Dissertationen zum Thema „Proportionalitetsprincip“

Rätten att vidta stridsåtgärder utgör en essentiell del av arbetsmarknadens parters möjligheter att kämpa för sin sak. Genom hot om stridsåtgärder, och i vissa fall med hjälp av sådana åtgärder, kan motparten ofta förmås att acceptera angriparens krav. Den förhärskande filosofin på den europeiska kontinenten är att lagstiftaren bör ha en aktiv roll avseende arbetsmarknadens reglering. Sverige har valt en något annorlunda väg med innebörd att arbetsmarknadens parter, till stor del, ålagts bördan att utforma en ändamålsenlig arbetsmarknad. Mot bakgrund av detta, samt att vidtagandet av stridsåtgärder utgör en väsentlig del av parternas möjligheter att få gehör för sina önskemål om arbetsmarknadens utveckling, kan det hävdas att rätten att vidta stridsåtgärder intar en särdeles viktig position i svenska samman­hang. Det är ur denna kontext som uppsatsen tar sitt avstamp.   Trots att proportionalitetsprincipen blivit en naturlig del av svensk rätt inom diverse rättsområden har principen hitintills inte applicerats inom arbetsrätten. För stridsåtgärders del innebär det att dessa inte utsätts för proportionalitetskrav. I upp­satsen tas inte ställning till lämpligheten i detta utan uppsatsen begränsas istället till att utreda hur en sådan princip bör utformas, med utgångspunkt i de problem som med högst frekvens anförts i debatten avseende införande av proportionalitets­princip vid fackliga stridsåtgärder. Utredningen fokuseras i synnerhet till vilka intressen som bör styra bedömningen samt vilket tillämpningsområde som principen bör ges. Utredning, analys och diskussion sker i nära anslutning till det mest omdiskuterade förslaget på proportionalitetsprincip vid fackliga strids­åtgärder: lönebildningsutredningens förslag i SOU 1998:141. I slutändan presenteras ett förslag vari principen består av avvägningar mellan en stridsåtgärds syfte, medel (omfattning) och skadeverkningar. Vidare föreslås principen vara tillämplig på samtliga stridsåtgärder.

Strandskyddets syften är att värna om allemansrätten och bevara natur- och djurliv. Strandskyddet vill skydda intresset av att allmänheten ska få beträda mark samtidigt som skyddet kan inskränka på den enskildes rätt att förfoga över sin mark. Strandskyddet genomgick en förändring under år 2009/2010 som inte har uppnått önskad effekt. I syfte att uppnå önskad effekt har en utredning tillsatts för att utreda möjliga lagändringar. Syftet med lagändringarna är att det ska vara enklare att erhålla dispens i landsbygdsområden, även kallat LIS-områden. I tätbebyggda områden är syftet att det i stället ska råda särskild restriktivitet. Utredningens avsikt är sammantaget att uppnå ett differentierat strandskydd. Utredningen lyfter fram rådande problem som bland annat är att det finns en avsaknad på en enhetlig tolkning av begrepp som landsbygdsutveckling, ordalydelser som får en begränsande effekt på bebyggelse samt problem kring avgränsningen av LIS- områden.  Egendomsskyddet och allemansrätten är två regelverk som ska korrelera med varandra. För att det ska vara möjligt krävs en intresseavvägning mellan dels det enskilda intresset, dels det allmänna intresset. Intresseavvägningen sker med utgångspunkt i proportionalitetsprincipen där det enskilda intresset inte får inskränkas i en större utsträckning än vad som är motiverat för att tillgodose det allmänna intresset. Av rättspraxis kan utläsas att intresseavvägningen har påverkats av hur HD dömde i målet benämnt “Parkfastigheten”. Målet har lämnat avtryck för hur proportionalitetsprincipen ska tillämpas. Av rättsutvecklingen kan utläsas att principen har fått en bredare tillämpning.  I uppsatsen framställs fördelar och nackdelar med Utredningens förslag sett till det allmänna intresset och det enskilda intresset. Fördelar och nackdelar analyseras med ett kritiskt förhållningssätt i syfte att ligga till grund för analysen av hur båda intressena ska tillgodoses i så stor utsträckning som möjligt. I uppsatsen tas utgångspunkt i att konkretisera proportionalitetsavvägningen mellan intressena vid en gränsdragning av strandskyddet.  Uppsatsens slutsats kan dels vara betydelsefull för den som vill få en inblick i rättsläget inom området, dels intressant för den som ämnar att finna vägledning i syfte att uppnå framgång i visst ärende. I slutsatsen får läsaren en inblick i hur Utredningens förslag korrelerar med proportionalitetsprincipen samt den intresseavvägning som äger rum vid gränsdragning av strandskyddet.

Sammanfattning

Syftet med föreliggande uppsats är att redogöra och utvärdera den nya branschkontrollagen utifrån proportionalitetsprincipen. Vi har undersökt lagens utformning och tillämpning avseende kontrollavgiften och befrielsegrunderna. Den rättsdogmatiska metoden var ett medel för att uppnå detta mål.

Skatteverket har genom branschkontrollagen fått utökad kontrollmöjlighet för att motverka det omfattande skattefusket som förekommer inom restaurang- och frisörbranschen. I och med att lagen har varit verksam i ett år kan Skatteverket konstatera att den har bidragit till positiva effekter såsom ökade skatteintäkter. Även en ökning av arbetsgivaravgifter har tillfallit staten samt att 4 200 nya tjänster uppkommit som tidigare enligt Skatteverket var svarta. De här exemplen kan ses som positiva indikationer på att kontrollverksamhetens effektivitet är hög och att Skatteverket arbetar i rätt riktning. Det är dock av vikt att ha i åtanke att lagstiftning måste ta hänsyn till andra faktorer än effektivitetskriteriet, eftersom kontrollintresse och dess effektivitet i vissa fall kan kollidera med rättssäkerhet, i synnerhet då proportionalitetsprincipen erfordras vid skattekontroll.

En redogörelse för proportionalitetsprincipens betydelse och framför allt vid uttagande av kontrollavgift presenteras i det avslutande kapitlet. Vi har även lagt fram hur vi har uppfattat tolkning och tillämpning beträffande befrielsegrunderna från kontrollavgiften. Våra reflektioner resulterar därefter i våra egna förslag till förbättringsåtgärder beträffande utformningen av lagen med hänsyn tagen till rättssäkerhet.

De slutsatser vi har kommit fram till med hjälp av en analys av fem rättsfall från kammarrätten är bl.a. att befrielsegrunderna i lagen är vaga och svåra att tolka. Vi anser därför att de behöver förtydligas för att öka rättssäkerheten samt att näringsidkarna påverkas hårt ekonomiskt, i synnerhet om lönsamheten i verksamheten är låg. Vi tycker därför att förbättringar i form av automatiskt anstånd med kontrollavgiften borde kunna medges näringsidkarna precis som för skattetillägg.

