Dissertations / Theses on the topic 'Svenska marinen'

Teorier om sjömakt utgår inte sällan från de marina stormakternas perspektiv. En mindre stat torde dock vara mer intresserad av principer för hur marinstridskrafter bestrider sjökontroll och genomför kustförsvarsoperationer snarare än hur marin maktprojicering och långväga expeditioner genomförs. Jacob Børresen presenterar i sin teori om kuststatens sjömakt principer för hur den mindre staten kan organisera och utforma sina marinstridskrafter. Med utgångspunkt i Børresens teori prövas i denna uppsats hur den svenska marinens mål, medel och metod ska förstås i ett sjömaktsteoretiskt sammanhang idag. Syftet är att se hur väl den svenska marinen knyter an till teorin om kuststatens sjömakt. Med ett genomgående kritiskt förhållningssätt, är det vidare syftet att problematisera och nyansera teorin. Även om teorin i många fall uppvisar tydliga överensstämmelser med den svenska marinens mål, medel och metod visar resultatet att vissa av de principer som Børresen presenterar är alltför snäva. Således krävs ett bredare och mer nyanserat perspektiv för att förstå den svenska marinens teoretiska sammanhang idag.

Sjöminan har sänkt och skadat mer tonnage än alla andra vapensystem till sjöss. Då medel föder motmedel har sjöminan och minröjningen följt varandra i en lång duell.

Huvudsyftet med denna uppsats är att undersöka hur de svenska minröjningsförbanden utvecklas inom taktik och teknik och hur dessa komponenter förhåller sig till varandra. Uppsatsen söker även svaret på hur utvecklingen från minröjningsklass Landsort till minröjningsklass Koster skett.

Med hjälp av deskriptiv metod kommer Militärstrategisk doktrin, Doktrin för marina operationer samt Försvarsmaktens läroböcker i Mineringstjänst, Minmotmedelstjänst och Minröjningstjänst att användas för att redogöra hur den marina taktiken och tekniken utvecklas som ett medel i duellen mot sjöminan.

De svenska minröjningsfartygens taktiska och tekniska utveckling grundar sig på de militära basfunktionerna, ledning, verkan, skydd, rörelse, underrättelse samt uthållighet. Samtidigt utvecklas minröjningsförbanden i Försvarsmakten mot ett, både för personal och materiel, säkrare och effektivare förband.

The main purpose with this essay is to examine the development of the Swedish mine warfare branch both tactical and technical and how these two components are combined to maximize the effect. The essay also analyses the midlife upgrade of the MCMV Landsort class towards the MCMV Koster class.

This essay will describe on the basis of the Swedish doctrines and mine warfare textbooks how the naval tactics and technology function as a foundation for development of new means in the duel against the sea mine.

The sea mine is a weapon system that has been used during several centuries and has sunk more tonnage than all other weapon systems together. As long as there have been sea mines, there has also existed its counterpart, the mine counter measures.

The Swedish MCMV’s technological and tactical developments strive towards fulfilling the six mandatory functions in warfare, command, effect, protection, mobility, intelligence and endurance. The modern MCMV develops toward a more secure and efficient unit.

Den svenska marinen har av professor Geoffrey Till använts som ett utmärkande exempel på en s.k. post-modern marin i hans kategorisering av världens sjömakter. Främst är det den expeditionära förmåga som Sverige profilerat alltsedan det kalla krigets slut som ligger till grund för denna exemplifiering. Frågan uppstår då huruvida den svenska marinen fortfarande kan ses vara det utmärkande exemplet efter det att fokus nu skiftat tillbaka till en mer nationellt präglad försvarsinriktning. Därutöver ställs frågan om vilka styrkor och svagheter en dylik kategorisering av världens sjömakter kan ha. Utifrån en analys av Tills kategoriseringar som idealtyper, så har dessa i allt väsentligt visat sig vara de förenklande och täckande rubriceringar som idealtypsmodellen syftar till. Därför har det även gått att identifiera tre indikatorer som medger en jämförelse mot den svenska marinen av idag för att utröna dess nuvarande status som post-modern sjömakt. Undersökningen har på så sätt lett till slutsatsen att den svenska marinen alltjämt kan kategoriseras som en post-modern marin, men av andra anledningar än den expeditionära förmågan. Idag är det främst kopplingen mellan den egna förmågan och det beroende av andra som det medför som är den tydligaste indikatorn på en post-modern marin.

Sammanfattning: Detta självständiga arbete har utifrån ett taktiskt perspektiv studerat på vilket sätt obemannade system i kategorin UAS, Unmanned Aircraft Systems, kan tänkas bidra till taktisk uppgiftslösning inom marinen om dessa infördes idag. Arbetet har genom kvalitativ litteraturanalys studerat utvecklingen av dessa system och vad som är rimligt att förmågemässigt förvänta sig av dem idag. En analys har gjorts av den för arbetet aktuella operationsmiljön, den kvalificerade sjöstriden. Vidare har en analys av hur utvecklingen av UAS i USA och Ryssland gjorts för att sätta ett svenskt system i en kontext. Arbetet har haft sin grund i teorin om sjökrigets principer då dessa ger en god teoretisk grund för hur sjöofficeraren bör agera. Slutsatser som redovisas i arbetet är att UAS kan komma att spela en stor roll i att ge ökad förmåga till god lägesuppfattning för marinens taktiska chefer. Vidare redovisas hur UAS kan bidra till att lösa vissa av de marina taktiska uppgifterna och stridsuppgifter som finns i Försvarsmaktens Taktikreglemente för marinstridskrafterna. Vidare redovisas att en UAS-förmåga även kan bidra till att sjöofficerare har större möjlighet att agera utefter de i teorin redovisade sjökrigets principer. Ytterligare slutsatser som redovisas är att UAS kan lösa marina uppgifter av både offensiv och defensiv karaktär. Även uppgifter inom marin logistik kan lösas av UAS.

Förstudiens syfte var att kartlägga användarbehov kring ROE inom svenska Marinen och ta fram stöd och hjälpmedel för att underlätta ROE-arbetet. I kartläggningen medverkade personal från olika staber, förband och skolor inom Försvarsmakten. Flertalet deltog sedan också i det iterativa utvecklingsarbetet.

Tre användargrupper urskiljdes; Stabs- och fartygspersonal samt personal under utbildning. Några av de svårigheter som identifierades; Tolkningsskiljaktigheter mellan stabs- och fartygspersonal. ROE-arbetet ger ett administrativt merjobb för stabs- och fartygspersonal. Det finns inte tid eller resurser att öva ROE på ett realistiskt sätt med lämplig upptrappning av hotnivå. Det bedrivs ingen specifik ROE-utbildning vid Försvarsmaktens skolor eller centra.

