Academic literature on the topic 'Tvärsnitt'

På Ovako i Hofors, framställs stål via götgjutning. Göten har ett kvadratiskt tvärsnitt som varierar mellan 300 och 700 mm. Dessa transporteras från stålverket, till valsverket för uppvärmning. Varpå de varmvalsas till färdiga ämnen. Under tiden i ugnen när göten värms upp, oxiderar järn och andra legeringar och bildar glödskal. Om glödskalet valsas in i ämnet ger det upphov till defekter, som föroreningar och sprickor, med kvalitetsproblem som följd. Därför var det en önskan från Ovako att ta fram en metod för att rensa glödskal på göt med varierande tvärsnitt.   Syftet med examensarbetet var att utreda möjligheterna att avlägsna glödskal från göt, med hjälp av vattentryck eller andra metoder.   Olika metoder har utvärderats utifrån tidigare forskning inom området, och utifrån olika värderingar, valdes högtrycksspolning med vatten som metod att gå vidare med. Under höga tryck och flöden sprutas vatten genom dysor, som bryter glödskalet och avlägsnar det från götet. Denna metod är den mest förekommande på de flesta valsverk. Problematiken hos Ovako är att deras göt har varierande tvärsnitt, och utrustningen måste anpassa sig efter dimensionerna.   Beräkningar gjordes med värden från befintliga valsverk, och med deras utrustning som klarar av att rensa glödskal på ett tillfredsställande sätt.   Ett systemtryck på 25 MPa, med ett totalflöde på nästan 130 l/s levereras genom 44 dysor fördelat på götets fyra sidor. Avståndet mellan dysor och göt är 150 mm, där dysornas stråle har en vinkel på 15 grader mot ytans normal. Detta system ger ett yttryck på 0,92 MPa. Varav yttrycket bör ligga mellan 0,5 och 1,0 MPa för att ge god rensning. Ackumulator bör användas, med en volym på ca 0,35 m3.   När götets tvärsnitt ändras vid rensningen, kommer dysramperna att justeras för att alltid ha samma avstånd från dysorna till götet. Slutsatsen av arbetet är att denna metod och utrustning kommer att rensa göt på ett tillfredsställande sätt. Däremot bör utrustningen optimeras, för att passa de olika typerna av stål som tillverkas på Ovako.
At Ovako in Hofors, steel is produced through ingot casting. These ingots have a square cross-section, which varies between 300 and 700 mm. These are transported from the steel plant, to a hot-rolling mill for reheating. Whereupon it then gets rolled into finished materials. During the time in the furnaces, when ingots are heated, iron and other alloys oxidize and form a scale. If this scale then is rolled into the material, defects, such as impurity and cracks are formed in the steel, with quality issues as a result. Therefore, it was a desire from Ovako to develop a method to clean the scale on ingots with varying cross-section.   The aim of this thesis was to investigate the possibility of removing scale from ingots using high-pressure water or other methods.   Various methods have been evaluated on the basis of previous research in the area, and based on different values, water was chosen as a method to proceed with. Under high pressure and flow, water is sprayed through nozzles, which breaks the scale and removes it from the ingot. This method is the most occurring in hot-rolling mills. The problem at Ovako is that their ingots have varying cross-section, and the equipment must adapt to the difference in the dimensions.   Calculations were made using values from existing rolling mills and with their equipment that is capable of descale in a satisfactory manner.   A system pressure of 25 MPa, with a total flow of almost 130 l/s are delivered through 44 nozzles distributed over the ingots four sides. The nozzle distance to the ingot is 150 mm, where the nozzles have a jet angle of 15 degrees to the surface normal. This system provides a surface pressure of 0,92 MPa. Which should be between 0,5 and 1,0 MPa to give a satisfactory result. Accumulator should be used, with a volume of 0,35 m3.   When the ingots cross-section changes during descaling, the spray headers will adapt to have the same distance between nozzles and the ingot. The conclusion of this work, is that this method and equipment will clean ingots in a satisfactory manner. However, the equipment should be optimized to suit the different types of steel, produced in Ovako.

