Dissertations / Theses on the topic 'Behandling institutioner'

<p>Syftet med uppsatsen är att utifrån tidigare institutionsplacerade ungdomars erfarenheter ta reda på hur de upplever tiden på behandlingshemmet, om behandlingen upplevts varit till hjälp och vad den enligt ungdomarna själva haft för inverkan i deras liv efter utskrivning. För att besvara syftet och frågeställningarna har vi använt av oss kvalitativ metod och genomfört fyra kvalitativa intervjuer med ungdomar som varit placerade på någon form av institution. Vi har utifrån tidigare forskning i ämnet analyserat intervjuerna. Ungdomarna hade generellt en positiv syn på placeringen, behandlingshemmet och dess personal. De ställde sig dock kritiska till uppföljningen från socialtjänsten och eftervården efter utskrivning. Även det faktum att bli placerad med andra ungdomar som ungdomarna tidigare inte haft en relation till medförde en negativ syn på placeringen och kunde även bidra till en negativ smittoeffekt. Resultatet från behandlingen har varit positivt för två av intervjupersonerna medan två ungdomar återgått till sitt gamla mönster.</p>

<p>Syftet med studien var att utifrån ett könsperspektiv undersöka ungdomars erfarenhet och upplevelse av miljöterapeutisk behandling på institution. Fokus låg på ungdomarnas tankar kring syftet och nyttan med miljöterapin, aktiviteterna i den, relationerna med personalen och de andra ungdomarna på institutionen. Skillnader och likheter inom och mellan könen studerades sedan. Undersökningen byggde på semistrukturerade intervjuer med fyra ungdomar som är eller har varit placerade på institution. Resultaten analyserades i relation till tidigare forskning om ungdomar på institution och Judith Butlers teoretiska perspektiv om kön, performativitet och könslikheter. I studien gav ungdomarna mångfacetterade och målande beskrivningar av hur de upplever miljöterapin och det som ingår i denna. Ibland sågs konsensus inom könen men oftast kunde inga sådana mönster anas. Vanligare var att det fanns lika många likheter mellan könen. Deras berättelser föreföll vara individuella och kön verkade inte i högre grad än någon annan del utav deras personligheter påverka hur de upplever behandlingen.</p>

Syftet med studien var att öka förståelsen av argumentationen kring könsdifferentierad respektive könsblandad vård, samt att få ökad förståelse av vad argumenten grundas i och vad som kommer till uttryck i SiS:s (Statens institutionsstyrelse) publikationer. Studien genomfördes som en innehållsanalys, av ett urval av SiS:s publikationer. En central teoretisk anknytning i studien är poststrukturalism. Det kunde konstateras att det finns en övervägande stor del argument som motiverar enkönade avdelningar samt få argument som talar för könsblandade avdelningar. Det fanns även yttrande och resonemang som tyder på ett utpräglat tänkande om heteronormativitet, manlig normativitet och könsstereotypa tankegångar.

The aim of this study is to describe young people’s experiences returning home after beinginstitutionalized for over two years. The young people in this study describe their feelingsregarding their return home which involves reuniting with their families, their friends andstarting school. The study is conducted through five semi-structured using qualitativeindividual interviews with two boys and three girls. The theoretical points of departure areconcepts from the Symbolic interactionism and the Bioecology model of human development.The results of the study show that reunion with families is not easily accomplished by theadolescents and returning home is likely to be very stressful. It is also clear that the separationand return are part of a long process. Another finding is that this return process is perceived aslonely for the adolescents and makes great demands on both them and their families to havedeveloped during the time at the institution. The adolescents receive almost no support fromthe community in their struggle to adapt to their new life at home. Secondary school appearedfor the majority of the adolescents unmanageable when they simultaneously struggled to findtheir way into their families and in peer world.

