Zeitschriftenartikel zum Thema „Svenska ämnet“

I artikeln diskuteras en lärarstudie om vad som utmärker samhällskunskaps-ämnet på svenskt mellanstadium. Det sker mot bakgrund av en skandinavisk ämnesdidaktisk diskussion om ämnets tydlighet med fokus riktad mot svenska förhållanden. Här har ämnet beskrivits som otydligt i läroplans- och läroboks-forskning medan det framträder som mer tydligt i lärarforskning. Denna lärarforskning har dock oftast studerat grundskolans högstadium och gymnasium. Studier på mellanstadiet saknas och min studie visar, till skillnad från dessa studier, att ämnet är otydligt när lärarna talar om det. Det är ett stadie som också skiljer sig från högstadiets och gymnasiets ämnescentrerade ämneslärarkultur genom att det är mer elevcentrerat och klasslärarbundet med högre grad av ämnesintegration. Artikeln fokuserar därför samhällskunskapsämnets relationer till övriga samhällsorienterande (SO) ämnen – geografi, historia och religionskunskap – och vad det innebär för ämnets otydlighet. Genom intervjuer med lärare om deras SO-undervisning och samhällskunskapsämnets del i den, illustrerat med hjälp av begreppen ”ämnesmarkörer”, ”ämnesväxlingar” och ”ämnesöverlappningar”, framträder ämnet som underordnat och undanskymt i relation till särskilt geografi och historia. De har en dominerande position inom gruppen och bidrar till att samhällskunskapsämnet förblir otydligt. I artikelns konklusion och diskussion argumenteras för betydelsen av en rekonstruktion av relationerna inom gruppen, inte endast för att göra samhällskunskapsämnet tydligare, utan för att också övriga ämnen skall ge ett starkare bidrag till elevers lärande om samhället och dess frågor både som enskilda ämnen och tillsammans.Nyckelord: samhällskunskap, samhällsorienterande ämnen, ämnesmarkörer, ämnesväxlingar, ämnesöverlappningarAbstractThis article reports on a practice-related study of the characteristic features of the civics subject in Swedish upper primary education. The discussion takes place against the background of a Scandinavian subject-specific pedagogical debate on the lack of clarity in the civics subject in relation to the other social studies subjects. In Sweden, curriculum and textbook research has pointed out that civics seems to have a vague and unspecified role in primary education, while it seems to have a more prominent role in practice-related research. However, the latter research has often focused on lower and upper secondary education, and so far there have been no studies of the role of civics in primary education. In contrast to the studies of civics in secondary education, my study shows that civics in primary education emerges as very obscure in teachers’ talk about it. At this stage of education, civics is not as subject-centred as it is in the subject-teaching culture of secondary education, but rather a pupil-centred subject with a high degree of integration with other subjects. The article has a focus on civics in relation to the other social studies subjects (SO), namely geography, history and religious studies, and on how the interrelations affect the perception of civics. The study is based on interviews with teachers on their SO teaching and the role of civics with the help of the concepts of ”subject marker”, ”subject-switching”, and ”subject-overlapping”. The result of the analysis is that civics emerges as a subordinated and inconspicuous subject in relation to geography and history, in particular. These two subjects have a dominant position in the subject cluster and contribute to relegating civics to a vague and unclear backseat. In conclusion, the article argues for the need of reconstructing the interrelations in the subject cluster, not only for the sake of clarifying the role and content of civics, but also to ensure that the other subjects can also contribute more to pupils’ learning about community and citizenship issues, as separate subjects and together.Keywords: civics, social studies subjects, subjects, subject marker, subject-switching, subject-overlapping

I denna artikel urskiljer och diskuterar vi diskurser i vetenskapliga texter inom det akademiska fältet i Sverige om skolämnet svenska som andraspråk (härefter sva) efter dess införande 1995, utifrån begreppet likvärdighet. I studien analy­seras vilka typer av argument som anförts, i vilken teoretisk och empirisk bas de kontextualiseras, och vilka antaganden om likvärdighet som de avspeglar. Två kolliderande diskurser identifieras där argumenten i den ena, sva-diskursen, främst sprungen ur fältet flerspråkighets- och andraspråksforskning, utgår från erkännandet av språkliga undervisningsbehov hos elever som lär på ett andra­språk som ett uttryck för likvärdighet (equality-as-equal-opportunity) och som motstånd mot ”olikhetsblindhet”. Sva mejslas i denna argumentation fram som del i en pluralistisk språkpolicy i vilken såväl ämnet sva som ämnet modersmål ingår. Kritik mot ämnets organisering återfinns inom diskursen samtidigt som behoven av andraspråksundervisning erkänns. I den kolliderande diskursen, som kretsar kring begreppet inkludering, beskrivs ämnet istället som uttryck för bristperspektiv på de elever som ämnet är avsett för, och särskiljande av elev­grupper ses som ett huvudproblem. Interdiskursiva relationer urskiljs i det att aspekter av inkluderingsdiskursen även finns inom sva-diskursen. De olika tolk­ningar av brist och språk som framkommer återspeglar hur diskurser konstru­erar sina objekt, i detta fall innehåll i och syfte för sva (Foucault, 1972). Diskursernas anteciperande prägel indikerar en involvering av aktörer med hög grad av agentivitet, vilket reflekterar det akademiska fältets relativt stora in­flytande på det politiska fältet avseende språkpluralistisk utbildningspolicy. Den empiriska forskning om sva-ämnets undervisningspraktik som till dels under­bygger de identifierade diskurserna är dock påfallande begränsad.Nyckelord: svenska som andraspråk, diskurser, pedagogisk inkludering, likvär­dighetSimilar or similar opportunities?Discourses on the school subject Swedish as a second language within the academic field in SwedenAbstractIn this article, we take the concept of equality as the basis to discern and discuss discourses in scholarly texts within the Swedish academic field on the school subject Swedish as a second language (SSL) after its introduction in 1995. The study analyzes the types of arguments, their theoretical and empirical under­pinnings, and the assumptions of equality reflected. Two colliding discourses are identified, of which the arguments of the SSL discourse, stemming from research on multilingualism and second language research, recognizes lan­guage educational needs in students’ learning in their second language as an expression of equality-as-equal-opportunity and resistance to “difference blind­ness”. In this line of argument, SSL is constructed as part of a pluralistic language policy comprising SSL and mother tongue education. However, the recognition of second language educational needs exists alongside criticism of the subject’s organization. The colliding discourse centers on inclusion, describes SSL as an expression of deficiency regarding the students, and considers the separation of students to be a key problem. As aspects of the inclusion discourse are also found in the SSL discourse, interdiscursive rela­tions are discerned. The emerging interpretations of deficiency and language reflect how discourses construct their object (Foucault, 1972), in this case contents and aims of SSL. The anticipating characteristics of the discourses indicate an involvement of actors with a high degree of agency, reflecting the relatively high impact of the academic field on the political field in terms of multilingual education policy. Research on the SSL educational practices, partly underpinning the discourses, is however strikingly limited.Keywords: Swedish as a second language, discourses, pedagogical inclusion, equality

