Dissertations / Theses on the topic 'Arbetslivsinriktad rehabilitering'

En av de mest debatterade politiska frågorna de senaste åren har varit den påstått kraftiga ökningen av antalet sjukskrivningar. Parallellt med sjukskrivningarna har även antalet förtidspensionärer ökat. En grupp som inte uppmärksammas lika ofta av varken politikerna eller medierna är de människor som både är sjukskrivna och arbetslösa, och det är den gruppen som vår uppsats kommer att kretsa kring. Syftet med denna uppsats är att utvärdera försäkringskassans och arbetsförmedlingens samverkan kring den gemensamma kundgruppen sjukskrivna arbetslösa. Denna samverkan har bedrivits i Uppsala län sedan september 2003. Närmare bestämt avser vi att besvara frågan om det går att påvisa en behandlingseffekt av den arbetslivsinriktade rehabilitering som ges inom ramen för samverkan? Den metod som vi använder oss av i uppsatsen för att testa samverkansprojektet är Kaplan-Meiers product-limit estimator. Material till undersökning kommer från den uppföljningsfil, i vilken försäkringskassans samverkanshandläggare regelbundet för in uppgifter om alla samverkansärenden. Vi kan med våran undersökning inte finna något stöd för att behandlingen har någon effekt för dem som deltar i samverkansprojektet. Begränsningar i materialet gör dock att vi inte vill dra några mer långtgående slutsatser angående effekten. Istället förespråkar vi att det görs ytterligare undersökningar av samverkan kring arbetslösa sjukskrivna.

För att hjälpa personer med funktionshinder som är arbetslösa och/eller sjukskrivna tillbaka ut i arbetslivet arbetar Arbetsförmedlingen (AF) med arbetslivsinriktad rehabilitering. Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeuters insatser med arbetslivsinriktad rehabilitering. För att studera det intervjuades sju arbetsterapeuter, verksamma inom arbetslivsinriktad rehabilitering. Utifrån studiens syfte utvecklades en intervjuguide. Intervjuerna analyserades enligt Graneheim och Lundmans system för innehållsanalys och ledde fram till fyra teman ”Arbetsterapeuters roll vid arbetslivsinriktad rehabilitering”, ”Arbetsterapeuters insatser och arbetsuppgifter”, ”Arbetsterapeuters utvärderingar av resultaten vid rehabilitering” och ”Arbetsterapeuters beskrivning av mål inom arbetslivsinriktad rehabilitering”. Resultatet visade att arbetsterapeuterna främst arbetade med att klargöra arbetsförutsättningar och att anpassa arbetssituationen för de arbetssökande. Målet de arbetade mot var att få de arbetssökande med funktionshinder i arbete. Arbetsterapeuterna beskrev vikten av att komma in tidigt i rehabiliteringsprocessen för att hjälpa och stödja personer med funktionshinder för att de fortare ska komma ut i arbete. Fem arbetsterapeuter berättade att de gjorde uppföljningar av arbetsprövningar och arbetshjälpmedel på olika vis och vid olika tidpunkter. Rehabiliteringsinsatserna avslutas om personen har fått en anställning eller står till arbetsmarknadens förfogande och kan börja söka arbete på egen hand. För att avsluta rehabiliteringen har arbetsterapeuterna avslutande samtal med den arbetssökande.

Den nya rehabiliteringskedjan med sina fasta tidsgränser för långtidssjukskrivna har fått stor uppmärksamhet i svensk media under senare tid. De nya reglerna fokuserar framförallt på tidiga insatser för långtidssjukskrivna med målet återgång i arbete. Intervjuerna i föreliggande studie utfördes med sju försäkrings-kassahandläggare på olika försäkringskontor. Syftet var att undersöka vilka erfarenheter och upplevelser handläggarna på Försäkringskassan har av den nya rehabiliteringskedjan och arbetslivsinriktad rehabilitering. Resultatet visade att det är en mängd olika faktorer som påverkar handläggarnas arbete. Som viktiga faktorer uppgav handläggarna ett ändrat regelverk med fasta tidsgränser, samarbetet mellan olika aktörer för den försäkrades återgång i arbete, handläggarnas och andra aktörers engagemang samt den försäkrades egna resurser. Vidare forskning inom området arbetslivs-inriktad rehabilitering behövs, om den nya rehabiliteringskedjans effekter på tidigare återgång till arbetslivet verkligen innebär ökat stöd till de långtidssjukskrivna. Även andra rehabiliterings-aktörers erfarenheter av de nya sjukskrivningsreglerna behöver utforskas.

Antalet långtidssjukskrivna i samhället har ökat kraftigt under det senaste årtiondet och aktuell forskning visar att sannolikheten att komma tillbaka i arbete efter en lång sjukskrivning är låg. Mot bakgrund av detta är det av stor vikt, såväl ur ett samhälleligt perspektiv, ur ett organisationsperspektiv som ur ett individperspektiv, att nya vägar tillbaka till arbete utforskas. Syftet med föreliggande studie är att undersöka långtidssjukskrivnas upplevelser av att komma tillbaka i arbete med hjälp av rehabilitering genom en så kallad arbetsgivarring. Mer konkret innebär det att undersöka vilken roll respondenterna upplever att arbetsgivarringen haft i deras väg tillbaka till arbetslivet. Metodansatsen är kvalitativ och elva djupintervjuer har genomförts med personer som genomgått arbetslivsinriktad rehabilitering via en arbetsgivarring. Ett stratifierat urval användes i syfte att öka möjligheterna att förstå fenomenet, genom att studera individuella variationer av upplevelserna hos intervjupersonerna. Resultatet visar att arbetsgivarringen spelat en avgörande roll för individernas återinträde på arbetsmarknaden.

Syftet med denna uppsats är att kartlägga arbetsgivarens respektive Försäkringskassans ansvar

för arbetslivsinriktad rehabilitering, genom lagtext, föreskrifter, domstolspraxis och doktrin. I

den arbetslivsinriktade rehabiliteringen finns det tre huvudaktörer: arbetsgivaren,

Försäkringskassan och arbetstagaren. Arbetsgivaren har en rehabiliteringsskyldighet gentemot

sina anställda, enligt arbetsmiljölagen och lagen om allmän försäkring. I

rehabiliteringsansvaret ingår sedan 1992 att arbetsgivaren ska genomföra en

rehabiliteringsutredning när den anställde varit helt eller delvis borta från arbetet under en tid.

Arbetsgivaren har även ett ansvar för arbetsanpassning av t.ex. arbetsuppgifter, för att på så

sätt möjliggöra för arbetstagaren att kunna fortsätta sitt arbete trots eventuell nedsatt

arbetsförmåga.

Utredningen ska sedan lämnas till Försäkringskassan inom åtta veckor. Utifrån arbetsgivarens

rehabiliteringsutredning ska Försäkringskassan sedan upprätta en rehabiliteringsplan.

Ändamålet med planen är att den försäkrade ska få den rehabilitering som behövs för att

denne ska kunna återgå till arbetet så snabbt som möjligt. I de fall där det finns behov ska

Försäkringskassan även kalla den försäkrade till ett avstämningsmöte, för att så snart som

möjligt fånga upp den försäkrades möjlighet att återgå till arbete och vilket behov den

försäkrades har av stöd i den processen. De olika typer av rehabiliteringsåtgärder som kan bli

aktuella är främst arbetsträning och utbildning. Även arbetstagaren har ett

rehabiliteringsansvar som går ut på att arbetstagaren aktivt måste delta i

rehabiliteringsåtgärderna.

Ansvars- och rollfördelningen mellan Försäkringskassan och arbetsgivaren är inte helt

självklar utan det finns en inbakad problematik. Denna problematik tros bero på den

otydlighet som finns mellan aktörernas ansvarsområden. I betänkandet SOU 2006:107 ger

utredningen förslag på åtgärder för att tydliggöra lagarna och då också förtydliga ansvars- och

rollfördelningen mellan aktörerna. Dessa förslag diskuteras vidare i uppsatsens avslutande

kapitel.

The purpose of this essay is to describe the Swedish legislation and examine court cases

concerning employers’ and the Social insurance office’s (Försäkringskassan) responsibility

for rehabilitation of employees. There are three main players in regards to work related

rehabilitation: the employer, the Social insurance office, and the employee. The employer is

mainly responsible for work related rehabilitation, which is prescribed in the Work

Environment Act (Arbetsmiljölagen) and the National Insurance Act (Lagen om allmän

försäkring). The employer’s responsibilities for work related rehabilitation include, since

1992, conducting a rehabilitation investigation of the sick employees. The investigation shall

lay the groundwork for the necessary steps to be taken at the workplace to insure that the

employee can return to work. The employer also has a responsibility to modify work tasks to

the individual employee insuring that the employee can continue to work even if the

employee’s work capacity is reduced due to injury or disease.

The rehabilitation investigation done by the employer must be turned over to the Social

insurance office within eight weeks. The Social insurance office then makes a rehabilitation

plan based on the investigation. The purpose of the plan is to insure the employee receives the

rehabilitation that he/she needs to be able to return to work as fast as possible. The Social

insurance office must also meet the employee for a meeting (avstämningsmöte) if deemed

necessary. The purpose of the meeting is to establish what the employee’s needs are in

regards to his/her rehabilitation. The two types of rehabilitation methods most commonly used

are work training and education. The employee also has a responsibility to actively take part

in the rehabilitation process.

How one should distribute responsibility and divide roles between the social insurance office

and the employer is not entirely clear. Currently, there exists a conflict between the different

players about how to do this due to the lack of clearly established responsibilities and roles as

pertain to each party. The parliament is trying to create more defined legislation with a new

report called SOU 2006:107, which they hope will help clarify the individual responsibilities

of all parties involved. These proposals will be discussed further in the essay’s final chapter.

