Auswahl der wissenschaftlichen Literatur zum Thema „Tidens krav“

På både arbejdsmarkedet og i en række samfundsmæssige organiseringer er der rift om de unge og usikkerhed om de unges krav til et fremtidigt arbejds. liv. Skal man søge at begrænse, styre og dirigere de unges valg? Skal man sætte sin lid til, at de unges orienteringer og krav er i overensstemmelse med tidens tand? Og hvorfor kan unge ledige ikke udfylde netop de huller på arbejdsmarkedet, der passer til deres kvalifikationsniveau? Artiklen søger at indkredse en forståelse af unges bevæggrunde og forventninger til arbejdet. Både unge i uddannelsessystemet, på arbejdsmarkedet og dem udenfor.

På både arbejdsmarkedet og i en række samfundsmæssige organiseringer er der rift om de unge og usikkerhed om de unges krav til et fremtidigt arbejds. liv. Skal man søge at begrænse, styre og dirigere de unges valg? Skal man sætte sin lid til, at de unges orienteringer og krav er i overensstemmelse med tidens tand? Og hvorfor kan unge ledige ikke udfylde netop de huller på arbejdsmarkedet, der passer til deres kvalifikationsniveau? Artiklen søger at indkredse en forståelse af unges bevæggrunde og forventninger til arbejdet. Både unge i uddannelsessystemet, på arbejdsmarkedet og dem udenfor.

Proceduren omkring godkendelse af trossamfund trækker tråde tilbage til tiden før indførelsen af religionsfrihed med Grundloven i 1849. Voksende religiøs mangfoldighed har ledt til en kritik af proceduren for godkendelse af trossamfund, især i perioden op til 1998, hvor ansvaret lå hos en repræsentant for folkekirken. Efter nedsættelsen af et rådgivende fagudvalg for godkendelse af trossamfund er kriterierne for godkendelse i de senere år blevet mere gennemskuelige, men der er stadig ting, der kan gøres, for at proceduren lever op til de krav, man kan stille om rimelig ligestilling.

Moderne grænseløst arbejde er begunstiget af, at fortidens rigide krav om at være på rette sted til rette tid er blevet mindre. Men til gengæld er der en tendens til, at arbejdet bliver mere hektisk, den enkelte skal styre sin egen tid, der skal multitaskes, og dagligdagen bliver mere uforudsigelig. Dermed skabes et tidsmiljø med nye frihedsgrader og nye belastninger. I denne artikel bliver tidsmiljøet i det grænseløse arbejde karakteriseret med inspiration fra begreber fra tidssociologien, nemlig tidsregimer, tidsordener, og tidsrytmer. Tidsmiljøet kan dog kun forstås ved at inddrage den måde, tiden opleves og erfares på, når der er grænseløse arbejdsvilkår på spil. Derfor bliver begreber om tid udfoldet i en caseanalyse af en moderne grundskole med teambaseret arbejde. Studiet viser, at individualiserede tidskonflikter udgør en væsentlig psykisk arbejdsmiljøbelastning, idet konfliktløsning og koordinering fortrænger mulighed for fordybelse og langsigtet udvikling. Artiklen perspektiveres med bud på interventioner, som fremmer kollektive rytmer og dermed et tidsmiljø, hvor tiden har en mere restituerende kvalitet.