The principle of proportionality is considered one of the most important contemporary legal principles on which it intends to protect individual citizens against disproportionate action by the authorities. This aroused our interest prior to this study. The essay reveals how such behavior might look like and how courts have chosen to adjudicate in cases where the individual has been discriminated against or subjected to unreasonable demands in public procurement. That section of the law that were current throughout all court cases are Public Procurement Act (2007:1097) LOU. That which we have seen in every court case is that the applicant has not received a proper fair chance when the requirements of the contract often been asked in a way that either exclude the smaller applicant company or rule out various potential applicants parties due to excessive and sometimes unnecessary requirements. The consistently demonstrated in the study of court cases is that the authorities in all ten cases have had problems with necessity assessment of the claims shall be made, however, no authority in these cases had any confusions about whether it was appropriate for attaining the objective pursued. Another important discovery along the way has been assessed according to the constituent elements of the Public Procurement Act has been interpreted somewhat differently by different courts. Which may give a distorted picture of the courts positions in just the proportionality assessment. It could even be seen as a lack of legal certainty, the principle of proportionality is not firmly established through the codification of the current Administration Act but instead occurs scattered over different regions of justice. Study also showed that courts only rely on European law in a few cases despite principle of proportionality strong roots in Europe.

Att genomföra tvingande marköverföring är något som inte tillämpas oftare än marköverföringar som har en överenskommelse mellan parterna. Trots det händer det att parterna inte kommer överens och att förrättningslantmätaren blir tvungen att genomföra handläggningen på ett sätt som resulterar i en tvingande marköverföring. Det är en komplicerad process som involverar speciella paragrafer för endast detta ändamål. Utöver det tillämpande kapitel ska förrättningslantmätaren även ta hänsyn till egendomsskyddet vilket härstammar i en av Sveriges grundlagar. Egendomsskyddet är ett villkor som trots sitt tidiga ursprung börjar bli mer aktuellt efter rättsfallet NJA 2018 s. 753. Målet med forskningen som författarna genomfört är att bidra till ett åskådliggörande av tydligare riktlinjer för hur förrättningslantmätare kan gå till väga i sin handläggning av tvingande marköverföring. Utifrån forskningens frågeställning presenteras förslag för hur och när proportionalitetsprincipen kan prövas. För att besvara forskningens frågeställning tillämpar författarna olika kvalitativa forskningsmetoder och jämför sedan dessa med varandra i framställandet av resultatet. En rättsdogmatisk metod har tillämpats genom en analys av hur paragrafer används i praktiken. Utöver detta har intervjuer tillsammans med förrättningslantmätare och jurister utförts. Författarna har intervjuat två yrkesgrupper för att diskutera ämnet utifrån olika yrkesgruppers synvinklar. Genomförandet grundas på ett semistrukturerat förhållningssätt och skedde via Skype och telefonkommunikation. Respondenternas svar och den rättsdogmatiska analysen visar på att förrättningslantmätare och domstolar är inne på samma spår för vilka villkor som ska prövas i tillämpandet av tvingande marköverföring. Resultatet visar dock på en otydlighet gällande när egendomsskyddet ska prövas och viktiga definitioner för prövningen i strikt mening. Slutsatserna av forskningen visar att NJA 1996 s. 110 fastslog att egendomsskyddet var uppfyllt genom prövning av 5 kap. Fastighetsbildningslagen (SFS 1970:988). För att fastställa en officiell prövningsordning i tvingande marköverföring behövs fler domslut och riktlinjer. Vad som är möjligt att göra inom ett relativt kort tidsspann är att utveckla befintlig handbok och fastställa definitionen för vad ett angeläget intresse innebär i fastighetsbildningskontext.
Conducting compulsory land transfer is something that is not applied more often than land transfers that have an agreement between the parties. Despite this, it does happen that the parties do not agree, and that the surveyor will have to carry out the handling in a way that results in a compulsory land transfer. It is a complicated process that involves special paragraphs for this purpose only. In addition to the applicable chapter, the surveyor must also consider the protection of property, which originates in Sweden's constitution. Property protection is a condition that, despite its early origins, is becoming more relevant after the NJA 2018 p. 753. The aim of the research conducted by the authors is to contribute to the elucidation of clearer guidelines for how surveyors can proceed in their handling of compulsory land transfer. Based on the research question, proposals are presented for how and when the principle of proportionality can be tested. To answer the research question, the authors apply different qualitative research methods and then compare these with each other in the preparation of the result. A legal dogmatic method has been applied through an analysis of how paragraphs are used in practice. In addition, interviews with surveyors and lawyers have been conducted. Why two different occupational groups were interviewed is to discuss the subject from the perspective of different occupational groups. The implementation is based on a semi-structured approach and took place through Skype and telephone communication. The respondents' responses and the legal dogmatic analysis show that surveyors and courts are on the same track for the conditions to be tested in the application of compulsory land transfer. However, the result shows an ambiguity regarding when the property protection is to be tested and important definitions for the test in the strict sense. The conclusions of the research show that NJA 1996 p.110 stated that the protection of property was fulfilled by examining Chapter 5. The Property Formation Act (SFS 1970:988). More judgments and guidelines are needed to establish an official review system in mandatory land transfer. What can be done within a relatively short span of time is to develop an existing handbook and to define the definition of what an important interest means in a real estate development context.