Utvecklingsarbetet bedrevs parallellt med kartläggningen och involverade stabs- och fartygspersonal. Efter ett antal utvärderingar med användare kunde tre koncept för stöd och hjälpmedel ges. För att öka förståelsen och visualisera koncepten har tre demonstratorer skapats. Koncepten har fått arbetsnamnen;

- ADMIN - Administrativt stöd för ROE-hantering.

- FARTYG - Utbildningshjälpmedel för fartygsledning och eventuellt skolor.

- STAB - Stöd för framtagning av ROE-profil.

Författarna rekommenderar FOI att fortsätta utreda ROE-arbetet inom Försvarmakten och även internationellt samt vidareutveckla de tre föreslagna koncepten. För att skapa en gemensam grund för sin personal bör Försvarsmakten hålla seminarium och utbildning inom ROE och tydligare definiera ansvarsförhållanden och begrepp.

There is an ongoing discussion on grey zone deterrence and how states should deal with grey zone situations. Most studies are based around Russian actions in Crimea and Chinas actions in the East and South China Sea. The objective of this paper is to create a better understanding of the grey zone deterrence and the handling of grey zone situations by the Swedish navy. The method for achieving this is a text analysis of Swedish strategic, operative, and tactical doctrines. The result of the analysis shows that there is a discussion of grey zone deterrence on the operative level in the Swedish armed forces, where the Swedish navy can assist the police, coast guard, customs et.al. There is only a limited and implicit discussion on the tactical level specifically for naval units.  The conclusion of this paper is that the Swedish navy can work with other governmental departments to handle grey zone situations, however the Swedish navy is limited in the ability to handle grey zone situations independently.

Den svenska minröjningsförmågan tog stora steg i sin utveckling under 1980-talet och 1990- talet. Då minhotet utvecklades och blev mer kvalificerat så gjorde detta att även den fartygsbundna sjöminröjningen behövde utvecklas och minröjningsfartyget konstruerades. Utvecklingen skedde under en tidsperiod då Marinen var den ledande aktören rörande militära fartygskonstruktioner. Fanns det även andra drivkrafter som låg bakom denna utveckling? I denna undersökning har Allison och Zelikows tre olika perspektiv i deras teori avseende drivkrafterna bakom en beslutsprocess använts. Det första perspektivet behandlar det rationella perspektivet där nyttomaximering står i centrum, det andra handlar om det organisatoriska perspektivet där det återfinns olika interna styrningar och procedurer och det tredje perspektivet är det interna maktkampsperspektivet. Resultatet av undersökningen visar att samtliga tre perspektiv återfinns i besluten men att det varit det rationella perspektivet som har varit det avgörande i utvecklingen av den svenska minröjningsförmågan till sjöss. Svagast förklaringskraft har maktkampsperspektivet påvisat.

Today's technological and unstable society places greater demands on military organizations to deal with military surprises and uncertainties. One method of dealing with these problems is by incorporating flexibility. Researcher Meir Finkel presents a theoretical framework that advances flexibility as a governing principle that enables military organizations to handle surprises and uncertainties. However, for military organisations there are two main problems with applying new methods on how they should act, firstly to translate it into concepts and operations, secondly to infuse the range of doctrines and regulations to influence the entire organization. Therefore, the purpose of this study is to increase the knowledge of how flexibility is applied in central military governing documents. And, to discuss any correlation between the documents and what effect the implementation may have on the organization’s flexibility. Since the Swedish Armed forces explicitly strive for flexibility, Finkel's theoretical framework aims to illustrate how flexibility has been applied. This was achieved by examining Sweden’s operational and naval doctrine through a qualitative text analysis. The result shows that flexibility plays a significant role in both Sweden's operational and naval doctrine as it has successfully been applied. Nonetheless, both doctrines present elements that may affect flexibility negatively and could therefore, limit the efficiency to deal with military surprises and uncertainties.

Den svenska Försvarsmakten ominriktas från ett invasionsförsvar till ett insatsförsvar där internationell förmåga prioriteras. Kraven att delta i fredsfrämjande operationer ökar och militärt samarbete sker bl.a. inom EU och NATO. I Sverige förs diskussioner om vilka förband som skall delta i internationella operationer och EU:s insatsstyrka. Uppsatsens syfte är att undersöka om det finns förutsättningar för svenska amfibieförband att delta i internationella fredsfrämjande operationer i perspektivet 2010. Uppsatsen har skrivits genom en iterativ process med en Hermeneutisk ansats. I uppsatsen används Storbritannien och Holland som jämförelser till Sverige. Den inleds med en deskriptiv del som beskriver EU:s militära förmåga. Därefter beskrivs de tre ländernas politiska inriktning och amfibiska förmåga. I nästa del analyseras EU:s krishanteringsförmåga som följs av en analys och jämförelse av ländernas politiska inriktning och amfibiska förmåga. Uppsatsen visar att svenska amfibieförband i framtiden kan delta i internationella operationer. Vissa förmågor behöver dock utvecklas för att förbandet skall kunna användas i ett brett spektra av uppgifter samt ha tillräckligt stor tillgänglighet och förmåga till uthållighet.
The Swedish Armed Forces have changed from an invasion defence to a defence that has Rapid Reaction capability and prioritised international capacity. The demands to take part in peace support operations are increasing and military co-operation is taking place with others in the European Union and NATO. In Sweden there are discussions about which units will take part in international operations and in the European Union Rapid Reaction Force. The purpose of this paper is to examine if there are conditions for Swedish amphibious units to take part in peace support operations in the perspective of year 2010. The paper is written using an iterative process with a hermeneutics aspect. In the paper Great Britain and Holland are used as a comparison to Sweden. The first part is descriptive and illustrates the military capacity in the European Union. Thereafter there is a description of the political direction and amphibious capacity in the three countries. The next part is an analysis of the capacity in European Union Crisis Management and thereafter an analysis and comparison of the countries’ political direction and amphibious capability. The conclusion of the paper is that the Swedish amphibious units can take part in international operations in the future. Some capabilities, must be developed so that the units can be used in a broad spectrum of tasks and have accessibility and capability of endurance.
Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 99-01