D e nye ledelses- og organisationsformer sætter mennesket-eller rettere de menneskelige ressourcer-i centrum. Den moderne medarbejder er ansvarlig, innovativ og kreativ. Hun er selv i stand til at oversætte stadigt skiftende krav fra omgivelserne til håndterbare krav i eget arbejde. Og hun er forandringsparat og interesseret i stadig at udvikle sig. Virksomheden ønsker sig hele og autonome mennesker, som anvender og udvikler deres ressourcer med henblik på at gavne virksomhedens overordnede mål. Samtidig afblæses interessekonfl ikten mellem arbejdsgivere og medarbejdere; medarbejdernes tilbydes autonomi og selvrealisering, og virksomheden udvikler sig og profiterer af den menneskelige kreativitet. Dette er jo mildest talt en revolution set i forhold til det industrielle arbejdes fokus på kontrol og konflikt. Her udøvedes kontrol enten via direkte overvågning i Fayols billede, indbygget i produktionsteknologien som Braverman påpegede det, eller via forskellige former for måleteknologi. Det ny scenario er et regime, hvor tillid frem for mistillid er herskende, og hvor tidligere tiders forarmelse af arbejdet er afløst af et udviklende arbejde. Denne meget positive vignet har været om drejningspunkt for diskussionen om det moderne arbejdsliv i de seneste 10-15 år. Spørgsmålet er, om der reelt er tale om autonomi og myndiggørelse, eller der er en langt mere avanceret form for styring af individerne på spil? Og giver det overhovedet mening at stille et sådant spørgsmål? At der ikke er tale om et entydigt rosenrødt billede er-med den nærmest epidemiske udbredelse af stress i arbejdslivet-uden for diskussion. Kritiske røster har peget på, hvordan selvrealisering snarere bliver en tvang endet tilbud, og hvordan den øgede individualisering også betyder, at individet i stigende gøres ansvarligt for både sin egen og virksomhedens succes. Det er blevet en pligt at realisere sit eget potentiale. En af tidsskriftets mest læste og refererede artikler er således Jesper Tynells: Det er din egen skyld (Tynell 2002), en artikel der stiller skarpt på den selvdisciplinering og den selvforståelse, som nye diskurser om medarbejderen er med til at skabe. Andre peger på, at det store fokus på udvikling af egne potentialer, og den bestan dige søgen i sig selv, udøver et pres på in di videt. De peger på, at der etableres et men neskesyn, som bygger på en fusion af ny religiøse og manage mentorienterede for ståelser. Karen Lisa Salamon taler om 'Mar keds gørelse af kultur og kosmologi' (Salamon 2002). Og Kir sten Marie Bovbjerg påpeger, hvordan NLP (Neuro Linguistisk Programmering) tek nikker anvendes i personlige udviklingskur ser for alt fra rengøringsmedarbejdere og tillidsmænd til topledere (Bovbjerg 2003). Samtidig har der hele tiden været 'konservative' røster til at minde os om, at denne trend kun gælder små dele af arbejdsmar-

Det er et efterhånden velkendt fænomen, at dansk arbejdsmarkedspolitik siden midten af 1990’erne har båret præg af en bred og stigende favorisering af en såkaldt ’aktiv’ linje. Her bevæger man sig bort fra tidligere tiders mere eller mindre passive forsørgelse af arbejdsløse henimod strengere krav om aktivering i beskæftigelsesindsatser, større kontrol med borgere på forsørgelse og fokus på borgerens pligt til gennem lønnet beskæftigelse at bidrage til velfærdssamfundets sammenhængskraft (Bredgaard, Jørgensen, Madsen & Rasmussen, 2011; Goli, 2016). I årene omkring førtidspensions- og fleksjobreformen af 2013 så denne udvikling imidlertid ud til at træde ind i et nyt stadie i kraft af, at daværende beskæftigelsesminister i den socialdemokratiske regering, Mette Frederiksen, fremførte behovet for en stærkt intensiveret beskæftigelsesorientering af den danske socialpolitik.

Hur och i vilken omfattning högre lärosäten (universitet och högskolor) i Sverige samverkar med samhället har debatterats i media såväl som i forskningen. Denna artikel belyser den formaliseringsprocess som skett i kölvattnet av nya regleringar och politiska krav på samverkan. I studien analyseras officiella dokument och intervjuer med universitetsanställda vid två svenska lärosäten. Analysen fokuserar på begreppet samverkan som ett gränsobjekt och belyser den mångtydighet som kännetecknar den rådande formaliseringen. Strävan efter definitioner och operationaliseringar av samverkan ger upphov till många specifika och lokala tolkningar; av begreppet som sådant, hur samverkanskompetens ska definieras och hur samverkans genomslag ska mätas. I artikeln diskuteras nackdelarna med formaliseringsprocesser som drivs för långt och som kan bidra till att samverkan förvandlas till ett självändamål. ENGLISH ABSTRACT “We collaborate all the time, everywhere” – collaboration as a boundary object in academia How and to what extent higher education institutions in Sweden are collaborating with society has been debated in public media and in research. This article highlights the formalisation of the Swedish collaboration policy following a reinforced regulation and political pressures. In the study, official university documents and interviews with university employees at two Swedish universities are analysed. The analysis focuses on the concept of collaboration as a boundary object, shedding light on the ambiguity characterising the formalisation process. The striving for definitions and operationalisation of the concept creates a multitude of specific and local interpretations; of the concept as such, how collaboration competencies should be defined, and how the result of collaboration can be measured. The article draws to a close by a discussion of the potential drawbacks when collaboration practices become too formalistic, and collaboration turns into an end in itself.