Häktning är ett av de mest ingripande tvångsmedel som staten kan vidta gentemot enenskild person. I kombination med restriktionsanvändning riskerar det att kränka ett flertalav den enskildes grundlagsskyddade rättigheter. Att reglera en häktningslagstiftninginnebär att göra en noggrann avvägning mellan de brottsutredande myndigheternas möjlighetertill en effektiv utredning samt lagföring och den enskildes skydd för grundläggande fri- och rättigheter. Med en så ingripande åtgärd mot en ännu ej dömd person är det av största vikt att ställa höga krav på reglering och tillämpning av tvångsmedlet och dess överensstämmande med grundläggande principer och rättigheter. Senaste årens ökningav häktningstider är således oroande och kräver förändring. Sverige har under flera decennier fått återkommande och omfattande kritik för sin regleringkring häktning. Kritiken har riktat sig mot att det inte finns någon övre tidsgränsför hur länge en person kan sitta häktad, en omfattande restriktionsanvändning samt avsaknaden av effektiva alternativa tvångsmedel till häktning. Till följd av kritiken presenterade regeringen år 2020 ett flertal förslag som syftade till en effektivare häktningsreglering. I min framställning kommer jag ta sikte på möjligheterna att minska de långa häktningstiderna.Flertalet av förslagen har indirekt betydelse för möjligheterna att minska delånga häktningstiderna och det mest omdebatterade förslaget är det om införandet av enövre tidsgräns för hur länge man får sitta häktad.I min slutsats argumenterar jag för att nuvarande utformning och tillämpning av häktningsregleringenkan antas strida mot överordnad rätt och i viss mån vara anledningen tillde långa häktningstiderna. Jag ställer mig positiv till de förslag regeringen presenterar isyfte att förändra nuvarande häktningslagstiftning. Jag tror det finns en stor sannolikhet för att förslagen kommer kunna leda till minskade häktningstider. Samtidigt ställer jag mig tveksam till i vilken utsträckning den maxtidsgräns som presenteras kommer lösasamma problem. Visserligen anser jag att den gräns som presenteras är viktig ur legalitetssynpunkt, men att den inte i tillräcklig utsträckning avhjälper den proportionalitetsproblematik som förekommer. Jag är inte heller övertygad om att häktningstiderna faktiskt kommer minska till följd av införandet av denna gräns. Konsekvenserna av förslagen innebär på det stora hela en minskad användning av häktning, en mindre godtycklig häktningsprocess och minskade häktningstider. Förhoppningen är att förslagen i viss mån kommer underlätta för åklagare och domstol vid beslut om häktning och särskilt bedömningen av huruvida häktningen är proportionerlig eller ej. Jag menar emellertid att mer kan göras för att komma tillrätta med nuvarande häktningsregleringoch långa häktningstider varför ytterligare förslag på förändring kommer presenterasi denna framställning.
Pre-trial detention is one of the most intervening means of coercion that the state authorities can use against an individual. In combination with the use of restrictions there is risk that it will infringe a numerous of the constitutional rights of the individual. To regulatet he law of detention means to balance the interests of the possibilities of the stateauthorities to an efficient investigation and prosecution and the individuals protection oftheir constitutional rights. With such an intervening action against a not yet condemnedperson it is of paramount importance to ensure high demands on the regulation and applicationof the means of coercion and its compatibility with constitutional principles andrights. The increasing times of pre trial detention the last couple of years are therefore agitating and requires a change. Sweden has during several decades received recurrent and extensive criticism regardingits regultation on detention. The critic has been adressed against that there is no upperlimit for how long a person can undergo pre-trial detention, a comprehensive use of restrictions and the lack of efficient alternative means of coercion to pre trial detention.Following the criticism the government 2020 presented a numerous proposals on how to change the legislation in purpose of a more efficient regulation of detention. In my thesis I focus on the possibilities to decrease the long times of detention. Most of the proposalsare of relevance for the possibilities to decrease the long times of detention and the most debated proposal is the one regarding the imposition of an upper limit of how long aperson can remain in continual detention.In my conclusion I argue for that the present regulation and application of detention canbe assumed to infringe superior constitutional law and to a certain extent be the cause of the long times of detention. I remain positive towards the proposals the government present in order to change the current regulation of detention. I think it´s highly likely thatthe proposals can lead to shorter times of detention. At the same time I remain doubtfultowards in what extent the upper time limit that is presented can solve the same problem. Indeed I believe that the presented limit is important in an aspect of legality, but that it´s not enough to remedy the complex problem of proportionality that exists. I´m neitherconvinced that the long times of detention actually are going to decrease as a consequence of the imposition of this limit.The consequences of the proposals can overall lead to reduced use of detention, a less arbitrary detention process and shorter times of detention. Hopefully the proposals canfacilitate for public prosecutors and courts regarding decisions of detention and especiallythe assessment of whether the detention is proportional or not. However, I mean that morecan be done to settle current regulation and long times of detention why further proposals will be presented in this paper.

Diskriminering i förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare har identifierats som ett stort samhällsproblem av lagstiftare på såväl svensk som europeisk nivå, och idag uppställs ett förbud mot diskriminering i arbetslivet i svensk lagstiftning, EU-direktiv och Europakonventionen. Regelverket på diskrimineringsområdet syftar till att urskilja och förbjuda missgynnande särbehandling av personer som har vissa skyddade egenskaper, men det medges samtidigt att särbehandling kan rättfärdigas i vissa fall. För att en åtgärd som ger upphov till diskriminering ska kunna rättfärdigas krävs att åtgärden är proportionerlig. Kravet på proportionalitet kommer till uttryck i såväl den svenska diskrimineringslagen som i de europeiska regelverken, och har följaktligen tolkats av såväl Arbetsdomstolen som EU-domstolen och Europadomstolen. Syftet med den här uppsatsen är att utreda hur proportionaliteten bedöms i praxis från de olika domstolarna och jämföra domstolarnas proportionalitetsbedömning med varandra. EU-domstolens krav på proportionalitet har i doktrin beskrivits som ett krav på att den diskriminerande åtgärden ska vara det minst inskränkande handlingsalternativet för att uppnå ett berättigat mål. Rättsfallsanalysen i den här uppsatsen visar emellertid att denna beskrivning är allt för förenklad. EU-domstolens proportionalitetsbedömning bör snarare ses som en tvåstegsprövning, där den första frågan att besvara är om åtgärden är ändamålsenlig för det eftersökta syftet. Den andra frågan är om åtgärdens konsekvenser är sådana att de berörda arbetstagarnas intressen inskränkts på ett allt för långtgående sätt. Vid prövningen av denna fråga är det relevant att beakta om åtgärden varit det minst inskränkande handlingsalternativet, men detta tycks inte vara ensamt avgörande för slutsatsen om åtgärden är proportionerlig. EU-domstolen fokuserar huvudsakligen på arbetstagarnas intressen vid prövningen av åtgärdens proportionalitet, men detta behöver inte betyda att det motstående intresset lämnas utan avseende. Domstolens till synes ensidiga bedömningsmetod kan nämligen ses som en implicit intresseavvägning. Denna avvägning går till på så vis att granskningen av arbetstagarnas intressen är ämnad att besvara frågan om skälen mot att tillåta den diskriminerande åtgärden väger så tungt att skälen för att tillåta åtgärden får ge vika. Europadomstolens krav på proportionalitet beskrivs i den juridiska litteraturen som att det ska råda en rimlig balans mellan intresset bakom den diskriminerande åtgärden och intresset av likabehandling. Rättsfallsanalysen i den här uppsatsen ger stöd för denna slutsats, då den visar att domstolen i samtliga fall gör en uttrycklig och noggrann bedömning av de motstående intressen som berörs av den diskriminerande åtgärden. Avgörande för frågan om en diskriminerande åtgärd kan anses proportionerlig är, enligt Europadomstolens bedömningsmetod, om intresset av icke-diskriminering beaktats tillräckligt i den intresseavvägning som ägt rum på nationell nivå. Men även det motstående intresse som ligger bakom åtgärden värderas av domstolen, och det värde som tillmäts det motstående intresset påverkar vilket tolkningsutrymme som tillerkänns de nationella myndigheterna vid prövningen av åtgärdens proportionalitet. I jämförelse med EU-domstolen fäster Europadomstolen mindre vikt vid frågan om den valda åtgärden varit det minst inskränkande alternativet, men domstolen uppställer ett krav på ändamålsenlighet som innebär att det måste finnas stöd för slutsatsen att åtgärden verkligen bidrar till att avvärja en risk för skada. Eftersom Sverige som stat är bunden av såväl EU-direktiven på diskriminerings­området som diskrimineringsförbudet i Europakonventionen är Arbetsdomstolen skyldig att beakta det proportionalitetskrav som kommer till uttryck i dessa regelverk vid tillämpningen av den svenska diskrimineringslagen. Rättsfallsanalysen i den här uppsatsen ger stöd för slutsatsen att Arbetsdomstolens proportionalitetsbedömning innefattar de minimikrav för att en åtgärd ska anses proportionerlig som uppställs i EU-domstolens och Europadomstolens praxis. Proportionalitetsbedömningen i Arbets­domstolen kan beskrivas som en helhetsbedömning, vilken i huvudsak fokuseras på en granskning av de skäl som ligger bakom åtgärden. I denna bedömning inryms dels en prövning av åtgärdens ändamålsenlighet, dels en implicit intresseavvägning. Domstolens ingående granskning av de skäl som talar för att den diskriminerande åtgärden ska tillåtas kan nämligen ses som en prövning av frågan om dessa skäl är tillräckligt viktiga för att överväga intresset av icke-diskriminering. Arbetsdomstolens rättstillämpning skiljer sig dock från båda de europeiska domstolarnas praxis. Istället för att utförligt granska arbetstagarnas intresse av likabehandling, såsom EU-domstolen, fokuserar Arbetsdomstolen huvudsakligen på det motstående intresse som ligger bakom den diskriminerande åtgärden i sin prövning. Arbetsdomstolen utför inte heller någon uttrycklig värdering eller avvägning av de berörda intressena, såsom Europadomstolen.

