Littérature scientifique sur le sujet « Burg Landeck »

Acacia mangium plantations in Bukit Penghijauan has grown by various species of understoreys. This study aims are to examine uderstoreys diversity and determine the amount of species and dominant of understoreys that’s growing under Acacia stands in Bukit Penghijauan Mandor Landak District. The study used a survey method with a systematic sampling of squares. Laying of plots was carried out by purposive sampling in area where are acacia plants. The size of plot is 10 m x 10 m, devided in to 25 sample plots of size 2 m x 2 m. Prymary data on taken involve species name, amount of individuals each species and herbarium specimens as identification device. The study result swowed that understoreys that be discovered under acacia stands in Bukit Penghijauan Mandor Landak District as much 21 species. The domination that species is paku resam (Gleichenia linearis Burm Clarke), rumput bede (Paspalum conjugatum Berg) and akar rambat (Psychotria sarmentosoides).Keywords : Bukit penghijauan, Species diversity, Understoreys.

Abstract Introduction California’s Creek Fire is not only the largest single wildfire in a state known for huge and destructive blazes, it spawned two rare fire tornados with winds over 100mph, a day after the fire started in early September. Huntington Lake and Mammoth Pool were the sites of these rare events leading to hundreds of trapped campers. An air rescue operation airlifted hundreds of trapped people to safety. Twenty days after the start of the fire, it had burned >300,000 acres with only 36% containment by fire crews. This review is an evaluation of our hospitals response team and the events surrounding that night. Methods Our on-call surgeon had called in the back-up surgeon to run a second trauma operating room. It was at this time, the news had reported trapped campers near Mammoth Pool. The burn surgeon was notified and reported to the emergency department (ED) as word of 65 possible victims spread. Local disaster response planning was initiated with an ED physician triaging patients at the regional airport. Initial calls were made to the division chief and burn medical director. The nursing director was notified along with any available nursing staff with 8 ICU nurses volunteering to report. Immediately, lateral transfer orders were placed for all burn patients housed in the burn center which has 10 ICU bed capabilities. Results The first helicopter landed with 5 of the burn victims presenting to our hospital. 4 of the victims were male and 1 female with ages ranging from 17 to 27. Total body surface area burn was estimated on each with 2 minor burns < 10% and 3 moderate sized burns of roughly 25%. These patients were quickly triaged in the ED and traumatic injuries evaluated. 3 of the patients were placed in ICU level care with the 2 remaining patients housed in the ED as word trickled in about another rescue effort with an additional 95 people. By morning, an additional 2 patients were transferred to our burn center from the surrounding hospitals and another 2 patients evaluated for burns sustained in separate events. All patients were taken to the operating room over the next 24–48 hours for excision and autologous spray on skin cells (ASCS) in combination with widely meshed skin grafts or ASCS alone. Conclusions Communication, teamwork, and personnel that are dedicated to the care of burn patients made this tragic incident manageable. The Creek Fire hit home for many of the burn staff not only because of the patients that were cared for, but because this area of California was a beloved respite for many. A debriefing with a chaplain, grief counselor, and psychotherapist, was held within 2 weeks of the incident to provide support to the staff during this devastating time.