Inledning: Under min praktik 2011 kom jag i kontakt med ett samordningsförbund FINSAM, som arbetar med rehabiliteringsfrågor. Det var också här som jag kom i kontakt med de olika samverkansprojekt som bedrivs inom regionen både inom Samordningsförbundet FINSAM samt ESF projekten. Syfte med studien var att se vad det är som har hänt när ett samverkansprojekt avslutas. Metoden är en litteraturstudie som jag sen har kopplat samman med det intervjuerna som jag har gjort. Intervjuerna spelades in på en diktafon på respektive arbetsplats samt via samtal i ett bokat grupprum på biblioteket. Därefter transkriberade och analyserade jag utifrån innehållsanalysen. Resultatet presenteras utifrån de intervjuerna. Dessa utgår ifrån de sju olika teman som har berörts i den här studien. Resultatet visar en enighet utifrån hur projektledarna och samordnaren ser på det här med; samverkan, samarbete, KASAM och Coachning samt att använda olika grupper som referensgrupper och att nätverka. Hur de ser på hur implementeringen har fungerat är en annan del av resultatet.
Introduction: During my practice in 2011, I came in contact with a coordination covenant FINSAM, working with rehabilitation issues. It was also here that I came in contact with the various cooperation project conducted within the region both in the association FINSAM and ESF projects. Objective: Aim of the study was to see what happened when a collaborative project completed. Method: Is a literature which I then have interconnected with the interviews that I have done. The interviews were recorded on a dictaphone at the persons workings place and I also booked a study room at the library. Then I transcribed and analyzed by content analysis. The result: The results are based on the interviews, which are constructed on the seven different themes that have been affected in this study. The results show a unity based on how the project managers and coordinators look at this with; collaboration, cooperation, KASAM and coaching as well as various groups and peer networking. Then how they look at how the implementation has worked is another part of the result.

2013

Studien handlar om långtidssjuka, utlandsfödda kvinnors upplevelser av den arbetslivsinriktade rehabilitering de har fått och huruvida de upplever att den har varit betydelsefull, värdefull och stärkande för dem och i så fall på vilket sätt. Undersökningen har genomförts med en kvalitativ metod och består av fem semistrukturerade intervjuer med kvinnor i åldern 45-52 år, som är födda i Mellanöstern och har bott i Sverige i mer än 20 år. Gemensamt för samtliga informanter är att de har diagnosen fibromyalgi. Studien visar på att kvinnorna i nuläget mår så dåligt att de sannolikt har ett större behov av medicinsk rehabilitering än arbetslivsinriktad rehabilitering. De upplever att sammanhållna rehabiliteringsprogram och samtalsstöd har varit de rehabiliteringsinsatser som har hjälpt dem i störst utsträckning.

The study is about long-term sick, immigrant women’s experiences of the vocational rehabilitation that they have received and whether they feel it has been important, valuable and strengthening and if so in what way. The study was conducted with a qualitative method and consists of five semi-structured interviews with women aged 45-52 years, who were born in the Middle East and have lived in Sweden for more than 20 years. Common to all informants is that they have been diagnosed with fibromyalgia. The study shows that the women currently are in such bad condition that they are likely to be in a greater need for medical rehabilitation than vocational rehabilitation. They feel that multiprofessional rehabilitation programmes and counselling have been the rehabilitation efforts that have helped them most.

I dagsläget finns få arbetsterapeuter inom företagshälsovården och arbetslivsinriktad rehabilitering är inte prioriterat av hälso- och sjukvård. Syftet med denna litteraturöversikt var att sammanställa arbetsterapeutiska interventioner vid arbetslivsinriktad rehabilitering vid återgång till arbete efter förvärvad hjärnskada samt beskriva resultat av dessa. För att kunna besvara syftet valde författarna att genomföra en litteraturstudie. Fyra databaser genomsöktes och resulterade slutligen i nio artiklar som kvalitetsgranskades. Därefter analyserades interventionerna i artiklarna med interventionsmodellerna av Fisher (2009) som raster. I analysen framgick att alla fyra  interventionsmodellerna användes inom arbetslivsinriktad rehabilitering. I  modell för kompensation framkom strategier för fatigue och minne medan det i modell för aktivitetsträning rapporterades träning inför arbete och på arbetsplatsen. I modell för förbättring av personliga faktorer och kroppsfunktioner tydliggjordes interventioner som träning av muskelstyrka och kognitiva förmågor. Inom den pedagogiska modellen framkom coaching som en av interventionerna. Författarna har uppmärksammat behovet av mer forskning som tydligt kan visa på effekter av arbetsterapeutiska interventioner som utförs inom olika delar av arbetslivsinriktad rehabilitering. Likaså finns behov av uppföljningar över längre tid för att se hur interventionerna har fungerat för de individer som har återgått i arbete efter en förvärvad hjärnskada.

Syftet med denna c-uppsats är att få ökad förståelse och kunskap hur samverkan mellan välfärdsorganisationer fungerar i rehabiliteringsarbete där personer har en OSA-anställning. Det är de processer och tillvägagångsätt i samverkansarbetet kring OSA som är viktiga i sammanhanget. Denna studie är baserad på kvalitativ metod delvis med grundad teori som forskningsdesign. Intervjuer har gjorts med respondenter från samverkande organisationer. Resultatet tyder på att samverkan kan betraktas som ett effektivt och modernt arbetssätt. Då individen bemöts av samordnade och samlade resurser samt att det sätts in gemensamma effektiva rehabiliteringsstödinsatser med långsiktiga mål som gör att se och hantera individens hela livssituationen blir bättre. Studien visar att samverkan inte dock är helt oproblematiskt. Vid samverkan mellan välfärdsorganisationerna möts olika organisationer, organisatoriska och institutionella normer, kulturer, roller, befattningar, regler och arbetssätt samt kompetenser, vilket kan ibland ligga till grund för motstridigheter och motsättningar mellan samverkande aktörer. Samverkan kräver därför medvetenhet och kunskap om det som kan uppstå som hinder samt noggrann planering hur detta skall hanteras.

Bakgrund: Att vara långtidssjukskriven eller att inte komma in i arbetslivet över huvud taget av olika anledningar är ett problem för både individ och samhälle.  Personer med psykisk ohälsa och smärta är vanligt förekommande inom målgruppen och ett sätt att tillgodose deras behov sker genom arbetslivsinriktad rehabilitering i team där flera yrkesgrupper samverkar. Syfte: Syftet med studien var att utifrån ett arbetsterapeutiskt perspektiv, beskriva erfarenheter och åsikter om samverkan inom arbetslivsinriktad rehabilitering. Metod: Fem arbetsterapeuter inom arbetslivsinriktad rehabilitering intervjuades, genom semistrukturerade intervjuer, vilka sedan transkriberades och analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Samverkan i team är en process där gott samarbete mellan personalen anses löna sig, men inte är något som uppstår av sig självt. Kommunikation, målsättning och öppet klimat anses vara extra viktiga samarbetsfaktorer. Kompetens och erfarenheter samlade på ett ställe medför positiva effekter för både klienter och personal. Arbetsterapeuterna anser att det finns utvecklingspotential inom teamen angående ledarskap, men personalen hittar egna lösningar utan chefernas medverkan. Samarbete med myndigheter anser de också kunna förbättras. Mer tid, pengar och personal efterfrågas inför framtiden. Sammanfattning: I ett team kan kommunikation och målsättning ha stor betydelse för samverkan. Tätare kontakt mellan aktörerna kan ge bättre samarbete, även med myndigheter. Samverkan ger positiva effekter för både personal och klienter, och arbetsterapeutens roll är viktig, eftersom den handlar om ett vardagsperspektiv med fokus på klientens liv både i och utanför arbetet.   Sökord: arbetsterapi, samarbete, team

Denna uppsats har kommit till under våren 2008 med anledning av vårt intresse om hur Rehabiliteringssamverkan upplevs både av handläggare vid Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan samt deltagare vid denna samverkansform. Vårt intresse har resulterat i att vi har gjort en djupare litteraturstudie av regelverket gällande Arbetslivsinriktad rehabilitering och därefter gjort kvalitativa intervjuer med några deltagare och handläggare vid denna samverkan med ett sociologiskt perspektiv på samspel. Vårt resultat visar att Rehabiliteringssamverkan handlar till stor del om par- och trepartsrelationer mellan myndigheterna och deltagarna och används för att nå ett lyckat resultat tillbaka till arbete. I dessa relationer ses helhetssynen som en viktig aspekt genom att deltagarna får nå resultat i den takt de förmår. Samverkan mellan myndigheterna är betydelsefullt för att lyckas med den arbetslivsinriktade rehabiliteringen.

Syftet med detta arbete är att beskriva och analysera individers deltagande i det som här kallas Projekt Prehab, som innebär en av Folkuniversitetet anordnad förberedande insats för arbetslivsinriktad rehabilitering. Frågeställningar i arbetet är vad det innebär för den enskilda individen att delta i Projekt Prehab, samt hur medverkan kan påverka nästa steg i rehabiliteringen. Utifrån kvalitativa intervjuer med sex deltagare och två coacher, har jag försökt besvara forskningsfrågorna. Det empiriska materialet har analyserats utifrån begrepp från karriärvalsteorin Careership: brytpunkt, tid av rutin och handlingshorisont. Analysen grundas också på begrepp från den sociologiska riktningen symbolisk interaktionism: social interaktion och rollövertagande, samt begreppen begriplighet och meningsfullhet som ingår i sociologen Antonovskys teori om individens känsla av sammanhang. Den analytiska slutsatsen visar att medverkan gynnar personlig utveckling och förmåga att hantera svårigheter eller motgångar. Den visar också att verksamheten fyller deltagarnas behov av struktur och att möta andra i samma situation som de själva, och att den beviljade tiden i projektet oftast är för kort. Den analytiska slutsatsen som dras angående hur detta påverkar fortsatt rehabilitering, är att deltagarnas utveckling kan antas bidra till hur deltagarna hanterar detta steg, men att individens hälsa och samarbetet med andra aktörer har större påverkan.

Det finns olika sätt att se på resultat i socialt arbete. Det vanligaste sättet är att jämföra utfallet med de i förväg ställda målen för verksamheten. Ett annat sätt är att se på vilka effekter insatserna gett upphov till hos klienten. Den här studien hade för syfte att undersöka vad i Arbetsförmedlingens arbetssätt i verksamheten för arbetslivsinriktad rehabilitering det kan vara som bidrar till att resultat i termer av klienteffekter uppstår. För att svara på frågan har intervjuer genomförts med fyra anställda vid ett mellanstort arbetsförmedlingskontor i Region Nord, som arbetar inom myndighetens rehabiliteringsverksamhet, samt två klienter, som tagit del av rehabiliterande insatser – en hos ovannämnda arbetsförmedlingskontor, den andra utan stöd från Arbetsförmedlingen. De framgångsfaktorer som identifierats i verksamheten är professionalitet i bemötandet, gedigen kunskap och förståelse för hur klientens funktionshinder eventuellt påverkar arbetsförmågan, tillgång till en bredd palett av olika insatser, som kan anpassas till klienternas olika behov och förutsättningar, samt generösa tidsramar, så att inte stress saboterar chanserna att uppnå resultat.

