Dissertations / Theses on the topic 'Kartanot'

Denna studie undersöker hur lärare arbetar med kartor i skolan och hur elever uppfattar användandet av kartor, både i skolan och i vardagslivet. Hur lärare uppfattar förändringen i mötet med kartan genom bytet från Lpo 94 och Lgr 11 kommer också att belysas. För att få svar på dessa frågor har åtta stycken intervjuer av lärare på högstadiet samt fyra fokusgrupper innehållande fyra elever styck genomförts. I intervjuerna uppger lärarna att det idag finns en bristfällig helhetssyn gällande kartan hos eleverna, fokus ligger ofta på ett litet område. Lärarna anser att denna utveckling inom ungdomars kartuppfattning påverkas av dagens teknik, som till exempel GPS där fokus ligger på start- och slutpunkten. Både papperskartor och digitala kartor är nödvändiga för att skapa en strukturerad världsbild där fokus ligger både på det lilla och på det stora menar lärarna. Fem av de intervjuade lärarna anser att de behöver mer kompetens gällande IT för att kunna använda sig mer av digitala kartor. I fokusgrupperna ansåg först de flesta eleverna att de inte mötte kartan överhuvudtaget i vardagslivet, men efter diskussion framgick det att de möter någon form av karta varje dag, som till exempel i dator/Tv-spel, checkar in på ett ställe med Facebook eller söker reda på en adress med hjälp av Google Maps. Bland de 16 elever som var med i fokusgrupperna ansåg 12 stycken att både papperskartan och den digitala kartan behövdes i undervisningen. De ansåg att den digitala kartan, då framförallt Google Earth, var ett roligare verktyg och gjorde lektionstillfällena mer intressanta, men de menade på att en papperskarta ger en bättre helhetsbild av området man skulle undersöka.
This study examines how teachers use the map as an educational aid in school and how students perceive the use of maps, both in school and their every-day life. How do the teachers perceive that the use of maps have changed with the update of the curriculum, from Lpo 94 to Lgr 11 is also going to be elucidated. To answer these questions, eight interviews with junior high school teachers and four focus groups consisting of four students each were done. During the interviews, the teachers stated that students today have a flawed/inadequate/deficient comprehensive view of the map, where focus often lies on a small area. The teachers regard this development of students’ perception of the map as a product of today’s technology, for example GPS where focus lies on finding the starting and ending points. Both paper and digital maps are essential when creating a structured view of the world where focus is both on the small and the big, according to the teachers. Five of the interviewed teachers stated that they need more knowledge about the technology to be able to use digital maps more. In the focus groups, most of the students primarily stated that they did not meet the map at all in their every-day life, but after discussion it was made clear that they meet some kind of map every day, for example in computer/video games, checking in somewhere on Facebook or finding an address with the help of Google Maps. Among the 16 students that participated in the focus groups, 12 stated that both the paper map and the digital map were needed in the education. They think that the digital map, especially Google Earth, is a funnier tool and make the lessons more interesting, but they stated that a paper map provides a better comprehensive picture of the designated area.

Syftet med denna uppsats är dels att belysa kartans möjliga dimensioner i undervisningen, se hur eleverna upplever kartarbetet samt se vad läroplanen och kursplanerna säger om kartarbetet. Då läroplaner och kursplaner ändras med tiden var det också intressant att se om det har skett någon förändring över tid gällande kartografin. För att nå mitt syfte genomförde jag en empirisk undersökning. Totalt 60 elever fick genomföra en enkätundersökning samt en kartuppgift. Elevernas undervisande geografilärare intervjuades därefter, detta för att få en djupare förståelse för hur eleverna hade svarat på undersökningen. Det visade sig att de flesta eleverna hade en god attityd till geografiämnet och kartarbetet och att deras kartkunskaper var relativt bra. Hur mycket kartan användes i undervisningen och vilken typ av kartor som tillämpades var dock något som varierade väldigt mycket. Eleverna som använde kartor mycket i undervisningen visade att de hade mer förtrogenhet med kartan under uppgiften som genomfördes.

Syftet med vår undersökning är att bilda oss en uppfattning om hur elever i årskurs nio arbetar med och tolkar kartan när de är sammansatta i grupp. I undersökningen har vi använt oss av kvalitativa metoder i form av videoobservationer samt läst in oss på relevant litteratur kring ämnet. Våra resultat från undersökningen visade att eleverna klarar av att använda kartan som redskap i skolan och ett flertal av eleverna visade prov på verklighetsanknytning i sina resonemang. Vidare såg vi att endast ett fåtal elever lyckades använda sig av någon form av termspråk i sina diskussioner. När vi studerade samarbetet eleverna emellan visade det sig att deras roller är väl utstakade och lätta att följa. De brister eleverna visade sig ha med kartan som redskap bekräftar tidigare forskningsresultat, dock anser vi att de elever vi observerat inte har några större svårigheter att använda sig av kartan som redskap i skolan.

Detta arbete har som syfte att åskådliggöra högstadieelevers mentala kartor och dess kunskaper om storleksrelationer på världskartan. Som uppföljning av detta är ett ytterligare syfte att presentera tillvägagångssätt för att kunna arbeta med den mentala kartan för att få denna att i en högre grad överensstämma med verkligheten.                              Som bakgrund till elevernas mentala kartor presenteras hur olika länder representeras i media och vilket utrymme dessa får, samt att läroböcker i geografi från fyra olika förlag analyseras rörande deras presentation av världskartan.                              För att kartlägga elevernas kunskaper om storleksrelationer på världskartan har en enkätundersökning gjorts med 137 högstadieelever i en svensk grundskola. Resultatet av enkätundersökningen presenteras, analyseras och sätts i relation till tidigare forskning. Utifrån resultatet av enkätundersökningen och analysen av tidigare undersökningar görs ett försök att presentera arbetsmoment och strategier för att motarbeta de avvikelser som uppmärksammats mellan elevernas mentala kartor och den faktiska jordgloben.

Syftet med denna studie är att utreda hur och varför Halmstadsutställningen anordnades 1929. Studien avser dels att svara på vilka aktörer som var verksamma bakom och under utställningen, dels vad de hade för syfte med densamma. Halmstadsutställningens syfte såväl som dess innehåll blottläggs av studien och sätts in historiskt i ett nationellt och internationellt utställningsperspektiv. Teoretiskt används ett platsmarknadsföringsperspektiv för att analysera hur utställningen användes för att framställa Halmstad och Halland. Materialet för undersökningen utgörs huvudsakligen av artiklar i dagstidningar och då främst Hallandsposten samt broschyrmaterial och drätselkammarprotokoll. Resultatet visar att Hallands Hantverksdistrikt tillsammans med Halmstads stad gav upphov till utställningen och att dess innehåll präglades av enskilda aktörer. Deras respektive syften handlar om att marknadsföra staden eller privata intressen på olika sätt. Undersökningen visar även att det finns tydliga kopplingar mellan Halmstadsutställningen och tidigare utställningar i historien.

Syftet med denna studie är att undersöka hur elever tar till sig kartkunskapen i skolan, och hur de bibehåller den. Elevernas syn på kartor och dess betydelse undersöks också. Undersökningen har gjorts i en 8:e klass som dels har följts under en period, där eleverna har fått göra ett och samma karttest vid tre olika tillfällen, dels en undersökning om elevernas möjlighet till att identifiera delar av en helhet (kartan). Resultatet visar att elevernas kartkunskaper är låga, men med undervisning tar de till sig kartkunskap och bibehåller den. Elevernas inställning till kartor visar att eleverna överlag tycker att det är intressant och viktigt att kunna orientera sig med kartor.

På vilka sätt kan kartor hjälpa oss i dagens samhälle? De flesta av oss har tillgång till en karta med GPS när som helst, i våra telefoner. Behöver vi kartan i vårt dagliga liv på andra sätt än genom denna (ganska) exakta positionering? Det är några av frågorna som ställs i detta examensarbete, där kartan undersöks som metod och byggare av kunskap. I detta arbete har mitt intresse för kartor slagits samman med ett hantverksnära arbetssätt. Undersökningarna präglas också av nyfikenhet och formexperimenten genomförs i material som textil, sand och papper. Genom dessa experiment försöker jag vidga vår bild av hur en karta ska se ut. Kartornas språk och teorier undersöks för att kunna befästa kartan som en relevant metod. Under processen ligger själva byggandet av kunskap i fokus, så väl som att visa på att vi alla kan göra våra egna kartor. Undersökningen avslutas med en gestaltning där jag ger mottagaren en chans att ta del i och medverka i arbetet i form av en kartografisk verkstad. Genom kartor kan vi skaffa oss en ökad kunskap och förståelse om vår omvärld och oss själva, som kan leda till ett mer hållbart samhälle.
In this project my interest in maps has merged with a craftsmanlike approach. I try to broaden our view of what a map should look like and to confirm the methodological relevance of maps. The study includes form experiments in materials like textiles, sand and paper. Knowledge building is in focus during the process, as well as demonstrating that we can all make our own maps. The project concludes with a visualization where the recipient is given the chance of contributing to the work in the form of a cartography workshop. It is my belief that maps can increase our knowledge and understanding of the surrounding world as well as of ourselves, which may lead towards a more sustainable society.