The public sector is a major purchaser of goods and services. By setting requirements for environmental and social considerations in public procurement, an authority has the possibility to use consumer power to influence the actors in a market. The purpose of this paper is to investigate public procurement of textile products in a municipality, in order to gain knowledge about factors that may be important for the use of environmental and social criteria. Håkan Hydén´s (professor in sociology of law) norm model was used as the basis of the analysis, where the conduct was investigated along three dimensions of the norm – willingness, knowledge and system conditions – in order to identify underlying factors that can influence the process. The results – analyzed by using interviews and documents – show that the procurer's willingness, motivation and knowledge are important factors in this context, as well as the political priority of the municipality. Procurers gain knowledge in this area to a large extent through networking with other actors. The possibilities to be able to verify the criteria are important. Verification of requirements is problematic because the municipality, as a public actor, is far from the production in the textile production chain. Lack of knowledge, in the form of mapping the textile production, prevents the development of criteria for best available technique. However, demands on manufacturing can be set indirectly by asking for some eco-labels (or equivalent) as verification. Furthermore, system conditions in terms of rules in the public procurement legislation set the framework for the procurement process.
Chemicals in textiles: Managing environmental and health risks from products with complex product chains

In 2018 the average pay for female workers were 89,3 percent of the average pay for the male workers in Sweden. There are explanations for some of these differences, such as age, level of education and former experiences. Regardless, there is an unexplained pay difference at 4,4 percent. Since 1995, there has only been one win out of eight cases for the plaintiff regarding pay discrimination from the Swedish labor court. The aim of this essay is to highlight the differences in pay between men and women in Sweden and to clarify what the principle of equal pay for male and female workers for equal work or work of equal value is. In order to achieve this, the treaties, directives and preliminary rulings from the EU are studied. The rulings from the Swedish Labor Court are then critically reviewed in relation to the principle of equal pay. The study shows that the principle of equal pay aims to eliminate all types of discrimination based on gender regarding pay. Furthermore, the study shows that the Swedish Labor Court addresses to the EU law in cases regarding pay discrimination. However, the court fails to use the principle of proportionality when deciding whether the difference in pay is objectively founded. Also, the court fails to determine whether it is part of or all of the pay difference that is factually founded.

The European Convention guarantees the right to assembly. Since the ratification of the Convention Sweden has been obligated to make proportionality balances when granting or restricting the right. However, the process of how the proportionality assessments work when cancelling or dissipating a public gathering, and thereby limit the right to protest, is unmapped. Therefore, the aim of this study is to analyze the legal problems that emerges by studying the Parliamentary Ombudsman’s and the Chancellor of Justice’s proportionality assessments relating to the right to protest. This will be done by comparing nine decisions made by the Parliamentary Ombudsman and the Chancellor of Justice between 1995 and today (2017).   The study concludes that the Parliamentary Ombudsman and the Chancellor of Justice overall made proportionality assessments and thereby respected the principle of proportionality. However, some legal problems complicated the assessments. The definition of resolution, public gathering and severe disorder can differ, which can result in discretional exercise of official authority. This may, in turn, restrict the freedom of assembly and thereby be a threat to the democracy.

Sammanfattning

EG-fördraget reglerar de grundfriheter varje medlemssats medborgare har rätt till, såsom friheten att utöva tjänster och friheten att etablera sig i en annan medlemsstat. Medlemsstaterna skall värna om en öppen marknad med fri konkurrens. Statliga handelsmonopol hämmar den fria konkurrensen men har ändå tillåtits om en viss marknad

utgörs av allmänfarliga produkter såsom alkohol eller tobak och bedöms då kunna skötas bättre genom statlig reglering. Spelmarknaden är inte allmänfarlig men bedöms ändå kunna orsaka negativa sociala och ekonomiska effekter på medborgarna. En medlemsstat får inskränka EG-fördragets grundfriheter genom att införa bestämmelser i den nationella lagen, om en åtgärd är av tvingande hänsyn för allmänheten. Nationellt vidtagna åtgärder måste vara utformade på ett proportionerligt sätt om inskränkningar i EG-fördragets grundfriheter skall anses vara motiverade. Medlemsstaterna har dock givits ett stort utrymme att bedöma huruvida de vidtagna åtgärderna är försvarbara ur allmänsynpunkt som har fastställts i flera rättsfall i EG-domstolen, men måste alltid ha som effekt att uppnå det mål som åtgärden verkligen avser att skydda, och ska vara av icke-diskriminerande karaktär och som sagt proportionerlig mellan mål och medel. Staten har i lotterilagen (1994:1000) infört bestämmelser i 12, 15, 38, 45 och 54 §§ som sammantaget ger effekten av att det hämmar etablerings- och tjänstefriheterna av utländska spelaktörer på den svenska spelmarknaden, och är således inte helt förenliga med EG-fördragets artikel 12, 31, 43 och 49. De åtgärder den svenska staten vidtagit för att, enligt dem, skydda allmänna och allmännyttiga ändamål kan, av våra bedömningar, motiveras mer ur ett ekonomiskt perspektiv än ur ett skyddssyftesperspektiv. Statens uppställda syften med spelmonopolet uppnås endast sekundärt genom de vidtagna åtgärderna i lotterilagen, då syftet med åtgärderna och den verkliga effekt som uppnås ej stämmer överens. Staten har inte varit konsekvent med att visa vad deras syfte med spelmonopolet verkligen är. Vi har sett över lagtexter i nationell rätt och EG-rätt samt studerat förarbeten och rättsfall. Vi har också använt doktrinförfattares artiklar och analyser för att kunna besvara vår frågeställning – Är det svenska spelmonopolet förenligt med EG-rätten?