Tidigare forskning har visat att förvärvsarbete tillfredsställer både psykosociala och ekonomiska behov och även att kompetenstillförsel är en framgångsfaktor för en individs upplevelse av livskvalitet. Syftet med denna studie var att undersöka individens erfarenheter av förändring i livskvalitet genom projektet “Ris till flis”. Vi valde att göra en fallstudie, där det unika i studien var individens upplevelser av förändring, genom att de blev anställda av kommunen under ett år. Vi ville med vår studie kunna förstå hur individerna upplevde deltagandet i interventionen, och gjorde därför en fenomenologisk, hermeneutiskt inriktad studie. I studien ingick fem individer mellan 25 och 52 år som alla hade varit långtidsarbetslösa upp till tio år och uppburit försörjningsstöd av kommunen. De individer vi intervjuade kom från olika sammanhang, med representanter från båda könen, olika åldrar och från olika länder med skiftande kultur. En intervjuguide med semistrukturerade frågor gjordes. De 30 till 45 minuter långa intervjuerna spelades in, transkriberades ordagrant och allt material sammanställdes i de redan givna kategorierna från intervjuguiden. Analysen gjordes genom att vi med ett reflexivt förhållningssätt, mellan helhet och delar, tolkade både det manifesta och det latenta i intervjuerna; en hermeneutisk meningstolkning. I resultatet fann vi tre teman som var viktiga att ta fasta på och som stärkte individens upplevelse av livskvalitet, det psykosociala behovet av arbete, behovet av ekonomisk kontroll och möjlighet att något kunna förutsäga hur livet skulle kunna gestalta sig.  Gemensamt var att alla individer i vår undersökning upplevde att den positiva förändringen gav ekonomi, nya livsmål och nytt framtidshopp.

Personalstödsprojektets grundläggande idé är att en arbetslös matchas med en sjukskriven som vill och har möjlighet att återkomma till sitt arbete, eller med någon som ligger i riskzonen för sjukskrivning. Den arbetslöse funge-rar då som stödjare åt den anställde under en tid för att den anställde ska kunna komma tillbaka till arbetet utan stress. Den anställde fungerar i sin tur som en handledare för stödjaren som därmed ökar sin chans att komma ut på arbetsmarknaden. Syftet med studien är att beskriva och analysera några deltagares upplevelse av Personalstödsprojektet ur två olika perspektiv: ar-betsgivarens och medarbetarens, samt diskutera projektets fördelar och nackdelar ur rehabiliteringssynpunkt. Fyra intervjuer genomfördes. Slutsat-serna av studien är att de intervjuade medarbetarna upplevde Personalstöds-projektet som positivt, medan de intervjuade arbetsledarna såg en del svag-heter i projektet. Personalstödsprojektet har potential att utvecklas till ett utmärkt rehabiliteringsverktyg, men ur ett rehabiliteringsvetenskapligt per-spektiv anser jag att projektet i sin nuvarande form inte är helt lyckat. Grundidén är god, men arbetslivsinriktad rehabilitering av sjukskrivna är en viktig process som inte ska användas för att uppfylla andra mål än indivi-dens återgång till arbete.

Denna uppsats är ett resultat av ett uppsatssamarbete med Försäkringskassan i Uppsala. Försäkringskassan i Uppsala län bedriver tillsammans med andra myndigheter ett flertal former av samordnad rehabiliteringsverksamhet. Fokus för samverkandet ligger på personer med långvarig frånvaro från arbetsmarknaden på grund av arbetslöshet, sjukdom eller dylikt och som är i behov av arbetslivsinriktad rehabilitering. Syftet med denna uppsats är att ana-lysera vilka individer som blir aktuella att delta i två av dessa samverkansformer, Fyrpart respektive Tvåpart. Avsikten är att se vilka faktorer som ökar sannolikheten att arbetslivs-inriktad rehabilitering kommer till stånd, samt om sannolikheten att bli utvald skiljer sig åt mellan de två samverkansformerna. För detta ändamål har logistisk regressionsanalys till-ämpats på individdata. Resultatet tyder på att ålder har störst betydelse för huruvida rehabili-teringsåtgärder inleds eller inte. Inga statistiskt säkerställda skillnader i urvalet mellan Tvåpart och Fyrpart återfinns. Med hjälp av en deskriptiv analys har även en uppföljning av avslutade ärenden i Tvåpart gjorts för att, utifrån de två samverkansformernas urvalskriterier, se vilka variabler som spelat en roll för utfallet efter avslutad rehabilitering för de medverkande individerna. Här tyder resultatet på att framför allt längden på sjukfallet spelar en roll för huruvida individen återgår i arbete eller inte.

Att samverka mellan olika organisationer i ett rehabiliteringsarbete är inte alltid så enkelt. Stora skillnader finns i både uppdrag, arbetssätt och kompetenser. Den här undersökningen har sitt ursprung i att jag under mina tillämpade studier på arbetsförmedlingen kom till insikt om att problem inom samverkan med andra aktörer uppenbarligen existerade. För att ytterligare problematisera frågan involverade jag såväl handläggare från försäkringskassan, arbetsförmedlingen, samt några primärvårdsläkare i x kommun.. Jag begränsade mig till dessa aktörer eftersom de ofta samverkade. Mitt syfte var att genom en kvalitativ metod, via personliga intervjuer, bringa kunskap om respondenternas egna upplevelser av samverkansarbetet. Resultatet visar på att det finns tydliga fördelar med samverkan, men visade även på stora problem. Inte minst läkaren och försäkringsläkarens väl separerade roller är med dagens regelverk ett stort hot mot den enskilde individens rättssäkerhet och mot en kvalitetssäkrad handläggning. Förändringar av hela eller delar av regelsystemet är några av de önskvärda målen.

Syftet med denna uppsats var att ur fem långtidssjukskrivnas perspektiv studera arbetsledarens betydelse i en rehabiliteringsprocess. I studien har en kvalitativ, hermeneutisk metod använts, då avsikten var att försöka ta vara på och förstå andra människors upplevelser och erfarenheter, något som svårare låter sig mätas med kvantitativ metod. Hermeneutik handlar om människors verklighet och hur de, inom ramen för denna verklighet, tolkar och förstår omvärlden. Fem långtidssjukskrivna kvinnor har delat med sig av sina upplevelser och deras berättelser gav oss mycket värdefull information, som också svarade mot studiens syfte. Resultatet visade att arbetsledaren har betydelse, men kanske inte i den utsträckning och form som man i litteratur förespråkar och som vi innan trodde. Respondenternas berättelser vittnade om att arbetsledaren framförallt har en viktig funktion att fylla då det gäller tidig upptäckt i insjuknandefasen, att hålla kontakt under frånvarofasen samt att följa upp efter återgången till arbetet. Ur intervjuerna framgick även att arbetsledarens förhållningssätt och kunskap påverkar dennes agerande i rehabiliteringsprocessens alla aktiviteter.

Bakgrund: Rehabiliteringskedjan som infördes första juni 2008 innebar fasta tidsgränser för hur lång tid människor kunde vara sjukskriven. Efter att man uppnått maximal tid i sjukförsäkringen blev man utförsäkrad och fick ett erbjudande att gå ett program hos arbetsförmedlingen som kallas arbetslivsintroduktion. Programmet går ut på att kartlägga individernas arbetsförmåga och undersöka vilka behov av stöd som föreligger för att komma vidare mot arbetsmarknaden. Efter programmet är det meningen att man ska kunna ta del av arbetsförmedlingens övriga insatser och program. Statistik från arbetsförmedlingen och Försäkringskassan visar dock att det är en ganska stor del som går tillbaka till sjukförsäkringen efteråt och jag ville undersöka vilka möjliga faktorer som påverkar möjligheten för deltagare att komma närmre arbetsmarknaden efter tiden i programmet. Syfte: Syftet med studien var att undersöka om handläggare som arbetar med arbetslivsintroduktion kunde identifiera några särskilda faktorer eller förutsättningar som avgör om deltagare i programmet går vidare mot arbetsmarknaden eller går tillbaka till sjukförsäkringen. Samt att jämföra svaren skiljer sig åt sig handläggare på glesbygdskontor och stadskontor. Detta gjordes genom att utföra kvalitativa intervjuer med sex handläggare på arbetsförmedlingen som arbetar med arbetslivsintroduktion vid kontor på glesbygd och stad. Resultat: Resultatet visade att de faktorer som kunde vara avgörande för att deltagare i programmet kom närmre arbetsmarknaden bland annat hade att göra med motivation, självkänslan, möjlighet att arbeta utifrån intresset hos individerna och vilket socialt stöd deltagare har. Resultatet visade också att svaren inte skiljde sig mellan glesbygd och stad.

Vår yrkesmässiga erfarenhet som hälsopedagoger har fått oss intresserade av att undersöka den pedagogiska aspekten av det lärande som rehabiliteringsdeltagare gör som hälsobefrämjande aktivitet i samband med en arbetslivsinriktad rygg- och nackrehabilitering vid Svenska Rygginstitutet AB. Syftet med studien är att undersöka om och i så fall på vilket sätt en arbetslivsinriktad rygg- och nackrehabilitering bidrar till deltagarens lärande, insikter och befrämjande av hälsa. Fyra deltagare som genomgått en sådan rehabilitering intervjuades. Intervjuerna spelades in och transkriberades för vidare analys utifrån kvalitativ narrativ metod. Undersökningens resultat visar att upplägg där aktivt lärande betonas och informationsförmedling samt reflektion varvas med att praktiskt få prova på och erfara, gör förvärvande av såväl nya insikter och kunskaper som ökad förståelse möjligt och tillgängligt. Det har framträtt hur betydelsefull en uppmuntrande och bekräftande kontext är för att främja lärande och för att deltagare ska våga och vilja anta utmaningar och arbeta vidare med sina förmågor. God utbildning, som innefattar positiva känslor, kan sägas vara det som skapar förutsättningar för att lärande ska kunna ske och motivera till handling. Rehabilitering handlar om lärande och beteende som för att komma till stånd alternativt förändras behöver innehålla kunskap, insikter och handling samt positiv känsla. Därmed kan rehabilitering tolkas som lärandeprocess och pedagogisk verksamhet.