I och med de stora förändringar Försvarsmakten genomgått under omstruktureringen från det tidigareinvasionsförsvaret till insatsförsvaret har nya förutsättningar för och krav på personalförsörjningen avförbanden uppstått. Dagens värnpliktssystem är inte anpassat för att på ett effektivt sätt erbjuda underlagför bemanning av de insatsförband Försvarsmakten producerar idag. Möjligheten att i framtidenkontraktsanställa personal för tidsbegränsad tjänstgöring är en möjlig väg att personalförsörjamorgondagens svenska Försvarsmakt. Svenska flottan hade under första hälften av 1900-talet enorganisation som bestod av kontraktsanställda sjömän för tjänstgöring ombord på flottans stridsfartyg,sjömanskåren. Denna kår rekryterade ungdomar direkt från civil folkskola men även från en militärorganisation, skeppsgossekåren, som hade till uppgift att i tidig ålder rekrytera och utbilda ungdomar förtjänst ombord på fartyg. Det är denna unika rekryterings- och utbildnings organisation som behandlas iföreliggande uppsats. Skeppsgossekåren bildades 1685 och lades ned 1939. Det unika medskeppsgossekåren var dess uppgift att utbilda unga pojkar till goda sjömän för att på kort sikt ingå iflottans lägre personalkategorier som kontraktsanställda sjömän men även på lång sikt bidraga medpersonal till underofficersutbildningarna.Skeppsgossekårens organisatoriska plats samt den kompetens i form av utbildade sjömän somlevererades till flottans fartyg är utgångspunkter i studien. Även nyttan av den civila utbildningskeppsgossekåren erbjöd sina elever och vad den kompetensen innebar för flottan behandlas i uppsatsen.Det som ytterliggare väcker intresse är det faktum att det personalförsörjningssystem somskeppsgossekåren och sjömanskåren var del av även visar hur rekrytering till underofficersyrket ihuvudsak men även till mindre del av officersyrket fungerade med kontraktsanställda sjömän somrekryteringskälla. Skeppsgossekåren lades ned 1939 huruvida nedläggningen gick att motivera utifrånorganisations relaterade frågor eller kompetens frågor hos de utbildade skeppsgossarna ärutgångspunkten för uppsatsens metod att hantera ämnet.
Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-uppsHylla: Upps. ChP 00-02

Developing and maintaining maritime power is difficult, particularly for small coastal states. However, maritime power is not a concept that merely concerns larger states. This paper relies on theories regarding littoral warfare to analyse the state of current and future Swedish maritime power. This is done by evaluating existing platforms and capabilities as well as future procurements, following the increasing defence budget. The importance of the littorals from an economic and political standpoint has been increasing recently and is thought to be the area in which future naval conflict will unfold. Thus, naval combat envelops more than just ships, pointing to the need of a coastal navy that cooperates with land and air units towards a common goal. While this need might have been realized, it must also be materialized. In the case of the small coastal state with limited resources, this study aims to identify current challenges and priorities regarding units and capabilities to achieve an effective and functional maritime power. The findings of the thesis suggest that Sweden to a certain degree acts according to what theory recommends. Strengths include the possession of advanced surface warfare units and submarines as well as extensive mine warfare capabilities. However, weaknesses shine through in the form of limited, or even completely lacking, anti-air warfare and coastal artillery capabilities. Further, while Sweden is involved in several international cooperations, none of them constitute an actual alliance with binding responsibilities.

Arbetet syftar till att undersöka om additiv tillverkning (AM) kan vara en lämplig resurs ombord på svenska marinens ytfartyg för att möjliggöra tillverkning av komponenter. Underhåll av fartygen inom den svenska marinen kan i nuläget vara utmanande då flertalet fartyg innehåller av komponenter som inte längre finns tillgängliga att köpa in. Orsaken bakom det kan vara att leverantörer med tiden har försvunnit eller att vissa delar har slutat tillverkas. En annan utmaning är tillgången på komponenter ute till sjöss då utrymmet på fartygen är begränsat. Additiv tillverkning är en tillverkningsteknik som innebär att material läggs ut lager för lager och på så vis bygger upp ett tredimensionellt objekt. Tekniken kan skapa, inom loppet av några timmar, ett fysiskt objekt med komplex geometri utifrån en digital modell. Genom att använda tekniken som tillverkningsresurs ombord på marinens ytfartyg kan en högre tillgänglighet av reservdelar uppnås. Reservdelar till marinens fartyg går idag genom ett centraliserat logistiksystem som utgår från ett större centrallager och vidare ut till de marina förbanden. AM möjliggör decentraliserad tillverkning vilket kan skapa en mer snabbrörlig och flexibel logistikhantering förutsatt att AM-tekniken kan tillverka den efterfrågade komponenten. Rapporten tar delvis upp de olika AM-metoderna som finns tillgängliga med fokus på metoderna Materialextrudering (FDM) och Powder Bed Fusion (PBF) som anses ha större relevans för användning inom militärt bruk. Vi har intervjuat relevanta personer från Försvarets Materielverk och gjort studiebesök ombord på några av marinens ytfartyg. Informationen därifrån har vi analyserat utifrån relevant teori från vår litteraturstudie kring AM. Utifrån analysen kan vi dra slutsatsen att det finns ett antal utmaningar som försvårar en eventuell användning av AM generellt inom Försvarsmakten och specifikt ombord på ytfartygen. Dessa faktorer omfattar bland annat vibrationer, rörelser till sjöss och den begränsade tillgången på digitala modeller. Utöver det måste den tillverkade komponenten uppfylla systemsäkerhetskraven för att bli godkänd för användning. I nuläget har marinen en fungerande underhållsorganisation där AM skulle kunna ingå som en värdefull resurs i framtiden. Behoven som AM kan tillgodose är en ökad tillgänglighet på vissa förbrukningsvaror, reservdelar och helt nya produkter. Med avseende på de tekniska förutsättningarna och AM-maskinernas egenskaper kom vi fram till att FDM-metoden är bäst lämpad för användning ombord på fartygen. En inledande användning av FDM-utrustning av Försvarsmakten bör lämpligtvis göras i mindre skala ombord på stödfartyg då det ligger i linje med den verksamhet som bedrivs ombord på dessa i nuläget.
The purpose of this thesis-project is to investigate if additive manufacturing (AM) can be a suitable resource on board the Swedish Navy's surface vessels to enable the manufacture of components and spare parts. Maintenance of the vessels within the Swedish Navy may at present be challenging as most vessels contains components that are no longer available for purchase. The reason for this may be that subcontractors have disappeared over time or that certain parts are no longer manufactured. Another challenge is the availability of components and spare parts out at sea, since the space on the vessels is limited. Additive manufacturing, is a term for different manufacturing techniques where material is laid out layer by layer and thus builds up a three-dimensional object. The technology can, within a few hours, create a physical object with complex geometry from a digital drawing. By using the technology as a manufacturing resource on board the naval surface vessel, a higher availability of spare parts and components can be achieved. Components and spare parts for the naval vessels today are distributed through a centralized logistics system that starts from a larger central warehouse out to the naval bases. AM enables decentralized manufacturing, which can create a more rapid and flexible logistics management, provided that the AM technology can manufacture the requested component. The thesis addresses the various AM methods that are available, but focus is placed on the methods Material Extrusion (FDM) and Powder Bed Fusion (PBF) which are considered to be of greater relevance for use in military applications. Interviews have been held with relevant persons from the Swedish Defence Materiel Administration and study visits have been made on board some of the naval surface vessels. The information from these sources has been analyzed based on relevant theory from our literature study in the area of AM. Based on the analysis, we can conclude that there are a number of challenges that make the implementation of AM in general within the Swedish Armed Forces and aboard the surface vessels difficult. These factors include vibrations, sea movements and the limited availability of digital models. In addition, the manufactured components must meet the system safety requirements to be approved for use. Currently, the Navy has a functioning maintenance organization where AM could be a valuable resource in the future. The needs that AM can meet is increased availability to certain consumables, spare parts and brand new products. With regard to the technical conditions on board and the properties of the AM machines, we found that the FDM method is the most suitable for use. A pilot implementation of FDM equipment by the Swedish Armed Forces should suitably be done on a smaller scale on board support vessels as it is in line with the activities carried out on board those vessels.

