Academic literature on the topic 'Arbetslivsinriktad rehabilitering'

En av de mest debatterade politiska frågorna de senaste åren har varit den påstått kraftiga ökningen av antalet sjukskrivningar. Parallellt med sjukskrivningarna har även antalet förtidspensionärer ökat. En grupp som inte uppmärksammas lika ofta av varken politikerna eller medierna är de människor som både är sjukskrivna och arbetslösa, och det är den gruppen som vår uppsats kommer att kretsa kring. Syftet med denna uppsats är att utvärdera försäkringskassans och arbetsförmedlingens samverkan kring den gemensamma kundgruppen sjukskrivna arbetslösa. Denna samverkan har bedrivits i Uppsala län sedan september 2003. Närmare bestämt avser vi att besvara frågan om det går att påvisa en behandlingseffekt av den arbetslivsinriktade rehabilitering som ges inom ramen för samverkan? Den metod som vi använder oss av i uppsatsen för att testa samverkansprojektet är Kaplan-Meiers product-limit estimator. Material till undersökning kommer från den uppföljningsfil, i vilken försäkringskassans samverkanshandläggare regelbundet för in uppgifter om alla samverkansärenden. Vi kan med våran undersökning inte finna något stöd för att behandlingen har någon effekt för dem som deltar i samverkansprojektet. Begränsningar i materialet gör dock att vi inte vill dra några mer långtgående slutsatser angående effekten. Istället förespråkar vi att det görs ytterligare undersökningar av samverkan kring arbetslösa sjukskrivna.

För att hjälpa personer med funktionshinder som är arbetslösa och/eller sjukskrivna tillbaka ut i arbetslivet arbetar Arbetsförmedlingen (AF) med arbetslivsinriktad rehabilitering. Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeuters insatser med arbetslivsinriktad rehabilitering. För att studera det intervjuades sju arbetsterapeuter, verksamma inom arbetslivsinriktad rehabilitering. Utifrån studiens syfte utvecklades en intervjuguide. Intervjuerna analyserades enligt Graneheim och Lundmans system för innehållsanalys och ledde fram till fyra teman ”Arbetsterapeuters roll vid arbetslivsinriktad rehabilitering”, ”Arbetsterapeuters insatser och arbetsuppgifter”, ”Arbetsterapeuters utvärderingar av resultaten vid rehabilitering” och ”Arbetsterapeuters beskrivning av mål inom arbetslivsinriktad rehabilitering”. Resultatet visade att arbetsterapeuterna främst arbetade med att klargöra arbetsförutsättningar och att anpassa arbetssituationen för de arbetssökande. Målet de arbetade mot var att få de arbetssökande med funktionshinder i arbete. Arbetsterapeuterna beskrev vikten av att komma in tidigt i rehabiliteringsprocessen för att hjälpa och stödja personer med funktionshinder för att de fortare ska komma ut i arbete. Fem arbetsterapeuter berättade att de gjorde uppföljningar av arbetsprövningar och arbetshjälpmedel på olika vis och vid olika tidpunkter. Rehabiliteringsinsatserna avslutas om personen har fått en anställning eller står till arbetsmarknadens förfogande och kan börja söka arbete på egen hand. För att avsluta rehabiliteringen har arbetsterapeuterna avslutande samtal med den arbetssökande.

Den nya rehabiliteringskedjan med sina fasta tidsgränser för långtidssjukskrivna har fått stor uppmärksamhet i svensk media under senare tid. De nya reglerna fokuserar framförallt på tidiga insatser för långtidssjukskrivna med målet återgång i arbete. Intervjuerna i föreliggande studie utfördes med sju försäkrings-kassahandläggare på olika försäkringskontor. Syftet var att undersöka vilka erfarenheter och upplevelser handläggarna på Försäkringskassan har av den nya rehabiliteringskedjan och arbetslivsinriktad rehabilitering. Resultatet visade att det är en mängd olika faktorer som påverkar handläggarnas arbete. Som viktiga faktorer uppgav handläggarna ett ändrat regelverk med fasta tidsgränser, samarbetet mellan olika aktörer för den försäkrades återgång i arbete, handläggarnas och andra aktörers engagemang samt den försäkrades egna resurser. Vidare forskning inom området arbetslivs-inriktad rehabilitering behövs, om den nya rehabiliteringskedjans effekter på tidigare återgång till arbetslivet verkligen innebär ökat stöd till de långtidssjukskrivna. Även andra rehabiliterings-aktörers erfarenheter av de nya sjukskrivningsreglerna behöver utforskas.