Studiens syfte är att beskriva, tolka och analysera betydelsen av vägledning i den arbetslivsinriktade rehabiliteringen, utifrån ett deltagar- och tjänstemannaperspektiv. För att få svar på detta gjorde vi en kvalitativ intervju med sex personer, tre deltagare och tre tjänstemän på en Arbetsförmedling i en medelstor kommun i södra Sverige. Vi har undersökt vägledningens betydelse vid Arbetsförmedlingens nya program Arbetslivsintroduktion. Vi har valt att använda oss av den kvalitativa metoden i vår undersökning eftersom vår avsikt var att få en djupare kunskap inom det specifika området och för att få tillgång till personliga berättelser genom intervjuer. Med utgångspunkt från intervjuerna har en analys gjorts om deltagarnas och tjänstemännens behov och perspektiv på vägledningens betydelse inom den arbetslivsinriktade rehabiliteringen. Resultatet visar att två av deltagarna inte upplever någon särskild vägledning inom programmet, medan en av deltagarna ser samtalen med handläggaren som upplyftande, positiva och i viss mån vägledande. Uppfattningen som tjänstemännen har om vägledning är att det är svårt att hinna med att utöva professionell vägledning den första tiden i programmet. Den tiden används mestadels åt att kartlägga deltagarnas arbetsförmåga.
The purpose of this study is to describe, interpret and analyze the importance of guidance within vocational rehabilitation. The study is based on the perspectives of participants and organizers. In order to get answers we made qualitative interviews with six people; three participants and three organizers at the Employment Service in a medium sized city in the south of Sweden. The participants are all part of a vocational rehabilitation program where the organizers professionally work. We chose to use a method of qualitative interviews in the study since our intention was to gain a deeper knowledge in the specific area and to get the best access to personal accounts. Based on the interviews we’ve made an analysis of the importance of guidance at the Employment Service from the needs and perspectives of participants and organizers. The result shows that two of the participants don’t think there is any specific guidance in the vocational rehabilitation program. Although one of them believes that the conversations she has had with her administrator has been uplifting and positive. The opinion the organizers have of guidance is that it’s difficult to find time to apply professional guidance during the first three months of the program. Most of that time is used to discover and identify the participants’ needs and qualities.

Syftet med denna uppföljning var att ta reda på vilka upplevelser som några tidigare deltagare har av ROS-projektet i Malung (ROS är en förkortning av FAROS), ett samarbetsprojekt mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Vi ville se om den hjälp deltagarna fått har påverkat hur deras liv ser ut idag, en tid efter projektet. Det finns många arbetslösa som är sjukskrivna och kan behöva extra hjälp för att komma vidare. För att förhindra att individerna ”faller mellan stolarna” finns idag många olika samverkansprojekt, med olika samhällsaktörer inblandade. I de allra flesta fall står Arbetsförmedling och Försäkringskassa som huvudaktörer.

En kvalitativ metod har använts i form av en intervjustudie med sju individer som varit deltagare i ROS. Resultatet som vi fått fram pekar på att ett samverkansprojekt som detta är av stor betydelse för individerna. Det har gjort att deltagarna fått ett bättre självförtroende och lett till att de vågat pröva nya vägar för att komma ut i arbete igen.

Tidigare forskning visar att det finns olika framgångsfaktorer för återgång i arbete efter en långtidssjukskrivning. Syftet med studien var att identifiera framgångsfaktorer för återgång i arbete för personer som haft en långtidssjukskrivning, d.v.s. längre än 60 dagar, inom Jämtland läns landsting (JLL). Utifrån resultatet i denna studie ville vi se om det förelåg ett behov av mer stöd eller utbildning för JLL:s chefer. Studien var kvalitativ med semistrukturerade intervjuer med fem anställda som varit långtidssjukskrivna. Två chefer intervjuades också för deras syn på de anställdas återgång. Alla intervjuade var kvinnor mellan 30-60 år och de hade olika arbeten inom sjukvård, administration och landstingsservice. Genom personalhandläggare och chefer fick vi kontakt med lämpliga intervjupersoner. Vi fann att framgångsfaktorer för återgång i arbete inom JLL var: en god fysisk arbetsmiljö, en god psykosocial arbetsmiljö, organisationens stöd, Försäkringskassans stöd men även Försäkringskassans regelverk och byråkrati som får anställda att välja tjänstledighet utan lön istället för sjukskrivning, stöd från familj och vänner, ett bra ledarskap, arbetsträning och arbetsanpassning, en hög intern locus of control och en god hälsa. Slutsatsen visade att de viktigaste framgångsfaktorerna var: ett tidigt stöd från organisationen i rehabiliteringen, ett bra ledarskap, en bra arbetsmiljö, medarbetarens motivation till återgång i arbete och en hög intern locus of control.

Efter den rikspolitiska psykiatrireformen i mitten av 1990-talet uppstod runt om i Sverige rehabiliteringsverksamheter för psykiskt funktionshindrade människor. Att utveckla samverkan mellan olika myndigheter och andra organisationer kom då att anses som viktigt för att berörda personer inte skulle hamna "mellan stolarna". Inom Eskilstuna kommun uppstod bland annat en arbetslivsinriktad interorganisatorisk rehabiliteringsverksamhet kallad ArbetsDax, med professionella på operativ nivå som kallades samordnare.

Syftet med framställningen har varit att utifrån olika materialtyper i sociologisk mening försöka bidra till begripliggörandet av verksamhetens diskursiva karaktär och samordnarens professionskaraktär. Det förstnämnda var intressant utifrån antagandet att den språkliga praktiken utgjorde något högst väsentligt inom verksamheten - särskilt med fokus på hur klienter, samordnare och samverkan framställdes. Det sistnämnda var intressant utifrån antagandet att ArbetsDax samordnare kunde bidra med något kvalitativt/kvantitativt annorlunda än professioner på de "rena" myndigheter, främst försäkringskassan och arbetsförmedlingen, som ArbetsDax samverkade med.

Den diskursiva karaktären inom verksamheten framstod i analysen som ett komplext konsensusarbete. Klienten konstruerades som en kluven identitet som å ena sidan orienterade sig mot en individ med den enligt arbetslinjen "rätta" viljan, men å andra sidan också mot erkännandet av en begränsad förmåga bestående av psykiska funktionshinder. Samverkan framställdes i direktiv för och problematisering av verksamheten, vilket bland annat gjordes med hjälp av intertextuella legitimitetsreferenser och den centrala metaforen rehabiliteringskedjan. Stort fokus fanns på språkvärdsliga skillnader mellan organisationerna, samtidigt som det fanns en strävan att på mer eller mindre subtila vis mildra åtskillnaden. I analysen framstod ändå försäkringskassan som "blåslampa", arbetsförmedlingen som "bromskloss" och kommunen som "försvarare" av verksamheten.

Samordnarens professionskaraktär analyserades genom jämförelser av vad som framkom i det empiriska materialet med två teorier: dels Roine Johanssons teori om strukturella dimensioner för gräsrotsbyråkrater inom "rena" myndigheter som försäkringskassan och arbetsförmedlingen, och dels Mats Börjesson & Eva Palmblads teori om den nutida välfärdsarbetarens språkliga praktik. Analysen gav att samordnaren framställdes som en gräsrotsbyråkratisk profession med tämligen stort handlingsutrymme, men därutöver som en gränsöverskridande "hybridprofession" vars insats till stor del bestod i ett konsensusarbete i relation till klienter, samverkande organisationsrepresentanter, arbetsgivare hos vilka klienterna arbetstränade, samt i relation till betalningsmakten inom verksamheten.

Avslutningsvis framkommer i uppsatsens senare del slutsatsen att ArbetsDax framstår som ett försök att utveckla välfärdsarbetets organisation i riktning bort från forna tiders omyndigförklarande socialpolitik. Med konsekvensen att en ny profession, samordnaren, uppstått.

Undersökningen syftar till att belysa hur en individ i en rehabiliteringsprocess kan gynnas av karriärvägledning. Forskningsfrågorna som ställts har gällt vilket inslag av karriärvägledning som ingår i den aktuella stressrehabiliteringen, vilka behov som av karriärvägledning som finns samt vilken funktion karriärvägledning kan fylla inom en arbetslivsinriktad stressrehabiliteringsverksamhet. För undersökningen valdes en kvalitativ forskningsmetod med forskningsfrågorna som grund. Resultatet av de öppna intervjufrågorna visade att det inte gavs karriärvägledning av någon anställd person inom stressrehabiliteringen, men att det var något som önskades. Inslag av karrärvägledning gavs begränsat av Arbetsförmedlingen och resultaten visade att det fanns behov av karriärvägledning samt att vägledning kan fylla en funktion inom arbetslivsinriktad stressrehabilitering. Antagandet att karriärvägledning inte fanns representerad inom den valda stressrehabiliteringsverksamheten, att det fanns behov av sådan samt att karriärvägledning kan fylla en funktion visade sig stämma.

The survey aims to highlight how an individual in a rehabilitation process can benefit from career guidance. Research questions have been raised as part of career guidance at the current stress rehabilitation, the needs of career guidance available, and what function career guidance can play in vocational stress rehabilitation work. For the research one qualitative research method was choosen with the research questions as a base. The result of the open interview questions revealed that there were no career guidance available in form of any person employed in the stress rehabilitation, but that it was preferred. Elements of career guidance was limited by Employment Service and the results showed that there is a need for career guidance and that guidance can play a role in vocational stress rehabilitation . The assumption that career guidance was not represented in the chosen stress rehabilitation activities, the existence of such needs and that vocational career guidance can play a role turned out to be true.