Background: The aim of this study is to investigate if the rural areas in the middle of Sweden offer the same possibilities for young artists/cultural workers to develop their art work in the same way as the bigger cities can do. Objective: I wanted to find answers to three questions: What is the meaning of a place for an artist/cultural worker? How is the artwork connected to attitudes, norms and values of a place? Is there a relation between existing cultural policy, the artwork and the importance of a place? Methods: The study is based on deep interviews with three cultural workers who have returned to their native place of birth after living in bigger cities for several years. The theoretical framework in the investigation is based on Richard Florida, Högni Kalsö Hansen, Lars Aronsson, Gun Jonsson among other researchers. Results: The study show the possibilities a place can offer are important for cultural workers. It doesn’t matter if the place is a small town or a big city. The result show that a smaller place even have better possibilities as it gives easier access to public authorities and to coworkers. The positive attitude towards entrepreneurs also give good condition for making your own business. The negative attitude that the rural areas are only for losers, and that the city is the place for those who want success, and also the way culture entrepreneurs have to deal with an attitude that culture is nothing to pay for, makes it difficult for those who want to make a living as a culture entrepreneur. These attitudes along with the lack of higher education locally within the field of culture, can contribute to the lack of human capital and cultural capital in the region. Conclusions: The analysis makes it clear that politicians have the responsibilities and the possibilities to make changes and to give support to these cultural workers who want to make a change in the society. Key words: creative class, rural areas, young artists, cultural workers, cultural policy.

Den här uppsatsen analyserar hur geografiämnets identitet framträder i den svenska gymnasieskolans geografiundervisning i syfte att studera på vilket sätt skolämnet geografi har förändrats över tid. Undersökningens fokus har riktats mot de statliga styrdokument som innehåller skrivningar om skolämnens syften, innehåll och kunskapskrav, nämligen kursplanerna. Det empiriska material som använts för att studera förändringen av skolgeografin är alltså de tre senaste kursplanerna för geografi på gymnasienivå sedan ämnet återintroducerades i och med 1994 års läroplansreformer. För att analysera materialet har jag tagit hjälp av den tidigare forskningens teoretiska utgångspunkter gällande begrepp som didaktik, läroplansteori och geografiska traditioner. Jag har sedan använt mig av en kvalitativ textanalys med diskursiv ansats. Resultaten av studien visar att det skett förändringar men att det dominerande syftet med geografiundervisningen kan kopplas till den samhällsvetenskapliga traditionen av geografi. Jag finner därmed att skolgeografin har en sammanhållen identitet.

Den pågående utvecklingen med informationssystem och den ökade tillgången till information via dessa system ökar kraven på den militära personalen att hantera denna stora mängd information. Information om aktörer i ett stridsområde samt den terräng aktörerna befinner sig i är en förutsättning för att genomföra militära operationer. Som följd av denna informationsmängd behöver informationssystemen utvecklas för att kunna ge bättre beslutsunderlag. Syftet med uppsatsen är att undersöka vilken militär nytta man skulle kunna uppnå med ett geografiskt informationssystem (GIS) för beslutsfattarna i en militär insats. Dessutom skall uppsatsen undersöka hur ett GIS bör vara utformat för att stödja personalen med beslutsfattande. Undersökningen sker genom både komparativ litteraturstudie och beskrivning av teorier och metoder. Resultatet pekar på att GIS bör kunna bidra till den militära nyttan med att möjliggöra ett informationsöverläge gentemot en motståndare. Vidare pekar resultaten på att rätt design på GIS underlättar för användaren men att det ändå krävs utbildning för att nyttja GIS fullt ut.
The ongoing development of information systems and the increased availability of information through these systems increase the demands on the military personnel to handle this large amount of information. Information on participants in a battle area and the terrain actors find themselves is a prerequisite to conduct military operations. As a result of all this increased informa-tion the information systems needs to developed to provide a better basis for deci-sions. The purpose of this paper is to examine which military benefit could be achieved with a geographic information system (GIS) for decision makers in a military opera-tion. In addition, the paper will investigate how a GIS should be designed to support staff with decision making. The survey is done by both comparative literature and description of theories and methods. The results indicate that GIS should be able to contribute to the military benefit to enable information superiority over an adversary. Furthermore, the results show that the correct design of GIS makes it easier for the user but it still requires training to use GIS in full.

Olivia Simson, KGGC01, Karlstads universitet, Institutionen för Samhälls- och livsvetenskaper avd. för Geografi och Turism. Att sätta Sverige på kartan - En jämförelse av två Sverigerepresenterande hemsidor.

Syftet med uppsatsen är att undersöka hemsidorna för Svenska Institutet och Svensk Turism AB för att se vilka gemensamma nämnare dessa har och om någon av dem redogör för geografiska regioner och på vilket sätt om så är fallet.

 

Tonvikt har i litteraturstudierna lagts på hur Sverige och svenskar beskrivs, vilken bild man försöker ge omvärlden av sig själva samt hur de geografiska regioner som finns i Sverige skiljer sig från varandra. Skillnaderna mellan dessa regioner och orsaken till detta berörs också. Empirin består av den information som ges på nämnda hemsidor och hur dessa beskriver Sverige geografiskt.

 

Svenska Institutet skildrar Sverige på ett återhållsamt sätt geografiskt. Lite information ges om det svenska folket och hur det är att leva i Sverige. Det som framhävs är det svenska internationella arbetet, svenska nätverk på olika plan på olika områden och Svenska Institutets roll i det hela.

Svensk Turism framställer Sverige som en naturälskande nation med rikt kulturutbud, också utan att beröra hur svenskar lever. En egen regional indelning har gjorts av Sverige för att kunna presentera det landet erbjuder på ett fördelaktigt sätt. Här ges emellertid mer information om hur det svenska samhället fungerar på en vardaglig nivå.

 

Feminism as a tool has lately been used more frequently by governments and institutions, but has been criticized for only representing a Western point of view which has ignored perspectives of women in the so-called Global South. This thesis aims to investigate if Canada, in its recently launched Canada’s Feminist International Assistance Policy, describe women in developing countries from a Western view or if they have incorporated a postcolonial perspective in their policy. By applying a feminist postcolonial theory on Canada’s feminist development policy and with the inspiration of Norman Fairclough’s critical discourse analysis, a shift in in the creation of subject positions of women in developing countries was noticed. The concluding remark emphasize that Canada should keep the postcolonial thought in mind while exercising their policy in the field of development in order to gain trust in the feminist belief.

Feminism as a tool has lately been used more frequently by governments and institutions, but has been criticized for only representing a Western point of view which has ignored perspectives of women in the so-called Global South. This thesis aims to investigate if Canada, in its recently launched Canada’s Feminist International Assistance Policy, describe women in developing countries from a Western view or if they have incorporated a postcolonial perspective in their policy. By applying a feminist postcolonial theory on Canada’s feminist development policy and with the inspiration of Norman Fairclough’s critical discourse analysis, a shift in in the creation of subject positions of women in developing countries was noticed. The concluding remark emphasize that Canada should keep the postcolonial thought in mind while exercising their policy in the field of development in order to gain trust in the feminist belief.

Det senaste decenniet har fokus riktats mot hur vi med gemensamma åtaganden kan bidra till ett mer hållbart samhälle. En del i utvecklingen handlar om att främja mer hållbara konsumtionsmönster, där det nationella programmet Sharing Cities Sweden finansierar olika delningsprojekt som ska hjälpa invånarna dela mer och konsumera mindre. Inom Sharing Cities Sweden har konceptet Smarta Kartan utvecklats genom ett idéburet offentligt partnerskap mellan den ideella föreningen Kollaborativ Ekonomi Göteborg och Göteborgs stad. Smarta Kartan är en digital tjänst som visualiserar delningsinitiativ i en stad, där målet är att öka deltagandet i delningsekonomin och främja en växande delningskultur. Umeå är en av testbäddarna inom Sharing Cities Sweden som under 2020 planerar att lansera sin egen version av kartan. Med Coompanion Nord som huvudansvarig vill Umeå identifiera hur olika aktörer kan organiseras och samverka för kartan. Denna uppsats skrivs därför på uppdrag av Coompanion Nord. Studiens huvudsakliga syfte är att ge förslag på hur den digitala delningstjänsten Smarta Kartan bör organiseras i Umeå genom samverkan mellan olika aktörer. Genom att kartlägga olika aktörers förväntningar, attityder samt behov ska studien presentera konkreta förslag på hur delningstjänsten kan drivas. Studien ska även bidra till ökade insikter för hur Umeå Kommun kan främja arbetet med delningsekonomi baserat på olika aktörers involvering och roller. Vidare är syftet att skapa en förståelse över hur andra städer arbetat med Smarta Kartan och ge vägledning inför framtiden. Med detta som utgångspunkt har studien utgått från följande centrala frågeställning: Hur kan Smarta Kartan organiseras för att bli framgångsrik? Den teoretiska referensramen inkluderar studier på partnerskap, motivation, plattformar, nätverk, ekosystem och roller. Baserat på tidigare forskning skapades tre teman som har varit vägledande för vår studie: (1) Partnerskap & samverkan, (2) Rollfördelning & ansvar samt (3) Potential till att stimulera delning i en stad. Vi har utgått från en kvalitativ ansats där åtta semistrukturerade intervjuer genomförts med representanter från Umeå, Göteborg, Malmö, Karlstad och Sjuhärad, som alla är i olika faser i arbetet med kartan. Det empiriska materialet bidrar med förväntningar, lärdomar och erfarenheter och beskriver hur städerna arbetat med kartan på olika sätt. Därtill identifieras gemensamma möjligheter och utmaningar som berör tid, finansiering, motivation och engagemang. Våra slutsatser visar att organiseringen av arbetet med kartan måste baseras på en stads lokala förutsättningar. Därtill behöver kunskap och kännedom om delningsekonomi och Smarta Kartan öka i samhället. För Umeå innebär detta att kommunen bör ta en aktiv roll för att engagera ideella krafter och identifiera potentiella individer eller organisationer som vill överta en del av arbetet med kartan. Med våra rekommendationer som vägledning finns utsikter för att kartan blir framgångsrik, vilket leder till att kommunen i ett senare skede kan anamma en mer stöttande roll.

