Academic literature on the topic 'Dansk kultur'

Lærerne i dansk som andetsprog for voksne fik – som det fremgår af fremstillingen i Karen Lunds artikel – trods undervisningsopgavens vigtige placering i introduktio- nen af udlændinge til det danske samfund først så sent som i slutningen af 1990’erne udviklet deres faglige identitet som undervisere i dansk som andetsprog og kultur pædagogik. (...)

Både i udlandet og herhjemme har man i de senere år kunnet konstatere en glædelig stigning i interessen for bibliotekernes historiske baggrund og udvikling. Interessen har været knyttet både til de enkelte folkebibliotekers og forskningsbibliotekers historie som institutioner og til studiet af den betydning, biblioteksvæsenet som sådant gennem tiderne har haft for kultur og samfundsudvikling.

Indhold: Frimureri og Kultur; Godt bogarbejde 1989/90; Forening for Boghaandværk; Danske breve i Universitetsbiblioteket i Oslo; Kommissionen for Registrering af Kilder til Dansk Historie; Det Kongelige Danske Videnskabernes Selskab; Årets sommerkoncerter; Brugen af Dramatisk Bibliotek voldsomt stigende; Det kongelige Bibliotek og dets fjernlånspartnere; bibliotekets moderniseringsprogram; Ny bog: Kronborg-Brunnen und Kronborg-Motetten; Udlån til udstillinger; Det kongelige Biblioteks Garderobe er nedlagt; Erhvervelser; Besøg; Personalia;

Indhold: Dansk Ægyptologi -fra mystik til videnskab; Franz Werfel 1890 – 1945; Første danske CD-ROM; MAGNUS; EF-publikationer og udenlandske Danica i REX; Dania Polyglotta 1989; Plov og Pen. Festskrift til Svend Gissel; Udlån til udstillinger; Ottekantet montre i Forhallen; Erhvervelser; Besøg Fhv. kultur- og socialminister Mimi Stilling Jacobsen; Den belgiske ambassadør Erik Bal; Formand for Folketingets Kulturudvalg, Jimmy Stahr; Kulturminister Grethe Rostbøll; Personalia;

Dansk medieforskning har interesseret sig for medieforhold uden for landets grænser længe før, globaliseringen blev et tema. Den måde, hvorpå interessen dyrkes i dansk medieforskning, og det perspektiv der lægges på disse forhold, er derimod ikke kontinuerlig. I sin artikel skitserer Stig Hjarvard, hvordan betoningen er skiftet fra en interesse for udenlandske (fortrinsvis anglo-amerikanske) forhold, via internati- onale (især europæiske) til globale problemstillinger. Dermed har per- spektivet på genstandsfeltet også ændret sig. Hvor man førhen især bedømte medieudvikling og påvirkning fra det danske samfunds ud- sigtspunkt - dvs. 'indefra' - undersøges disse aspekter idag i langt højere grad globalt-olympisk, altså 'oppefra'. Men der er også en gen- nemgående tråd i dansk medieforsknings historie nemlig den nøgterne eller 'usentimentale' holdning til en fælles national kultur. Det er denne holdning, som skal bære fremtidig forskning i globale medieforhold, som vil blive en udfordring for og et centralt tema i rnedieforskningen fremover. Udfordringen består nemlig i at fastholde både det globale perspektiv og den faglige specialisering.

I denne artikel blander jeg mig på psykologisk grundlag i den aktuelle debat om danskhed ved at forsøge at fange substansen i begrebet »national identitet«. Først viser jeg, at begrebet dansk kultur er langt mere uklart, end den folkelige debat anerkender. På grundlag heraf bevæger jeg mig ind i skismaet mellem udviklingen af den moderne, globale kultur og de folkelige bestræbelser på at bevare national egenart. Artiklen slutter med nogle moralske perspektiveringer af den aktuelle globale situation i forhold til menneskerettighederne.