Man kappes om at beskytte det danske sprog for tiden. Modersmålskredsen udsen- der fra marts et sprogtidsskrift hvis erklærede linje er den evige puristiske med krav om at dansk skal forblive uforandret og beskyttes mod en udvikling der indebærer (vi citerer) “banale udtalevanskeligheder, forståelses- eller bøjningsfejl på femteklasse- niveau og ikke mindst afvikling af danske ord til fordel for (overflødige) engelske” (e-mail rundsendt af Modersmålskredsen d. 13.3.2007). Lidt mindre begrebsfor- virring er der i et lovforslag under behandling i Folketinget som pålægger regerin- gen at forberede en dansk sproglov hvis formål er “at sikre en sammenhængende dansk sprogpolitik, der kan bidrage til styrkelse og udvikling af det danske sprog som et komplet og samfundsbærende sprog”. Bemærkningerne til lovforslaget er, for så vidt de henviser til Dansk Sprognævns forslag til retningslinjer for en dansk sprogpolitik (Nyt fra Sprognævnet 2003, nr. 2), mindre pinlige end man kunne have frygtet i et sproglovsforslag fremsat af Søren Krarup & Co. (...)

Ambitiösa ideal om tvärvetenskap är välkänt svåra att omsätta i praktiken, delvis beroende på att de motarbetas av hur många universitet är strukturerade. Detta är ett problem för doktorander i tvärvetenskapliga projekt såväl som för deras handledare. Tvärvetenskapliga doktorander har precis som alla doktorander ett forskningsämne i vilket de förväntas utvecklas till självständiga forskare men också en förväntan om att de ska bredda sig och integrera perspektiv från andra ämnen. Det leder till en svår utmaning för såväl doktoranden som hens handledare: hur ska tiden räcka till? Det är svårt att förena rimliga krav och förväntningar på doktoranders självständighetsutveckling med att uppnå ambitiösa tvärvetenskapliga ideal. Hur kan detta hanteras utifrån perspektivet av handledaren som har mer monodisciplinär bakgrund än den som doktoranden förväntas få? Hur kan denne handledare stödja doktorandens utveckling till en självständig tvärvetenskaplig forskare? Denna text fokuserar på de monodisciplinära föreställningar som handledare till tvärvetenskapliga doktorander förmedlar och hur de kan begränsa doktorandernas möjligheter till att bli självständiga tvärvetenskapliga forskare. Ett ideal om en sorts frigörelse från vissa monodisciplinära föreställningar formuleras.

Syftet med denna studie var att få en djupare förståelse för några kvinnliga gymnasielärares upplevelser av sin arbetssituation relaterat till krav, kontroll och stöd samt deras förväntningar på rektorers ledarskap. Dessutom inriktar sig studien på att få en bredare förståelse för hur några rektorer inom gymnasieskolan upplever kvinnliga gymnasielärares arbetssituation relaterat till krav, kontroll och stöd samt rektorernas förväntningar på det egna ledarskapet. Två intervjuguider med låg grad av strukturering utarbetades, en för intervjuerna med de kvinnliga gymnasielärarna och en för rektorerna. Urvalet bestod av fem kvinnliga gymnasielärare och fyra rektorer inom gymnasieskolan. Sammantaget visade resultatet att de kvinnliga gymnasielärarnas upplevelse av sin arbetssituation var varierande. Några upplevde höga krav och andra upplevde låga krav. Flera av gymnasielärarna upplevde en hög egenkontroll medan andra upplevde en lägre egenkontroll. En del av de kvinnliga gymnasielärarna upplevde att arbetstiden var tillräcklig medan andra upplevde en tidsbrist. Rektorerna upplevde deras roll att stötta lärare som betydelsefull. De kvinnliga gymnasielärarna upplevelse av rektorernas stöd, framkom i studien som varierande. Dock upplevde de ett gott stöd från kollegor. Samtliga intervjupersoner framhöll betydelsen av ordnade ramar och tydlighet i ledarskapet. De kvinnliga gymnasielärarna ansåg dessutom att lyhördhet var en viktig egenskap hos rektorerna. Samtliga av rektorerna i föreliggande studie framhöll att lärares arbetskrav, på deras respektive skolor, inte var för höga. Upplevelsen av höga krav och tidsbrist, bedömde de, kom av otillräckliga strategier och för höga ambitioner. Vidare framhöll också rektorerna att det fanns goda möjligheter för lärare att uppleva hög egenkontroll i arbetet. Diskussionen berörde kvinnliga gymnasielärares arbetssituation ur ett samhällsperspektiv, organisationsperspektiv och ett individperspektiv.