Samuel Gutestrand Mandarić, Marine Research and Fisheries Management: Swedish Hydrographic Commission 1893–1901, Umeå University: Department of Historical, Philosophical and Religious studies, Master thesis in History of Science and Ideas, 15 credits, Spring semester 2020.The aim of this thesis is to describe the development of the Swedish marine research from a scientific and institutional perspective. The time period studied begins with the establish-ment of the Swedish Hydrographic Commission in 1893 and ends with the government decision to develop the Swedish Hydrographic-Biologic Commission in 1901. The first motive with the thesis is to increase the understanding for the development of the Swedish hydrography as a field of knowledge and science. Additionaly, with the purpose of gaining insight as to how the hydrographic research was organized, to highlight scientific ideas and theories, as well as to account for the questions that aimed to be answered through the conducting of marine research. The second motive with the thesis is, from a societal perspective, to increase the knowledge in for the existing relations between hydrographic research and fisheries management. The purpose of this being to show the significance and influence given to the survey of fish stocks within the field of marine research, as well as to describe the role of scientific knowledge and rationality in the fisheries management.The empirical and theoretical approach of this thesis is based on scientific development being a result of the cooperation between parties both producing and using gained knowledge. Three analytical concepts have been used to unlock the principles of using and producing knowledge; co-production, boundary work and networking. These concepts bring forth different aspects of the studied relation and they are used heuristically, with focus mainly on specific historical events within the field of marine research.The results show that the Scandinavian marine research was developed in the inter-section between establishment of managing an enterprise, the transformation of the hydrographical and biological research, and increasing national and international research cooperations. Societal applications were the prime motive for government approved and financed marine research and its institutional internationalization. The scientific marine and fish stock surveys were part of a commercial and political program with aim to bring reformation to the fisheries. The marine surveys were considered necessary in order for rational fishing to be carried out and they were also important in the development of the fishing industry. The official decision to introduce fisheries management, together with the international council, enabled the establishment of marine research as a branch of know-ledge and research within the field of natural science.

Varifrån kommer den svenska marinens kunskap och erfarenheter om strid till sjöss?   ABSTRACT: A robust doctrine should consist of solid arguments and theory that explain the background in order to give more effect. The Swedish naval doctrine Doktrin för marina operationer (DMarinO) is based on knowledge and experience. The problem is that the doctrine does not mention where Sweden´s knowledge and experience from naval warfare originate. Since Sweden has not been to war in over 200 years it is hard to argue that all knowledge and experience originate from own naval warfare. The issue is whether national or international naval theory can be found in DMarinO.   The thesis is based on the two naval theorists, Landquist and Hughes, who each assigned six variables representing their theory. The purpose of this thesis is to examine whether Landquist and Hughes´s naval theories is found in DMarinO and to increase understanding of naval theories connection to Sweden´s naval doctrine.   The results show that both theories are reflected in DMarinO. Theory from Landquist can be found in a higher degree than theory from Hughes. Therefore it is possible that DMarinO could be influenced by both national and international naval theory, but more research is needed in order to confirm that.     Nyckelord: Landquist, Hughes, militärteori, sjömilitära teoretiker, marin doktrin, DMarinO

Redan i Sun Zis klassiska verk Krigskonst beskrivs hur avskräckning skapas genom förberedelser i fred som syftar till att för motståndaren framstå som oövervinnerlig. Huruvida Sverige nyttjar avskräckning som en övergripande strategi eller i olika form på olika nivåer gör det relevant att studera fenomenet och om det finns en skillnad i synen på avskräckande förmåga relativt strategisk nivå och strategiska maktmedel. Vilket utifrån hur avskräckning uttrycks och beskrivs samt de förmågor som anses generera denna effekt skapar ett svenskt perspektiv på avskräckning.   Syftet med uppsatsen har varit att undersöka och jämföra om dagens syn på begreppet avskräckning, avskräckande marina förmågor och metoder skiljer sig från första delen av kalla kriget. För att därigenom kunna påvisa om det skett en förändring i den direkt avskräckande strategin för det militära försvaret av Sverige och om en utveckling i så fall är att betrakta som en optimering eller suboptimering av svensk avskräckning.   Resultatet i uppsatsen konstaterar en skillnad i synen på avskräckning inom den överordnade strategin utifrån de förändrade säkerhetspolitiska förutsättningarna. Samtidigt som den militärstrategiska nivån ska generera en förnekande- och direkt avskräckande effekt mot ett överraskande anfall och försvara Sverige enskilt, för vilket det saknas en trovärdig militär förmåga till såväl förnekande- och direkt avskräckning som kollektiv- eller utsträckt avskräckning. Sammantaget visar studien att Sveriges nutida avskräckningsstrategi är ofullständig och som en konsekvens av detta blir det militära maktmedlets förmågor och metoder idag, illusoriskt lika de som uttrycktes under kalla kriget.