The purpose of this essay is to clarify the use of maps in a selection of religious textbooks and to compare this with the use of maps in historical textbooks which is done by applying a quantitative method. In the religious textbooks the maps that shows religions expanse will be analysed by applying a qualitative semiotic analysis. The positive and the negative aspects of the use of maps will also be made visible in the essay and be related to research about the human memory and memory training. The researched material is SO-serien ämnesbok, Utkik 7-9 grundbok and Prio stadiebok. From all three publishers both the historical and the religious textbooks are studied. After analysis of the researched material it can be established that the use of maps in religious textbooks for high school is limited. In comparison between books from the same publisher, there are big differences between the historical and religious textbook. The use of maps in historical textbooks is relatively widespread. In one of the publisher’s textbooks, they use maps five times more in historical textbook then in religious textbook. Analysis of the maps that portray the spread of different religions around the world shows that various methods are used in different textbooks. Colors are mainly used in the SO-serien Religion: ämnesbok and Prio Religion 7-9 grundbok. Utkik 7-9 Religon grundbok doesn't show any religious spread in the maps, they use pictures that are connected to the maps. This design has several difficulties like the lack of pluralism in religions, colors that are emotionally charged, maps of the world where part of the world is missing, small variations in scale and map projection. Despite this there is benefits in using maps as Lgr11 provides. That the student will work with different working methods and the language of the human mind consists of pictures. By religion, knowledge linked to a geographic context, students get a knowledge context which leads to maintaining knowledge instead of learning isolated facts that tend to be forgotten.

Citybanan är ett omfattande projekt som inkluderar många entreprenader och myndigheter med syfte att möjliggöra en tätare och punktligare tågtrafik genom Stockholm. Att bygga en tunnel genom berg är avancerat och riskabelt. För att minimera riskerna görs ett omfattande arbete för att beskriva bergets kvalitet. Under tunneldrivningen karteras berget frekvent med hjälp av olika klassificeringssystem för att ha kontroll över byggnationen. Den byggnadsgeologiska kartan visar på sprickzoner och krosszoner som är baserad på lineament, vilket innebär höjdskillnader i berggrunden. Beroende på hur stor höjdskillnaden är har lineamenten tolkats som mindre eller större strukturer. I och med att svaghetszonerna inte är observerade i berggrunden finns en viss osäkerhet i hur de framträder. Utifrån ritade profilerna har zonerna klassificerats för att sedan se om de stämmer överens med lineamenten på den byggnadsgeologiska kartan. Samtliga zoner återfinns i tunneln dock finns en viss variation i utbredningen. Vid karteringen av den sprängda tunneln tillhandahålls ett facit över svaghetszonerna som tunneln korsar. Då zonerna är klassade beroende på sin utbredning undersöks hur de skiljer sig åt när/om de framträder i tunneln. Genom att undersöka hur väl zonerna på byggnadsgeologiska kartan överensstämmer med verkligheten kan kostnaderna i ett initialt skede hållas nere i liknande projekt.

The forest fire of Västmanland in 2014 had a significant cultural impact on local communities. Research is warranted to better understand the impact and process of recovery after natural disasters, as well as to discover how underlying political and cultural structures affect rescue and recovery. Thus far, any research in this area has been carried out by government-funded studies and evaluations of crisis management. This study complements that existing body of research by exploring this topic through local experiences and memories of the fire and emergency operations. The analysis builds on four theoretical perspectives: Foucault’s theory of power; phenomenology; memory theory, and theories of identity. Through these, the study examines how locals relate to the burnt landscape as well as explores how political tensions relating to Swedish countryside have gained new relevance as a result of the fire. These research results indicate that memories of the fire are characterized by chaotic rescue operations and crisis management, and that their failure generally is interpreted as a result of current political and cultural discourses defined by urban norms that for decades have disfavored infrastructure and social security in rural parts of Sweden. The research shows that favorable conditions for rural life in general are crucial for successful crisis management. From a societal perspective, the battle for resources between urban and rural areas, combined with inequality between city and countryside, is very problematic. Many crises occur in rural areas, which require security and infrastructure nationwide. The study therefore stresses the importance of active use of local knowledge in governing on local and regional as well as national levels. Diversity is not only a matter of ethnicity, gender and sexual orientation, but also includes perspectives from all generations living all over the country.

The purpose of this study has been to examine how Swedish municipalities use place marketing and what place-specific qualities municipalities choose to highlight in their place marketing. The study also aims to describe how municipalities involve the inhabitants in their place marketing. The study is based out of a geographical perspective with ”place” as the fundamental approach, the study has focused on how place marketing is used in practice, its emergance as well as its effects on a place and the people who live there. This has been examined by studying place marketing in Northern Sweden's three largest university municipalities.The purpose of the study is not to prove the positive or negative effects of placemarketing and from that conclude if place marketing as a "good" or "bad" strategy. Rather, this study aims to create an understanding of municipal place marketing as a phenomenon with a perspective from the place and its inhabitants. The study shows that the municipalities describe place marketing as very important for economic growth and further development. The study's results also show that there are several similarities regarding what qualities the municipalities choose to highlight and how they position themselves in their place marketing. The study explains how municipalities mainly describe themselves based on the characteristics of the people who live there. The study also shows that the interest in involving the inhabitants in placemarketing varies and that some municipalities focus on that more than others. Involving citizens is highlighted as important in research, but nevertheless, they are primarily ”used” to legitimize the placebrand and give it credibility.

Syftet med vår undersökning har varit att ta reda på vad lärare väljer att ta med i sin geografiundervisning, vad som styr lärare och vad som ingår i geografiämnet. Dessa svar har vi fått genom enkätundersökning och kvalitativa intervjuer med lärare som undervisar i geografi. Våra resultat har visat på liknande resultat som tidigare forskning har gett. Det innehåll som lärarna väljer att ta med i sin geografiundervisning har främst riktat sig mot regionalgeografi, det vill säga studier av landskap, regioner och länder, studerade som en egen enhet. Främst pekar våra resultat på att traditioner styr lärarnas val av innehåll i geografiundervisningen. Vi har också sett att lärarna har utelämnat mycket av det innehåll geografiämnet består av och att kartan är ett viktigt redskap, men att få lärare kopplar detta till ett innehållsstoff.

Syftet med vår undersökning har varit att ta reda på vad lärare väljer att ta med i sin geografiundervisning, vad som styr lärare och vad som ingår i geografiämnet. Dessa svar har vi fått genom enkätundersökning och kvalitativa intervjuer med lärare som undervisar i geografi. Våra resultat har visat på liknande resultat som tidigare forskning har gett. Det innehåll som lärarna väljer att ta med i sin geografiundervisning har främst riktat sig mot regionalgeografi, det vill säga studier av landskap, regioner och länder, studerade som en egen enhet. Främst pekar våra resultat på att traditioner styr lärarnas val av innehåll i geografiundervisningen. Vi har också sett att lärarna har utelämnat mycket av det innehåll geografiämnet består av och att kartan är ett viktigt redskap, men att få lärare kopplar detta till ett innehållsstoff.

Syftet med detta examensarbete var att undersöka geografilärares inställning till, och praktiska erfarenheter av, kartans användning som redskap inom geografiämnet vid grundskolans senare år (årskurser 7-9). Av specifikt intresse var att få reda på dessa lärares syn på kartkunskaper i allmänhet och namngeografins ställning inom ämnet i synnerhet, samt deras syn på den aktuella namngeografiska debatten. Metoden att försöka nå detta syfte har varit användandet av en kvalitativ fallstudie, där fem verksamma geografilärare vid grundskolans senare år har intervjuats. Resultaten pekar på att lärarna ser en tydlig skillnad där kartkunskaper värderas högre än namnkunskaper. Kartkunskaper – där kartan används som ett redskap i geografiundervisningen – ses som ett mer omfattande och väsentligt arbetsområde. Namnkunskapernas användning däremot är omtvistad och skapar en polarisering av åsikter, som sedan kan kännas igen i den aktuella namnkunskapsdebatten. En vidare slutsats är att namnkunskaper ingår till övervägande del i en traditionell värdebaserad didaktisk typologi, medan kartkunskaps-begreppet är svårare att placera.

Vi har undersökt hur den mentala världskartan ser ut för ett antal elever på tre skolor i södra Sverige. I undersökningen har vi använt oss av ett genusperspektiv och dessutom sett till elevernas geografiska härkomst. Förutom detta undersökte vi vilka kartprojektioner som användes i skolorna samt hur dessa påverkade elevernas mentala världskartor. Utöver dessa frågeställningar utgick vi från ett antal hypoteser angående faktorer som vi trodde skulle påverka elevernas mentala världskartor. För att besvara dessa frågor användes enkäter och studier av tidigare forskning inom området. Resultatet visar att vi kunde se att det förelåg skillnader både ur ett genusperspektiv samt från elevernas geografiska härkomst. Resultatet visade även att de projektioner som används i skolundervisningen oftast återspeglades i elevernas mentala världskartor.

