività sismo-tettonica. In tale contesto degli elementi di particolare rischio geo-ambientale sono delle frane che in prossimità di Messina interessano un corpo sedimentario di notevoli dimensioni. Oltre ai contributi sulle conoscenze relativi ai singoli casi è possibile definire alcune conclusioni generali confortate anche da dati di letteratura. I movimenti di massa sottomarini sono estremamente diversificati, e pur presentando alcune analogie rispetto a quelli che si verificano a terra spesso presentano dei meccanismi di innesco e di evoluzione diversi: sono molto più mobili, coinvolgono volumi notevoli di materiale, trasportati in molti casi a notevole velocità e distanza. Un carattere ricorrente nelle aree analizzate è la scarsa presenza di accumuli di frana piede della scarpata rispetto al volume di materiale franato (mancante) lungo il pendio. Una spiegazione plausibile è fornita dai fenomeni che accompagnano lo sviluppo di frane di grosse dimensioni come l’acquaplaning, che agendo come lubrificante al fronte della frana, può determinare l’allontanamento, la disgregazione e dispersione dei materiali (flussi detritici e torbiditici) in aree bacinali molto distanti (100-1000 Km). Tale ipotesi già verificata in altre aree, se confermata per le aree indagate potrebbe, attraverso la datazione dei livelli detritici e torbiditici bacinali correlabili a grandi frane sottomarine, consentire la definizione dei tempi di attivazione e dei tempi di ritorno delle stesse, ed eventualmente il loro rapporto con la sismicità storica regionale. In questo tipo di approccio si deve tener conto dei caratteri sia dell’area sorgente del dissesto che delle zone di accumulo più distali (debriti, torbiditi) al fine di ricostruire un quadro completo dei processi in atto in grado di definire qualitativamente tutti i fattori geologici in gioco (imput sedimentari, sismo-tettonica, presenza di gas, ecc..) e il loro grado di pericolosità. A prescindere dall’interesse scientifico su tali tematiche è fondamentale il loro approfondimento in termini di valutazione di rischio geo-ambientale, considerando le perdite economiche e di vite umane che gli eventi calabro-siciliano e liguri hanno registrato in passato. Inoltre, nonostante la difficoltà di stimare, prevedere o più semplicemente definire la ricorrenza di terremoti di grande entità, l'analisi della sismicità storica e dei tempi medi di ritorno mette in evidenza l'esistenza di ritardi anche importanti per eventi medio-grandi, lungo alcuni dei sistemi di faglie attive sia in Calabria-Sicilia orientale che in Liguria. Gli studi effettuati confermano la convinzione, già espressa da altri ricercatori, che la morfodinamica sottomarina sia più intensa e veloce di quella sub-aerea. Ciò è senz’altro verificato nel presente studio a proposito delle aree in cui l’attività sismo-tettonica, “motore” principale dei processi studiati, supera un certo livello di soglia. Si dimostra comunque che i dissesti dei fondali pellicolari e profondi, limitati ad aree ben definite, possono prodursi anche in zone di sismicità ridotta (Mar Ligure di Levante; Canyon di Levante -Frana di Portofino), ma non per questo di minore importanza in termini di pericolosità. Altra importante conclusione dello studio è che in contesti geodinamici apparentemente molto diversi in base alle conoscenze correnti (margine attivo calabro-ionico e margine passivo ligure) si riscontrano processi morfodinamici sottomarini di paragonabile tipologia ed entità. Ad un esame più attento risulta però che i contesti geodinamici detti, in termini di tipologia di strutture , flusso tettonico, e movimenti verticali non sono poi così diversi , anzi presentano marcate analogie.
XX Ciclo
1965
3
Lundén, Amanda, et Mikaela Björkegren. « "Man kan ju inte begå brott - då ligger man pyrt till" : Om Polisens organisation och identitetsarbete ». Thesis, Uppsala universitet, Sociologiska institutionen, 2014. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-215656.
Texte intégralRésumé :
Med utgångspunkt i de senaste årens uppmärksamhet kring den svenska Polisen och de konflikter som uppstått mellan arbetsgivare och arbetstagare väcktes ett intresse att studera vad som låg bakom dessa problem. Det visade sig att merparten av de problem som uppstått grundade sig i att anställda uppträtt på sätt som inte ansågs gynnande för organisationen och dess förtroende hos allmänheten. Studien ämnar besvara frågor kring hur Polisen som organisation formar sina anställda med utgångspunkt i teorier om identitetsarbete. En kvalitativ undersökning genomfördes med studier av organisatoriska dokument och genom semistrukturerade intervjuer. De intervjuade består av personer verksamma inom den svenska Polisen. Dessutom intervjuades personer från svenska Polisförbundet, det fackförbund som organiserar närmast alla Sveriges yrkesverksamma poliser. I resultatet framkom indikationer på, utifrån de teoretiska begrepp som har valts för studien, att hur individerna formar sina identiteter är relativt individuellt. Dessutom tycks individerna påverkas mycket av sina kollegor, kanske snarare mer än av organisationens ledning. Hur information förmedlas ut i organisationen framställdes dessutom som vag av de intervjuade. I diskussionen behandlas vidare hur identitetsstyrning tar sig uttryck inom Polisen samt på vilket sätt de anställda ser på arbetet med sina egna identiteter i relation till yrket polis.During the last few years, there has been a growing interest in the Swedish police. This interest was triggered as the Police organization attempted to dictate what was appropriate when it came to employee behavior outside of work. This essay intends to answer questions regarding how police employees shape their own identities in order to accommodate the requirements of their profession. A qualitative method has been used, using documents and semi structured interviews. A total of eight people have been interviewed. The results indicated that the organization, in some ways, want to regulate their employees. A few hands-on methods exist, they are however too vague to be regarded as present in the day to day work of employees. The police organization does not offer clear guidelines and it is up to the employee to determine their own individual identity. Overall, there is more impact on individuals behavior from colleagues than from Police policy. In summary, we will examine the Swedish police organization with reference to theories about identity work in organizations and in relation to the empirical data.
4
Poulain, Marine. « Développement de la lignée germinale femelle humaine ». Thesis, Paris 11, 2014. http://www.theses.fr/2014PA11T056/document.