Ekonomutbildningar finns idag vid i stort sett samtliga svenska universitet och högskolor och företagsekonomi är det enskilt största ämnet sett till antal studenter i landet. Innehållet i utbildningarna är i stor utsträckning normativt och likriktningen när det gäller struktur och innehåll är påfallande. Företagsekonomens arbete består i att ta fram beslutsunderlag och fatta rationella beslut i frågor som rör nyttjandet av begränsade resurser i företag och organisationer. Tillämpningen av kalkylmetoder och rationella beslutsmodeller spelar en central roll. Studenterna ska genom högre utbildning förvisso lära sig att bli yrkesmänniskor, men de måste även ges möjlighet att utveckla sitt omdöme och kunna se konsekvenser av sitt handlande bortom systematiska metoder och modeller. För utveckling av det egna omdömet måste utbildning också ge möjlighet till bildning. Baserat på erfarenheter både som lärare på högskolan och från andra yrkesroller med ekonomianknytning, menar vi att vi inom ämnet företagsekonomi inte bara har ett utbildningsansvar, utan även ett ansvar för att ge studenterna en bra grund för deras bildningsprocess. Studenterna bör få en utbildning som även ger dem en grundläggande förståelse för andra ämnesområden som bidrar till att kunna sätta in frågor av ekonomisk karaktär i en vidare kontext. Med detta menar vi att utbildningen bör ge studenten förutsättningar för att kritiskt kunna reflektera över sin framtida roll i olika positioner i företag och organisationer i en snabbt föränderlig omvärld där utmaningarna är stora. Texten reflekterar kring varför bildning bör ges ett större utrymme och ger förslag på hur bildningsperspektivet kan integreras och implementeras i företagsekonomutbildningen.

I studien samtalar tre lärargrupper om elevers skrivande och skrivundervisning i ämnet svenska på gymnasiet. Det teoretiska perspektiv som läggs på dessa samtal är didaktiskt och inriktas på hur lärare formulerar och använder bedömningsinformation om elevers skrivande för beslut om skrivundervisningens innehåll. Resultatet visar att lärares bedömningar av elevers skrivande behandlar fler och delvis andra aspekter av skrivförmåga än vad deras didaktiska beslut sedan omfattar. De kvalitetsuppfattningar och förväntningsnormer som lärarna uttrycker i sina bedömningar av elevers skrivande inriktas huvudsakligen på texters kommunikativa kvaliteter, den stilistiska utformningen och textuppbyggnaden, följt av ämnesinnehåll och källanvändning. De didaktiska beslut som fattas utifrån bedömningen av elevers texter inriktas däremot i stort sett enbart på att eleverna behöver skrivundervisning i att disponera text och att använda källor. Detta gör att överensstämmelsen är låg mellan lärarnas beslut om skrivundervisningens inriktning och deras förväntningar på vad eleverna ska kunna. De didaktiska besluten omfattar i begränsad utsträckning den bedömningsinformation som lärarna själva har formulerat.Nyckelord: Skrivbedömning, kvalitetsuppfattningar, förväntningsnormer, didaktiska beslut, formativ bedömning, svenskämnets didaktik, svenska på gymnasietAbstractThis article presents an analysis of teacher group discussions about students’ writing in the subject of Swedish in upper secondary school. The study adopts a pedagogical perspective on these discussions and focuses on examining teachers’ expressed assessment criteria and relating them to their pedagogical decision-making. The results reveal that the teachers’ assessments of students’ writing focus on much more, and partly other, criteria than their pedagogical decisions. The quality standards that teachers express in the discussions about students’ texts focus mostly on communicative quality, language style and text structure followed by content and the use of sources. The pedagogical decisions are, on the other hand, almost exclusively focusing on text structure and the use of sources. This means that there is a gap between the teachers’ perceptions of qualities in students’ writing and their pedagogical decisions. The pedagogical decisions cover to a limited extent the assessment information that teachers themselves formulated.Keywords: Writing assessment, assessment criteria, pedagogical decision-making, formative assessment, Swedish in upper secondary school

Ämnet Nordisk litteratur fokuserar på svenskspråkig litteratur i Finland och i Sverige, samt dansk, norsk och isländsk litteratur – mot bakgrund av litteraturens utveckling internationellt. Forskningen som bedrivs vid ämnet har en huvudinriktning på nlands- svensk och svensk litteratur, både äldre och yngre, men även dansk och norsk litteratur.