Folkebibliotekerne har i de senere år udviklet nye koncepter for betjening af etniske minoritetsgrupper i Danmark. Målgrupperelateret kulturarbejde, etablering af læringscentre samt skabelsen af eksterne kommunikations- og kompetencenetværk er vigtige resultater af det igangværende udviklingsarbejde. Læring, empowerment og audience development er teoretiske koncepter, der styrer udviklingsprocessen. I artiklen rettes opmærksomheden på et aspekt af bibliotekernes kulturarbejde, som fortjener en mere indgående drøftelse: nemlig sproglæring. Artiklens formål er at præsentere forskellige tilgange til sproglæring; fokus ligger på sprogstimulering, sproglig opmærksomhed og lørnersprog. Sproglæringsaktiviteter ses i relation til folkebiblioteket som et biblioteksfagligt rum, et diskursivt rum og et læringsrum. I artiklen argumenteres for, at bibliotekernes orientering mod sprogproduktet (dansk eller modersmålet) forhindrer dem i at få øje på de behov, der opstår i forbindelse med minoritetsgruppernes effektive sprogudøvelse. Det centrale spørgsmål er: hvordan kan folkebibliotekerne skabe opmærksomhed om og respekt for den sproglige identitet, der bliver til i kulturmødet mellem dansk kultur, oprindelseskulturen og det etniske community’s kultur i Danmark.

Lundh, P. Kultur som instrument i omvårdnaden av patienter. En litteraturstudie.Examensarbete i omvårdnad 10 poäng. Malmö Högskola: Hälsa och Samhälle,Utbildningsområde omvårdnad, 2006.Syftet med studien var att undersöka kulturens inverkan på olika patientgrupperoch att se hur sjuksköterskan kan använda kultur som instrument i omvårdnadenav patienter. Metoden är en litteratursökning efter vetenskapliga artiklar idatabaserna: Pubmed, Cinahl, Psychinfo och EBSCO. Artiklarna granskadesenligt Polit & Hunglers (2001) kriterier för vetenskapliga artiklar. Resultatet frånde tio artiklar som använts visar att interventioner med kultur inverkar positivt påde grupper som undersökts. Det visar också att sjuksköterskan med fördel kananvända kultur som ett instrument i omvårdnaden av patienter.Slutsats: Sjuksköterskor kan intervenera genom att införa kultur som ettkomplement till annan behandling i omvårdnaden av patienter. Mer forskningbehövs för att specificera vilka de bästa interventionerna är och för att finnaevidens för de olika kulturarternas inverkan i omvårdnaden av patienter.
Lundh, P. Culture as an instrument in caring for patients. A literature review.Degree Project, 10 credit points. Nursing Programme, Malmö University: Healthand Society, Department of Nursing, 2006.The aim of this study is to investigate the influence of culture on different groupsof patients and to see how the nurse can use culture as an instrument in caring ofpatients. The method used, is a literature review of scientific articles in thedatabases: Pubmed, Cinahl, Psychinfo and EBSCO. The articles were examinedaccording to Polit & Hunglers (2001) criteria for scientific articles. The resultsfrom the ten articles that was used show that interventions with culture have apositive effect on the groups examined. It also shows that a nurse with advantagecan use culture as a tool in caring of patients. Conclusion: Nurses can intervenewith culture as a complement to other treatment in caring of patients. Moreresearch is needed to specify what the best interventions are and to find evidencefor the effects of different kinds of culture in caring of patients.