Examensarbetet behandlar ett brotvärsnitt som inte entydigt kan betraktas som ett balktvärsnitt eller plattvärsnitt. Med de måttdefinitioner som används vid broprojektering ska en plattkonstruktion ha en bredd som är fem gånger höjden, annars ska konstruktionen ses som en balk där även balkens längd definieras att vara större än tre gånger höjden. Brotvärsnittet som studeras i detta examensarbete kan alltså definieras både som ett plattvärsnitt och som ett balktvärsnitt. Målet med arbetet är att undersöka om det är möjligt att finna en metod att konstruera denna typ av tvärsnitt som befinner sig i gränslandet mellan två definitioner. Skillnaderna mellan en plattas och en balks verkningssätt ligger i att plattan antas bära last i två riktningar medan en balk enbart bär last i en riktning. Examensarbetet är genomfört i sammarbete med WSP Bro- och vattenbyggnad i Örebro, som konstruerade en bro med just detta tvärsnitt. Bro 344 över parkstråk i trafikplats Rinkeby å ramp mot Ärvinge, är 181 m lång bro i 9 spann och finns belägen vid trafikplats Rinkeby som är en del utav Trafikverkets projekt, E18 Hjulsta – Kista. Lasterna som används i analyserna är betongens egentyngd, utbredd last av beläggning och vertikala trafiklaster. I ett första skede i arbetet analyseras modellerna med rörliga trafiklaster. Det framkom dock under arbetets gång att förenklingar vad gäller trafiklasterna måste göras då arbetet skulle bli för omfattande annars. En statisk boggilast placeras ut i ett spann mitt i mellan dess tredjedelspunkt och halva spannlängden. Beräkningar utförs i en mjukvara där modellen både byggs upp av skalelement som en långsträckt platta där snittkrafter kommer ut som enhet per meter och med balkelement som en halvinspänd balk där snittkrafter kommer ut i enhet per balk. Mjukvaran som används är ett tredimensionellt finit element program, SOFISTIK, som likt många andra FE-program erbjuder användarvänliga modelleringsmiljöer, hanterar rörliga laster och har en mängd inbyggda moduler och funktioner. Beräkningarna som sedan utvärderas och jämförs är dels SOFISTIKs olika resultat för skalmodellen och balkmodellen. Där dimensionerande armeringsmängder beräknas för max fältmoment och max stödmoment. Dessa resultat från SOFISTIKs skalmodell respektive balkmodell jämförs också med resultat från de mjukvaror som användes vid dimensioneringen från början, vilket var för skalmodellanalysen Brigade Standard och för balkanalysen Strip Step 3. Armeringsmängderna jämförs slutligen genom att studera tre fall: •   Skalmodell SOFISTIK - Brigade Standard •   Balkmodell SOFISTIK - Strip Step 3 •   SOFISTIK skalmodell – balkmodell Jämförelserna visar att både skalmodellerna från de olika programmen (SOFISTIK – Brigade Standard) och balkmodellerna från de olika programmen (SOFISTIK – Strip Step 3) ger likvärdiga armeringsmängder vilket ger en trygg verifiering av modellerna. Vidare visar jämförelse mellan skal- och balkmodell i SOFISTIK att balkmodellen ger avsevärt högre armeringsmängder, både i fält och över stöd. ar
The aim of this Master thesis is to study a cross section of a bridge that cannot be unambiguously considered to be defined as a beam cross-section or a slab cross-section. With the given definitions used in bridge engineering, a slab construction has to have a width wider than five times the height, otherwise it should be regarded as a beam construction. The length of a beam construction is also defined to be three times longer than the height. The cross section in this thesis can thus be treated as both a slab cross-section and as a beam cross-section. The aim of this work is to investigate whether it is possible to find a method to construct this type of cross-section that falls within both these two definitions. The difference in mode of action between a plate and a beam is that the plate is assumed to carry loads in two directions while a beam only carries load in one direction. The work done in this report has been performed in cooperation with the consulting company WSP Bridge & Hydraulic Design in Örebro who has constructed a bridge with the studied section, Bro 344 över parkstråk i trafikplats Rinkeby å ramp mot Ärvinge. This bridge is 181 m long in 9 spans and are located at the traffic interchange Rinkeby which is part of the Swedish Transport Administration project, E18 Hjulsta - Kista. The loads, which are discussed and analyzed are the deadweight of the concrete, distributed load of road surface and vertical traffic loads. In the first stage of the work the models are being analyzed with moving traffic loads, it appears, however, during the process that simplifications in terms of the moving traffic loads must be made, when the work would be too wide otherwise. A static bogie-load is deployed in one of the spans, in between the third point and half the span length. Calculations are performed using a computer software, in which the bridge is modeled both by shell elements and by beam elements. The shell-model is created as an elongated plate section in which the force comes out as unit per meter. The beam-model is considered as a semi-restrained beam in which the section forces come out in unit for the whole beam. Software used is a three-dimensional finite element program, SOFISTIK. As many other FEprograms SOFISTIK provide a user-friendly modeling workspace, it handles variable and moving loads and has a variety of embedded modules and functions. The calculations which are being evaluated and compared, is at the first hand the different results in between the shell-model and the beam-model from the models made in SOFISTIK. The amounts of designing reinforcement are calculated for the maximum bending moment and for the minimum bending moment. Those results, also compares with results from other software, the software used in the design from the beginning, which for the shell-analyze the software Brigade Standard and for the beam-analyze the software Strip Step 3. The amounts of design reinforcement are finally compared by studying three cases: •   The Shell-model from SOFISTIK - Brigade Standard •   Beam-model from SOFISTIK - Strip Step 3 •   SOFISTIK the shell-model – the beam-model The comparisons show that both the shell-models from the two different programs (SOFISTIK and Brigade Standard) and the beam-models from the different two programs (SOFISTIK - Strip Step 3) give equivalent amounts of reinforcement which provides a secure verification of the models. Furthermore the comparison between the shell-model and the beam-model, in SOFISTIK , shows that the beam-model provides significantly higher amounts of reinforcement in both the field and at the support.

