Dissertationen zum Thema „I nära relationer“

Detta arbete handlar om våld i nära relationer och avgränsar sig till mestadels kring kvinnornas situation i fråga. Mitt syfte med denna rapport är att, dels förhöja mina kunskapsnivåer inom problemområdet samt dels att utvidga och förhoppningsvis förbättra mina initiala åtgärder i mitt framtida polisiära arbete. Visserligen döms gärningsmännen idag enligt drygare dom vid brott i nära relationer än tidigare. Men de största problemen är dock fortfarande att målsägande inte vågar anmäla att de har blivit utsatta för sådana brott samt att de drar tillbaka anmälningar innan brotten hunnits utredas. Detta medför stora problem för polisens brottsbekämpning inom detta område men utgör samtidigt en oerhört viktig informationskälla för en del av den siffra över hur många sådana ouppklarade brott som årligen begås. För att sammanställa denna information i rapporten har jag tagit hjälp av litterära samlingar ur polisutbildningen termin 4, respektive fältstudier hos polismyndigheten i Skåne samt rapporter från brottsförebyggande rådet. Resultaten förblir tydliga, polisens initiala åtgärder är avgörande för hur hela utredningen bearbetas och uppklaras i slutändan. Samtidigt är samarbetet av de olika aktörerna i en kommun för brottbekämpningen och förebyggandet oerhört viktigt. Därmed säger slutsatsen i denna rapport tydligen att en skärpt disciplin inom rättsväsendet är av behov och att fullfölja dess skyldigheter i deras initiala utredningsarbeten.

Det finns de som säger att vissa kvinnor är så provocerande att de får skylla sig själva när de blir misshandlade. Kvinnan får skulden för det hon inte gjort. Kvinnor rannsakas i minsta detalj för att verkligen utesluta att de själva inte förtjänat en smäll eller att bli våldtagna. Hur många skulle reagera och handla om en kvinnomisshandel bevittnas, om det är grannen som misshandlas? Vi har valt att fördjupa oss i ämnet då ämnet, på alla nivåer, påverkar oss människor men som samtidigt är så svårt att ta i. Det är ett område som kräver oerhört mycket av oss som poliser.. Det är ett ämne omgärdat av fördomar och mycket ”bättre vetande”. Vi har kommit på oss själva med enkla rationella förklaringar och ifrågasättningar som är helt obefogade och direkt felaktiga. Vi vill visa att det inte går att se på våld mot kvinnor på bara ett plan. Vi vill att de som läst det vi skrivit inte kommer att anklaga den slagna kvinnan för sin misshandel. Läsaren hoppas förstå att det inte går att lasta kvinnan för att hon stannar i ett sådant förhållande. En annan aspekt är också att ge läsaren en bakgrund och en grund till ett förhållningssätt som han/hon kan arbeta utifrån i kontakt med dessa brott. Förhoppningsvis kan vi kanske också väcka tankar angående perspektivet kvinnor/män och detta ämne. Frågan vi ställer är om vi i rättsväsendet kan hantera dessa frågor, har vi som poliser (aspiranter) kunskapen, förmågan och inte minst modet att hantera denna brottslighet på ett acceptabelt sätt?

Syftet med denna undersökning har varit att få en ökad kunskap om de behandlingsmetoder för våldsamma män i nära relationer som används i två mellanstora kommuner samt hur man i dessa kommuner mer övergripande ser på männens våld. Tidigare forskning visar att den dominerande behandlingsformen internationellt för denna problematik är KBT och att trenden är liknande i Sverige. Detta utifrån området våld i nära relationer. Våra teoretiska utgångspunkter har varit kognitiva personlighetsteorier och strukturell-teori med kulturell och feministisk syn. Vi har använt oss utav en kvalitativ studie där vi intervjuat myndigheter såsom Polisen, Socialtjänst, Brottsofferjouren, Frivården, Kvinnojour och Länsstyrelsen i Östersund och Luleå kommun. Genom detta har vi undersökt hur de tillgodoser dessa mäns behov av behandling. Vårt resultat visar på stora brister av insatser och åtgärder i båda kommunerna. Endast i en av de båda kommunerna fanns någon egentlig behandling för männen och den var dessutom begränsad. Det krävs dessutom en helhetssyn där även mannen uppmärksammas. Våld i nära relationer är ett stort och kostsamt samhällsproblem och det är kommuner och myndigheter som bär ansvaret för alla samhällsborgare. Förstår man och ser mannens behov av behandling är det lättare att komma åt problemet och minska risk för återfall, vilket också gynnar kvinnorna och barnen. Studien har också visat på ett behov av vidareutveckling av behandlingsmetoder och att man inte enbart bör använda sig utav den dominerande KBT behandlingen, man behöver bredda perspektiven.

