Dissertations / Theses on the topic 'Dansk kultur'

Lundh, P. Kultur som instrument i omvårdnaden av patienter. En litteraturstudie.Examensarbete i omvårdnad 10 poäng. Malmö Högskola: Hälsa och Samhälle,Utbildningsområde omvårdnad, 2006.Syftet med studien var att undersöka kulturens inverkan på olika patientgrupperoch att se hur sjuksköterskan kan använda kultur som instrument i omvårdnadenav patienter. Metoden är en litteratursökning efter vetenskapliga artiklar idatabaserna: Pubmed, Cinahl, Psychinfo och EBSCO. Artiklarna granskadesenligt Polit & Hunglers (2001) kriterier för vetenskapliga artiklar. Resultatet frånde tio artiklar som använts visar att interventioner med kultur inverkar positivt påde grupper som undersökts. Det visar också att sjuksköterskan med fördel kananvända kultur som ett instrument i omvårdnaden av patienter.Slutsats: Sjuksköterskor kan intervenera genom att införa kultur som ettkomplement till annan behandling i omvårdnaden av patienter. Mer forskningbehövs för att specificera vilka de bästa interventionerna är och för att finnaevidens för de olika kulturarternas inverkan i omvårdnaden av patienter.
Lundh, P. Culture as an instrument in caring for patients. A literature review.Degree Project, 10 credit points. Nursing Programme, Malmö University: Healthand Society, Department of Nursing, 2006.The aim of this study is to investigate the influence of culture on different groupsof patients and to see how the nurse can use culture as an instrument in caring ofpatients. The method used, is a literature review of scientific articles in thedatabases: Pubmed, Cinahl, Psychinfo and EBSCO. The articles were examinedaccording to Polit & Hunglers (2001) criteria for scientific articles. The resultsfrom the ten articles that was used show that interventions with culture have apositive effect on the groups examined. It also shows that a nurse with advantagecan use culture as a tool in caring of patients. Conclusion: Nurses can intervenewith culture as a complement to other treatment in caring of patients. Moreresearch is needed to specify what the best interventions are and to find evidencefor the effects of different kinds of culture in caring of patients.

Uppsatsens syfte är att undersöka nuläge och önskad förändring för Kalmar läns arbete med kultur i lärandet, identifiera hinder och möjligheter för arbetet samt komma med rekommendationer för hur kommuner och länskultur tillsammans kan främja utvecklingen av kultur i lärandet. Vi har använt en kvalitativ metod och antagit en abduktiv ansats eftersom vi gjort tolkningar och skapat mening utifrån observerade fenomen baserat på tidigare erfarenheter. De fält vi valt att studera är kultur respektive lärande i grundskolan. Vi har granskat förändringar i deras gemensamma rörelse och rörelse i relation till varandra. För att illustrera rörelsens riktning och omfattning har vi använt oss av Koblancks (2009) ITKmodell. Vi har sedan analyserat förändringen med hjälp av teorier om organisationsförändring, från bland andra Carnell (2003), Alvesson & Sveningsson (2008) och Jacobsen (2005). För att kunna komma med framåtsyftande rekommendationer har vi använt oss av Jacobsens teorier om Strategi E och Strategi O. Vi har intervjuat rektorer och ansvariga tjänstemän inom skol- och kulturförvaltningar i de, av projektet ”Skola & Kultur”, utsedda pilotkommunerna Borgholm, Kalmar och Vimmerby, samt cheferna för länsinstitutionerna i Kalmar län. Den önskade förändring i arbetet med kultur i lärandet vi utläser ur våra respondenters svar är en rörelse från fokus på konstnärliga produkter som kommuniceras enkelriktat, till en kontinuerlig dialog där det konstnärliga och det målstödjande viktas lika högt. Vidare måste förändringen beröra alla inblandade på alla nivåer för att få genomslagskraft. Vår slutsats är att vi förordar en strategi där beslut om ramar, etablering av möten och kommunikationsarenor föregår förankring och stävan efter samsyn. De rekommendationer vi kommer med handlar därför om strukturförändringar för att förändra beteenden, gemensamma möten och mål för att minska fördomar, tydliga ledare som tar ansvar och tydliga roller i samhandlande. Vi ser också att arbetet kan förstärkas genom att kulturpedagoger tillförs som hybrider och att elever betraktas som en del av processen och förändringen som en del av samhällsutvecklingen.
Uppsatsen tilldelades diplom som bästa examensarbete på magisterprogrammet Ledarskap - kreativt, innovativt och entreprenöriellt 10/11

Syftet med denna studie är att skapa kunskap om hur dans kan ta plats i estetiska lärprocesser igrundskolan. Vidare är syftet att undersöka hur danspedagoger/danslärare talar om dans som potential i ett sammanhang av elevers utveckling och lärande. En empirisk undersökning i kvalitativintervjuform har genomförts med tre danspedagoger, en är danslärare och en fritidspedagog. Tre av danspedagogerna och en danslärare är anställda via Kulturskolan och arbetar med dans i grundskolan. Danspedagogerna, Dansläraren och Fritidspedagogen har alla en högre utbildning inom dans. De teoretiska perspektiven jag har utgått ifrån är estetiska lärprocesser, multimodalitet, estetik och kultur. Resultatet visar på att dans finns i en varierad mängd i våra grundskolor. Att arbeta med dans ämnesintegrerat eller som eget kunskapsområde utvecklar eleverna i deras lärprocesser. Det stärker deras självförtroende, samarbete med klasskamrater, respekt mot andra, arbete med problemlösning, rumsuppfattning, utforskandet av känslor och att kunna förmedla något med kroppen. Det framkommer att dans kan utmana skolans kultur och kunskapssyn.

