Academic literature on the topic 'Livskriser'

Vækstsamfundets ensidige udnyttelse og overbelastning af visse aspekter af den menneskelige kapacitet på bekostning af andre og lige så nødvendige og livgivende menneskelige kvaliteter, fører til stress og udbrændthed hos stadig flere mennesker. Den mangelfulde udvikling af det menneskelige potentiale bevirker, at stadig flere har vanskeligt ved at klare konfrontationer og uundgåelige livskriser på egen hånd og søger psykolog. Utilstrækkelig og ensidig udvikling giver anledning til fysisk og psykisk ubalance, der gør mennesker skrøbelige, sårbare og depressive. Den herskende samfundsøkonomiske væksttænkning, hvis grundlæggende parametre er vækst-konkurrence-succes, slår igennem ikke blot i styring og ledelse af erhvervslivet, men også i tiltagende grad inden for det offentlige og undervisningsområdet. Tilpasningen og uddannelsen af arbejdsstyrken fra skolealderen, ind i voksenalderens uddannelsesforløb og arbejdslivets læringsprocesser viser i stigende grad – under indflydelse af lærings- og styringsprincipper fra moderne management – tendenser i retning af produktudvikling af mennesker. Med udgangspunkt i A.H. Almaas udviklingsteori, der baserer sig på såvel traditionelle visdomsskolers omfattende erfaringer om selvets dimensioner og kvaliteter som på de psykoanalytisk inspirerede objektrelationsteorier, søges det vist, at den moderne managements lærings- og udviklingsprincipper bygger på narcissistiske forestillinger og tankegange, og i sin fremskrivning af den ideelle medarbejder, gør denne til rendyrket narcissist.

Det er flere som bruker musikk som en form for selvhjelp i situasjoner som er vanskelige, ved livskriser, for å overkomme sin frykt og angst, for å redusere smerte, forbedre søvnvaner, eller regulere energinivået, for å nevne noen sentrale temaer. Disse formene for "selvteknologier" kunne oppfattes som atferd som har til hensikt å forbedre eller fremme sin helse, en form for atferdsimmunologi ved hjelp av kulturelle midler. Disse helsepraksisene er ikke forsket på systematisk og vi trenger å vite mer om hvilke musiseringsformer folk bruker, hvilke læringsstrategier som er involvert eller hvilke kontekstuelle faktorer som virker inn på musikkbruken. I denne artikkelen vil jeg med utgangspunkt i tre natrrativer diskutere noen av de forutsetningene eller generative mekanismene som er tilstede når musikk brukes som egenomsorg i hverdagen.

Är Gud är död? Det påstod i alla fall Nietzsche vid förra sekelskiftet. Nu, när vi stigit in ett nytt sekel, och Nietzsche sedan länge är död, kan vi konstatera att för många på jorden är Gud i högsta grad levande. Här i Europa är det ändå tydligt att Gud, är på väg att tyna bort, särskilt i Sverige betyder Gud, religion och traditionella värderingar väldigt lite. Internationella undersökningar visar att vi svenskar är det mest sekulariserade folket i världen. Jung menade, för mer än femtio år sedan, att vi västerlänningar har tappat vår kapacitet för religiösa erfarenheter genom att vi har förlorat kunskap om vad religion ”egentligen” är, ett mänskligt grundbehov. Han menade att när människor är i livskriser kommer de närmare sin egen erfarenhetsgrund, då får de yttre historiskt och kulturellt burna symbolerna och myterna existentiell mening och bärkraft. De korresponderar med något inom människan, något givet.

Måste man hamna i en livskris för att ta sina egna livsfrågor och andliga längtan på djupt allvar? Ja kanske, många som söker sin andlighet har drabbats av någon större kris i sitt liv. Syftet med denna uppsats är att försöka finna hur den ”vanliga” människan, som har hamnat i en livskris i Gävle, ser på andlighet och hur de har funnit andlighet. Jag använde en kvalitativ metod och jämförde med tre experter på området. Den slutsats jag har kommit fram till genom detta arbete är att andlighet är en underutnyttjad resurs, som kan mätta vår vardag, att den som vet ”varför man lever”, uthärdar nästan varje ”hur man lever”, alltså funnit livets mening.