Syftet med denna studie är att undersöka hur nyutexaminerade och erfarna socialsekreterare upplever sin nuvarande arbetsroll inom socialtjänsten. Tidigare forskning visar att stöd från arbetsgivaren och erfarenhet är två viktiga aspekter för hur socialsekreterare hanterar sitt arbete. De teoretiska utgångspunkterna för studien är ”krav- och kontrollmodellen” samt ”coping”. Med dessa teorier kan vi få en större förståelse för strukturer och individens egna strategier för att hantera krävande arbetssituationer. Studien utgörs av en kvalitativ ansats med sex semistrukturerade intervjuer med personer som arbetar inom socialtjänsten. Resultatet visade att erfarenhet inte behöver betyda att man har den bästa copingstrategin eller förmågan att hantera pressade arbetssituationer. Hantering av krav var det som var viktigast för att klara av att arbeta under pressade arbetsförhållanden. Slutligen konstaterar vi att både de nyutexaminerade och erfarna socialsekreterarna använder sig av känslomässig- och problemfokuserad coping. De som använde sig av problemfokuserad coping var de som kunde lämna arbetet utan att tänka på sina klienter under sin fritid.
The purpose of this study is to investigate how graduates and practiced social workers experience their current job in social services. Previous research shows that support from the employer and previous job experience are two important aspects of how social workers deal with their work. The theoretical basis for the study is ”demand- control model” and  ”coping ". With these theories, we can gain a greater understanding of the structures and the individual's own strategies for dealing with demanding work situations. The study consists of a qualitative approach with six semi-structured interviews with people working in the social service sector. The result showed that the experience does not necessarily mean that you have the best coping strategy or the ability to handle stressful work situations. Being able to manage set standards and demands was of most importance when working under stressful conditions. Finally, we noticed that both the newly graduated and the experienced social workers use emotional- and problem focused coping. Those who used problem focused coping were those who could be off work and not think about their clients.

Skriftkulturar er dynamiske, sosiohistoriske fenomen som står under påverknad frå ei mengd samfunnsmessige tilhøve, og som dessutan inngår som del av meir vidfemnande kompleks, nemleg språkkulturar. Skildringar av vår tids språkkultur legg gjerne vekt på auka pluralisering og folkeleggjering, og samstundes blir det sagt at skriftlegheita har fått stadig større plass i livet til folk flest, ein tilstand som blir omtalt som masseliterasitet (eng. mass literacy). Ikkje minst er framveksten av digital teknologi som legg til rette for nye former for skriftbasert samhandling, rekna som ein påskundar for endringar i skriftkulturen – og dermed i språkkulturen. Denne artikkelen drøftar korleis ei slik utvikling eventuelt kan ha verka inn på skriftlegheita, og vidare korleis relasjonen mellom tale og skrift – og oppfatningane våre om denne kanoniske binariteten – kan ha endra seg. Eit hovudføremål er å peike på potensialet for sosiolingvistisk utforsking av den skriftlege dimensjonen – både i samtid og historisk – og å vise at dette krev ei nyorientering i retning av ein skriftsosiolingvistikk.

