Auswahl der wissenschaftlichen Literatur zum Thema „Harz (Kultur)“
Geben Sie eine Quelle nach APA, MLA, Chicago, Harvard und anderen Zitierweisen an
Inhaltsverzeichnis
Machen Sie sich mit den Listen der aktuellen Artikel, Bücher, Dissertationen, Berichten und anderer wissenschaftlichen Quellen zum Thema "Harz (Kultur)" bekannt.
Neben jedem Werk im Literaturverzeichnis ist die Option "Zur Bibliographie hinzufügen" verfügbar. Nutzen Sie sie, wird Ihre bibliographische Angabe des gewählten Werkes nach der nötigen Zitierweise (APA, MLA, Harvard, Chicago, Vancouver usw.) automatisch gestaltet.
Sie können auch den vollen Text der wissenschaftlichen Publikation im PDF-Format herunterladen und eine Online-Annotation der Arbeit lesen, wenn die relevanten Parameter in den Metadaten verfügbar sind.
Zeitschriftenartikel zum Thema "Harz (Kultur)"
1
Rasch, Marco. „Fotografien aus dem Untergrund“. Rundbrief Fotografie 29, Nr. 3-4 (01.12.2022): 31–39. http://dx.doi.org/10.1515/rbf-2022-3005.
Der volle Inhalt der QuelleAnnotation:
Abstract Die Saxonia-Freiberg-Stiftung in Freiberg in Sachsen erwarb 2010 den Großteil des fotografischen Nachlasses des Ingenieurs Wolfgang Schreiber (1940–2005). Den Hauptbestandteil des Konvoluts bilden fast 4 500 gerahmte stereoskopische Diapositive, deren motivischer Schwerpunkt auf der Dokumentation des späten Erzbergbaus vor allem in Sachsen und im Harz liegt. Der Artikel stellt den zwischen Mitte der 1970er und Mitte der 1990er Jahre von Wolfgang Schreiber aufgenommenen Bestand vor, der von der Stiftung erschlossen und anschließend in Kooperation mit der Deutschen Fotothek in der Sächsischen Landesbibliothek – Staats- und Universitätsbibliothek (SLUB) Dresden über das Landesdigitalisierungsprogramm für Wissenschaft und Kultur des Freistaates Sachsen digitalisiert wurde und von der SLUB aktuell online publiziert wird.
2
Ismi, Suko, Deny Suhermawan Yusup und Sephia Anjani. „PENGAMATAN PERTUMBUHAN COPEPOD SEBAGAI PERSEDIAAN PAKAN ALAMI“. Jurnal Ilmu dan Teknologi Kelautan Tropis 13, Nr. 2 (31.08.2021): 261–68. http://dx.doi.org/10.29244/jitkt.v13i2.35454.
Der volle Inhalt der QuelleAnnotation:
Copepod adalah pakan alami yang memiliki ukuran kecil pada stadia naupli dengan nilai nutrisi yang tinggi. Cocok sebagai pakan awal larva ikan laut dengan bukaan mulut kecil. Tujuan penelitian mengetahui hasil panen copepod dari Genus Acartia sebagai pakan alami pada kultur masal, untuk pakan larva pada produksi benih ikan laut. Penelitian dilakukan pada Tahun 2020, di Balai Besar Riset Budidaya Laut dan Penyuluhan Perikanan, Gondol-Bali. Penelitian dibagi menjadi 2 tahap, pertama adalah untuk mengetahui pola pertumbuhan copepod sebagai acuan panen pada penelitian ke dua. Copepod dipelihara pada 3 buah toples volume 10 L. Penelitian ke dua untuk mengetahui jumlah copepod yang dipanen pada kultur masal sebagai persedian pakan. Kultur menggunakan 3 bak fiber bervolume 1.000 L. Inokulasi yang diberikan stadia copepodit dengan kepadatan 50 ind/L. Copepod diberi pakan buatan dan dipelihara hingga kepadatan menurun. Berdasarkan pola pertumbuhan kepadatan copepod dari penelitian pertama maka panen copepod penelitian ke dua dimulai hari ke delapan. Hasil panen tertinggi stadia naupli dicapai hari ke tujuh belas dengan kepadatan 184,7 ind/L, stadia copepodit 4,4 ind/L. Hasil kulur copepod tidak cukup dipakai sebagai pakan utama pada produksi larva secara masal dan hanya dapat dipakai sebagai campuran pakan alami untuk menambah nilai nutrisi bagi larva.