AbstractThis article considers the role of reading fiction in Swedish as a second language instruction. The study examines how a group of advanced second language learners in a Swedish upper secondary school read, interpret and discuss a contemporary Swedish novel, how they interact with the text and with each other in relation to the text. Furthermore, it analyses which forms of reading the students use. It is a qualitative, empirical study based on field studies, transcriptions of tape recorded interaction and of written texts. The results indicate that second language learners in this context have a positive attitude towards reading and discussing what they read using several forms of reading. They often compare the content of the text to their own lives. One conclusion is that literature teaching and literature can be integrated into one Swedish subject in order to create even more meaningful interactions between students from different backgrounds. Another is that literature can be a means of language development as well as personal development.Keywords: Second language learners, literature pedagogy and didactics, forms of reading, democracy. SammandragDenna artikel handlar om skönlitteraturens roll i skolämnet svenska som andraspråk. Studien undersöker hur en grupp avancerade andraspråksinlärare i en svensk gymnasieskola läser, tolkar och diskuterar en modern svensk roman och hur de interagerar med texten och med varandra i relation till texten. Dessutom analyseras vilka läsarter som eleverna använde sig av. Den är en kvalitativ, empirisk studie som baseras på fältstudier, transkriptioner av inspelade boksamtal och elevtexter. Resultaten visar att andraspråkseleverna hade en positiv attityd till boksamtal och de använde sig av flera läsarter. De jämförde ofta texten till sina egna liv och erfarenheter. En slutsats är att litteraturundervisning och litteraturarbete skulle kunna integreras i ett gemensamt ämne så att ännu mer meningsfulla samtal mellan elever från olika bakgrund. Dessutom kan litteratur bli ett medel för personlighetsutveckling liksom för språkutveckling.Nyckelord: Andraspråkselever, litteraturpedagogik och didaktik, läsarter, demokrati.

Föreställningarna om Finland i den svenska litteraturen efter 1809 är ett i forskningen föga undersökt område. Som ett första försök i detta ämne inriktar sig denna artikel på 1840-talet, då den liberala oppositionen kombinerade sin kritik av bristen på demokrati i Sverige med utfall mot det autokratiska Ryssland. I romanen Kärlekens seger(1846) av J.A. Kiellman-Göranson (1811−1869) ingår dessutom skandinavism i det liberala programmet, liksom den mycket utbredda men likafullt falska föreställningen att den övervägande majoriteten av Finlands befolkning längtade efter en återförening med Sverige. Kombinationen är tidstypisk, men leder till vissa komplikationer. Kärlekens segerkan beskrivas som en social äventyrsroman eller som en sensationsroman av Eugène Sues modell. Efter att en rysk spions lömska intriger slutligen gjorts om intet når den romantiska intrigen slutligen sitt mål med den lyckliga föreningen av tre skandinaviska par. Allegorin är en prydlig illustration av en skandinavisk dröm, där också Finland förefaller att ingå i den åtrådda unionen. Den bild av Finland som romanen förmedlar avslöjar likafullt en påtaglig okunskap om landets pågående modernisering. Härmed framträder en säregen variant av Benedict Anderson’s ”imagined communities”. Till följd av den psykiska oförmågan att acceptera 1809 års gränser innefattar denna ”svenska” gemenskap nämligen en grupp – finländarna – som utgör ett viktigt inslag i den diskursiva processen men själva är omedvetna om sin egen roll i den.

Enligt den svenska förskolans undervisande uppdrag ska alla barn få möjlighet att utveckla sin skapande förmåga. Forskning visar dock att förskollärare ofta känner sig osäkra på estetiska uttrycksformer, särskilt musik, och som följd undviker de att sjunga och spela med barn. Musik har samtidigt fått ett allt mindre utrymme i förskollärarutbildningen. I studien adresseras frågan vad ett musikundervisande arbete i förskolan innebär och vilka utmaningar förskollärare talar om i relation till arbetet med målstyrd undervisning i musik med förskolans yngsta barn. Studien är genomförd inom ramen för ett utvecklingsprojekt i samverkan med tre förskolor med 1–2-åriga barn. I projektet har fokusgruppssamtal med förskollärarna genomförts och detta har analyserats utifrån ett diskurspsykologiskt angreppssätt. Två tolkningsrepertoarer framträder i materialet: musik som känsla och musik som ämne, där förskollärarrollerna skiljer sig åt. En slutsats är att ett ämnesadekvat språk är viktigt för möjliggörandet av undervisningsuppdraget. Här befinns lärarutbildningen spela en central roll.