I avsaknad av ett existentiellt hot påbörjades efter kalla krigets slut en transformation av de europeiska försvarsmakterna. Den europeiska integrationen skulle öka staternas säkerhet varpå försvarbudgetarna sakta krympte samtidigt som EU:s fria rörligheter även förenklade rörligheten av skadliga och oönskade element. Kombinationen av bristande ekonomi och en utökad hotbild krävde flexibla och kostnadseffektiva förband. Försvarmakten deklarerade under perioden "strategisk timeout" där den strategiska försvarsplanering reducerades till ett minimum i syfte att istället identifiera Försvarsmaktens framtida förmågor samt vilka förband som skulle bistå med förmågorna. Den ursprungliga ambitionen reducerades kraf-tigt av krympande försvarsanslag och stor påverkan av regional- och industripolitik. För-svarsmakten befann sig i en kaotisk period där förbanden agerade främst för sitt eget bästa snarare än Försvarsmaktens. Under dessa förutsättningar var förbandens närvaro på den internationella insatsarenan en försäkring för förbandets överlevnad. Röjdykardivisionen utvecklade under perioden det nya förbandet marinens EOD med för-måga att röja minor både på land och under ytan. Uppsatsen har syftat till att förklara varför, i konkurrens med andra minröjande förband, Röjdyk tilläts utveckla en förmåga som sedan utnyttjades på den internationella landarenan. Denna uppsats gör en ansats att förklara fenomenet med hjälp av Graham Allisons tre förkla-ringsmodeller som betraktar händelser ur ett rationellt perspektiv, ett organisatoriskt per-spektiv och ett maktkampsperspektiv. Resultatet beskriver bl.a. att Röjdyk kunde utvecklas på grund av att förbandet var kostnads-effektivt och insatsfokuserat, producerade välavvägda och realistiska handlingsalternativ, hade den gemensamma viljan inom hela förbandet att sträva mot ett tydligt mål.

Försvarsmaktsorganisationen har varit i förändring sedan försvarsbeslutet 2004, då Försvarsmakten gick från ett invasionsförsvars till ett rörligt insatsförsvar. Denna nya inriktning innebär att de svenska enheter skall kunna genomföra uppdrag långt ifrån den svenska kusten och infrastruktur, vilket kan medföra en del nya intressanta frågeställningar.

Ett exempel på en sådan frågeställning är om de svenska enheterna är lämpliga för sådana uppdrag då det gäller att ta hand om och transportera eventuella skadade ombord. Har sjukvårdsorganisationen och Försvarsmakten medel till att transportera och ge adekvat vård vid större krissituationer internationellt?

Uppsatsen syfte är att genom ett organisationsteoretiskt perspektiv undersöka hur Försvarsmaktens förmåga att ta hand om skadade vid internationella missioner ser ut, samt vilka brister i organisationen som kan påvisas.

Den metod som har använts är den deskriptiva metoden tillsammans med fallstudier. Det som har studerats är svenska reglementen, doktriner samt den utländska Nato doktrinen AJP 4-10. Fallstudierna har utgjorts av ML 01-02 samt ME 01. Maslows teori om säkerhetsbehov har hela tiden verkat som utgångspunkt vid presenterande av fakta samt assisterande för att besvara frågeställningarna.

Slutsatsen som har dragits är att svenska enheter inte är direkt anpassade för denna verksamhet. Avsaknaden av egen helikopter är en av orsakerna. En bristande organisation kan ge en försämrad stridsmoral, vilket kan resultera i förödande konsekvenser för hela fartyget.

The Swedish armed forces have been through a big reformation since the Parliamentary Resolution 2004. The Resolutions biggest statement was that the armed forces should change from a invasiondefence to a mobile armed force. This means that Swedish troops and ships are meant to operate far from the Swedish coast line and infrastructure; this can give many new interesting problems.

One of these problems is if the Swedish units are fit for the missions that they now are entitled to take part in. I particularly if they have the capability to take care of injured personal far from Swedish infrastructure.

Have the medical organisation and the armed forces the right means to give adequate medical treatment and transportation?

The methods that the writer has used to solve these questions have been the descriptive method combined whit fall studies on ML 01-02 and ME 01. The literature consists part of reglements, doctrines both Swedish and domestic, in particular the Nato doctrine AJP 4-10. 

The conclusions that have been made are that the Swedish ships are not adjusted for this kind of missions, the abcens of the helicopter capability is one of the arguments for this. The effect of what this can mean for the soldier is a decreased will to fight, which can be drastic for the ship.

A decision has been made that the Swedish and the Finnish Navy will expand their cooperation by creating the “Swedish-Finnish Naval Task Group” (SFNTG). Based on Michael Codner’s theory of interoperability, this essay’s aim is to investigate if the Swedish and the Finnish currently are interoperable with each other, due to their military strategic concepts. According to Codner, similarities between the cooperating nation’s military strategic concepts are required in order to reach a high degree of interoperability. This essay will analyze and compare Sweden and Finland’s military strategic concepts, based on three categories; Global Projection, Territorial Defence and Combat Capability. The conclusion is that there are differences between the Swedish and the Finnish military strategic concepts in every category, of varying degrees. By looking at the results of this investigation, it is clear in what direction the two nations have to adapt their concepts to enable a high degree of interoperability for the future of the SFNTG.