My project is about the library of Kungsholmen, spaces for interaction and theactivity of reading. In the beginning of the 20th century The public libraries of Sweden was born out of the idea that the “people” needed to be educated. Collective public education became the instrument by which the people would become more involved in creating a modern society. Throughout the 20th century the library grew stronger and together with the idea of “Folkhemmet” they turned into strong and distinctive symbols of the collective civic value and democracy. The access of knowledge and a built environment for everyone is two of the fundamental values when speaking of the library. At Kungsholmens the library is cramped away within the rumbling noise of the intersection of SanktEriksgatan / Drottningholmsvägen. Here you find the entrance to the third most visited library in the Stockholm region with about 2000 visitors/day. There has been a decision made for transforming the property that the library is a part of into a new large Shopping mall. As the early plans show, one of the entrances to the mall will cut straight through the library space leaving the visitors to pass through the shopping mall when moving within the library space. The library holds a tempo and carries a certain atmosphere, an atmosphere that I find difficult to combine within a shopping mall environment. But also thefundamental thought that Valfrid Palmgren had, the author of the public library inSweden in the beginning of the 20th century, that the library was to be free from external and commercial forces. I therefor find it somehow problematic having to pass through a shopping mall to be able to access the public space of the library. I therefor propose a new site and a new context for the library of Kungsholmen.
Biblioteket på Kungsholmen är på väg att bli en del av ett nytt shoppingcenter. Som de tidiga planerna visade skulle en av entreerna till gallerian skära rakt genom bibliotekets verksamhet. Man skulle därför vara tvungen att röra sig genom gallerian då man tog sig inom bibliotekets sfär.  Det går emot den grundläggande tanken som Valfrid Palmgren hade i början av 1900 talet då grunden till våra folkbibliotek idag lades - Biblioteket ska stå fri från komersiella påtryckningar och tankar, då som nu. Jag föreslår en alternativ plats för Kungsholmens bibliotek i direkt kontakt med ett nytt offentligt torg. Platsen är nuvarande Brandstationen vid Hantverkargatan.

Muslim women’s rights, and gender equality in the Muslim world, are commonly discussed subjects within the academic world. Feminism, as a term, is often connected to this topic of discussion. This thesis aims to analyze two different perspectives concerning how these rights should be achieved: Islamic feminism, using internal resources, and Muslim feminism, using external resources. Islamic feminism, as a strategy, proposes that by interpreting the Quran, the ultimate revelation of God, Islam could provide the central and egalitarian meaning of the Quran. There is disagreement within the academic community whether Islamic feminism would enable these rights. Muslim feminism, as a counterpoint to Islamic feminism, proposes that the state must become secularized. Rendering Islam and the state as separate entities.    This thesis will utilize the theoretical perspective on Islam and feminism from five feministic academics. They all have different backgrounds, standpoints, and approaches towards the development of Muslim women’s rights, as well as what strategies they suggest to improve them. These strategies encounter different kinds of difficulties. The Islamic feminism, which uses the Quran, runs the risk of being too heavily associated with already established interpretations of the Quran. It may be seen as intertwined with existing fundamentalist views. On the opposite side of the spectrum, Muslim feminism may create a divide between Islam and women’s rights. This thesis aims to present the potential of different theoretical perspectives on Islam and feminism as well as the limitations on suggested strategies for improvement of Muslim women’s rights.

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka hur en enskild arbetsgivares platsannonser förändrats under de senaste 25 åren, språkligt och innehållsmässigt. I min studie ingår 53 platsannonser från myndigheten Svenska institutet (SI). Det är samtliga utlysningar från 1986, 1996, 2006 och 2011. Genom att göra textanalyser studerar jag dels platsannonsernas språkinterna egenskaper och förändringar, dels vilka externa samhälleliga faktorer som påverkat innehåll och utformning. En platsannons består av flera komponenter. Min undersökning utgår från den indelning av en platsannons i maximalt åtta komponenter som språkforskaren Karin Helgesson redovisar i sin avhandling från 2011. Jag har analyserat dessa komponenter separat för att underlätta jämförelser mellan SI:s platsannonser från olika år. Resultatet av min undersökning visar att språket i dessa platsannonser blivit ledigare med tiden, med enklare meningsbyggnad och du-tilltal. En förändring är att platsannonserna successivt blivit allt längre. Det som framför allt fått större utrymme är informationen om myndighetens uppdrag och verksamhet. Andra komponenter som till exempel villkor och förmåner eller varför en tjänst ledighetsförklaras förekommer inte lika frekvent. Något som även har förändrats är bilden av den ideala sökanden. I dag är de personliga egenskaperna i fokus och utgör viktiga kriterier vid en tjänstetillsättning. Antalet olika personliga egenskaper i mitt material har 2011 fyrdubblats i jämförelse med 1986. Bland de formella meriterna har goda kunskaper i svenska i tal och skrift tillkommit. Kunskaper som tidigare togs för givet, men som nu finns med som krav.

Det finns en likriktning i de berättelser som görs synliga genom konstnärligt arbete idag, där storstäder utgör centrum och orter runt om i landet inte sällan glöms bort. Många verksamhetssatsningar på ungas konstnärliga skapande har gjorts i storstadsområden för att öka intresset för konst och design bland ungdomar i förorter. I detta arbete har jag tillsammans med en studiekamrat Anna sett att det finns ett behov av verksamhetssatsningar även längre ut i landet. Därför har vi provat vingarna för en mobil verksamhet som har tagit sig ut i landet med ambitionen att utjämna mellanrummet mellan centrum och periferin, och skapa plats för fler berättelser i kulturens centrum. Mina frågeställningar har varit: Hur kan en mobil estetisk verksamhet skapa utrymme för ungas berättelser och synliggöra platser i periferin? På vilket sätt kan denna verksamhet bemöta en hotad bildundervisning? I undersökningen har jag tagit mig tillbaka till min uppväxtort Värnamo där jag genom ett a/r/t/ographiskt förhållningssätt tagit mig an platsen. Jag har genom att uppleva, filma och fotografera tagit nya perspektiv vid en ny tidpunkt på en gammal plats vilket har varit en del i designandet av de workshopar som vi hållit både i Värnamo, och i Kiruna. Syftet med workshoparna har varit att stärka deltagarna till att berätta sina berättelser genom konstnärligt skapande och ta plats. Undersökningen tar ett intersektionellt perspektiv där platsen är i fokus, och där normer kring centrum och periferi undersöks. Mobila Designfabriken gestaltades på Konstfacks vårutställning i Tellusgången 16, där besökarna fick möjlighet att ta plats i en buss och uppleva resan mellan Kiruna och Värnamo. Deltagarnas visuella och auditiva berättelser fanns representerade och verksamhetens webbsida fanns att titta på digitalt. Genom arbetet med verksamheten har vi kunnat visa att en mobil plattform kan nå ut till fler människor på platser som kanske inte har samma tillgång på kultur som i storstaden.

I denna kvalitativa studie undersöks praktiker i disciplineringsstrategier för att få individer med sociala problem att bli anställningsbara. Undersökningen utfördes med alla tillgängliga personer på Krami i norra Sverige och fem semistrukturerade intervjuer genomfördes. Tidigare forskning om sociala problem, anställningens betydelse och samhälleliga instansers samverkan presenteras. Studiens teoretiska ramverk består av teorier om egenmakt och motivation (Heule, 2005: Hong et al. 2014), humankapital (Becker, 1993) disciplinering (Foucault, 1987) och “The capability approach” (Sen, 2005). Studiens tre huvudsakliga resultat är att Krami använder sig av olika disciplineringsstrategier för att kunna anpassa deltagarna till de normer och strukturer som existerar i samhället, och göra de anställningsbara. Dessa praktiker är utförandet av konsekvenspedagogik, att låta deltagarna ta eget ansvar och att synliggöra och utveckla deltagarnas egenskaper.

Det har under lång tid odlats frukt i Sverige. Fruktodlingen var länge knuten till herrgårdar och slott. Sedan slutet av 1800-talet började fruktodlingar anläggas i områdena runt Vånga, Kivik och Båstad i Skåne. Det växer fram en ny typ av näring som är mer industriellt präglad än den tidigare herrgårds- och slottsodlingen. Syftet med studien är att undersöka industrifruktodlingsarealens utveckling mellan åren 1926 och 2014 i socknarna Västra Karup vid Båstad och Södra Mellby vid Kivik. Socknarna valdes som undersökningsområden för att de ligger i två fruktodlingsdistrikt i Skåne. Metoden som används är digitalisering av fruktodlingarna i kartmaterialet och beräkning av arealen i GIS-programmet ArcMap.   Fruktodlingsarealen ökade i båda socknarna under första hälften av undersökningsperioden och minskade under den andra. I Västra Karup är arealen minst i slutet av undersökningsperioden och i Södra Mellby i början, arealen var störst i båda socknarna i mitten av perioden. Ökningen beror bland annat på avskärmningen från världsmarknaden under andra världskriget samt ett importstopp på utländsk frukt och minskningen på tullar och ett borttaget importstopp.

