Academic literature on the topic 'Leken som verktyg'

Abstract: Autobiography can be thought of as, among other things, a speech of defence. The Estonian-Finnish author Hella Wuolijoki started writing her autobiography in prison and it very much reads as a legitimization of her political life choices. The article investigates how Wuolijoki depicts her own politicization, and how she plays with different author names in order to destabilize a taken-for-granted author position. The material used is her three part autobiography/memoirs, in which she explicitly declares that she is less interested in the facts of her life, but rather wants to keep them in their original memory-form. This gives her the freedom to recount events she deems important for her self-formation, rather than events or general interest. Feminist and autobiographical theory is used as a tool to investigate how dislodging the authorial position can open new ways of emphasising a woman’s political development. Thus, the literary formation of a political and feminist persona can be studied through her works. In this article I relate Wuolijoki’s writing to a way of theorizing the position of the political woman that could be found in Alexandra Kollontai’s pamphlet on the socialist New Woman written in 1918. The article analyses how Wuolijoki legitimizes her political activities by recounting her life as always intricately connected to contemporary political events. The article shows that political autobiography is a concept that can open new perspectives on women’s life writing and that the construction of an autobiographical persona that combines the concepts of woman and political may rely, as in this case, on types or models found in literature rather than life. Swedish: Självbiografi kan ses som, bland annat, ett försvarstal. Den estnisk-finska författaren Hella Wuolijoki började skriva sin självbiografi i fängelset för att legitimera sina politiska livsval. Artikeln undersöker hur Wuolijoki skildrar sin egen politisering och hur hon leker med olika författarnamn för att destabilisera en förgivet tagen författarposition. Det analyserade materialet utgörs av hennes självbiografi/memoarer i tre band i vilka hon explicit deklarerar att hon är mindre intresserad av fakta och snarare vill behålla händelserna så som hon minns dem. Detta ger henne friheten att behandla skeenden som hon anser viktiga för sin egen formering snarare än sådant som kan vara av allmänintresse. Feministisk och självbiografisk teori används som ett verktyg för att undersöka hur förskjutningen av författarens ställning kan öppna nya sätt att betona en kvinnas politiska utveckling. I artikeln jämför jag Wuolijokis skrivande med Alexandra Kollontajs sätt att teoretisera den nya kvinnan i pamfletten den socialistiska Nya Kvinnan från 1918. Artikeln analyserar hur Wuolijoki legitimerar sina politiska aktiviteter genom att ständigt relatera till samtida politiska händelser. Artikeln visar att en läsning ur ett politiskt självbiografiskt perspektiv kan öppna för nya perspektiv för kvinnors life-writing och att konstruktionen av ett självbiografiskt persona som kombinerar begreppen kvinna och politik, åtminståne i det här fallet, är beroende av typer och modeller som finns i skönlitteraturen snarare än livet.

Abstract: This article is a theoretical exploration with the aim of discussing an ontological basis for space and materiality as educational resources in kindergarten. Attention is directed on children’s play experiences interacting with space and materiality, and how children use and create space. The metaphors front stage, space in between, and backstage (inspired from Erving Goffman, 1969), which form the study's main findings, are used as the backdrop for the issue and analyzes. The empirical material used in this exploration has been collected with an ethnographic methodological approach in two kindergartens. Maurice Merleau-Ponty’s (1962) focus on bodily experience and presence in space, along with concepts from Latour’s (2005) actor-network theory, is used to explore the data. The article contributes with theoretical tools for professionals in kindergarten teaching, to shed light on the importance of space, materiality and play in children's everyday life in kindergarten.Sammendrag: Denne artikkelen diskuterer et ontologisk grunnlag og er en teoretisk utforskning av rom og materialitet som en pedagogisk ressurs i barnehagen. Oppmerksomheten er rettet mot barns lekeerfaringer i samspill med rom og materialitet, og hvordan barn bruker og skaper rom. Metaforene hovedrom, mellomrom, og bakrom (inspirert fra Erving Goffman, 1969), som danner studiens hovedfunn, blir brukt som et bakteppe for problemstilling og analyser av det empiriske materialet fra to barnehager. Maurice Merleau-Ponty publikasjoner The Phenomenology of Perception (Merleau-Ponty, 1962) med sitt fokus på kroppslig erfaring i levd rom, blir brukt sammen med begreper fra Latours aktør-nettverksteori (Latour 2005) til å utforske hvordan rom og materialitet kan være pedagogiske ressurser. Artikkelens kunnskapsbidrag er å presentere et teoretisk verktøy for barnehageprofesjonen og kunnskaper om lekens betydning i barns hverdag i barnehagen.

