Auswahl der wissenschaftlichen Literatur zum Thema „Låneprocess“

Corporate social responsibility, CSR väcker intresse bland företag och även många forskare har uppmärksammat begreppet på senare tid. Det finns banker som har börjat ta hänsyn till CSR i låneprocessen. Däremot är den forskning som finns om hur ett företags arbete med CSR beaktas i låneprocessen begränsad, vilket gör det svårt att skapa en förståelse för området. För att kunna skapa en bättre förståelse har det resulterat i frågeställningen: Hur och varför beaktar banker företagens arbete med CSR vid kreditgivning? För att besvara frågeställningen har CSR definierats med sju dimensioner vilka har varit utgångspunkterna för den teoretiska referensramen, samt för den kvalitativa studien. Dimensionerna är miljön, samhället, företagets relation till de anställda, styrelse, mänskliga rättigheter, produkt och mångfald. Den kvalitativa studien som genomfördes gjordes genom tio intervjuer med kreditgivare på olika banker. De slutsatser som framkommer utifrån den genomförda studien är att en del av dimensionerna av CSR ingår i låneprocessen. I det andra steget av låneprocessen, vilket benämns kreditbedömningen ingår dimensionen miljö som en egen stående bedömningspunkt. Produkt, styrelse och företagets relation till de anställda går att beakta tillsammans med andra stående bedömningspunkter. Mänskliga rättigheter beaktas om kreditgivaren upptäcker varningssignalen och då anser att dimensionen bör kontrolleras för att säkerställa krediten. Studien visar att samhället och mångfald inte ingår i låne-processen, utan endast kan ge positiva indikationer om företaget. Kreditgivare väljer att beakta de olika dimensionerna inom CSR för att bedöma de risker som kan uppstå i en kredit. Riskerna bedöms för att kunna fastställa företagets återbetalningsförmåga, vilket gör att kreditgivare kan undvika en kreditförlust.

Förr i tiden var det många som kallade världen för ett industrisamhälle, men med tiden har detta mynnat ut och blivit allt mer ett tjänstesamhälle där många entreprenörer idag väljer att driva ett tjänsteföretag. På grund av detta har de immateriella tillgångarna blivit en allt viktigare faktor för företagen i de fall som de vill utveckla sin verksamhet och då är det viktigt att dessa tillgångar även räknas med i en kreditbedömning av företag. Dock anser kreditgivarna att de immateriella tillgångarna är för osäkra som säkerheter, vilket bidrar till en minskad möjlighet för företagen att få en kredit beviljad. Med en blandning av en deduktiv och en induktiv process kommer denna studie, genom en kvalitativ forskningsmetod, att fokusera på att förstå och få en djupare inblick i hur ett företags kreditgivningsprocess ser ut. Studien kommer sedan ha som underliggande syfte att studera hur de immateriella tillgångarna värderas vid en kreditgivning samt vilka säkerheter kreditgivaren kräver av företag och vilken påverkan eventuella betalningsanmärkningar har på kreditbeslutet. Studien äger rum på fyra av Sveriges största banker belägna i Skellefteå kommun med totalt åtta stycken personer som valt att medverka under ett intervjutillfälle. En slutsats som dragits utifrån denna studie är att det är skillnader i hur de olika bankerna som medverkat i studien hanterar sina kunder. Vissa banker som medverkat har manuella processer vilket innebär att de själva för in de siffror som är nödvändiga för att kunna besluta om företaget ska få sin kredit beviljad eller inte. Sedan är det två av de banker som intervjuat som har en automatiserad process vilket innebär att företagens bokslut går att finna i systemet som också räknar ut de aktuella nyckeltal som krävs för att den anställde ska kunna grunda sitt kreditbeslut på. De medverkande respondenterna menar att det är en större säkerhet i de fall som företaget kan ställa en materiell tillgång som säkerhet bakom en kredit, då dessa går att sälja vid eventuell konkurs. Denna risk ökar också i de fall som företaget har en betalningsanmärkning, men det skiljer sig i hur de olika bankerna väljer att hantera dessa. Två av de intervjuade bankerna menar att de gör vidare forskning kring vad dessa beror på medan de två andra säger att detta innebär ett avslag på en kreditansökan. Därmed arbetar de olika och det påverkar företagen vilken bank de går till.