De senaste årens höga sjukskrivningstal hänger till stor del samman med

stressrelaterad ohälsa. Specifik kunskap om arbetsträning för individer med

en stressrelaterad diagnos ur ett individperspektiv saknas. Syftet med denna

studie var att undersöka upplevelsen av arbetsträning som arbetslivsinriktad

rehabiliteringsåtgärd hos individer med en stressrelaterad diagnos. En

kvalitativ studie genomfördes och genom intervjuer med fyra personer som

varit sjukskrivna längre än sex månader för en stressrelaterad diagnos, som

arbetstränat och som sedan återgått till arbete har upplevelsen av

arbetsträning hos dessa fångats. Genom en innehållsanalys analyserades och

tolkades intervjusvaren. Resultatet visade att individerna upplevde att de

själva drivit på rehabiliteringsprocessen. De upplevde till viss del att det

saknas kunskap och kompetens bland berörda aktörer. Några av de faktorer

som de upplevde vara av betydelse för att arbetsträningen ska bli lyckad var

byte av arbetsmiljö, ett bra bemötande, förståelse från omgivningen, stöd för

personlig utveckling och en känsla av att det finns nya möjligheter för

individen i arbetslivet. Detta är faktorer att beakta vid individers

arbetsträning efter en stressrelaterad diagnos. Förändringar i organisationen

kring rehabilitering kan stärka dessa faktorer och kanske öka individers

möjlighet att återgå till arbete efter en stressrelaterad diagnos.

Föreliggande studie belyser den arbetslivsinriktade rehabiliterarens egen uppfattning om sin yrkesroll och eventuella rollkonflikt som kan uppstå, genom att yrkesrollen innefattar en dubbel roll, att både vara myndighetsperson och ”hjälpare”.

Vi valde att göra en kvalitativ undersökning och genom åtta intervjuer med yrkesverksamma inom den arbetslivsinriktade rehabiliteringen fick vi fram vårt empiriska material.

Detta bearbetades sedan genom att vi till viss del använde Grundad teori som metod.

Resultatet påvisar att det existerar varierande uppfattningar om den dubbla yrkesrollen och upplevelse av rollkonflikt. Genom ett tydligt och respektfullt bemötande gentemot de individer man arbetar med och stöd inom den egna verksamheten hanteras en eventuell rollkonflikt. Faktorer som påverkar yrkesrollen och dess utförande och därmed har inverkan på rollkonflikt är samverkan med andra myndigheter, arbetsmarknaden och ständigt föränderliga politiska och organisatoriska krav och riktlinjer.

Vår teoretiska inspirationskälla har varit Erving Goffmans dramaturgiska rollteori. I denna jämställs verkligheten med en teaterföreställning där individen framför olika roller.

Denna teori passade därför bra att applicera på vår studies resultat eftersom vi studerat yrkesroll och rollkonflikt.

Utvecklingen av sjukskrivningarna i arbetslivet är att de har ökat i både antal och längd vilket har frambringat att sjukskrivningarna har blivit en viktig fråga på den politiska dagordningen i Sverige. Studiens syfte var att fånga de försäkrades upplevelser av avstämningsmöte i strävan efter att undersöka om det är ett bra och stimulerade redskap för den försäkrades återgång i arbetet. Avstämningsmötet tros fylla en viktig funktion i rehabiliteringsprocessen och med anledning av detta har Försäkringskassan funnit det vara av vikt att göra en satsning på detta. Metoden för att fånga dessa upplevelser var intervjuer som genomförts på försäkrade i Blekinge län. Studien visar att avstämningsmötet för rehabiliteringsprocessen framåt men att det finns brister i detta redskap, vilka hindra flödet i processen. Till stora delar kan detta relateras till att den försäkrade och dennes situation inte sätts i centrum. Studien visar på att det finns lösningar på dessa brister men det krävs ökade insatser och resurser.

Syftet med denna studie var att undersöka rehabiliteringscoachers tankar och erfarenheter kring faktorer som kan stärka motivationen för återgång i arbete i rehabiliteringsprocessen för sjukskrivna. Studien utgår från en kvalitativ kunskapsansats. Sex semistrukturerade intervjuer har utförts med rehabiliteringscoacher som arbetar inom arbetslivsinriktad rehabilitering samt har erfarenhet och kunskap om sjukskrivna med syfte att återgå i arbete. Det insamlade materialet analyserades sedan utifrån en innehållsanalys. Ur analysen framkom tre kategorier; 1. begreppet motivation och motivationens betydelse för återgång i arbete, 2. motivationsfrämjande insatser, erfarenheter och svårigheter, 3. faktorer som påverkar motivationen, samt sju subkategorier. Resultatet visade att motivation är en förutsättning för att återgå i arbete. Det finns en rad inre och yttre faktorer som påverkar motivationen dessa är bland annat att den sjukskrivne är delaktig i sin rehabiliteringsprocess och medveten om sitt eget ansvar. Det är även av vikt att den sjukskrivne känner stöd och har en god relation till sin rehabiliteringscoach. Resultatet visade även att rehabiliteringscoachernas arbetet bör anpassas efter individen beroende på var de befann sig i livet och graden av motivation de kände inför återgång till arbete.

Ohälsa och sjukskrivningar är ett stort problem i vårt samhälle och fysiska och psykiska arbetsmiljöfaktorer har samband med antalet sjukskrivningar. Dessa har under 1990-talet försämrats för de offentligt anställda och särskilt de psykosociala arbetsproblemen har ökat.

Studien är av kvalitativ art och genomförd med hjälp av intervjuer med tre arbetsledare med avsikt att få en uppfattning om vilka faktorer som påverkar arbetssituationen positivt, ger ett friskare arbetsliv och möjligheten att efter sjukskrivning komma tillbaks i arbete. Efter litteraturstudier har vissa centrala teman funnits. Dessa teman som krav och kontroll, socialt stöd, ledarskapets betydelse, arbetsplatsen och återgång i arbete har varit utgångspunkten för intervjuerna.

Faktorer som respondenterna ansåg vara betydelsefulla för att medarbetarna ska hålla sej friska var en tillgänglig arbetsledare som är positiv och stöttar när det behövs. En arbetssituation med rimliga krav, positiv attityd till kompetensutveckling och där medarbetarna är delaktiga i de beslut som fattas är hälsofrämjande. Socialt stöd i olika former är viktigt för att medarbetarna ska ha en bra arbetssituation. Fysiska och sociala aktiviteter ger en vikänsla som fungerar som socialt stöd och är tillsammans med trivsel och arbetsglädje viktigt för att medarbetarna ska må bra. Ett gott socialt stöd är svårt att uppnå på stora enheter eller när arbetsledaren och medarbetarna inte träffas så ofta. En fungerande kommunikation och ett gott samarbete mellan medarbetare – chef – människorna de arbetar med och känslan av att ha ett meningsfullt arbete upplevdes också som en viktig hälsofrämjande faktor.

Den viktigaste faktorn för att medarbetarna lättare ska komma tillbaks efter sjukskrivning var enligt respondenterna att kontakten hålls med de sjukskrivna under sjukskrivningstiden. Även ett positivt förhållningssätt upplevdes ha stor betydelse.

The purpose of the study is to examine the collaboration structure and the division of responsibilities in the work-oriented rehabilitation between three central actors consisting of the Swedish Social Insurance Agency, occupational health care and the employer. The study highlights perceived shortcomings in collaboration and other problem areas in the rehabilitation work. The material was collected through a total of ten qualitative semi-structured interviews with respondents representing the above mentioned actors. The collected material has then been analyzed in relation to laws, previous research and theories concerning topics such as rehabilitation and collaboration. The theoretical perspectives on which the study is based are the Professional Theory and Bourdieu's concept of field and capital as the theories contribute to a deeper perspective regarding the problems in collaboration. The result indicates that there are deficiencies in collaboration and in the division of responsibilities between the actors, which leads to conflicts in the rehabilitation work. The result also shows that better communication and more joint meetings are required in which all players are involved. The analysis provides possible explanations for how it is likely that deficiencies in collaboration with rehabilitation arise. Through the analysis, it is possible to state that there are unclear guidelines regarding the actors' responsibility as well as their purpose and goals with rehabilitation. The conflict that arises between the actors may be due to a prevailing hierarchy of power with regard to the actors' professions.
Studiens syfte är att undersöka samverkansstrukturen och ansvarsfördelningen i den arbetslivsinriktade rehabiliteringen mellan tre centrala aktörer bestående av Försäkringskassan, företagshälsovården och arbetsgivaren. Studien belyser upplevda brister i samverkan och andra problematikområden inom rehabiliteringsarbetet. Materialet har samlats in genom totalt tio kvalitativa semistrukturerade intervjuer med respondenter som representerar ovannämnda aktörer. Det insamlade materialet har sedan analyserats i förhållande till lagar, tidigare forskning och teorier som berör ämnen såsom rehabilitering och samverkan. De teoretiska perspektiv som studien utgår ifrån är Professionsteorin och Bourdieus begrepp fält och kapital då teorierna bidrar till ett fördjupat perspektiv vad gäller problematiken i samverkan. Resultatet antyder att det finns brister i samverkan och i ansvarsfördelningen mellan aktörerna vilket leder till konflikter i rehabiliteringsarbetet. Resultatet visar även på att det krävs en bättre kommunikation och fler gemensamma möten där samtliga aktörer är delaktiga. Analysen medför möjliga förklaringar till hur det kommer sig att brister i samverkan med rehabilitering uppstår. Genom analysen är det möjligt att påstå att det finns otydliga riktlinjer vad gäller aktörernas ansvar samt deras syfte och mål med rehabilitering. Konflikten som uppstår mellan aktörerna kan bero på en rådande makthierarki vad gäller aktörernas professioner.

Syftet med denna studie var att belysa arbetsförmedlares arbetssituation. Detta utifrån de ändringar av svensk socialförsäkring som trädde i kraft 1:a juli 2008 med införandet av en rehabiliteringskedja och utförsäkringar som följd. Därefter gällande lagstiftning ålade Arbetsförmedlingen en större roll i den arbetslivsinriktade rehabiliteringen. Både arbetslösa och anställda med sjukskrivning eller som utförsäkrats har därefter kommit att hänvisas till Arbetsförmedlingen för hjälp och stöttning. Studien bygger på kvalitativa djupintervjuer med sex arbetsförmedlare i Jämtland och Västernorrlands län vid fyra olika intervjutillfällen under april månad år 2010. Resultatet visade något oväntat att arbetsförmedlarna, trots massmedias många gånger negativa skildringar, upplevde trivsel i sitt arbete och att de regelbundna omorganiseringarna utgjorde grunden till detta. Vidare upplevdes den studerade arbetssituationen inte vara mer speciell än efter andra omorganisationer även om arbetet inför mottagandet av de utförsäkrade skedde med kort framförhållning. Bland de studerade arbetsförmedlarna fanns en tro på att rehabiliteringskedjan på sikt ska kunna sänka Sveriges sjuktal, dock uppvisade resultatet att det nya 3-månadersprogrammet Arbetslivsintroduktion inte räcker till för att stötta utförsäkrade som i många fall varit borta från arbetsmarknaden under lång tid.