Syftet med följande arbete är att utreda vad dans i skolan har för betydelse för barns utveckling. Undersökningen belyser även vad dansen som redskap erbjuder för möjligheter i skolans undervisning ur ett genusperspektiv samt ett mångkulturellt perspektiv. Arbetet ger en översikt av tidigare forskning kring dans och rörelse samt Gardners teori om multipla intelligenser. För att ta reda på dansens påverkan på barns utveckling användes en kvalitativ metod i form av intervjuer och totalt intervjuades sex danspedagoger. Sammanfattningsvis pekar resultaten på att respondenterna upplever såväl motoriska, sociala, emotionella som estetiska och kognitiva samt språkliga utvecklingseffekter hos sina elever. I undersökningen framkom dessutom möjligheter att utveckla ett ökat medvetet jämställdhetsarbete och gynnande av kulturmöten genom dansundervisning.
The purpose of this essay is to examine dance in school and its significance for the development of children. This examination also illustrates the possibilities of dance in relation to gender and culture in the school education. The paper gives a research summary regarding dance and movement and Gardner’s theory multiple intelligences. A qualitative research method was used and totally six dance teachers were interviewed. To sum up, the results show mobility, social, emotional, aesthetic, cognitive and linguistic effects for the development of the children. The examination also points out that dance bring the possibility of working with gender and culture meetings.

Studiens syfte var att undersöka vilka didaktiska utmaningar som lärare ställs inför i sin dansundervisning. Vi har avgränsat oss till didaktiska utmaningar som är relaterade till könsroller och kulturella skillnader. Vi har använt oss av en kvalitativ undersökning där vi genomförde en semistrukturerad intervju med fyra aktiva lärare inom ämnet idrott och hälsa. Empirin som vi har samlat analyseras och diskuteras ur ett feministiskt och sociokulturellt perspektiv. Resultatet visar att pardanser och viss expressiv dans kan upplevas som lite mer utmanande att undervisa i för lärarna. Beröring och en machokultur anses vara grundläggande koncept för dansens didaktiska utmaningar. För att hantera dessa utmaningar använder lärarna en variation av redskap och planering av gruppindelning för att undvika protester från eleverna. Beröring gällande religiösa såväl som kulturella skäl hanterades genom att arbeta runt problemet och låta eleverna själva välja vilka de vill dansa med och tolererar fysisk kontakt med. Det här riskerar att skifta utmaningen från beröring av religiösa skäl till att vissa elever känner sig exkluderade för de inte har någon att dansa med. Att finna metoder för dansundervisning som är inkluderande och respekterar varje elevs förutsättningar blir därför en utmaning som kräver noga planering och samarbete med andra lärare såväl som elever.

Syftet med uppsatsen var att belysa hur de kulturella och sociala praktikerna kring ICE HOT, en plattform för samtida dans, var formade och konstituerade. Vår analys grundar sig i hur aktörerna på fältet formas av sannings regimer. Detta undersöktes genom en diskursanalys av primärdata, i form av intervjuer av aktörer i fallet samt publicerade dokument av ICE HOT som sekundärdata. De senaste decenniernas styre av offentlig sektor, har starkt påverkats av influenser från näringslivet, även känt som New Public Management (NPM). Sedan en tid tillbaka går det att skönja hur mål- och resultatstyrning, ökande kontroll, användandet av ekonomiska incitament och köp-och-säljmodeller präglat den offentliga sektorns kultursfär och inte minst kulturpolitiken.  Vi har använt oss av Cornelius Castoriadis ontologisk institutionell teori, Michel Foucaults utgångspunkter om sanning, maktrelationer och governmentality. Samt Eva Bejeroth och Hans Hasselbladhs modell om interventioner. NPM har blivit den hegemoniska diskursen på fältet. Aktörerna tycks i mångt och mycket befinna sig mitt i diskursens bubbla, men i vissa fall finner vi en konkurrerande diskurs. Dock verkar den konkurrerande diskursen ha svårt att undanröja NPMs instrumentella rationalitet, då den förespråkar den kulturella logiken.

