Auswahl der wissenschaftlichen Literatur zum Thema „Militär organisationskultur“

Militärt ledarskap har tidigare utforskats inom en militär kontext. De senaste åren har många officerare slutat inom försvaret och blivit chefer inom det civila. Uppsatsen undersöker kvalitativt huruvida dessa chefer har nytta av erfarenheten från försvaret i sitt civila ledarskap. Detta görs utifrån en litteraturgenomgång av ledarskapsforskning och den militära kontexten. Tretton chefer på mellanchef till VD-nivå intervjuades i ett semistrukturerat format inspirerat av grundad teori. Intervjuerna analyserades induktivt tematiskt. Vi kom fram till att militär ledarskapskompetens i en civil kontext präglas av en tydlighet i ledarskapet, snabbhet i beslut och konflikthantering, samt frekvent användande av feedback till medarbetare. Cheferna är tydligt uppgiftsorienterade även om detta i viss mån modifieras i förhållande till den civila kontexten. Vi formulerar en teori kring uppkomst och anpassning av militärt ledarskap utifrån militära och civila kontextuella faktorer.

En militär organisations beslut idag, påverkar dess militära effektivitet imorgon och militär organisationskultur påverkar besluten.  Medlemmarna i organisationen kan vara medvetna eller omedvetna om kulturens påverkan i organisationen. Militär organisationskultur kan påverka verksamheten positivt eller negativt och kulturen är svårföränderlig men påverkas av inre och yttre faktorer. Studien undersöker vilka kulturella föreställningar som uttrycks i armens interna debatt mellan 1992-2020 för att se vilka som har bestått och vilka förändrats. Kulturella föreställningar ingår i militär organisationskultur och är medvetna alternativt omedvetna förespråkade lösningar på problem. Studiens syftar till ökad förståelse för hur militära organisationers kulturella föreställningar kan påverkas av omvälvande yttre faktorer och vilka konsekvenser för arméns utveckling som kan uppstå. Studien använder Schein och Scheins teori om kulturens tre nivåer. Studien är en övertidstudie med kvalitativ textanalys och empirin utgörs av artiklar från Kungliga krigsvetenskapsakademin. Resultatet har visat på att yttre faktorer möjliggjorde för debatten om yrkesförsvarets införande och att brigaden är lösningen på huvuddelen av arméns problem. Synen på brigaden har inte påverkats av yttre faktorer.

Försvarssamarbetet mellan småstaterna Sverige och Finland har i respektive land hög prioritet. Dess krigsavhållande ambition byggs upp av en gemensam vilja och en militär förmåga. Givet studier i militär kultur och interoperabilitet kommer såväl viljan som förmågan att påverkas av den militära kulturen i respektive land, vilket leder fram till syftet: att undersöka respektive lands militära kultur och hur likheter och skillnader påverkar det svensk-finska försvarssamarbetet och dess krigsavhållande ambition. Uppsatsen besvarar genom en fallstudie frågan:Hur påverkar militär kultur försvarssamarbetet mellan Sverige och Finland? Utifrån teorier om organisationskultur och militär kultur analyseras empiri i huvudsak från fokusgrupps- och samtalsintervjuer med officerare från respektive land. Resultatet påvisar att det trots många likheter, finns skillnader i militär kultur, vilka kan påverka möjligheten till integrerat samarbete. Skillnaderna i militär kultur och syn på försvarssamarbetet kan förstås utifrån olikheter i grundläggande antaganden i respektive organisationskultur.

I organisationer finns kulturer som skapar olika normer och beteenden om hur uppgifter ska lösas både individuellt och i grupp. Dessa normer och beteenden kan leda till att fungerande tillvägagångsätt för att lösa ett problem kan bli vedertagna trots att sättet inte är organisationens vilja. Det tillsammans med en mentalitet hos personalen som innebär att uppgifter ska lösas till varje pris kan leda till djupt rotade felbeteenden. Dessa felbeteenden kan påverka arméns förmåga till logistisk uthållighet och i förlängningen negativt påverka möjligheten till att försvara Sveriges suveränitet. Studien avser undersöka hur grundläggande antaganden hos logistikofficerare påverkar arméns förmåga till logistisk uthållighet. En stark organisationskultur som gör att officeren känner att hen inte kan lösa sin uppgift utan att använda felaktiga metoder kan påverka Försvarsmaktens önskade tröskeleffekt och uthållighet att försvara Sverige i en krissituation. Resultatet från studien visar att det finns ett antal olika grundläggande antaganden som påverkar arméns förmåga till uthållighet. Det finns en kultur inom organisationen där realistiska övningar för logistiken inte uppfattas som viktiga. Det är normaliserande att använda felaktiga metoder eftersom det viktigaste är att stridsvagnarna måste kunna verka och det saknas en förståelse för logistikerns behov till att kunna utföra sitt arbete.

