Zeitschriftenartikel zum Thema „Lärarens stöd“

Denna artikels tänkbara svar på frågan varför vi har slöjd i den svenska grundskolan är förankrat i teorier om motstånd (Senneth, 2008) och teorier om kommunikation och ledarskap (Hamre m.fl., 2013). Svaret pekar på en potential knuten till att lärare i slöjd medvetet leder elever till motstånd i slöjdundervisningen och stannar hos dem under motstånd genom att erbjuda både krav och stöd. Utifrån en re-analys av tidigare insamlade videoobservationer beskrivs tre lärare, i olika slöjdgrupper, som förhåller sig på skilda sätt till en av sina elever som möter externt eller skapar internt motstånd i pågående slöjdarbete. Analysen syftar till fördjupad förståelse av hur elevers möte med motstånd uppstår och hur detta kan relateras till lärares förhållningssätt. De tre lärarna har delvis olika sätt att leda undervisning och att erbjuda sina elever mer eller mindre emotionellt stöd, organisatoriskt stöd och stöd för lärandet. Genom sina olika sätt att förhålla sig till, arbeta med och språkliggöra motståndet gör deras elever olika erfarenheter av möten med motstånd i skolslöjd. Keywords: Motstånd, Emotionellt stöd, Lärande stöd, Organisatoriskt stöd, Didaktiskt ledarskap, Re-analys