Abstract

The European Community Treaty (ECT) regulates the right for every citizen to establish their activities in any other member state, but also the right for free movement of services. Every member state has a duty to protect an open market within the European Union, and

furthermore to protect the market from restrained competition. A governmentally operated monopoly constitutes a threat to the idea of an open market, yet such monopolies are allowed to exist for products that constitute a public danger such as alcohol and cigarettes. These

products are therefore considered to be better controlled by a governmentally regulated market. The gambling market is considered a public danger and is considered to have negative social and economic affects by a majority of the EU member states. A member state is not

allowed to restrict the ECT rules on the rights to establishment and free movement of services if a measure is for a cogent consideration of a public interest. Measures taken by the government in a member state must be designed in a proportionate way to be legally motivated. The states, however, have been given a considerable leeway to define whether or not taken measures imposed by the governments are motivated by a public interest. This has been established by the European Court of Justice (ECJ) in several cases. A governmentally

taken measure must always have a non-discriminating character and, as previously mentioned, must always have the right proportion between means and cause. The Swedish state has passed legislation about lotteries through the Swedish Lottery Act (SFS 1994:1000) in

sections 12, 15, 38, 45, and 54 which conflicts with fundamental principles of articles 12, 31, 43 and 49 of the EC-Treaty. According to the Swedish state, they have taken measures to protect the Swedish citizens and to protect public interests. According to our assessments, we believe these measures exists firstly to preserve the State’s income from the Swedish gambling market and secondly to prevent gambling abuse and other public aims. The Swedish government is far from consistent regarding the purpose of the Swedish gambling monopoly. Our research is based upon Swedish law and its preparation acts, EC-legislation, and case law from the ECJ. We have also used doctrine from different authors to give us the answer to our main question in this essay – Is the Swedish gambling monopoly consistent with EC-law?

Sveriges reglering av alkoholreklam präglas av alkoholpolitiska syften och är restriktiv i förhållande till många andra länder. Regleringen innefattar dels ett generellt krav på särskild måttfullhet beträffande all alkoholreklam, men även mer specifika förbud och restriktioner. Lagstiftningen har emellertid kommit att påverkas av EU:s inflytande på området, till följd av medlemskapet. Inom EU förekommer ingen harmoniserad lagstiftning på området för alkoholreklam och det är upp till medlemsstaterna att själva lagstifta om detta. Med medlemskapet följer emellertid vissa åtaganden, bland annat att förhålla sig till principer i rättstillämpningen. Arbetet berör särskilt proportionalitetsprincipen som blir betydande för regleringen av alkoholreklam och dess inverkan på den fria rörligheten. Området för alkoholreklam är föränderligt och de kommersiella intressena bakom är av stor omfattning. Med hänsyn till den digitala utvecklingen på senare tid förekommer idag flertalet nya marknadsföringskanaler vilket har resulterat i svenska lagförslag beträffande striktare reglering på området. Samtidigt har den svenska domstolen på senare tid intagit en mer liberal ställning till förmån för EU:s fria rörlighet. Denna motstridighet är intressant då rättsläget kan anses tämligen oklart. Detta motiverar frågeställningen; ”Är svensk reglering och tillämpning av alkoholreklam proportionerlig till sitt syfte och vidare förenlig med EU-rätt?” Sveriges restriktiva alkoholpolitik och de lagförslag som framförts i linje med detta kan diskuteras med hänsyn till EU-rättens ställning och bedömningsprinciper, men även till det rådande rättsläget i Sverige. På grund av att regleringen och tillämpningen, både på ett svenskt och EU-rättsligt plan, tenderar att skilja sig åt i utvecklingen kan det finnas intresse att diskutera detta. Ett närmande för svensk reglering och rättstillämpning gentemot EU-rätten kan urskiljas genom bland annat svensk praxis på området som fastställer proportionalitetsprincipens betydelse. EU:s inställning kan även anses blivit mer restriktiv genom nya ställningstaganden angående alkoholreklam. Den motsatta utvecklingen kan anses resultera i viss förenlighet mellan Sverige och EU beträffande marknadsföring av alkohol.

I Sverige har åldersdiskrimineringsförbudet funnits i drygt två år. När det gäller just diskrimi­neringsgrunden ålder finns det mer omfattande möjligheter till att göra undantag från diskri­mineringsförbudet än vid övriga diskrimineringsgrunder. I och med de vida undantagsmöjlig­heterna blir regleringen kring åldersdiskriminering tämligen otydlig och svårtolkad, därför kan frågan ställas om skyddet mot åldersdiskriminering egentligen är ett skydd utan verkan. Syftet med denna uppsats är därför att utreda vad skyddet mot åldersdiskriminering i det svenska arbetslivet egentligen innebär. I det svenska arbetslivet finns det faktiskt både lagbe­stämmelser och överenskommelser i kollektivavtal som gynnar personer av en viss ålder. Ef­tersom EU-rätten till stor del har påverkat diskrimineringslagstiftningen redovisas, utöver de svenska bestämmelserna, även dennas regleringar. Det kan konstateras att det finns tre olika undantagsmöjligheter från åldersdiskrimine­ringsförbudet i Sverige. Undantag kan göras vid rätt till efterlevande – inva­liditets – eller pensionsförmåner, vid verkligt och avgörande yrkeskrav samt mer ”allmänt”. Som kommer framgå av uppsatsen kräver de två sistnämnda undantagen att det ligger ett så kallat berättigat syfte bakom. Detta begrepp definieras på lite olika sätt beroende på vilken av de två undantagsmöjligheterna det rör sig om. Gemensamt för de två definitionerna är att de är mycket vaga och att de inte ger speciellt mycket vägledning. Det finns dock i propositionen till diskrimineringslagen (DL) angivet en del typiska situationer där undantag från diskrimine­ringsförbudet ska anses vara tillåtna. Genom en undersökning av fyra stora svenska kollektivavtal kan det konstateras att det, trots diskrimineringsförbudet, finns ett flertal regleringar som är beroende av ålder, som exempelvis antal semesterdagar per år och uppsägningstidens längd. Vissa är helt i enlighet med de undantagsmöjligheter DL tillhandahåller, andra kan dock ifrågasättas med hänsyn till diskrimineringslagstiftningen.