Uppsatsens syfte är att undersöka nuläge och önskad förändring för Kalmar läns arbete med kultur i lärandet, identifiera hinder och möjligheter för arbetet samt komma med rekommendationer för hur kommuner och länskultur tillsammans kan främja utvecklingen av kultur i lärandet. Vi har använt en kvalitativ metod och antagit en abduktiv ansats eftersom vi gjort tolkningar och skapat mening utifrån observerade fenomen baserat på tidigare erfarenheter. De fält vi valt att studera är kultur respektive lärande i grundskolan. Vi har granskat förändringar i deras gemensamma rörelse och rörelse i relation till varandra. För att illustrera rörelsens riktning och omfattning har vi använt oss av Koblancks (2009) ITKmodell. Vi har sedan analyserat förändringen med hjälp av teorier om organisationsförändring, från bland andra Carnell (2003), Alvesson & Sveningsson (2008) och Jacobsen (2005). För att kunna komma med framåtsyftande rekommendationer har vi använt oss av Jacobsens teorier om Strategi E och Strategi O. Vi har intervjuat rektorer och ansvariga tjänstemän inom skol- och kulturförvaltningar i de, av projektet ”Skola & Kultur”, utsedda pilotkommunerna Borgholm, Kalmar och Vimmerby, samt cheferna för länsinstitutionerna i Kalmar län. Den önskade förändring i arbetet med kultur i lärandet vi utläser ur våra respondenters svar är en rörelse från fokus på konstnärliga produkter som kommuniceras enkelriktat, till en kontinuerlig dialog där det konstnärliga och det målstödjande viktas lika högt. Vidare måste förändringen beröra alla inblandade på alla nivåer för att få genomslagskraft. Vår slutsats är att vi förordar en strategi där beslut om ramar, etablering av möten och kommunikationsarenor föregår förankring och stävan efter samsyn. De rekommendationer vi kommer med handlar därför om strukturförändringar för att förändra beteenden, gemensamma möten och mål för att minska fördomar, tydliga ledare som tar ansvar och tydliga roller i samhandlande. Vi ser också att arbetet kan förstärkas genom att kulturpedagoger tillförs som hybrider och att elever betraktas som en del av processen och förändringen som en del av samhällsutvecklingen.
Uppsatsen tilldelades diplom som bästa examensarbete på magisterprogrammet Ledarskap - kreativt, innovativt och entreprenöriellt 10/11

Syftet med denna studie är att skapa kunskap om hur dans kan ta plats i estetiska lärprocesser igrundskolan. Vidare är syftet att undersöka hur danspedagoger/danslärare talar om dans som potential i ett sammanhang av elevers utveckling och lärande. En empirisk undersökning i kvalitativintervjuform har genomförts med tre danspedagoger, en är danslärare och en fritidspedagog. Tre av danspedagogerna och en danslärare är anställda via Kulturskolan och arbetar med dans i grundskolan. Danspedagogerna, Dansläraren och Fritidspedagogen har alla en högre utbildning inom dans. De teoretiska perspektiven jag har utgått ifrån är estetiska lärprocesser, multimodalitet, estetik och kultur. Resultatet visar på att dans finns i en varierad mängd i våra grundskolor. Att arbeta med dans ämnesintegrerat eller som eget kunskapsområde utvecklar eleverna i deras lärprocesser. Det stärker deras självförtroende, samarbete med klasskamrater, respekt mot andra, arbete med problemlösning, rumsuppfattning, utforskandet av känslor och att kunna förmedla något med kroppen. Det framkommer att dans kan utmana skolans kultur och kunskapssyn.

Syftet med följande arbete är att utreda vad dans i skolan har för betydelse för barns utveckling. Undersökningen belyser även vad dansen som redskap erbjuder för möjligheter i skolans undervisning ur ett genusperspektiv samt ett mångkulturellt perspektiv. Arbetet ger en översikt av tidigare forskning kring dans och rörelse samt Gardners teori om multipla intelligenser. För att ta reda på dansens påverkan på barns utveckling användes en kvalitativ metod i form av intervjuer och totalt intervjuades sex danspedagoger. Sammanfattningsvis pekar resultaten på att respondenterna upplever såväl motoriska, sociala, emotionella som estetiska och kognitiva samt språkliga utvecklingseffekter hos sina elever. I undersökningen framkom dessutom möjligheter att utveckla ett ökat medvetet jämställdhetsarbete och gynnande av kulturmöten genom dansundervisning.
The purpose of this essay is to examine dance in school and its significance for the development of children. This examination also illustrates the possibilities of dance in relation to gender and culture in the school education. The paper gives a research summary regarding dance and movement and Gardner’s theory multiple intelligences. A qualitative research method was used and totally six dance teachers were interviewed. To sum up, the results show mobility, social, emotional, aesthetic, cognitive and linguistic effects for the development of the children. The examination also points out that dance bring the possibility of working with gender and culture meetings.