Defending Theology: Freedom of the Press and Theological Textual Cultures in Swedish and Danish Periodicals at the Turn of the Eighteenth CenturyThis article examines the relationship between theology and freedom of the press in the periodicals Läsning i blandade ämnen (Stockholm 1797–1801) and Minerva (Copenhagen, 1785–1801). Sweden and Denmark were subject to different press regulations in the last decades of the eighteenth century, not least concerning theological issues. The editors of the periodicals in question sought to contribute to general enlightenment, and each of them published texts thematizing theological and religious issues. Through close reading of theological texts from these periodicals, the present study aims to demonstrate how the different press regulations in the two countries entailed a need for different presentations of Christian ideas during a period when dogmatic Christian teaching was challenged. This will in turn shed light on the role of these periodicals as far as public opinion regarding theology and theological themes in general is concerned.

ENGLISH ABSTRACT: Theology, religious studies, the history of religion, and the anthropology of religion have different histories as research disciplines, which explains differences in how they pose research problems and define their research fields. In some respects, the disciplines have a lot in common and may cross-fertilize each other. In this article, I reflect on a theologian's critical review in Religionsvidenskabeligt Tidsskrift67 (2018) of a text applying the approach of the anthropology of religion, in order to highlight some of the issues and perspectives that distinguish the two fields. Much of the theological critique appears to derive from a lack of familiarity with the situations, contexts, and discussions that an anthropologist of religion may encounter. My focus is thus on topics such as engaged anthropology, reflexivity, culture contact, modernity, and power relations. SVENSK RESUME: Teologi, religionsvetenskap, religionshistoria och religionsantropologi bär på olika historia i sina framväxter som forskarämnen, och därmed kan olika problemställningar och forskningsfält vara aktuella. I vissa fall delar ämnena också mycket och kan befrukta varandra. Jag vill dock i denna artikel utgå från en teologs kritiska review i Religionsvidenskabeligt Tidsskrift67 (2018) av en religionsantropologisk text för att visa på några av de frågor som skiljer sig åt. Mycket av den teologiska kritiken kan finnas i en brist på kännedom att tackla de situationer, kontexter och diskussioner som en religionsantropolog kan hamna i. Fokus kommer därför att vara ämnen som engagerad antropologi, reflexivitet, kulturmöten, modernitet och maktrelationer.

