Journal articles on the topic 'I nära relationer'

När studenter ska skriva sin första stora uppsats, det vill säga det som i högskoleförordningen betecknas ”självständigt arbete”, möter de delvis andra krav och förväntningar än de stött på tidigare under sin utbildning. Det kan gälla till exempel hur självständiga de förväntas vara, men också att de ska skriva en text som inte bara visar vad de själva har lärt sig utan som också andra kan lära sig av. För några är detta en spännande utmaning, som de ser fram emot, men för andra kan uppgiften framstå som skrämmande och stressande. Hur ska man som kursansvarig kunna entusiasmera och motivera studenter för uppgiften att skriva sitt självständiga arbete, när man samtidigt vill få dem att inse att uppsatsarbetet kan vara både svårt och utmanande och att de måste arbeta hårt för att klara av det? I denna artikel använder jag scaffolding som teoretisk utgångspunkt för att reflektera över detta, i ett resonemang runt vad stress och stöttning kan innebära i detta sammanhang och hur relationen dem emellan kan se ut. Jag utgår från mina erfarenheter som kursansvarig på en självständigt arbete-kurs på ett av lärarutbildningens program.

Att som barn växa upp under ekonomiskt svåra förhållanden innebär ökade risker för sämre hälsa, sämre utbildningsmöjligheter och begränsade möjligheter till att skapa sociala relationer med andra barn. Emellertid vet vi idag väldigt lite om hur aspekter kring social ojämlikhet konstrueras och reproduceras i pedagogiska verksamheter riktade till yngre barn. Föreliggande studie baseras på ett etnografiskt fältarbete i en förskoleklass belägen på landsbygden i södra delen av Sverige. Studiens resultat pekar på att sociala skillnader konstrueras i såväl den dagliga verksamhetens rutiner som i barnens interaktion med varandra. Analyserna pekar också på en nästintill omedvetenhet hos den pedagogiska personalen när det handlar om frågor som rör barns olika sociala uppväxtvillkor. Artikelförfattarna understryker betydelsen av att kritiskt studera aspekter rörande social ojämlikhet, detta inte minst för att förbättra förutsättningarna för en mer likvärdig utbildning för yngre barn.

Det behövs sociologiska perspektiv för att belysa de många samhälleliga utmaningar som pandemin covid-19 har inneburit, såväl direkt som indirekt. Vi efterlyser därför aktuella och empiriskt grundade forskningsartiklar som utifrån sociologiska perspektiv kan öka vår förståelse av coronakrisen och pandemin covid-19. Relevanta frågor att belysa är till exempel expertkunskaper och relationen mellan vetenskap och politik, betydelsen av social ojämlikhet under pandemin samt dess sociala konsekvenser, samhällets organisering och styrning under kristider, de nya utmaningar som krishanteringsåtgärder skapar, hur människor agerar under kriser och hanterar ensamhet, isolering och permitteringar. Artiklarna kan handla om svenska förhållanden men även använda jämförande och internationella perspektiv för att förstå det som händer i Sverige i förhållande till andra länder. En världsomspännande hälsokris gör att vi alla behöver experter mer än någonsin, för att veta hur vi kan skydda oss mot viruset och för att ta fram vaccin eller andra effektiva behandlingar. Under pandemin covid-19 har vi sett att det finns en stor tilltro till vetenskap och teknik samtidigt som expertisen ständigt ifrågasätts. Expertkunskaper handlar aldrig enbart om faktaförhållanden utan även om hur problemen uppfattas och vem som har ansvar för att lösa dem. Sociologiska perspektiv på huruvida vetenskap uppfattas som är viktiga under kriser när experter dominerar debatten. Minst lika viktiga sociologiska teman är mellanmänskliga relationer, emotioner och människors drivkrafter. Vad är det som gör att vi agerar som vi gör i en kris? Vilken beredskap har människor och organisationer för att agera i en kris? Vi efterlyser också bidrag som uppmärksammar perspektiv som tenderat att falla bort i rapporteringen, till exempel frågor om ojämlikhet, konflikter, makt och ideologi. Det finns ett stort behov av empirisk forskning som undersöker hur coronakrisen och pandemin covid-19 har drabbat olika grupper och huruvida socioekonomiska skillnader, åldersskillnader och intressekonflikter har synliggjorts eller osynliggjorts under coronakrisen. Bidrag kan skrivas på svenska, engelska, danska och norska. Artiklar kan vara mellan 4 000 och 10 000 ord långa. I övrigt se tidskriftens riktlinjer på www.sociologiskforskning.se. Alla artiklar genomgår anonymiserad kollegial granskning (double blind peer review). Vid frågor, kontakta gärna någon av gästredaktörerna för temanumret. Deadline för manus är 15 oktober 2020 Gästredaktörer:Shai Mulinari, Lunds universitet: shai.mulinari@soc.lu.seLinda Soneryd, Göteborgs universitet: linda.soneryd@gu.seSusanna Öhman, Mittuniversitetet: susanna.ohman@miun.se