Trots det välstånd som finns i västerlandet mår många fysiskt och psykiskt dåligt. Vad kan detta bero på? Cecilia Medler, forskare vid Stockholms universitet, menar att människor ohälsa beror på att de inte längre har existentiella svar på livet. Aaron Antonovsky har en teori om KASAM,som står för Känslan av sammanhang, och innebär att en människa som känner en känsla av sammanhang ofta klara sig genom livet med  bättre hälsa. Om människor i allmänhet mår ganska dåligt, hur är det då med människor som genomgår en kris? Kan en tro  skapa känsla av  begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet och ge en djupare känsla av sammanhang? Uppsatsens syfte kan därmed formuleras till att undersöka om det uppfattas, och i så fall på vilket sätt,  att tro bidrar till Antonovskys tre bärande begrepp i KASAM (Känsla av sammanhang);nämligen begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Uppsatsen frågeställning är: att undersöka om, och i så fall på vilket sätt, tre religiösa individer uppfattar och beskriver trons roll i en livskris. De frågor som lyfts i uppsatsen har tidigare inte studerats så mycket. Den forskning som finns har haft ett annat perspektiv och fokus. Det har handlat om frågor gällande om tro kan minska stressorer, validiteten hos Antonovskys KASAM samt om teorierna om KASAM är kultur­bundna eller ej. De studier som ligger närmast uppsatsens syfte och empiri har återfunnits i C-uppsatser. Dessa har handlat om trons betydelse för att ta sig ur missbruk samt om det finns ett samband mellan KASAM och styrkan i tron.  Den metod som valts är materialinsamling via halvstrukturerade intervjuer. Tre personer har intervjuats vilka har en uttalad kristen tro samt genom gått en kris. Intervjusvaren har sedan sammanställts och satts i förhållande till vald teori och uppsatsens frågeställning. Intervjuerna har genomförts utgående från en intervjuguide. Intervjuguidens utformning har styrts av Antonovskys teori om KASAM  samt tron förstådd som livsåskådning. De teorier som använts i uppsatsen är Bråkenhielm perspektiv på livsåskådning, Kallenbergs diskussion om kriser samt Antonovskys teori om känsla av sammanhang (KASAM). De slutsatser som dras i studien är att de personer som intervjuats upplever att deras tro har varit ett stöd vid genomgången livskris och efteråt. Intervjusvaren visar att respondenterna med utgångspunkt i sin tro kunde hitta sätt att både begripa, hantera och känna meningsfullhet i krisen och i livet. Den slutsats som dras i uppsatsen är att för dessa personer utgjorde tro en resurs och en tillgång för att, utifrån Antonovskys begrepp, uppleva en känsla av sammanhang.

Denna studie syftade till att ta reda på hur banktjänstemän och begravningsentreprenörer upplever svåra samtal med kunder i livskris. Livskrisen kan vara omvälvande och traumatisk för kunden och detta leder till en anspänning i samtalet, den inledande delen utav studien fokuserar kring empati och beslutsfattande. De yrkesverksammas upplevelse vidrörde frågeställningarna gällande hur kunderna upplevdes ta beslut, hanterande utav samtalet och allmän upplevelse utav samtalen. Åtta intervjuer utfördes med yrkesverksamma angående dessa frågeställningar. Intervjuerna tematiserades genom meningskoncentrering, som slutligen resulterade i sex kategorier. De kategorierna som uppkom från intervjuerna var (1) unga som avlider, (2) erfarenhet, (3) policys/normers inverkan, (4) förståelse, (5) respekt och (6) lyssna in kunden. Dessa kategorier var delarna vilka svarade på de olika frågeställningarna. Framtida forskning bör inrikta sig på att undersöka dessa grupper fristående från varandra, med hänsyn till deras yrkesroller.