Den här undersökningen strävar efter att ge en bild av möjligheterna för att minska materialmängden i samverkansbroar med hänsyn till kostnadsbesparing och miljöpåverkan. Kan mindre stål användas i balktvärsnittet med bibehållen kapacitet?   Objektet för undersökningen är en samverkansbro i Gallsbo, Borlänge som projekterats av konsultföretaget Tyréns i Uppsala. Tyréns valde att dimensionera en 1100 mm hög balk som senare kort efter dimensionerades om till 1300 mm, på förfrågan från Trafikverket för att minska materialkostnaden och miljöpåverkan. Men är det den mest optimala balkdimensionen? Går det att optimera balken ännu mera. Det förklarar intresset av att göra balken än högre, vilket även är anledning till det här examensarbetet. Genom att använda företagets beräkningsmetoder har ett nytt tvärsnitt med höjden 1500 mm dimensionerats med tillräcklig bärförmåga.   Resultatet visar att det är möjligt att optimera balken ytterligare och minska mängden stål i balken med tillräcklig bärförmåga i alla dimensioneringsavseenden. I vissa dimensioneringsaspekter ökar bärförmågan samtidigt som den minskar i andra i enlighet med Eurokod. Alla kontroller visar dock att bärförmågan är fullt tillräcklig. Kostnadsbesparingen som uppkommer vid minskat tvärsnitt bör dock jämföras med kostnaden för optimeringsarbetet av balken.