Texte intégralRésumé :
La mise en place de la lignée germinale au cours du développement constitue une des étapes fondamentales conditionnant la fertilité de l’individu adulte. Au cours des dernières décennies, le nombre croissant de couples consultant pour une aide médicale à la procréation a fait émerger l’hypothèse d’une altération des fonctions de reproduction chez l’Homme qui pourrait trouver son origine dans la perturbation du développement précoce. Dans l’ovaire fœtal, les cellules germinales s’orienteront vers la voie de l’ovogénèse, caractérisée entre autres par l’entrée en méiose de ces cellules. La majorité des données actuelles relatives à ces évènements sont issues du modèle murin alors que le développement de l’ovaire humain est significativement diffèrent de celui de la souris. Il est donc nécessaire d’approfondir nos connaissances du développement ovarien humain et d’identifier ses éventuelles perturbations. L’objectif de mon travail a été de mettre au point un outil d’étude du développement ovarien et d’identifier de nouvelles voies impliquées dans la régulation de l’entrée en méiose des cellules germinales fœtales humaines et leurs perturbations éventuelles.Nous avons mis au point un nouveau modèle de xénogreffe d’ovaires fœtaux humains du premier trimestre de gestation (au moment de l’apparition des premières cellules méiotiques). Ce modèle nous a permis d’observer un développement de l’organe et une différenciation des cellules germinales similaires à ceux observés in vivo. Ce modèle permettra des travaux à des âges auxquels le matériel d’étude est peu accessible. En couplant ce modèle de xénogreffe à une stratégie d’ARN-interférence, il nous a été possible d’inhiber l’expression d’un gène spécifiquement exprimé dans les cellules germinales ovariennes, DMRTA2, et de mettre en évidence un potentiel rôle de ce gène dans leur différenciation pré-méiotique. Nous avons observé une diminution du nombre de cellules ayant initié la méiose après inhibition de l’expression de ce gène. Par ailleurs, nous avons également identifié la présence dans l’ovaire fœtal de nombreux marqueurs décrits comme testiculaires chez la souris (PLZF, DNMT3L, FGF9, NANOS2 ou CYP26B1). L’expression de ces marqueurs pourrait expliquer la présence de cellules mitotiques tardives dans l’ovaire fœtal humain que nous avons pu observer jusqu’à 30 semaines de gestation. En parallèle de ces travaux, nous avons testé la sensibilité des cellules germinales à la dexaméthasone, glucocorticoïde pouvant être administré au cours de la grossesse. Il a été observé une augmentation de l’expression de PLZF, gène cible de l’activation des récepteurs aux glucocorticoïdes, pouvant expliquer la diminution du nombre de cellules germinales.En conclusion, ce travail de thèse a permis d’identifier un nouveau gène potentiellement régulateur de la transition mitose/méiose dans l’ovaire humain, et d’affiner nos connaissances sur le développement de l’ovaire humain et l’entrée en méiose des cellules germinales. Toutefois, de nombreuses questions restent posées ainsi de futures études devront clarifier si les cellules germinales mitotiques observées à des stades tardifs sont capables de se différencier en ovocytes compétentsWoman fertility is partially dictated by the set up of the human female germ line. During the last ten years, which saw an increased number of couples consulting for assisted reproductive cares, the hypothesis of an early alteration in reproduction functions has emerged.In the fetal ovary, germ cells enter the path of oogenesis differentiation characterized by meiotic initiation. On this subject, vast majority of the scientific data are obtained from the mouse model, even if differences with human ovarian physiology are widely acknowledged. Therefore it is necessary to extend our knowledge on human ovarian development and identify its perturbations. The objective of my work was to assess a new model to study ovarian growth, studying regulation of meiotic entry and perturbation of germ line differentiation.We sat up a new xenograft model of early human fetal ovaries, when very early meiotic germ cells appear. Organ growth and germ cells differentiation were comparable with in vivo observations. Using this model with an RNA-interference strategy, we inhibited the expression of an oogonia germ cell gene, DMRTA2. This inhibition conducted to a significantly reduced number of germ cells gene that initiated meiosis and DMRTA2 seemed to be required for mitotic-meiotic transition. In another hand, we identified, in the ovary, the expression of germ cells markers described as specifically male in rodent (PLZF, DNMT3L, FGF9, NANOS2 ou CYP26B1). The expression of these markers in the human ovary could explain the observation of mitotic germ cells in late fetal ovaries (30 wpf).In parallel, we tested germ cells sensibility to a synthetic glucocorticoid, dexamethasone, administrated during pregnancy in some justified pathologies. We observed an increased expression of PLZF that could explain the decreased number of germ cells observed in treated ovaries.In conclusion, we identified a new gene expressed in human fetal ovaries, potentially involved in the meiotic entry, and we extended our knowledge to characterized human germ line development. However, many points have to be clarified, as the possible competence of late mitotic germ cells to form oocytes
5
Chifflet, Marina. « Interprétation par modélisation des processus physiques et biologiques observés à courte échelle de temps sur la colonne d'eau : Application à la mer Ligure en Mai 1995 (Campagne Dynaproc) ». Aix-Marseille 2, 2000. http://www.theses.fr/2000AIX22064.
Texte intégral
6
Johansson, Linnea. « Vilka potentiella behandlingsalternativ finns det mot bakteriella infektionssjukdomar som ligger i fas 2-3 studier eller som man bedriver forskning på ? » Thesis, Linnéuniversitetet, Institutionen för kemi och biomedicin (KOB), 2018. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:lnu:diva-74368.
Texte intégralRésumé :
Resistance against antibiotics has become a global world problem. The effect of antibiotics is affected by the resistant bacteria and they cause infections that are difficult to treat. This is a major burden on the healthcare and leads to increased mortality. Globally, about 700,000 people die each year because of antibiotic resistance. By the year 2050 death rates are estimated to have increased to 10 million deaths per year due to the lack of effective treatment methods against multiresistant bacteria. Pharmaceutical companies’ research to develop new antibiotics is steadily decreasing, while multiresistant bacteria increase in number and spread. Bacteria evolve fast and highly resistant bacteria seem to evolve almost at the same pace as new drugs are discovered. As more antibiotics are used, more resistance is developed, so the pharmacy industry keep having to find new antimicrobial agents that the bacteria haven´t figured out how to protect themselves against yet. The aim of this study was to investigate different treatment options available for infectious diseases that are currently in phase 2 or 3 clinical trials studies or research is being conducted on? This study is a literature study, five articles were selected from PubMed and analyzed. One study evaluates the effect of using new compounds to target a new potential pocket on DNA-gyrase. One study evaluates if silver can disturb the structure of the bacteria and thus increase the flow of antibiotics into the cell. Three studies evaluate the effect of nanoparticles containing metals such as silver or copper-zink-iron and the bacteriocin nisin. The current study shows that new compounds as well as new approaches to treating bacterial infections are expected to help stop this crisis. New strategies in the field of antibiotics include new drug targets, new drug delivery methods and new drug combinations. The compounds produced and directed against the new pocket on DNA-gyrase were stopped due to toxicity but opens a new path for further research. Cells treated with silver had different membrane permeability, destabilized the structure of the peptidoglycan layer and increased production of hydroxyl radicals. Nanoparticles seem to be a potential antibacterial agent, the advantage of nanoparticles is that substances can be combined within nanoparticles and provide synergistic effects. With the help of nanotechnology, drug delivery systems can be improved as well as drug administration. More studies are needed though to investigate the safety of taking nanoparticles and to verify the results of this literature review.Resistens mot antibiotika har blivit ett globalt världsproblem. Effekten av antibiotika påverkas av de resistenta bakterierna och detta leder till att infektioner blivit svårare att behandla. Detta ger belastning på sjukvården och leder till ökad dödlighet. I världen dör ca 700 000 människor till följd av antibiotikaresistensen och år 2050 beräknas dödsfallen stigit till 10 miljoner per år p.g.a. att det saknas effektiva behandlingsmetoder mot de multiresistenta bakterierna. För att behandla bakteriella infektioner krävs nya föreningar riktade mot bakteriella patogener samt nya tillvägagångsätt för att stoppa denna kris. Inom detta område är framgången låg och även om kliniska försök med antimikrobiella medel är säkra och effektiva, dröjer det flera år innan de är tillgängliga för klinisk användning. Nya strategier inom antibiotikafrågor innefattar nya läkemedelsmål, nya leveransmetoder till läkemedelsmålet och nya läkemedelskombinationer. Syftet med denna studie var att undersöka vilka behandlingsalternativ som finns tillgängliga mot infektionssjukdomar som ligger i fas 2-3 studier, eller som man bedriver forskning på. Arbetet är en litteraturstudie och de vetenskapliga artiklarna är hämtade från databasen Pubmed. I detta arbete har fem studier analyserats. Studie I visar att föreningarna som framställts och riktades mot den nya fickan på DNA-gyras avbröts p.g.a. toxicitet. I resterande studier (II, VI och V) visade att nanopartiklar är ett potentiellt alternativ för att avdöda bakterier. Studie III visar att celler som behandlats med silver hade annan membranpermeabilitet, destabiliserade peptidoglykanlagret och ökad produktion av hydroxylradikaler. Mer forskning och studier krävs för att undersöka riskerna med att administrera nanopartiklar samt verifiera resultaten i denna litteraturstudie och framförallt krävs det mer forskning kring nya potentiella antimikrobiella medel i allmänhet.