Musikalitet är ett begrepp fyllt av spänning. För många är musikalitet något eftersträvansvärt, men att definiera vad musikalitet innebär är mycket svårt, och det finns ingen vedertagen vetenskaplig definition som är allomfattande. Det finns heller ingen speciell metod eller undervisning beskriven som särskilt utvecklar musikaliteten hos olika individer. Inom dans- och musikundervisning används begreppet mycket frekvent, men det är ofta oreflekterat och oklart vad som exakt menas. Syftet med min undersökning har varit att bland danspedagogstudenter söka mer förståelse för vad det kan innebära att vara musikalisk. Jag ville ta reda på hur en grupp danspedagogstudenter valde att beskriva sina uppfattningar av innebörden av begreppet musikalitet, samt hur de beskrev om, och i så fall hur man kan utveckla musikaliteten. Studien har genomförts som en semistrukturerad enkät och med hjälp av en fenomenografiskt inspirerad analys har studenternas svar som ett resultat kunnat sorteras i ett antal beskrivningsområden. Genom det kulturpsykologiska perspektivet framhålls vikten av att se till variationer i människors uppfattningar om musikalisk förmåga i relation till biologi och miljö, i relation till individ och kultur. Begreppet musikalitet verkar vara ett samlande begrepp för ett flertal musikaliska förmågor, en multipel förmåga.

A partir du postulat psychanalytique de l'inconscient qui inscrit le manque au coeur sujet, cette thèse doctorale met en avant l'articulation universelle du sujet à la culture, au-delà des déclinaisons particulières qui viennent métaphoriser – à travers les signifiants de chaque culture – l'interdit fondamental structurant cette articulation et les prescriptions culturelles formulées à partir de celui-ci. Pour ce faire nous nous sommes appuyés sur l’expérience du vécu subjectif de l'exil entraînant une mise en suspens des illusions fondatrices de l'appartenance dans le contexte de notre rencontre clinique avec un membre de la communauté migrante rom en Île-de-France. En disant rom, nous parlons d'une appartenance culturelle et sociale qui, d'un point de vue psychanalytique, fonctionne selon des coordonnées symboliques. Ces coordonnées, avant d'être spécifiques à une culture, sont universelles à ce que Freud appelle la Kultur : le sujet soumis à l'interdit fondamental trouve sa place dans l'ordre des générations et dans la différence des sexes. C'est à partir de cette place que ce tisse le désir du sujet qui doit faire avec son manque qui se décline et circule à travers les signifiants de sa culture. Si une particularité est à prendre en compte, elle est à situer au niveau des conditions sociales de la réalisation du mouvement migratoire : la conservation de l'organisation des structures sociales de la communauté en terre étrangère permet le maintien de la place symbolique initiale du sujet au sein de son univers d'appartenance. Ainsi, si l'amarrage symbolique du rom migrant ne s'abîment pas, bien qu'il soit constamment confronté avec un imaginaire qui pullule autour de la figure de l’étranger, c'est parce qu'il a scellé son inscription dans un ailleurs inaliénable et intouchable (dit Athiganos en grec ancien) par les effets immédiats du dépaysement et de la non-reconnaissance d'une place chez l'autre. Ainsi nous avons pu comprendre, dans ce contexte migratoire particulier, que l'exil ne commence pas avec le déplacement mais lors de la séparation d'avec la communauté d'appartenance, avec la confrontation à un manque de sens au coeur de soi qui émerge dans la rencontre à l'étranger provoquant une mise en question radicale de la place symbolique initiale du sujet.Face l'évocation nostalgique de la perte du sujet exilé, l'adresse du clinicien aura consisté à écouter de manière respectueuse les contenus – objets de la perte, que le patient présente comme étant d'ordre culturel – mais d'y aller au-delà, de centrer son attention sur le processus même de la perte et de l'épreuve de l'ébranlement identitaire que traverse le sujet, en se découvrant orphelin des illusions qui fondaient son appartenance et sa place symbolique qui soutenait son désir. Les questionnements qui surgissent dans ce contexte seront celles qui mènent vers la subjectivité du patient, relevant les lignes de faille de sa suture symbolique: interrogations des origines, de l'ordre familial, du rapport aux parents, des droits et privilèges des autres membres de la fratrie, de ses propres choix sexuels, etc.Au cours du notre suivi clinique nous avons pu observer un usage subjectif de place accordé à l'étranger, en tant que territoire d’aliénation symbolique nécessaire au sujet aux prises avec le désir menaçant de l'Autre féminin, dont le sujet se sauve à travers un mouvement d'auto-exil. Entendu et accueilli dans la parole, il a pu se métaphoriser en un exil fécond. C'est suite à une opération d'appropriation de ce déracinement subjectif, qu'une installation a été possible dans un espace symbolique autre que celui des origines, métaphorisé par l'hébergement social, devenu espace d'accueil de cet exil subjectif premier
This doctoral thesis emphacises the universal relation between subjet and culture from the standpoint of the psychoanalytic postulate of the unconscious as determining the fundamental lack of the subject, all of this beyond particular cultural declensions which “metaphorise” – through the signifiers of each culture – the fundamental prohibition which structures this relation as well as the cultural commandments thereby expressed.For this purpose, we base ourselves on the subjective experience of exile in real life as suspending the fundamental illusions of belonging, more specifically within the context of our clinical encounter with a member of the Roma migrant community within the Ile-de-France region. When using the term “Roma”, we refer to cultural and social backgrounds which, from the point of view of psychoanalysis, function according to symbolic coordinates. Such coordinates, before becoming culturally specific, are universal through what Freud designates as Kultur: the subject, who is subjected to the fundamental prohibition, finds a meaningful place within the order of generations and within gender differences. It is from this place that the subject, who must make do with his lack – lack which declines and circulates within the signifiers of his culture –, weaves his desire.If any particularity is to be taken into account, it must be located within the social conditions determining the migratory movement: the compositional safeguarding of the community's social structures even in foreing land permits the subject's initial symbolic configuration within his place of belonging to be conserved. Hence, if the symbolic mooring of the migrant Roma is not lost, even though he is constantly confronted with an imaginary overrun with figures of foreignness, it is because he has sealed its inscription within an elsewhere which is unalienable and intangible (said Athiganos in ancient Greek) as an immediate consequence of the unfamiliarity and the disallowance of a place among the others.Following this view we may understand, in such a particular migratory context, how exile does not commence with displacement, but rather through separation from a community of belonging, through confrontation with the lack of meaning within oneself – lack of meaning emerging within the encounter with the foreigner, radically questionning the subject's original symbolic place.Facing the exiled subject's nostalgic evocation of his loss, the clinician's task is to respectfully acknowledge these contents – as lost objects, which are presented by the patient as being of cultural order – , and go beyond, to focus upon the psychic process of loss itself, as well as the weakening of identity as a trial endured by the subject, as the latter becomes orphaned from the illusions founding the membership and symbolic place which suppored hitherto his desire. The questions arising from such a context will be those which lead to the patient's subjectivity, bringing out the fault lines of his symbolic composition: doubts of his origins, of the family order, of linkages with parents, of the rights and privileges of his siblings, of his own sexual choices, etc.Throughout our clinical follow-up, we observed a subjective usage of the place given to the foreigner, as a symbolic territory of alienation indispensable to the subjet facing the threatening desire of the feminin Other, from which the subject flees through a movement of auto-exile. If met and acknowledged through speech, he could metaphorise himself in a prolific exile. Following the operation of such subjective uprooting was the possibility that a symbolic space other than that of the origins be invested, metaphorised through social accomodation, to become a space capable of accomodating the initial subjective exile