Älgeredskollektivet är ett behandlingshem som riktar sig till ungdomar med allvarliga beteendeproblem. Behandlingen utförs genom användandet av en rad olika arbetsmetoder vilket bland annat innefattar medlevarskap, som är en relativt ovanlig behandlingsmetod i Sverige. En explorativ fallstudie genomfördes för att jämföra beskrivningen av Älgeredskollektivets arbetsmetoder med vad som enligt forskning kan klassas som effektiv institutionsbehandling av ungdomar. Rapporten baserades på kollektivets verksamhetsbeskrivning och kompletterades med datorstödda intervjuer med kollektivets personal. Resultatet visar att Älgeredskollektivet har valt sina arbetsmetoder/modeller utifrån forskning men att det finns brister i genomförandet av dessa utifrån vedertagna manualer. De har en genomtänkt behandlingstid, personalgruppen är sammanhållen men med varierande utbildning samt att de arbetar aktivt med grupprocesser. Älgeredskollektivet har ett utarbetat system för att kvalitetssäkra samt individanpassa sin behandling och fokuserar även på skola, familjearbete och värdesätter kontakten med prosociala kamrater. Då kollektivet arbetar aktivt med alla de variabler som visat sig vara av vikt för att uppnå en effektiv behandling av ungdomar bör Älgeredskollektivet således kunna anses vara en institution som bedriver effektiv behandling av ungdomar med allvarlig beteendeproblematik ifall de arbetar på det sätt som verksamhetsbeskrivningen beskriver. Bristen på forskning kring medlevarskap bidrog till att resultatet kring medlevarskapet inte var vetenskapligt förankrat men rapporten visade ändå att medlevarskapet bland annat bidrar till en upplevd familjekänsla och att familjeliknande institutioner har visat ge positiva effekter men att det kan leda till en destruktiv relation mellan behandlare och elev i vissa fall.

The Swedish mental hospitals existed for about one hundred years, the period around 1880-1980. The research is intended to be from a local setting perspective to study the local approach used to meet requirements from Furunäsets mental hospital principals 1960 - 1972, the effect this had on the care and treatment of mentally ill patients and how Swedish society's changing approach to mental health influenced the process. The results of the research showed that Furunäset searched for ways to meet the principals' requirements which often went against the patients’ personal best. Furunäsets mental hospital strove to fulfill its institutional goals in them selves rather than giving patients the care and treatment they needed. The Swedish society's attitude to mental illness changed during the 1960s and 70s as a result of a massive social criticism which came from the radical left. The psychiatric treatment was changed by the humanistic psychology breakthrough in the late 1950s and early 60s. This meant that the focus shifted from treating patients as objects to be seen as people with human qualities. These changes created a conflict between the society's belifs and the mental hospital's, regarding the function of Furunäsets Mental Hospital. The conflict led to the Swedish government taking the first step towards reorganizing mental health services by building hospitals in the early 1970s that combined somatic and psychiatric care.