7
Salles, Jean-Paul. « La Ligue communiste révolutionnaire et ses militant(e)s (1968-1981) : étude d'une organisation et d'un milieu militant : contribution à l'histoire de l'extrême gauche en France dans l'après mai 1968 ». Paris 1, 2004. http://www.theses.fr/2004PA010607.
Texte intégralRésumé :
La période qui suit mai 1968 a permis, en France, à un groupe de militants se réclamant du trotskysme de sortir de la confidentialité. En ne négligeant pas les témoignages, en nous aidant des publications de la LC/LCR, de documents internes et de rapports des officiers des renseignements généraux, nous avons étudié les efforts de ce courant politique pour s'implanter dans la société française. Dans un premier temps -de Mai 1968 au 21 juin 1973- ces militant(e)s nous sont apparus plus guévaristes que communistes. Mais la dissolution de la Ligue communiste, le 27 juin 1973, semble mettre un terme aux tentations militaristes. De juin 1973 jusqu'à le fin de la décennie, les pratiques politiques plus classiques, qui avaient été expérimentées avant cette date (participation aux élections, intervention dans les syndicats ouvriers notamment. . . ) prennent le dessus. Toutefois, les nouveaux secteurs de radicalisation ne sont pas négligés (appelés du contingent, femmes, homosexuel(le)s, régionalistes. . . ). Tout en s'efforçant d'être présents partout, les militant(e)s n'oublient pas leur parti, le dotant d'une infrastructure matérielle. Ils tentent aussi d'organiser le débat en son sein, par le biais des tendances, auxquelles ils se montrent très attachés. L'extrême gauche reste toujours aussi éclatée à la fin de la période et son implantation est modeste. Dans une dernière partie, nous avons esquissé une radiographie de ces militant(e)s : âge, sexe, profession, origine sociale. . . Nous nous sommes demandé aussi dans quelle mesure ils sont restés fidèles au communisme originel dont ils se réclamaient. Finalement la tentative de créer une organisation puissante sur des bases anciennes, le bolchevisme du début du siècle, a échoué. Mais de nombreux jeunes gens ont participé à cette aventure, souvent au moment de leurs études, la Ligue ayant été un lieu d'apprentissage, de socialisation pour cette fraction de la génération de 1968.
8
Pradier, Stéphanie. « Caractéristiques de l'écoulement et des précipitations observés durant MAP : une analyse par radar et simulation numérique ». Toulouse 3, 2002. http://www.theses.fr/2002TOU30149.
Texte intégral
9
Leufroy, Axelle. « Spéciation de l’arsenic dans les produits de la pêche par couplage HPLC/ICP-MS. Estimation de sa bioaccessibilité en ligne et applications à d'autres éléments traces métalliques d'intérêt ». Thesis, Paris, AgroParisTech, 2012. http://www.theses.fr/2012AGPT0030/document.
Texte intégralRésumé :
L'arsenic est un élément présent dans tous les compartiments de l'environnement, et les produits de la pêche représentent une source majeure d'exposition à l'arsenic par le biais de l'alimentation. Même s'il n'existe pas à ce jour de législation sur les teneurs en arsenic dans les aliments en France, les agences gouvernementales évaluent généralement les risques liés à la présence d'arsenic dans les produits de la pêche en se basant essentiellement sur la concentration totale de l'élément, sans tenir compte des différentes espèces présentes ni de leur bioaccessibilité. Par conséquent, le développement de méthodes d'analyse de spéciation revêt un intérêt particulier dans le cadre de l'évaluation des risques. La première partie de ce mémoire présente des informations générales sur les propriétés de l'arsenic, son occurrence dans les différents compartiments de l'environnement et sa toxicité, ainsi qu'une étude bibliographique des méthodes analytiques existantes pour étudier la spéciation de l'arsenic dans les matrices alimentaires, en particulier les produits de la pêche (extraction et séparation/détection). Les différentes approches pour l'évaluation de sa bioaccessibilité et de celle d'autres éléments traces métalliques d'intérêt sont également présentées. La deuxième partie de ces travaux porte sur la validation d'une méthode d'analyse de spéciation des principales espèces d'arsenic dans les produits la pêche (As(III), MA,DMA, As(V), AsB, TMAO, AsC) par couplage entre la chromatographie d'échange d'ions (IEC) et la spectrométrie de masse à plasma induit (ICP-MS) après extraction assistée par micro-ondes (MAE). L'évaluation des performances analytiques de la méthode, les contrôles qualités internes et externes mis en place et les différentes applications, en particulier les données d'occurrence des différentes espèces d'arsenic dans les produits de la pêche les plus consommés par la population française sont présentés et discutés. Dans la troisième partie, la bioaccessibilité maximale de l'arsenic et d'autres éléments d'intérêt est estimée à l'aide d'une méthode de lixiviation en ligne (impliquant la mesure en temps réel par ICP-MS de la fraction libérée par les différents fluides digestifs artificiels). La combinaison de ce procédé avec la méthode d'analyse de spéciation validée permet ainsi d'estimer la bioaccessibilité des différentes espèces d'arsenicArsenic is an element present in all compartments of the environment, and seafood constitutes a major source of exposure to arsenic through human consumption. Although there is currently no legislation on arsenic in food in France, government agencies generally assess the safety of food items based solely on the total concentration of the element, without taking into account its different species or their bioaccessibility. Therefore, the development of speciation analysis methods is particularly relevant in the context of risk assessment. The first part of this thesis focuses on the properties of arsenic, its occurrence in the different compartments of the environment and its toxicity, and a literature review of existing analytical methods to study the speciation of arsenic in food matrices, especially seafood products (extraction and separation / detection). Different approaches for evaluating its bioaccessibility and that of other trace metals of interest are also presented.The second part of this work concerns the validation of a speciation analysis method for major arsenic species in seafood (As (III), MA, DMA, As (V), AsB, TMAO, AsC) by coupling ion exchange chromatography (IEC) with inductively coupled plasma mass spectrometry (ICP-MS) after microwave-assisted extraction (MAE). Evaluation of the analytical performance of the method, internal and external quality controls in place and applications of the method, particularly occurrence data of arsenic species in seafood most consumed by the French population are presented and discussed. In the third part, the maximum bioaccessibility of arsenic and other elements of interest is assessed using a continuous leaching method (involving the real-time measurement by ICP-MS of the fraction released by the different artificial digestive fluids). By coupling this leaching method with the above validated speciation analysis method, the bioaccessibility of different arsenic species is also assessed
10
Pradier, Stephanie. « Caractéristiques de l'écoulement et des précipitations observés durant MAP : une analyse par radar et simulation numérique ». Phd thesis, Université Paul Sabatier - Toulouse III, 2002. http://tel.archives-ouvertes.fr/tel-00090330.
Texte intégralRésumé :
Le massif Alpin est régulièrement soumis à l'automne à des systèmes dépressionnaires amenant un flux d'air méditerranéen chaud et humide sur son versant sud . De par la forme et la topographie du massif, ce phénomène peut conduire localement à des précipitations intenses souvent à l'origine d'inondations éclairs, dommageables pour l'homme. L'un des objectifs de l'expérience internationale MAP (Mesoscale Alpine Program) est l'étude des mécanismes dynamiques et microphysiques de ces précipitations, dans le but d'en améliorer la prévision. La campagne s'est déroulée durant l'automne 1999 et a donné lieu à 17 Périodes d'Observations Intensives (POI).Les travaux de recherche effectués durant cette thèse sont basés sur l'analyse de plusieurs d'entre elles, ceci au moyen de données de radars Doppler sole et aéroportés, et du modèle numérique méso-échelle non-hydrostatique Méso-NH. Ces travaux visent à établir le scénario et les processus fondamentaux qui ont mené à leur occurrence. Différents types d'évènements pluvieux ont été étudiés : 2 cas de précipitations convectives, le premier à fort cumul de pluie dans la région du Lac Majeur (ouest des Alpes, POI 2B), et un autre sur la région du Frioul (est des Alpes, POI 5) ; puis des conditions pour lesquelles les précipitations se sont révélées plus modérées sur la région du Lac Majeur (POIs 4, 8, 9 et 15) permettant d'étudier un autre mécanisme lié au relief ou non : le processus de blocage.