Vi har genomfört en praxisnära forskning där syftet var att kartlägga vilka aspekter som är kritiska för att kunna positionera sig med hjälp av en karta. Syftet var också att identifiera vilka olika kunskapsnivåer som finns i en klass i årskurs 7. Studiens metod utgår ifrån delar av learning study som har variationsteorin som grund kombinerat med delar av fenomenografin som forskningsansats. Studien genomfördes på en grundskola i Skåne i en klass i årskurs 7 med 26 elever. För att undersöka vilka kritiska aspekter som finns i klassen har vi genomfört fokusgruppintervjuer, test i form av linjeorientering, skriftliga reflektioner av linjeorienteringen samt observationer. Den insamlade empirin har analyserats och diskuterats utifrån variationsteorin. De kritiska aspekter vi hittade var strategi för positionering, förhållandet mellan karta och verklighet, rumsuppfattning, passa kartan, tumgreppet, kartans tecken och färger, förmåga att avläsa höjdskillnader, förmåga att förstå avstånd/skala samt förmåga att använda referenspunkter. Fyra kategorier som kvalitativt skiljer sig åt har identifierats och beskrivits. Kategori 1 saknar kunskap i samtliga funna kritiska aspekter. Kategori 2 har en grundläggande strategi för hur de skall positionera sig med hjälp av kartan. Eleverna kan passa kartan till viss del och har en grundläggande förmåga att använda kartans tecken samt avläsa dess skala. Det är först i kategori 3 eleverna får syn på den kritiska aspekten kartans färger. Eleverna i kategori 3 har relativt god förmåga att passa kartan och kan i större utsträckning än kategori 2 använda sig av kartans tecken. Eleverna i kategori 3 har en utvecklad förståelse för samband mellan karta och verklighet. Det som skiljer kategori 3 från 4 är att eleverna i kategori 4 har en djupare förmåga i samtliga kritiska aspekter utom förmågan att avläsa avstånd/skala där inga nämnvärda skillnader finns mellan kategorierna. En slutsats var att det fanns en stor spridning i vad som var kritiskt i förmågan att kunna positionera sig med hjälp av en karta. Det går inte att dra några större slutsatser av vår kategorisering eftersom vårt syfte var att kartlägga och inte utveckla elevernas förmåga i varje kategori. Genom att utgå från resultatet i vår studie, de kritiska aspekterna och hur de skiljer sig i de olika nivåerna, kan ett undervisningsupplägg, nästa steg i en learning study, utformas med hjälp av variationsteorin.
We have implemented a practice-based research. The aim was to identify the aspects that are critical in order to position themselves with the help of a map. The aim was also to identify the different levels of knowledge that exists in a class in 7th grade. The study's methodology is based on variation theory and elements of a learning study combined with elements of phenomenography as a research approach. The study was conducted at an elementary school in southern Sweden in a class in 7th grade with 26 students. To investigate the critical aspects in the class, we have conducted focus group interviews, a test in the form of a line orienteering, written reflections of the line orientation and observations. The collected empirical data has been analyzed and discussed on the basis of variation theory. The critical aspects we found was strategy for positioning, the relationship between the map and reality, spatial awareness, fitting the map with reality, the thumb grip, map symbols and map colors, ability to read the elevation changes, the ability to understand the range / scale and the ability to use reference points. Four categories was identified and described. The first category lack knowledge in all the found critical aspects. Category 2 has a basic strategy for how to position themselves with the help of a map. Students have a basic ability to fit the map with reality and have a basic ability to use the map's symbols and read the scale. It is first in Category 3 students find out the critical aspect of the map colors. Students in Category 3 have relatively good ability to fit the map with reality and they are better than category 2 to use the map's symbols. Students in Category 3 has an improved understanding of the relationship between the map and reality. What distinguishes Category 3 from 4 is that students in Category 4 has a deeper ability in all critical aspects except the ability to read the distance / range where no significant differences were found between the categories. One conclusion was that there were a large spread in what was critical in the ability to position themselves with the help of a map. It is not possible to draw any major conclusions from our categorization because the purpose was to identify and not develop students' ability in each category. The critical aspects we found and how they vary in the different levels can be used to create a teaching approach, the next step in a learning study, using variation theory.

Abstract This thesis seeks to develop a robust semi-analytical performance prediction method for an advanced iterative receiver that processes spatially multiplexed signals that have propagated through frequency-selective receive correlated multiple-input multiple-output (MIMO) wireless communication channels. In a change of perspective, the proposed performance prediction methods are applied at the transmitter, which seeks to attain a target frame error rate (FER) either by adaptive power control or by adaptive modulation and coding (AMC). The performance prediction scheme utilises the statistical properties of the channel—namely noise variance, number of separable propagation paths and the eigenvalues of the receive correlation matrix—to predict the signal-to-interference-plus-noise ratio (SINR) at the output of a frequency domain soft interference cancellation minimum mean square error equaliser. The SINR distribution is used to derive the distribution of the variance of the log-likelihood ratios (LLRs) at the output of a soft symbol-to-bit demapper. Mutual information transfer charts establish a bijective relationship between the variance of the LLRs and mutual information. A 3rd Generation Partnership Project compliant turbo code is assumed. Since the decoder operates independently from the channel, its extrinsic information transfer (EXIT) charts can be simulated in advance. By utilising the approximate LLR variance distribution of the demapped equaliser output, it is possible to evaluate the probability of an intersection between an equaliser chart associated with a random channel realisation and a fixed decoder chart. This probability provides the FER. Since the proposed performance prediction method does not require any instantaneous channel state information, it can be applied at the transmitter side as a robust link adaptation scheme. In adaptive transmission power control, the modulation order and code rate are fixed. By iteratively adjusting transmission power, the transmitter attempts to find an equaliser output LLR variance distribution that reaches a specified target FER. In AMC, transmission power is fixed. The equaliser output's LLR variance distribution is determined by the modulation order, while the decoder chart's position is determined by the code rate. The transmitter iteratively adjusts the code rate and attempts to find a modulation order and code rate pairing that reaches the target FER. For vertically encoded spatially multiplexed systems, the adaptive transmission power control and AMC schemes are complemented by adaptive repeat redundancy and incremental redundancy hybrid automatic repeat request (HARQ) techniques, respectively
Tiivistelmä Työn tavoitteena on kehittää luotettava semianalyyttinen suorituskyvyn ennustusmenetelmä tehokkaalle iteratiiviselle vastaanottimelle, joka käsittelee taajuusselektiivisen, vastaanotinpäässä tilakorreloituneen moniantennikanavan kautta kulkeneita tilakanavoituja signaaleja. Toisessa vaiheessa esitettyjä ennustusmenetelmiä hyödynnetään mukauttamalla lähetystehoa tai modulaatioastetta ja koodisuhdetta (adaptive modulation and coding [AMC]), samalla säilyttäen tavoitteeksi asetetun kehysvirhesuhteen (frame error rate [FER]). Suorituskyvyn ennustusmenetelmä hyödyntää kanavan tilastollisia ominaisuuksia – kohinan varianssia, eroteltavien etenemispolkujen lukumäärää sekä vastaanottimen korrelaatiomatriisin ominaisarvoja – ennustaakseen signaali–kohina-plus-interferenssisuhteen (signal-to-interference-plus-noise ratio [SINR]) jakauman taajuustasossa toimivan, häiriötä poistavan pienimmän keskineliösumman kanavakorjaimen lähdössä. SINR-jakaumasta johdetaan pehmän symboleista biteiksi -muunnoksen jälkeisten logaritmisten bittitodennäköisyyksien suhdelukujen (log-likelihood ratio [LLR]) jakauma. Keskinäisinformaation siirroskartat perustuvat LLR:ien varianssin sekä keskinäisinformaation väliseen bijektiivisyyteen. Informaatio on kanavakoodattu 3rd Generation Partnership Project -standardin mukaisella turbokoodilla. Turbodekooderin toiminta on kanavasta riippumatonta, joten dekooderin lisäinformaation siirroskartat (extrinsic information transfer [EXIT] charts) voidaan simuloida itsenäisesti. Hyödyntämällä kanavakorjaimen lähdön pehmeiden bittipäätösten LLR:ien varianssin jakaumaa, on mahdollista arvioida millä todennäköisyydellä korjaimen satunnaisen kanavarealisaation siirroskartta leikkaa dekooderin siirroskartan. Tämä todennäköisyys voidaan tulkita kehysvirhesuhteeksi. Koska suorituskyvyn ennustusmenetelmä ei vaadi hetkellistä tietoa kanavan tilasta, sitä voidaan hyödyntää lähetyksen mukautuksessa. Mukautuvassa tehonsäädössä modulaatio ja koodisuhde eivät muutu. Lähetin pyrkii iteratiivisella tehonsäädöllä löytämään korjaimen lähdölle LLR-jakauman, joka tuottaa halutun kehysvirhesuhteen. Mukautuvassa modulaation ja koodisuhteen valinnassa lähetysteho säilyy vakiona. Modulaatioaste vaikuttaa korjaimen lähdön LLR-jakaumaan ja koodisuhde dekooderin siirroskartan muotoon. Iteratiivisesti koodisuhdetta säätämällä lähetin pyrkii löytämään modulaation ja koodisuhteen yhdistelmän, joka saavuttaa tavoitellun kehysvirhesuhteen. Vertikaalisesti tilakanavoiduissa järjestelmissä mukautuvaa tehonsäätöä täydennetään lähetystehoa mukauttavilla uudellenlähetyksillä, kun taas mukautuvaa modulaation ja koodisuhteen valintaa täydennetään puolestaan koodisuhdetta pienentävillä automattisilla uudelleenlähetyspyynnöillä (hybrid automatic repeat request [HARQ])

Syftet med föreliggande studie var att undersöka vilka ordtyper som är lätta respektive svåraatt nå fram till med bliss standardkarta och vilka strategier som är mer respektive mindreeffektiva. Deltagarna, 24 kvinnliga studenter utan funktionshinder, delades upp i par. Den enai paret fick i uppgift att förklara 12 målord, som inte finns med på bliss standardkarta, enbartgenom att använda bliss standardkarta. Den andra i paret fick i uppgift att gissa vilkamålorden var. Eftersom tidigare studier indikerat att ordklass, frekvensnivå ochabstraktionsnivå kan påverka ords svårighetsgrad, valdes målorden i föreliggande studieutifrån dessa variabler. Resultatet visade att målordens ordklass inte påverkade derassvårighetsgrad. Målordens frekvensnivå påverkade svårighetsgraden i viss utsträckning.Abstraktionsnivå var den variabel som påverkade svårighetsgraden mest. Eftersom deabstrakta och ovanliga målorden var svårast, kan det vara klokt att inkludera de ordtyperna påblisskartan. Några strategier som gynnade kommunikationen var när blissaren använde syntaxoch syntaktiskt prompting samt när gissaren gav blissaren tid att avsluta sina fraser. Dessastrategier kan vara lämpliga att rekommendera till blissanvändare och deras samtalspartners.