Det har gjorts relativt omfattande forskning om formellt tvång mot patienter i psykiatrin, dvs. tvång som regleras av lagstiftningen. Däremot finns det inte lika mycket forskning om informellt tvång, speciellt inte ur ett personalperspektiv. Denna studie har utgått från tidigare forskning där man identifierat fem former av tvång i psykiatrin som personal använder; övertalning, utnyttjande av den personliga relationen, belöning, hot och formellt tvång. Syftet var att få personalens reflektioner över formerna för, och användningen av, informellt tvång gentemot patienter. Vi genomförde fyra fokusgruppsintervjuer med kuratorer, psykologer och läkare där syftet var att skapa ett reflekterande samtal om informellt tvång. Dessa intervjuer analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Förutom de fem tidigare identifierade former av tvång i psykiatrin fann vi även tre andra former; att lura patienten, uppfostrande attityd samt användning av regler och rutiner. Deltagare beskrev även tvång från andra intressenter som anhöriga och andra myndigheter. När det gäller övriga reflektioner tolkades dessa som professionalitet och tvång, där deltagarna betonade betydelsen av personalens förhållningssätt till patienter, tydlig kommunikation, en individanpassad vård samt fungerande samarbete och samverkan. Enligt deltagarna i studien användes informellt tvång ofta samtidigt som det fanns en tveksamhet till det. Det var främst hur man som personal bör utnyttja den personliga relationen till patienten samt hur patienten uppfattade informellt tvång där deltagarna hade väldigt skilda uppfattningar. De rapporterade svårigheter i att hantera det informella tvånget som anhöriga och andra myndigheter använder gentemot psykiatrins patienter eftersom det kunde hota patienternas återhämtning. En slutsats är att informellt tvång inte enbart bör ses från ett juridiskt och kliniskt perspektiv utan att också att viktiga etiska aspekter kring informellt tvång bör uppmärksammas.

I denna artikel undersöks historieundervisning för yngre barn, årskurserna 4-6, i den svenska grundskolan. Vad är det för historieämne som framträder och hur kan relationen mellan delarna i en historisk praktik förstås? Historie-undervisningen för dessa delar av grundskolan har i mindre utsträckning uppmärksammats av den nordiska historiedidaktiska forskningen. Det huvud-sakliga empiriska underlaget utgörs här av semistrukturerade intervjuer med fem lärare. Utgångspunkten för analysen blir således lärarnas tal om under-visningen. Analysen genomförs med hjälp av en disciplinärt förankrad historie¬didaktisk analysram. Den består av tre delar: 1. Historiska narrativ, 2. Strukturerande idéer och begrepp samt 3. Strategiska praktiker. Under-sökningen visar att undervisningen i stor utsträckning orienterar kring ett nationellt inriktat historiskt narrativ. Mindre fokus hamnar på de två övriga delarna, strukturerande idéer och begrepp samt strategiska praktiker. Och när väl dessa delar behandlas görs det inte i relation till det historiska narrativet. Tidigare forskning har visat att historieundervisningens tyngdpunkt i de nordiska länderna, men också internationellt, tenderar att ligga på historiska narrativ. Under senare år har också framkommit att det historiska narrativet för till exempel den svenska gymnasieskolan innehåller framträdande inter-nationella perspektiv. Så är alltså inte fallet för årskurserna 4-6, där narrativet fortfarande har nationens födelse och utveckling som en central tematik. Antyder det att man kan tala om två lite olika historieämnen i ungdomsskolan?