Uppsatsens syfte har varit att, ur ett systemperspektiv, kartlägga dels vilka problem som funnits inomavhjälpande underhåll för amfibiebåtsystemet fram till idag, dels att kartlägga vilka framtida möjligheter som finnsför att förbättra detsamma. Två frågor har besvarats i uppsatsen: Vilka problem finns inom avhjälpande underhållför amfibiebåtsystemet fram till idag? Vilka framtida möjligheter finns för att förbättra det avhjälpande underhålletför amfibiebåtsystemet?Frågeställningarna har besvarats med hjälp av systemteori och metoden kvalitativ fallstudie. Tekniken somanvänds för att samla in det empiriska materialet har varit intervjuer i form av frågeundersökning.Uppsatsens svar på den första frågan kan sammanfattas till:Det har varit problem i och med att det inte genomförts någon underhållsberedning. Detta har fått till följd att detär brister i uppläggningen av verktyg och reservmateriel på olika resursnivåer samt brister i utbildning av tekniker.Vidare är det brister i samband och informationsflöde. Dessa begränsar möjligheterna att snabbt få beslutsstödoch tekniskt systemstöd. Dokumentation och s.k. expertstöd uppvisar också brister. Dessa innebär problem vidutbildning och vid genomförande av åtgärder. Slutligen upplevs också brister i rutiner och avseende hjälpmedelför sökning, inventering och återfyllnad av reservmateriel. Följden blir att det uppstår tidsfördröjningar och att detsker återfyllnad med fel reservmateriel.Uppsatsens svar på den andra frågan kan sammanfattas till:Det framtida försvaret tros ge möjlighet till förbättrat informationsflöde. Följden blir att tekniker får en bättretillgång till beslutsstöd och tekniskt systemstöd. Detta reducerar bl.a. de begränsningar som upplevts vid val avreparationsmetoder och beställning av resurser. I framtiden ses en möjlighet till att nyttja centrala databaser vilketfår till följd att det blir bättre tillgång till, och utnyttjande av, uppdaterad dokumentation samt en överblick och ettbättre utnyttjande av verktyg och reservmateriel. Det kommer att finnas en bättre möjlighet att nyttjakombinationen av databaser och nätverk. Detta kan leda till en bättre drifts- och statusuppföljning. Slutligen trosdet finnas en möjlighet till inbyggda test-, referens- och kontrollsystem i båtarna. Denna möjlighet kan då geförbättrade fellarmsfunktioner, möjlighet till fjärrdiagnostik samt möjlighet till självreparationer.
The purpose of this essay has been on the one hand, to identify what problemsthere have been within corrective maintenance for amphibious vessel systemsup till now. The second purpose has been to identify the possibilities availablefor improving the corrective maintenance. The essay has answered thefollowing two questions at issue:1. What problems have there been within corrective maintenance foramphibious vessel systems up till now?2. What future possibilities are available for improving the correctivemaintenance?The questions at issue in this essay have been answered by using a systemstheoreticaland qualitative case study as a method. The technique of gatheringempirical material has been in the way of survey interviews.The first question at issue in the essay can be summarised as follows:There have been problems, in as much as; there has never been a study into therequirements of maintenance. Consequently, this has resulted in scarcity oftools and spare parts at various resource levels and also insufficient training fortechnicians. Furthermore, there is a deficiency within the flow ofcommunication and information. These constrain the possibility of quicklyobtaining decision support and technical systems support. Documentation andso called expert support systems also show deficiencies. Subsequently, theseimply difficulties when training and when implementing repair measures.Finally, deficiencies are apparent in routines, searching, inventory andreplenishment of spare parts. The consequences are time-delays and that thewrong types of spare parts are replaced.The second question at issue in the essay can be summarised as follows:The defence of the future will provide opportunities for an improved flow ofinformation. This will result in technicians receiving decision support andtechnical support systems easier. This will reduce the constraints, among otherthings, which were experienced when choosing methods of repair and orderingof resources. In the future, there will be an opportunity to utilise centraldatabases, which will result in an improved accessibility and use of updateddocumentation. Moreover, an overview and more efficient use of tools andspare parts will be possible. Combining databases and networks will also beenhanced in the future. This can then lead to better surveillance of the runningof the vessel and its state of condition.FÖRSVARSHÖGSKOLAN C-UPPSATS Beteckning 19100:2007Mj Peter Fagrell, ChP 01- 03 2003-07-21 sida 2(50)Finally, there is believed to be the possibility of built- in tests, reference andcontrol systems in the vessels. This possibility can in turn provide improvedfaulty alarm functions, opportunities for remote diagnostics and self-reparation.
Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 01-03

Med en allt hårdare konkurrens om arbetstillfällena för fartygsbefäl krävs det att den arbetssökande att sticker ut ur mängden vid en arbetsansökan. Syftet med denna studie var att undersöka vad den svenska sjöfartsbranschen värderar av innehållet i ett CV och personligt brev vid anställning av nyutexaminerade svenska fartygsbefäl. Detta har undersökts genom intervjuer med nio rekryterare från olika rederier och managementbolag som anställer svenska juniorbefäl. Genom att söka efter tidigare studier som gjorts angående rekrytering skapades en bredare förståelse av ämnet och dess relevans. Litteratursökningen visade att det finns en kunskapslucka angående hur ett nyutexaminerat svenskt fartygsbefäl bör skriva sitt CV och personliga brev för att vara rekryterare i sjöfartsbranschen till lags. Resultatet av studien visar på vissa mönster i svaren från respondenterna, gemensamt är att det efterfrågas korta CV samt personliga brev med innehåll som är relevant för den sökta tjänsten. Samtidigt visar resultaten att en arbetsansökan tolkas subjektivt och därför i viss mån bör skräddarsys för varje enskild tjänst.
As the competition for employment toughens amongst deck officers high effort is required in order to stand out from the crowd regarding job applications. The purpose of this study has been to investigate what content the Swedish shipping industry values most in CVs and cover letters. This was achieved by interviewing nine recruiters from different shipping companies and management agencies that recruit Swedish junior officers. A literature search regarding previous studies concerning recruitment provided a wider understanding of the subject and its relevance for maritime science graduates. The literature search also revealed a knowledge gap regarding recruiters in the Swedish shipping industry preferences about CVs and cover letters. The results of the study show some patterns and tendencies amongst the respondents, common to all of which is a preference of short and concise CVs and cover letters with content that is relevant for the applied position. The results also show that a job application is interpreted subjectively and therefore to some extent must be tailored to each individual employment opportunity.

Uppsatsen är en litteraturvetenskaplig analys av Marianne Fredrikssons roman Simon och ekarna utifrån genren magisk realism. Uppsatsens syfte är att undersöka och diskutera hur romanens övernaturliga element samspelar och kontrasterar med romanens realistiska element, samt hur romanen passar in i den magiskt realistiska traditionen. Detta görs främst utifrån Wendy B. Faris fem kriterier för magiskt realistisk litteratur, samt hennes begrepp avfokalisering. I uppsatsens analysdel sker en genomgång av samtliga fem kriterier som diskuteras i förhållande till romanens handling och tematik. Uppsatsen förhåller sig också till Talia E. Crocketts artikel om användningen av textuell tystnad för att beskriva Förintelsen i Simon och ekarna, och finner att den magiska realismen liksom den textuella tystnaden används för att hantera och beskriva det obeskrivliga. Uppsatsen finner vidare att Simon och ekarna placerar sig i den magiskt realistiska traditionen genom sin sammanblandning av gammal folktro, övernaturliga element och realistiska stil.