På uppdrag av Saab har en grupp studenter på Linköpings tekniska högskola utvecklat ett skärmstativ för nya generationens JAS 39 Gripen E. Vid testflygning är stativet placerat vid planets stjärtkon och på stativet ska en skärm fästas. Skärmens funktion är att stabilisera flygplanet genom att ge det ett tippmoment vid okontrollerade spinnfall. Detta kandidatarbete hade till uppgift att designa och dimensionera ett stativ efter givna lastfall, begränsad volym, deformationskrav och givna infästningspunkter, samtidigt som fokus skulle ligga på viktreducering. För att möjliggöra detta togs en CAD-modell fram i Creo Parametric 2.0, som sedan exporterades till Ansys Workbench 14.0 där det utfördes beräkningar enligt finita elementmetoden. Under projektets gång testades olika material, tvärsnitt och konstruktioner, vilka utvärderades för att få fram en så lätt och hållbar konstruktion som möjligt.   Resultatet blev ett stativ med fackverksstruktur, som är gjord av fyrkantiga balkar med yttermått 70 mm och innermått 63,8 mm. Den maximala spänningen blev 883 MPa och maximal deformation var 53,1  mm. Stativets totalvikt blev 60,5 kg.

I detta examensarbete undersöks limträbalkars styrka och styvhet och hur dessa parametrar ändrar sig när balkarna förstärks med plåt. En litteraturstudie har genomförts för att ta reda på vad som gjorts tidigare vid diverse förstärkningsförsök av limträbalkar. Limträbalkar har högre hållfasthet än vanligt konstruktionsvirke. Vid dimensionering i bruksgränstillståndet gäller en viss maximal nedböjning som beror av balkens spännvidd. En förstärkning med stål, som har högre hållfasthetsegenskaper, kan innebära att man kan klara av kraven med ett mindre tvärsnitt. Även balkens styvhet skulle kunna höjas, vilket i så fall leder till att balkens egenfrekvens höjs. I denna studie undersöks tre olika stålförstärkningar av limträbalkar. Plåtarna limmas fast på balkarna med hjälp av konstruktionslim. Dessa läggs sen på två upplag där en punktlast belastar mitt på balken och trycker tills brott uppstår. De olika förstärkningarna visar på en kraftökning mellan 23,9-30,7 % och en styvhetsökning mellan 13,2-37,6 %. Med en annan typ av stål, med högre hållfasthet, hade ökningarna antagligen kunnat vara ännu större.
In this master thesis the strength and stiffness of glulam beams is being investigated and how these parameters change when you reinforce the beams with steel. A literature review has been conducted to establish what’s been done in this area previously, regarding reinforcements of glulam beams. Glulam beams got a greater solidity compared to regular construction timber. When dimensioning beams, a certain maximum deflection is allowed, that depends on the beam's span. A reinforcement with steel, that has higher strength properties, can mean that you can handle the requirements with a smaller cross section. Even the stiffness of the beam could be raised, which in turn causes the beam's frequency to be raised. In this particular study three different types of steel reinforcement has been investigated. The steel plates were glued together with the glulam beams. The beams were placed upon heaps and a point load stressed the beam at the center until the beam fractured. The reinforced beam showed an increase in strength between 23,9-30,7 % and an increase in stiffness between 13,2-37,6 %. With a different type of steel, with higher solidity, the increases would probably been greater.

I vissa takstolskonstruktioner kan det ibland uppstå stora tryckkrafter i diagonala reglar. I Sverige löser man oftast detta med hjälp av stagning tvärs diagonalen för att hindra utböjning i veka riktningen. Ibland när det är svårt att på plats trä in strävor på grund av utrymmesbrist och dylikt kan man spika eller skruva på en regel för att på så sätt förstärka den diagonala strävan. Detta examensarbete har undersökt två olika förstärkningsalternativ, rektangulärt- och T-tvärsnitt, med hjälp av reglar med dimension 45x95 mm2 vilka skruvas respektive spikas ihop. Detta har gjorts laborativt genom att trycka provkroppar i en provningsram och undersöka hur mycket den axiala kapaciteten ökar med förstärkning. De två olika förstärkningslösningarna bygger på att man på plats kan förstärka strävor med enkla medel.

Testbitarna har levererats till Växjö universitet och är av oklassat virke. Provbitarnas E-modul har undersökts för att på teoretisk väg undersöka hur stor axialkraftskapacitet den primära strävan har utan förstärkning. Provkroppar tillverkades och konditionerades i klimatrum, med temperaturen 20°C och 65 % RF, i ca tre veckor före provtryckning.