I artikeln diskuteras en lärarstudie om vad som utmärker samhällskunskaps-ämnet på svenskt mellanstadium. Det sker mot bakgrund av en skandinavisk ämnesdidaktisk diskussion om ämnets tydlighet med fokus riktad mot svenska förhållanden. Här har ämnet beskrivits som otydligt i läroplans- och läroboks-forskning medan det framträder som mer tydligt i lärarforskning. Denna lärarforskning har dock oftast studerat grundskolans högstadium och gymnasium. Studier på mellanstadiet saknas och min studie visar, till skillnad från dessa studier, att ämnet är otydligt när lärarna talar om det. Det är ett stadie som också skiljer sig från högstadiets och gymnasiets ämnescentrerade ämneslärarkultur genom att det är mer elevcentrerat och klasslärarbundet med högre grad av ämnesintegration. Artikeln fokuserar därför samhällskunskapsämnets relationer till övriga samhällsorienterande (SO) ämnen – geografi, historia och religionskunskap – och vad det innebär för ämnets otydlighet. Genom intervjuer med lärare om deras SO-undervisning och samhällskunskapsämnets del i den, illustrerat med hjälp av begreppen ”ämnesmarkörer”, ”ämnesväxlingar” och ”ämnesöverlappningar”, framträder ämnet som underordnat och undanskymt i relation till särskilt geografi och historia. De har en dominerande position inom gruppen och bidrar till att samhällskunskapsämnet förblir otydligt. I artikelns konklusion och diskussion argumenteras för betydelsen av en rekonstruktion av relationerna inom gruppen, inte endast för att göra samhällskunskapsämnet tydligare, utan för att också övriga ämnen skall ge ett starkare bidrag till elevers lärande om samhället och dess frågor både som enskilda ämnen och tillsammans.Nyckelord: samhällskunskap, samhällsorienterande ämnen, ämnesmarkörer, ämnesväxlingar, ämnesöverlappningarAbstractThis article reports on a practice-related study of the characteristic features of the civics subject in Swedish upper primary education. The discussion takes place against the background of a Scandinavian subject-specific pedagogical debate on the lack of clarity in the civics subject in relation to the other social studies subjects. In Sweden, curriculum and textbook research has pointed out that civics seems to have a vague and unspecified role in primary education, while it seems to have a more prominent role in practice-related research. However, the latter research has often focused on lower and upper secondary education, and so far there have been no studies of the role of civics in primary education. In contrast to the studies of civics in secondary education, my study shows that civics in primary education emerges as very obscure in teachers’ talk about it. At this stage of education, civics is not as subject-centred as it is in the subject-teaching culture of secondary education, but rather a pupil-centred subject with a high degree of integration with other subjects. The article has a focus on civics in relation to the other social studies subjects (SO), namely geography, history and religious studies, and on how the interrelations affect the perception of civics. The study is based on interviews with teachers on their SO teaching and the role of civics with the help of the concepts of ”subject marker”, ”subject-switching”, and ”subject-overlapping”. The result of the analysis is that civics emerges as a subordinated and inconspicuous subject in relation to geography and history, in particular. These two subjects have a dominant position in the subject cluster and contribute to relegating civics to a vague and unclear backseat. In conclusion, the article argues for the need of reconstructing the interrelations in the subject cluster, not only for the sake of clarifying the role and content of civics, but also to ensure that the other subjects can also contribute more to pupils’ learning about community and citizenship issues, as separate subjects and together.Keywords: civics, social studies subjects, subjects, subject marker, subject-switching, subject-overlapping

Teenage intimate partner violence. Digital media and coercive controlThe aim of this article is to describe violence and its different forms in an everyday context, through interviews with teenagers experiencing intimate partner violence, focusing on the violence that takes place in the digital arena. Using Evan Stark’s concept of coercive control, the dynamics of digital violence is explored. The conclusion is that the violence that takes place in the digital arena should be understood as a form of psychological violence. Furthermore, teenage intimate partner violence is a serious societal problem showing patterns and phenomenology similar to intimate partner violence between adults, and it must therefore be taken just as seriously.

Könsintegrerade verksamheter som tar emot kvinnor, män och barn med erfarenheter av våld i nära relationer blir allt vanligare. Artikeln belyser hur arbetet vid en sådan enhet sker i ett spänningsfält av våld, makt och kön som gör det svårt att synliggöra våld och kvinnors utsatthet.