<p>ÖREBRO UNIVERSITY</p><p>Department of Behavioural, Social and Legal Sciences</p><p>C-essay in Social work, Advanced course</p><p>2006</p><p>To give up a criminal life style</p><p>A study of motivation and protectional factors of juveniles after a sentence of institutional care or community work</p><p>Emma Henriksson & Karin Tengnäs</p><p>ABSTRACT</p><p>The purpose of the study was to investigate the factors that juveniles sentenced to institutional care or community work perceive as important for their decision to give up a criminal life style. The study approach was based on a few specific questions: (1) What aspects of the treatment have contributed to a motivation to abandon the criminal life style? (2) What have motivated the juveniles to make a decision to leave the criminal life style? (3) Are there any specific internal or external protectional factors that have been decisive for the rehabilitation process and, if so, are they linked to intrinsic or extrinsic motivation? The study rests on the theoretical foundation created by earlier research on institutional care, motivation and protectional factors. Interviews were chosen as a method to secure qualitative data and the interview manual was designed on the basis of themes that reflect the questions of the study. Six young people’s perception of their treatment is documented in the study, as well as their opinion on the effectiveness of the treatment. The report also sheds light on the factors that have generated their motivation for change and on the protectional factors that were important, and on how these factors were linked to intrinsic and extrinsic motivation.</p><p>The result indicates that in general the juveniles were unsatisfied with the treatment they had received at the institution. The supervisors at the organisation K.A.M.P., which they had all been in touch with, was perceived as being more important. All the six youth reported that they feel that they have changed and that their way of thinking is different. An important component in their process of change is the assessment they have made of the pros and cons of either continuing with the same behaviour or, alternatively, embark on another path. For several of the respondents the most important positive aspect attributed to a change was the expectation of freedom. The risk for further punishment was reported as the main negative consequence of continuing as in the past. In their final analysis the advantages with giving up the criminal life style outweighs the disadvantages, and so, they arrived at the conclusion that the criminal life style is not worthwhile. Their families and the supervisors at K.A.M.P have served as external protectional factors and extrinsic motivation. These factors have been synergetic with internal protectional factors such as reliance on their own general ability and on their ability to say no. A combination of all these factors has contributed to a process of developing intrinsic motivation. The respondents all describe a specific event, a turning point, as the starting point of this process. The result of the study and the theoretical analysis made indicate that there is a certain thematic pattern which is critical for a positive shift of behaviour. Support, trust, participation, reflection, attitudinal change and motivation are the positive themes that feature. Giving up a criminal life style is a process that is positively influenced by these themes and the outcome does in fact depend on all these parameters, which do also interact with each other. A conclusion is that, for an institution, it is important to create conducive conditions for the juveniles to generate intrinsic motivation. For such conditions to exist, individual approaches, emphasis on a family approach and a good relation between the youth and the care holder, are emphasized.</p><br><p>ÖREBRO UNIVERSITET</p><p>Institutionen för beteende-, social- och rättsvetenskap</p><p>C-uppsats i Socialt arbete C, 20 poäng</p><p>2006</p><p>Att lämna en kriminell livsstil</p><p>En studie av ungdomars motivation och friskfaktorer efter en dom om institutionsplacering eller samhällstjänst</p><p>Emma Henriksson & Karin Tengnäs</p><p>SAMMANFATTNING</p><p>Studiens syfte var att undersöka ungdomars uppfattning om vilka faktorer som bidragit till att de, efter en dom om institutionsplacering eller samhällstjänst, beslutat sig för att lämna sin kriminella livsstil. Utifrån detta har följande frågeställningar formulerats: (1) vilka aspekter i anslutning till behandlingsinsatsen har bidragit till ungdomens motivation till att lämna sin kriminella livsstil? (2) Vad har motiverat ungdomen till att bestämma sig för att lämna den kriminella livsstilen? (3) Finns det specifika interna eller externa friskfaktorer som varit avgörande för återhämtningsprocessen och är de i så fall länkade till intern eller extern motivation? Studiens teoretiska grund bygger på tidigare forskning om institutionsvård, motivation och friskfaktorer. Kvalitativa intervjuer har valts som metod och intervjumanualen är utformad efter teman som följer studiens frågeställningar. I studien redogörs för sex ungdomars upplevelse av behandlingsinsatsen och vad denna har bidragit till. Vidare belyses var ungdomarna har funnit sin motivation till förändring samt vilka friskfaktorer som varit av betydelse och hur dessa är kopplade till intern och extern motivation.</p><p>Resultatet visar att ungdomarna överlag är kritiska till behandlingsinnehållet på institutionen. Kontaktpersonerna på organisationen K.A.M.P, som de alla varit i kontakt med, anses ha varit mer betydelsefulla. Alla ungdomar uppger att de har förändrats som person och nu tänker på ett nytt sätt. Vad som varit en viktig del i ungdomarnas förändringsprocess är den avvägning de gjort mellan för- och nackdelar med att fortsätta sitt beteende och med att genomföra förändringar. Den viktigaste positiva konsekvensen med en förändring uppger många vara friheten. Risken för påföljder anges vara den viktigaste negativa konsekvensen med att fortsätta som tidigare. Fördelarna med att lämna en kriminell livsstil har slutligen ansetts överväga nackdelarna, varför ungdomarna har kommit fram till slutsatsen att det kriminella livet inte är värt det. Familjen och kontaktpersonerna på K.A.M.P har fungerat som externa friskfaktorer och som extern motivation. Dessa har samverkat med interna friskfaktorer, såsom en tilltro till sin egen förmåga och en förmåga att kunna säga nej. En kombination av alla dessa faktorer har tillsammans bidragit till en process mot utvecklande av intern motivation. Ungdomarna beskriver alla en specifik situation, en vändpunkt, som varit början på denna process. I resultatredovisningen och analysen kan slutligen ett mönster urskiljas, där temana stöd, tillit, delaktighet, reflektion, attitydförändring samt motivation genomgående framträder. Processen att lämna en kriminell livsstil påverkas av och är beroende av alla dessa teman, vilka även i sin tur påverkar varandra. En av studiens slutsatser är att det är viktigt att på institutionen skapa förutsättningar för att ungdomarna ska kunna utveckla en intern motivation. För att en sådan ska kunna komma till stånd betonas vikten av individanpassning, inriktning på familjen och goda relationer mellan ungdom och behandlare.</p>