Studiens syfte var att undersöka vilka didaktiska utmaningar som lärare ställs inför i sin dansundervisning. Vi har avgränsat oss till didaktiska utmaningar som är relaterade till könsroller och kulturella skillnader. Vi har använt oss av en kvalitativ undersökning där vi genomförde en semistrukturerad intervju med fyra aktiva lärare inom ämnet idrott och hälsa. Empirin som vi har samlat analyseras och diskuteras ur ett feministiskt och sociokulturellt perspektiv. Resultatet visar att pardanser och viss expressiv dans kan upplevas som lite mer utmanande att undervisa i för lärarna. Beröring och en machokultur anses vara grundläggande koncept för dansens didaktiska utmaningar. För att hantera dessa utmaningar använder lärarna en variation av redskap och planering av gruppindelning för att undvika protester från eleverna. Beröring gällande religiösa såväl som kulturella skäl hanterades genom att arbeta runt problemet och låta eleverna själva välja vilka de vill dansa med och tolererar fysisk kontakt med. Det här riskerar att skifta utmaningen från beröring av religiösa skäl till att vissa elever känner sig exkluderade för de inte har någon att dansa med. Att finna metoder för dansundervisning som är inkluderande och respekterar varje elevs förutsättningar blir därför en utmaning som kräver noga planering och samarbete med andra lärare såväl som elever.

Syftet med uppsatsen var att belysa hur de kulturella och sociala praktikerna kring ICE HOT, en plattform för samtida dans, var formade och konstituerade. Vår analys grundar sig i hur aktörerna på fältet formas av sannings regimer. Detta undersöktes genom en diskursanalys av primärdata, i form av intervjuer av aktörer i fallet samt publicerade dokument av ICE HOT som sekundärdata. De senaste decenniernas styre av offentlig sektor, har starkt påverkats av influenser från näringslivet, även känt som New Public Management (NPM). Sedan en tid tillbaka går det att skönja hur mål- och resultatstyrning, ökande kontroll, användandet av ekonomiska incitament och köp-och-säljmodeller präglat den offentliga sektorns kultursfär och inte minst kulturpolitiken.  Vi har använt oss av Cornelius Castoriadis ontologisk institutionell teori, Michel Foucaults utgångspunkter om sanning, maktrelationer och governmentality. Samt Eva Bejeroth och Hans Hasselbladhs modell om interventioner. NPM har blivit den hegemoniska diskursen på fältet. Aktörerna tycks i mångt och mycket befinna sig mitt i diskursens bubbla, men i vissa fall finner vi en konkurrerande diskurs. Dock verkar den konkurrerande diskursen ha svårt att undanröja NPMs instrumentella rationalitet, då den förespråkar den kulturella logiken.

Musikalitet är ett begrepp fyllt av spänning. För många är musikalitet något eftersträvansvärt, men att definiera vad musikalitet innebär är mycket svårt, och det finns ingen vedertagen vetenskaplig definition som är allomfattande. Det finns heller ingen speciell metod eller undervisning beskriven som särskilt utvecklar musikaliteten hos olika individer. Inom dans- och musikundervisning används begreppet mycket frekvent, men det är ofta oreflekterat och oklart vad som exakt menas. Syftet med min undersökning har varit att bland danspedagogstudenter söka mer förståelse för vad det kan innebära att vara musikalisk. Jag ville ta reda på hur en grupp danspedagogstudenter valde att beskriva sina uppfattningar av innebörden av begreppet musikalitet, samt hur de beskrev om, och i så fall hur man kan utveckla musikaliteten. Studien har genomförts som en semistrukturerad enkät och med hjälp av en fenomenografiskt inspirerad analys har studenternas svar som ett resultat kunnat sorteras i ett antal beskrivningsområden. Genom det kulturpsykologiska perspektivet framhålls vikten av att se till variationer i människors uppfattningar om musikalisk förmåga i relation till biologi och miljö, i relation till individ och kultur. Begreppet musikalitet verkar vara ett samlande begrepp för ett flertal musikaliska förmågor, en multipel förmåga.