“You can’t be beaten by a girl, you know” – a study of men who have been subjected to domestic violence This article discusses how men who have been subjected to violence from women in close relationships talk about their experiences and present themselves. Thee article describes how the men’s representations interact with the discourse on domestic violence, which often conveys an image of men as perpetrators and women as victims. The men’s stories, collected through unstructured interviews and analysed using a narrative constructionist perspective, relate to representations of men, women, violence, and victimization. Men as victims of women’s violence is a relatively unexplored area; domestic violence has rather been highlighted by cases where women are victims and men perpetrators. The results of this study show that the men oppose full victimhood and distance themselves from a given victim role, while at the same time they want a victim status and a recognition of their experiences. The men also highlight double victimization by being victims of both women’s violence and society’s way of viewing their experiences as somewhat taboo

När covid-19-pandemin nådde Sverige mobiliserade kvinnojourerna snabbt eftersom de visste vad en nedstängning av samhället skulle kunna betyda för kvinnor och barn som lever under hot och med våld i sina hem. På kort tid kom myndigheternas rekommendationer om att arbeta hemma, upprätthålla social distans och undvika resor att minska möjligheterna till rörlighet. Detta gjorde det särskilt svårt för kvinnor som levde under hot och kontroll att komma i kontakt med myndigheter och kvinnojourer. Syftet med denna artikel är att förstå hur relationen mellan samhället och kvinnor som är utsatta för hot och våld i hemmet under pandemitider ser ut. Analysen utgår från en teoretisk modell för ”det immunitära livet”, för att förstå förhållandet mellan individ och samhälle. Studien består av telefonintervjuer som genomfördes våren 2020 med personal vid fem olika kvinnojourer. Ett viktigt resultat i studien är att misshandlade kvinnor under pandemin riskerar att berövas möjligheterna att skapa viktiga relationer med samhället, något som exempelvis kvinnojourer annars möjliggör.

När elever i fjärde till sjunde klass intervjuas om hur de reagerar som åskådare till mobbning framkommer att sociala processer såsom vad som räknas som mobbning, sociala relationer och skuldbeläggande av den utsatta påverkar om de hjälper till eller inte.

Denna artikel presenterar resultat från en stor enkätundersökning som jämför arbetsmiljön inom privat och offentligt bedriven äldreomsorg. Varken de förhoppningar eller farhågor som uttalades när entreprenadiseringen inleddes för drygt tio år sedan bekräftas. Däremot visar det sig att entreprenadiseringen förändrar innebörden i omsorgsarbetarnas relationer till kommunens politiker.

Denna artikel undersöker hur äldre människor begripliggör sin situation i telefonsamtal till en stödlinje några månader in i covid-19-pandemin. Genom att använda ett vardagssociologiskt ramverk för att analysera inringares olika sätt att i samspel med stödlinjens volontärer förstå krisen, nyanserar artikeln nuvarande kunskap om äldre människors situation. Den tematiska analysen visar att inringarna begripliggör krisen i förhållande till sociala relationer på ett personligt, anonymt och abstrakt plan. Inringarnas sätt att bemöta avbrott i sina vardagliga rutiner – genom anpassning eller kritisk omvärdering – är kopplade till olika former av tillit: basal tillit till en social verklighet som delas med en annan person eller reglerande tillit till en samling normer som är oberoende av denna andra. Medan samtalen visade få exempel på positiva anpassningar i personliga relationer, synliggjorde de att anonyma och abstrakta relationer fungerar som viktiga tillgångar för att både bibehålla och omvärdera vardagslivet när det är kris. Även om bristen på trygga personliga relationer under pandemin pekar på äldres utsatthet, demonstreras inringarnas styrka i och med deras aktiva arbete för att behålla och bygga viktiga anonyma och abstrakta relationer.

När covid-19-pandemin skakar utbildningssystemet i grundvalarna angrips inte bara elever och lärare utan också de pågående processer som skapas i utbildningens relationella spänningsfält. Syftet med denna text är att belysa lärares förmåga att ta in och agera i den unika fysiska och digitala kontext som uppstår. Studien genomfördes mellan 19 mars och 19 april 2020. Genom dagboksanteckningar och reflektionsnoteringar dokumenterade fem svensklärare sin skolvardag under denna tid. Med hjälp av begreppet respons- och ansvarskapabel pedagogik analyseras de förändrade processerna och lärares agerande. Studien visar att de komplexa händelserna aktiverar lärares känslighet för sina inneboende förmågor och sin moraliska kompass. Med andra ord, de sociala, politiska och materiella relationer som uppstår påverkar lärares etisk-politiska praktik. Det blir än mer centralt att vara uppmärksam, nyfiken och agera ansvarsfullt. En sådan respons- och ansvarskapabel pedagogik förstärks alltså när den gängse lärarpraktiken delvis är satt ur spel. Avslutningsvis diskuteras hur undervisningen ska bedrivas framöver. Hur ska vi tänka när skolan fortsätter att innebära en turbulent tillvaro?