Bästa läsare! Välkommen att läsa artiklar i detta nya nummer av Techne Serien, det tredje numret under år 2021. I numret finns sex artiklar vars gemensamma nämnare kan reduceras till ordkonstruktionerna samskapande, meningsskapande och tvärvetenskapande. Den första artikeln Video Data Analysis for Tracing Emotional Aspects of Collaborative Design and Making Processes av Tiina Paavola, Kaiju Kangas, Sirpa Kokko, Sini Riikonen, Varpu Mehto, Kai Hakkarainen och Pirita Seitamaa-Hakkarainen, beskriver införandet av en systematisk analys på tre nivåer för videoanalys, för att spåra emotionella aspekter av en Makercentrerad samarbetsdesign och tillverkningsprocess. För analys av longitudinella samarbetsprocesser utvecklades den visuella analysmetoden Making-Process-Rug, som möjliggör spårning av materialmedierade verbala och förkroppsligade tillverkningsprocesser. Metoden exemplifieras genom en fallstudie där en grupp elever i årskurs 7 använde traditionella och digitala tillverkningstekniker för att uppfinna, designa och tillverka artefakter. Datamaterialet utgörs av 11 timmar videofilm som analyseras på tre nivåer bestående av makro, mellanliggande och mikro nivå. Resultaten visar att metoden för att identifiera känslor från videodata har potential för pedagogisk forskning inom olika områden, men att kulturspecifika uttryck och tolkningar av känslor kräver särskild uppmärksamhet i fortsatt metodutveckling. I den andra artikeln Laddad slöjd – slöjdkunnande och slöjdföremåls meningsskapande, strävar Marléne Johansson att utifrån slöjdforskning och historiska, sociala och kulturella grunder ge en översiktlig bild och lyfta fram hur slöjd, slöjdkunnande och slöjdföremål kan uppfattas ’laddade’ på olika vis. Artikeln inleds med beskrivningar om olika redskaps och föremåls laddningar. Med hjälp av en sax, en nål och en jeansväska illustreras hur olika varianter av respektive redskap har olika laddningar. En sax är inte bara en sax, den kan t ex vara en fårklippningssax, leksakssax i plast, tillklippningssax, plåtsax, kirurgsax, taggsax, broderisax, knapphålssax eller frisörsax, var och en med sin egen form, sitt eget specifika användningsändamål och laddning. Johansson belyser vidare hur skolslöjd och slöjdkunnande ger och ges laddningar samt för resonemang om slöjdkunnande och slöjdföremåls meningsskapande i och utanför skolan. Artikeln avslutas med att lyfta fram behovet av en breddad syn på slöjdens kunskapsform, och vad det kan innefatta att arbeta i hela processer utifrån idéer, olika material och redskap till ett fysiskt föremål. Artikeln ”Det blir ofte vanskelig å få til de tverrfaglige greiene” Et lærerperspektiv på tverrfaglighet av Torunn Paulsen Dagsland tar läsaren till tvärvetenskapliga utmaningar och möjligheter som den nya läroplanen för den norska grundutbildningen ger. Artikeln belyser hur den övergripande delen av läroplanen beskriver begreppet tvärvetenskapligt som en pedagogisk princip och hur detta tillåter lärare att konstruera sin egen förståelse för vad ett tvärvetenskapligt tillvägagångssätt är, och hur olika former av tvärvetenskaplig undervisning kan formas. Undersökningen bygger på dokumentanalys och intervjuer med tolv lärare i gymnasiet som undervisar i naturfag och i kunst og håndverk. Den teoretiska ramen för studien utgörs av Goodlads läroplansteori. Artikeln beskriver vad lärarna placerar i begreppet tvärvetenskapligt och hur de operationaliserar detta i sin undervisning. Studien visar att majoriteten av lärarna hävdar att tvärvetenskap innebär undervisning där ämnen integreras och glider in i varandra. Undersökningen visar dock att när lärarna ser på sin egen operationaliserade undervisning, märker de att de förstår och tillämpar den tvärvetenskapliga metoden på olika sätt. Den fjärde artikeln utgörs av Reasons for knitting blogging and its importance for crafting av Katja Vilhunen, Sinikka Pöllänen and Harri Pitkäniemi. I artikeln beskrivs en studie om orsaker till varför många som håller på med stickning, också väljer att blogga om sin verksamhet och hur bloggandet i sin tur stödjer hantverket. Studien genomfördes som en mixed-methods studie där det empiriska materialet insamlades genom två online enkäter under två olika år i samma grupp av finska bloggare, samt genom essäer skriva efter de senare enkäterna. Studiens kvantitativa data fokuserade på tidsrelaterade förändringar i bloggningen, medan det kvalitativa datat användes som klargörande beskrivningar. Resultaten visar att det fanns flera orsaker till bloggning om stickande. Orsakerna bestod av inspiration och materialisering, känsla av samhörighet och gemenskapsstöd, samt uppmuntran, reflektion och minnen. Studien antyder att stickning och bloggning kompletterade varandra, och att bloggningen stödde utvecklingen av bloggarnas stickning till en seriös fritidsaktivitet bestående av meningsfulla långsiktiga aktiviteter och tydliga mål. Den femte artikeln i numret är skriven av Stina Westerlund och Marcus Samuelsson. Artikeln Lära sig att stå ut – ett bidrag till diskussionen om varför vi har slöjd i skolan fokuserar på den stundvis högljutt ställda frågan som svenska slöjdlärare får bemöta om slöjdens varande som läroämne. Forskarna förankrar diskussionen i teorier om motstånd och ledarskap. Datamaterialet i studien utgörs av tidigare insamlade videoobservationer som tar fasta på hur tre lärare förhåller sig till elever som möter externt eller internt motstånd under slöjdprocesser. Studien visar att lärarnas olika sätt att förhålla sig till, arbeta med och språkliggöra motståndet som eleverna upplever, gör att elevernas erfarenheter av motstånd i skolslöjden blir olika. Artikeln lyfter även fram diskursen om slöjd som ett roligt ämne och vad detta medför för både lärare och elever i stunder av motstånd. Avslutningsvis konstateras att lärares arbete att ge olika typer av stöd utifrån situation och individ är både komplext och utmanande. Enligt forskarna kvarstår det ett behov av att studera balansen mellan olika typer av stöd i slöjdundervisning samt vidareutveckla begrepp som fördjupat ringar in olika kvaliteter i hur lärare i slöjd leder undervisningen. Numrets sista artikel, Utbytesstuderandes erfarenheter av slöjd på universitetsnivå, är skriven av Pia Brännkärr. I artikeln diskuteras universitetens internationalisering från ett mottagarperspektiv. Forskningsfrågan för studien lyder: Vilka erfarenheter synliggör utbytesstuderande från slöjdkursen de deltagit i? Det empiriska materialet består av 13 utbytesstuderandes skriftliga kursuppgifter från en slöjdkurs hösten 2018 vid Åbo Akademi. Genom tematisk analys och med hjälp av programmet Nvivo har studerandes texter analyserats och fem teman har skapats. Resultaten visar att utbytesstuderandes erfarenheter handlar om känslor och personlig utveckling, reflektioner gällande ämnesteknologi, den kommande lärarprofessionen, kontakten till och interaktionen med medstuderande och lärare, samt kopplingar och reflektioner till det omgivande samhället och hemlandet. Studien ger ett internationellt perspektiv på slöjdupplevelser, samt kunskap som hjälper mottagande universitet och lärare att i framtiden anpassa verksamheten så att studerande får bästa möjliga utbyte och erfarenhet. Med dessa artiklar önskar jag er givande och tankeväckande lässtunder, och uppmanar er att aktivt använda Techne Seriens artiklar i utbildning och forskning. Tillsammans bidrar vi till att slöjdforskningen stärks och sprids! En vacker sommardag i Vasa 2021, Mia Porko-Hudd Huvudredaktör