Sur ces 6 cas d'étude, le facteur dominant responsable du cumul de pluie au sol est le facteur durée : la persistance des précipitations associée au ralentissement du système dépressionnaire au niveau des Alpes mène aux plus forts cumuls. Ceux-ci ont été enregistrés pour les POIs 2B et 8, soit des évènements convectif et stratiforme respectivement. Dans le cas de la POI 2B, c'est un système quasi-stationnaire d'altitude qui est responsable du ralentissement, alors que pour la POI 8 il s'agit de la nature stable du flux incident sur les flancs alpins, et par la suite de son blocage au niveau du relief. Les POIs 4 et 15, caractérisées également par la stabilité du flux d'alimentation des précipitations, illustrent des acs pour lesquels l'arrivée du front froid associé au système dépressionnaire, et par conséquent d'un flux post-frontal antagoniste au flux d'alimentation, est responsable du déplacement des cellules précipitantes. La POI5 est une situation caractérisant le passage rapide du front froid, et l'évolution d'une ligne de cellules convectives associée.
L'effet du relief a été mis en évidence, dans les épisodes pluvieux stratiforme et convectif. Dans tous les cas, ce dernier contribue à renforcer/déclencher les précipitations. Il est responsable de la déviation vers l'ouest des flux incidents stables. L'impact de l'orographie de petite échelle a également été démontré à l'aide de tests numériques, en particulier les irrégularités du relief de l'ordre du kilomètre ont joué un rôle important dans la progression du système précipitant de la POI 5.
Livres sur le sujet "Mar Ligure"
1
Faggioni, Gabriele. Le operazioni aeronavali nel Mar Ligure, 1940-1945. Genova : Ligurpress, 2011.
Trouver le texte intégral
2
Complesso monumentale di San Fruttuoso (Camogli, Italy), dir. Urla e biancheggia il mar-- nella pittura ligure tra '800 e '900. Milano : FAI, Fondo per l'ambiente italiano, 2008.
Trouver le texte intégral
3
Pierangelo, Campodonico, dir. Dal Mediterraneo all'Atlantico : La marineria ligure nei mari del mondo. Genova : Tormena, 1993.
Trouver le texte intégral
4
Odetti, Giuliva. Monte S. Elena (Bergeggi-SV) : Un sito ligure d'altura affacciato sul mare : scavi 1999-2006. Borgo S. Lorenzo (FI) [i.e. Florence, Italy] : All'Insegna del Giglio, 2009.
Trouver le texte intégral
5
La guía del ligue werevertumorro : Cómo salir bien librado en el complejo mundo del amor. México, D.F : Altea, 2015.
Trouver le texte intégral
6
D, Smith Hance, Vallega Adalberto et International Geographical Union. Commission on Marine Geography., dir. The management of semi-enclosed seas : The emerging global pattern and the Ligurian case = Il governo dei mari semi-chiusi : modello globale emergente e caso Ligure. Genova : International Geographical Union, Commission on Marine Geography, 1990.
Trouver le texte intégral
7
Traduction, Delplanque Lucie, dir. La revanche d'un solitaire : La véritable histoire du fondateur de Facebook. Paris : M. Milo, 2009.
Trouver le texte intégral
8
d'État, Canada Secrétariat. Notes Pour Une Allocution de L'honorable Benoît Bouchard, Secrétaire D'état du Canada, Ligue des Droits de la Personne du B'nai Brith, Montréal (Québec), le 16 Mai 1986. S.l : s.n, 1986.
Trouver le texte intégral
9
Urla e biancheggia il mar-- : Nella pittura ligure tra '800 e '900 : Complesso monumentale di San Fruttuoso di Camogli, 22 marzo-30 settembre 2008. [Italy] : Fondo per l'ambiente italiano, 2008.
Trouver le texte intégral
10
Man of Vision-Alphonsus Ligour. Liguori Publications, 1997.
Trouver le texte intégralChapitres de livres sur le sujet "Mar Ligure"
1
Bardelli, Laura. « Geografia dello scontento vista mare : Landolfi e Bianciardi in Liguria ». Dans Studi e ricerche del Dipartimento di Lettere e Filosofia, 163–81. Firenze : Società Editrice Fiorentina, 2023. http://dx.doi.org/10.35948/dilef/978-88-6032-688-1.10.
Texte intégralRésumé :
Liguria, anni Sessanta: Landolfi e Bianciardi vivono entrambi in Riviera. Distanti per estrazione, formazione e temperamento, hanno allo stesso tempo molto in comune: sono traduttori, intrappolati nelle rispettive famiglie, dipendenti dal gioco o dall’alcool. L’intervento confronta alcuni testi dei due scrittori per rintracciare la via percorsa per dare voce al loro scontento.
2
Gemignani, Carlo Alberto. « Massimo Quaini : la Liguria labirinto e laboratorio ». Dans Il pensiero critico fra geografia e scienza del territorio, 229–44. Florence : Firenze University Press, 2021. http://dx.doi.org/10.36253/978-88-5518-322-2.16.
Texte intégralRésumé :
Liguria was the great ‘action scenario’ for Massimo Quaini. A region that, thanks to historical and environmental conditions, allowed him to read in advance phenomena and dynamics that would later occur at a national scale. This contribution does not pretend to exhaust the substance of a relationship that goes beyond the scientific level and involves deep existential bonds, but only to provide some elements to draw a first map of the scientific reasons that have linked the scholar to his land of belonging. This reflection will hopefully serve to define how much Liguria is found in Massimo Quaini’s geographical thinking and how much the Ligurian society should still make use of the sharp portraits the scholar has been able to dedicate to her.
3
Delbart, Anne-Rosine. « Publications de Marc Wilmet ». Dans La ligne claire, 21. De Boeck Supérieur, 1998. http://dx.doi.org/10.3917/dbu.pierr.1998.01.0021.
Texte intégral
4
Jonasson, Kerstin. « Ce Marc nous fait bien bosser ! » Dans La ligne claire, 75. De Boeck Supérieur, 1998. http://dx.doi.org/10.3917/dbu.pierr.1998.01.0075.
Texte intégral
5
Martin, Robert. « Marc Wilmet, de la patience philologique à l'intuition théorisante ». Dans La ligne claire, 5. De Boeck Supérieur, 1998. http://dx.doi.org/10.3917/dbu.pierr.1998.01.0005.
Texte intégral
6
Wells, H. G. « Mr Marvel Discusses His Resignation ». Dans The Invisible Man, sous la direction de Matthew Beaumont. Oxford University Press, 2017. http://dx.doi.org/10.1093/owc/9780198702672.003.0013.
Texte intégralRésumé :
When the dusk was gathering, and Iping was just beginning to peep timorously forth again upon the shattered wreckage of its Bank Holiday, a short, thickset man in a shabby silk hat was marching painfully through the twilight behind the beechwoods on the road to Bramblehurst. He carried three books, bound together by some sort of ornamental elastic ligature, and a bundle wrapped in a blue tablecloth. His rubicund face expressed consternation and fatigue, he appeared to be in a spasmodic sort of hurry. He was accompanied by a Voice other than his own, and ever and again he winced under the touch of unseen hands.
7
Ingram, Norman. « 8. Defending the Rights of Man : The Ligue des droits de l’homme and the Problem of Peace ». Dans Challenge to Mars, sous la direction de Peter Brock et Thomas P. Socknat. Toronto : University of Toronto Press, 1999. http://dx.doi.org/10.3138/9781442672796-011.
Texte intégral
8
Bari, Dominique. « Mao, ses successeurs et la « ligne de masse » ». Dans Le retour des populismes, 151–57. La Découverte, 2018. http://dx.doi.org/10.3917/dec.badie.2018.02.0151.