Bakgrund: Hjärtinfarkt är den enskilt största sjukdomen med dödlig utgång i Sverige, oavsett kön. Behandlingen måste påbörjas snabbt och sker oftast akut redan i ambulansen. Vid ankomsten till sjukhuset är avsikten att i första hand vidga det kranskärl som blivit tilltäppt så att cirkulationen kan återställas. Syfte: Syftet var att belysa hur erfarenheter av en genomgången hjärtinfarkt kan påverka patienters liv och deras livsmening. Metod: En systematisk litteraturstudie som omfattade fjorton vetenskapliga artiklar, tolv kvalitativa respektive två kvantitativa. Kvalitetsgranskningen utfördes med hjälp av Willman, Stoltz och Bahtsevanis (2011) granskningsmall för kvalitativa och kvantitativa artiklar. Innehållsanalysen som utfördes inspirerades av Forsberg och Wengströms (2013) beskrivning. Resultat: En genomgången hjärtinfarkt innebar en besvikelse och förändrad syn på livet som krävde försoning för att individerna skulle ges möjlighet att gå vidare. Slutsats: De flesta individer såg den genomgångna hjärtinfarkten som en ny chans i livet vilket gjorde de medvetna om vad som var viktigt för just dem. Individerna började fokusera mer på sig själva och de lärde sig leva med sina begränsningar. Individerna upplevde en brist på stöd från sjukvården efter hemgången vilket gjorde att sjuksköterskans roll blev ännu viktigare.

Sammanfattning Syfte och frågeställning Syftet med denna studie var att undersöka den psykiska reaktionen hos unga svenska idrottare i elitförberedande miljö under sin skade- och rehabiliteringsperiod. Hur påverkades unga elitsatsande idrottare psykiskt av en skada som genererar i lång frånvaro? Hur upplevde de sin sociala och vardagliga situation? Vad för känslor upplevde den skadade elitsatsande idrottaren under sin skadeperiod? Metod Fyra skadade idrottare, två flickor och två pojkar i åldrarna 16-18 år deltog i studien. Samtliga befann sig i en elitförberedande miljö, bland annat NIU. Sporterna som deltagarna utförde var fotboll och alpint och hade en skada som genererade i frånvaro från spel och träning i minst 6 veckors tid. I intervjun togs det reda på hur de unga idrottarna upplevde sin rehabiliteringsperiod ur ett psykologiskt perspektiv. Intervjuguiden var semistrukturerad och resultatet analyserades genom en deduktiv innehållsanalys utefter "Intergrated model of psychological response to sport injury" (Wiese-Bjornstal et al. 1998), med fokus på att ta reda på hur deltagarna reagerar på sin skadesituation. Resultat Deltagarnas berättelser kategoriserades in i tre teman; Emotionell reaktion, Kognitiv respons och Beteendemässig reaktion. I intervjuerna framkom kategorier så som sorg, anspänning, ilska och depression, frustration och leda, målanpassning, känsla av förlust eller lättnad, användning av socialt stöd, riskbeteende med mera. Copingstrategier i form av andra träningsformer, tankesätt och acceptans av situation framkom som ett sätt att lugna ned sig bland deltagarna. Konklusion De unga idrottarna reagerade väldigt starkt i början av sin skadeperiod och upplevde känslor som ilska, förvirring, sorg, känsla av utanförskap och ensamhet, samt ångesttankar och identitetskris. Deras reaktion berodde mycket på personliga faktorer och faktorer i individens omgivning. Acceptans av skada underlättade idrottarnas situation och var beroende av deltagarens copingstrategier och sociala stöd.