Syftet med denna studie var att undersöka hur ett antal professionella i sitt arbete bemöter män som brukar våld i nära relationer. Vidare vad det finns för hjälp och stöd för dessa män. Utifrån en kvalitativ metod och hermeneutisk utgångspunkt har vi intervjuat professionella på tre olika verksamheter. Studiens resultat visar att män som brukar våld i nära relationer är en heterogen grupp som behöver individanpassad behandling och insatser. Behov och efterfrågan efter insatser är stora. Det är angeläget att investera i stöd och hjälpinsatser för alla inblandade parter. Att minimera våld i nära relationer är utifrån vårt resultat viktigt både ur ett samhälleligt och individuellt perspektiv. För att en god fortsatt utveckling skall ske bör det enligt oss göras fler och grundligare utvärderingar kring de behandlingsmetoder som används för män som brukar våld i nära relationer.

Det anmäls cirka 20 000 fall av kvinnomisshandel i hemmet årligen. Denna nedslående fakta innebär att problemet är väldigt stort och att det tillhör polisens vardag att hantera dessa brott. Att kanske dagligdags få ta sig an fall av kvinnomisshandel kräver god förberedelse och kunskap. I takt med att intresset för problematiken kring kvinnomisshandel i samhället ständigt ökar så har detta även avspeglats i den polisiära organisationen. Vi har gjort intervjuer för att undersöka tre olika polismyndigheters arbetsförfarande och lokala samverkan med andra aktörer gällande våld mot kvinnor i en nära relationssituation. Vi har även tagit reda på hur de tre orterna utbildar sin personal i problematiken kring arbetet med denna typ av brottslighet, samt hur utvärdering sker av polisens arbete. Resultatet av intervjuerna visar på att de tre myndigheterna insett hur komplext och problematiskt det är att jobba mot våld i nära relationer. Något vi kan konstatera är att det satsas mycket på att bekämpa denna typ av brottslighet. Satsningarna sker i form av klara riktlinjer för hur förstahandsåtgärder skall utföras och handlingsplaner som engagerar lokala aktörer. Vi fann dock skillnader mellan polismyndigheterna när det gäller utbildning till poliser i yttre tjänst. Även polisens utvärdering av arbetet med våld i nära relationer ser olika ut på de granskade polismyndigheterna.

Syftet med vårt arbete var att undersöka om elektronisk fotboja är ett bra alternativ till fängelse. Förändras vardagen mycket för de som bär den. Är fotbojan avskräckande eller inte? Om det är så att den kan användas vid kontroll av att besöksförbud efterlevs, och hur i så fall. Håller lagstiftningen i Sverige som den är idag eller måste den ev. förändras? Vi har hållit två intervjuer, läst en del litteratur och använt oss av Internet för att komma fram till vårt resultat En mycket kort sammanfattning av resultatet är att om man blivit dömd till högst tre mån fängelse och har ett jobb, telefon, bostad och anhöriga har gett sitt godkännande kan man få bära fotboja. Man ansöker själv att få bära den. Under hela tiden man bär fotbojan blir du kontrollerad. Ett schema skall följas noggrant, man får inte dricka någon alkohol. Den teknik vi studerat heter EMS 2000 och kommer från Israel. Den går ut på att man bär en sändare runt foten och har en mottagare i hemmet. Sverige har idag börjat försöka föra in tekniken för att kunna kontrollera att besöksförbud efterföljs. Tekniken finns och används i USA. Idén har utvärderats av flera olika instanser som har kommit fram till liknande resultat. Lagstiftningen är inte tillräcklig i dagsläget. Men viljan finns och samhället skriker efter bättre kontrollsätt av besöksförbuden. Alla instanser är överens om att utredningen bör fortsätta.