Med grund i en nulägesanalys ger Skolverket i satsningen Samverkan för bästa skola (SBS) stöd till skolor för att bygga upp en förbättringskapacitet och stärka elevernas måluppnående. Syftet är att analysera Skolverkets formulär för nulägesanalyser i relation till förbättringskapacitet som funktionalistisk strukturering eller som en professionellt lärande gemenskapskultur. Det antagagande som ligger till grund för frågeställningen är att formulären karaktäriseras av en funktionalistisk strukturering av förbättringskapacitet som riskerar att osynliggöra skolledares och lärares agentskap, deras arbetsrelationer och aktioner i förbättringsarbetet. Frågeställningen är således: I vilken grad uppmärksammar formulären skolledares och lärares arbets-relationer och aktioner? Resultatet visar att antagagandet att formulären karaktäriseras av en funktionalistisk strukturering av förbättringskapacitet till stor del kan verifieras. Det riskerar således att osynliggöra skolledares och lärares agentskap och försvåra uppbyggandet av en förbättringskapacitet. Fortsatt forskning behöver komplettera resultaten från den här studien med studier av Skolverkets processtöd vid nulägesanalysen, liksom studier av lärosätenas insatser för SBS-skolorna.

Från politiskt håll finns idag en tydlig politisk intention att studenter med funktionshinder ska inkluderas i högskolornas och universitetens utbildningar. Denna artikel tar upp vad som hindrar respektive möjliggör att dessa politiska intentioner om tillgänglighet och mångfald implementeras i undervisningen. Analysen baseras på en fallstudie av en samhällsvetenskaplig institution vid ett svenskt lärosäte och frågeställningarna handlar om lärarna vill, förstår och kan implementera dessa intentioner. I studien framgår att även om det finns en tydlig vilja hos lärarna och den administrativa stödpersonalen att dessa studenter ska kunna delta i och tillgodogöra sig utbildningen, råder det ingen samsyn kring varför det är viktigt med en mångfald i studentpopulationen. Det pedagogiska stöd som finns tillgängligt för enskilda studenter anses vara värdefullt men inte särskilt flexibelt. Den mer generella anpassning lärarna gör av undervisningen beskrivs som viktig men tidskrävande. Förståelsen för studenters behov grundas mer på personliga erfarenheter hos lärarna än på en pedagogisk diskussion mellan kolleger på arbetsplatsen. Att göra anpassningar och delta i en pedagogisk diskussion tar tid och kräver prioriteringar. Här får undervisningen ofta stå tillbaka till förmån för den forskningsrelaterade verksamheten.