Bakgrund: Kognitiv sjukdom är ett övergripande begrepp för sjukdomar som drabbar hjärnans funktioner såsom minne, tal och intellekt. Antalet som insjuknar i kognitiv sjukdom förväntas fördubblas fram till 2050 och antalet som insjuknar innan 65 års ålder ökar. Det är rimligt att anta det är en livsomställning med påverkan på livskvaliteten att drabbas av kognitiv sjukdom innan 65 års ålder. Det kan således vara viktigt ur ett omvårdnadsperspektiv att undersöka livskvalitet i relation till kognitiv sjukdom. Livskvalitet är ett begrepp som är centralt för omvårdnad då detta indirekt är ett mål som sjuksköterskan strävar efter att förbättra med hjälp av olika omvårdnadsåtgärder. Därför är det av vikt att undersöka individers upplevelse av livskvalitet och faktorer som kan tänkas påverka detta. Syfte: Syftet är att genom en litteraturstudie beskriva upplevelsen av livskvalitet hos yngre personer med kognitiv sjukdom. Metod: Litteraturstudie av kvalitativa studier analyserad utifrån en integrerad analys. Resultat: Analysen resulterade i ett huvudtema, två teman och sex subteman. Resultatet visar att livskvaliteten varierar över tid och upplevs olika av olika individer, dock hittas gemensamma teman och faktorer som används för att stärka livskvalitén och välmåendet för yngre personer med kognitiv sjukdom. Konklusion: Livskvalitet är ett subjektivt begrepp som varierar över tid. Upplevelsen av livskvalitet stärks av meningsfull aktivitet och genom upprätthållandet av identiteten. Det är viktigt att som omvårdnadspersonal att vara ett stöd för personer med kognitiv sjukdom vilket görs fördelaktigt genom att tillämpa ett personcentrerat förhållningssätt i omvårdnaden.
Background: Dementia is a disease that affects the memory, speech, intellect and other cognitive functions. The number of people diagnosed will double by 2050. Dementia is often associated with an older population but the number who will be diagnosed before the age of 65 will presumably increase. Being diagnosed with young onset dementia (YOD) is presumably a life-changing event which affects the quality of life (QoL). To further examine the experience of living with YOD is of great importance to future health-care research. Aim: The aim of the study is to describe the experience of quality of life among people with young onset dementia (YOD). Method: A literature review of qualitative studies using an integrative analysis. Result: The analysis resulted in one main theme, two themes and six subthemes. The findings show that QoL among people with YOD is affected negatively by a range of factors, but they manage to use coping strategies to improve QoL. Quality of life varies over time and different people have different perceptions of the concept. Many factors are similar which are presented in the result. Conclusion: Quality of life is a subjective phenomenon that varies over time. The experience of quality of life is empowered by meaningful activity and the ability to preserve the identity. It is important for health care staff to be a support for people with young onset dementia and applying a person centered care-approach can be a key element to this.

Bakgrund: Cancer är ett samlingsnamn på många sjukdomar som drabbar personer oavsett ålder och kön. Personer som får cancerdiagnos genomgår en lång process, med symtom, behandlingar och biverkningar som skapar lidande för personen. Att leva med en obotlig cancersjukdom medför förändringar i personens liv både fysiskt, psykiskt och socialt samt förändringar i vardag. Syfte: var att belysa personers upplevelser av att leva med en obotlig cancersjukdom. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativa vetenskapliga originalartiklar användes för att uppnå syftets mål med denna litteraturöversikt, med användning av databaserna Cinahl och Pubmed. Resultat: Fem huvudkategorier identifierades, samtliga kategorier beskrev patienternas upplevelse av att leva med cancersjukdom. Patienterna hade olika upplevelse av diagnosen. Huvudfynd var att patienterna upplevde maktlöshet som påverkade deras vardagliga liv, förändrad sociala roller och förändrad aktiviteter. Diskussion: Anledningen till att patienterna upplevde psykiska påfrestningar var på grund av den korta övergången från att känna sig frisk till att ha en livshotande sjukdom. Slutsats: Personer som har en cancersjukdom lever med både fysiska och psykiska påfrestningar, vilket påverkade personens sociala nätverk och fritidsaktiviteter. Dessa patienter hanterar sin sjukdom på olika sätt för att klara av vardag. Med stöd av teorin KASAM kan en individen finna lämpliga resurser samt behålla psykiskt välmående trots negativa erfarenheter.