Syftet med studien var att utvärdera vad tidigare klienter på Lenagården HVB, ett behandlingshem för vuxna med psykiska problem, upplevde som värdefullt, respektive vad de upplevde som negativt eller saknade i sin behandling. Utvärderingsfrågorna utgick från Lenagårdens programteori samt aspekter som tidigare forskning kring institutionsbehandling pekat ut som viktiga för framgångsrik behandling. Data samlades in via kvalitativa intervjuer med fyra tidigare klienter. Systemteorin har använts som utgångspunkt för resultaatanalysen. Utvärderingen visar bland annat att gott bemötande i termer av vänlighet och respekt samt personalens kompetens ansågs vara värdefulla faktorer i behandlingen. Själva terapin och behandlingsmetoden ansågs av samtliga intervjupersoner vara givande. Individanpassade lösningar, delaktighet och en förtroendefull relation till terapeuten eller behandlaren var i sin tur avgörande faktorer för en positiv upplevelse av terapin och behandlingen. Andra faktorer som värdesattes var meningsfulla aktiviteter, att bo med andra klienter samt fortsatt kontakt med Lenagården efter avslutad behandling. Några negativa aspekter i behandlingen beskrevs som för lite personaltid, för kort vistelse samt brist på gemensamma aktiviteter.<br>The aim of this evaluation was to find out what former clients at Lenagården HVB, an institution for treatment of adults with psychological problems, experienced as important in their treatment and what they experienced as negative or missing. The questions answered by the former clients were based on the program theory of Lenagården as well as earlier research about residential treatment. Data was gathered by qualitative interviews with 4 former clients.System theory was used as a theoretical framework for the analysis of the results. The evaluation points out that the experience of being treated in a friendly and respectful manner, the staffs level of professional training and the treatment method in itself were considered important. A trustful relation to the therapist and participation in the treatment were essential for a positive experience of the treatment. Other important aspects of treatment were activities, living with other clients and continued relations with Lenagården after completed treatment. Some negative aspects that were mentioned were not enough time with the staff, too short stay and lack of organized activities.

Många ungdomar har i dagens samhälle hamnat i kriminella banor. Det finns stöd i olika former bland annat institutioner där ungdomarna blir placerade för att med hjälp av utbildad personal kunna åter igen bli accepterade samhällsmedlemmar. Syftet med vår studie är att öka förståelsen av omsocialiseringen på de ungdomar som placeras i behandlingshem på grund av kriminalitet, samt ta reda på ifall behandling på institution har bidragit till att ungdomarna blir accepterade i samhället. Vi har använt oss av en kvalitativ forskningsmetod där vi genom semistrukturerade intervjuer med fyra ungdomar har försökt få svar på vilken betydelse behandling på intuition har för kriminella ungdomars återintegrering i samhället. Vi har analyserat vårt material utifrån sociologiska teorier för att öka förståelsen av ungdomskriminalitet. Resultatet tyder på att ungdomars placering på institutionen inte är den ultimata lösningen till återintegrering, men respondenterna har oftast upplevt behandlingshemmen som något positivt då personalen har bidragit till ett nytt sätt att tänka på.