De laborativa värdena visar att den axiella kapaciteten ökar med 1,9 – 2,7 ggr för de rektangulära tvärsnitten och 2,5 – 4,0 ggr för T-tvärsnitten. Förstärkningsfaktorn är beroende av längd, förstärkningsalternativ och sammanfogning. Förstärkningseffektiviteten är högst för de längre strävorna.

In wooden roof trusses there sometimes may occur buckling in compressed web members. In most cases in Sweden this is solved by bracing between two webs to prevent buckling of the minor axis. Sometimes it is hard to brace between webs because of lack of space. Then it is possible to nail or screw a side member on the compressed web to increase the capacity. This diploma work has examined two different ways of bracing, rectangular cross section and T-bracing, with webs 45x95 mm2. Experimental tests have been made on compression webs and examine the bracing efficiency. It is important that the bracing alternatives are easy to use with simple tools.

Ungraded lumber were delivered to Växjö University. The Youngs modulus of the test pieces has been examined so the critical buckling load of the main member without bracing could be calculated theoretically. The lumber was conditioned to equilibrium moisture content of approximately 12 percent in a room maintained at 65 percent relative humidity and 20°C in three weeks before testing the critical buckling load.

The experimental results show that the critical buckling load increases with a factor of 1,9 – 2,7 for the rectangular cross sections and with a factor of 2,5 – 4,0 for the T-bracing. The bracing efficiency is dependent on length, bracing alternative and type of connectors.. The bracing efficiency increases for longer webs.

Highland Group AB was helping a customer of theirs to create an All-Terrain Vehicle (ATV), a project Highland has never been involved with before. For the wishbone arms of the wheel suspension, traditional manufacturing methods and tubes with cylindrical or square shaped cross section was preferred. We performed a simulation where the ATV was driving on a bumpy road too see the forces involved. With the results we proceeded to calculate the strength of the concepts to find out which is best suited for the tough environment in which the ATV is used. The concept that turned out to be the best was a wishbone made of circular cross section, which had good structural strength and did fulfill the demands that we required for the construction. The company where interested in the project and could see themselves proceeding with the work in the future. We helped the company to find interest for computer aided simulation in collaboration with structural strength analysis, which they would like to engage in. The project has given us a larger knowledge in the choices of construction and structural strength analysis as well as experience working with computer aided construction tools.