Texte intégral
9
Niikura, Yohei, et Katsumi Kitagawa. « E3 Ligase for CENP-A (Part 2) ». Dans Hydrolases [Working Title]. IntechOpen, 2022. http://dx.doi.org/10.5772/intechopen.102486.
Texte intégralRésumé :
Centromeric CENP-A, a variant of histone H3, plays a central role in proper chromosome segregation and its function is highly conserved among different species. In most species with regional centromeres, an active centromere relies not on defined DNA sequences, but on the presence of CENP-A proteins in centromeric nucleosomes. CENP-A is proposed to be the non-DNA indicator (epigenetic mark) that defines proper centromere assembly and function. Recently, many post-translational modifications (PTMs) of CENP-A and their functions have been reported. They revealed the importance of the functions of CENP-A PTMs in CENP-A deposition at centromeres, proteolysis/protein stability, and recruitment of other centromere-kinetochore proteins. Ubiquitylation and sumoylation by E3 ligases regulate multiple functions, including proteolysis and signaling, and play important roles in the cell cycle and mitotic control. Recently, the function of E3 ligase that ubiquitylates/sumoylates and controls CENP-A protein has emerged as an important regulatory paradigm in different species. Many have reported the importance of CENP-A ubiquitylation and sumoylation in CENP-A deposition at centromeres and for protein stability, which is regulated by specific E3 ligases. Therefore, here we summarize what is known about the E3 ligases for CENP-A ubiquitylation and sumoylation and their biological functions and significance in different species.
10
Pansell, Anna. « Tabelltest på tid ». Dans Matematikundervisningens sociopolitiska utmaningar, 43–68. Stockholm University Press, 2022. http://dx.doi.org/10.16993/bcc.d.
Texte intégralRésumé :
I kapitlet studeras lärarnas kunskap om hur man bedömer elevers automatiserade kunskaper. Inte som lärarnas individuella kunskaper utan den kollektiva kunskap som uttrycks i ett möte. En institutionell teori används, där flera olika sammanhang som t.ex. lärargruppen, läroplanen eller allmän debatt i media bidrar till att påverka vad som blir möjligt att undervisa i klassrummet. Lärarnas didaktiska kunskaper om hur man bedömer elevers automatiserade kunskaper studeras alltså i relation till andra sammanhang. Analysen av lärarnas diskussion visar att de argumenterar utifrån två olika principer, den ena där tester förordas och den andra som förordar inkludering av alla elever. För att fånga andra sammanhang har därför det mediala och det vetenskapliga samtalet om tester och inkludering beskrivits eftersom de utgör två olika sammanhang som samverkar med lärarnas. Resultaten visar att lärarna har argument för de tabelltest som är en del av deras tradition, de har också argument för att inte göra dessa tester men de saknar en alternativ metod. Resultaten visar också att argumenten inte förankras i de teoretiska principer som främst går att hämta i det vetenskapliga sammanhanget. Det vetenskapliga sammanhanget spretar också i både motstridiga slutsatser och i att metoder och ideologiska principer inte förenas. Lärarna skulle kunna tjäna på att få större tillgång till det vetenskapliga sammanhanget men hela skolsystemet inklusive forskningen behöver också förena frågor som rör metoder med de ideologiska och teoretiska principer som ligger till grund för dem.
Actes de conférences sur le sujet "Mar Ligure"
1
Zhi, Xu, Dong Zhao, Zhongmei Zhou et Ceshi Chen. « Abstract 213 : RNF126 E3 ubiquitin ligase targets p21cipfor ubiquitin-mediated degradation ». Dans Proceedings : AACR 103rd Annual Meeting 2012‐‐ Mar 31‐Apr 4, 2012 ; Chicago, IL. American Association for Cancer Research, 2012. http://dx.doi.org/10.1158/1538-7445.am2012-213.
Texte intégral
2
Carlan, Claudio Umpierre. « Numismática romana - teoria e método : a arte a serviço do estado ». Dans Encontro da História da Arte. Universidade Estadual de Campinas, 2006. http://dx.doi.org/10.20396/eha.2.2006.3668.
Texte intégralRésumé :
Nos dias atuais, dificilmente podemos ligar a moeda a um meio de comunicação entre povos distantes. Mas durante a Antigüidade ela unificava todo um território, que estava submetido a um mesmo poder político. O metal, e suas imagens de reverso e reverso, ultrapassavam os limites geográficos do poder que o emitia, definindo ideologicamente não só um povo, mas também a civilização a que esse pertencia. Como corpus documental utilizaremos a coleção numismática do Museu Histórico Nacional / RJ, que possui o maior acervo da América Latina. Esse estudo, ainda em sua fase inicial, pretenderá valorizar uma importante coleção arqueológica brasileira, ainda inexplorada.
3
Hay, Ronald T. « Abstract SY07-02 : Involvement of ubiquitin ligase RNF4 in the DNA damage response ». Dans Proceedings : AACR 103rd Annual Meeting 2012‐‐ Mar 31‐Apr 4, 2012 ; Chicago, IL. American Association for Cancer Research, 2012. http://dx.doi.org/10.1158/1538-7445.am2012-sy07-02.
Texte intégral
4
Katayama, Kazuhiro, Kohji Noguchi, Junko Mitsuhashi et Yoshikazu Sugimoto. « Abstract 810 : FBXO15 is an F-box protein in E3 ligase complex for P-glycoprotein ». Dans Proceedings : AACR 103rd Annual Meeting 2012‐‐ Mar 31‐Apr 4, 2012 ; Chicago, IL. American Association for Cancer Research, 2012. http://dx.doi.org/10.1158/1538-7445.am2012-810.
Texte intégral
5
Londino, J. D., L. Chafin, J. Adair, D. Farkas, A. Elhance et B. Johnson. « MicroID : A Novel Biotin Ligase Enables Rapid Proximity Ligation Proteomics ». Dans American Thoracic Society 2022 International Conference, May 13-18, 2022 - San Francisco, CA. American Thoracic Society, 2022. http://dx.doi.org/10.1164/ajrccm-conference.2022.205.1_meetingabstracts.a3222.
Texte intégral
6
Poojary, Venuprasad K., Neesar Ahmed, Minghui Zeng, Lisa Polin, Indrajit Sinha, Wei-Zen Wei, Chozha V. Rathinam, Richard Flavell et Ramin Massoumi. « Abstract 5395 : The E3 ligase Itch and deubiquitinase Cyld act together to regulate Tak1 and inflammation ». Dans Proceedings : AACR 103rd Annual Meeting 2012‐‐ Mar 31‐Apr 4, 2012 ; Chicago, IL. American Association for Cancer Research, 2012. http://dx.doi.org/10.1158/1538-7445.am2012-5395.
Texte intégral
7
Song, Fei, Chuandong Fan, Xiaojing Zhang, Xinjiang Wang et David W. Goodrich. « Abstract LB-280 : RNP biogenesis factor Thoc1 is targeted for ubiquitination by NEDD4-1 E3 ligase ». Dans Proceedings : AACR 103rd Annual Meeting 2012‐‐ Mar 31‐Apr 4, 2012 ; Chicago, IL. American Association for Cancer Research, 2012. http://dx.doi.org/10.1158/1538-7445.am2012-lb-280.
Texte intégral
8
Bellail, Anita C., Jeffrey J. Olson, Xiaolu Yang, Zhijian J. Chen et Chunhai Hao. « Abstract LB-72 : A20 ubiquitin ligase-mediated RIP1 polyubiquitin chains inhibits TRAIL-induced apoptosis in glioblastoma ». Dans Proceedings : AACR 103rd Annual Meeting 2012‐‐ Mar 31‐Apr 4, 2012 ; Chicago, IL. American Association for Cancer Research, 2012. http://dx.doi.org/10.1158/1538-7445.am2012-lb-72.