Bakgrund: En god hälsa kräver ett psykiskt så väl som fysiskt välbefinnande. De goda fysiologiska effekterna av fysisk aktivitet har länge uppmärksammats och ny forskning pekar även på flertalet psykologiska vinster. Det är dessutom allmänt känt att en stillasittande livsstil kan leda till en rad olika sjukdomar och försämrat hälsotillstånd. Patienter med psykisk ohälsa som vårdas under tvång har begränsade möjligheter till aktivitet och ett minskat självbestämmande gällande upprätthållandet av en god fysisk hälsostatus. Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka yrkesverksamma sjuksköterskors erfarenheter av fysisk aktivitet för patienter som vårdas inom psykiatrisk tvångsvård. Metod: Designen var en empirisk intervjustudie med kvalitativ ansats. Sjuksköterskor yrkesverksamma inom psykiatrisk tvångsvård intervjuades. Analysen av insamlad data gjordes av det manifesta innehållet i intervjuerna. Resultat: Studien resulterade i sex kategorier; Den goda vårdrelationen, Hinder inom tvångsvården, Sjuksköterskans inställning, Sjuksköterskans ansvar och Individanpassad aktivitet Slutsats: Sjuksköterskor inom psykiatrisk tvångsvård hade en positiv inställning till fysisk aktivitet men hinder och svårigheter såväl inom organisationen som relaterat till patienternas sjukdomstillstånd försvårade arbetet med tillfredställandet av en god fysiskt hälsostatus.<br>Background: Good health requires a mental as well as physical well-being. The good physiological effects of physical activity have long been recognized and new research also points to several psychological gains. It is well known that a sedentary lifestyle can lead to a variety of diseases and conditions. Patients with mental illness who are cared for under compulsory institutional care have limited opportunities for activity and a decreased self-determination regarding the maintenance of a good physical health status. Aim: To investigate registered nurses' experiences of physical activity for patients with mental illness who are cared for under compulsory institutional care. Method: The design was an empirical interview study with a qualitative approach. Nurses working in psychiatric compulsory institutional care were interviewed. The analysis of the gathered information was made of the manifest content of the interviews. Results: The study resulted in six categories; The good nurse- patient relationship, obstacles in compulsory institutional care, nurses attitudes, nurses’ responsibility and individualized activity. Conclusion: Nurses in psychiatric compulsory institutional care had a positive attitude towards physical activity, but the obstacles and difficulties both within the organization as well as the patients' medical conditions, complicated the process of satisfying the patients physical health status.

The present thesis investigates the dilemmas and difficulties the staff at a youth detention home encounter and struggle with when working with young women who are understood to be victims of sexual abuse. At the center of attention is talk about the problems of talking about sexual abuse and other difficult experiences. The overall aim in conducting the study was to open up an arena that has been neglected and little investigated - youth detention homes for girls and young women, by talking to staff and the young women at the detention homes, and talking about sexual abuse. Also in focus was the young women's own thinking about the body and sexuality. The findings are presented in five articles. The first article examines what discursive devices are employed when using the focus group method when talking to the young women in forced care. The study shows in what ways the focus groups is a fruitful method for studying marginalized young women and their views and thoughts about being young women today. The second article addressed the issue of how the staff form narratives of sexual abuse. Stories of sexual abuse were "power stories" as well as "work identity stories" and were considered to have the power to heal as well as the power to harm. The third article examines the process leading up to the definition of sexual abuse. The study is concerned with the process in which the staff members define whether or not a young woman has been a victim of sexual abuse. A determining factor was whether or not the act involved a person who was defined as a victim. A core issue was an evaluation of the credibility of the alleged abused girl and the degree of consent. The fourth article addresses the issue of how the staff and the young women at the detention home talk about sexuality. The article compares the different views of the staff and the young women and concludes that the staff talk about the young women as asexual children and as victims of sexual abuse, and the young women talk about themselves as having sexual agency. Finally, the fifth article shows how the young women talk abut childbearing and motherhood. The study shows that the issue of talking about sexual abuse and other difficult experiences is complex. The different views of how to talk about sexual abuse, whether to talk about sexual abuse, when to talk and to whom, as well as the question about whether there is a need to talk, makes the issue of talking about sexual abuse multi-layered and contradictory.