Bästa läsare! Välkommen att läsa artiklar i detta nya nummer av Techne Serien, det tredje numret under år 2021. I numret finns sex artiklar vars gemensamma nämnare kan reduceras till ordkonstruktionerna samskapande, meningsskapande och tvärvetenskapande. Den första artikeln Video Data Analysis for Tracing Emotional Aspects of Collaborative Design and Making Processes av Tiina Paavola, Kaiju Kangas, Sirpa Kokko, Sini Riikonen, Varpu Mehto, Kai Hakkarainen och Pirita Seitamaa-Hakkarainen, beskriver införandet av en systematisk analys på tre nivåer för videoanalys, för att spåra emotionella aspekter av en Makercentrerad samarbetsdesign och tillverkningsprocess. För analys av longitudinella samarbetsprocesser utvecklades den visuella analysmetoden Making-Process-Rug, som möjliggör spårning av materialmedierade verbala och förkroppsligade tillverkningsprocesser. Metoden exemplifieras genom en fallstudie där en grupp elever i årskurs 7 använde traditionella och digitala tillverkningstekniker för att uppfinna, designa och tillverka artefakter. Datamaterialet utgörs av 11 timmar videofilm som analyseras på tre nivåer bestående av makro, mellanliggande och mikro nivå. Resultaten visar att metoden för att identifiera känslor från videodata har potential för pedagogisk forskning inom olika områden, men att kulturspecifika uttryck och tolkningar av känslor kräver särskild uppmärksamhet i fortsatt metodutveckling. I den andra artikeln Laddad slöjd – slöjdkunnande och slöjdföremåls meningsskapande, strävar Marléne Johansson att utifrån slöjdforskning och historiska, sociala och kulturella grunder ge en översiktlig bild och lyfta fram hur slöjd, slöjdkunnande och slöjdföremål kan uppfattas ’laddade’ på olika vis. Artikeln inleds med beskrivningar om olika redskaps och föremåls laddningar. Med hjälp av en sax, en nål och en jeansväska illustreras hur olika varianter av respektive redskap har olika laddningar. En sax är inte bara en sax, den kan t ex vara en fårklippningssax, leksakssax i plast, tillklippningssax, plåtsax, kirurgsax, taggsax, broderisax, knapphålssax eller frisörsax, var och en med sin egen form, sitt eget specifika användningsändamål och laddning. Johansson belyser vidare hur skolslöjd och slöjdkunnande ger och ges laddningar samt för resonemang om slöjdkunnande och slöjdföremåls meningsskapande i och utanför skolan. Artikeln avslutas med att lyfta fram behovet av en breddad syn på slöjdens kunskapsform, och vad det kan innefatta att arbeta i hela processer utifrån idéer, olika material och redskap till ett fysiskt föremål. Artikeln ”Det blir ofte vanskelig å få til de tverrfaglige greiene” Et lærerperspektiv på tverrfaglighet av Torunn Paulsen Dagsland tar läsaren till tvärvetenskapliga utmaningar och möjligheter som den nya läroplanen för den norska grundutbildningen ger. Artikeln belyser hur den övergripande delen av läroplanen beskriver begreppet tvärvetenskapligt som en pedagogisk princip och hur detta tillåter lärare att konstruera sin egen förståelse för vad ett tvärvetenskapligt tillvägagångssätt är, och hur olika former av tvärvetenskaplig undervisning kan formas. Undersökningen bygger på dokumentanalys och intervjuer med tolv lärare i gymnasiet som undervisar i naturfag och i kunst og håndverk. Den teoretiska ramen för studien utgörs av Goodlads läroplansteori. Artikeln beskriver vad lärarna placerar i begreppet tvärvetenskapligt och hur de operationaliserar detta i sin undervisning. Studien visar att majoriteten av lärarna hävdar att tvärvetenskap innebär undervisning där ämnen integreras och glider in i varandra. Undersökningen visar dock att när lärarna ser på sin egen operationaliserade undervisning, märker de att de förstår och tillämpar den tvärvetenskapliga metoden på olika sätt. Den fjärde artikeln utgörs av Reasons for knitting blogging and its importance for crafting av Katja Vilhunen, Sinikka Pöllänen and Harri Pitkäniemi. I artikeln beskrivs en studie om orsaker till varför många som håller på med stickning, också väljer att blogga om sin verksamhet och hur bloggandet i sin tur stödjer hantverket. Studien genomfördes som en mixed-methods studie där det empiriska materialet insamlades genom två online enkäter under två olika år i samma grupp av finska bloggare, samt genom essäer skriva efter de senare enkäterna. Studiens kvantitativa data fokuserade på tidsrelaterade förändringar i bloggningen, medan det kvalitativa datat användes som klargörande beskrivningar. Resultaten visar att det fanns flera orsaker till bloggning om stickande. Orsakerna bestod av inspiration och materialisering, känsla av samhörighet och gemenskapsstöd, samt uppmuntran, reflektion och minnen. Studien antyder att stickning och bloggning kompletterade varandra, och att bloggningen stödde utvecklingen av bloggarnas stickning till en seriös fritidsaktivitet bestående av meningsfulla långsiktiga aktiviteter och tydliga mål. Den femte artikeln i numret är skriven av Stina Westerlund och Marcus Samuelsson. Artikeln Lära sig att stå ut – ett bidrag till diskussionen om varför vi har slöjd i skolan fokuserar på den stundvis högljutt ställda frågan som svenska slöjdlärare får bemöta om slöjdens varande som läroämne. Forskarna förankrar diskussionen i teorier om motstånd och ledarskap. Datamaterialet i studien utgörs av tidigare insamlade videoobservationer som tar fasta på hur tre lärare förhåller sig till elever som möter externt eller internt motstånd under slöjdprocesser. Studien visar att lärarnas olika sätt att förhålla sig till, arbeta med och språkliggöra motståndet som eleverna upplever, gör att elevernas erfarenheter av motstånd i skolslöjden blir olika. Artikeln lyfter även fram diskursen om slöjd som ett roligt ämne och vad detta medför för både lärare och elever i stunder av motstånd. Avslutningsvis konstateras att lärares arbete att ge olika typer av stöd utifrån situation och individ är både komplext och utmanande. Enligt forskarna kvarstår det ett behov av att studera balansen mellan olika typer av stöd i slöjdundervisning samt vidareutveckla begrepp som fördjupat ringar in olika kvaliteter i hur lärare i slöjd leder undervisningen. Numrets sista artikel, Utbytesstuderandes erfarenheter av slöjd på universitetsnivå, är skriven av Pia Brännkärr. I artikeln diskuteras universitetens internationalisering från ett mottagarperspektiv. Forskningsfrågan för studien lyder: Vilka erfarenheter synliggör utbytesstuderande från slöjdkursen de deltagit i? Det empiriska materialet består av 13 utbytesstuderandes skriftliga kursuppgifter från en slöjdkurs hösten 2018 vid Åbo Akademi. Genom tematisk analys och med hjälp av programmet Nvivo har studerandes texter analyserats och fem teman har skapats. Resultaten visar att utbytesstuderandes erfarenheter handlar om känslor och personlig utveckling, reflektioner gällande ämnesteknologi, den kommande lärarprofessionen, kontakten till och interaktionen med medstuderande och lärare, samt kopplingar och reflektioner till det omgivande samhället och hemlandet. Studien ger ett internationellt perspektiv på slöjdupplevelser, samt kunskap som hjälper mottagande universitet och lärare att i framtiden anpassa verksamheten så att studerande får bästa möjliga utbyte och erfarenhet. Med dessa artiklar önskar jag er givande och tankeväckande lässtunder, och uppmanar er att aktivt använda Techne Seriens artiklar i utbildning och forskning. Tillsammans bidrar vi till att slöjdforskningen stärks och sprids! En vacker sommardag i Vasa 2021, Mia Porko-Hudd Huvudredaktör