Denna uppsats behandlar Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG om erkännandet av yrkeskvalifikationer utifrån den akademiska individens rättssäkerhet inom EU:s gränser. Studien grundar sig på en europarättslig studie om hur yrkesregleringen påverkat svensk offentlig rätt med fokus på principen om god förvaltning. I uppsatsen anges EU-rättsliga regler för medlemsstaterna och hur implementeringen på nationell nivå påverkar den akademiska individens rättigheter i det mottagande landet. Uppsatsen analyserar den processuella och institutionella autonomin samt harmoniseringsåtgärderna inom den inre marknaden och hur detta återspeglar medlemsstaternas rättsordningar. Medlemsstaterna har en viss suveränitet vid genomföranden av författningsförfaranden. Därav redogörs förhållandet mellan EU-rätten och den nationella rätten utifrån principen om delade befogenheter, principen om EU-rättens företräde och doktrin om direkt effekt. Uppsatsen belyser närmare den akademiska individens rättssäkerhetsgarantier i förfaranden inom det svenska rättssystemet som är en del av principen om god förvaltning.  Läran om god förvaltning används i rättsprocesser och förklarar hur offentliga myndigheter arbetar med enskilda ärenden. Vid enskilda ärenden måste den behöriga myndigheten ta hänsyn till omsorgsprincipen, likabehandling och proportionalitetsprincipen. Principen om rätten till god förvaltning utvecklades inom EU-rätten genom EU-domstolens praxis där ändamålet grundades på en god förvaltningssed för att tillhandhålla öppna, säkra och förutsägbara förvaltningsförfaranden som regleras i artikel 41 i EU- stadgan. Genom studien har det visat sig föreligga brister i omsorgsprincipen vid förvaltningsförfaranden inom det svenska rättssystemet. Det visar även att likabehandlingsprincipen inte efterlevs vid erkännandet av yrkeskvalifikationer på både EU nivå och nationell nivå. Direktivet har även brister i proportionalitetsprincipen som inte uppfyller rättssäkerhetsgarantierna för den akademiska individen. Med denna studie hoppas vi att uppmärksamma ett gemensamt intresse inom unionen för att uppmuntra en process till att förbättra regleringen i yrkeskvalifikationsdirektivet som gynnar medlemsstaterna och unionsmedborgare.

Sverige riskerar att under de närmaste åren förlora cirka 90 000 företag på grund av dåliga förberedelser inför ägarnas pensionsavgångar. För att säkerställa företagets fortlevnad efter ägarens frånträde bör ett planerat ägarskifte genomföras. Finns ingen lämplig efterträdare inom familjen kan en extern försäljning komma att bli aktuell. För att genomföra ägarskiftet och minska beskattningen finns flera metoder att tillgå. Den här uppsatsen behandlar ägarskifte genom en intern aktieöverlåtelse. Det skall undersökas huruvida det föreligger några skillnader i beskattningen beroende på om familjeföretaget överlåts inom familjen eller till en extern oberoende köpare och hur dessa eventuella skillnader förhåller sig till ett antal skatterättsliga principer, syftet med de så kallade fåmansföretagsreglerna och Kommissionens Rekommendation om överföring av små och medelstora företag.

Säljs aktierna i familjeföretaget direkt beskattas vinsten enligt fåmansföretagsreglerna, vilket kan innebära en beskattning på upp emot 57 procent. Fåmansföretagsreglerna syftar bland annat till att förhindra att ägare i ett familjeföretag omvandlar vad som egentligen utgör ersättning för utfört arbete till lägre beskattade kapitalinkomster. Genom att först överlåta aktierna i familjeföretaget till ett nybildat bolag, som i sin tur överlåter aktierna i familjeföretaget till den verkliga köparen och genom att vänta med att ta ut vinsten i fem år kan emellertid beskattning enligt fåmansföretagsreglerna undvikas och vinsten blir istället beskattad som kapitalvinst på onoterade aktier vilket innebär en beskattning om 25 procent. Ett antal förhandsbesked meddelade av Skatterättsnämnden i februari 2009 antyder att familjeföretagets verksamhet i och med den interna aktieöverlåtelsen anses vara uppdelad på två företag, ett som bedriver kapitalförvaltning och ett som bedriver själva rörelsen och att dessa två företag anses bedriva samma eller likartad verksamhet. Utgången i förhandsbeskeden leder till att den förut nämnda inkomstomvandlingen endast kan göras då aktierna efter den interna aktieöverlåtelsen överlåts till en extern oberoende köpare och inte då överlåtelsen sker till en familjemedlem. Detta innebär att en fåmansföretagare kan komma att beskattas olika beroende på vem denne överlåter aktierna i familjeföretaget till.

Att sälja aktier till marknadspris till någon inom familjen och till en extern köpare är ekonomiskt likvärdiga alternativ före skatt och det kan enligt min mening inte uteslutas att företagarens val av förvärvare påverkas av den olika beskattningen varför en sådan rättstillämpning kan anses strida mot den svenska neutralitetsprincipen. Kommissionens rekommendation antyder enligt ordalydelsen att ägarskiften till utomstående och ägarskiften till familjemedlemmar är två olika situationer som inte nödvändigtvis måste bli lika beskattade. En utvärdering av rekommendationens genomslag antyder dock att så inte är fallet varför en olik skattemässig behandling beroende på vem som förvärvar aktierna inte heller står i överrensstämmelse med rekommendationen. Ett klargörande om vad som egentligen har avsetts i rekommendationen anser jag vara önskvärt.

En ägare som överlåter sina aktier i familjeföretaget till en familjemedlem, för en ersättning som motsvarar marknadsvärdet, kan enligt min åsikt anses befinna sig i en likvärdig situation som en ägare som säljer aktierna till en utomstående mot en ersättning som motsvarar marknadsvärdet på aktierna. Då säljarna befinner sig i likartade situationer strider det mot likformighetsprincipen att beskatta dem olika. En säljares förmåga att betala skatt påverkas enligt min mening inte av vem aktierna säljs till, utan endast av hur mycket ersättning som erhålls, varför en olik beskattning också strider mot skatteförmågeprincipen.

Att anse att det kapitalförvaltande företaget och det rörelsedrivande företaget bedriver likartad verksamhet leder till att risken för inkomstomvandling minskas, i vart fall då aktierna i familjeföretaget överlåts till någon inom familjen. Trots att det leder till en olik beskattning beroende på vem aktierna överlåts till måste det ändå enligt min mening stämma bäst överens med syftet med bestämmelsen om likartad verksamhet, att förhindra inkomstomvandling. Trots att fåmansföretagare åsättes en tyngre skattebelastning då de säljer aktier i familjeföretaget till någon inom familjen måste lagstiftaren genom bestämmelser om att vad som kan betraktas som normal kapitalavkastning skall tas upp till beskattning i inkomstslaget kapital ha använt sig av den minst ingripande åtgärden för att motverka inkomstomvandling. Av denna anledning måste lagstiftningen anses stå i överrensstämmelse med den så kallade proportionalitetsprincipen.