Syftet med det här examensarbetet är att visa på hur man med leken kan hjälpa barn att utveckla samspelet. Uppsatsen utgår från följande frågeställningar: Vad har leken för betydelse för samspelet? På vilka sätt kan man arbeta med leken för att utveckla samspelet? Metoden som användes var kvalitativ enkät. Fem personer som arbetar i förskolan fick besvara enkäten skriftligt. Resultaten visar att informanterna anser att lekens roll är viktigt för barns samspel. I leken tränar barnen turtagning, samförstånd och ömsesidighet. De tränar bearbetning av känslor, upplevelser och erfarenheter. För att samspela bra krävs även god kommunikation, samarbetsförmåga, lyhördhet, förståelse för andra, inlevelse, empati, minne, drivkraft och bra språk. Det är viktigt med närvarande pedagoger som vägleder och stöttar barnen. Barnen måste också ha lugn och ro när de leker och få möjlighet att leka färdigt.

The present study deals with the importance of play for children's learning in preschool. The purpose is to investigate the importance of play for children's learning in preschool from a pedagogue’s perspective. The study is based on two issues: How does the pedagogue´s who were interviewed reason about the impact the play has on children's development? How does the pedagogue´s approach to make play a learning situation? The empirical data is based on semi-structured interviews with four preschool pedagogue´s. The present study was interpreted using the theories of Vygotsky’s sociocultural theory, educational developing theory, psychoanalytic theory of play and also cognitive theory of play. A general conclusion of the study shows that the pedagogue’s really believe that the play has a huge impact on children’s development, for example their language development. At the same time, the pedagogue´s believe that as an educator you have to be available and provide nutrients to the play, to make the play into a learning situation. The pedagogue´s can also do exercises to develop different skills.

Lek tillsammans med andra barn kan vara barns sätt att lära sig det sociala samspelet för att utvecklas emotionellt och intellektuellt. Många barn tillbringar långa dagar i förskolan och därmed är förskolepersonalen betydelsefull för deras utveckling i bl.a. lek. En stor utmaning för dem är att hjälpa barn som inte förstår och behärskar andra barns leksignaler.

 

Undersökningens syfte har varit att studera vilket synsätt personal i förskolan har på barns lek samt vilka arbetssätt och metoder de använder för att hjälpa barn som saknar förmåga att leka tillsammans med andra barn. Undersökningen genomfördes med ostrukturerade intervjuer med åtta intervjupersoner. Forskning visar att pedagogen är en förebild för barns lek samt att pedagogen är en del av barnens lärande och utveckling i förskolan. Pedagogens uppgift är i så fall att visa på lekens möjligheter i förskolan för att leken ska utvecklas.

 

I förskolan förväntas barn kunna ingå i en stor grupp och samspela med andra barn. Tidigare forskning visar att i leken lär sig barn samförstånd, turtagande, ömsesidighet och empati. Forskning visar att pedagoger själva bör veta vad lek är och ha ett lekfullt förhållningssätt för att kunna hjälpa barn till lek. Den här undersökningen redovisar sex förskollärare och två barnskötares uppfattningar om att leken är det viktigaste i förskoleverksamheten. Intervjupersonerna framhåller att det är genom lek barn lär sig sociala lekregler. Resultatet visar också att det är i leken som barnen lär sig att samspela med andra barn. De barn som inte kan leka tillsammans med andra barn går miste om sociala egenskaper och färdigheter enligt respondenterna. De intervjuade uppfattar dessa egenskaper som nödvändiga för att barn ska kunna fungera tillsammans med andra människor senare i livet. Intervjupersonerna uttrycker att det är deras uppgift att se till att ge alla barn möjligheter och förutsättningar att kunna leka tillsammans med andra barn. En slutsats i undersökningen är att de vuxnas arbete i förskolan, med barn som inte leker, kan stimulera och utveckla barns leksignaler som barnet behöver förstå för att kunna leka och samspela med andra barn. Här kan den vuxna i förskolan finnas med som stöd och ge barnet redskap till lek för att synliggöra de regler som finns för barns gemensamma lek.

