Dissertations / Theses on the topic 'Space/plasma interactions'
Create a spot-on reference in APA, MLA, Chicago, Harvard, and other styles
Consult the top 19 dissertations / theses for your research on the topic 'Space/plasma interactions.'
Next to every source in the list of references, there is an 'Add to bibliography' button. Press on it, and we will generate automatically the bibliographic reference to the chosen work in the citation style you need: APA, MLA, Harvard, Chicago, Vancouver, etc.
You can also download the full text of the academic publication as pdf and read online its abstract whenever available in the metadata.
Browse dissertations / theses on a wide variety of disciplines and organise your bibliography correctly.
Nairn, C. M. C. "Theory of interacting plasmas in space." Thesis, University of Oxford, 1988. http://ethos.bl.uk/OrderDetails.do?uin=uk.bl.ethos.233541.
Full textWang, Joseph Jiong. "Electrodynamic interactions between charged space systems and the ionospheric plasma environment." Thesis, Massachusetts Institute of Technology, 1991. http://hdl.handle.net/1721.1/13895.
Full textBarghouthi, Imad Ahmad. "A Monte Carlo Simulation of Coulomb Collisions and Wave-Particle Interactions in Space Plasma at High Lattitudes." DigitalCommons@USU, 1994. https://digitalcommons.usu.edu/etd/2272.
Full textKacem, Issaad. "Structure et dynamique de l'interface entre des tubes de flux entrelacés observés à la magnétopause terrestre par la mission MMS." Thesis, Toulouse 3, 2018. http://www.theses.fr/2018TOU30163/document.
Full textMagnetic reconnection is a ubiquitous and fundamental process in space plasma physics. The NASA's Magnetospheric Multiscale mission (MMS) launched on 12 March 2015 was designed to provide in-situ measurements for analyzing the reconnection process at the Earth's magnetosphere. In this aim, four identically instrumented spacecraft measure fields and particles in the reconnection regions with a time resolution which is one hundred times faster than previous missions. MMS allows for the first time to study the microscopic structures associated with magnetic reconnection and, in particular, the thin electron diffusion region. At the Earth's magnetopause, magnetic reconnection governs the transport of energy and momentum from the solar wind plasma into the Earth's magnetosphere through conversion of magnetic energy into kinetic and thermal energies after a rearrangement of magnetic field lines. Flux Transfer Events (FTEs) are considered to be one of the main and most typical products of magnetic reconnection at the Earth's magnetopause. However, more complex 3D magnetic structures with signatures akin to those of FTEs might also occur at the magnetopause like interlaced flux tubes resulting from magnetic reconnection at multiple sites. The first part of the work presented in this thesis consisted of the investigation of one of these events that was observed, under unusual and extreme solar wind conditions, in the vicinity of the Earth's magnetopause by MMS. Despite signatures that, at first glance, appeared consistent with a classic FTE, this event was interpreted to be the result of the interaction of two separate sets of magnetic field lines with different connectivities. The high time resolution of MMS data allowed to resolve a thin current sheet that was observed at the interface between the two sets of field lines. The current sheet was associated with a large ion jet suggesting that the current sheet was submitted to a compression which drove magnetic reconnection and led to the formation of the ion jet. The direction, velocity and scale of different structures were inferred using multi-spacecraft data analysis techniques. This study was completed with a plasma wave analysis that focused on the reconnecting current sheet
Behlke, Rico. "Dissipation at the Earth's Quasi-Parallel Bow Shock." Doctoral thesis, Uppsala : Acta Universitatis Upsaliensis : Universitetsbiblioteket [distributör], 2005. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-6123.
Full textTholerus, Emmi. "The dynamics of Alfvén eigenmodes excited by energetic ions in toroidal plasmas." Doctoral thesis, KTH, Fusionsplasmafysik, 2016. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kth:diva-193029.