Syftet med denna studie var att undersöka scenkonstnärligt yrkesverksammas upplevelse av publikrestriktionerna till följd av Covid-19. För att besvara studiens frågeställning och belysa den individuella aktörens erfarenheter av fenomenet har en kvalitativ forskningsmetod använts. En semistrukturerad intervjuguide utformades utifrån frågeställningen och applicerades vid intervjutillfällena. I studien deltog fyra personer varav två var dansare och två teaterskådespelare. Frågeställningen löd; Hur upplever scenkonstnärligt yrkesverksamma restriktionerna beträffande publikbegränsning i sitt framträdande? Den insamlande data analyserades med tematisk analys och fyra teman fastställdes. Följaktligen; Publikens fysiska närvaro ger energi, att få tillbaka av publiken, andra vägar till prestation och det digitala rummet vidgas. Studiens resultat indikerar att en uteblivande publik haft en upplevd effekt på aktörens energi, nervositet, adrenalin och motivation. Vidare förefaller den direkta responsen av en närvarande publik kunna kopplas till yttre belöningar och motivationsfaktorer. Resultatet talade också för en ökad användning av digitala hjälpmedel i och med Covid-19 då fysiska träffar inte varit möjligt. Detta upplevs ha skapat nya utmaningar i fråga om medier och den kreativa processen.
The purpose of this study was to investigate how professionals within the performing arts experience the public ban as a result of Covid-19. To answer the researche question and shed light on the individual actor's experiences of the phenomenon, a qualitative research method has been applied. A semi-structured interview guide was designed based on the research question and used during the interviews. Four people participated in the study, two of whom were dancers and two theater actors. The question was; How do professionals within the performing arts experience the restrictions regarding audience limitation in their performance? The collected data were analyzed with thematic analysis and four themes were established. The audience's physical presence provides energy, Getting back from the audience, Other paths to performance and the digital space expands. The results of the study indicate that an absent audience had a perceived effect on the actor's energy, nervousness, adrenaline and motivation. Furthermore, the direct response of a present audience seems to be related to external rewards and motivational factors. The result also showed an increased use of digital aids since Covid-19 as physical meetings were not possible. This is perceived to have created new challenges in terms of media and the creative process.