Vi läser sista terminen på Rehabiliteringsvetenskap och idén att skriva om det här ämnet fick vi från en lista med förslag på c-uppsatser från en av lärarna. Vi har tidigare läst 5p ledarskap vilket fick oss intresserade av att studera ledarrollens betydelse när det gäller återgång i arbetet.

För att komma till rätta med det stora antalet sjukskrivningar visar tidigare studier på hur viktigt det är med en arbetsgivare som tar ansvar över arbetsmiljö- och rehabiliteringsfrågor. Medarbetarnas närmsta chef bör ges befogenhet och utbildning i dessa frågor för att kunna främja både fysisk och psykosocial arbetsmiljö. Det är vanligt att fysiska besvär har sitt ursprung i psykosociala orsaker. Syftet med den här studien var att ta reda på hur fyra före detta långtidssjukskrivna individer upplever sin arbetsledares stöd under rehabiliteringsprocessen. Kriterierna för urvalet av intervjupersoner var sjukskrivning minst 1 år, slutförd rehabilitering och återgång i arbete. Vi använde oss av kvalitativa djupintervjuer. Respondenterna upplevde sina arbetsledares betydelse olika under processen, detta verkar bero på hur bra och ”välutbildad” organisationen är inom rehabiliterings- och arbetsmiljöfrågor och hur engagerad och pådrivande arbetsledaren är. Det framgick i berättelserna att arbetsledarna har haft viljan att stötta och hjälpa till under processen, men inte riktigt rätt kunskaper för att göra detta på ett bra och effektivt sätt.

Arbetsmarknaden är en viktig arena för att människor ska känna sig delaktiga i samhället. För dem som länge befunnit sig i ett utanförskap är det svårt att få ett jobb. Sociala arbetskooperativ har som mål att integrera utsatta grupper i arbetslivet och har blivit ett viktigt inslag för en inkluderande arbetsmarknad. Undersökningen omfattar tre sociala arbetskooperativ som ingår i ett konsortium. Arbetssättet som används i den arbetslivsinriktade rehabiliteringen kallas karriärstöd. Modellen bygger på tre grundpelare: ett salutogent synsätt, empowerment och motiverande samtal. Syftet med studien är att undersöka vilken betydelse karriärstödet har för deltagarna i sociala arbetskooperativ. De metoder som använts för att genomföra undersökningen är nio kvalitativa intervjuer med sju deltagare, en karriärstödjare och kooperativens vice VD. Resultatet visar att karriärstödet spelar en central roll för deltagarnas personliga och karriärmässiga utveckling.  Samtliga deltagare konstaterar att självkänslan ökat, vilket lett till att de fått en större tilltro till sin egen förmåga, vågar anta större utmaningar och känner sig värdefulla. Att fungera och fylla en funktion i ett positivt socialt sammanhang lyfts fram som avgörande faktorer för deltagarnas upplevelser av att livskvaliteten ökat. Konkreta exempel på att deltagarna fått en ökad livskvalitet är att alla idag har en anställning och följaktligen bättre ekonomisk situation. Några har fått bostad och rehabiliterats till ett drogfritt liv. Karriärutvecklingen har också gynnats av stödet. Samtliga respondenter har utbildats inom kooperativen och flera har avancerat till högre befattningar. Slutsatsen är att karriärstödet har stor betydelse för att stärka deltagarnas självkänsla, livskvalitet och karriärutveckling samt att tillämpning av empowerment, ett salutogent förhållningssätt och motiverande samtal varit effektfulla redskap.
The labour market is an important arena for people to feel part of society. For those who have long lived a life in exclusion it is difficult to get a job. Social enterprises aim to integrate disadvantaged groups into work and have become an essential element of an inclusive labour market. The survey covers three social cooperatives as part of a consortium. The approach used in the vocational rehabilitation is called career support. The model is based on three pillars: a salutogenic approach, empowerment and motivational interviewing. The purpose of this study is to investigate the impact of career support for participants in social enterprises. The methods used for conducting the survey are nine qualitative interviews with seven participants, one career counsellor and the vice managing director. The results show that career support is central to the participants’ personal and career-related development.  All participants note that the self-esteem has increased leading to greater confidence in their own abilities; they feel more valuable and dare to take on bigger challenges. To serve and fulfill a function in a positive social context are highlighted as crucial factors in the participants’ perception of gaining an increased quality of life. For example everyone has got an employment and hence better financial situation. Some have received housing and rehabilitation to a drug-free life.  The participants’ career-related development has also benefited from the support. All the respondents have been educated and several have advanced to higher positions. The conclusion is that career support is very important to strengthen the participants’ self-esteem, quality of life and career, and that application of empowerment, the salutogenic approach and motivational interviewing were striking implements.

Our aim of this study was to investigate barriers and opportunities for people with mental disorders getting in to the labor market. This from experiences by people whose daily job contains work rehabilitation for this group in particular. On the basis of five qualitative interviews the results showed that prejudices towards people with mental disorders are a barrier for them to get a wage labor. Furthermore the results showed that low self-esteem within the target group and also high educational demands becomes a barrier to a wage labor. The results also showed that to focus on the healthy aspects may serve as an opportunity for people with mental disorders to get in to the labor market and be able to have a paid job. Another opportunity for this particular group consists of getting a subsidized employment. An increased knowledge among employers about the difficulties and strengths people with mental disorders may have to execute a job, can also serve as an opportunity for them to get an employment.
Vi har haft som syfte att undersöka hinder och möjligheter för personer som har ett psykiskt funktionshinder att få tillträde på den reguljära arbetsmarkanden. Detta utifrån upplevelser hos personer vars arbetsroll har inslag av arbetlivssinriktad rehabilitering för vår undersökta målgrupp.  Studien grundade sig på fem stycken kvalitativa intervjuer och resultaten visade på att fördomar som finns mot personer med ett psykiskt funktionshinder kan utgöra ett hinder för dem att få ett lönearbete. Vidare kunde även hinder kopplas till låg självkänsla hos målgruppen samt ökade krav till högre utbildning för att kunna få ett lönearbete. Resultaten visade även på att ha fokus på det friska i sig kan utgöra en möjlighet till lönearbete för personer med ett psykiskt funktionshinder. En annan möjlighet för den här målgruppen utgjordes av att få en anställning med lönebidrag.  En ökad kunskap bland arbetsgivare om vilka svårigheter samt styrkor personer med ett psykiskt funktionshinder kan ha i förhållande till att utföra ett arbete, kan också utgöra en möjlighet för dessa personer att få en anställning.

Försäkringskassan (FK) har i uppdrag av Sveriges regering att ge ekonomisk ersättning vid funktionsnedsättning och att utreda medicinska förutsättningar för arbete med tillförlitliga bedömningsverktyg. Vid kompletterande bedömning av medicinska förutsättningar för arbete har Försäkringskassan valt det arbetsterapeutiska bedömningsinstrumentet Assessment of Work Performance som en del av aktivitetsförmågeutredningen. En specifik tillämpning med namnet Assessment of Work Performance – Försäkringskassan (AWP-FK) har utvecklats. I tillämpningen ingår tre arbetsuppgifter; namnskyltsbeställning, sortering av post samt montering av hyllor. Syftet med examensarbetet var att undersöka hur yrkesverksamma arbetsterapeuter uppfattar och använder bedömningsinstrumentet AWP-FK. Metoden som valdes var en e-Delphistudie. Urvalet bestod av 11 yrkesverksamma arbetsterapeuter i Sverige som har arbetat med AWP-FK. Resultatet visar att arbetsterapeuterna tyckte att manualen var tydlig. Färdighetsområdet kommunikations- och interaktionsfärdigheter ansåg arbetsterapeuterna var svårt att bedöma med dagens arbetsuppgifter. Slutsatsen blev att det finns utvecklingsmöjligheter för AWP-FK vad gäller manualen, kommunikations- och interaktionsfärdigheter samt utveckling av nya arbetsuppgifter. I diskussionen diskuteras metodens tillförlitlighet och dess begränsningar. Metoden var fördelaktig eftersom svaren från runda ett gick att följa upp genom en konsensusberäkning. Slutsatsen blir att det är svårt att bedöma kommunikations- och interaktionsfärdigheter. Vidare diskuteras att det behövs fler arbetsuppgifter som bedömer kommunikations- och interaktionsfärdigheter samt att detta färdighetsområde bör utvecklas.