3
Rahmawati, Suci, Adek Zamrud Adnan, Muhammad Taher und Marlina Marlina. „Aplikasi Agarosa Sebagai Matriks Kultur 3d Pada Sel Kanker Paru Line A549“. Jurnal Vokasi Keperawatan (JVK) 2, Nr. 2 (19.03.2020): 116–21. http://dx.doi.org/10.33369/jvk.v2i2.10690.
Der volle Inhalt der QuelleAnnotation:
Agarosa merupakan salah satu biopolimer yang sering digunakan dalam bidang bioteknologi, diantaranya sebagai matriks pada kultur sel. Penelitian ini bertujuan untuk mengaplikasikan agarosa hasil isolasi dari tepung agar sebagai matriks kultur 3D pada sel kanker paru line A549. Hasil isolasi diperoleh Agarosa 1 (A1) dan Agarosa 2 (A2) hasil pemurnian dari A1. A1 dan A2 dengan konsentrasi 5% diaplikasikan sebagai matriks kultur 3D di dalam well plate kultur sel kanker paru line A549 dengan densitas 107, sebagai kontrol pertumbuhan digunakan kultur 2D sel (well plate tanpa matriks) dan kontrol positif kultur 3D sel pada matriks agarosa Top Vision®. Viabilitas sel diamati pada hari ke 2, 4 dan 6 menggunakan pewarna trypan blue. Proliferasi sel diamati pada hari ke 6 menggunakan reagen MTT. Hasil uji viabilitas terlihat agregat sel 3D pada matriks agarosa yang viable dan tidak menyerap warna trypan blue. Viabilitas sel dibuktikan dengan uji proliferasi dan diperoleh nilai rata-rata absorban pada kultur 2D, kultur 3D matriks kontrol, A1 dan A2 masing-masingnya 2.03; 1.21; 0.96 dan 1.22. Proliferasi kultur 2D lebih baik dari 3D, akan tetapi proliferasi kultur 3D pada matriks A2 lebih baik dari matriks kontrol. Pada penelitian ini dapat disimpulkan bahwa agarosa dapat diaplikasikan sebagai matriks kultur 3D sel
4
Arrosyad, Muhammad Iqbal, Laela Fitria Ulfa, Mersy Mersy, Cindy Claudia und Indah Eka Safitri. „Peran Kepala Sekolah Dalam Mengembangkan Kultur Sekolah di SD Negeri 5 Mendo Barat“. SUSTAINABLE: Jurnal Kajian Mutu Pendidikan 3, Nr. 1 (30.06.2020): 1–7. http://dx.doi.org/10.32923/kjmp.v3i1.1149.
