Academic literature on the topic 'Resande (folk)'

Till mina mycket tidiga barndomsminnen hör familjevillan på Granö bortom det växande Munksnäs men avgränsat av ett sund, korsat av en vägbank. Hit kom man vanligen med de vita ångsluparna från Gräsvikens pålade bryggor vilka anlöpte en välunderhållen brygga på den strandremsa som ägdes av familjen Krogius. En annan metod var spårvagnen till Munksnäs, vilket innebar en lång promenad och besvärligheter om bagaget var stort. Taxibilar hade i innerstaden vid 20-talets slut börjat slå ut hästdroskorna – 'isvoschickarna' – men ut till Granö tog ingen taxi. Med Fiskartorpets förvandling till ett angenämt värdshus blev taxin aktuell. Promenaden från spårvagnens hållplats till familjevillan längst ute i väster blev för äldre och för småbarn en marsch på kanske 40–50 minuter. Ångsluparna, vilka höll en för tiden god fart, var populära inom de många familjerna på Granö. Resan var uppfriskande och intressant då rutten demonstrerade vad slags folk som befolkade den närmaste skärgården norrom det stora och ännu obebyggda Drumsö. Sluparna förde familjefäder till det dagliga slitet i det ännu fridfulla Helsingfors, och tillbaka till vitmålade bryggor med väntande barn, då solen gjort sin vandring över sommarhimlen. Tillstånd för bidragets nätpublicering saknas. Om du äger rättigheterna och vill ge tillståndet, vänligen kontakta budkavlen@abo.fi.