 

 

 

Syftet med denna uppsats var att undersöka fritidslärares förhållningssätt till lek som ett pedagogiskt verktyg för att främja socialt samspel i fritidshemmet. I uppsatsen intervjuades fritidslärare från tre olika fritidshem som vi författare har en anknytning till. Vi använde kvalitativ metod och semistrukturerad intervjuform när vi intervjuade sex fritidslärare som arbetar med elever från årskurs F-3. I uppsatsen konstateras att det inte finns mycket tidigare forskning men vi har synliggjort en del. Vårt resultat visar att fritidslärarna vi intervjuat anser att leken har en viktig funktion och är väsentlig i elevernas sociala samspel. Men att använda leken som ett pedagogiskt verktyg för att främja socialt samspel för fritidslärarna är alla inte lika eniga om. Vår teoretiska grund vilar på ett sociokulturellt perspektiv, där lärandet och utvecklingen bidrar till kommunikationen och för det sociala samspelet för eleverna, som i grunden baseras på den enskilda elevens erfarenheter oc h kunskaper. Lev S Vygotskij är en av teoretikerna bakom den sociokulturella teorin. Vygotskij anser att lek handlar om att få grepp om sociala regler och normer som eleverna lär sig i leken.

I denna uppsats behandlas begreppet ”lek i klassrummet”. Undersökningen omfattar lärarens uppfattning och användandet av leken i klassrummet som inlärningsmetod, samt elevernas uppfattning om lek och dessa ev. lekfulla inlärningssituationer. Våra två huvudfrågor är: Hur undervisar lärarna på ett lekfullt sätt i klassrumsundervisningen? Hur upplever eleverna lärarnas lekfulla inlärningssituationer? För att besvara dessa huvudfrågor använde vi oss av ytterliggare frågeställningar. Syftet med vår undersökning är att undersöka och förstå hur elever och lärare upplever de lekfulla inlärningssituationerna, samt dess innebörd och betydelse. Vi ställer oss frågan om dessa situationer upplevs på lika sätt eller om de uppfattas olika av deltagarna i undersökningen. Hur givande är de för eleverna? Uppfattar flickor och pojkar lektionerna olika? Hur krävande är det för lärarna att planera och genomföra detta? Finns det några hinder med att integrera leken i undervisningen? Genom kvalitativa intervjuer och ostrukturerade observationer samt enkäter fick vi, utifrån lärarna och barnens perspektiv, fram vårt resultat. Resultatet som framkom är att lek skapar lust i den bemärkelsen att det utgår från barnens erfarenheter och i leken är eleverna sig själva. Leken är också ett formande av ny kunskap som skett i ett dialogiskt samspel med andra. Klasslärarnas definition av lek speglar av sig på deras elever.

BakgrundLek har en stor betydelse för människans utveckling, då den ger oss spänning, glädje och lust. Leken är nära kopplad till fantasi och barn utforskar sin omgivning och formar sin personlighet genom lek. Leken är en arena där barn lär och utvecklas av och med varandra. Pedagoger skall i leken inta en medupptäckande roll samtidigt som pedagogen stöttar, utvecklar och driver lekaktiviteten framåt.SyfteI vår studie vill vi få kunskap om och analysera pedagogers syn på lekens betydelse för barns utveckling samt få kunskap om hur pedagoger använder sig av leken som ett pedagogiskt verktyg i förskoleklassen.Metod Vår metod är kvalitativ och vi har inspirerats av etnografi i vårt val av forskningsansats. I vår undersökning har vi observerat sex pedagoger, genomfört fältsamtal samt intervjuat fyra förskollärare i fyra förskoleklasser vid fyra skolor. ResultatResultatet visar fyra förskoleklassers användning av lek. Pedagogernas syn på lek och dess betydelse var lika, skillnader fanns i lekens användning i det vardagliga arbetet. Lekens syfte i de olika förskoleklasserna var något som skiljde sig. I vissa förskoleklasser användes leken främst genom att introducera ett nytt moment och under avkoppling och pauser från det vardagliga arbetet. Vi har funnit likheter i pedagogers deltagande i barns lek.
Program: Lärarutbildningen