Abstract: A Pulverizer is a machine whose purpose is to shred or crush total material into lower pieces by the repeated blows of number of plates. These machines have multitudinous feathers of operations in multitudinous industriousness A pulverizer or grinder is a mechanical device used for the grinding of multitudinous different types of paraphernalia. the pulverization is a machine which is used for the combine operation The pulverizer is a machine that pulverizes large-sized solid raw paraphernalia to the demanded size. the capper is composed of coarse crushing, fine crushing, wind conveying and other bias, and achieves the purpose of the capper in the form of highspeed impact. using wind energy to form cream at one time, barring the traditional netting process. mainly used in mining, erecting paraphernalia and other industriousness. Prolusion Husbandry is now one of the most important sectors it plays a part Indian economy. In order to further develop this sector technology has come one of the main components. The farmers on the field burn ultimate of these wastes after the harvesting of crops. Thus the agricultural waste burning sensations is being repeated every year. In order to use these wastes for some profitable benefits, like power shops, industries. So the necessary of analogous machine was felt to use all kinds of agricultural waste after shredding, which could be provident and practicable. The design is developed and manufactures a machine which will be used for producing tattered organic wastes for farmers without any use of electricity, these organic wastes will increase the effectiveness than any other conventional means, which are obviously dangerous for mortal health, terrain, landetc. Corridor used for manufacturing such a machine are agitator, hopper, collector tank, bevel gear couples, pulleys flat belt drive and oaring medium. Keywords- Pulverizer, vertical Impactcrusher, blades

BACKGROUND: Cardiac injury in trauma patients can be secondary to either blunt or penetrating trauma and is a significant cause of death. The commonest etiological factors for blunt cardiac injury include motor vehicle collisions, falls, and crush or blast injuries. The incidence of blunt cardiac injury following falls is reported to be between 5 and 50%.CASE REPORT: A combat pilot lost his life in an aircraft accident. Although he had ejected successfully just before the aircraft caught fire and his parachute had deployed fully, it was engulfed in the ball of fire rising up from the burning aircraft wreckage, causing the parachute to burn up. As a result, the pilot had a free fall from an estimated height of 70–80 ft (21–24 m). Autopsy revealed a ruptured right atrium and endocardial tears at the right atrioventricular junction. The left side of the heart and the coronary arteries were unscathed. The histopathological finding showed evidence that the cardiac injuries sustained were antemortem. The cause of death was ascertained to be due to cardiac rupture, leading to hemorrhagic shock.DISCUSSION: Cardiac rupture in this case appears to be a case of the ‘water hammer’ effect, the right atrium being the commonest site of blunt cardiac rupture. It is possible that the individual landed on his feet after his parachute got burnt in the ball of fire and the violent compression of the lower limb and abdominal veins, caused by the sudden hyperflexion of the lower limbs over the abdomen, caused the cardiac rupture in this case.CONCLUSION: The possibility of blunt cardiac trauma should always be kept in mind while dealing with survivors of ejection at low levels.Sharma MD, Gupta N, Rajkumar T, Sharma A. Cardiac rupture due to a fall from height: the ‘water hammer’ effect. Aerosp Med Hum Perform. 2022; 93(10):755–757.

The utilization of protected animals is feared to accelerate the rate of animal extinction if there is no field observation related to the use of animals by the Kanayant Dayak tribe in Temahar village. Related data and animal species, animal parts and circumchations are preliminary indicators to determine the benefits and functions of the animal itself. The method used in this research is the survey method of selecting respondents using the Snowball sampling method, data collection using questionnaire assistance. The results showed the use of animals as much as 16 types. For the ritual of Adat 3 types, treatment 8 types and mystical 5 types. The main parts are meat, bile, fur, heart, blood, kidney, pedals, scales, eggs, liver, and head. Kanayant Dayak people cultivate animal meat for traditional ritual, treatment and mystical by means of cooking gravy and burnt, most people still use traditional equipment to cook and burn meat and for hunting.Keywords: Ethnozoology, Kanayant Dayak, Medicine, Mysticism, Traditional Rituals.