Idag är det vanligt att relatera barn och natur till varandra. Frågan är vad en sådan relation skapar förföreställningar och vad den används till. Artikeln tar sin teoretiska utgångspunkt i visuell kultur för attanalysera empiriska exempel hämtade från reklam och utomhuspedagogik. Analysen tar fasta på demarkörer för ålder, genus och etnicitet som används när barn och natur relateras till varandra. Resultatet visar att det är ljusa barn med låg ålder och utan bestämt kön som används i den här typen av exempel och barnen skapar, tillsammans med framställningar av ren natur och naturlighet,föreställningar om renhet och oskuld. De föreställningar som skapas med hänvisningar till barn används för att ge intryck av hållbarhet medan de samtidigt motiverar konsumtion och vissa pedagogiskaidéer. Slutdiskussionen reser frågan om vad som riskeras om barn-natur relationen fortsätter att återskapas på ett okritiskt sätt.

När programmering skulle inkorporeras i skolans arbete valde Sverige i sin läroplansrevidering 2017 att skriva in det i matematikämnet, med stark koppling till algebra. Samtliga matematiklärare ställdes då inför utmaningen att undervisa i programmering. Vi undersöker här resultatet av 32 lärargruppers gemensamma arbete med att planera och genomföra lektioner i programmering i matematik i grundskolan. För att få insikt i hur lärare tolkar uppdraget och transponerar läroplananes beskrivning av programmering till klassrumspraktiken analyserar vi det matematiska innehållet i dessa lektioner samt vilken syn på relationen mellan matematik och programmering som framträder i lärarnas beskrivning av syfte, lärandemål, aktivitet och reflektion. Vi finner att programmeringsaktiviteter i 1/3 av lektionerna inte kopplas till något traditionellt matematiskt innehåll. I övriga lektioner är det främst aritmetik eller geometri som utgör det matematiska innehållet. Få explicita kopplingar görs till algebra förutom till begreppet variabler, men då är det främst variabler inom programmering som avses. I materialet framträder fyra olika relationer mellan matematik och programmering: 1) enbart programmering; 2) matematik som en kontext för programmering; 3) programmering som ett verktyg för att effektivisera beräkningar; 4) programmering som ett verktyg för att utforska matematik. Resultaten diskuteras i relation till matematikämnets syfte och innehåll i den svenska läroplanen. In English When incorporating programming in the school curricula, Sweden decided to integrate it with mathematics, and specifically within the core content of algebra. As a result, all mathematics teachers at all levels were faced with the challenge of teaching programming. In this study we analyse documentation from 32 lessons studies where groups pf teachers have planned, conducted, and revised lessons on programming within the school subject mathematics. To gain insight into how the teachers interpret the new task and thus contribute to the transposition of knowledge from the curriculum level to the classroom level, we analyse the mathematical content in these lessons and the relations between mathematics and programming that emerge in the way the teachers describe the aim, the activites and the learning outcomes of the lessons. We find that 1/3 of the lessons do not connect to any traditional mathematics content, and the rest of the lessons mostly focus on arithmetic or geometry. Few explicit connectiions are made to algebra, execpt for the variable concept, but when variables are treated the focus is on variables in the programming sense rather than algebra. Four different relationships between mathematics and programming emerge in the data: 1) programming without connecting to mathematics; 2) mathematics as a context for programming, 3) programming as a tool for efficient calculations; 4) programming as a tool for exploring mathematics. The results are discussed relation to the transposition of knowledge of mathematics as a school subject.