The Bjursås ore field is located within the Bergslagen domain of central Sweden just northwest of the town of Falun. The field hosts small scale mines such as the 17th century Floberg copper mine and has been the focus of mineral exploration on several occasions during the 20th and early 21th century, with no major economic deposits being uncovered as of yet. Currently being explored by Boliden AB, this thesis focuses on alteration patterns in the southern part of the ore field, near the village of Oxberg. Several drill cores provided by Boliden AB have been logged and lithogeochemical samples were taken in intervals to aid in identifying alteration patterns and correlation.Three lithological and chemostratigraphic profiles have been created along a northeastern trend and show that the dominant lithologies are volcaniclastic silt- and sandstones with subordinate segments of pumiceous breccia-sandstones. They are primarily rhyolitic and dacitic. Pyritic argillite sediments belonging to the Oxberg formation occur sporadically and sub-intrusive and sills of amphibolites are common. Impure limestones with abundant quartz grains and limited lateral extents are encountered and suggest that high clastic input dominated during times favourable for limestone formation. The limestones do not host any major base metal mineralisation and coupled with limited lateral extents, do not appear to be a favourable future exploration target within the area.Two main alteration styles are recognised to be present in Oxberg. The first is an MgO-rich biotite-corderite-anthophyllite alteration and is associated with a weak to moderate impregnation of sphalerite and galena. The second is a FeO-rich biotite-garnet-staurolite-corderite alteration associated with magnetite-garnet-actionolite ± diopside skarn. No base metal sulphides are associated with the FeO-rich alteration. The MgO-rich style is interpreted be analogous to a metamorphosed VHMS-style hydrothermal system with a wider strong sericite-quartz alteration in the footwall and Mg-chlorite-rich near vent pipe alteration. The intercepted interval with MgO-rich alteration is located in an interpreted hinge zone of a fold in the Central profile and is interpreted to be a conduit feeder pipe for hydrothermally circulating fluids. Future drilling of this structure to learn the extent of the MgO-rich mineralised zone is recommended as it may lead to a massive sulphide lens.The Large box plot is demonstrated to be a useful tool for vectoring towards mineralisation in the area and may prove useful in future exploration of the area. Samples of sericite-quartz altered rock and MgO-rich alteration plot along trends on the Large box plot with MAI values that increase in the strongly altered sericite-quartz footwall rocks while CCPI values increase in the MgO-rich feeder zone that hosts base metal sulphides.Six chemical groups are identified around the Oxberg area. Of particular interest is the dacitic-andesitic chemical group, specifically siltstones, which display the strongest MgO-rich alteration. These are proposed to be a stratigraphic target interval for exploration and may lead to future base metal sulphide mineralisation in the area as well as the Bjurås ore field as a whole.
Bjursåsfältet ligger i Bergslagen strax nordväst om Falun. Vid Bjursåsfältet finns ett flertal hyttområden och mindre nedlagda gruvor, så som Flobergsgruvan som startades under 1600-talet. Området har varit i fokus för mineralprospektering vid flera tillfällen under 1900-talet och i början av 2000-talet men inga större mineraliseringar av ekonomiskt värde har hittats. Boliden AB undersöker för närvarande området och denna uppsats fokuserar på ett område inom Bjursåsfältet kring byn Oxberg. Omkring detta område har en stor omvandlingszon identifierats, men en detaljerad undersökning av denna zon har ännu inte gjorts. Mineraliseringar i berg beror ofta på att en fluid trängt igenom berget och av olika anledningar avsatt sitt metallinnehåll just där. Denna process leder vanligtvis också till att berget som fluiden trängt igenom omvandlas. En sådan omvandlingszon, som ofta är mycket större sett till volym än just själva mineraliseringen, kan agera som vägvisare för att nå fram till mineraliseringen.Borrkärnor som tidigare borrats inom detta område har karterats samt provtagits för kemisk analys med syfte att identifiera olika omvandlingsmönster och deras utbredning. Tre litologiska och kemiska tvärsnitt av underjorden har skapats utifrån borrkärnorna längs en nordöstlig trend. De visar att de dominerande bergarterna är utbrottsprodukter från olika vulkaner som var aktiva i området då bergarterna bildades. De är i första hand felsiska (ljusa bergarter, som exempelvis graniter) i sammansättning. Även lerrika sediment som tillhör Oxbergformationen förekommer sporadiskt och mafiska bergertar (mörka bergarter, som exempelvis basalt) samt orena kalkstenar förekommer i mindre utsträckning. Kalkstenar i Bergslagen är ofta associerade med mineralisering men detta verkar inte vara fallet kring Oxberg på grund av kalkstenarnas begränsade sidoutsträckning. Därmed föreslås kalksten inte vara ett gynnsamt mål för framtida prospektering i området.Två huvudsakliga omvandlingstyper är identifierade i Oxberg. Den första är en magnesiumrik biotit-corderit-antofyllit-omvandling som är associerad med en svag till måttlig impregnering av zinkblände och blyglans. Den andra är en järnrik biotit-granat-staurolit-corderit-omvandling i samband med magnetit-granat-aktinolit ± diopsid-omvandling. Inget zinkblände eller blyglans är förknippat med den järnrika omvandlingen. Den magnesiumrika omvandlingen gränsar till en bredare zon av stark sericit-kvarts-omvandling. Detta förhållande är utmärkande för en vis typ av malmbildningsprocess och en rekommendation är att titta närmare på just denna zon med hjälp av framtida borrningar.Utöver detta har två separata metoder identifierats vilka föreslås vara användbara för framtida prospektering av området. Metoderna baseras på kemisk provtagning av omvandlade bergarter och analysering enligt metoder beskrivna i denna uppsats.