Svenska elever visar över tid i internationella jämförelser försämrade resultat i matematik (TIMSS, 2008; PISA, 2009; PISA, 2003). Detta har lett till att ledarskapet i lärarens pedagogiska utövning fått en ökad uppmärksamhet (Granström, 2007; Skolverket, 2009; Skolverket, 2010). Dessutom har regeringen gjort en särskild satsning i det så kallade matematiklyftet, en nationell fortbildning för matematiklärare med start hösten år 2012 (U2012/2103/GV). Forskning har visat ett positivt samband mellan elevens självuppfattning eller självbild och elevens skolprestationer i ämnet matematik (Linnanmäki, 2002; Tapia & Moldavan, 2007). Däremot är det inte lika lätt att hitta forskning som handlar om hur ett ledarskap i matematikundervisning på klassrumsnivå utövas som bidrar till att stärka elevens självbild. Frågeställningen i artikeln handlar om hur berättelsen som redskap i matematikundervisningen kan bidra till att stärka elevens självbild och därmed förändra elevens negativa attityder till ämnet. En studie, mattitydprojektet, har genomförts tillsammans med fyra matematiklärare som undervisar sex klasser i årskurs 1 på gymnasiet. Under ett läsår samarbetar forskare och lärare utifrån ett aktionsforskningsperspektiv. Som komplement till lärarens genomgångar och elevers räkneövningar ger läraren under matematiklektionen utrymme för berättelser i klassen utifrån en modell som presenteras i artikeln. Resultatet av projektet visar att lärarna i sitt pedagogiska ledarskap blivit mer medvetna om sammanhangets betydelse för att motivera eleverna att arbeta med matematik. De upplevde eleverna mer positiva på matematiklektionen. En attitydundersökning visar att eleverna generellt sett upplever matematikämnet som mer intressant efter projektet i jämförelse med innan. Antalet icke godkända betyg har minskat betydligt i jämförelse med motsvarande elevgrupp under tidigare läsår.

Abstract This article presents a study of how Swedish pre-service history teachers narrated their nation’s past. Previous research on national history education has generally focused on the treatment of conflicts in national history and what challenges that poses for history education. The present study seeks to complement and broaden this research through its focus on a country where national history is generally perceived as uncontroversial and the debate on national history is generally characterised by consensus, and on what strategies future history teachers use when recounting the national history of Sweden. Using a qualitative approach, we asked our respondents to “Tell us the history of Sweden in your own words” in writing. The study finds that the vast majority of the respondents approach their national history in a way that reinforces a traditional view of Swedish national history. These narratives are generally presented in a way that does not engage with or show how perspective and position affects our rendering of history, which has often been regarded as problematic in history educational research. At the same time, these results also show that our respondents are well familiar with the dominant way of perceiving the Swedish past, something that could also be argued to be valuable in history education, depending on how we choose to approach national history. Keywords: national history, history education, historical consciousness, uses of history Kontroversiellt okontroversiellt? Om svenska historielärarstudenters relation till deras nationella förflutna Sammandrag Artikeln presenterar en studie av hur svenska historielärarstudenter skildrade Sveriges historia. Tidigare forskning om nationell historieundervisning har främst närmat sig ämnet från ett konfliktperspektiv och undersökt vilka utmaningar detta innebär för historieundervisningen. Föreliggande studie söker att komplementera tidigare forskning genom att fokusera på ett land vars nationella historia generellt uppfattas som okontro­versiell och där debatten om den nationella historieskrivningen i stor utsträckning präglas av konsensus, samt på vilka strategier historielärarstudenter använder när de skildrar Sveriges historia. Genom en kvalitativ forskningsansats bad vi våra respond­enter att skriftligen”Berätta Sveriges historia med dina egna ord”. Studien visar att majoriteten av respondenterna skildrar den svenska historien på ett sätt som återger en traditionell syn på Sveriges historia. Dessa narrativ är generellt skrivna på ett sådant sätt att de inte visar hur perspektiv och positionering påverkar hur vi skildrar det förflutna, något som ofta ansetts vara problematiskt i historiedidaktisk forskning. Samtidigt visar studiens resultat att respondenterna är välbekanta med det dominerande sättet att skildra den svenska historien, något som även kan vara värdefullt för historieundervisningen, beroende på hur vi väljer att närma oss den nationella historien. Nyckelord: nationell historia, historiedidaktik, historiemedvetande, historiebruk

Det har från statligt håll under många år funnits en ämnesövergripande ambition för undervisningen i SO i årskurs 4–6 i svensk grundskola. I och med införandet av den nuvarande läroplanen (Lgr 11) fick dock de enskilda SO-ämnena (geografi, historia, religionskunskap och samhällskunskap) en mera framträdande roll i kursplanerna. Lgr 11 innebar också att betyg infördes från årskurs 6, med kunskapskrav för varje SO-ämne. Lgr 11 föreskriver dock också att eleverna ska ges möjligheter att arbeta ämnes-övergripande. Det finns dock indikationer på att undervisningen i SO i årskurs 4–6 på många skolor, inte sker ämnesövergripande. Studiens syfte är att beskriva och analysera möjligheter och utmaningar som lärare i årskurs 4–6 ser med ämnesövergripande undervisning i SO. Det empiriska materialet består av semi-strukturerade intervjuer med sex lärare. Resultaten, analyserade främst i relation till Blanck (2014), Ross (2006a) samt Carlgren (2016) visar att möjligheter som lärarna anger med ämnesövergripande undervisning i SO är att det kan ge eleverna helhetsförståelse och sammanhang, utifrån lärarnas beskrivningar av vad som är gemensamt för SO-ämnena. Utmaningar för ämnesövergripande undervisning gäller främst bedömning och betygsättning i förhållande till kunskapskraven i varje SO-ämne. Lgr 11:s summativa bedömningsfokus avspeglar sig i lärarnas resonemang, och påverkar även deras undervisningspraktik, främst på så sätt att det försvårar elevers utveckling av de mer komplexa kunskaper som ämnesövergripande undervisning kan ge. Nyckelord: ämnesövergripande undervisning, SO-ämnen, synteskunskaper, bedömning, kunskapskrav Subject-integrated teaching in the social studies subjects in Swedish compulsory school – What do the teachers say? AbstractFor many years, at the state level, there has been an ambition for subject-integrated teaching in years 4–6 in Swedish compulsory school. However, with the introduction of the current national curriculum (Lgr 11), the individual social studies subjects (civics, geography, history and religious studies) became more prominent in the national syllabi. Lgr 11 also included a new grading system, now starting from year 6, with knowledge requirements for each social studies subject. However, Lgr 11 also stipulates that students should be given the opportunity to work subject-integrated. But there are indications that current teaching in social studies in years 4–6 at many schools, does not occur subject-integrated. The purpose of the study is to describe and analyse teachers’ views of opportunities and challenges regarding subject-integrated teaching in social studies in years 4–6. The study is based on interviews with six teachers. The results, analysed mainly in relation to Blanck (2014), Ross (2006a) and Carlgren (2016), show that the teachers state that the potential in subject-integrated teaching is that it can develop students’ understanding of the whole, based on the teachers’ descriptions of what is common for the social studies subjects. Challenges for subject-integrated teaching mainly concern assessment and grading, in relation to the knowledge requirements in each subject. The summative focus in Lgr 11 is also reflected in the teachers’ views, and also affects their teaching practice, primarily in such a way that the summative focus makes it difficult for students to develop the more complex knowledge that subject-integrated teaching can provide. Keywords: subject-integrated teaching, social studies subjects, synthesized knowledge, assessment, knowledge requirements