I Försvarsmakten återfinns ett motsatsförhållande mellan organisationens vilja och yrkesofficerens uppfattning. I officiella publikationer förmedlas en acceptans för misslyckande medan det finns en benägenhet hos yrkesofficeren att undvika misslyckanden till varje pris. Erfarenheter kan gå förlorade då organisationen har en vilja att lära både genom bra och mindre bra genomförande. Studien avser att undersöka hur organisationskultur kan påverka en yrkesofficers syn på misslyckanden. En stark organisationskultur som hämmar en yrkesofficers benägenhet att ta initiativ eller att ta risker av rädsla för att misslyckas, kan negativt inverka på flexibilitet eller kreativitet inom organisationen. Resultatet påvisar att antaganden såsom viljan att lyckas och social acceptans påverkar synen på misslyckanden. Det finns en kultur som efter hand blir accepterad som det rätta sättet att lära eller lösa ett problem vilket inte alltid överensstämmer med den officiella viljan. Denna kultur överförs inom organisationen och blir svår att förändra. Yrkesofficeren ställs inför ett val, försöka förändra eller acceptera situationen.

Den militära kulturen definieras i hög grad av en stark hierarki och behov av kontroll. Dessa är ideal och värderingar som konkurrerar med innovationsbenägenhet. Tänkande i nya banor begränsas ofta av en uppsättning vedertagna övertygelser som strikt upprätthålls. Metoder och tillvägagångsätt riskerar att bli förutsägbara när organisationer inte är innovativa och anpassar sig efter förändrade förutsättningar. Denna studie syftar till att skapa förståelse för antaganden och värderingar som begränsar utveckling och tänkande i nya banor. Studien använder en historisk tillbakablick, observationer av den svenska Försvarsmaktens (FM) kommunikation och gruppdiskussioner för att spåra antaganden och värderingar som påverkar innovationsbenägenhet. Studiens resultat visar att kontroll och stabilitet är viktiga drivkrafter inom FMs kultur. Det finns en kultur som innebär att erfarenhet ges högt förtroende samt en obenägenhet att ta risker, vilket hämmar kritisk tänkande och utvecklande av nya beteenden. Det finns även en differens mellan antagna värderingar i styrande dokument och rådande grundläggande antaganden.

Uppdragstaktik som begrepp och ledningsmetod har funnits i Försvarsmakten sedan 1980-talet. Uppdragstaktiken har i Försvarsmakten vandrat mellan dess preussiska ursprung och en mer anglosaxisk skola vad avser ledning. Där den preussiska sätter individen i fokus och denna är styrkan i organisationen och skapar framgång genom initiativkraft och ansvarsglädje, medan den anglosaxiska sätter värde i att linjärt följa en plan för att nå framgång. Sedan införandet av Militärstrategisk doktrin 2016 så omnämns uppdragstaktik som grunden för Försvarsmaktens ledningsfilosofi. Detta ger ett intressant djup till begreppet uppdragstaktik då det nu ses mer utifrån kulturella värden än rent metodologiska för hur strid skall föras.  Det finns idag åsikter att den svenska uppdragstaktiken enbart är en blek kopia av dess preussiska ursprung och förebild. Grunden för dessa åsikter utgöras av att felaktiga metoder används för att leda förband som i sig begränsar chefers initiativförmåga och leder till ett lydnadsbeteende.   Syftet med denna studie har varit att studera arméns organisationskultur och vilka förutsättningar som denna ger för utförandet av uppdragstaktik. Detta studeras genom officiella handlingar och intervjuer med ett urval av arméns chefer för att jämföra om det som beskrivs kring organisationens kultur också uppfattas på ett liknande sätt i organisationen.      Resultatet av denna studie pekar på kulturens betydelse för utförandet av uppdragstaktik och vikten av att en organisation lever som de själva lär utifrån beskrivna och önskade värderingar och normer.  Studiens har funnit att den militära kulturen har en stor påverkan för de förutsättningar som det ges att utföra en ledningsfilosofi, i arméns fall uppdragstaktik.  Studien har funnit en divergens mellan beskrivna och upplevda normer och värderingar som i sig skapar en otrygghet i organisationen mellan vad som förväntas och vad som sedan premieras. Denna divergens är i mångt och mycket avhängt på ledarskapets förmåga till lyhördhet och kommunikation.