Skriftkulturar er dynamiske, sosiohistoriske fenomen som står under påverknad frå ei mengd samfunnsmessige tilhøve, og som dessutan inngår som del av meir vidfemnande kompleks, nemleg språkkulturar. Skildringar av vår tids språkkultur legg gjerne vekt på auka pluralisering og folkeleggjering, og samstundes blir det sagt at skriftlegheita har fått stadig større plass i livet til folk flest, ein tilstand som blir omtalt som masseliterasitet (eng. mass literacy). Ikkje minst er framveksten av digital teknologi som legg til rette for nye former for skriftbasert samhandling, rekna som ein påskundar for endringar i skriftkulturen – og dermed i språkkulturen. Denne artikkelen drøftar korleis ei slik utvikling eventuelt kan ha verka inn på skriftlegheita, og vidare korleis relasjonen mellom tale og skrift – og oppfatningane våre om denne kanoniske binariteten – kan ha endra seg. Eit hovudføremål er å peike på potensialet for sosiolingvistisk utforsking av den skriftlege dimensjonen – både i samtid og historisk – og å vise at dette krev ei nyorientering i retning av ein skriftsosiolingvistikk.

Rapporten är en förstudie till ett planerat projekt om författningsfrågans utveckling i Sverige 1950-1980. Ett under 1950-talet påbörjat arbete med att reformera 1809 års regeringsform övergick efterhand i allt mer radikala krav från delar av det politiska etablissemanget på en total nyskrivning av hela den svenska författningen. Detta ledde bland annat fram till införandet av 1974 års regeringsform som gjorde Sverige till republik i allt utom till namnet trots ett omvittnat folkligt ointresse för hela författningsfrågan. Här undersöks huvuddragen i den politiska process inom framförallt det socialdemokratiska partiet som gjorde denna utveckling möjlig. Resultaten indikerar att socialdemokraternas omsvängning i författningsfrågan skedde relativt hastigt, att det inom partiet främst var unga intellektuella som drev frågan samtidigt som partiledaren Tage Erlander gjorde vad han kunde för att minimera det politiska inflytandet från den republikanska falangen, delvis i samverkan med de borgerliga partierna.