Uppdraget har varit att utifrån givna frågeställningar beskriva det kunskapsläge som finns kring hur vaktlar bör hållas och skötas. Med begreppet ”vaktel” avses rent biologiskt inte en enskild art utan ett antal släkten med totalt ca 80 arter av en typ av små hönsfåglar, men det är den japanska vakteln som har domesticerats och idag främst hålls för livsmedelsproduktion. Den japanska vakteln har hållits i fångenskap sedan 1100-talet. Systematisk domesticering och selektion för ägg- respektive köttproduktion har skett mer intensivt sedan omkring förra sekelskiftet, det vill säga i drygt 100 år. Den domesticerade japanska vakteln utmärks av snabb tillväxt, tidig könsmognad och hög äggproduktion i de linjer som har selekterats för detta ändamål. Livslängden hos viltlevande japanska vaktlar anges till 2–3 år, medan domesticerade vaktlar kan leva upp till 8 år. Den forskning som finns är främst gjord på den domesticerade japanska vakteln (Coturnix japonica domestica). Detta yttrande fokuserar därför på hållande och skötsel av den domesticerade japanska vakteln, fortsättningsvis kallad ”domesticerad vaktel”. Mycket av forskningen kring dessa vaktlars beteenden och inhysning är gjord under burförhållanden. Burhållning av vaktel är, såvitt Rådet känner till, inte vanligt förekommande i Sverige i kommersiella vaktelbesättningar och EU-kommissionen planerar att fasa ut all typ av sådan inhysning av livsmedelsproducerande vaktlar. Vi har därför valt att lägga tyngdpunkten i denna rapport på vaktelhållning i frigående system. I Sverige hålls domesticerad vaktel för kommersiell produktion av ägg och kött i småskaliga besättningar som är spridda över landet. Omfattningen är dock liten. Domesticerad vaktel och flera andra vaktelarter, t.ex. den kinesiska dvärgvakteln, hålls även för hobbyändamål (sällskap, avel, prydnad) och som försöksdjur i Sverige. De omfattas av svensk djurskyddslagstiftning oavsett syftet med djurhållningen. Vilka regler som gäller är dock avhängigt av dels vilket syfte man har med vaktelhållningen och dels hur den vaktelart man håller ska karakteriseras. Beroende på svar så blir olika föreskrifter gällande, och ibland är det motstridigt vilka föreskrifter som ska följas. Bristen på entydiga föreskrifter skapar en osäkerhet kring vad som egentligen gäller, både för djurhållare och för länsstyrelserna som ska utföra djurskyddskontroller och ibland förpröva vaktelanläggningar. Eftersom japanska vaktlar har varit domesticerade en kort tid (ca 800 år jämfört med t.ex. tamhöns [Gallus gallus domesticus] ca 8000 år) och selektionen har fokuserat på produktionsegenskaper kan man utgå från att de inte skiljer sig så mycket från vilda japanska vaktlar avseende behov och naturligt beteende. Den vilda anfadern till den domesticerade vakteln är marklevande och lever i habitat som erbjuder täta skydd i form av gräsmarker och buskar längs vattendrag och odlade fält. Dessutom är fåglarna kamouflagefärgade och de är naturligt skygga. De fåtal studier som finns av viltlevande japanska vaktlar visar att fåglarna tillbringar mycket tid med att sprätta och leta efter frön och ryggradslösa djur på marken. Viltlevande japanska vaktlar lever i par eller i små grupper under reproduktionssäsongen, och samlas i större flockar under flyttsäsongen. Den domesticerade vakteln formar i fångenskap en dominanshierarki likt tamhönsens hackordning. Den domesticerade vaktelns sinnen (syn, hörsel och lukt) verkar likna tamhönans. Vaktlar är tidigt utvecklade och vid kläckning är de befjädrade, kan se, höra och förflytta sig i sin närmiljö. De blir könsmogna redan vid 5–6 veckors ålder och lägger sina ägg skyddat på marken. Bobyggande och ruvning utförs endast av hönorna. Det saknas dock forskning som tydligt visar vilken grad av ruvningsbenägenhet de har. En allmän uppfattning bland djurägarna tycks även vara att vaktlar inte använder värpreden och att fåglarna därför saknar detta behov. Det kan dock inte uteslutas att orsaken är att fåglarna har specifika önskemål om utformning av reden som inte uppfylls av traditionella värpreden. Även här är forskningen mycket bristfällig (så vilket behov av värprede som råder och hur det bäst utformas är oklart). Skydd är en mycket viktig resurs för vaktlar, och därför behöver de erbjudas tillräckligt med skydd i djurutrymmet så att samtliga fåglar samtidigt kan söka skydd utan att det