Utgångspunkten i denna artikel är empiriskt förankrade exempel från den svenska grundskolans slöjdundervisning, årskurs 5. Studien är relaterad till ”Komolärprojektet” (Kommunikation och lärande i slöjdpraktiker) som är finansierat genom det svenska Vetenskaps­rådet. Som hjälpmedel för att skildra hur kulturell socialisering och lärande i skolans slöjdpraktik kan formuleras använder vi oss av videoinspelade klassrums­observa­t­ioner. Fokus för analysarbetet är klassrumskommunikationen å den ena sidan och elevernas interaktion med material och redskap å den andra. Slöjd är ett påtagligt kommunikativt ämne på flera vis. Elever bygger upp en egen erfarenhetsvärld när de själva får erfarenheter av hur ”tillräckligt mjuk” känns genom att se, känna och uppleva med kroppen. Lärande­situationerna ger tillgång till tidigare erfarenheter, både egna och andras. Under social interaktion, tillsammans med redskap och material, återskapas och nyskapas ett kollektivt minne. Slöjdkunnandet förvärvas i interaktion med omvärlden, tanke och handling byggs in i upplevelserna.

Utgångspunkt i denna artikel är två slöjdlärares kommunikation med sina elever i årskurs 6 i den svenska grundskolans slöjdundervisning. Som metod för att dokumentera användandet av olika kommunikationsformer och kommunikativa resurser används videoinspelade klassrums­observationer samt stimulated recall. Slöjdämnet är ett kommunikativt ämne på flera sätt, dels genom möjligheten till både verbala- och icke verbala instruktioner och observationer av andras görande, dels genom användandet av material och den utrustning som finns tillgänglig i salen. Fokus i analysarbetet är slöjdlärarens olika val av kommunikationsform och kommunikativa resurs vid en instruktion. Studien belyser slöjdlärarens möjligheter att skapa förståelser genom ett didaktiskt medvetet val av kommunikationsform och kommunikativ resurs i instruktionens olika delar.

Senaste numret av Sociologisk Forskning är här, och med detta nummer säger vi från Lundaredaktionen tack för oss! Det har varit spännande år, framför allt för att det har gett oss en fin inblick i och insikt om hur mycket bra sociologisk forskning det görs runt om i landet. Det har också stärkt oss i övertygelsen om Sociologisk Forsknings viktiga plats i svensk sociologi. Det behövs ett forum som detta – i dag kanske mer än någonsin – där sociologi om och av forskare verksamma i Sverige kan presenteras, delas och debatteras. I detta vårt sista nummer presenterar vi tre originalartiklar som alla presenterar och diskuterar empirisk ny forskning om aktuella ämnen. Numret innehåller också fyra recensioner av nyutkomna verk.