Ett försämrat säkerhetspolitiskt läge i Sveriges närområde har lett till förnyat fokus på nationellt försvar med ökade krav på sjöoperativ förmåga i höjd beredskap och krig. Marinteoretisk forskning menar att sjöoperativ förmåga, särskilt i kustnära miljöer, i sin tur kräver en fungerande civil-militär samverkan. Då marin samverkan i en totalförsvarskontext är så gott som outforskad önskar denna studie bidra med krigsvetenskaplig kunskap inom detta område. Denna kvalitativa enfallsstudie undersöker totalförsvarssamverkan mellan Försvarsmakten, Kustbevakningen och Sjöfartsverket. Utifrån Emersons och Nabatchis teoretiska ramverk för styrning genom samverkan syftar studien till att förstå vilka faktorer som möjliggör respektive begränsar marin totalförsvars­samverkan. Empirin inhämtas genom intervjuer och policydokument.  Studien visar att marin totalförsvarssamverkan är i en etableringsfas men att samtliga tre myndigheter ser behov att samverka och nyttja varandras resurser för att så effektivt som möjligt hantera utmaningar i höjd beredskap och krig. Viljan finns där. Likaså många förutsättningar men viss översyn av lagstiftning, ramstyrningar samt resurstillskott krävs och inte minst att fortsatt försöka minska den civil-militära klyftan i samhället och mellan myndigheterna. Undersökta myndigheter ser en förenande kraft i ett gemensamt operativt fokus och en marin förståelse. Därmed finns all anledning för politiker och sjöverkande myndigheter att fortsätta utveckla marin totalförsvarssamverkan.

Uppsatsens syfte är att analysera och diskutera vad som legat till grund för organisering av arméns insatsförband insatsorganisations år 2009 (IO 09). Hur ser organisationsstrukturen ut och vilka faktorer har påverkat organiseringen av IO 09? Uppgiftens komplexitet innebar att jag närmade mig problemformuleringen från olika perspektiv. Studien omfattar därmed en mångsidig kvalitativ analys av data från både styrdokument och intervjuer.

Studien visar att det framförallt är de klassiska ”byråkratiska teoretiska” perspektiven som dominerar organisationsdesignen inom arméns insatsorganisation 2009. Vidare förefaller det finnas en arketyp för hur ett förband i armén skall vara organiserat. Denna arketyp omfattas sannolikt av en organisationsstruktur om fyra ledningsnivåer och ett kontrollspann om fyra eller fem enheter i alla nivåer. Signifikant för maskinbyråkratimodellen, vilken identifierats i nio av tio organisationsstrukturer i IO 09, är att denna organisationsdesign underlättar tydliga och klara ledningsförhållanden. Däremot har maskinbyråkratimodellen en del nackdelar såsom att modellen anses vara rigid och svår att förändra. Studien konstaterar därmed en intressant paradox d.v.s. kravet på att organisationerna i IO 09 skall vara modulära och flexibla samtidigt som organisationsstrukturerna i IO 09 antyder något annat. Ett annat resultat som studien visar är att det framförallt synes varit mänskliga faktorer tillsammans med omgivningskaraktäristiska faktorer som dominerat ”processerna” i organiseringen av IO 09, därmed också i allra högsta grad resultatet av hur arméns insatsorganisation 2009 är organiserad.

The purpose of this essay is to analyse and discuss what has been the basis of the organization of the mission-based armed forces in the year of the mission-based organization 2009 (IO 09). What does the organizational structure look like and what factors have affected the organization of IO 09? The complexity of the task demanded an approach to problem formulation from various perspectives. Thus, the study includes a diversified qualitative analysis of data collected from governing documents as well as interviews.

The study shows that, above all, it is the classic “bureaucratic theoretical” perspectives that dominate the organizational design within the mission-based organization 2009. Furthermore, there seems to exist an archetype with respect to how an army force battalion unit should be organized. This archetype does most likely represent an organizational structure comprised of four levels of leadership and a span of control of four or five units operating at all levels. Significant to the machine bureaucracy model, which has been identified in nine out of ten organizational structures in IO 09, is that this organizational design facilitates distinct and clear leadership conditions. However, the machine bureaucracy model demonstrates some disadvantages such as the fact that it is considered to be rigid and difficult to change. Hence, the study reveals an interesting paradox, that is, the requirements stipulated for the organizations in IO 09 are supposed to be modular and flexible while the organizational structures in IO 09 suggest something else. An additional result showed by the study is that, primarily, it appears that human factors combined with environmental characteristic factors have dominated the “processes” with regard to the organization of IO 09. Consequently, these factors have also seem to generated the outcome with regard to how the army’s mission-based organization 2009 has been organized.