Examinationsdatum: 2021-05-10

SAMMANFATTNING   Syfte; Att beskriva den kvarboendes upplevelser i samband med att partnern flyttar till ett särskilt boende. Metodbeskrivning; Kvalitativ deskriptiv studie med intervjuer av sex kvarboende makar. En modifierad kvalitativ innehållsanalys gjordes, inspirerad av Sandbergs ”Flyttningsprocessen”.   Huvudresultat; I samband med beslutet om flytten beskrivs upplevelser av sorg/förlust, förståelse inför situationen samt behov av information och stöd. Vid genomförandet av flytten beskrivs olika grad av delaktighet. Anpassningen efter genomförd flytt beskrivs utifrån olika grad av kontroll över partnerns liv, påverkan på relationer/eget liv, och i ett senare skede förändrad roll, förändrad relation till partnern och förändrat liv. Att vara delaktig genom hela processen är viktigt för att den kvarboende ska kunna ha viss kontroll över situationen. Den kvarboende får uppleva nya och förändrade relationer i omgivningen. Livsförändringen skapar ensamhet även om familj och vänner finns i omgivningen. Slutsats; Flytten av partnern kan ses som en process för den kvarboende. Processen är mycket individuell och tar olika lång tid. Det finns ett stort behov av information och stöd från vårdgivare och personal på boenden, inför och genom det nya förhållandet. Personalen behöver vara medveten om de olika reaktioner som den kvarboende kan hamna i och stötta dessa.
ABSTRACT Aim: To describe the experiences of senior living at home when his/her partner moves to a home of care.  Methods: Qualitative descriptive study with interviews of six spouses, living by themselves in the previously common home. A qualitative content analysis was done, with inspiration from Sandbergs´ model "Resettlement process". Results: The decision about the resettlement is characterized by grief/loss, understanding the situation and a need of information and support. Performing the resettlement is characterized by various degree of participation. The time after the resettlement is characterized by various degree of control over the spouse’s life and effects on relations/own life, and in a longer time perspective changed roles, changed relationships and changed life. It’s important to the senior still living at home to participate in the whole resettlement process for him/her to still have certain amount of control over the situation. The senior will experience new and changed relationships and this can cause loneliness even if friends and family is getting closer. Conclusion: The experiences of senior living at home when a partner moves to a home of care are an individual process over time. There is a great need of information and support from caregivers during the entire process. The staff should be open to various reactions in the seniors living at home, and respond to them in a supportive way. Keywords: life crises, elderly spouses, home of care.

Uppskattningsvis beräknas idag 10-15 procent av alla par i Sverige vara ofrivilligt barnlösa och denna siffra beräknas stiga i framtiden. Ämnet ofrivillig barnlöshet är tabubelagt och känsloladdat, vilket bland annat kan medföra svårigheter i kommunikationen mellan den ofrivilligt barnlösa kvinnan och sjuksköterskan. Syftet med studien är att beskriva kvinnors upplevelser av ofrivillig barnlöshet. På så sätt avses sjuksköterskan få fler verktyg i själva bemötandet för att kunna utveckla vårdrelationen. Resultatet har sammanställts genom analys av fem självbiografier, gällande kvinnors upplevelser av sin ofrivilliga barnlöshet. Resultatet presenteras i fem teman och elva subteman. Det första temat, Livsvärlden omkullkastas, grundas på tre subteman som beskriver kvinnornas upplevelser av en kropp i obalans, hopp och förtvivlan samt att överlämna sin fertilitet till sjukvården. Det andra temat, Kontrollförlust – Vredens vakuum, baseras på två subteman som beskriver kvinnornas upplevelser av frustration samt ilska och avund. Det tredje temat, Sorgens hemliga lådor, byggs på de två subtemana sorg och tomhet – den osynliga förlusten samt den yttersta okvinnligheten – ett utanförskap. Det fjärde temat, Existentiella tankar, grundas på två subteman, varför just jag samt skam och skuld. Det sista och femte temat, Återtagandet av kontrollen, baseras på två subteman som beskriver vändpunkten – att begrava en barnönskan samt avslutet. Diskussionen behandlar huruvida kvinnorna kommer till acceptans över sin barnlöshet samt att det inte finns någon bra applicerbar krismodell för infertilitetskrisen. Vidare diskuteras den livslånga sorgen och de konsekvenser det får på framtida barnbarnlöshet.