Introduktion: Sjukfrånvaron i Sverige är hög och kunskap om vad som påverkar återgång i arbete efter sjukskrivning behöver utvecklas. I processen kring återgång i arbete är bedömning av arbetsförmåga en viktig del. Bristen på valida, reliabla och teoretiskt förankrade bedömningsinstrument inom området är dock ett bekymmer eftersom tillförlitliga bedömningar av arbetsförmåga är en förutsättning för utformning och genomförande av interventioner för att stödja återgång i arbete. Denna typ av interventioner kräver multidisciplinär kompetens där arbetsterapeuter utgör en viktig funktion. Vid bedömning av arbetsförmåga bör personens subjektiva uppfattning om sin situation beaktas, då den har betydelse för utfallet av återgång i arbete. Worker Role Interview (WRI) och Work Environment Impact Scale (WEIS) är två arbetsrelaterade intervjuinstrument, som har utvecklats i syfte att bedöma subjektiva psykosociala och miljömässiga faktorers påverkan på arbetsförmåga. Den teoretiska grunden till WRI och WEIS är Model of Human Occupation, som är en modell med fokus på aktivitetsutförande i relation till psykosociala faktorer. Inledande prövningar av WRI och WEIS reliabilitet och validitet har genomförts. Bedömningsinstrumenten har bearbetats och översatts till svenska och används främst av arbetsterapeuter, som arbetar med personer med arbetsrelaterad problematik. Syfte: Det övergripande syftet med avhandlingen är att undersöka användbarheten av bedömningsinstrumenten Worker Role Interview och Work Environment Impact Scale för identifiering av psykosociala och miljömässiga rehabiliteringsbehov av betydelse för återgång i arbete. Metod: Avhandlingen består av fem empiriska studier. I samtliga studier har erhållen information bearbetats kvantitativt. I studie IV har även kvalitativ bearbetning genomförts. Studie I, II och IV är tvärsnittsstudier och studie II och V är två års longitudinella studier. I studie I samlades information in via enkät. I studie II, III och V bestod den huvudsakliga informationen av skattningar utifrån WRI variabler och i studie IV var bedömningar utifrån WEIS i form av skattningar och nedskrivna kommentarer till skattningarna den huvudsakliga informationen. Resultat: I studie I undersöktes vilka teoretiska utgångspunkter och professionsspecifika modeller arbetsterapeuter i Sverige ansåg påverka den psykiatriska vården och den psykiatriska arbetsterapin. Det psykosociala perspektivet var den teoretiska utgångspunkt som hade störst påverkan både på psykiatrisk vård och på psykiatrisk arbetsterapi. Den arbetsterapeutiska modell som flest identifierade var Model of Human Occupation. Detta resultat indikerar att Model of Human Occupation verkar vara användbar inom arbetsterapi och motiverade vidare användning av modellen i denna avhandling. Det som dock också framkom i studie I var att arbetsterapeuter inom psykiatrisk vård använde professionsspecifika modeller i en relativt liten utsträckning. Ett sätt att öka tillämpningen av teori i praktik är att använda teoretiskt grundade bedömningsinstrument. I studie II, III, IV och V har endera av de Model of Human Occupation- baserade bedömningsinstrumenten WRI och WEIS använts och värderats. I studie II och V prövades WRI:s förmåga att predicera återgång i arbete efter långvarig sjukskrivning. Det område i WRI som uppvisade bäst prediktivitet var området ”Självuppfattning” vars variabler beaktar personens motivation för återgång i arbete i form av personens upplevelse av kompetens och effektivitet för att utföra arbetsuppgifter och hantera utmaningar i arbetet. De två WRI variabler som bäst kunde predicera vilka som skulle återgå respektive inte återgå i arbete vid uppföljning efter två år var: ”Tro på sin arbetsförmåga”, och ”Dagliga vanor och rutiner”. Resultaten tyder på att kunskap om hur tro på den egna förmågan stärks och kunskap om dagliga vanor och rutiners påverkan på utförande av arbete är central vid genomförande av interventioner i syfte att stödja personer att återgå till arbete efter sjukskrivning. I studie III prövades WRI:s konstrukturella validitet i en internationell studie. Samtliga variabler i WRI, förutom de som tillhör miljöområdet, uppvisade en god konstrukturell validitet dvs mätte psykosociala faktorers påverkan på arbetsförmågan. WRI:s skattningsskala verkar stabil och valid mellan olika länder och för personer med olika diagnoser. I analysen framkom att WRI kunde särskilja mellan personers psykosociala arbetsförmåga på tre olika nivåer. I studie IV undersöktes hur personer med erfarenhet av långtidssjukskrivning uppfattar att faktorer i arbetsmiljön stödjer respektive hindrar personens utförande av arbete och välbefinnande genom bedömningar utifrån WEIS. De faktorer som uppfattades som mest stödjande var olika former av sociala interaktioner på arbetet samt uppfattningen om arbetets värde och mening. De faktorer som uppfattades som mest hindrande var olika krav i relation till arbetsgenomförandet samt den belöning som erhålls för arbetet. Konklusion: Sammanfattningsvis så kan WRI användas för bedömning av psykosociala faktorers påverkan på arbetsförmågan. I WRI ingår variabler som kan predicera återgång till arbete upp till två år efter genomförd bedömning. WEIS verkar användbart för att identifiera arbetsmiljöfaktorer som stödjer respektive hindrar personers välbefinnande och utförande av arbete. Att komplettera olika datainsamlingsmetoder är en förutsättning för att uppnå en så god bedömning av arbetsförmåga som möjligt. Den information som WRI- och WEISintervjuer genererar är värdefull, då den kan utgöra en viktig grund för planering av individspecifika rehabiliteringsinsatser. Bedömningsinstrumenten WRI och WEIS med sin teoretiska förankring i Model of Human Occupation kan anses vara användbara för att identifiera psykosociala och miljömässiga rehabiliteringsbehov i syfte att stödja personer i processen åter till arbete efter sjukskrivning.
Introduction: In Swedish society the sick-leave rate is high and a better understanding is required of the factors that facilitate return to work. In the return to work process, assessments of peoples’ work ability play an important role. However, the lack of usable, valid, reliable, and theoretically sound assessment instruments for assessing work ability is a concern. Credible and theoretically sound assessment methods for assessing clients’ work ability strengthen the possibilities for making valid interpretations and obtaining important information for composing further intervention strategies which can guide suitable interventions in the process of returning to work. Such interventions need multi-professional expertise. In this area occupational therapists can offer valuable contribution. In the overall assessment of work ability the unique individual’s subjective perception of the situation needs to be considered since this has been found greatly relevant for return to work. The Worker Role Interview (WRI) and the Work Environment Impact Scale (WEIS) are two work-related interview assessment instruments that have been developed to assess subjective psychosocial and environmental factors of work ability. The WRI and the WEIS have been primarily tested for reliability and validity and are theoretically founded in the Model of Human Occupation (MOHO), which is an occupation-focused model addressing psychosocial factors. They have been adapted and translated to Swedish and are used among Swedish occupational therapists working with clients experiencing work-related problems. Aim: The overall aim of this thesis was to evaluate the usefulness of the assessment instruments the Worker Role Interview and the Work Environment Impact Scale for identifying psychosocial and environmental rehabilitation needs essential for returning to work. Methods: Five empirical studies were performed, all of which were analysed quantitatively, with the exception of study IV in which both qualitative and quantitative analysing methods were used. Studies I, III and IV were cross-sectional while studies II and V were two-year longitudinal studies. In study I, data were collected by a questionnaire, in studies II, III and V the primary data constituted of ratings on the WRI items. In study IV the primary data were ratings of the WEIS items and the written notes beside the rating on each item. Results: In study I, theoretical approaches and professional models that influenced psychiatric care and psychiatric occupational therapy practice among occupational therapists in Sweden was investigated. The most common approach in psychiatric care was the psychosocial approach, and the practice model which was most often used was the Model of Human Occupation. The results indicated that the psychosocial approach and the Model of Human Occupation seemed applicable in occupational therapy, motivating further use of that model. However, it was also found that occupational therapists in psychiatric care used professional practice models to a rather low extent. One way to enhance the application of theory into practice is the use of theory- based assessment instruments. Consequently, the Model of Human Occupation- based assessment instruments, the WRI and the WEIS, have been evaluated and used in the other studies in the present thesis The value of the WRI for predicting return to work after long term sick-leave was investigated in studies II and V. The content area in the WRI with best overall predictive validity for return to work was ‘Personal causation’. Its items focus on the individual’s motivation for return to work in relation to the individual’s feeling of competence and effectiveness in doing work tasks and facing challenges at work. The two WRI items which best predicted whether the participants would be in the working or the non-working groups at the two-year follow up were ‘Expectations of job success’, which concerns beliefs in personal abilities in relation to returning to work, and the item ‘Daily routines’ which concerns the individual’s routines and organisation of time outside work. These results suggest that knowledge about how to strengthen the person’s belief in his or her abilities, how routines impact occupational performance, and how to support the individual in structuring his or her daily doings are needed in interventions aiming at supporting the individual to return to work. In study III the construct validity of the WRI was investigated in an international study. All the WRI items except those related to the environment area seemed to capture the intended construct of the WRI, namely psychosocial ability for return to work. The construct of the WRI seems to be stable and valid across different countries and populations, and the WRI showed an ability to separate clients into three distinct levels of psychosocial ability for return to work. In study IV the impact of the work environment was investigated by using the WEIS among people with experiences of sick-leave. Social interactions at work and the meaning of the work had the most supportive impact and different work demands and the rewards received for the work were perceived as most interfering with work performance, well-being, and satisfaction. Conclusion: The WRI seems to be suitable for estimating psychosocial work ability. In addition it contains items which can predict return to work up to two years after the assessment is conducted. The use of the WEIS revealed supportive and interfering factors for work performance, well-being, and satisfaction among people with experiences of long term sick-leave. The interview format of the WRI and the WEIS seems valuable since it provides comprehensive information which can contribute to the planning of rehabilitation interventions for the unique client. Thus, the WRI and the WEIS, which are theoretically founded in the Model of Human Ocupation are juged to be useful for identifying psychosocial and environmental rehabilitation needs in order to support the individual in returning to work after sick-leave.

Försäkringskassan (FK) har fått i uppdrag av regeringen att vidareutveckla bedömningsförfarandet för sjukskrivna i Sverige. Som en del i detta har bland annat ett nytt bedömningsinstrument tagits fram för att användas vid arbetsterapeutisk kompletterande bedömning av medicinska förutsättningar för arbete. Instrumentet bygger på det redan befintliga bedömningsinstrumentet Assessment of Work Performance (AWP), med tre utvalda arbetsuppgifter och kallas för AWP-FK. Syftet med den här studien var att göra en initial prövning av AWP-FK med fokus på innehållsvaliditet och användbarhet. Som metod användes kvalitativa telefonintervjuer med nio arbetsterapeuter som ingick i Försäkringskassans pilotstudie. Resultatet indikerar att AWP-FK har en god innehållsvaliditet och användbarhet. Arbetsterapeuterna i studien ansåg att instrumentet var relevant för både målgruppen och bedömning i förhållande till den reguljära arbetsmarknaden. Några förslag på förändringar föreslogs, t.ex. att förtydliga vissa instruktioner i manualen till AWP-FK. I diskussionen tas vikten av att klienterna förstår syftet med bedömningen och får återkoppling på sitt utförande upp. Även bedömningsmiljöns påverkan på bedömningen har diskuterats. Vidare studier kring AWP-FK behövs för att säkerställa en god validitet, användbarhet och reliabilitet.
The Swedish Social Insurance Agency (Försäkringskassan, FK) has been commissioned by the Government to further develop the assessment procedure for those on sick leave in Sweden.  As part of this, a new assessment instrument has been developed for occupational therapy assessment of the medical ability to work. The instrument is based on the Assessment of Work Performance (AWP), using three selected tasks, and is called AWP-FK. The purpose of this study was to do an initial assessment of AWP-FK with a focus on content validity and utility. The method chosen was qualitative telephone interviews with nine occupational therapists who participated in the Agency's pilot study. The results indicate that AWP-FK has good content validity and utility. The occupational therapists in the study believed that the instrument was relevant, both for the target group and assessment in relationship to the regular labour market. Some suggestions for change have been included, for example that certain instructions in the AWP-FK manual be clarified. The importance of clients understanding the purpose of the assessment and receiving feedback on their performance, and the influence of the assessment environment is discussed. Further studies on AWP-FK are needed to ensure high validity, utility and reliability.