A partir du postulat psychanalytique de l'inconscient qui inscrit le manque au coeur sujet, cette thèse doctorale met en avant l'articulation universelle du sujet à la culture, au-delà des déclinaisons particulières qui viennent métaphoriser – à travers les signifiants de chaque culture – l'interdit fondamental structurant cette articulation et les prescriptions culturelles formulées à partir de celui-ci. Pour ce faire nous nous sommes appuyés sur l’expérience du vécu subjectif de l'exil entraînant une mise en suspens des illusions fondatrices de l'appartenance dans le contexte de notre rencontre clinique avec un membre de la communauté migrante rom en Île-de-France. En disant rom, nous parlons d'une appartenance culturelle et sociale qui, d'un point de vue psychanalytique, fonctionne selon des coordonnées symboliques. Ces coordonnées, avant d'être spécifiques à une culture, sont universelles à ce que Freud appelle la Kultur : le sujet soumis à l'interdit fondamental trouve sa place dans l'ordre des générations et dans la différence des sexes. C'est à partir de cette place que ce tisse le désir du sujet qui doit faire avec son manque qui se décline et circule à travers les signifiants de sa culture. Si une particularité est à prendre en compte, elle est à situer au niveau des conditions sociales de la réalisation du mouvement migratoire : la conservation de l'organisation des structures sociales de la communauté en terre étrangère permet le maintien de la place symbolique initiale du sujet au sein de son univers d'appartenance. Ainsi, si l'amarrage symbolique du rom migrant ne s'abîment pas, bien qu'il soit constamment confronté avec un imaginaire qui pullule autour de la figure de l’étranger, c'est parce qu'il a scellé son inscription dans un ailleurs inaliénable et intouchable (dit Athiganos en grec ancien) par les effets immédiats du dépaysement et de la non-reconnaissance d'une place chez l'autre. Ainsi nous avons pu comprendre, dans ce contexte migratoire particulier, que l'exil ne commence pas avec le déplacement mais lors de la séparation d'avec la communauté d'appartenance, avec la confrontation à un manque de sens au coeur de soi qui émerge dans la rencontre à l'étranger provoquant une mise en question radicale de la place symbolique initiale du sujet.Face l'évocation nostalgique de la perte du sujet exilé, l'adresse du clinicien aura consisté à écouter de manière respectueuse les contenus – objets de la perte, que le patient présente comme étant d'ordre culturel – mais d'y aller au-delà, de centrer son attention sur le processus même de la perte et de l'épreuve de l'ébranlement identitaire que traverse le sujet, en se découvrant orphelin des illusions qui fondaient son appartenance et sa place symbolique qui soutenait son désir. Les questionnements qui surgissent dans ce contexte seront celles qui mènent vers la subjectivité du patient, relevant les lignes de faille de sa suture symbolique: interrogations des origines, de l'ordre familial, du rapport aux parents, des droits et privilèges des autres membres de la fratrie, de ses propres choix sexuels, etc.Au cours du notre suivi clinique nous avons pu observer un usage subjectif de place accordé à l'étranger, en tant que territoire d’aliénation symbolique nécessaire au sujet aux prises avec le désir menaçant de l'Autre féminin, dont le sujet se sauve à travers un mouvement d'auto-exil. Entendu et accueilli dans la parole, il a pu se métaphoriser en un exil fécond. C'est suite à une opération d'appropriation de ce déracinement subjectif, qu'une installation a été possible dans un espace symbolique autre que celui des origines, métaphorisé par l'hébergement social, devenu espace d'accueil de cet exil subjectif premier
This doctoral thesis emphacises the universal relation between subjet and culture from the standpoint of the psychoanalytic postulate of the unconscious as determining the fundamental lack of the subject, all of this beyond particular cultural declensions which “metaphorise” – through the signifiers of each culture – the fundamental prohibition which structures this relation as well as the cultural commandments thereby expressed.For this purpose, we base ourselves on the subjective experience of exile in real life as suspending the fundamental illusions of belonging, more specifically within the context of our clinical encounter with a member of the Roma migrant community within the Ile-de-France region. When using the term “Roma”, we refer to cultural and social backgrounds which, from the point of view of psychoanalysis, function according to symbolic coordinates. Such coordinates, before becoming culturally specific, are universal through what Freud designates as Kultur: the subject, who is subjected to the fundamental prohibition, finds a meaningful place within the order of generations and within gender differences. It is from this place that the subject, who must make do with his lack – lack which declines and circulates within the signifiers of his culture –, weaves his desire.If any particularity is to be taken into account, it must be located within the social conditions determining the migratory movement: the compositional safeguarding of the community's social structures even in foreing land permits the subject's initial symbolic configuration within his place of belonging to be conserved. Hence, if the symbolic mooring of the migrant Roma is not lost, even though he is constantly confronted with an imaginary overrun with figures of foreignness, it is because he has sealed its inscription within an elsewhere which is unalienable and intangible (said Athiganos in ancient Greek) as an immediate consequence of the unfamiliarity and the disallowance of a place among the others.Following this view we may understand, in such a particular migratory context, how exile does not commence with displacement, but rather through separation from a community of belonging, through confrontation with the lack of meaning within oneself – lack of meaning emerging within the encounter with the foreigner, radically questionning the subject's original symbolic place.Facing the exiled subject's nostalgic evocation of his loss, the clinician's task is to respectfully acknowledge these contents – as lost objects, which are presented by the patient as being of cultural order – , and go beyond, to focus upon the psychic process of loss itself, as well as the weakening of identity as a trial endured by the subject, as the latter becomes orphaned from the illusions founding the membership and symbolic place which suppored hitherto his desire. The questions arising from such a context will be those which lead to the patient's subjectivity, bringing out the fault lines of his symbolic composition: doubts of his origins, of the family order, of linkages with parents, of the rights and privileges of his siblings, of his own sexual choices, etc.Throughout our clinical follow-up, we observed a subjective usage of the place given to the foreigner, as a symbolic territory of alienation indispensable to the subjet facing the threatening desire of the feminin Other, from which the subject flees through a movement of auto-exile. If met and acknowledged through speech, he could metaphorise himself in a prolific exile. Following the operation of such subjective uprooting was the possibility that a symbolic space other than that of the origins be invested, metaphorised through social accomodation, to become a space capable of accomodating the initial subjective exile