Antalet långtidssjukskrivna i samhället har ökat kraftigt under det senaste årtiondet och aktuell forskning visar att sannolikheten att komma tillbaka i arbete efter en lång sjukskrivning är låg. Mot bakgrund av detta är det av stor vikt, såväl ur ett samhälleligt perspektiv, ur ett organisationsperspektiv som ur ett individperspektiv, att nya vägar tillbaka till arbete utforskas. Syftet med föreliggande studie är att undersöka långtidssjukskrivnas upplevelser av att komma tillbaka i arbete med hjälp av rehabilitering genom en så kallad arbetsgivarring. Mer konkret innebär det att undersöka vilken roll respondenterna upplever att arbetsgivarringen haft i deras väg tillbaka till arbetslivet. Metodansatsen är kvalitativ och elva djupintervjuer har genomförts med personer som genomgått arbetslivsinriktad rehabilitering via en arbetsgivarring. Ett stratifierat urval användes i syfte att öka möjligheterna att förstå fenomenet, genom att studera individuella variationer av upplevelserna hos intervjupersonerna. Resultatet visar att arbetsgivarringen spelat en avgörande roll för individernas återinträde på arbetsmarknaden.

Syftet med denna uppsats är att kartlägga arbetsgivarens respektive Försäkringskassans ansvar

för arbetslivsinriktad rehabilitering, genom lagtext, föreskrifter, domstolspraxis och doktrin. I

den arbetslivsinriktade rehabiliteringen finns det tre huvudaktörer: arbetsgivaren,

Försäkringskassan och arbetstagaren. Arbetsgivaren har en rehabiliteringsskyldighet gentemot

sina anställda, enligt arbetsmiljölagen och lagen om allmän försäkring. I

rehabiliteringsansvaret ingår sedan 1992 att arbetsgivaren ska genomföra en

rehabiliteringsutredning när den anställde varit helt eller delvis borta från arbetet under en tid.

Arbetsgivaren har även ett ansvar för arbetsanpassning av t.ex. arbetsuppgifter, för att på så

sätt möjliggöra för arbetstagaren att kunna fortsätta sitt arbete trots eventuell nedsatt

arbetsförmåga.

Utredningen ska sedan lämnas till Försäkringskassan inom åtta veckor. Utifrån arbetsgivarens

rehabiliteringsutredning ska Försäkringskassan sedan upprätta en rehabiliteringsplan.

Ändamålet med planen är att den försäkrade ska få den rehabilitering som behövs för att

denne ska kunna återgå till arbetet så snabbt som möjligt. I de fall där det finns behov ska

Försäkringskassan även kalla den försäkrade till ett avstämningsmöte, för att så snart som

möjligt fånga upp den försäkrades möjlighet att återgå till arbete och vilket behov den

försäkrades har av stöd i den processen. De olika typer av rehabiliteringsåtgärder som kan bli

aktuella är främst arbetsträning och utbildning. Även arbetstagaren har ett

rehabiliteringsansvar som går ut på att arbetstagaren aktivt måste delta i

rehabiliteringsåtgärderna.

Ansvars- och rollfördelningen mellan Försäkringskassan och arbetsgivaren är inte helt

självklar utan det finns en inbakad problematik. Denna problematik tros bero på den

otydlighet som finns mellan aktörernas ansvarsområden. I betänkandet SOU 2006:107 ger

utredningen förslag på åtgärder för att tydliggöra lagarna och då också förtydliga ansvars- och

rollfördelningen mellan aktörerna. Dessa förslag diskuteras vidare i uppsatsens avslutande

kapitel.

The purpose of this essay is to describe the Swedish legislation and examine court cases

concerning employers’ and the Social insurance office’s (Försäkringskassan) responsibility

for rehabilitation of employees. There are three main players in regards to work related

rehabilitation: the employer, the Social insurance office, and the employee. The employer is

mainly responsible for work related rehabilitation, which is prescribed in the Work

Environment Act (Arbetsmiljölagen) and the National Insurance Act (Lagen om allmän

försäkring). The employer’s responsibilities for work related rehabilitation include, since

1992, conducting a rehabilitation investigation of the sick employees. The investigation shall

lay the groundwork for the necessary steps to be taken at the workplace to insure that the

employee can return to work. The employer also has a responsibility to modify work tasks to

the individual employee insuring that the employee can continue to work even if the

employee’s work capacity is reduced due to injury or disease.

The rehabilitation investigation done by the employer must be turned over to the Social

insurance office within eight weeks. The Social insurance office then makes a rehabilitation

plan based on the investigation. The purpose of the plan is to insure the employee receives the

rehabilitation that he/she needs to be able to return to work as fast as possible. The Social

insurance office must also meet the employee for a meeting (avstämningsmöte) if deemed

necessary. The purpose of the meeting is to establish what the employee’s needs are in

regards to his/her rehabilitation. The two types of rehabilitation methods most commonly used

are work training and education. The employee also has a responsibility to actively take part

in the rehabilitation process.

How one should distribute responsibility and divide roles between the social insurance office

and the employer is not entirely clear. Currently, there exists a conflict between the different

players about how to do this due to the lack of clearly established responsibilities and roles as

pertain to each party. The parliament is trying to create more defined legislation with a new

report called SOU 2006:107, which they hope will help clarify the individual responsibilities

of all parties involved. These proposals will be discussed further in the essay’s final chapter.