The aim of this study was to investigate which types of words that are easy and difficult toreach with Bliss Swedish standard chart and also which strategies that is more and lessefficient. The participants, 24 female students with no functional limitations, were grouped inpairs. One in each pair was given the task to explain 12 target words that is not present onBliss standard chart, by using only Bliss standard chart. The other person in each pair wasgiven the task to guess which words that were asked for. Since former studies have indicatedthat word class, level of frequency and level of abstraction can affect words' degree ofdifficulty, the target words in this study were chosen based upon those factors. The resultsdemonstrated that the word class of the target words did not affect their degree of difficulty.The frequency of the target words affected their degree of difficulty in some ways. The levelof abstraction of the target words was the factor that affected the degree of difficulty the most.Since the abstract and infrequent target words were most difficult, it may be a good idea toinclude those types of words on the Bliss chart. Some of the strategies that were beneficial forcommunication were the blisser’s use of syntax and syntactic prompting. Another strategy thatwas beneficial for the communication was giving the blisser enough time to finish herphrases. It may be appropriate to recommend those strategies to Bliss users and theircommunication partners.

Докторска дисертација Барок у белетристичком опусу Милорада Павића састоји се из пет целина јасно структурисаних, које поред уводних и закључних разматрања узимају у обзир стваралачки опус писца од поезије преко романа и приповедака до драмских дела. Увод је дводелно конципиран. Најпре је описан рецепцијски лук стваралаштва Милорада Павића, не би ли се одредила релевантност и иновативност перспективе из које се тумачи опус српског писца, а затим је преиспитан широк опсег и хоризонти семантизације појма барок.Што се тиче досадашње рецепције дела Милорада Павића као књижевног историчара и као писца, чини се да се може поделити на два колосека: афирмативни и порицатељски, и то без превеликих валера, дакле – и рецепција је барокна: напета, динамична, у сукобима и супротностима. Уколико о појединим писцима и делима не можемо да кажемо увек нешто ново, уколико их закључамо у канон и оставимо да у њему таворе, та литература постаће временом за нас мртва. Управо су ту три највеће рецепцијске опасности по Павићев белетристички опус: 1) естетска неуједначеност његовог дела; 2) таутолошко гомилање радова-труизама који понављају махом догме о Павићевом постмодернизму, чија су полазишта и закључци слични, а не нуде нова читања и тумачења; 3) негативна рецепција.У том смислу, релативизовао се вредносни потенцијал Павићеве белетристике, који је доведен у питање. Уколико се, међутим, Павићева дела читају са познавањем књижевно-историјских прилика у луку историје српске књижевности, на другачији начин може да се сагледа његова специфична стилистика и необичност израза; може се увидети да је онда већина зачудних метафора или ингениозних кончета заправо функционализован херменеутички изазов, а не облик испразности. Иако је Милорад Павић као књижевни историчар највећу истраживачку посвећеност усмерио на барок, може нас зачудити чињеница да је једина објављена студија која се најдиректније односи на сагледавање барокних елемената у његовој белетристици, управо студија коју је Павић сâм написао – „Барокни слој у 'Хазарском речнику'“. Књижевни научници (да поменемо најважније: Јован Делић,  Јасмина Михајловић,  Петар Пијановић,  Александар Јерков,  Сава Дамјанов,  Сава Бабић,  Ала Татаренко) нису пренебрегавали присуство барокног стила, па и духа у Павићевој белетристици, али нису се задржавали или упуштали у шире поставке или херменеутичке изазове задате барокним у Павићевом делу. Једини научник који је у већој мери посветио пажњу овој проблематици, мада је научник из области природних наука, Владан Панковић, написао је студију Квантна теорија и барок у српској књижевности,  књигу која је интригантна и обећавајућа, али која изван увида који се заснивају махом на књижевној примени „принципа комплементарности“ Нилса Бора, нажалост, нема већи интерпретативни замах. Дата запажања дају нам повода да сагледамо опус Милорада Павића кроз призму барока и покушамо да схватимо шта је барокно у делу овог писца, како се оно манифестује, функционализује и какав му је семантички опсег.Од првостепене користи за схватање барока, али и Павићевог поимања барокног биле су у првом реду студије Андрије Анђала, а затим Чижевског и Морозова, који су са одушевљењем прихватили књигу Историја српске књижевности барокног доба. Коришћене су и различите антологије, општи прегледи, али постављено је и питање шта је од литературе било доступно писцу и шта је могао да користи. Милорад Павић пише своју Историју српске књижевности барокног доба на темељима које су поставили Јован Скерлић у Српској књижевности у 18. веку (1909)  и Тихомир Остојић у књигама: Српска књижевност од Велике сеобе до Доситеја (1905) и Историја српске књижевности (1910/ 1923).  Павић напомиње да је за разлику од Скерлића зашао и у 17. столеће, не би ли одговорио „како је дошло до свега онога о чему је Скерлић писао у својој историји“ , а да је Тихомир Остојић у предавањима одржаним у Новом Саду 1910. године први пут употребио термин барок, и детаљно га образложио.Поред, дакле, књижевно-историјских запажања и истраживања, у другом делу Увода било је речи и о односу између барока и маниризма, али и сложене слике струја и праваца унутар барока (барокна готика/ барокни медиевализам; барокни хуманизам и ренесанса; барокни романтизам; барок, класицизам и рококо). Указано је на значај барокнох елемената и у 19. и у 20. веку, с освртом на питање пролазности времена, укус за егзотично, питање дијалекатске поезије и барока у музици и на филму. Барок у белетристичком опусу Милорада Павића функционише на неколико нивоа. Као одредница за епоху барок обухвата 16. и 17. век на Западу, а 17. и 18. век у Србији и Русији на пример. Тај потенцијал Павић је искористио да успостави дијалог са писцима тог времена и духом епохе, који се осећа и у другој половини 20. века, али и с почетком 21. века. Прелазни период – барокни медиевализам (17. век) карика је у ланцу континуитета српске књижевности, духовности и културе. Павић је то најпре образложио с научног становишта, а затим уметнички инкорпорирао у своје дело. Како је препознатљив и у поезији и у прози испитано је у каквом се смислотворном кључу стилизује. За поезију је несумљиво значајан графостилематски план који преко периферних (бугарштички припеви) и централних обележјâ (средишта силабичког оквира песме) открива нове стихове и ствара ефекат који песмама даје патину древног, старог, мистичког, чаробног и тајанственог. Преко поетике бугарштице која управо има ауру тајанственог и песме старца Силуана која иако припада средњовековној књижевности, има назнака барокних формалних стилизација, песник је укључио читаоца у нелинеарно, прстенасто читање, на начин близак оном коме су писци барокне епохе то чинили са својом читалачком публиком. Сложен систем римовања и коришћење графичких средстава, те архаизама, славизама и кованица српскословенског призвука допринео је онеобичавању Павићевог песничког речника, али је допринело и имагинативној свести читаоца на плану зачуђености над песничким светом који му се отвара.Што се прозе тиче, функција барокног медиевализма у Павићевим романима и приповеткама има утемељење превасходно у исихазму и исламској мистици као спони између старе и „рађања нове српске књижевности“: сусрету византијског наслеђа и историјских прилика које су донела османлијска освајања. Имајући у виду и могућности барокне готике, Павић је овај аспект естетизовао причама „Чувар ветрова“ и „Хор птица из Париза“, везујући за њега историјску личност Јелене Анжујске и српско-француске везе којима се исписује линија између уметности српског средњег века и готике карактеристичне за стил француске архитектуре. Овим је сусрету Византије (житијна књижевност) и Османлија (исламска мистика) придружен и Запад (готика). Стуб културолошког сећања Срба, Павић је саградио од културолошког обиља нашег тла. Рекао је „ДА“ плодном калему утицаја, сусрету цивилизација и религија, култура и обичаја, те не чуди што наилазимо на књижевно чвориште: Византија, Османско царство, Запад, настало управо у доба барока, када је српска књижевност своје византијско наслеђе укрстила са западноевропским тековинама културе, и то за време борби са Турцима.Барокни медиевализам стога је један од најзначајнијих струја и праваца унутар барока који отвара нове хоризонте тумачења Павићевог стваралаштва. Поред неколико примера који су дати у уводу за огледање барока и просветитељства, барока и класицизма, барокног романтизма, у даљем раду запажа се и поигравање са сентиментализмом (Симеон Пишчевић), рококоом (Александар Пишчевић), али и високо естетизованим примером митолошког и амблематског огледања барока и романтизма у сирени и Медузи. Овај потенцијал барока Павић је, може се рећи, ефектно искористио и уобличио.Поред струја и праваца унутар барока, Павић је искористио и ресурсе барокне поетике и то лепезом метаморфоза у систему барокних жанрова и жанрова којима је писано у доба барока мада строго гледано не припадају тој поетици. Углавном, ради се о жанровима народне књижевности (бугарштица, бајалица, бећарац, балада, бајка), међутим, у Историји српске књижевности барокног доба запажа се да је Павић народну књижевност која паралелно живи са писаном видео као нераскидиву од контекста барокне епохе, штавише, управо је у народној књижевности проналазио примере за рефлексе типично барокних црта. Стога је и оправдано узимати их у обзир када је реч о систему жанрова барока. Остали жанрови прате барокну писану књижевност и успостављају једну линију културолошке повезаности Медитерана, тј. Јадранског басена (мелодрама, маскерата, commedia del’ arte, ораторијум, вертеп, приказање, проскинитарион, писма „српске књиге“...).Систем ових жанрова уједно постаје стожер карневала и театара у Павићевом опусу: Дубровник (Хазарски речник), Венеција (Друго тело), Котор (Кутија за писање). Управо су највећа достигнућа барока – театар и фестивал или театарски фестивали, који су имали за циљ да допринесу изградњи сцене која је служила као центар уједињавања.  Метаморфозе у овом систему с једне стране условљене су карневалском, тј. фестивалском атмосфером (замена улога, маске и сл), а с друге тичу се медитеранске митолошке имагинације и имагинације српских народних бајки, будући да су неки од јунака пола људи пола животиње (сирене-птице, сирене-рибе, Медуза, кентаур, Минотаур, сатир, Међедовић, најчешће људи-змије, људи-пси).Два типа метаморфоза тицала би се метаморфоза у ратном контексту – људи се најчешће посуврате у сопствену супротност и та врста углавном демонског преображаја илустрована је метафорама волујских очију, изврнуте рукавице, канцерогених ћелија „не-ја“, док жене које не учествују у сукобима постају носиоци духовних вредности, обичаја и сл. па се у ратним контекстима преображаји женских ликова доводе у везу са Богородицом. Коначно, последњи преображај, преображај је у Христу, у Љубави („Љубећи лице твоје, обретох те“, како поручује Итика Јерополитика) и тај преображај предуслов је васкрсења и спасења душе сваког понаособ (али и душе једног народа, читавог човечанства). Уосталом и Рука Мистерије поручује да Уметност не треба да служи у друге сврхе осим за спасење душе.Милорад Павић је покушавао да барокном сублимацијом свих уметности окаје смртне грехе и то је жанровски пројекат тоталне уметности или универзалног уметничког дела, вагнеровски Gesamtkunstwerk, у коме ће бити сједињене све уметности, што се препознаје у романима Седам смртних грехова и Вештачки младеж. „Успон Београда“ присутан у кућама оних великана и великих српских задужбинара који су допринели развоју Београда и Србије, а које представљају поглавља романа, дозива барокно стварање грађанске свести која се симболички везује за Жефаровићеву графику о Богородичином Извору живота  и отвара ауру престонице која осигурава опстанак, тј. васкрсење српског народа који би се на том Извору окупао и поново родио, уцеловио. Чини се да на примеру Павићевог опуса барок има функцију како борбе за опстанак, тако и хуманистичких, али и естетских тежњи. Писац се зато и служио свим његовим расположивим аспектима.