I det här dubbelnumret av Sociologisk Forskning fördjupar vi ett tema som vi berörde i det förra numret: de protester världen över som var en reaktion på att den 46-årige svarta mannen George Floyd dödades av en vit polis i USA. I detta nummer har vi ett samtal mellan tre samhällsvetenskapliga forskare verksamma i Sverige och USA om Black Lives Matter, antirasistiska rörelsemobiliseringar, antisvart rasism samt polisiärt dödliga våld mot svarta människor. De medverkande forskarna är statsvetaren Jan Jämte, sociologen Jasmine Kelekay och kriminologen Leandro Schclarek Mulinari. Frågor om rasism, ras och etnicitet i Sverige samt afroamerikaners situation i USA är också centrala teman i två av detta nummers forskningsartiklar. I artikeln ”Importing American racial reasoning to social science research in Sweden” diskuterar Andrea Voyer och Anna Lund den sociala ojämlikhet och exkludering i Sverige som är grundad i kategoriseringar baserade på ras och etnicitet. Även om rasism och rasifiering under lång tid undersökts av samhällsvetenskapliga forskare i Sverige menar de att mycket forskning fortfarande präglas av ett motstånd mot att analysera dessa frågor utifrån kategoriseringar baserade på ras. Peter Ehrström och Magnus Dahlstedt skriver om den afroamerikanske filmkaraktären Shaft i artikeln ”Mitt namn är Shaft. En populärkulturell ikon i tre olika skepnader”. Genom att analysera tre Shaft-filmer från 1971, 2000 och 2019 belyser de hur afroamerikaners villkor och samhället i stort har förändrats. Numrets övriga fyra forskningsartiklar berör andra teman. I artikeln ”En stum värld? Om resonans, social responsivitet och utbrändhet” diskuterar Christian Ståhl Hartmut Rosas teori om resonans i relation till Johan Asplunds teori om social responsivitet. Ståhl menar att dessa teoretiker bidrar till ett sociologiskt synsätt på utbrändhet som skiljer sig från de gängse genom att förskjuta diskussionen om detta fenomen från det ”individuella psykiska måendet till sociala strukturer”. Gabriella Scaramuzzino diskuterar i sin artikel ”Workplace violence. A threat to autonomy and professional discretion” hat, hot och trakasserier mot tre yrkesgrupper som alla har demokratibärande roller: socialarbetare, lärare och journalister. Hennes undersökning visar att hela 40 procent av respondenterna har övervägt att sluta arbeta med ett socialt problem, ett ämne eller en viss grupp av rädsla för att bli utsatt för arbetsrelaterat våld. I artikeln ”Att förhålla sig till ändligheten i livet och strategier för ’framgångsrikt döende’” skriver Janicke Andersson om hur äldre personer förhåller sig till den ökade sannolikheten att livet ska ta slut och känslan av att döden är nära. En slutsats är att intervjupersonerna uttryckte osäkerhet och rädsla inför ovissheten i framtiden samtidigt som de sade sig vilja att ta kontroll över såväl åldrandet som döden. Zlatan Ibrahimovićs, Patrik Sjöbergs och Leif G.W. Perssons självbiografier analyseras i artikeln ”Underdogs, rebels, and heroes. Crime narratives as a resource for doing masculinity in autobiographies” av Monica Skrinjar och Tove Pettersson. Deras analys visar hur berömda och socialt etablerade män använder beskrivningar av kriminella handlingar för att konstruera en viss typ av maskulinitet, trots att dessa handlingar sällan beskrivs som kriminella i deras berättelser. Den amerikanska sociologen Jeffrey C. Alexander var en av de planerade huvudtalarna vid 2020 års Sociologidagarna, som med kort varsel fick ställas in på grund av coronapandemin. I det här numret publicerar vi en reviderad version av den keynote-föreläsning som han skulle hållit under Sociologidagarna. I denna föreläsning, som har titeln ”The performativity of objects”, introducerar Alexander en ny kultursociologisk teori om materialitet som bland annat undersöker den sociala betydelsen av det estetiskt utformade objektets yta. I numret presenterar vi även sju recensioner av nyutkomna böcker. Magnus Granberg framhåller i sin recension av Johan Alfonssons Alienation och arbete. Unga behovsanställdas villkor i den flexibla kapitalismen (2020) att denna avhandling är ”originell just i kraft av hur den är gedigen”. Pernilla Ouis recenserar Johan Rosquist avhandling Moral i rätten. Utredningar av hedersrelaterat våld i Sverige 1997–2017 (2020) och menar att den visar på ”vilka fallgropar och utmaningar som finns i ett samhälle som alltmer högljutt kräver speciell lagstiftning och särskilda straff gällande hedersbrott”. I sin recension av Stefan Svallfors The inner world of research. On academic labor (2020) noterar Margareta Hallberg gillande att det är ”ovanligt att möta forskarens blick på både sig själv och andra på ett för läsaren lärande sätt”. Stefan Svallfors konstaterar i sin recension av Erik Bengtssons Världens jämlikaste land? (2020) att det är ”en mycket läsvärd bok: inte bara baserad på omsorgsfullt framtagen empiri utan dessutom flyhänt skriven och djupt engagerande”. Ina Hallström recenserar Maria Törnqvists Merleaus mamma (2020) och framhåller att boken kan ses som ”en erinran om fenomenologins potential som metod för att beskriva det som bara kan ses när man möter det för första gången eller som om det var första gången.” I sin recension av Markus Arvidsson och Bengt Starrins Socialpsykologiska Experiment (2019) menar Lars-Erik Berg att det är en bok som ”förtjänar att uppmärksamhet i undervisning och vardagsliv av just skälet synas för att finnas”. Karl Malmqvist menar i sin recension av Eva Österbergs Fina och fula känslor? Historiska essäer (2020) att boken ger ”högintressanta inblickar i nordisk medeltida och tidigmodern emotionshistoria” samtidigt som den väcker viktiga frågor om ”behandling av etik, samhällsteori och samtidsanalys”. Vi vill även uppmana er att sända oss era artikelmanus, förslag på recensioner och idéer för framtida temanummer. Sociologisk Forskning publicerar bidrag på svenska och övriga skandinaviska språk samt på engelska. Sociologisk Forskning tillämpar anonymiserad kollegial granskning (double blind peer review) och alla artiklar publiceras med omedelbar öppen tillgång (open access) på tidskriftens hemsida. Lena Sohl och Magnus WennerhagRedaktörer för Sociologisk Forskning