Der volle Inhalt der QuelleAnnotation:
Tujuan penelitian ini adalah untuk mendeskripsikan: (1) peran kepala sekolah dalam mengembangkan kultur sekolah, (2) faktor pendukung dan penghambat kepala sekolah dalam mengembangkan kultur sekolah. Jenis penelitian ini menggunakan metode deskriptif kualitatif.Subjek penelitian adalah kepala sekolah, guru, dan siswa.Untuk teknik pengumpulan data dilakukan melalui wawancara dan dokumentasi dengan informasi penelitian terdiri dari kepala sekolah, guru, dan peserta didik SD Negeri 5 Mendo Barat. Data diperoleh dengan cara pengamatan dan wawancara selama sepuluh hari. Hasil penelitian adalah sebagai berikut : (1) peran kepala sekolah dalam mengembangkan kultur sekolah, yaitu sebagai kepemimpinan, sebagai inovator, sebagai motivator dan sebagai manejer, (2) faktor pendukung dan penghambat kepala sekolah dalam mengembangkan kultur sekolah, (3) kultur sekolah SD Negeri 5 Mendo barat sangat beragam, dalam pelaksanaannya dibutuhkan kesadaran dan pembiasaan setiap hari baik didalam kelas maupun diluar kelas, (4) upaya bersama guru dalam mengembangkan kultur sekolah yang lebih baik, (5) karakteristik kultur sekolah yang dibangun oleh kepala sekolah di SD Negeri 5 Mendo barat.
5
Boroh, Rimba, Magdalena Litaay, Muh Ruslan Umar und Ambeng Ambeng. „Pertumbuhan Chlorella sp. Pada Beberapa Kombinasi Media Kultur“. BIOMA : JURNAL BIOLOGI MAKASSAR 4, Nr. 2 (02.07.2019): 129. http://dx.doi.org/10.20956/bioma.v4i2.6759.
Der volle Inhalt der QuelleAnnotation:
Penelitian tentang pengaruh beberapa perlakuan kombinasi antara media kultur organik berupa vermikompos cair dan media kultur anorganik berupa walne terhadap pertumbuhan Chlorella sp. telah dilakukan. Penelitian ini bertujuan untuk mendapatkan kombinasi media kultur yang terbaik dalam merangsang peningkatan pertumbuhan populasi Chlorella sp.. Jenis penelitian ini adalah eksperimen menggunakan desain percobaan Rancangan Acak Lengkap dengan kombinasi perlakuan faktorial 5 x 5 x 2 (5 konsentrasi perlakuan Medium Walne, 5 konsentrasi perlakuan vermikompos, masing-masing 2 kali ulangan). Chlorella dikultur selama 10 hari. Data dianalisis dengan menggunakan analisis Univariate Analysis of Variance. Hasil penelitian menunjukkan bahwa penggunaan kombinasi media kultur yang berbeda tidak berpengaruh terhadap pertumbuhan Chlorella sp. dan diperoleh kepadatan rata - rata populasi tertinggi, yaitu perlakuan V4W4 pada hari ke-9 dengan jumlah kepadatan populasi 19.530 x 104 sel/ml dan nilai laju pertumbuhan sebesar 1,8 /hari. Hasil uji UNIANOVA menunjukkan tidak adanya pengaruh yang nyata terhadap pertumbuhan Chlorella sp.Kata Kunci : Vermikompos. Chlorella sp., Walne, Kultur, Kombinasi.
6
Sibuea, Christine Verawaty, Jeanne Adiwinata Pawitan und Radiana Antarianto. „Pengaruh Penggantian Medium terhadap Viabilitas Hepatosit Kultur 3D Organoid Hati“. Nommensen Journal of Medicine 7, Nr. 2 (28.02.2022): 39–42. http://dx.doi.org/10.36655/njm.v7i2.625.
Der volle Inhalt der QuelleAnnotation:
Background : Liver organoids can be used as materials for Bioartificial Liver, to study the mechanism of liver disease and as drug test toxicity. Reconstruction of liver organoids requires optimal culture methods, culture medium and cellular components to construct liver organoids that resemble liver microstructure in vivo with optimal function. 3D culture method using hepatocytes and stem cells with PRP supplemented William's E can reconstruct liver organoids with liver function. Medium exchange is an usual method to maintain the required nutrients and to eliminate waste products, but it requires a sufficient supply of medium and supplementation. Method and the use of effective and efficient medium with optimal hepatocyte viability are urgently needed in the reconstruction of liver organoids.