U našem radu reč je o elementima frankofone civilizacije u nastavi francuskog jezika. Tokom rada sa učenicima i studentima nivoa znanja A1-B2 francuskog, primetili smo da su manje senzibilizovani za frankofonu kulturu, i da su više upoznati sa elementima francuske kulture, u ovom slučaju mislimo na teritoriju današnje Francuske. To nas je navelo da uradimo analizu frankofonih elemenata u udžbenicima francuskog kao stranog jezika, korišćenim na prostoru Srbije. Naš korpus ekscerpiran je iz sto dvadeset čitanki i metoda francuskog jezika, od Drugog svetskog rata do 2013. g., reč je o metodama koje su objavljene na teritoriji bivše Jugoslavije, današnje Srbije i Francuske.U prvom delu rada objašnjeni su razlozi izbora teme, ciljevi rada kao i sama njegova struktura. Takođe je prikazano mesto koje zauzima učenje francuskog kao stranog jezika u obrazovnom sistemu aktuelne Srbije.Nakon toga izložen je teorijski pregled stavova kada su u pitanju pojmovi civilizacija, kultura i jezik, neodvojivi u učenju stranog jezika, kao i pojam interkulturalnosti, koja je jedna od nezaobilaznih kompetencija u nastavi stranih jezika danas. Potom je dato viđenje francuske i frankofone civilizacije u nastavi francuskog iz perspektive bivše i sadašnje teritorije naše države.U trećem delu rada objašnjen je pojam Frankofonije, razlozi zašto je značajna u nastavi francuskog, koja je njena uloga i šta ona zapravo danas predstavlja. Takođe je definisan pojam frankofonog elementa i dat opis udžbenika francuskog jezika, korišćenih od Drugog svetskog rata na prostoru današnje Srbije, kao i tematske kategorije prema kojima su klasifikovani frankofoni elementi.Četvrto poglavlje posvećeno je analizi korpusa koji je prethodno podeljen u sledeće tematske kategorije: „jezički varijeteti“, „geografija“, „slavne ličnosti, kulturni spomenici, istorija“, „grafičke umetnosti, skulptura i arhitektura“, „književnost“, „muzika“, „film“, „štampa i dokumentarni tekstovi“ i „stripovi“. U ovom delu rada prikazani su frankofoni elementi kroz osnovni pedagoški materijal, njihova upotreba, kao i jezičke kompetencije za koje su predviđeni.U poslednjoj fazi rada predložen je dodatni pedagoški materijal, nekoliko autentičnih frankofonih dokumenata, kao i njihova primena u nastavi francuskog kao stranog jezika, sve u cilju njihove bolje iskorišćenosti.VIIINa osnovu urađene analize izvodi se zaključak da frankofoni elementi nisu dovoljno zastupljeni u nastavi francuskog jezika i da bi trebalo da budu više prisutni, kroz različit i raznovrstan pedagoški materijal, pogotovo s obzirom na to da ih je moguće uklopiti u već postojeće udžbenike, za šta dajemo primere na samom kraju rada.U našem svetu višejezičnosti, mulitkulturalnosti i interkulturalnosti, budućnost francuskog jezika jeste u prihvatanju svih njegovih raznovrsnosti i različitosti.
Our dissertation deals with elements of the Francophone civilization in teaching the French language. While teaching students with the French language knowledge (level A1-B2), we noticed that they are less familiar with elements of Francophone culture, and more familiar with elements of French culture, meaning the culture of the territory of present-day France. That led us to perform an analysis of Francophone elements in textbooks used for teaching French as a foreign language which are used on the territory of Serbia. Our corpus was extracted from a hundred and twenty textbooks and methods used for teaching the French language, starting from the period of World War Two up to 2013. These methods were published on the territory of former Yugoslavia, present-day Serbia, and present-day France.The first part of the dissertation explains the reasons behind the choice of the topic, the aims of dissertation and its structure. This part also indicates the position of learning French as a foreign language in the current educational system of Serbia.This is followed by a theoretical overview of perspectives on the notions of civilization, culture, and language which are inseparable in learning a foreign language, including the notion of interculturality which is one of the mandatory competencies in teaching foreign languages today. After that, a look at the French and Francophone civilization in teaching the French language from the perspectives of the former and present-day territory of our country is provided.The third part of the dissertation explains the notion of Francophony, provides the reasons why it is significant in teaching the French language, what its role is and what it represents today. The notion of a Francophone element is also defined with a description of French language textbooks used from the period of World War Two on the territory of present-day Serbia, including thematic categories according to which the Francophone elements are classified.The fourth chapter is dedicated to analyzing the corpus which has previously been divided into the following thematic categories: “language varieties”, “geography”, “famous persons, cultural monuments, history”, “graphic arts, sculpting, and architecture”, “literature”, “music”, “film”, “press and documentary texts”, and “comic books”. This part of the dissertation displays Francophone elements through basic pedagogical material, their use, as well as language competencies they are prescribed for.The last phase of the dissertation suggests additional pedagogical material, several authentic Francophone documents, as well as their application in teaching French as a foreign language, all with the aim of maximizing their use.XBased on the performed analysis, a conclusion can be made that the Francophone elements are underrepresented in teaching the French language and that their presence should be increased through various and diverse pedagogical material, especially when it is taken into consideration that they can be fitted into already existing textbooks which is displayed by examples at the very end of the dissertation.