Vi har studerat forskning som handlar om elevassistenters arbete för elever i behov av särskilt stöd. Syftet med studien är att undersöka elevassistenters arbete i en allmän och friare roll som resurs i skolan och om det finns forskningsstöd för den typen av insats. Genom sökningar identifierades 16 artiklar och resultaten i artiklarna användes för att genomföra en tematisk analys. Resultaten visar att elevassistenter i en fri roll agerar som (1) Undervisare av elever i behov av särskilt stöd, (2) Experter på elever i behov av särskilt stöd, (3)Stödfunktion till lärare och (4) Upprätthållare av en särskild elevsuppmärksamhet. Temana diskuteras, i ett relationellt perspektiv, utifrån riskeroch möjligheter med elevassistenters arbete med elever i behov av särskiltstöd. En slutsats vi drar av den granskade forskningen är att det är tveksamtom elevassistenter ska användas som primära undervisare för dessa elever.

The principal of a Swedish school is among other duties the responsibility for the pedagogical development of the school. This article analyses how the principals act as pedagogical leaders in a collaborative ICT project (Information and Communication Technology). The analysis is based on a case study of an EU funded Nordic school development project where the goal was to develop cross-boarder educational models between the national education systems in the three participating countries Sweden, Denmark and Norway. The project was based on virtual communication between the schools using digital technology. The study investigated how the teachers from two schools involved in the project experienced the leadership of the principals in ICT related matters. The teachers were interviewed to find out how they perceived the support they had received from the principals on pedagogical issues, technical equipment and ICT competence. The interviews were analysed using Dexter’s three basic features, “setting direction”, “developing people” and “making the organisation work”. Two kinds of leadership were found. The first resembled a team-based leadership, or what is known as distributed leadership, in which the principal worked closely with teachers and ICT managers. The second resembled more a formal leadership approach in which principals had a positive attitude towards ICT development but conventional organisational roles were retained. In development projects where ICT will be integrated into teaching requires different types of skills and experience, and hence also between different professional competencies. The project as a working method can in the study be seen as a model for developing distributed leadership.Keywords: computing, distributed leadership, ICT leadership, team-based school leadership, school development project.SammandragI artikeln undersöks hur rektor i sin roll som pedagogisk ledare agerar som stöd åt lärarna i samband med ett IKT-baserat skolutvecklingsprojekt (Information och kommunikationsteknik). Studien bygger på en fallstudie i ett EU-finansierat nordiskt skolprojekt där målet var att utveckla gränsöverskridande pedagogiska modeller för undervisning mellan klasser i de tre deltagande länderna Sverige, Danmark och Norge. Projektet byggde på virtuell kommunikation mellan skolorna med hjälp av digital teknik. Studien undersökte hur lärare från två skolor som deltog i projektet upplevde sina rektorer i IKT-relaterade frågor. En kvalitativ metod användes där lärarna intervjuades för att ta reda på hur de upplevde det stöd de fått från rektorerna gällande pedagogiska frågor, teknisk utrustning och IKT-kompetens. Som analysmodell användes tre funktioner som enligt Dexter (2008) anses gynna ett IKT-ledarskap, nämligen "att formulera mål och visioner", "att utveckla personalen" och "att se till att organisationen fungerar". Resultatet visar på två typer av ledarskap. Det ena hade likheter med ett kollektivt ledarskap eller ett så kallat distribuerat ledarskap, där rektor arbetade nära lärare och IKT-pedagoger. Det andra liknade mer ett traditionellt, formellt ledarskap där rektorerna hade en positiv inställning till IKT-utveckling, men där de olika yrkesrollerna arbetade var för sig. I ett utvecklingsprojekt där IKT ska integreras i undervisningen krävs olika typer av kunskaper och erfarenheter och därmed behövs samverkan mellan olika yrkeskompetenser. Projekt som arbetsform kan därför ses som en möjlighet för att utveckla ett distribuerat ledarskap. Nyckelord: digital användning, distribuerat ledarskap, IKT-ledarskap, kollektivt ledarskap, skolutvecklingsprojekt.