Detta arbete handlar om mäns våld mot kvinnor i hemmet, och vilken bakgrund de män som utövar våldet kan ha, samt vilken behandling som finns att få. Vi ville skriva detta för att både vi och andra ska lära oss något mer om detta problem som vi ofta kommer att stöta på i vårat framtida yrke. Vad är det som gör att männen slår, är det något i deras uppväxt eller är det genetiskt eller kanske till och med samhällets fel med alla normer som finns idag? Vi fick genom böcker och Internet samt intervjuer med manscentran fram ett antal förklaringar som kan användas för att få våldet begripligt, men i slutändan så är det ändå mannens ansvar. Det finns inget som gör våldet försvarbart. Både böcker, information via nätet och de som jobbar med behandling på manscentran är inne på samma linje när det gäller orsaker till våldet och vad som bör göras. Det handlar om att lyfta fram vem som är ansvarig för våldet, det vill säga männen, och få dem att hitta ett annat sätt än att med våld hantera konflikter, och att kunna kontrollera sina egna känslor. Männen som frivilligt söker behandling är dock inte de som mest skulle behöva den. De män som man verkligen vill nå är de som inte kommit så långt att de insett att de behöver hjälp. Att arbetet på de manscentran som finns ger resultat ser de som jobbar med detta. Många män är kvar i det gamla förhållandet och kan med hjälp av stöd och råd fungera ”normalt”. Ett fåtal avbryter behandlingen och någon enstaka får återfall. I övrigt verkar det fungera bra. Förhoppningsvis så kommer det att satsas mer ekonomiskt på denna form av behandling för män, för ekonomin är det största hindret för manscentrans överlevnad.

Vårt arbete handlar om barnmisshandel inom familjen, det vill säga det som sker inom husets väggar. Syftet med arbetet är framför allt att öka vår egen kunskap samt lyfta upp ämnet till diskussion. Vi har begränsat oss till fem frågeställningar som handlar om vad barnmisshandel är, vilka misshandlar sina barn och varför, var sker misshandeln, hur upptäcker man barnmisshandeln och vilka åtgärder görs idag. För att få en så omfattande bild som möjligt över ämnet har vi använt oss av både litteratur samt personer som arbetar inom ämnet. Vi har kommit fram till att ämnet barnmisshandel är omfattande och att det berör och rör många. Det sägs ”att äpplet inte faller långt ifrån trädet”, vilket innebär att vi är resultatet av vår uppfostran och inte kan bli en hel och harmonisk människa som vuxen om grundtryggheten blivit som barn blivit störd. Enligt Rädda barnen blir barn som bevittnar våld i hemmet själva utsatta för våld. Ett barn som bevittnar våld i sitt hem, där det egentligen ska få sin grundtrygghet, upplever detta som ett av det största sveket som barnet kan utsättas för.”Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstutioner, domstolar, myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet” (FN: s Barnkonvention artikel 3:1) 1979 förbjöds all kroppslig bestraffning genom ett tillägg i Föräldrabalken och sedan dess har ämnet diskuterats fram och tillbaka dock utan egentlig framgång. Det finns fortfarande ett stort antal barn som far illa i sina familjer och frågan är vad som ska göras åt detta?