Program: Sjuksköterskeutbildning

Uppsatsnivå: C

Bakgrund: Det har visat sig att äldre, i västvärlden, utgör den grupp som begår flest självmord. Hög ålder medför nedsatt reservkapacitet och minskat motstånd mot yttre påfrestningar. Många äldre drabbas av depression, vilket är den vanligaste behandlingsbara riskfaktorn för livsleda och suicid. Samtidigt upplevs ofta ångest. Orsaker till livsleda kan vara en separation från en livspartner, genomgång av en dramatisk livsfas eller somatisk sjukdom. Självmordsbenägna patenter, som kan sägas vara i en existentiell kris, kräver särskild vård vid inläggning. Vårdpersonal har upplevt det viktigt att bemöta patienter med livsleda men inte alltid tyckt att de har möjlighet på grund av tidsbrist, stress och för lite kunskap. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av att identifiera äldre patienter i psykiatrisk vård som känner livsleda och kanske inte längre vill leva och hur sjuksköterskor kan ha ett stödjande bemötande av dessa patienter och därmed främja deras psykiska hälsa. Metod: Fem semistrukturerade intervjuer gjordes med sjuksköterskor på en avdelning med inriktning att vårda äldre patienter med psykisk ohälsa. Resultat: Utifrån intervjuanalysen framkom två kategorier med vardera tre subkategorier. Kategorin Identifiering av patienter med livsleda hade subkategorierna Verbal - och icke verbal kommunikation, Åldrandets innebörd och Dödsönskan. Den andra kategorin, Stöd av patienter med livsleda hade subkategorier Acceptans, Bemötande och Vårdande miljö. Informanterna i studien uppfattade och bemötte patienternas livleda i sitt arbete och bemötte dem med psykiatrisk och somatisk vård. Genom stödsamtal, lyhördhet för de äldres behov och förutsättningar, uppmuntran till aktivering på de äldres villkor bemötte de på ett pedagogiskt vis de äldre patienterna i deras existentiella kris. Diskussion: Resultatet diskuterades i relation till resultat och litteratur. Det som framkommit i studien är att informanterna på valda avdelning på ett lyhört sätt adresserade de äldres problem och bemötte dem på ett pedagogiskt vis och med stor kunskap om de äldres problem och förutsättningar.
Background: It has been shown that elderly, in the western world, is the age group who commits the most suicides. An elderly person has a lower capacity and a lesser ability to come to terms with trying circumstances. The aging process influences psychological quickness, ability to adjust and sense of memory. Elderly are often subjected to depression, which is the most common treatable risk factor for weariness of life. Anguish is often experienced simultaneously. Reasons for weariness of life could be a separation from a partner or spouse, to go through a dramatic life phase or physical illness. Often an existential life crises is experienced and a feeling of standing on one’s own in life. Suicidal patients who experience a life crises demand special care when hospitalized. Nursing staff perceive it as important to treat patients who experience weariness of life but they do not always feel that they have the capacity to do so due to stress and lack of time and knowledge. Aim: To describe nurse ́s experiences of identifying and caring for elderly patients in psychiatric care who experience weariness of life and who might no longer want to live. Method: Five semi structured interviews were done with nurses on a ward specialized on psychiatric care of the elderly. Inductive content analysis has been used to analyze the interviews. Results: The analysis resulted in two categories: Identifying patients who experience weariness of life and Supporting patients who experience weariness of life. Three subcategories Verbal - and nonverbal communication, The signification of aging and Wishing to die are included in the category Identifying patients who experience weariness of life. Subcategories Acceptance, Caring and Environmental influence belong to the category Supporting patients who experience weariness of life. The informants in the study understood the elderly patient’s feeling of weariness of life and cared for them with psychiatric and somatic nursing. Through supporting conversation, a sensitive and empathic approach to the needs and conditions of the elderly, they encouraged them to become more active on their own terms. The informants treated the elderly with pedagogical sensitivity to support them in their existential crisis. Discussion: The results are discussed in relation to articles and literature and also in relation to the chosen theoretical basis of the study.