Auskultation kolleger emellan beskrivs ofta i högskolepedagogisk litteratur som en lämplig metod för kollegial utveckling av lärarroll och undervisningspraktik. Formerna för auskultationerna varierar och själva genomförandet kan vara förknippat med vissa problem som t.ex. tidsåtgång, olika förväntningar och osäkerhet gällande återkoppling. I den här artikeln presenterar vi ett kollegialt utvecklingsprogram med en modell för auskultationer som vi har skapat och genomfört i ett lärarlag på en språkinstitution vid Stockholms universitet. Vi presenterar dels själva modellen med särskilda mallar för auskultation, återkoppling och kollegiala samtal, dels diskuterar vi styrkor och svagheter med modellen. Erfarenheten av genomförandet visar att auskultationer med stöd av mallar fungerar bra och kan leda till fördjupat kollegialt utbyte. Samtidigt är kostnad, lärarnas motivation att delta samt förhållningssätt vid framförandet av återkoppling på kollegernas undervisning några inverkande faktorer på hur väl ett program av detta slag fungerar.

Kraven på evidensbaserad utbildning har drivit fram en rad initiativ som avser att minska det förmodade gapet mellan forskning, politik och praktik. Bland dessa initiativ finns etableringen av särskilda organisationer—så kallade mäklarorganisationer—med uppgift att syntetisera resultaten av utbildningsvetenskaplig forskning. I Sverige har Skolforskningsinstitutet inrättats för att genomföra systematiska översikter inom skolans och förskolans område. Skolforskningsinstitutet ska ge lärare bättre förutsättningar att undervisa med stöd av vetenskapligt underbyggda metoder och arbetssätt. Kritiker hävdar dock att mäklarorganisationer överlag prioriterar aggregativa översikter för att utvärdera effekterna av interventioner och att denna inriktning är mindre passande för komplexa områden som utbildning. I ljuset av Skolforskningsinstitutets uppdrag och den kritik som riktats mot systematiska översikter argumenterar jag i denna artikel för att institutets verksamhet bör inbegripa konfigurativa översikter. Konfigurativa översikter skulle ge Skolforskningsinstitutet bättre möjligheter att genomföra sitt uppdrag, framförallt eftersom konfigurativa format kan utarbetas för att: (1) understödja omdömen om vad som är utbildningsmässigt önskvärt; (2) inkludera studier från praktikutvecklande ansatser; samt (3) förmedla kunskap med potential att spela en kritisk roll i undervisningen.

Extra anpassningar ska kopplas till lärares ordinarie undervisning i klassrummet, snarare än till ett specialiserat och exkluderat särskilt stöd. Speciallärare och specialpedagoger är nyckelpersoner i arbetet med extra anpassningar, både i arbetet direkt med elever men också indirekt, genom stöd till lärare. I denna studie har vi uppmärksammat speciallärares och specialpedagogers specifika erfaren­heter av arbete med extra anpassningar. Det som framkommer är att extra anpassningar är en insats som deltagarna har tilltro till. Samtidigt framställs arbetet med extra anpassningar som komplext att tolka och att ge lärare stöd i. Ett möjligt sätt att tydliggöra specialfunktionens arbete är att använda sig av den organisatoriska stödstrukturen Respons To Intervention (RTI) som ramverk.

Denna essä handlar om elevers lärande som fokus för lärares kontinuerliga professionella lärande. Den utgår från mina erfarenheter om undervisning, handledning, kollegialt lärande och lärande i nätverk. Med en modell för det kollegiala lärandet får lärarna stöd för att utveckla sin undervisning och för att öka elevernas lärande. Modellen stödjer lärares nyfikenhet av den egna praktiken och viljan att kontinuerligt utveckla sin undervisning. Reflektion och kollegialt lärande blir ett nav i det professionella lärandet. Framgångsfaktorer för det kollegiala lärandet är struktur, en väldefinierad handledarroll och äkta engagemang.