Inledning: Under min praktik 2011 kom jag i kontakt med ett samordningsförbund FINSAM, som arbetar med rehabiliteringsfrågor. Det var också här som jag kom i kontakt med de olika samverkansprojekt som bedrivs inom regionen både inom Samordningsförbundet FINSAM samt ESF projekten. Syfte med studien var att se vad det är som har hänt när ett samverkansprojekt avslutas. Metoden är en litteraturstudie som jag sen har kopplat samman med det intervjuerna som jag har gjort. Intervjuerna spelades in på en diktafon på respektive arbetsplats samt via samtal i ett bokat grupprum på biblioteket. Därefter transkriberade och analyserade jag utifrån innehållsanalysen. Resultatet presenteras utifrån de intervjuerna. Dessa utgår ifrån de sju olika teman som har berörts i den här studien. Resultatet visar en enighet utifrån hur projektledarna och samordnaren ser på det här med; samverkan, samarbete, KASAM och Coachning samt att använda olika grupper som referensgrupper och att nätverka. Hur de ser på hur implementeringen har fungerat är en annan del av resultatet.
Introduction: During my practice in 2011, I came in contact with a coordination covenant FINSAM, working with rehabilitation issues. It was also here that I came in contact with the various cooperation project conducted within the region both in the association FINSAM and ESF projects. Objective: Aim of the study was to see what happened when a collaborative project completed. Method: Is a literature which I then have interconnected with the interviews that I have done. The interviews were recorded on a dictaphone at the persons workings place and I also booked a study room at the library. Then I transcribed and analyzed by content analysis. The result: The results are based on the interviews, which are constructed on the seven different themes that have been affected in this study. The results show a unity based on how the project managers and coordinators look at this with; collaboration, cooperation, KASAM and coaching as well as various groups and peer networking. Then how they look at how the implementation has worked is another part of the result.

2013

Studien handlar om långtidssjuka, utlandsfödda kvinnors upplevelser av den arbetslivsinriktade rehabilitering de har fått och huruvida de upplever att den har varit betydelsefull, värdefull och stärkande för dem och i så fall på vilket sätt. Undersökningen har genomförts med en kvalitativ metod och består av fem semistrukturerade intervjuer med kvinnor i åldern 45-52 år, som är födda i Mellanöstern och har bott i Sverige i mer än 20 år. Gemensamt för samtliga informanter är att de har diagnosen fibromyalgi. Studien visar på att kvinnorna i nuläget mår så dåligt att de sannolikt har ett större behov av medicinsk rehabilitering än arbetslivsinriktad rehabilitering. De upplever att sammanhållna rehabiliteringsprogram och samtalsstöd har varit de rehabiliteringsinsatser som har hjälpt dem i störst utsträckning.

The study is about long-term sick, immigrant women’s experiences of the vocational rehabilitation that they have received and whether they feel it has been important, valuable and strengthening and if so in what way. The study was conducted with a qualitative method and consists of five semi-structured interviews with women aged 45-52 years, who were born in the Middle East and have lived in Sweden for more than 20 years. Common to all informants is that they have been diagnosed with fibromyalgia. The study shows that the women currently are in such bad condition that they are likely to be in a greater need for medical rehabilitation than vocational rehabilitation. They feel that multiprofessional rehabilitation programmes and counselling have been the rehabilitation efforts that have helped them most.

I dagsläget finns få arbetsterapeuter inom företagshälsovården och arbetslivsinriktad rehabilitering är inte prioriterat av hälso- och sjukvård. Syftet med denna litteraturöversikt var att sammanställa arbetsterapeutiska interventioner vid arbetslivsinriktad rehabilitering vid återgång till arbete efter förvärvad hjärnskada samt beskriva resultat av dessa. För att kunna besvara syftet valde författarna att genomföra en litteraturstudie. Fyra databaser genomsöktes och resulterade slutligen i nio artiklar som kvalitetsgranskades. Därefter analyserades interventionerna i artiklarna med interventionsmodellerna av Fisher (2009) som raster. I analysen framgick att alla fyra  interventionsmodellerna användes inom arbetslivsinriktad rehabilitering. I  modell för kompensation framkom strategier för fatigue och minne medan det i modell för aktivitetsträning rapporterades träning inför arbete och på arbetsplatsen. I modell för förbättring av personliga faktorer och kroppsfunktioner tydliggjordes interventioner som träning av muskelstyrka och kognitiva förmågor. Inom den pedagogiska modellen framkom coaching som en av interventionerna. Författarna har uppmärksammat behovet av mer forskning som tydligt kan visa på effekter av arbetsterapeutiska interventioner som utförs inom olika delar av arbetslivsinriktad rehabilitering. Likaså finns behov av uppföljningar över längre tid för att se hur interventionerna har fungerat för de individer som har återgått i arbete efter en förvärvad hjärnskada.