Texte intégral
9
Larimore, Elizabeth A., Markus Welcker et Bruce E. Clurman. « Abstract 2034 : The Fbw7 tumor suppressor : Genetic and biochemical approaches to study a dimeric ubiquitin ligase ». Dans Proceedings : AACR 103rd Annual Meeting 2012‐‐ Mar 31‐Apr 4, 2012 ; Chicago, IL. American Association for Cancer Research, 2012. http://dx.doi.org/10.1158/1538-7445.am2012-2034.
Texte intégral
10
Kurashige, Junji, Masayuki Watanabe, Masaaki Iwatsuki, Yoshifumi Baba et Hideo Baba. « Abstract 2306 : Overexpression of microRNA-223 regulates the ubiquitin ligase FBXW7 in esophageal squamous cell carcinoma ». Dans Proceedings : AACR 103rd Annual Meeting 2012‐‐ Mar 31‐Apr 4, 2012 ; Chicago, IL. American Association for Cancer Research, 2012. http://dx.doi.org/10.1158/1538-7445.am2012-2306.
Texte intégralRapports d'organisations sur le sujet "Mar Ligure"
1
Kløcker Larsen, Rasmus, et Maria Boström. “Renen får aldrig betesro” : Konsekvenser av Bolidens gruva och vägen i Stihkeområdet för Voernese sameby. Stockholm Environment Institute, juin 2021. http://dx.doi.org/10.51414/sei2021.008.
Texte intégralRésumé :
Denna rapport presenterar en studie av Voernese samebys erfarenheter av de konsekvenser som gruvan i Stihkeområdet fört med sig, en gruva som drevs av Boliden Mineral AB mellan år 1976–1988. Det finns i dag ett stort kunskapsglapp angående vilka de faktiska konsekvenserna är av gruvindustri på renskötsel och annan samisk markanvändning. Detta är så vitt vi vet första gången som forskningen empiriskt belyser konsekvenserna av gruvindustrin och försöken till efterbehandling av gruvområdet utifrån en samebys egna erfarenheter och kunskap. Studien genomfördes 2019–2020 i ett samarbete mellan samebyn, Svenska Samernas Riksförbund och SEI. Datainsamlingen har bestått av arbetsmöten, intervjuer, workshops, dokumentanalys och kartering med stöd av RenGIS och forskning om störningszoner. Fokus i denna rapport är på just Voernese samebys erfarenheter, gruvans konsekvenser för andra samebyar eller icke-renskötande samer i området har därför inte inkluderats. Resultaten visar den omfattande påverkan som gruvan haft på samebyn, dels under driftperioden men i högsta grad också efteråt. Eftersom samebyn bedriver samrenskötsel i Stihkeområdet med Vilhelmina Södra sameby, på vars mark gruvverksamheten bedrevs, har samebyn påverkats både av direkta markförluster och betesskador från gruvområdet liksom andra störningarna under drifttiden. I nutid handlar de största konsekvenserna om påverkan från vägen som drogs i tidigare väglöst land och störningarna på renen från besöksnäringen. Detta har försvårat för renen att finna betesro, inneburit omfattande merarbete och ökade kostnader för samebyn vid samling och flytt, samt medfört stress och oro för samebyns medlemmar liksom även förlust av traditionell kunskap. Renskötseln försvåras även av kvarlämnade borrör och järnskrot från SGU:s provborrningar. Studien visar också hur samebyn exkluderades från beslutsfattandet när Bolidens gruva etablerades på 1970-talet och nu återigen har marginaliserats i samband med tillståndsprövningen för Vilhelmina Minerals planer för återupptagning av brytningen. Dessa forskningsresultat är viktiga för att korrigera en vanlig missuppfattning i den politiska och offentliga debatten kring gruvindustrin: att gruvindustri och renskötsel skulle kunna samexistera utan någon större påverkan på renskötseln. De bidrar också till en ökad förståelse för den omfattande påverkan som ett gruvprojekt, samt dess följdeffekter, kan ha på en grannsameby trots det att själva gruvområdet ligger utanför samebygränsen. I ett vidare perspektiv bidrar studien med ytterligare ett empiriskt baserat exempel på hur gruvbolag och stat marginaliserar samisk kunskap och missbrukar samebyars deltagande i miljöbedömningar. Dessa problem härrör främst från det faktum att svensk lagstiftning inte ger tillräckligt skydd för samiska rättigheter. Det hänger även ihop med statens tvetydiga roll i hanteringen av de intressekonflikter som uppstår när man både har en skyldighet att skydda samiska rättigheter och ska tillgodose olika samhälls- och företagsekonomiska intressen i utvinningen av mineraler. Denna brist på ansvarstagande, som samebyn upplever från statens sida, visar med all tydlighet att den koloniala exploateringen av naturresurserna i Sápmi inte är ett historiskt fenomen utan något som i högsta grad fortgår än i dag. Som ett exempel har inga ansträngningar gjorts för att se över om den begränsade ekonomiska ersättningen som staten genomförde under 1960–70 talet verkligen motsvarar de faktiska skador som samebyn fått uthärda. På kortare sikt skulle många förbättringar troligen kunna åstadkommas genom enskilda insatser för att adressera de problem som samebyn har i Stihkeområdet. Exempelvis skulle kommun och länsstyrelse kunna ingripa för att hantera de problem som besöksnäringen och friluftslivet orsakar och regeringen skulle kunna ge SGU i uppdrag att återställa tidigare prospekteringsverksamhet i Stihkeområdet. Vad denna studie främst belyser är dock behovet av en mer genomgripande strategi från statens sida för att komma till rätta med konsekvenserna av Bolidens gruvprojekt och dess följdeffekter. Utifrån senaste årens rättsutveckling torde det numera finnas goda möjligheter för staten att se över sitt ansvar för de skador som framkommit i Stihkeområdet.
2
Kløcker Larsen, Rasmus, et Maria Boström. “Låt renen få igen landet som det var” : Konsekvenser av gruvan och vägen på Stihken för Vilhelmina Södra sameby. Stockholm Environment Institute, juin 2021. http://dx.doi.org/10.51414/sei2021.007.