Doktorska disertacija Barok u beletrističkom opusu Milorada Pavića sastoji se iz pet celina jasno strukturisanih, koje pored uvodnih i zaključnih razmatranja uzimaju u obzir stvaralački opus pisca od poezije preko romana i pripovedaka do dramskih dela. Uvod je dvodelno koncipiran. Najpre je opisan recepcijski luk stvaralaštva Milorada Pavića, ne bi li se odredila relevantnost i inovativnost perspektive iz koje se tumači opus srpskog pisca, a zatim je preispitan širok opseg i horizonti semantizacije pojma barok.Što se tiče dosadašnje recepcije dela Milorada Pavića kao književnog istoričara i kao pisca, čini se da se može podeliti na dva koloseka: afirmativni i poricateljski, i to bez prevelikih valera, dakle – i recepcija je barokna: napeta, dinamična, u sukobima i suprotnostima. Ukoliko o pojedinim piscima i delima ne možemo da kažemo uvek nešto novo, ukoliko ih zaključamo u kanon i ostavimo da u njemu tavore, ta literatura postaće vremenom za nas mrtva. Upravo su tu tri najveće recepcijske opasnosti po Pavićev beletristički opus: 1) estetska neujednačenost njegovog dela; 2) tautološko gomilanje radova-truizama koji ponavljaju mahom dogme o Pavićevom postmodernizmu, čija su polazišta i zaključci slični, a ne nude nova čitanja i tumačenja; 3) negativna recepcija.U tom smislu, relativizovao se vrednosni potencijal Pavićeve beletristike, koji je doveden u pitanje. Ukoliko se, međutim, Pavićeva dela čitaju sa poznavanjem književno-istorijskih prilika u luku istorije srpske književnosti, na drugačiji način može da se sagleda njegova specifična stilistika i neobičnost izraza; može se uvideti da je onda većina začudnih metafora ili ingenioznih končeta zapravo funkcionalizovan hermeneutički izazov, a ne oblik ispraznosti. Iako je Milorad Pavić kao književni istoričar najveću istraživačku posvećenost usmerio na barok, može nas začuditi činjenica da je jedina objavljena studija koja se najdirektnije odnosi na sagledavanje baroknih elemenata u njegovoj beletristici, upravo studija koju je Pavić sâm napisao – „Barokni sloj u 'Hazarskom rečniku'“. Književni naučnici (da pomenemo najvažnije: Jovan Delić,  Jasmina Mihajlović,  Petar Pijanović,  Aleksandar Jerkov,  Sava Damjanov,  Sava Babić,  Ala Tatarenko) nisu prenebregavali prisustvo baroknog stila, pa i duha u Pavićevoj beletristici, ali nisu se zadržavali ili upuštali u šire postavke ili hermeneutičke izazove zadate baroknim u Pavićevom delu. Jedini naučnik koji je u većoj meri posvetio pažnju ovoj problematici, mada je naučnik iz oblasti prirodnih nauka, Vladan Panković, napisao je studiju Kvantna teorija i barok u srpskoj književnosti,  knjigu koja je intrigantna i obećavajuća, ali koja izvan uvida koji se zasnivaju mahom na književnoj primeni „principa komplementarnosti“ Nilsa Bora, nažalost, nema veći interpretativni zamah. Data zapažanja daju nam povoda da sagledamo opus Milorada Pavića kroz prizmu baroka i pokušamo da shvatimo šta je barokno u delu ovog pisca, kako se ono manifestuje, funkcionalizuje i kakav mu je semantički opseg.Od prvostepene koristi za shvatanje baroka, ali i Pavićevog poimanja baroknog bile su u prvom redu studije Andrije Anđala, a zatim Čiževskog i Morozova, koji su sa oduševljenjem prihvatili knjigu Istorija srpske književnosti baroknog doba. Korišćene su i različite antologije, opšti pregledi, ali postavljeno je i pitanje šta je od literature bilo dostupno piscu i šta je mogao da koristi. Milorad Pavić piše svoju Istoriju srpske književnosti baroknog doba na temeljima koje su postavili Jovan Skerlić u Srpskoj književnosti u 18. veku (1909)  i Tihomir Ostojić u knjigama: Srpska književnost od Velike seobe do Dositeja (1905) i Istorija srpske književnosti (1910/ 1923).  Pavić napominje da je za razliku od Skerlića zašao i u 17. stoleće, ne bi li odgovorio „kako je došlo do svega onoga o čemu je Skerlić pisao u svojoj istoriji“ , a da je Tihomir Ostojić u predavanjima održanim u Novom Sadu 1910. godine prvi put upotrebio termin barok, i detaljno ga obrazložio.Pored, dakle, književno-istorijskih zapažanja i istraživanja, u drugom delu Uvoda bilo je reči i o odnosu između baroka i manirizma, ali i složene slike struja i pravaca unutar baroka (barokna gotika/ barokni medievalizam; barokni humanizam i renesansa; barokni romantizam; barok, klasicizam i rokoko). Ukazano je na značaj baroknoh elemenata i u 19. i u 20. veku, s osvrtom na pitanje prolaznosti vremena, ukus za egzotično, pitanje dijalekatske poezije i baroka u muzici i na filmu. Barok u beletrističkom opusu Milorada Pavića funkcioniše na nekoliko nivoa. Kao odrednica za epohu barok obuhvata 16. i 17. vek na Zapadu, a 17. i 18. vek u Srbiji i Rusiji na primer. Taj potencijal Pavić je iskoristio da uspostavi dijalog sa piscima tog vremena i duhom epohe, koji se oseća i u drugoj polovini 20. veka, ali i s početkom 21. veka. Prelazni period – barokni medievalizam (17. vek) karika je u lancu kontinuiteta srpske književnosti, duhovnosti i kulture. Pavić je to najpre obrazložio s naučnog stanovišta, a zatim umetnički inkorporirao u svoje delo. Kako je prepoznatljiv i u poeziji i u prozi ispitano je u kakvom se smislotvornom ključu stilizuje. Za poeziju je nesumljivo značajan grafostilematski plan koji preko perifernih (bugarštički pripevi) i centralnih obeležjâ (središta silabičkog okvira pesme) otkriva nove stihove i stvara efekat koji pesmama daje patinu drevnog, starog, mističkog, čarobnog i tajanstvenog. Preko poetike bugarštice koja upravo ima auru tajanstvenog i pesme starca Siluana koja iako pripada srednjovekovnoj književnosti, ima naznaka baroknih formalnih stilizacija, pesnik je uključio čitaoca u nelinearno, prstenasto čitanje, na način blizak onom kome su pisci barokne epohe to činili sa svojom čitalačkom publikom. Složen sistem rimovanja i korišćenje grafičkih sredstava, te arhaizama, slavizama i kovanica srpskoslovenskog prizvuka doprineo je oneobičavanju Pavićevog pesničkog rečnika, ali je doprinelo i imaginativnoj svesti čitaoca na planu začuđenosti nad pesničkim svetom koji mu se otvara.Što se proze tiče, funkcija baroknog medievalizma u Pavićevim romanima i pripovetkama ima utemeljenje prevashodno u isihazmu i islamskoj mistici kao sponi između stare i „rađanja nove srpske književnosti“: susretu vizantijskog nasleđa i istorijskih prilika koje su donela osmanlijska osvajanja. Imajući u vidu i mogućnosti barokne gotike, Pavić je ovaj aspekt estetizovao pričama „Čuvar vetrova“ i „Hor ptica iz Pariza“, vezujući za njega istorijsku ličnost Jelene Anžujske i srpsko-francuske veze kojima se ispisuje linija između umetnosti srpskog srednjeg veka i gotike karakteristične za stil francuske arhitekture. Ovim je susretu Vizantije (žitijna književnost) i Osmanlija (islamska mistika) pridružen i Zapad (gotika). Stub kulturološkog sećanja Srba, Pavić je sagradio od kulturološkog obilja našeg tla. Rekao je „DA“ plodnom kalemu uticaja, susretu civilizacija i religija, kultura i običaja, te ne čudi što nailazimo na književno čvorište: Vizantija, Osmansko carstvo, Zapad, nastalo upravo u doba baroka, kada je srpska književnost svoje vizantijsko nasleđe ukrstila sa zapadnoevropskim tekovinama kulture, i to za vreme borbi sa Turcima.Barokni medievalizam stoga je jedan od najznačajnijih struja i pravaca unutar baroka koji otvara nove horizonte tumačenja Pavićevog stvaralaštva. Pored nekoliko primera koji su dati u uvodu za ogledanje baroka i prosvetiteljstva, baroka i klasicizma, baroknog romantizma, u daljem radu zapaža se i poigravanje sa sentimentalizmom (Simeon Piščević), rokokoom (Aleksandar Piščević), ali i visoko estetizovanim primerom mitološkog i amblematskog ogledanja baroka i romantizma u sireni i Meduzi. Ovaj potencijal baroka Pavić je, može se reći, efektno iskoristio i uobličio.Pored struja i pravaca unutar baroka, Pavić je iskoristio i resurse barokne poetike i to lepezom metamorfoza u sistemu baroknih žanrova i žanrova kojima je pisano u doba baroka mada strogo gledano ne pripadaju toj poetici. Uglavnom, radi se o žanrovima narodne književnosti (bugarštica, bajalica, bećarac, balada, bajka), međutim, u Istoriji srpske književnosti baroknog doba zapaža se da je Pavić narodnu književnost koja paralelno živi sa pisanom video kao neraskidivu od konteksta barokne epohe, štaviše, upravo je u narodnoj književnosti pronalazio primere za reflekse tipično baroknih crta. Stoga je i opravdano uzimati ih u obzir kada je reč o sistemu žanrova baroka. Ostali žanrovi prate baroknu pisanu književnost i uspostavljaju jednu liniju kulturološke povezanosti Mediterana, tj. Jadranskog basena (melodrama, maskerata, commedia del’ arte, oratorijum, vertep, prikazanje, proskinitarion, pisma „srpske knjige“...).Sistem ovih žanrova ujedno postaje stožer karnevala i teatara u Pavićevom opusu: Dubrovnik (Hazarski rečnik), Venecija (Drugo telo), Kotor (Kutija za pisanje). Upravo su najveća dostignuća baroka – teatar i festival ili teatarski festivali, koji su imali za cilj da doprinesu izgradnji scene koja je služila kao centar ujedinjavanja.  Metamorfoze u ovom sistemu s jedne strane uslovljene su karnevalskom, tj. festivalskom atmosferom (zamena uloga, maske i sl), a s druge tiču se mediteranske mitološke imaginacije i imaginacije srpskih narodnih bajki, budući da su neki od junaka pola ljudi pola životinje (sirene-ptice, sirene-ribe, Meduza, kentaur, Minotaur, satir, Međedović, najčešće ljudi-zmije, ljudi-psi).Dva tipa metamorfoza ticala bi se metamorfoza u ratnom kontekstu – ljudi se najčešće posuvrate u sopstvenu suprotnost i ta vrsta uglavnom demonskog preobražaja ilustrovana je metaforama volujskih očiju, izvrnute rukavice, kancerogenih ćelija „ne-ja“, dok žene koje ne učestvuju u sukobima postaju nosioci duhovnih vrednosti, običaja i sl. pa se u ratnim kontekstima preobražaji ženskih likova dovode u vezu sa Bogorodicom. Konačno, poslednji preobražaj, preobražaj je u Hristu, u LJubavi („LJubeći lice tvoje, obretoh te“, kako poručuje Itika Jeropolitika) i taj preobražaj preduslov je vaskrsenja i spasenja duše svakog ponaosob (ali i duše jednog naroda, čitavog čovečanstva). Uostalom i Ruka Misterije poručuje da Umetnost ne treba da služi u druge svrhe osim za spasenje duše.Milorad Pavić je pokušavao da baroknom sublimacijom svih umetnosti okaje smrtne grehe i to je žanrovski projekat totalne umetnosti ili univerzalnog umetničkog dela, vagnerovski Gesamtkunstwerk, u kome će biti sjedinjene sve umetnosti, što se prepoznaje u romanima Sedam smrtnih grehova i Veštački mladež. „Uspon Beograda“ prisutan u kućama onih velikana i velikih srpskih zadužbinara koji su doprineli razvoju Beograda i Srbije, a koje predstavljaju poglavlja romana, doziva barokno stvaranje građanske svesti koja se simbolički vezuje za Žefarovićevu grafiku o Bogorodičinom Izvoru života  i otvara auru prestonice koja osigurava opstanak, tj. vaskrsenje srpskog naroda koji bi se na tom Izvoru okupao i ponovo rodio, ucelovio. Čini se da na primeru Pavićevog opusa barok ima funkciju kako borbe za opstanak, tako i humanističkih, ali i estetskih težnji. Pisac se zato i služio svim njegovim raspoloživim aspektima.