Full textDe framtida fusionskraftverken baserade på magnetisk inneslutning kommer att hantera plasmor som oundvikligen innehåller energetiska (icke-termiska) partiklar. Dessa partiklar kommer exempelvis från fusionsreaktioner eller från externa uppvärmningsmekanismer av plasmat. Ensembler av energetiska joner kan excitera egenmoder i Alfvén-frekvensområdet i en sådan utsträckning att de resulterande vågfälten omfördelar de energetiska jonerna i rummet, och potentiellt slungar ut jonerna ur plasmat. Omfördelningen av joner kan orsaka en väsentligen minskad uppvärmningseffekt. Det är nödvändigt att förstå dynamiken hos denna typ av instabilitet för att kunna optimera verkningsgraden hos experiment och hos framtida fusionskraftverk. Två modeller har utvecklats för att simulera interaktionen mellan energetiska joner och Alfvén-egenmoder. Den första är en bump-on-tail-modell, av vilken två versioner har utvecklats: en fullt icke-linjär och en kvasi-linjär. I den kvasi-linjära versionen har partiklarnas fasrum en lägre dimensionalitet än i den icke-linjära versionen. Till skillnad från tidigare liknande studier innehåller denna bump-on-tail-modell en dekorrelation av våg-partikelfasen för att modellera stokasticitet hos systemet. När den karakteristiska tidsskalan för makroskopisk fasdekorrelation är ungefär samma som eller kortare än tidsskalan för icke-linjär våg-partikeldynamik så stämmer den icke-linjära och den kvasi-linjära beskrivningen överens kvantitativt. En ändlig fasdekorrelation förändrar vågmodens tillväxthastighet och satureringsamplitud i system med en inverterad energifördelning omkring våg-partikelresonansen. Analytiska uttryck för korrektionen av tillväxthastigheten och satureringsamplituden har härletts, vilka stämmer väl överens med numeriska simuleringar. En relativt svag fasdekorrelation försvagar även "frequency chirping events" (snabba frekvensskiftningar i korttids-Fourier-transformen av egenmodens amplitudutveckling) hos egenmoden. Den andra modellen, kallad FOXTAIL, har ett mycket bredare giltighetsområde än bump-on-tail-modellen. FOXTAIL kan simulera system med flera egenmoder, och den inkluderar effekter av olika enskilda partikelbanor relativt vågfälten. Simuleringar med FOXTAIL och med bump-on-tail-modellen har jämförts för att kvantitativt bestämma bump-on-tail-modellens giltighetsområde. Studier av scenarier med två egenmoder bekräftar de förväntade effekterna av när Chirikov-kriteriet för resonansöverlapp uppfylls. Även inflytandet av ICRH på dynamiken mellan egenmoder och energetiska joner har studerats, vilket har visat kvalitativt liknande effekter som har observerats i närvaron av fasdekorrelation. En annan modell, vilken beskriver effektiviteten hos "fast wave current drive" (strömdrivning med snabba magnetosoniska vågor), har utvecklats för att studera inflytandet av passiva komponenter nära antennen, i vilka strömmar kan induceras av vågfälten som genereras av antennen. Det visades att den utskickade vågens direktivitet, medelvärdesbildat över modellparametrar, generellt sett minskade vid närvaron av passiva komponenter, förutom vid låg "sinlge pass damping" (dämpning av vågen vid propagering genom hela plasmat), då direktiviteten istället ökade något, men bytte tecken i toroidal riktning.
QC 20160927
Norin, Lars. "Secondary Electromagnetic Radiation Generated by HF Pumping of the Ionosphere." Doctoral thesis, Uppsala universitet, Astronomi och rymdfysik, 2008. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-9393.
Full textWatt, Clare Emily Jane. "Wave-particle interactions and anomalous resistivity in collisionless space plasmas." Thesis, University of Cambridge, 2002. http://ethos.bl.uk/OrderDetails.do?uin=uk.bl.ethos.620284.
Full textHall, Jan-Ove. "Interaction between Electromagnetic Waves and Localized Plasma Oscillations." Doctoral thesis, Uppsala : Acta Universitatis Upsaliensis : Univ.-bibl. [distributör], 2004. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-4282.
Full textOmura, Yoshiharu. "STUDY ON NONLINEAR WAVE-PARTICLE INTERACTIONS IN SPACE PLASMAS VIA COMPUTER SIMULATIONS." Kyoto University, 1985. http://hdl.handle.net/2433/74667.