Detta är ett fördjupningsarbete som handlar om sexuella brott mot barn. Det material som ligger till grund för arbetet omfattar litteraturstudier, Internet samt intervjuer med personer från fyra olika yrkeskategorier som alla arbetar med barn. Trots att anmälningsbenägenheten har ökat de senaste åren så har detta brott ett stort mörkertal. Därför är syftet med detta arbete att mer grundligt gå igenom om vad som menas bakom begreppet ”sexuella övergrepp” och anmälningsplikten, samt att undersöka hur det ligger till med fyra olika yrkeskategoriers kunskaper; en barnmorska, en förskollärare, en skolsköterska samt en socialtjänsthandläggare. Dessa personer intervjuas om deras kunskaper runt brottet, om anmälningsplikten och vad de vet om tecken och symtom som utsatta barn kan uppvisa. Rutiner på deras arbetsplatser när de fattar misstanke om denna typ av brott, går intervjuerna också igenom. Det som kom fram var att intervjupersonernas värderingar bakom begreppet ”sexuella övergrepp” i stort stämde överens med den definition som vi valt från litteraturen. Anmälningsplikten var de väl insatta i, men rädsla och osäkerhet verkar vara i vägen för denna skyldighet ibland, även om vissa verkar skjuta över osäkerheten på kollegor. Tecken och symtom anser de flesta vara mycket svårt att utläsa, eftersom dessa likväl kan bero på andra problem i hemmet än just sexuella brott, och detta pekar också forskningen på. Rutiner på de olika arbetsplatserna skiljer sig ganska mycket åt, vilket i och för sig är själklart på grund av de olika arbetsuppgifterna. Dock saknas hos de flestas arbetsgivare mer raka, klara och adekvata rutiner för hur man skall gå tillväga om man fattar misstanke om denna typ av brott.

För att kunna få en förklaring till varför en man utövar våld mot sin kvinna måste man få ett begrepp om varför överhuvudtaget en individ börjar utöva våld mot en annan individ, även när det gäller våld utanför relationer. Vi har beskrivit olika förklaringsmodeller till varför mannen slår och varför kvinnan stannar, samt vilka faktorer som inverkar på aktörerna. Vanmakten spelar en betydande roll när det gäller våldsutövning. Hur han kontrollerar maktlöshet är en produkt av inlärning och erfarenhet. En förklaring till varför våld utvecklas och fortsätter att utövas av mannen mot kvinnan är den så kallade mormaliseringsprocessen. Denna process är också en betydande orsak till varför kvinnan har svårt att lämna mannen. Alla möten har olika förhistorier. Som polis i mötet med våldsutsatta kvinnor bör man känna till att uppbrottet är en process som ofta tar lång tid. Att ta reda på var i uppbrottsprocessen hon befinner sig ökar förståelsen för kvinnans i hennes situation. Möten mellan människor sker inte alltid utan kategorisering. Som förhörsledare/polisman på plats måste man känna till att det finns en risk att kategorisera våldsoffer utifrån bl.a. händelse, social bakgrund och möjlighet att försvara sig. Den ideala offerrollen belyser denna risk. Tid är en annan avgörande faktor som påverkar utredningen, både ute i fält och under utredninge. Kvinnan måste få ta den tid hon behöver för att berätta om händelsen och för att öka hennes medverkan bör utredningen handläggas skyndsamt…

Kvinnovåld är stort problem som berör oss alla. Trots att vi befinner oss i en tid där jämlikhet mellan könen är en viktig fråga, så slås årligen ett stort antal kvinnor ihjäl i Sverige av en närstående man. I samhället finns det ideella och statliga organisationer som jobbar mot kvinnovåld. Det är framför allt socialtjänsten och kvinnojouren som är de mest kända och framträdande aktörerna. Dessa organisationer har till uppgift att stödja och hjälpa kvinnan att ta sig ur ett misshandelsförhållande. Att få kvinnan att lämna mannen är en viktig del, men tyvärr väldigt svår. En kvinna som under en lång tid blivit psykiskt och fysiskt misshandlad hamnar ofta i en situation som gör det näst intill omöjligt för dem själva att lämna mannen. En rad faktorer gör att kvinnan hamnar i denna hjälplösa situation, den så kallade normaliseringsprocessen är en förklaringsmodell som klargör varför kvinnan ofta är oförmögen att ta sig ur ett misshandelsförhållande.