As Stockholm grows many rent controlled facilities subsidized by the government are rapidly decreasing leaving culture operators struggling with increasing rents. At the same time the instrumental values of culture are increasing, taking a greater role in the strategic urban and city planning of Stockholm. Culture has economized, a development criticized by many who argue that the culture’s core values are being undermined by economic incentive. In the wake of these developments it seems as if a new interplay between private real estate companies, cultural operators and the public sector, rises. The creation of physical rooms for the cultural sector is determined by this interplay where the private real estate companies’ influence is becoming more prominent. Stockholm’s Cultural Administration (Kulturförvaltningen Region Stockholm) has noticed a power structure within this triangular interplay, where cultural operators are depended on the public- and the private sectors. Stockholm’s Cultural Administration points out that it is necessary for the cultural operators to “speak the language” the private real estate owners prefer, meaning translating cultural values into market values in order to obtain influence. To examine if this power structure exists and how it is constructed, a case study on the project Danskvarteret, has been done. Danskvarteret, initiated by the non-profit organisation Danscentrum Stockholm, is to become a dance hub for the free dance field. In the establishing phase the project group of Danskvarteret are in dialogue with the private real estate owner Atrium Ljungberg and with Stockholm’s Public Cultural Management (Stockholms stads kulturförvaltning). The purpose of this examination is to illustrate what institutional logics are in play in the establishment of Danskvarteret. Can it tell us something about what motives are behind creating physical space for culture? The study is based on an institutional and cultural theoretical frame along with secondary data from the three main actors in this project as well as a semistructured interview with the project leader of Danskvarteret. The results show that the three market actors: Danskvarteret (cultural operator), Atrium Ljungberg (private real estate owner) and Stockholms stads kulturförvaltning (public sector) have different motives and logics for creating Danskvarteret and that the cultural operator is forced to balance between these different motives and logics. The cultural operator is dependent on external finance, a dependency that pressures the cultural operator to give up its own logic and adapt to the superior logics pursued by the private and the public sectors who provide the necessary resources. In this particular triangular interplay cultural professional logics are set aside to make room for market logics in order to get the product finances, even though it may contradict the cultural operators’ innate beliefs.
När Stockholm stad växer byggs många kulturaktörer bort och allt fler har svårt att klara av de hyreshöjningar som skett de senaste åren. Billiga verksamhetslokaler försvinner i takt med att subventionerade lokaler som allmännyttan tillhandahållit minskat. Parallellt betonas kulturens instrumentella värden allt mer och kulturen utgör idag en central aspekt i olika stadsplaneringsstrategier. Kulturen har ekonomiserats vilket kritiserats hos många med argument att kulturens inneboende värde i hög grad underordnas ekonomiska incitament. Som effekt av dessa förändringar verkar det ha uppstått ett nytt typ av samspel, där etableringen av kulturella rum i högre grad avgörs i dialogen mellan tre aktörer - privata fastighetsbolag, kulturaktörer och den offentliga sektorn, där de privata fastighetsägarnas roll blivit allt mer framträdande. Kulturförvaltningen Region Stockholm har observerat en maktordning i detta triangulära samspel, där kulturaktörer är i beroendeställning till det offentliga och det privata, och från Stockholms stads håll konstateras att det är nödvändigt att kunna tala fastighetsägarnas språk i samspelet. Stämmer detta? För att undersöka detta har en fallstudie gjorts på projektet Danskvarteret som är tänkt att bli en dans-hub för det fria dansfältet. Projektet är initierat av den ideella dansorganisationen Danscentrum Stockholm. Under den pågående etableringsfasen är de i dialog med fastighetsägaren Atrium Ljungberg och Stockholms stads kulturförvaltning. Syftet är att belysa vilka institutionella logiker som format etableringsprocessen av Danskvarteret, samt vilka motiv som ligger bakom att skapa rum för kultur. Undersökningen har utgått från en institutionell- och kulturteoretisk ram och kvalitativa data har samlats in i form av sekundärdata från de tre aktörerna samt en semistrukturerad intervju som genomförts med projektledaren för Danskvarteret. Resultatet visar på att de tre aktörerna handlar utifrån olika logiker och motiv, och kulturaktören tvingas balansera mellan dessa. Den gemensamma målsättningen att skapa en publik verksamhet kan ses som ett exempel på hur konkurrerande logiker i viss mån överlappar i gemensamma projekt. Kulturaktören är beroende av externa finansieringskällor och detta resursberoende tvingar aktören att anpassa sig till andra logiker än de egna. Även om de själva inte präglas av en marknadslogik, utan en klar kulturprofessionell logik, anammas denna för att hitta medel för projektet.

This study examines the nature and possible causes of the changes in the art and artistry of Abdul Rahim Ghafori, an Afghan artist who has migrated to Sweden. The premise of this paper is that over time a person who migrates to another culture will undergo change. In an artist this change should manifest itself in his art and artistry. The study examines this process of change and how it is manifested in the artistry and art of Abdul Rahim Ghafori. The study intends to increase knowledge and understanding of the changes a person undergoes when experiencing a culture change.