Dagens samhälle ställer allt högre krav på en muntlig och skriftlig kompetens. Detta reser höga krav på skolan att erbjuda en undervisning som stödjer eleverna i att utveckla sådana färdigheter. Forskningen har visat att elever genom textsamtal kan stödjas i att utveckla läsförståelse och även utvecklat metoder för hur sådan undervisning kan bedrivas. (Raphael 1982; Palincsar & Brown 1984; Baumann, Jones & Seifert-Kessel 1993; Franzén 1993; 2002; Guthrie et al. 1996; 2004;Sternberg & Grigorenko 2002a; 2002b; Oszkus 2006; Anmarkrud & Bråten 2012). Däremot saknas studier som specifikt belyser sådan undervisning utifrån ett språkvetenskapligt perspektiv och undersöker hur lärare med hjälp av sina lingvistiska yttrandehandlingar kan erbjuda eleverna stöd i att utveckla läsförmågan. Föreliggande artikel är ett viktigt bidrag inom detta område. Med analysinstrument hämtade ur talaktsteorin analyseras sekvenser ur fyra litteratursamtal i den svenska grundskolans årskurser 6 och 7. Syftet med studien är att identifiera, belysa och analysera kritiska aspekter i samtalet som stödjer eleverna i att utveckla läsförståelse. Studien visar hur lärarna genom sex olika talhandlingar erbjuder eleverna stöd i att identifiera, tillämpa och befästa läsförståelsestrategier, motivera och belägga sina tolkningar, internalisera ett ämnesrelaterat språk i det egna ordförrådet samt utveckla metakognition.

Många forskare menar att vårt samhälle kan betecknas som ett risksamhälle. Frågor om risk kopplar till flera olika skolämnen och inte minst till de naturvetenskapliga. En ny forskningsartikel presenterar en didaktisk modell som visar på riskbegreppets komplexitet och som hjälper lärare att behandla det på ett fylligt och mångsidigt sätt i sin undervisning.

I artikeln ställs den kritiska frågan om bruket av didaktikbegreppet förhindrar en fortsatt utveckling och fördjupning av den kommunikativa vändningen, dvs. ett vetenskapligt stöd till den ömsesidiga kommunikationen mellan lärare och elever och mellan elever i olika former som det nödvändiga och framgångsrika förhållningssättet för att skapa mening i klassrummet. Behovet att analysera olika skolämnens selektiva traditioner understryks och exempel ges på studier som gjort detta och utvecklat den kommunikativa ansatsen. En fråga som också ställs, är om problematiseringen av den selektiva traditionen och förskjutningen till en ömsesidigt kommunikativ ansats kräver ett språkligt överskridande av det traditionella språket för undervisning och lärande, dvs. att vårt pedagogiska och didaktiska språk länge konstituerat en selektiv tradition för vad vi uppfattar som klassrummets möjliga aktiviteter.

Den här artikeln fokuserar på social hållbarhet som undervisningspraxis, inte som undervisningsinnehåll, närmare bestämt hur den naturvetenskapliga undervisningen kan förverkligas på ett socialt hållbart sätt. Forskningsfrågan är hur lärare som undervisar i naturvetenskaper kan erbjuda elever mer likvärdiga förutsättningar att utveckla scientific literacy. Vi sökte svaret med stöd av klassrumsobservationer i Finland och Sverige. I resultatet utkristalliserade sig särskilt fyra kategorier med relevans för social hållbarhet i undervisningen: språkanvändning, konkretisering, tidsanvändning och uppmuntran till elevinitiativ. Ett likvärdigt lärande i naturvetenskaper kräver en didaktik där målmedvetet språkbruk sammanflätas med konkreta lärandesituationer utan tidspress. Det är även ett lärande där elevinitiativ tillvaratas. Social sustainability and scientific literacy in multilingual science classrooms Abstract The focus of this article is social sustainability as a teaching practice, not as teaching content. Specifically, the concern is how to realize science teaching in a socially sustainable way. The research question is how science teachers could offer students equal opportunities to develop scientific literacy. We have searched for answers through classroom observations in Finland and Sweden. The analysis revealed four categories with relevance to social sustainability teaching practice: language use, tangibility, time use, and encouragement of student initiatives. Equal science learning requires teaching methods that include purposeful use of language in practical learning situations without time pressure. It is also the teaching that supports student initiatives. Keywords: social sustainability, sustainability education, subject language, scientific literacy, science education