Academic literature on the topic 'Mörkertal'

The aim of the study was to estimate the trend in unregistered alcohol consumption in Sweden during the period 1960–1994. The estimation was based on the discrepancy between the observed trend in alcohol related harms (alcohol-related mortality, assault, homicide, and drunk driving) and the trend expected from registered alcohol sales. The impact of alcohol sales on these indicators were estimated by means of ARIMA-analyses, and then the error term series was calculated for each indicator, meaning the difference between the observed and the expected trends in harm rates. A factor analysis of the four error-term series yielded one single factor which was interpreted as the unregistered alcohol consumption. According to the outcome this would have increased linearly by about 80% during the study period. Some comparisons are made with other data; for example it is noted that the trend in travelling abroad reasonably matches the trend in estimated unregistered consumption.

Av de som använder narkotika är över 40 procent tjejer, men de är bara en tiondel av alla som döms för narkotikabrott. Polisen är medveten om problemet, men har inte verktygen att lösa det. Vi har mött några av de som är en del av mörkertalet. På drogvaneundersökningar som genomförs andra året i gymnasiet är det 60 procent killar och 40 procent tjejer bland de som uppger att de någon gång testat narkotika. Bland personer dömda för narkotikabrott ser siffrorna helt annorlunda ut, bara 13 procent av de dömda är tjejer. Det behöver inte innebära att alla som uppgivit att de använder droger blir fullt utvecklade missbrukare, men enligt polisen finns det anledning att tro att det här är ett mörkertal, och de inte hittar lika många av de tjejer som missbrukar. – Tjejerna får inte den uppmärksamhet de förtjänar, vilket gör att de riskerar att gå mycket djupare i sitt missbruk än männen och bli fullt utvecklade missbrukare, säger Lennart Karlsson, polischef för Norrmalm i Stockholm. I en artikelserie i sex delar möter vi några av de kvinnor som är en del av mörkertalet. Vi har träffat tjejer med erfarenhet av missbruk och poliser som jobbar med narkotika för att ta reda på frågan –  vilka är de narkotikamissbrukande tjejerna, varför upptäcks de inte och vad får det för konsekvenser? Del 1: Möt tjejerna: “Jag har alltid sluppit undan” Del 2: Brukarföreningen – en plats för vila och sprutor Del 3: Polisen: “Det är jobbigare att kolla tjejer” Del 4: Han har ansvar för “Plattan” – vill hitta fler tjejer Del 5: Forskaren: “Vi måste skaffa nya glasögon” Del 6: Sofie, 24, arbetar mer än heltid – med att få tag på heroin

Att söka stöd och hjälp efter internationell militär insats om det uppstått fysiska skador är för de flesta fullt naturligt och accepterat. Vid psykisk ohälsa är det tyvärr inte lika självklart att erkänna för sin omgivning att man behöver stöd och hjälp. Problematiken kan utgöras av stigma, vilket innebär att man inte vill ses som avvikande eller annorlunda, att utpekas som den som inte orkade med psykiskt.   Är det så att vårdbehovet inte är känt av Försvarsmakten uppstår ett mörkertal för dem som enligt lag har uppföljningsansvar, dvs. FM.   Arbetet syftar till att undersöka hur stor påverkan rädslan för stigmatisering är, efter avslutad internationell militär insats.
Receiving support and help for physical injuries when returning from a military operation is natural and fully acceptable. As far as doing the same thing when having mental illness is not as likely to happen. The shame of admission in front of the people around you holds you back.  The problem might be stigma; you do not want to be seen as odd or different, seen as someone who mentally could not cope with the experience.   If the need for care is unknown to the Armed Forces then there will be an unknown number of individuals who do not receive the support they are entitled to by law.   This thesis aims to investigate how much impact the fear of stigmatization is after an international military operation.

Uppsatsens syfte var att undersöka hur personer som i yrket möter kvinnor som har varit utsatta för våld i nära relationer upplever att mörkertalet för våldet ser ut, orsaker till anmälningsbenägenhetens låga nivå, samt hur Polisens arbete upplevs fungera mot våld i nära relationer. Undersökningen genomfördes genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med personer i Gävleborgs län, som genom arbetet mött kvinnor som utsatts för våld i nära relationer. Uppsatsen undersökte hur intervjupersonerna som arbetar på myndigheter som Polismyndigheten och Socialtjänsten samt organisationer som kvinnojourer eller brottsofferjourer uppfattar mörkertalet och dess orsaker. I resultatet framkom att den våldsutsatta individens individuella förutsättningar uppfattades styra sökandet efter stöd. Ävenbemötandet från myndigheter och andra organisationer var avgörande. Andra framträdande slutsatser var att intervjupersonerna hade uppfattningen att Polisens arbete behövde förbättrad kompetens för området våld i nära relationer, trots att de flesta var nöjda med Polisens arbete. Mörkertalet upplevdes vara okänt och svårdefinierat.
The aim for this study was to research the perception of hidden statistic according to workers that meet victims of domestic violence and causes for the low level of propensity to report. As well as research how, the policing works against domestic violence. This was implemented through qualitative semi-structured interviews with people in Gävleborg, who works with victims of domestic violence. The study showed the perceptions of the people working at authorities like the Police, Social services, or voluntary organizations like girl- and women’s shelters. It emerged that victims' individual and interpersonal prerequisites perceived as guiding their help-seeking but that reply from the authorities was crucial. Other prominent conclusions were that interviewees inherited the perception that policing had to improve their knowledge and competence in this field, despite the majority were satisfied with the policing. The interviewee’s thought hidden statistics has unknown extent and is difficult to define.

The aim of this study was to highlight and analyze how the understanding of elder abuse is phrased, enunciated and socially constructed by unit managers and care personnel in elderly care. Despite being globally recognized as a social problem, elder abuse is an under-researched field. The data collection consists of eight qualitative and semistructured interviews with unit manager and care personnel in swedish elderly care. The study has been analyzed by applying a theoretical framework consisting of social constructivism, ageism and role concepts. The results of the study shows that unit manager and care personnel has the tools and ambition to notice and perceive elder abuse. The results also shows that the lack of an coherent definition of elder abuse has an influence in how the phenomenon is constructed by care personnel.