Objective : This study was aimed to compare the viability of primary hepatocytes in culture medium exchange liver organoids and monoculture and without culture medium exchange.
Methods : Primary hepatocytes isolated from Sprague Dawley-Rats mice (250gr, n=3) were co-cultured with umbilical cord mesenchymal stem cells, cord blood CD34+ stem cells and LX2 in PRP-supplemented William's E for 14 days. The culture medium was exchanged at 48 hours, day 7 and day 14 and no culture medium exchanged in the control group. Hepatocyte viability was analyzed using the Trypan Blue Exclusion Test at 48 hours, day 7 and day 14.
Results : Hepatocyte viability in culture medium exchange liver organoids was higher than without culture medium exchange, especially in monoculture, but there was no significant difference (p value> 0.05).
Conclusion: Hepatocyte viability in culture medium exchange liver organoids was not significantly different from no culture medium exchange liver organoids. Culture medium exchange in monoculture supported hepatocyte viability up to day 14.
Keywords: hepatocytes, liver organoids, viability, culture medium
ABSTRAK
Latar belakang : Organoid hati dapat digunakan sebagai bahan Bioartificial Liver, mempelajari mekanisme penyakit hati dan uji toksisitas obat. Rekonstruksi organoid hati membutuhkan metode kultur, medium kultur dan komponen seluler yang optimal untuk menghasilkan organoid hati yang menyerupai mikrostruktur hati in vivo dengan fungsi yang optimal. Metode kultur 3D menggunakan hepatosit dan sel punca mesenkimal dengan William’s E yang disuplementasi PRP dapat merekonstruksi organoid hati dengan fungsi hati. Pergantian medium merupakan metode yang sering dilakukan untuk mempertahankan nutrisi yang dibutuhkan dan untuk membuang sisa metabolit sel, tetapi membutuhkan persediaan medium dan suplementasi yang cukup banyak. Metode dan penggunaan medium yang efektif dan efisien dengan viabilitas hepatosit yang optimal sangat dibutuhkan dalam rekonstruksi organoid hati.
Tujuan : Penelitian ini bertujuan untuk mengetahui perbandingan viabilitas hepatosit primer pada organoid hati dengan pergantian medium kultur dan tanpa pergantian medium kultur.
Metode : Hepatosit primer yang diisolasi dari tikus Sprague Dawley-Rats (250gr, n=3) diko-kultur dengan sel punca mesenkimal asal tali pusat, sel punca CD34+ asal darah tali pusat dan LX2 dalam William’s E yang disuplementasi PRP selama 14 hari. Medium kultur diganti pada 48 jam, hari ke-7 dan hari ke-14 dan tidak dilakukan pergantian medium pada kelompok kontrol. Viabilitas hepatosit dianalisa dengan menggunakan Trypan Blue Exclusion Test pada 48 jam, hari ke-7 dan hari ke-14.
Hasil : Viabilitas hepatosit pada organoid hati dengan pergantian medium kultur tampak lebih banyak dibandingkan tanpa pergantian medium kultur khususnya pada monokultur, tetapi tidak terdapat perbedaan yang signifikan (nilai p>0,05).
Kesimpulan : Viabilitas hepatosit pada organoid hati dengan pergantian medium kultur tidak berbeda secara signifikan dengan organoid hati tanpa pergantian medium kultur. Pergantian medium kultur pada monokultur mendukung viabilitas hepatosit hingga hari ke-14.
Kata Kunci : Hepatosit, organoid hati, viabilitas, medium kultur
7
Pono, Putri, Ratih Restiani und Dwi Adityarini. „Elisitasi Saponin dalam Kultur Kalus Ginseng Jawa (Talinum paniculatum Gaertn.) Menggunakan Asam Salisilat“. SCISCITATIO 2, Nr. 2 (07.10.2021): 45–53. http://dx.doi.org/10.21460/sciscitatio.2021.22.66.