Hälsa och hälsovanor skapas i tidig ålder vilket understryker vikten av tidiga insatser där hem, barnhälsovård, förskola och skola är viktiga aktörer. Enligt Artikel 6 i FN:s konvention om barnets rättigheter (1) har varje barn rätt att överleva, leva och utvecklas fysiskt, psykiskt, andligt, moraliskt och socialt. Då barnkonventionen sedan 2020 är en del av svensk lag väcks frågor om hur vi gemensamt kan sträva efter att göra det bästa för barnen. Trots en generellt god framtidstro uppger dagens unga generation att de upplever sömnbesvär, huvudvärk, nedstämdhet och andra psykiska besvär i större utsträckning än tidigare och de konsumerar mer sjukvård och psykofarmaka för dessa symtom jämfört med tidigare generationer. Därutöver rör de sig mindre och andelen barn och unga med fetma och övervikt ökar. I linje med denna problematik har antalet nya fall av depression, ångestsyndrom, självskador och ätstörningar bland barn och unga vuxna ökat under en lång tid. Förklaringar och orsaker bakom denna ökning är många och bilden kring barns hälsa är komplex. Resultaten i denna kunskapsöversikt visar att det är av yttersta vikt att frågor kopplat till både psykisk hälsa och fysisk hälsa måste prioriteras från det att våra barn föds och kontinuerligt under hela deras förskole- och skolgång. Skolan är den enda institution som möter alla barn och därför är det av stor vikt att det i skolan måste finnas förutsättningar i form av kunskap och kompetens för att arbeta hälsofrämjande och se till att barnen ges möjlighet att utvecklas fysiskt, psykiskt, andligt, moraliskt och socialt. Syftet med denna kunskaps-sammanställning är att ge förskole- och skolverksamheter en bättre och mer solid bild av det aktuella kunskaps- och forskningsläget kring barn och ungas hälsa med avsikt att bidra till ökat kunnande och fördjupade diskussioner. Ökade kunskaper om långsiktiga och övergripande behov hos barn och unga behövs för att kunna fördela resurser och genomföra träffsäkra insatser. Utgångspunkten är således att sammanställa befintliga data och forskning inom området utifrån tre områden. 1) belysa trender i barn och ungas hälsa under den senaste 10-årsperioden, 2) belysa faktorer som bidrar till barn och ungas hälsa, samt 3) belysa insatser som visat sig vara verksamma i syfte att främja barns och elevers hälsa. Några av de mest framträdande resultaten i sammanställningen är: Det finns stora kunskapsluckor när det gäller förskolebarns hälsa. Detta kan bero på att det både saknas systematiska metoder för att samla in och sammanställa hälsodata, att det råder oklarheter i hur man mäter de yngsta barnens psykiska välbefinnande och att det saknas forskning om detta. Sammanställningen visar dock att det finns initiativ på gång när det gäller att systematisera och förstå hälsa bland våra yngsta barn. Sedan början på 1990-talet har andelen skolbarn i åldern 11–15 år med övervikt eller fetma mer än dubblerats. Bland 4-åringar ökade andelen med fetma och övervikt under COVID-19 pandemin efter att legat relativt oförändrat sedan en tid tillbaka. I en nationell jämförelse redovisar skånska barn i fyraårsåldern lägst andel fetma och övervikt, vilket förändras med åldern då skånska barn i åldrarna 6–9 har seglat upp som en av de regioner med störst andel barn med övervikt och fetma. Flickor dominerar statistiken upp till 8 års ålder, därefter är det fler pojkar än flickor som lider av fetma och övervikt. Skolungdomar rapporterar att de äter mindre godis, dricker mindre läsk, äter mer grönsaker, röker mindre cigaretter och dricker mindre alkohol. Samtidigt har användningen av snus och e-cigaretter ökat och det är färre skolbarn som äter frukost dagligen. Vidare visar statistiken att den inaktiva tiden under dagen har ökat och att äldre ungdomar är stillasittande största delen av sin skoldag, även om vi kan se en viss ökning av fysisk aktivitet utanför skoltid. Inaktiviteten är lika hög på helgerna, vilket sammantaget gör att färre ungdomar når upp till rekommendationerna om fysisk aktivitet. Insatser för att främja fysisk aktivitet i skolan verkar oftare leda till ökad rörelse, jämfört med om insatserna pågår utanför skoltiden, vilket betyder att skolan har en viktig roll i detta arbete. Andelen barn (4–12 år) som dagligen vistas i grönområden har minskat betydligt över en 10-årsperiod. Jämfört med för tio år sedan vistas barn idag mer sporadiskt i grönområden. Den övergripande majoriteten av barn och unga uppger ett gott psykiskt välbefinnande och det har inte varit några större förändringar över tid. Samtidigt ökar självrapporteringen av psykiska besvär och skolstress. En oroväckande tendens är att andelen barn med nedstämdhet eller sömnbesvär i Sverige nu är bland de högsta i Europa. Det råder stora könsskillnader när det gäller hälsa. Flickor rapporterar genomgående fler hälsobesvär än pojkar, större krav i skolan och lägre skoltrivsel. De äter frukost mer sällan och rör på sig mindre. Rapporteringen av psykiska besvär och skolstress/krav i skolan har ökat i jämförbar takt sedan 2010. En högre upplevelse av krav i skolklassen bidrar till fler hälsobesvär bland elever som grupp. Stress till följd av skolrelaterade krav tenderar således att spridas bland klasskamrater och framför allt flickor upplever en ökad stress genom att de pratar med varandra om pressen att lyckas i skolan. Skolkrav har ett negativt samband med livstillfredsställelse, vilket innebär att ju högre skolkrav, desto lägre livstillfredsställelse. Samtidigt har forskning också visat att studiemotivation bland klasskamrater är kopplat till färre hälsobesvär på elevnivå, även om man själv inte upplever studiemotivation. Detta tyder på att lärmiljön och skolkamraternas påverkan på hälsan är viktig. Enligt stora internationella studier har förekomsten av psykiatriska tillstånd i form av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar så som ADHD och autism varit relativt oförändrad över tid. Samtidigt ser man att andelen barn och unga som diagnostiseras med ADHD och autism i vården ökar. Denna diskrepans återstår att förklara. Barn vars vårdnadshavare är födda i Sverige rapporterar ett bättre hälsotillstånd än barn med utrikes födda vårdnadshavare. Däremot rapporterar barn med svensk bakgrund högre förekomst av psykiska besvär jämfört med barn med utländsk bakgrund. Det finns också tendenser som visar att elever med utländsk bakgrund rapporter ännu färre psykiska besvär när andelen elever med utländsk bakgrund i klassen är högre. Denna diskrepans behöver undersökas närmare.