Full textUsui, Hideyuki. "Study on the Electrodynamic Interaction Between a Tethered Satellite System and Space Plasma." Kyoto University, 1993. http://hdl.handle.net/2433/74647.
Full textPaty, Carol S. "Ganymede's magnetosphere : unraveling the Ganymede-Jupiter interaction through combining multi-fluid simulations and observations /." Thesis, Connect to this title online; UW restricted, 2006. http://hdl.handle.net/1773/6811.
Full textSemrén, Philip. "On the Interaction Between Electromagnetic, Gravitational, and Plasma Related Perturbations on LRS Class II Spacetimes." Thesis, Umeå universitet, Institutionen för fysik, 2021. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-184078.
Full textJaklovsky, Simon. "Drag based forecast for CME arrival." Thesis, Uppsala universitet, Institutionen för fysik och astronomi, 2020. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-415153.
Full textGrigoriev, Alexander. "The Neutral Particle Detector on the Mars and Venus Express missions." Doctoral thesis, Kiruna : Swedish Institute of Space Physics, 2007. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-1339.
Full textMussard, Bastien. "Modélisation quantochimiques des forces de dispersion de London par la méthode des phases aléatoires (RPA) : développements méthodologiques." Thesis, Université de Lorraine, 2013. http://www.theses.fr/2013LORR0292/document.
Full textIn this thesis are shown developments in the random phase approximation (RPA) in the context of range-separated theories. We present advances in the formalism of the RPA in general, and particularly in the "dielectric matrix" formulation of RPA, which is explored in details. We show a summary of a work on the RPA equations with localized orbitals, especially developments of the virtual localized orbitals that are the "projected oscillatory orbitals" (POO). A program has been written to calculate functions such as the exchange hole, the response function, etc... on real space grid (parallelepipedic or of the "DFT" type) ; some of those visualizations are shown here. In the real space, we offer an adaptation of the effective energy denominator approximation (EED), originally developed in the reciprocal space in solid physics. The analytical gradients of the RPA correlation energies in the context of range separation has been derived. The formalism developed here with a Lagrangian allows an all-in-one derivation of the short- and long-range terms that emerge in the expressions of the gradient. These terms show interesting parallels. Geometry optimizations at the RSH-dRPA-I and RSH-SOSEX levels on a set of 16 molecules are shown, as well as calculations and visualizations of correlated densities at the RSH-dRPA-I level
Akbari, Hassanali. "Beam-plasma interactions and Langmuir turbulence in the auroral ionosphere." Thesis, 2015. https://hdl.handle.net/2144/16310.
Full textLindkvist, Jesper. "Plasma Interactions with Icy Bodies in the Solar System." Doctoral thesis, 2016. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-117666.
Full textHär studerar jag “plasmaväxelverkan med isiga kroppar i solsystemet”, det vill säga, min strävan är att förstå de grundläggande processerna som styr sådana interaktioner. Genom att använda numerisk modellering i kombination med observationer på plats vid himlakropparna kan man förstå sig på deras interna strukturer och rymdmiljöer. Efter en bred översikt över de fysiska lagar som styr ett rymdplasma följer en mer detaljerad del. Denna innehåller metoder för hur man kan modellera växelverkan mellan rymdplasma och isiga kroppar. Numerisk modellering av rymdplasma appliceras på de isiga himlakropparna Callisto (en måne kring Jupiter), dvärgplaneten Ceres (lokaliserad i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter) och kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko. Det tidsvarierande magnetiska fältet kring Jupiter inducerar strömmar inuti den elektriskt ledande månen Callisto. Dessa strömmar skapar magnetfältsstörningar som tros vara relaterade till ett elektriskt ledande hav under Callistos yta. Plasmaflödet i närheten av Callisto påverkas i hög grad av dessa magnetfältsstörningar. Genom att använda en