The purpose of this essay is to examine for the age discrimination towards older people in the working life. The essay practice EU-law and national law to examine the age discrimination. It also looks for the limits towards age discrimination. A presentation of the rules will make it easier to see how employers are possible to get around the ban against age discrimination. This essay also illustrates how age discrimination emerges in recruitment processes and then how to discourage age discrimination. The essay is based on material in the legal source hierarchy and literature, internet based source and reports that have a connection with the subject choice. The legal dogmatic method has been applied with the legal sociology method to analyze the material.   The analyze shows that age discrimination is a fundamental right. The problem about age discrimination occurs according to the interpreting about opportunities against age discrimination. There is an opportunity for employer to get around the ban when the employee is 67 years old. Employers can also get around the ban when the costs are unacceptable in relation to hire an older person who coming up in the ages and can retrieve their pension. This hypothesis doesn’t agree with how todays working life and individual work career looks like. A recruitment process contributes to stereotypes for older persons. The reasons that contributes to stereotypes are how the pension and legal systems in the society are made and also because of peoples assessments and norms. The result of these stereotypes is involuntary retirement because older peoples get sort away in the recruitment process.   The labor law needs active provisions in the collaboration between employers and employees to countervail age discrimination in the recruitment process. In addition, the pension system and the law about employees whom is 67 years old needs to be regulated. The provisions are one way to frame same opportunities and equalities in the working life, especially for older people to get hired.
Uppsatsen har till syfte att redogöra för åldersdiskriminering riktad mot äldre personer iarbetslivet. Åldersdiskrimineringen redogörs genom att studera EU-rätt samt nationell rätt och se gränsen för åldersdiskriminering. En bild av bestämmelserna ska presenteras för att visa hur arbetsgivare har en möjlighet att kringgå förbudet mot åldersdiskriminering. Vad som även belyses är hur åldersdiskriminering kan komma att aktualiseras vid en rekryteringsprocess och vad som således kan motverka att åldersdiskriminering uppstår. Uppsatsen är baserad på material inom rättskällehierarkin samt litteratur, internet källor och rapporter som har en koppling till ämnesvalet. Materialet är sedan analyserat utifrån rättsdogmatisk metod samt rättssociologisk metod. Analysen resulterar i förbudet mot diskriminering p.g.a. ålder är en grundläggande rättighet. Problematiken kring åldersdiskriminering uppstår när undantagsmöjligheterna ska tolkas och tillämpas. Där finns ett utrymme för arbetsgivare att kringgå förbudet när arbetstagare är fyllda67 år. Dessutom går det att kringgå förbudet om det är oproportionerligt kostsamt för arbetsgivaren att anställa en äldre person som snart närmar sig pensionsåldern. Dock stämmer inte sistnämnda hypotes, sett till hur arbetsmarknaden och individens yrkeskarriär ser ut i dag. Åldersdiskriminering i en rekryteringsprocess består till stor del av omedvetna eller medvetna föreställningar om äldre personer. Orsakerna till föreställningarna är hur samhällets pensions- och rättssystem är uppbyggt samt människors värderingar och normer. Resultatet av dessa föreställningar blir ofrivillig pensionering av äldre personer i samhället för att de gallras bort i rekryteringsprocessen. För att motverka åldersdiskriminering i en rekryteringsprocess behöver lagstiftaren införa bestämmelser om ytterligare aktiva åtgärder i samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare. Dessutom borde pensionssystemet samt 67 årsregeln omarbetas då rådande bestämmelser inte överensstämmer  med  samhällets  funktionssätt.  Åtgärderna  är  ett  sätt  att  främja  likamöjligheter och rättigheter i arbetslivet och att öka chanserna till anställning för äldre.

For some time now, the EU has worked on managing the tax issues that have spawned from companies establishing subsidiaries in various Member States. These tax issues have concerned that of double taxation leading to the conception of the Parent-Subsidiary Directive (2011/96/EU, the PSD). One of the main purposes of the PSD is to prevent double taxation. The PSD aimed to create a mutual taxation system for parent companies, with subsidiaries in other Member States, as it was deemed essential. However, it was a mutual taxation system with regards to dividends paid from subsidiaries to parent companies, which meant there were still discrepancies to be found – and, as it turned out, exploited by companies seeking to gain an illegitimate tax advantage. Consequently, the EU announced the ‘de minimis’ anti-abuse rule in the PSD, whereby adoption was mandatory, for all Member States, so long as a Member State’s current tax legislation does not meet the requirements set forth by the anti-abuse rule. One of the main purposes of the anti-abuse rule was to ensure an improved legal clarity and security as well as preventing the abuse of the provisions as established in the PSD. The idea behind the anti-abuse rule is, thereby, perceived as well meaning although remarks have been made, by various authorities, regarding the prevalent flaws the anti-abuse rule is plagued by. There have been remarks against the anti-abuse rule’s conception to begin with, as it goes against the general principles of subsidiarity and proportionality. Furthermore, there have been remarks regarding the vagueness of the prerequisites and wording in the anti-abuse rule, contrary to the main purposes of the anti-abuse rule as established by the EU.   In this study, the author will examine whether or not the criticism is justified, primarily by focusing on the possibilities of concretising the wording in the anti-abuse rule. This will be achieved by examining six Member States to determine how their respective adoption has fared. Also, the anti-abuse rule’s contribution to legal clarity and security will be determined, to discern whether or not the anti-abuse rule functions in accordance with its main purpose.   The author has found that the anti-abuse rule is indeed in accordance with the general principles of subsidiarity and proportionality given the proven inability of the individual Member States to devise a common solution to the aforementioned tax issues, as well as the fact that the extent of the measure is appropriate, considering the issue at hand. Furthermore, six Member States have been examined, to determine how their respective adoption of the anti-abuse rule have fared. Three Member States have chosen to adopt the anti-abuse rule whereas the remaining three have chosen to refrain on the grounds that it has been deemed superfluous, seeing as their current legislation already meets the minimum requirements as established in the provisions of the anti-abuse rule. The Member States that have chosen to implement the anti-abuse rule have done so by adopting the vague wording verbatim, giving credence to the notion that they refrained from interpreting and/or rephrasing the wording as it is perceived as not only vague but also occasionally abstract, thus difficult to concretise. Not only does this mean that the anti-abuse rule should be regarded as that of inferior standard, as far as legal clarity and security go, but also that it lacks transparency and should thereby be regarded as nigh counterproductive.
EU har sedan länge arbetat med att hantera de beskattningsfrågor som uppkommer i takt med att bolag etablerar dotterbolag i en annan medlemsstat. Dessa frågor berör exempelvis dubbelbeskattning varpå EU upprättade Moder- och Dotterbolagsdirektivet (2011/96/EU, nedan benämnt PSD) som avsåg hjälpa bolag undslippa denna problematik. Direktivet tog sikte på att skapa gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater – då det ansågs viktigt med enhetliga beskattningsregler inom EU. Det ska observeras att denna enhetlighet enbart sträcker sig till vinstutdelning som lämnas från dotterbolag till moderbolag i en annan medlemsstat, vilket innebar att olikheter fortfarande förelåg i övriga beskattningsfrågor. Detta ledde sedermera till att multinationella bolag kunde utnyttja medlemsstaternas olikheter genom att företa arrangemang som resulterade i en otillbörlig skattefördel.   Företagandet av sådana arrangemang ledde till att EU valde att upprätta en de minimis-bestämmelse i PSD som var obligatorisk för samtliga medlemsstater att implementera, givet att deras nationella lagstiftningar inte redan uppfyllde bestämmelsens minimikrav. Denna bestämmelse kom sedermera att benämnas anti-missbruksbestämmelsen och ämnade tillföra en högre grad klarhet och säkerhet för att tydligare belysa de arrangemang som anses godtagbara och som inte ämnade missbruka PSD:s bestämmelser, där syftet bakom missbruket av PSD var att anskaffa skattefördelar. Tanken bakom anti-missbruksbestämmelsen är således godartad men likväl är bestämmelsen inte utan brister, samtidigt som den ifrågasätts från olika instanser. Det har påpekats att bestämmelsen inte bör ha upprättats, till att börja med, då den strider mot subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen, som är fördragsstadgade. Vidare har det påpekats att rekvisiten i anti-missbruksbestämmelsen är otydliga och tillför således inte den klarhet och säkerhet enligt EU:s syfte.   Syftet med denna uppsats är att undersöka huruvida den nya anti-missbruksbestämmelsens ordalydelse kan konkretiseras, vilket görs efter att ha klarlagt hur sex utvalda medlemsstater gått till väga med implementeringen av nämnd bestämmelse. Slutligen utreds huruvida anti-missbruksbestämmelsens bidrag till klarhet och säkerhet görs i enlighet med dess syfte. Författaren har i denna uppsats kommit fram till att anti-missbruksbestämmelsen är förenlig med såväl subsidiaritetsprincipen som proportionalitetsprincipen, då medlemsstaterna, till dags dato, inte förmått hitta en lösning utan EU:s involverande samtidigt som EU:s ingripande står i proportion till målet med åtgärden. Det har funnits att medlemsstaterna som implementerat anti-missbruksbestämmelsen har avstått från att tolka och anpassa anti-missbruksbestämmelsen varför bestämmelsens vaga ordalydelse återfinns i respektive lands lagbestämmelser. Anledningen bakom varför de avstått från att tolka bestämmelsen anser författaren bero på att bestämmelsen är vag, stundtals abstrakt, med anledning av de rekvisit som begagnas. Detta medför att bestämmelsen blir svår att konkretisera, varför det kan anses att en av EU:s målsättningar – att bidra till ökad klarhet och säkerhet – inte kan anses uppfyllt. Vidare har anti-missbruksbestämmelsen lett till en minskad förutsebarhet och rättssäkerhet, varför bestämmelsen inte bara bör anses undermålig utan även nära inpå kontraproduktiv.