Inför ämnesvalet av det här arbetet upptäcktes att det var få av de stora bankerna i Sverige som beviljade förvärvslån till ägarlägenhetsfastigheter. Nämnda fenomen blev huvudfokus för uppsatsen, och arbetet fick syftet att utreda vilka juridiska och ekonomiska skäl som kunde föreligga. Vid fortsatt kontakt med banker har olika svar erhållits av olika medarbetare, vilket ökade intresset för vad som egentligen var anledningen till den misslyckade kreditmarknaden av ägarlägenhetsfastigheter än mer. För att erhålla ett underlag av vad som skulle kunna tänkas vara ett problem för aktörerna genomfördes intervjuer med banker och markexploatörer, och utöver det upprättades egenformulerade frågor.  Efter att ha utrett de tänkbara juridiska och ekonomiska problemen på området har det kommits fram till att det egentligen inte föreligger några hinder för bankerna att erbjuda förvärvslån till ägarlägenhetsfastigheter. Det har istället kunnat konstateras att det föreligger en stor okunskap hos bankernas medarbetare och att bristen på kundkrets är den främsta ekonomiska orsaken till att kreditinstituten inte har en tydligare policy angående förvärvslån till ägarlägenhetsfastigheter. Det har också fastslagits att det råder en viss osäkerhet kring samfällighetsföreningarna och hur dessa ska upprättas. Lagen ger inget tydligt svar på hur en samfällighetsförenings ska bildas om ingen delägare är intresserad av bildandet. För att öka möjligheten för förvärvslån till Ägarlägenheter har slusatsen dragits att det krävs mer kunskap hos bankmedarbetare samt en enhetlig standard för kreditvärdering på området.

Sammanfattning

Företag har i alla tider lånat kapital av kreditgivare till investeringar dessa vill genomföra. Kreditgivarna har i samband med det utlånade kapitalet krävt säkerheter av företagen för att bevilja krediter. Detta för att minska den risk dessa tar. För att ännu mer minska den risk kreditgivaren tar vad gäller utlåning av kapital till låntagare kan kreditvillkor användas. Ännu en möjlighet för kreditgivaren att minska risken är att låta företaget revidera sig.

Revisorns uppgifter när det gäller att säkerställa kreditvärdigheten är att granska så att räkenskaperna och förvaltningen av bolaget är i sin ordning. Den heta diskussion som nu omger avskaffandet av revision i mindre företag kommer enligt Dan Bäckström att öka risken för någon annan intressent. Det som ovan kortfattat beskrivs, ledde oss till vårt syfte vilket är:

Syftet med denna studie är att åstadkomma en djupare förståelse för hur låneprocessen ter sig i dagsläget samt vilken förändring som sker ifall revisionsplikten slopas och revisorn ej kan säkerställa företagets balans- och resultaträkning.

Det perspektiv vi använder är utifrån kreditgivarens varvid fyra kvalitativa djupintervjuer med kreditgivare i Umeå genomfördes. Dessa kreditgivare är bland de största i Sverige. Angreppssättet i denna studie är den gyllene medelvägen. Vid utformandet av intervjuguiden användes den teoretiska referensramen som utgångspunkt. Valet av respondenter var ett så kallat bekvämlighetsurval där vi använde respondenter som för tillfället var anträffbara. Respondenterna är i denna studie även anonyma vilket har påtalats vid intervjutillfället.

Låneprocessen i dagsläget med revisionsplikt är fördelaktigt för kreditgivaren. Två av respondenterna ansåg att ett oreviderat företag leder till en högre risk. Det vi kommer fram till där är att ett reviderat företag torde vara mindre riskfyllt än ett oreviderat företag. Vidare har kreditgivare redan i dagsläget en mycket utbyggd relation med låntagaren och respondenterna medger att en äldre kund är enklare att arbeta med än en ny kund. Detta då det finns en relation mellan den äldre kunden och kreditgivaren.

De slutsatser vi kan dra i hur låneprocessen förändras om revisionsplikten slopas i mindre aktiebolag är den att relationen bör utökas, fler prognoser och budgetar behövs, ett vidare kontaktnät runt företaget samt att vissa kreditgivare ändock kommer kräva revision för att lån ska beviljas. Det kan påpekas att dessa förändringar kan ske men eftersom förändringen ej har skett kan även andra förändringar än de ovan nämnda inträffa.

Studien undersöker hur implementeringen av Robotic Process Automation (RPA) påverkat de fyra storbankerna i Sverige: Handelsbanken, Nordea, SEB och Swedbank, rutiner på lånesidan. Lånesidan står för cirka 50 procent av storbankernas tillgångar på koncernnivå och utgör därmed en betydande del av deras verksamhet. Nya digitala aktörer hotar bankerna och de behöver därför effektivisera processer och beskära kostnader. RPA är ett softwareprogram som tar över manuella processer som tidigare utförts av människor och kan hjälpa företag att beskära kostnader samt effektivisera processer. För att studera förändringarna av rutiner gjordes en flerfallstudie där empirin analyserades genom Feldman och Pentlands teori om rutiner och Pentland och Feldmans modell. Efter intervjuer med de fyra storbankerna kunde det konstateras att samtliga banker implementerat RPA. Tre av de fyra storbankerna har implementerat RPA på lånesidan. RPA har ändrat låneprocessen genom att: Effektivisera den, gjort den mer enhetliga, möjliggjort för de anställda att fokusera på kunder och utföra mer avancerade arbetsuppgifter samt gjort den mer detaljstyrd. Den ostensiva aspekten har blivit starkare i låneprocessen medan den performativa aspekten fått mindre utrymme och vid processer som helt ersatts av RPA har den ostensiva aspekten och den performativa aspekten blivit ett.