I takt med att det säkerhetspolitiska omvärldsläget förändrats har frågor kring statens förmåga att möta kriser och rena krigshandlingar accentuerats. En statlig utredning har därför föreslagit att på sikt skapa ett samlat sjöförsvar genom att integrera Kustbevakningen och Marinen i en gemensam myndighet. Riktningen på de politiska besluten har dock gått åt en fördjupad samverkan i stället trots att samverkan mellan Försvarsmakten och Kustbevakningen varit behäftad med svårigheter. Denna studie syftar till att analysera varför man i Sverige valt att utöka samverkan mellan Försvarsmakten och Kustbevakningen. Studien är en kvalitativ fallstudie där WPR-metoden används för att analysera SOU 2012:48 kompletterad med en samtalsintervju av en informant vid Försvarsdepartementet. Teoretisk utgångspunkt utgörs av Sundelius m.fl. forskning kring svensk nationell krishantering. Sammanfattningsvis kan konstateras att det inte finns någon politisk vilja till en sammanslagning. Detta grundar sig på en generell ovilja att blanda civila och militära uppgifter samt att man fram tills nyligen inte låtit statens förmåga att hantera kriser och ytterst ett väpnat angrepp vara dimensionerande. Vår slutsats är för att uppnå bästa möjliga operativa förmåga för staten att kunna hantera framtida kriser, och ytterst ett väpnat angrepp, så är en integrering av Kustbevakningen och Marinen i en och samma myndighet den bästa lösningen.
Along the changes in the security situation in the world, questions about the government's ability to face crisis and acts of war have risen. An official report of the Swedish Government has suggested that an integration of the Coast Guard and the Navy into a consolidated maritime defence force is needed in the future. The aim of governmental policy has despite this been on focusing on cooperation despite difficulties regarding the relationship between the Navy and the Coast Guard in cooperating. This study aims to analyze why Sweden has chosen to increase cooperation between the two authorities. The study is a qualitative case study in which WPR-approach is used to analyze the official government report supplemented by an interview with a ministry of defence official. The theoretical basis is the research of Sundelius et al consisting of theories regarding Swedish national crisis management. In summary - no political will exists regarding consolidation. It stems from a general unwillingness in mixing civilian and military tasks and that up until recently the government's ability to handle crisis, and ultimately war, was not the dimensioning aim. The conclusion is that in order to achieve the optimal ability for the government in handling future crisis and full war, an integration of the Coast Guard and Navy into one authority is the best solution.