Studien är en detaljerad fallstudie vilken ingående belyser ett konstnärskap och utförligt diskuterar ett antal av konstnärens verk. Studien undersöker vilka förändringar i konst och konstnärskapberoende på kulturbyte som kan skönjas hos den afghanske men till Sverige invandrade konstnären Abdul Rahim Ghafori. Att det över tid sker en förändring hos en person som invandrat till en annan kultur är ett utgångsantagande för studien. Hos en konstnär bör denna förändring visa sig i konst och konstnärskap. I studien undersöks vad som händer och hur detta visar sig i Ghaforis konstnärskap och konst samt vilka möjliga orsaker dessa förändringar har. Studien avser att utöka kunskapen om och förståelsen för de förändringar en människa går igenom när han eller hon byter kultur.

This study investigates copies of silk-embroidered linen cloths from the 16th and 17th century, created by the Danish Handcraft Guild during the period 1928–1980. The originals are most often embroidered with stem stitches in red silk with motives generally based on contemporary graphic prints. The Danish Handcraft Guild was founded in 1928 with ambitions to bring to life national textile traditions. The aim of the study is to find out which aspects of the historical textiles that were adopted in the copies, and possible reasons for these choices. Based on this case-study, the usage of historical originals for copies in relation to general understanding and development of cultural heritage is discussed. From a theoretical viewpoint, material culture is understood as having both physical and practical properties, related to memories and identities of individuals and societies. The study consists of two parts, one explorative study and one text analysis. In the explorative study five original textiles and nine copies are documented and compared. The text analysis deals with 77 texts from the Danish Handcraft Guild journal 1934–1980. The results show that the Danish Handcraft Guild practiced two approaches to historical originals. The mayor one was to find originals suitable for adoption on present-day products, often in simplified versions. A second approach is represented by big copies of silk-embroidered linen cloths. These were made as splendor display objects, related to a fine and noble national history. The tendency in this case-study is that copies of silk-embroidered linen cloths used for exhibitions seem to be closer to the original’s motives than those made for personal use. A conclusion of the study is that copies from historical originals do have potential to gain understanding and to develop cultural heritage. Which collective memory, history and value they convey depends on the context in which they were created, and to the story they mediate.

Älvsjö är stark trafikknytpunkt med goda pendeltåg- och bussförbindelser och en målpunkt för alla besökare till populära Stockholmsmässan. En Kulturskola i Älvsjö skulle förstärka och utveckla platsen ytterligare som en mötesplats och koppla ihop Älvsjö centrum, Älvsjö station med Stockholmsmässan. En kulturell mötesplats där barn och ungdomar mellan 6-22 år kan mötas i samband med kulturella aktiviteter såsom dans, musik, teater och bild. Konceptet är att skapa ett tydligt publikt stråk genom byggnaden som tar besökaren från stationen ner till parken och eventuellt vidare till Stockholmsmässan. Kulturstråket är publikt och tillgänglig för alla och skall synliggöra aktiviteterna som sker i byggnaden. Låta folk ta del av det som sker på kulturskolan i form av utställningar och framträdanden i anslutning till kulturstråket. Kulturstråket är navet i kulturskolan där barn, ungdomar och deras föräldrar samlas i väntan på lektionerna. Kulturstråket är själva foajén och huvudrummet i kulturskolan där även andra besökare kan använda det som passage och beskåda det som sker i byggnaden med alla dess kulturella aktiviteter. Skymta rörelser och suddiga siluetter i den semitransparenta kanalplasten som beklär delar av de interiöra rummen och den exteriöra fasaden.
Älvsjö is a strong traffic hub with good rail and bus connections and a destination for all visitors to the popular Stockholmsmässan. A cultural school would strengthen and develop the site further as a meeting place and connect Älvsjö center, Älvsjö station with Stockholmsmässan. A cultural meeting place where children and young people between 6-22 years can meet in conjunction with cultural activities such as dance, music, theater and art. The concept is to create a distinct public way through the building that takes the visitor from the Älvsjö station down to the park and possibly further on to Stockholmsmässan. The Cultural highway is public and accessible for everybody. Let people take note of what is happening in the cultural school and be part of the exhibitions and performances taking place. The Cultural highway is the hub of the cultural school where childrens, teenagers and their parents gathers in anticipation of the lessons. The Cultural highway is the foyer and the main room in the school where other visitors can use it as a passage and take part of what happens in the building with all its cultural activities. Glimpse of movements and blurry silhouettes behind the semi-transparent polycarbonate panels which covers parts of the interior spaces and most of the exterior facade.