Syfte och frågeställningar Studiens syfte var att undersöka hur relationen mellan sprintförmåga och olika typer av styrke- och hopptester ser ut. De fyra frågeställningarna var; Hur ser sambandet ut mellan accelerationsfasen i sprint och styrketester? Hur ser sambandet ut mellan accelerationsfasen i sprint och hopptester? Hur ser sambandet ut mellan maxhastighetsfasen i sprint och styrketester? Hur ser sambandet ut mellan maxhastighetsfasen i sprint och hopptester? Metod Totalt rekryterades 24 deltagare, både kvinnor (n=21, ålder 21,5 ±2,5 år, längd 170,3 ±6,3 cm, vikt 68,5 ±6,3 kg) och män (n=3, ålder 18,7 ±0,2 år, längd 177,3 ±4,9 cm, vikt 72 ±9,0 kg) från handboll, truppgymnastik och ishockey med krav om att tillhöra den högsta nationella nivån inom respektive idrott. Studien hade en kvantitativ ansats i form av tvärsnittsstudie för att jämföra accelerationsfasen (0-10 m) samt maxhastighetsfasen (20-30 m) i sprint med fyra stycken styrke- och hopptester (1RM knäböj, squat jump, CMJ och stående längdhopp). Rådatan analyserades i programmet SPSS där beräkningsmodellen Pearsons produktmomentkorrelationskoefficient användes för att räkna ut sambanden. Resultat Samtliga styrke- och hopptester hade ett moderat statisktiskt signifikant samband till maxhastighetsfasen (20-30 m) under sprint, där det starkaste sambandet fanns mellan stående längdhopp och maxhastighet (r=-0,66, p=0,001). Samtliga tester visade inget eller ett svagt samband med accelerationsfasen (0-10 m) i sprint. Slutsats Resultatet föreslår att ett horisontellt hopp kan indikera förmågan att generera maximal hastighet i sprint. Således kan stående längdhopp ses som ett bra alternativ för att uppskatta explosivitet vid horisontell förflyttning med relevans för maximal hastighet i sprint. Med den heterogena testpopulationen i åtanke kan därför stående längdhopp med fördel inkluderas vid testning av lagidrottare där olika fysiska delkapaciteter representeras.
Aim The purpose of this study was to examine the relationship between sprint ability and different types of strength and jump tests. To meet purpose the following questions were formulated: How does the acceleration sequence in sprint relate to strength tests? How does the acceleration sequence in sprint relate to jump tests? How does the maximum speed sequence in sprint relate to strength tests? How does the maximum speed sequence in sprint relate to jump tests? Method In total, 24 subjects participated in this study consisting of both women (n=21, age 21,5 ±2,5, height 170,3 ±6,3 cm, weight 68,5 ±6,3 kg) and men (n=3, age 18,7 ±0,2, height 177,3 ±4,9 cm, weight 72 ±9,0 kg). The participants represented the highest national level of their respective sports which were handball, team gymnastics and ice hockey. This study applied a quantitative method through a cross sectional analysis to determine the relationship between the acceleration (0-10 m) and maximum speed (20-30 m) phase in sprint with four different strength and jump test (1RM Squat, Squat Jump, CMJ and Standing Long Jump). Raw data was analyzed in the statistical analysis software SPSS where the Pearson’s correlation was applied to determine the relationships. Results All the aforementioned strength and jump tests showed a moderate statistically significant correlation with the maximum speed phase (20-30 m) during sprint, where the strongest correlation existed between Standing Long Jump and the maximum speed phase (r=-0,66, p=0,001). The acceleration phase (0-10 m) showed little to no statistically significant correlation to any of the strength or jump tests. Conclusions The results suggest that horizontal jumping can indicate an ability to generate maximum speed in sprint running. Therefore Standing Long Jump might offer an efficient alternative to gauge horizontal power in terms of sprint running at maximum speed. With the heterogeneous test population in mind, Standing Long Jump may be applied in conditions where testing of multiple athletes is required. Especially in team sports where different positional roles and tasks represent varying physical abilities or demands.