Denna artikel undersöker elevers handlingar efter möten med så kallade desorienterande dilemman i undervisning som förlagts till skogsmiljö. Artikeln bygger på en studie genomförd i den svenska grundskolans årskurs 2, där en lärarstudent, tillsammans med sin handledare, planerat och genomfört en Storyline, med syfte att låta eleverna skapa relationer till träd och därigenom att motverka växtblindhet. Det empiriska underlaget består av fältanteckningar från deltagande observation och transkriptioner från video¬inspelningar och från en intervju med lärarstudenten. Materialet analyseras genom kvalitativ innehållsanalys mot bakgrund av affektivt och transformativt lärande. Resultatet visar att när eleverna i studien gavs frihet att utforska skogsmiljön på egen hand, öppnades möjligheter till estetiska erfarenheter och till möten med desorien¬terande dilemman. Affektivt och transformativt lärande kan vara en pedagogisk ut¬gångspunkt som kan leda till elevens förändrade självbild och förändrat sätt att betrakta världen. Nyckelord: estetiska naturmöten, affektivt lärande, transformativt lärande, miljöperspektiv, desorienterande dilemman Avant-garde without authority – environmentalism in a lower primary class AbstractThis article examines students’ actions after encountering disorienting dilemmas within outdoor education in the forest. The article is based on a study conducted in a Swedish primary school, in second grade (8 years), where a student teacher, together with a supervisor, has planned and conducted a Storyline with the aim of creating relationships with trees in order to counteract plant blindness. The empirical data consists of field notes from participant observation and transcripts from video recordings and one interview with the student teacher. Qualitative content analysis is used with focus on affective and transformative learning. The result shows that when students had the opportunity to explore the forest on their own, possibilities of aesthetic experiences and encounters with disorienting dilemmas were given. Hence, affective and transformative learning may be a vital pedagogical departure, which can lead to students’ changing self-image and ways to view the world. Keywords: aesthetic meetings with nature, affective learning theory, transformative learning, environmental perspective, disorienting dilemmas

English abstract: An apparent trend in the study of Islam and Muslims during the last decades is the growing interest in religious everyday life and ritual practice. Sometimes Islamic Studies are said to be too focused on politicization, extremism and migration, but contemporary studies to a growing extent also discuss ”lived religion” and ”vernacular religion” with the ambition to identify how individuals and smaller groups practice and understand their religion. These studies have provided important documentation of practices, methodological and theoretical discussions and a more complex view on texts and the uses of texts. But such an interest has a long history. This article presents one of the pioneers in the study of Muslim piety, Elizabeth Fernea, and points to the importance of early ethnography as a resource for the study of contemporary religion. Fernea's two-year stay in a Shiite small-town in Iraq generated fully-fledged descriptions of everyday piety as well as a unique account of a pilgrim tour to Karbala 1957. Its literary style immediately gave Guests of the Sheik a broad range of readers when it was published in 1965, but it took longer before it was established in academic literature. In her book, Fernea describes religious conditions in Iraq in the 1950s and the conflicts between the lives of the clans and the emerging urban middle class. In comparison to the chaos in Iraq since 2003 and the preceding decades of dictatorship, Fernea's study is a narrative from another Iraq. Svensk resumE: En påtaglig trend i studiet av islam och muslimer under de senaste årtiondena har varit ett växande intresse för religiöst vardagsliv och rituell praxis. Islamstudier skylls ibland för att vara alltför fokuserade på politisering, extremism och migration, men samtida studier som inte primärt behandlat dessa frågor har i ökad utsträckning studerat ”lived religion” och ”vernacular religion”. Dessa perspektiv har genererat betydelsefull dokumentation av praxis, metodologiska och teoretiska diskussioner, samt bidragit till en mer komplex syn på text och textbruk. Men intresse för hur människor praktiserar sin religion och lokala tolkningar har en lång historia. Denna artikel presenterar en av pionjärerna för studiet av muslimsk fromhet, Elizabeth Fernea, och pekar på betydelsen av tidigare etnografi som resurs också för religionsvetenskapens samtida studier. Ferneas tvååriga vistelse i en shiamuslimsk småstad i Irak resulterade i skildringar av såväl vardagens fromhet som en unik framställning av en pilgrimsfärd till Karbala 1957. Guests of the Sheik fick från början en bred läsekrets när boken publicerades 1965, men det dröjde innan den fick en självklar plats i den akademiska litteraturen. I jämförelse med det tillstånd av kaos och våld som Irak befinner sig i sedan 2003 och den diktatur som föregick är Ferneas studie ett vittnesmål om ett annat Irak, men som ohjälpligt hör till historien. Spänningarna mellan klanernas traditionella liv och den begynnande framväxten av en utbildad urban medelklass är ett bärande tema i studien liksom de komplicerade relationerna mellan muslimer och kristna.