Sammanfattning Arbetslivsinriktad rehabilitering utgör ett ämnesområde vars kunskapsfält är tämligen outforskat, detta trots att antalet sjukskrivningar i Sverige följer en uppåtgående trend. Det saknas studier där man undersökt arbetsgivares/chefers syn på möjliga framgångsfaktorer, av vilken anledning förevarande studie genomförts. Syftet med studien var att undersöka chefers upplevelser av verksamma faktorer i rehabiliteringsförsäkringen ”ComeBack med Samtalsstöd”, utifrån aspekterna hållbar hälsa och ökad/kvarvarande arbetsförmåga. Detta baserat på den insyn de haft då en eller flera anställda använt försäkringen till följd av psykisk ohälsa. Sju semistrukturerade telefonintervjuer genomfördes, varefter materialet analyserades genom en tematisk analys. Med hjälp av den tematiska analysen konstruerades följande teman: (1) Tidsaspektens betydelse, (2) Att bli tagen på allvar, (3) Att möta individens behov samt (4) Vikten av en utomstående part. Resultatet indikerar att försäkringen innefattar flera verksamma faktorer, vilka är relativt överensstämmande med tidigare forskning. Trots studiens begränsningar kan den bidra med värdefull information kring rehabiliteringsprocessens utformning.   Nyckelord: arbetslivsinriktad rehabilitering, chefers upplevelser, sjukskrivning, psykisk ohälsa, tematisk analys
Abstract Work-oriented rehabilitation is a quite unexplored field of research, even though the sickness absence rate for employees in Sweden is following an upward trend. There have not been many studies examining the subject from the perspective of managers, which is the reason this study was conducted. The purpose of the study was to investigate the experience of important factors in the work-oriented rehabilitation insurance “ComeBack with Counseling Support”, linked to sustainable health and increased/remaining work capacity. The participants were managers who have had one or more employees that have used the insurance due to mental health issues. Data was collected through seven semi-structured telephone interviews, after which it was analyzed using a thematic analysis. Using the thematic analysis, the following themes were constructed: (1) The significance of time, (2) To be taken seriously, (3) Meeting the needs of every individual and (4) The significance of a third party. The results indicate that the insurance consist of several important factors, which are consistent with earlier findings in the field. Despite the limitations, the contributions and implications of the study are noteworthy, for example, regarding the design of a rehabilitation process.   Keywords: work-oriented rehabilitation, the experience of managers, sick leave, mental illness, thematic analysis

Avhandlingen är en nutidsanalys av delar av den svenska välfärden. Samverkan mellan myndigheter och organisering av socialt arbete i frivilliga organisationer är två samtida tendenser i det svenska välfärdssystemet. Båda studierna fokuserar på arbetslivsinriktad rehabiliteringför personer utanför arbetsmarknaden en längre tid. Den första studien beskriver samverkan mellan olika offentliga myn-digheter i form av ett samverkansteam (ReSamprojektet), medan den andra studien beskriver och analyserar en delvis brukarstyrd form för arbetslivsinriktad rehabilitering, den så kallade klubbhus-modellen (Fontänhusrörelsen).Den första studien var en processinriktad utvärdering med olika me-toder för datainsamling som intervjuer, fokuserade gruppdiskussioner, samt dagboksanteckningar. Den andra studien gjordes utifrån en deltagarbaserad forskningstradition där författaren arbetade med en forskarcirkel bestående av medlemmar från klubbhuset. Syftet var att närma sig rehabiliterings-processen på ett så utforskande sätt som möjligt. Data samlades in som detaljerade anteckningar, officiellt material och inspelade intervjuer.Resultat från den första studien visar att det var möjligt att samarbeta över myndigheternas gränser men att det fanns hinder som handlade om kulturella och organisatoriska skillnader mellan myndigheterna, olikheter när det gäller engagemang och begränsa-de resurser för att kunna möta klienternas komplexa behov. Samtidigt var en viktig lärdom att ju mer kunskap handläggarna hade om varandra och sina respektive organisationer destolättare blev samar-betet. Resultat från den andra studien visar att genom det dagliga arbetet formas, fördjupas och åter-upptas relationer och den stödjande omgivningen. Förstärkande mekanismer var en uttalad ideologi, en tydlig struktur för möten, återkommande arbetsgrupper ochcertifiering. Det var också viktigt att arbetsuppgifterna betraktades som nödvändiga och att de gjorde en skillnad om de utfördes. Å andra sidan beskrevs rörelsen som begränsande för vissa medlemmar.I diskussionen används tillit somett begrepp som spänner över individ-, grupp-och samhällsnivå. Tillit blir ett sammanbindande begrepp mellan de båda studierna och visade sig vara den viktigaste komponenten för att etablera hållbara relationer på gruppnivå. Slutligen följer en mera framåtblickande diskussion som handlar om hur utanförskap kan bemötas genom samverkansaktiviteter respektive frivillig organisering och vilken roll verksamheterna kan få i välfärdssystemet
The thesis is a contemporary analysis of parts of the Swedish welfare system. Co-operation between agencieswithin the welfare system and provision of welfare services by organizations within the voluntary sector are two contemporary tendencies. Both studies are focusing on the rehabilitation process for individuals who have been excluded from the labour market for a longer time period. The first study describes and analyzes co-operation in a three year project as a strategy for provision of complex welfare services (the ReSam project). The second study describes and analyzes the club house model of rehabilitation (the Fountain House movement).The first study is based on a process evaluation, where different kinds of data were collected through interviews, focus groups and diaries. These data were subsequently analyzed with qualitative methods. The second study isparticipant oriented, which means that a group of members conducted the study in co-operation with the re-searcher. The study isexplorative and research data were collected in a variety of ways including detailed notes, taped interviews and cognitive maps.The results of the first study show that it was possible to co-operate across the organizational boundaries of the different agencies involved, but there were obstacles related to organizational and cultural differences between the agencies, divided loyalties of the officials involved, and limited resources available to deal with the complex needs of the clients. The most important factor was that the officials learnt more about each other and the agencies involved. The result of the second study reveals that daily work tasks forms, deepens and reinvents both relationships as well as the supportive environment. Supportive mechanisms were an explicit ideology, plain structure of the meetings, frequent held working groups and thecertification process. Furthermore, it was important that the taskswere considered as necessaryand made a dif-ference. On the other hand, the members described the clubhouse environment as restricting for some. In the discussion, trust is used as a concept which spans over individual, interpersonal and organizational levels and becomes a useful tool as a theoretical concept binding the two studies to-gether. Trust was revealed as the most important ingredient as it comes to establishing sustainable relationships on a group level. Finally, some possible future scenarios are drawn up and discussed concerning the roles and relations between the welfare system and contemporary new forms of orga-nizing welfare services.

Previous research has indicated that women are disfavoured in vocational rehabilitation and also in Supported Employment (SE), but the research field is still unclear and further research is needed. The purpose of this study was to explore gender differences in the outcome of a SE programme with participants with activity compensation (disability pension) in Sweden. Questionnaires and focus group interviews with the employment consultants in the programme were used. Statistical analyses of the results from the questionnaires (n=99) showed no significant gender differences in the outcomes of the SE programme or other significant gender differences among the participants. The qualitative content analysis of the focus group interviews showed that the employment consultants considered other factors, such as disability, experience, insightfulness and social support, more important than gender for the outcome of the SE programme, but they also considered both the labour market and the work preferences of their participants considerably gender segregated.  The employment consultants tried to minimize the importance of these factors, including the gender segregated labour market, by broadening the participants’ horizons of the labour market. This study concluded that SE does not need to be gender discriminating, but further research is needed.

Syftet med studien var att undersöka patienters upplevelser av att delta i en förrehabiliterande insats. Frågeställningen var; Hur upplever patienter att deras deltagande i en förrehabiliterande insats påverkat rehabiliteringsprocessen? Förhoppningen var att förstå något om vad som underlättar för patienterna att bli redo för arbetslivsinriktad rehabilitering samt om den förrehabiliterande insatsen upplevdes vara till nytta i rehabiliteringsprocessen. Förhoppningen var också att kunna bidra till fortsatt diskussion kring hur man inom vården kan arbeta för att underlätta arbetsåtergång vid utmattningssyndrom. För att uppnå studiens syfte har kvalitativ metod använts. Fyra av de fem patienter som deltog i insatsen intervjuades. Öppen kodning användes utifrån Grundad Teori. Resultatet har analyserats utifrån Krav-kontroll-stödmodellen samt KASAM-teorin. Empirin tyder på att insatsen upplevdes värdefull i patienternas rehabiliteringsprocess. Stödet i kombination med inflytande över aktivitetsnivån samt praktiskt övande angavs vara de viktigaste faktorerna för att patienterna skulle uppleva projektet som både hanterbart och meningsfullt. Aspekter kring insikter och en ökad förmåga att hantera utmaningar har lyfts fram som betydelsefulla effekter för individen. Patienterna har lagt stort värde i att träffa andra som förstår och normaliserar de erfarenheter man bär på. Att reflektera tillsammans verkar ha bidragit till en ökad känsla av samhörighet och större acceptans för de egna begränsningarna. Projektets längd, eller kanske snarare brist på längd, har försvårat för patienterna att uppnå den aktivitetsnivå som krävs vid arbetslivsinriktad rehabilitering.