Texte intégralRésumé :
Denna rapport presenterar en studie av Vilhelmina Södra samebys erfarenheter av de konsekvenser som gruvan på Stihken fört med sig, en gruva som drevs av Boliden Mineral AB 1976–1988. Det finns i dag ett stort kunskapsglapp angående vilka de faktiska konsekvenserna är av gruvindustri på samisk markanvändning, inklusive renskötseln. Detta är så vitt vi vet första gången som forskningen empiriskt belyser konsekvenserna av gruvindustrin, och de faktiska utfallen av försöken till efterbehandling, utifrån en samebys egna erfarenheter och kunskap. Studien genomfördes 2019–2020 i ett samarbete mellan samebyn, Svenska Samernas Riksförbund och Stockholm Environment Institute. Datainsamlingen har bestått av arbetsmöten, intervjuer, workshops, dokumentanalys och kartering med stöd av RenGIS och forskning om störningszoner. Fokus i denna rapport ligger på just Vilhelmina Södra samebys erfarenheter och gruvans konsekvenser för andra samebyar eller icke-renskötande samer i området har därför inte inkluderats. Resultaten visar den omfattande påverkan som gruvan haft på samebyn, dels under driftperioden men i högsta grad också efteråt. Under drifttiden förorsakade gruvan stora direkta och indirekta markförluster, med störningar från brytningen och trafiken, damning på betet, blockering av det naturliga flyttstråket och förlust av stora delar av samebyns renar in i Norge eller in på grannbyarnas mark på svensk sida. I nutid handlar de största konsekvenserna om en omfattande störning från besöksnäringen på grund av vägen som drogs i tidigare väglöst land. Detta föranleder i sin tur stort betesbortfall; försämrad djurhälsa och kondition för renen; förhöjd arbetsbelastning, fysiska påfrestningar, och arbetsmiljörisker för renskötarna; ökade kostnader för renskötselaktiviteter; samt förlust av samiska kulturminnen, ökad psykisk påfrestning, försämrade möjligheter för samebyns unga att satsa på renskötseln, och förlust av traditionell kunskap. Dessa forskningsresultat är viktiga för att korrigera vanligt förekommande missuppfattningar i den politiska och offentliga debatten kring gruvindustrin: nämligen att gruvindustrin och renskötseln kan samexistera utan någon större påverkan på renskötseln. De visar också tydligt vem som har bäst kunskap att bedöma riskerna vid en gruvetablering: samebyn identifierade redan på 1960-talet, och det ganska så exakt, de risker som denna studie nu kunnat visa blivit verklighet medan försöken från statens representanter var långt mindre precisa. Exempelvis antog statens experter en total störningszon på 500 meter runt gruvområdet och 100 meter på bägge sidor om vägen. Detta står i stark kontrast till de störningszoner som samebyn faktiskt har upplevt, nämligen upp mot 10 kilometer för gruvan och 1,5 kilometer för vägen. Problemen härrör främst från det faktum att svensk lagstiftning inte ger tillräckligt skydd för samiska rättigheter. De hänger även ihop med statens tvetydiga roll i hanteringen av de intressekonflikter som uppstår när man både har en skyldighet att skydda samiska rättigheter och ska tillgodose olika samhälls- och företagsekonomiska intressen i utvinningen av mineraler. Denna brist på ansvarstagande, som samebyn upplever från statens sida, visar med all tydlighet att den koloniala exploateringen av naturresurserna i Sápmi inte är ett historiskt fenomen utan något som i allra högsta grad fortgår än i dag. Som ett exempel har inga ansträngningar som helst gjorts för att se över huruvida den begränsade ekonomiska ersättningen som staten genomförde under 1960–70 talet verkligen motsvarar de faktiska skador som samebyn fått uthärda. Det finns flera sätt att åtgärda problemen i området vid Stihken. Exempelvis skulle regeringen kunna ge SGU i uppdrag att återställa området från tidigare prospekteringsverksamhet och kommun och länsstyrelse skulle i sin tur kunna ingripa för att hantera besöksnäringen och friluftslivet. Vad denna studie främst belyser är dock behovet av en genomgripande strategi från statens sida för att komma till rätta med konsekvenserna av Bolidens gruvprojekt och dess följdeffekter. Utifrån senaste årens rättsutveckling torde det numera finnas goda möjligheter för staten att se över sitt ansvar för de skador som framkommit på området vid Stihken.
3
Droby, Samir, Michael Wisniewski, Ron Porat et Dumitru Macarisin. Role of Reactive Oxygen Species (ROS) in Tritrophic Interactions in Postharvest Biocontrol Systems. United States Department of Agriculture, décembre 2012. http://dx.doi.org/10.32747/2012.7594390.bard.
Texte intégralRésumé :
To elucidate the role of ROS in the tri-trophic interactions in postharvest biocontrol systems a detailed molecular and biochemical investigation was undertaken. The application of the yeast biocontrol agent Metschnikowia fructicola, microarray analysis was performed on grapefruit surface wounds using an Affymetrix Citrus GeneChip. the data indicated that 1007 putative unigenes showed significant expression changes following wounding and yeast application relative to wounded controls. The expression of the genes encoding Respiratory burst oxidase (Rbo), mitogen-activated protein kinase (MAPK) and mitogen-activated protein kinase kinase (MAPKK), G-proteins, chitinase (CHI), phenylalanine ammonia-lyase (PAL), chalcone synthase (CHS) and 4-coumarate-CoA ligase (4CL). In contrast, three genes, peroxidase (POD), superoxide dismutase (SOD) and catalase (CAT), were down-regulated in grapefruit peel tissue treated with yeast cells. The yeast antagonists, Metschnikowia fructicola (strain 277) and Candida oleophila (strain 182) generate relatively high levels of super oxide anion (O2−) following its interaction with wounded fruit surface. Using laser scanning confocal microscopy we observed that the application of M. fructicola and C. oleophila into citrus and apple fruit wounds correlated with an increase in H2O2 accumulation in host tissue. The present data, together with our earlier discovery of the importance of H₂O₂ production in the defense response of citrus flavedo to postharvest pathogens, indicate that the yeast-induced oxidative response in fruit exocarp may be associated with the ability of specific yeast species to serve as biocontrol agents for the management of postharvest diseases. Effect of ROS on yeast cells was also studied. Pretreatment of the yeast, Candida oleophila, with 5 mM H₂O₂ for 30 min (sublethal) increased yeast tolerance to subsequent lethal levels of oxidative stress (50 mM H₂O₂), high temperature (40 °C), and low pH (pH 4). Suppression subtractive hybridization analysis was used to identify genes expressed in yeast in response to sublethal oxidative stress. Transcript levels were confirmed using semi quantitative reverse transcription-PCR. Seven antioxidant genes were up regulated. Pretreatment of the yeast antagonist Candida oleophila with glycine betaine (GB) increases oxidative stress tolerance in the microenvironment of apple wounds. ROS production is greater when yeast antagonists used as biocontrol agents are applied in the wounds. Compared to untreated control yeast cells, GB-treated cells recovered from the oxidative stress environment of apple wounds exhibited less accumulation of ROS and lower levels of oxidative damage to cellular proteins and lipids. Additionally, GB-treated yeast exhibited greater biocontrol activity against Penicillium expansum and Botrytis cinerea, and faster growth in wounds of apple fruits compared to untreated yeast. The expression of major antioxidant genes, including peroxisomal catalase, peroxiredoxin TSA1, and glutathione peroxidase was elevated in the yeast by GB treatment. A mild heat shock (HS) pretreatment (30 min at 40 1C) improved the tolerance of M. fructicola to subsequent high temperature (45 1C, 20–30 min) and oxidative stress (0.4 mol-¹) hydrogen peroxide, 20–60 min). HS-treated yeast cells showed less accumulation of reactive oxygen species (ROS) than non-treated cells in response to both stresses. Additionally, HS-treated yeast exhibited significantly greater (P≥0.0001) biocontrol activity against Penicillium expansum and a significantly faster (Po0.0001) growth rate in wounds of apple fruits stored at 25 1C compared with the performance of untreated yeast cells. Transcription of a trehalose-6-phosphate synthase gene (TPS1) was up regulated in response to HS and trehalose content also increased.
4
Njå, Ove, et Kirsti Russell Vastveit. Norske kommuners planlegging, gjennomføring og bruk av risiko- og sårbarhetsanalyse i forbindelse med samfunnssikkerhetsarbeidet. University of Stavanger, octobre 2016. http://dx.doi.org/10.31265/usps.164.