Die Dissertation von L. Zuckerman (auch bekannt als Layla Zami) erforscht die Wechselbeziehungen zwischen Erinnerung, Bewegung, Diaspora und Zeit/Raum in Tanzproduktionen des 21. Jahrhunderts. In einer innovativen transkulturellen, transdisziplinären und transtemporalen Perspektive setzt die Publikation den Akzent auf die Solo-Arbeiten von sieben zeitgenössischen Choreograph_innen, die in Deutschland, Frankreich, Taiwan, Martinique, Palästina und den USA leben, und Interpret_innen ihrer eigenen Stücke sind. Ausgehend von der Hypothese, dass Körper eine zentrale Rolle in der Aushandlung und Überwindung von Machtverhältnissen spielen, fragt die Forschung was geschehen kann, wenn tanzende Körper die Vergangenheit in die Gegenwart transportieren, im materiellen und im metaphorischen Sinne. Die Autorin leitet ein neues Konzept ein, das im Englischen sowohl Substantiv als auch Verb ist: (to) perforMemory. Sie reflektiert die Besonderheiten der Ausdruckform Tanz in der Darstellung, Herstellung, und Tradierung von kultureller Erinnerung im Bezug auf historische Traumata wie der Holocaust, der Transatlantische Sklavenhandel, die Maafa, die Nakba und zeitgenössische gesellschaftspolitische Herausforderungen. Das als Spirale konzipierte Buch lädt zu einer Wanderung durch diasporische Tanz_schaften, in denen sich Fragestellungen zu Identität, Körperlichkeit, Zugehörigkeit, Räumlichkeit und Zeitlichkeit entfalten, und sich in der Diskussion von bestimmten Tanzsequenzen wechselseitig beleuchten. Die Doktorarbeit basiert auf den Ergebnissen einer vierjährigen internationalen Forschung. Die Quellen schöpfen aus unterschiedlichen Fachrichtungen, u.a. Gender und Queer Studies, Tanz/Performance, Kulturwissenschaften, Erinnerung, Postkoloniale Studien, Literatur, Quantenphysik, und Lyrik. Die Veröffentlichung beinhaltet ebenfalls die vollständigen Transkripte von persönlichen Gesprächen, die die Autorin mit den Künstler_innen Oxana Chi, Zufit Simon, Wan-Chao Chang, André M. Zachery, Farah Saleh, Christiane Emmanuel und Chantal Loïal aufgenommen hat, sowie Links zu Performance-Ausschnitten.
The dissertation by L. Zuckerman (aka Layla Zami) explores the interrelations and interactions between memory, movement, diaspora, and spacetime in 21st century dance productions. In an innovative transcultural, transdisciplinary and transtemporal approach, the publication focuses on solo works by seven contemporary dancers-choreographers based in Germany, France, Taiwan, Martinique, Palestine and the USA. Contending that corporeality is a site and a source of power, the research asks what happens when moving bodies propel the past into the present, metaphorically and materially. The author introduces a new concept: (to) perforMemory, which is both a noun and a verb, and discusses the specificity of dance in the production and transmission of cultural memory in relation to historical trauma such as the Holocaust, the Transatlantic Slave Trade, Maafa, the Nakba and contemporary sociopolitical challenges. Conceived in a spiral-like fashion, the book takes the reader through diasporic dancescapes in which notions of identity, home, embodiment, spatiality and temporality unfold and are brought into resonance with each other in the discussion of specific dance examples. The theoretical references connect such various fields as gender studies, dance and performance studies, cultural memory studies, postcolonial studies, literature, quantum physics, queer studies and poetry. Based on doctoral research conducted across the globe from 2013 to 2017, the electronic publication also features the full interview transcripts of personal conversations recorded by the author with the artists Oxana Chi, Zufit Simon, Wan-Chao Chang, André M. Zachery, Farah Saleh, Christiane Emmanuel and Chantal Loïal, as well as links to audiovisual performance excerpts.
La thèse explore les interrelations et interactions entre mémoire, mouvement, diaspora et espace-temps dans la danse au XXIème siècle. Dans une approche transculturelle, transdisciplinaire et transtemporelle, la publication se concentre sur des pièces solo chorégraphiées et interprétées par sept chorégraphes contemporain.e.s basé.e.s en Allemagne, France, Martinique, Palestine, à Taiwan et aux Etats-Unis. Estimant que les corps humains sont objets et sujets de relations de pouvoir, la thèse étudie ce qui se passe lorsque les corps dansent le passé au temps présent, au sens propre et au sens figuré. L'auteure introduit un nouveau concept: (to) perforMemory, à la fois un substantif et un verbe en anglais. Elle met en relief la spécificité de la danse comme forme de production et transmission de la mémoire culturelle, en relation avec des traumas historiques tels que l'Holocauste, la Traite triangulaire ou Maafa, la Nakba ainsi que des défis sociopolitiques contemporains. Conçu comme une spirale, le livre est une invitation au voyage à travers des paysages diasporiques dansés, dans lequel les notions d'identité, d'appartenance, de spatialité, de temporalité et de représentation émergent tour à tour, et s'illuminent mutuellement dans l'analyse de séquences de danse concrètes. Le corpus théorique puise dans des domaines aussi variés que les études de genre, la danse, les études postcoloniales, la litérature, les Cultural Studies, la physique quantique, les études queer et la poésie. Basée sur des recherches doctorales conduites de 2013 à 2017 à travers le monde, cette publication électronique comprend également les transcriptions intégrales des entretiens personnels menés avec les artistes Oxana Chi, Zufit Simon, Chantal Loïal, Christiane Emmanuel, Farah Saleh, Wan-Chao Chang, et André M. Zachery, ainsi que des liens vers des extraits audiovisuels de spectacles.