Denne rapport, hvis målgruppe er den brede offentlighed med et særligt blik for personale i det pædagogiske område, gør rede for Fulton følgeforskningen og dens resultater i perioden fra 2017 til 2021. Selve Fulton-projektet blev igangsat i 2017 som et samarbejde mellem Fulton Fonden, Esbjerg Kommune og Lauritzen Fonden med henblik på at give udsatte unge i Esbjerg Kommune en mulighed for at komme ud af deres daglige omgivelser og problemstillinger ved at få et ophold på skonnerten Fulton og indgå i skibets daglige aktiviteter. Hensigten med Fulton-projektet er først og fremmest at få udsatte unge i Esbjerg Kommune ”tilbage på ret køl”. Afhængig af den enkelte unges forudsætninger, har de unge gennem kortere og/eller længevarende ophold på skonnerten Fulton skullet indgå på lige fod med skipper og den øvrige besætning i de daglige aktiviteter, der er forbundet med skonnerten Fultons sejladser i de danske farvande. Dette skal dog ses i sammenhæng med at Fulton samtidig afspejler den klassiske hierarkiske kultur, der altid har været på sejlskibe, og som kan ses som nødvendig for at skibet overhovedet kan sejle sikkerhedsmæssigt forsvarligt.

”En aften så fortalte jeg om, hvordan man laver akvarelmaling, og en anden aften var der en, der fortalte om høbinding og hvordan – og en tredje aften var det hende der keramikeren.” ”Så satte de bare et kæmpe skilt op, og det fyldte hele væggen i vores rum med vores Robert Jacobsen plakater.” ”Og det er jo det, som jeg synes, jeg har, og det, som jeg kan se, mine naboer har. En tillid til at vi vil det bedste for vores naboer og for byen – og at vi kan gøre det, vi siger. Og hvis vi ikke kan det, så bliver vi klogere undervejs og ændrer det til det bedre.” ”... et alternativt rum for unge mennesker, som er trygt at være i, som bygger på feministiske normer som safe space og idealer om ligeværd og tryghed, som man kan have svært ved at finde i andre konstellationer.” Disse udtalelser fra brugere er indsamlet i danske kultur- huse og andre borgerinddragende kulturinstitutioner. Men hvad betyder kulturhusene? Hvilken rolle spiller deres rum? Hvilke brugere har de? Og hvilke deltagelsesformer praktiseres? De spørgsmål behandles i denne rapport, som er et resultat af et omfangsrigt kvalitativt studie i 28 kulturhuse. Studiet er sket i samarbejde med medforskere i alle kulturhusene og er anden delundersøgelse i forsknings- og udviklings- projektet DELTAG.