Littérature scientifique sur le sujet « Fortsättningskriget 1941-1944 »

Det primära källmaterialet för min avhandling pro gradu utgjordes av en brevsamling från det finska fortsättningskriget och Lapplandskriget 1941–1944, som finns bevarad på handskriftsavdelningen vid Åbo Akademis bibliotek. Det övergripande syftet för avhandlingen Krigsvardag vid front och på hemmafront. Upplevelsen av vardagen under fortsättningskriget och Lapplandskriget 1941–1944 i belysning av en brevsamling (1999) var att beskriva och försöka förstå hur kriget och krigs vardagen upplevdes och bemästrades på individnivå. Jag beskrev krigsvardagen såsom den gestaltades i breven samt granskade vad undantagsförhållandena subjektivt betydde. Ett ytterligare syfte var att reflektera över användningen av krigstida brev som källmaterial. I denna artikel ämnar jag diskutera vissa faktorer man bör beakta när man använder privata brev och särskilt krigstida brev som källmaterial inom etnologin. Jag utgår både från litteratur samt från de erfarenheter jag fick under arbetet med avhandlingen. Ett annat syfte är att kort beskriva fältpostens och postcensurens regler och organisering under fortsättingskriget i Finland. Det är viktigt att känna till hur fältposten och postcensuren fungerade, eftersom de utgjorde ramarna och förutsättningarna för kommunikationen per brev under krigsåren 1941–1944. Dessa frågor, och särskilt frågorna om postcensuren är dessutom viktiga ur källkritisk synvinkel.

De finska frontsoldaterna skulle under fortsättningskriget 1941–1944 skriva förtröstansfulla, optimistiska och uppmuntrande brev till familj, släkt och vänner. Breven skulle också förmedla att de mådde bra och att de inte saknade stridsvilja. Enligt postcensurreglerna var det förbjudet att skriva om truppernas förläggningsorter, och om enhetens beväpning, stryka och kondition. Männen skulle dessutom undvika att skriva om egna förluster och motgångar eller klaga på förhållandena vid fronten. I artikeln studeras skildringar av krigets mest extrema företeelser i brev från den finska fronten 1941–1944. Det skall handla om frontmännens sätt att uppleva och förhålla sig till det destruktiva och abnorma i frontens rum på det sätt som de valde att skriva om ämnet i brevdialogen med familjen. Frontens kaotiska anormalitet är ett tema som ofta nedtonades och förtegs i dialogen, men tystnaden var inte fullständig. Hur och varför framställer männen ”krigets verklighet” – strider, död och andra påfrestningar – i sina brev hem? Dessutom behandlas olika bemästrandestrategier. Vilken bild ger breven av hur männen hanterade de fasor och risker som de utsattes för i frontens rum och vilken roll fick dessa utsagor i dialogen?

Det finns perioder i historien som kan betraktas som mera betydelsefulla eller extrema än andra. Dessa kan benämnas brytningstider eller brytpunkter. Under dylika brytningsskeden kan det ske förändringar i samhället med konsekvenser också på individnivå. Man kan gott påstå att andra världskriget utgjorde en brytningstid i historien. Kriget, som utgjorde en extrem krissituation, medförde diskontinuitet och stora förändringar både på samhälls- och individnivå. Kriget utgjorde därmed ett upprivande avbrott i det normala. I denna artikel har jag för avsikt att belysa några aspekter på kriget som tid. Vad är det som gör att man kan se på kriget som en särskild epok eller period? Vad karaktäriserar krigets tid? Varför är det befogat att tala om uppkomsten av en krigsvardag och vad utmärker denna vardag? Utgångspunkten för denna begreppstömmande studie tar jag i ett omfattande brevmaterial från fortsättningskriget 1941–1944 i Finland. I mina resonemang utgår jag från skribenternas sätt att brev ledes gestalta och uppleva den tid de levde i. Hur situerade de sig i tiden? Hur förhöll de sig till tiden före kriget, den pågående krigstiden och den framtida fredstiden? Hur bemästrade de och överblickade de den tid de levde i?

Denna uppsats undersöker inkomna intresseanmälningar till Finlandskommittén av år 1941 för tjänstgöring i Finska armén under fortsättningskriget. Det övergripande syftet är att ta reda på varför människor anmäler sig som frivilliga till krig genom att jämföra det välutforskade vinterkriget med fortsättningskriget. Undersökningen består av två delar där den första är en kvantitativ del för att ta reda på vilka som sökte sig som frivilliga. Den andra delen utgörs av en kvalitativ textanalys för att hitta vilka motiv personerna anger i sina brev, och på så sätt ta reda på varför man sökte sig till fortsättningskriget. Resultaten tyder på att de flesta som sökte sig till militärtjänstgöring var aktiva militärer och ungefär en tredjedel hade även tjänstgjort i Finland under vinterkriget. De motiv som framkommer är mestadels en vilja att försvara Finland och Norden mot kommunism på samma sätt som under vinterkriget, trots att det politiska och militära läget var helt annorlunda 1941.