uppstår konkurrens och stress. Dessa skydd ska placeras i marknivå för vaktlarna att gömma sig under. Sannolikt behöver även dessa skydd vara utspridda i utrymmet dels för att uppmuntra till rörelse och stimulera till att hela utrymmet används, men framför allt för att avståndet till ett skydd ska vara kort. Eftersom vaktlarna har en rangordning och kan vara aggressiva mot varandra är det viktigt att essentiella resurser inte kan monopoliseras utan kommer alla fåglarna till godo. Det är därför även viktigt att det finns tillräckligt med plats kring utfodring, och att det finns tillräckligt många vattenplatser. Som regel ges vaktlar fri tillgång på foder och dricksvatten. Det saknas forskning kring vaktlars behov att söka skydd högre upp, t.ex. på sittpinnar. Den forskning som finns indikerar att behovet av sittpinnar är lågt. Vaktlar är sociala djur och ska därför aldrig hållas ensamma. De bör hållas i grupper som är mixade (både hönor och tuppar) eller i grupper som består enbart av hönor. Det är inte lämpligt att hålla enbart tuppar i en grupp. Även om de i naturen kan leva i par är rekommendationen att antalet hönor överstiger antalet tuppar i vaktelflockar med könsmogna fåglar. Denna rekommendation motiveras av behovet att minska aggression och risken för skador på hönan. Det är viktigt för vaktlar att ströbada av flera anledningar, bl.a. för att hålla fjäderdräkten i trim. Vaktlar ströbadar flera gånger dagligen om lämpligt strömedel finns fritt tillgängligt. Att hålla vaktlarna på ett strömaterial som möjliggör att de kan picka och sprätta är också en viktig välfärdshöjande resurs, eftersom de naturligt ägnar en stor del av tiden åt dessa födosöksrelaterade beteenden. Ljustillförsel för domesticerad vaktel bör vara naturligt ljus eller armatur med dagsljusliknande spektrum. Ljusintensitet och ljusprogram kan jämföras med de som används för värphöns. De domesticerade vaktlarna har ett behov av termisk komfort som kan jämföras med tamhöns, både som kycklingar och som vuxna djur. Det regelverk som finns för värphöns gällande ljus, temperatur och övriga klimatfaktorer bör kunna tillämpas även för domesticerad vaktel, åtminstone tills kunskapsläget för dessa fåglar är bättre. När man utformar miljön är det även viktigt att tänka på biosäkerheten och möjligheten till god tillsyn över vaktlarna. Eftersom vaktlarna är i behov av att söka skydd får man planera utformningen av dessa så att tillsyn kan ske. Det behöver även vara tillräcklig ljusintensitet så att skydd och eventuella värpreden kan inspekteras vid den dagliga tillsynen. När det gäller biosäkerheten bedömer Rådet att samma principer som gäller för besättningar med värphöns, slaktkyckling och kalkonuppfödning i stora drag bör kunna appliceras i livsmedelsproducerande vaktelflockar. Bland annat bör inomhusutrymmen vara saneringsbara och utomhusytor bör vara hårdgjorda eller väldränerade närmast inomhusutrymmet. Omgångsuppfödning är att rekommendera av smittskyddsskäl, och man bör undvika att blanda fjäderfän av olika arter, ursprung och åldrar. En annan viktig orsak till att man bör undvika blandning av flockar är att detta kan leda till social instabilitet i flocken med nedsatt djurvälfärd som följd. Det är även viktigt att djurutrymmena utformas så att vaktlarna inte kan rymma. Då den domesticerade vakteln är relativt nära släkt med vår inhemska europeiska vaktel kan dessa två hybridisera och producera fertil avkomma, vilket är ytterst olämpligt ur ett bevarandebiologiskt perspektiv. Den forskning som idag finns kring vaktlar ger inget underlag för att ge rekommendationer kring exakta gruppstorlekar, utöver att fåglarna aldrig bör hållas ensamma eller i grupp med enbart tuppar. Den forskning som finns kring utrymmesbehov är främst framtagen genom forskning i bursystem, vilket inte är relevant i detta sammanhang eftersom burhållning av livsmedelsproducerande fjäderfän ska fasas ut inom EU. När det gäller minimiutrymme kan man generellt säga att forskningen enhälligt visar att en hög djurtäthet inverkar negativt på djuren och att tillgången till skydd och könssammansättning av gruppen påverkar lämplig beläggningsgrad. Det finns flera kunskapsluckor kring vaktlar och deras naturliga beteenden och behov, och den forskning som finns är främst gjord på vaktlar i bur. Därför behövs det generellt mer forskning kring hållande av frigående vaktlar.