En av de grundläggande rättigheterna som tillerkänns den enskilde är egendomsskyddet. Denna rättighet är stadgad i regeringsformen. Ingrepp i den enskildes egendomsskydd medges om det syftar till att tillgodose ett angeläget allmänt intresse samt om inskränkningen klarar det test på proportionalitet som skapats genom praxis. Kravet på förvärvstillstånd i jordförvärvslagen är en typ av ingrepp i den enskildes egendomsskydd. Att den enskilde inte fritt kan förfoga över sin egendom genom att sälja den till vem han vill utgör ett sådant ingrepp. För att ingreppet ska anses vara proportionerligt krävs det att enskild ersätts genom att staten löser in fastigheten till det pris som avtalats. Inlösen vägras om priset skulle betydligt överstiga egendomens värde. Det är länsstyrelsen som har bevisbörda på att priset betydligt överstiger egendomens marknadsvärde med hänsyn till dess avkastning och marknadsvärdet på andra nyttigheter, till exempel eventuell jakträtt. Staten, genom länsstyrelsen, kräver att köpare sedan tidigare äger mark inom området för att kunna erhålla förvärvstillstånd. Detta är av länsstyrelsen själv uppställt krav som inte tydligt framgår vid en genomläsning av tillståndslagstiftning. I denna uppsats presenteras vilka konsekvenser en sådan marknadsbegränsning får på frågan om värdering av fastighet vid inlösen. Frågan ställs huruvida länsstyrelsen agerar i enlighet med lagen när, vid vägrat förvärvstillstånd fastigheten ej löses in till det pris där även eventuell jakträtt åsätts det marknadsmässiga värde som bedöms på en marknad som ej är begränsad. Frågan besvaras i uppsatsens avslutande kommentarer.
One of the fundamental rights conferred on the individual is the property protection. This fundamental right is enacted in the Swedish Constitution (Regeringsformen). Interference with a person’s right to his own property is allowed if it aims to meet a public interest and if it passes the test of proportionality created through practice. The requirement for an authorization to acquire property according the Swedish Land Acquisition Act (Jordförvärvslagen) is a type of interference with a person`s right to his own property. When the individual cannot freely dispose over his property by selling it to whoever he wants, is an example on such interference. In order to such a procedure be considered proportionate it requires that the Government (through the County Administrative Board) remunerates the individual at the price the parties (seller and buyer) agreed on. The Government`s obligation to remunerate falls if the price would significantly exceed the property`s value. It is the County Administrative Board that has the burden of proof that the price significantly exceeds the property`s market value with respect to its return and the market value of other utilities, such as hunting rights. The County Administrative Board requires that buyers already own property in the area in order to obtain such approvals. This is by the Board itself set up requirement that is not apparent when studying the state of law. This paper presents the implications of such a market restriction on the question on the valuation of the property at redemption. The question is whether the County Administrative Board acts in accordance with the state of law when, after not allowing the acquisition, the property is not redeemed at the price where even possible hunting rights are assigned the market value as assessed in a market that is not limited. The question is answered in the final comments of this paper.

Since the US National Security Agency’s former contractor Edward Snowden exposed the Agency’s mass surveillance, the EU has been making a series of attempts toward a more safeguarded and stricter path concerning its data privacy protection. On 8 April 2014, the Court of Justice of the European Union (the CJEU) invalidated the EU Data Retention Directive 2006/24/EC on the basis of incompatibility with the Charter of Fundamental Rights of the European Union (the Charter). After this judgment, the CJEU examined the legality of the Safe Harbour Agreement, which had been the main legal basis for transfers of personal data from the EU to the US under Decision 2000/520/EC. Subsequently, on 6 October 2015, in the case of Schrems v Data Protection Commissioner, the CJEU declared the Safe Harbour Decision invalid. The ground for the Court’s judgment was the fact that the Decision enabled interference, by US public authorities, with the fundamental rights to privacy and personal data protection under Article 7 and 8 of the Charter, when processing the personal data of EU citizens. According to the judgment, this interference has been beyond what is strictly necessary and proportionate to the protection of national security and the persons concerned were not offered any administrative or judicial means of redress enabling the data relating to them to be accessed, rectified or erased. The Court’s analysis of the Safe Harbour was borne out of the EU Commission’s own previous assessments. Consequently, since the transfers of personal data between the EU and the US can no longer be carried out through the Safe Harbour, the EU legislature is left with the task to create a safer option, which will guarantee that the fundamental rights to privacy and protection of personal data of the EU citizens will be respected. However, although the EU is the party dictating the terms for these transatlantic transfers of personal data, the current provisions of the US law are able to provide for derogations from every possible renewed agreement unless they become compatible with the EU data privacy law. Moreover, as much business is at stake and prominent US companies are involved in this battle, the pressure toward the US is not only coming from the EU, but some American companies are also taking the fight for EU citizens’ right to privacy and protection of their personal data.