hybrid-plasma-lösare har växelverkan modellerats, där effekten av magnetisk induktion har inkluderats. Resultaten stämmer väl överens med magnetfältsdata från förbiflygningarna av Callisto (C3 och C9) som gjordes av den obemannade rymdfarkosten Galileo i dess bana kring Jupiter. Den magnetiska konfigurationen som uppstår möjliggör ett inflöde av laddade joner på Callistos baksida. Plasma som träffar ytan slår bort materia och skapar Callistos tunna atmosfär. En långtidsstudie av solvindsprotoner sett från rymdfarkosten Rosetta utfördes då kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko närmade sig solen. Ultraviolett strålning från solen joniserar det neutrala vattnet i kometens koma (kometens atmosfär). Nyligt joniserade vattenmolekyler plockas upp av solvindsflödet och tvingar solvindsprotonernas banor att böjas av, så att rörelsemängden bevaras. Denna effekt ökar stadigt då kometen närmar sig solen. Solvinden böjs av kraftigt, men förlorar inte mycket energi. Hybridmodellering av solvindens växelverkan bekräftar att kraften som verkar på solvinden till störst del får den att böjas av, medan kraften som verkar till att sänka dess fart är mycket lägre. Ceres har enligt observationer av rymdteleskopet Herschel under 2012 och 2013 haft högt utflöde av vattenånga från dess yta. Där har två regioner identifierats som källor för vattenångan. Eftersom Ceres roterar kommer källornas regioner göra det också. Plasmaväxelverkan i närheten av Ceres beror i hög grad på vattenångskällans placeringen, medan det inte gör det långt ifrån Ceres. På global nivå har Ceres en kometliknande växelverkan med solvinden, där störningar i solvinden propagerar långt nedströms från Ceres.
Lue, Charles. "Solar Wind Proton Interactions with Lunar Magnetic Anomalies and Regolith." Doctoral thesis, 2015. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-111254.
Full textRymdmiljön runt månen formas av den växelverkan som sker mellan månen och solvinden. I den föreliggande avhandlingen undersöker vi två aspekter av denna växerverkan, nämligen växelverkan mellan solvindsprotoner och magnetiserade områden i månskorpan, och växelverkan mellan solvindsprotoner och månens ytdamm. Vi använder oss av partikelsensorer på månsatelliten Chandrayaan-1 för att analysera solvindsprotoner som reflekteras från månen, även de protoner som fångar upp en elektron från ytan och reflekteras som neutrala väteatomer. Vi använder oss också av datorsimuleringar för att bygga vidare på de uppmätta resultaten. Observationerna från Chandrayaan-1 visar att reflektion av solvindsprotoner från magnetiserade områden är ett vanligt förekommande fenomen på månen, som inträffar även vid magnetiseringar som är utbredda över mindre än 100 km. Vid det största magnetiserade området på månen (1000 km i diameter), reflekteras i genomsnitt ~10% av de infallande solvindsprotonerna. Våra datorsimuleringar visar att dessa protonflöden har globala effekter på månens plasmamiljö. De reflekterade protonerna kan nå månens nattsida. De kan också nå långt uppströms om månen och störa solvindsflödet. I den lokala plasmamiljön vid ett magnetiserat område av storleken 200 km visar våra simuleringar ett förändrat solvindsflöde, där det skapas områden som delvis skyddas från solvinden, likväl som områden som utsätts för mer solvind. Vi observerar även solvindsprotoner som reflekterats från ytdammet på månen. Dessa protonflöden är lägre än de från de magnetiska fälten. Reflektionen från ytan varierar mellan ~0.01% och 1% av solvindsflödet, i samband med förändringar i solvindshastigheten. Vi förklarar detta med att partiklarnas laddning bestäms av den hastighet de har när de lämnar måndammet. Vidare undersöker vi hur egenskaperna hos de reflekterade neutrala väteatomerna beror på solvindstemperaturen. Vi skapar en modell för att beskriva sambandet och använder sedan denna modell för att studera hur solvinden faller in mot månens yta när den befinner sig i jordens magnetoskikt, där jordens magnetfält orsakar en upphettning av solvindsflödet. Resultaten från dessa och andra studier använder vi sedan för att modellera solvindsreflektion från planeten Merkurius yta, för jämförelse med framtida observationer.