As the headline suggests, it's not always easy to find the right way, especially when it comesto places we have never visited before. To not find or not being able to orientate in a place can create some uncertainty and may ultimately give a negative experience. This study examines how spatial and visual elements can clarify the orientation of an already built space without making any major architectural changes. The roombeing examined in this studyis the Modern Museum's foyer in Stockholm and the work is written in the subject information design with a focus on spatial design.The methods used are room analysis containing a site analysis, observation and notation analysis and three qualitative interviews. Theories and previous research in orientation and wayfinding, experienceroom, Gestalt psychology and perception and the mental mapare involved in this study. With the help of thesetheories and previous research as well asempirics, a design proposal has been developed where the visitor is more likely to orient himself by creating clearer features.
Som rubriken antyder är det inte alltid så lätt att hitta rätt, det gäller speciellt när vi kommer till platser vi aldrig besökt innan. Att inte hitta eller att inte kunna orientera sig på en plats kan skapa en viss osäkerhet och kan i slutändan ge en negativ upplevelse. I den här studien undersöks hur rumsliga och visuella element kan förtydliga orienteringen i ett redan byggt rum utan att göra några större arkitektoniska ändringar. Rummet i studien är Moderna museets foajé i Stockholm och arbetet är skrivet inom ämnet informationsdesign med inriktning rumslig gestaltning. Metoderna som använts är rumsanalys som innehåller en platsanalys, observation och notationsanalys och tre kvalitativa intervjuer. Teorier och tidigare forskning inom orientering och vägledning, rumsupplevelse, gestaltpsykologi och perception och den mentala kartanberörs i arbetet. Med hjälp av dessateorier och tidigare forskning samt empirinhar ett gestaltningsförslag tagits fram där besökaren lättare ska kunna orientera sig genom att tydligare funktioner har skapats.

Darbe nagrinėjamos simetrinės trečiosios eilės liestinės sluoksniuotės, kurios apibrėžiamos kaip 3 - džetų aibės. Surasta simetrinės erdvės izotropijų grupė, o taip pat jos izomorfijų grupė. Gautos izomorfijų grupės struktūrinės lygtys, surasti erdvės Maurerio – Kartano lygčių analogai, įrodytos formulės, išreiškiančios indukuotosios afiniosios sieties kreivumo tenzorių komponentes izomorfijų grupės struktūrinėmis konstantomis. Taip pat gauta visa eilė tapatybių, siejančių kreivumo objektus ir izomorfijų grupės struktūrines konstantas (apibendrintos Ričio ir Bianchi tapatybės).
The paper examined the symmetric third order tangent bundle, defined as 3- jet space. Found symmetric space isotropy group, as well as its isomorphy group. The resulting structural equation of isomorphy group, find this area Maurer - Cartan analogues of equations, an established formula, expressing inducted affines connection component of curvature tensors of the isomorphy group structural constants. Also received identities connecting the curvature objects structural constants of isomorphy group (generalized in Riči and Bianchi identity).