Syftet med denna studie är att undersöka hur leken kan användas som pedagogisktverktyg i förskolan för att stimulera barnets sociala utveckling. Det har genomförtsobservationer och intervjuer för att få fram resultatet, som visade att leken har encentral betydelse för hur barnet utvecklas socialt. De pedagoger och barn som medverkat i denna studie har bidragit med värdefull information som visar påpedagogens roll i barnets sociala utveckling. Pedagogernas sätt att arbeta med lekenvisade sig ha en koppling till hur de ställde sig till lekens betydelse för barnetsutveckling. Trots att resultatet visar på olika sätt att arbeta med leken, framgårpedagogernas positiva syn på leken i olika utsträckning. Pedagogerna är dock överensom att leken är ett centralt begrepp i förskolan och att den behöver ha en given plats ibarnets vardag.

Syftet med studien är att bidra till kunskap genom att belysa pedagogernas uppfattning och erfarenheter av lekens betydelse i undervisningen. Hur leken används kan trots allt ändras beroende på pedagogens uppfattning. Jag har gjort en kvalitativ studie som är byggd på intervjuer. Till hjälp har jag använt tidigare forskning som berört mitt forskningsområde. Resultatet av studien visar att pedagogerna anser att leken är lärorik och betydelsefullt för barns utveckling och inlärning. Pedagogerna uppfattar lek som ett verktyg och använder den på olika sätt i sin undervisning, för att förstärka lärandet, att göra undervisningen lustfylld och som en social aktivitet. Resultatet av min undersökning kan vara till nytta för mig i mitt kommande yrke. Mitt arbete kan bidra med ökad förståelse till professionen och bidra med kunskap om lekens betydelse i verksamheten. Både resultatet i min studie och tidigare forskning visar att leken är grundläggande för barns utveckling och lärande.

2020-06-08

Syftet med studien är att belysa hur förskollärare konstruerar sitt arbete med barns språkutveckling genom att lyfta fram barns interaktion i lek utifrån förskollärares perspektiv. I vår studie har vi använt oss utav en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer när vi har undersökt hur förskollärare beskriver sitt arbete med barns språklärande i deras lek samt hur förskollärarna beskriver barns interaktioner i leken som sker på förskolan. Vidare har vi använt oss utav en kvalitativ innehållsanalys när vi analyserade materialet. Studien lyfter fram förskollärarnas arbete utifrån vad ett urval förskollärare berättar i intervjun tillsammans med studiens författare, deras syn på sig själva, deras tillgänglighet i barns lek och vikten av att arbeta med barns språklärande. I studien skrivs det även fram hur olika förskollärare konstruerar sitt arbete med språklärande utifrån vad de berättade i intervjuerna, dels på grund av barngrupp och arbetslag men även deras syn på sig själv som förskollärare i form av vilken roll de intar vid barns lek. Utifrån förskollärarnas verbala berättande visar resultatet att leken är viktig för barns verbala språk och därmed är det viktigt som förskollärare att vara en delaktig och närvarande pedagog och på så vis interagrera språket i barns lek. Med hjälp utav aktuell forskning belyser studien vikten av att använda leken som ett hjälpmedel, ett verktyg eller en plattform för barns utveckling och inte bara för nöjets skull. Till skillnad från den tidigare forskningen vi studerat, belyser vår studie där våra intervjuer ligger till grund, där förskollärarna berättar att leken skapar en viss trygghet hos barnen samt är en viktigt faktor för att barns språkliga utveckling ska kunna ske.