Der volle Inhalt der QuelleAnnotation:
Ginseng Jawa (Talinum paniculatum Gaertn.) digunakan dalam pengobatan tradisional karena mengandung senyawa metabolit sekunder berupa saponin, tannin, alkaloid, kuinon, steroid, polifenol, flavonoid, dan minyak atsiri. Dari beberapa senyawa metabolit sekunder tersebut, saponin merupakan metabolit sekunder yang dominan dihasilkan oleh ginseng jawa dan diketahui memiliki banyak efek farmakologi. Elisitasi melalui kultur in vitro khususnya kultur kalus dapat digunakan dalam upaya meningkatkan kandungan saponin menggunakan asam salisilat. Penelitian ini bertujuan untuk mengetahui pengaruh konsentrasi asam salisilat dan waktu elisitasi terhadap pertumbuhan kalus dan produksi saponin dalam kultur kalus Talinum paniculatum. Induksi dan produksi kalus T. paniculatum menggunakan media MS dengan kombinasi 2,4-D 2 mg/L + kinetin 3 mg/L. Kalus yang telah memasuki fase stationer (pada hari ke 58) digunakan untuk proses elisitasi. Elisitasi kalus menggunakan variasi konsentrasi asam salisilat 0,5 mM, 0,10 mM, 0,15 mM, 0,20 mM, 0,25 mM, 0,30 mM, 0,35 mM dan waktu inkubasi 3 hari, 6 hari, dan 9 hari. Ekstrak kalus selanjutnya diidentifikasi menggunakan KLT untuk mengetahui kandungan saponinnya melalui luas noda saponin. Penambahan konsentrasi asam salisilat sebesar (0,05 – 0,35 mM) dan waktu elisitasi (3-9 hari) pada kultur kalus T.paniculatum berpengaruh terhadap peningkatan biomassa kalus (0,056 – 0,069 gram) dibandingkan kontrol (0,054 gram) dan kandungan saponin dalam kalus. Kandungan saponin tertinggi sebesar 0,565 cm2pada perlakuan konsentrasi asam salisilat 0,30 mM dengan waktu inkubasi 6 hari
8
Sujarwani, Siyam, und Dadang Rusmana. „TEKNIK KULTUR DIATOM (Nitzschia sp.) UNTUK PENYEDIAAN LARVA ABALON (Haliotis squamata)“. Buletin Teknik Litkayasa Akuakultur 18, Nr. 2 (14.12.2020): 115. http://dx.doi.org/10.15578/blta.18.2.2020.115-117.
Der volle Inhalt der QuelleAnnotation:
Keberhasilan pembenihan abalon telah menyebar di kalangan masyarakat, yang mana teknologi tersebut diadopsi dari Balai Besar Riset Budidaya Laut dan Penyuluhan Perikanan, Gondol-Bali. Beberapa rintisan pemeliharaan abalon yang telah dilakukan adalah transportasi induk, pemeliharaan induk, dan pemijahan induk sampai pemeliharaan larva abalon dalam bak terkontrol. Dalam pemeliharaan larva diperlukan pakan awal yaitu Nitzschia sp. Untuk memenuhi pakan tersebut perlu dilakukan upaya perbaikan kultur Nitzschia sp. skala Laboratorium dan semi massal. Tujuan dari kultur diatom ini untuk mengetahui pertumbuhan dan kepadatan yang dihasilkan, sehingga kebutuhan pakan alami untuk larva abalon tercukupi. Kultur Nitzschia sp. pada skala laboratorium (2 L) menghasilkan kepadatan tertinggi pada hari keenam sebanyak 13.000.000 sel/mL. Sedangkan kultur Nizschia sp. semi massal (20 L) dapat memenuhi kebutuhan pakan alami untuk larva abalon, dengan kepadatan tertinggi pada hari keenam sebesar 8.300.000 sel/mL.