The aim of this thesis is to enhance our understanding of Swedish marine insurers' choices of business strategies under the potentially difficult business circumstances of the interwar period 1918-1939. Little previous research exists on marine insurance during the interwar period. This is remarkable in the Swedish context since the Swedish economy has traditionally depended on its exports. The focus on Sweden is justified since the Swedish insurance market saw regulatory stability during the interwar period. It was also characterised by the coexistence of stock and mutual insurers, allowing this thesis to contribute with insights on potentially problematic insurance cartelisaton. This thesis employs a mixed methods design, including qualitative methods and regression analysis. To interpret results, this thesis employs insurance risk theory, cartel theory, theories on reinsurance and risk diversification, and agency theory. By employing this combination of theories, it is possible to explain choices and outcomes of adopted strategies both with reference to particularities of marine insurance and with reference to particularities of the two different organisational forms. The results show that the insurers conceived several new characteristics of their business environment as challenges and implemented both cartel strategies and company-specific strategies of risk diversification. Among the challenges were rapid inflation, rapidly decreasing prices and business volumes in shipping and trade, the introduction of motor ships, and the existence of naval mines on many trade routes. Also, exchange-rate fluctuations were considered to cause losses on established marine insurance contracts and rendered business results uncertain. Swedish insurers adopted cartel strategies from 1918 through The Swedish Association of Marine Underwriters (Sjöassuradörernas Förening) since they had anticipated a post-war crisis. Market division agreements were adopted for the most attractive market segments, but eventually price agreements became the primary cartel strategy, supported by prohibitions of competition. The work on price agreements sometimes increased the market efficiency since it reduced uncertainty, for instance in insurance of cargo with motor ships. Few price agreements were however adopted for the insurance of shipping since that market segment was dominated by mutual insurers, highlighting the difficulties of cartelisation in insurance markets inhabited by both stock and mutual insurers. The cartel further adopted reinsurance agreements to create barriers to entry in the Swedish marine insurance market. It however experienced prominent difficulties to implement the cartel strategies. One prominent difficulty of implementation was cheating. Also international competition created difficulties. The cartel companies therefore engaged in international cartelisation through The International Union of Marine Insurance (Internationaler Tranport-Versicherungs-Verband) from the late 1920s. This international cartel sought to reduce international competition by agreements not to compete in foreign markets. It also sought to manage the exchange-rate fluctuations of the early 1920s and the early 1930s by agreements among marine insurers, but it failed to obtain sufficient support. In spite of cartelisation, the returns on marine insurance were pushed down by the recognized challenges during the early 1920s, inflicting losses. The business however recovered and remained profitable throughout the 1930s, showing that the great depression was not as great as the deflation crisis in marine insurance. Exchange-rate fluctuations affected the international competitive strength of both stock and mutual insurers and additionally influenced the stock insurers' returns on established marine insurance contracts. The insurers were however compensated for the poor marine business results of the early 1920s by greater reliance than previously on reinsurers and by diversification among insurance lines, which rendered profits less negative than the returns on marine insurance. The business ceded to reinsurers on average inflicted losses during each of the first seven years of the 1920s. These losses were indirectly caused by World War I since that war had caused the establishment of new reinsurers in different countries, not the least in Scandinavia, and in turn caused over capacity during the 1920s. New contractual formulations evolved internationally to the benefit of ceding insurers, indicating information asymmetries. Exits became frequent among reinsurers. In effect, into the 1930s, ceding insurers internationally found it difficult to obtain obligatory reinsurance treaties. During the early 1920s, the Swedish stock marine insurers also increasingly diversified their insurance businesses among insurance lines. This process had been catalysed by World War I, was accelerated during the 1920s, and continued into the 1930s.
Syftet med denna avhandling är att förståeliggöra svenska marinförsäkringsbolags val av affärsstrategier under mellankrigstiden 1918-1939, en period som kännetecknades av potentiellt svåra affärsförhållanden. Försäkringsverksamhet är känslig för ekonomiska kriser, men har uppmärksammats mindre än bankverksamhet när det gäller mellankrigstiden. Inte minst marinförsäkring är känslig för ekonomiska kriser eftersom de försäkrade verksamheterna, sjöfart och handel, endast förekommer i den mån som transporterade varor efterfrågas. Tidigare forskning har endast i liten omfattning fokuserat på marinförsäkring, vilket ur ett svenskt perspektiv kan tyckas anmärkningsvärt med tanke på att den svenska ekonomin har i hög grad varit beroende av sjöburen handel. En studie av svensk marinförsäkring är motiverad ur ett internationellt perspektiv eftersom den svenska försäkringslagstiftningen förblev i stort sett oförändrad under perioden, vilket gör det rimligt att tolka marinförsäkringsbolags val av affärsstrategier som svar på ekonomiska omständigheter. Under mellankrigstiden var katellstrategier ett vanligt svar på svåra affärsförhållanden i olika verksamheter, men kartellisering var potentiellt problematisk i marinförsäkring eftersom den verksamheten är internationell och eftersom marinförsäkring är en heterogen produkt. Dessutom befolkades den svenska försäkringsmarknaden av både aktiebolag och ömsesidiga bolag, vilket är ett ytterligare potentiellt hinder för kartellisering. Studier av kartellisering under potentiallt svåra förutsättningar kan bidra med insikter om under vilka förutsättningar karteller uppstår, vilket ytterligare motiverar studien. Denna avhandling analyserar även två företagsspecifika riskdiversifieringsstrategier, som potentiellt kan kompensera för låg avkastning på mottagen försäkring, nämligen återförsäkring och diversifiering mellan försäkringsgrenar. Återförsäkring har av tidigare forskning framhållits som ett underutforskat område. Avhandlingen tillämpar både kvalitativa och kvantitativa undersökningsmetoder. För att uttolka de empiriska resultaten tillämpas riskteori för försäkring, kartellteori, återförsäkringsteori, riskdiversifieringsteori, samt incitamentsteori på företagsnivå (agency theory). Denna kombination av teorier gör det möjligt att förklara strategival med utgångspunkt både i marinförsäkringens karaktäristika och i de båda olika organisationsformers karaktäristika. Resultaten visar att försäkringsbolagen noterade ett antal nya affärsförhållanden som utmaningar och att dessa bolag implementerade både kartellstrategier och företagsspecifika riskdiversifieringsstrategier. Bland de noterade utmaningarna märks snabb inflation, snabbt fallande priser och affärsvolymer i sjöfart och handel, införandet av motorfartyg, samt sjöminor på många fartygsrutter. Försäkringsbolagen behärskade endast lite erfarenhet av risker associerade med motorfartyg och sjöminor, vilket gjorde riskbedömningar osäkra. Även växelkursfluktuationer uppfattades som utmaningar eftersom de orsakade förluster på etablerade marinförsäkringskontrakt och skapade problem att förutsäga affärsresultaten. Från 1918 antog svenska marinförsäkringsbolag kartellstrategier genom branschorganisationen Sjöassuradörernas Förening, detta eftersom de förväntade sig en efterkrigskris. Marknadsuppdelningsavtal infördes i attraktiva marknadssegment, men med tiden blev prisöverenskommelser den främsta kartellstrategin, understödd av avtal som förbjöd konkurrens. Arbetet med prisöverenskommelser ökade marknadseffektiviteten i vissa marknadssegment, detta genom att reducera osäkerheten i riskbedömningarna. Ett tydligt exempel på ett sådant marknadssegment är försäkring av varor transporterade med motorfartyg. Kartellen etablerade däremot få prisöverenskommelser för försäkring av sjöfart eftersom detta marknadssegment dominerades av ömsesidiga försäkringsbolag. Denna kontrast mellan varuförsäkring och sjöfartsförsäkring belyser svårigheterna med att kartellisera en försäkringsmarknad som befolkas både av aktiebolag och av ömsesidiga bolag. Kartellen antog också återförsäkringsavtal i syfte att skapa etableringshinder på den svenska försäkringsmarknaden. Den upplevde emellertid svårigheter att implementera överenskommelserna, såsom brott mot prisöverenskommelserna och mot konkurrensförbuden. Ytterligare svårigheter skapades av internationell konkurrens. Från slutet av 1920-talet deltog därför kartellbolagen i den internationella marinförsäkringskartellen Internationaler Tranport-Versicherungs-Verband (senare benämnd The International Union of Marine Insurance). Medlemsbolagen i denna internationella kartell skapade överenskommelser med innebörden att utländska försäkringstagare inte skulle erbjudas försäkring. Dessa överenskommelser syftade till att reducera den internationella konkurrensen. Denna kartell försökte också reducera effekterna för marinförsäkringsbolag av växelkursfluktuationer genom överenskommelser om hur växelkurser skulle beräknas i marinförsäkringsfrågor. Sådana försök gjordes både under de första åren av 1920-talet och under de första åren av 1930-talet. Det avsedda resultatet kunde emellertid inte nås, detta eftersom uppslutningen förblev otillräcklig. Trots kartelliseringen reducerades avkastningen på marinförsäkring till förlustnivåer under det tidiga 1920-talet. Avkastningen förbättrades sedan stegvis och förblev positiv under 1930-talet. I marinförsäkring var alltså den stora depression inte lika stor som deflationskrisen. Växelkursfluktuationer påverkade både aktiebolags och ömsesidiga bolags internationella konkurrenskraft. Dessutom påverkade växelkurserna aktiebolagens avkastning på etablerade marinförsäkringskontrakt. Försäkringsbolagen kompenserades för 1920-talets förlustresultat i marinförsäkring genom ökad cedering av risk till återförsäkringsbolag och genom diversifiering av de mottagna riskerna mellan olika försäkringsgrenar. Under 1920-talet var bolagens vinster därför mindre negativa än resultaten i marinförsäkring. Den affär som cederades till återförsäkringsbolag var i genomsnitt förlustbringande under vart och ett av 1920-talets första sju år. Dessa förluster orsakades indirekt av första världskriget, eftersom det kriget stimulerade etablering av nya återförsäkringsbolag, detta i olika länder och inte minst i Skandinavien. I förlängningen skapade första världskriget därmed överkapacitet på återförsäkringsmarknaden. Nya kontraktsformuleringar introducerades internationellt till de cederande bolagens fördel. Detta förhållande indikerar informationsasymmetrier i relationen mellan cederande och mottagande försäkringsbolag. Många återförsäkringsbolag lämnade marknaden. Resultatet blev att cederande bolag under början av 1930-talet i olika länder fick svårigheter att sluta obligatoriska återförsäkringsavtal. Under början av 1920-talet diversifierade aktiebolagen också sin verksamhet mellan olika försäkringsgrenar. Denna process katalyserades av första världskriget, accelererade under början av 1920-talet och fortsatte in på 1930-talet.