Texte intégralRésumé :
I prosjektet; «Helhetlig ROS-analyse i norske kommuner» analyserer vi hvordan kommuner utvikler, bruker og oppdaterer ROS-analyser og risikoforestillinger i sitt samfunnssikkerhetsarbeid. Det legges vekt på hvordan kommuner integrerer ROS-arbeidet og risikoforestillinger i eksisterende plan- og arbeidsprosesser. Hvilke utfordringer opplever kommunene i dette arbeidet? Etter å ha jobbet med risiko og sikkerhet i mer enn 20 år, og en vesentlig del av disse opp mot kommuner, er det etter vårt syn et gjennomgående trekk at kommunalt ansatte som jobber med sikkerhet og beredskap har stor skepsis til akademikere på dette feltet. Den teoretiske «verden» er ikke i stand til å kommunisere med den praktiske og vice versa. Denne utfordringen mener vi står sterkt også i dag, og dermed ble det i prosjektet viktig å finne ut hvordan begrepene ble brukt i kommunene. Hvor kritiske er begrepene for omfanget av bruken av analysene? Står vi ved et markant skille nå med innføring av ny veileder for helhetlig ROS-analyse i kommuner? Eller, er arbeidet omkring samfunnssikkerhet og beredskap fastnet i en praksis uten påvirkning fra ROS-analyse? Datamateriale fra 26 kommuner er inkludert i studien. Kommunene dekker alle landsdelene og de har varierte demografiske og geografiske profiler. Blant deltagerne er kommuner med storulykkesindustri, større bykommuner, mindre øykommuner og grensekommuner. Opptil fem personer med ulikt ansvar for samfunnssikkerhets- og beredskapsarbeidet er intervjuet i hver kommune. En viktig del av prosjektet er forholdet mellom ROS-analyser på ulike forvaltningsnivåer, hvordan ROS-analysene kommuniserer risikoforestillinger og hvordan kommunene kan bygge på og hente innspill fra hverandre i ROS-analysearbeidet. Siden 2010 har Lov om kommunal beredskapsplikt, sivile beskyttelsestiltak og Sivilforsvaret (sivilbeskyttelsesloven) og underliggende Forskrift om kommunal beredskapsplikt stilt krav til kommunenes ROS-analyse og samfunnssikkerhetsarbeid i stort. Likevel er det ikke opplagt hva det innebærer. Forskriften snakker om begreper og konsepter som; - Jobbe systematisk og helhetlig med samfunnssikkerhet; - Forankring i kommunestyret; - Eksisterende og fremtidige risiko- og sårbarhetsfaktorer; - Særlige utfordringer; - Langsiktige mål, strategier, prioriteringer og plan for oppfølging av samfunnssikkerhets- og beredskapsarbeidet; - Vurdere forhold som bør integreres i planer og prosesser; og - Overordnet beredskapsplan. Det stiller store krav til kommunens ansattes kunnskap og kompetanse til å fortolke hva alle disse konseptene skal bety for kommunen og hvordan ansatte skal jobbe med kravene. Her ligger kjernen av vår studie. Studien vår viser at det legges betydelig med ressurser og arbeid ned i kommuners helhetlige ROS-analyser, samfunnssikkerhets og beredskapsarbeid. Risikoinformert styring og risikotenkning er en krevende filosofi, hvor det forutsettes at de ansatte med ansvar for kommunens systemer og samfunnssikkerhets- og beredskapsarbeidet har høy kompetanse på området. I kommunene som deltok i studien synes det å være enklere for kommunene å konkretisere hvordan de arbeidet med beredskap enn med samfunnssikkerhet. Kommunene hadde i varierende grad oversikt over hvordan beredskapsarbeidet var satt i system på tvers av etater. Materialet ble analysert ut fra fire forhold: - Begrepsforståelser og bruk av begreper for å uttrykke samfunnssikkerhet - Planlegging og gjennomføring av ROS-analyseprosesser - Presentasjon av resultater fra ROS-analysearbeidet - Implementering av analyseresultatene i kommunens aktiviteter Datamaterialet viser at kommunene og de fleste respondentene våre er i liten grad bekymret over begrepene de bruker. I hovedsak er det risiko, ROS-analyse (eller andre koplinger av ROS), hendelser, akseptkriterier, beredskap, kriseplaner og tiltak som er konseptene i bruk. Usikkerhet var et begrep som fulgte med, men det var i liten grad reflektert over utover at det var en egenskap med hele ROS-analyseprosessene. Samfunnssikkerhet, ytelse av beredskapstiltak, sårbarhet, resiliens, barrierer, system er begreper som får lite eller ingen omtale i kommunenes befatning med samfunnssikkerhet og beredskap. Kommunene er veldige instrumentelle i arbeidet med å utvikle produktene (helhetlig) ROS-analyse og beredskap- og kriseplaner. Beslutningsprosessene som den helhetlige ROS-analysen er en del av, trekkes ikke frem som førende for hvordan ROS-analyser og samfunnssikkerhetsarbeidet gjøres. Fylkesmannen sin rolle som pådriver, rådgiver og tilsynsmyndighet var for de aller fleste kommunene beskrevet med positive fortegn. Alle analysene vi har hatt tilgang til er utført som grovanalyser (hazid-gjennomganger, scenariobeskrivelser, gruppediskusjoner), men med relativt små variasjoner innenfor hvordan risiko måles og uttrykkes. Enkelte kommuner inspireres av innholdet i FylkesROS-analyse eller Nasjonalt Risikobilde, mens andre har et større fokus på lokale forhold og hendelser. I forbindelse med bruk av tiltak fra helhetlig ROS-analyse var det en klar trend at kommunene synes det var vanskelig å sikre implementering av tiltak. Dette skyldes blant annet at det var utfordrende å sikre at den ansvarlige etat tok ansvar for tiltak, at beredskapskoordinatorer ikke anså tiltak som skulle implementeres i enkeltetater som sitt ansvar og at kommunene i mange tilfeller ikke hadde midler til gjennomføring av tiltak. Problemet kan trolig også spores til at helhetlig ROS-analyse ikke var et dokument som var i aktiv bruk i hverdagen til kommunenes ansatte, og som det i de fleste tilfeller ikke ble laget aksjonsplaner for å følge opp. På tiltakssiden var det også tydelig at flere kommuner gjorde det vanskelig for seg selv, ettersom de beskrev svært generelle tiltak i rapportene sine, tiltak som egentlig var på plass i den ansvarlige etat og som var dekket av andre internkontrollrutiner, eller som andre offentlige etater var ansvarlige for. Kommunene i prosjektet hadde i varierende grad koblet beredskapsplanene sine opp mot de helhetlige ROS-analysene. En annen utfordring i forbindelse med «bruk» til beredskapsplanlegging var at kommunene ikke var sikre på hvordan dette skulle tolkes. Skulle man lage øvelser basert på hendelsene som var brukt i helhetlig ROS-analyse, skulle det lages tiltakskort som passet til scenarioene i helhetlig ROS-analyse? Enkelte kommuner hadde inkludert hendelser fra helhetlig ROS-analyse i beredskapsplanverket sitt, mens andre hadde fokusert mer på felles kapasiteter i helhetlig ROS-analyse. Å se sammenhengen mellom helhetlig ROS-analyse og beredskapsplanlegging var et vanskelig tema for kommunene. Beredskapsanalyse og vurdering av «godheten» av beredskapstiltak er også en stor utfordring. Den største utfordringen og det viktigste funnet som har kommet fram gjennom studiet er at prinsippene i risikobasert styring er nærmest fraværende i kommunene. Funksjonelle krav til sikkerhet mangler, en levende diskusjon om samfunnssikkerhet og beredskap mangler, og analysene brukes i svært liten grad. ROS-analyse og intensjoner om risikobasert styring har vært i norske kommuner i mer enn 20 år, og basert på dette mener vi at det er kompetanse og reguleringsregimet det må gjøres noe med, heller enn å innføre nye veiledere og tilsynsaktiviteter. Ansvaret for kommunens samfunnssikkerhets- og beredskapsarbeid må knyttes opp mot spesifikk kompetanse. Det krever at kommunene endrer praksis på i den administrative ledelsen og virksomhetene som eier systemene, tjenestene og aktivitetene, så vel som i kommunikasjonen mellom administrativ og politisk ledelse når det gjelder samfunnssikkerhet og beredskap. Vi mener at politikeren fra bykommune 1 langs kysten i Nord-Norge illustrerer behovet på en betegnende måte: «Veldig få i beredskapsrådet har lest dokumentene. I vårt fylke tror jeg vi er noen av de som har kommet lengst, og det sier etter mitt skjønn sitt». «Vi må involvere oss på et mye tidligere stadium. Skaffe oss oversikt over hva som er beredskapsplanene, og hvor flaskehalsene er. Det tror jeg at jeg deler med veldig mange. Vi strykes med hårene i alt for stor grad. Vi får for mye ros.»