9
Ajiningrum, Purity Sabila, Vivin Andriani, Diah karunia binawati, Tatang Sopandi, Arif yachya, Ngadiani, Pungky slamet wisnu kusuma und Sukarjati. „PENGENALAN DAN PELATIHAN TEKNIK KULTUR JARINGAN TANAMAN PADA GURU MGMP BIOLOGI SMA SE-JAWA TIMUR“. Jurnal Penamas Adi Buana 6, Nr. 01 (20.07.2022): 31–36. http://dx.doi.org/10.36456/penamas.vol6.no01.a5498.
Der volle Inhalt der QuelleAnnotation:
Kultur jaringan merupakan salah satu teknik budidaya tanaman secara vegetatif yang dapat digunakan untuk perbanyakan tanaman dengan waktu yang relatif singkat dengan menggunakan media tanam yang mengandung unsur hara mikro, makro dan zat pengatur tumbuh. Pengenalan dan pelatihan teknik kultur jaringan yang ditujuhkan kepada guru MGMP Biologi se-Jawa Timur dapat dimanfaatkan sebagai tambahan pengetahuan dalam memperkenalkan kultur jaringan saat mengajar di kelas. Metode yang digunakan dalam kegiatan ini menggunakan virtual web conference. Berdasarkan hasil kuesioner didapatkan peserta mengalami kenaikan hasil sebesar 59,26% tentang pengenalan dan pelatihan teknik kultur jaringan (teknis kultur jaringan, tahap persiapan, tahap inisiasi, tahap multiplikasi, tahap aklimatisasi).
10
Ismiarti Ismiarti, Nadlirotun Luthfi und Beta Novia Putri. „Karakteristik Keju Lunak dengan Kultur Tunggal dan Campuran Lactobacillus rhamnosus dan Pediococcus pentosaceus pada Penyimpanan Dingin“. Prosiding Seminar Nasional Pembangunan dan Pendidikan Vokasi Pertanian 4, Nr. 1 (28.09.2023): 340–49. http://dx.doi.org/10.47687/snppvp.v4i1.657.
Der volle Inhalt der QuelleAnnotation:
Keju sebagai salah satu produk susu yang jenisnya sangat bervariasi, salah satunya keju lunak. Penambahan kultur bakteri asam laktat akan menghasilkan keju yang berpotensi sebagai keju probiotik. Penelitian bertujuan menganalisis kadar air, total asam tertitrasi, dan rendemen keju lunak dengan penambahan kultur tunggal dan campuran Lactobacillus rhamnosus dan Pediococcus pentosaceus pada penyimpanan dingin. Keju dibuat dari susu sapi, rennet hewani, kultur Lactobacillus rhamnosus dan Pediococcus pentosaceus. Penelitian eksperimen menggunakan Rancangan Acak Lengkap (RAL) pola searah dengan 3 perlakuan dan 6 kali ulangan. Perlakuan terdiri atas P1: keju dengan penambahan 5% Lactobacillus rhamnosus, P2: keju dengan penambahan 5% Pediococcus pentosaceus, dan P3: keju dengan penambahan 5% kultur campuran Lactobacillus rhamnosus dan Pediococcus pentosaceus. Keju disimpan pada suhu 4-10°C dan dilakukan pengujian kadar air dan total asam tertitrasi pada hari ke 0, 10, dan 20. Data yang diperoleh dianalisis menggunakan analisis variansi (Anova) dan uji lanjut Duncan’s Multiple Range Test (DMRT). Hasil penelitian menunjukkan Hasil penelitian menunjukkan bahwa penambahan kultur tunggal dan campuran Lactobacillus rhamnosus dan Pediococcus pentosaceus berpengaruh sangat nyata terhadap kadar air dan TAT (p<0,01) keju lunak pada pengamatan hari ke 0, 10, dan 20. Selain itu, penambahan kultur tersebut juga berpengaruh nyata (p<0,05) terhadap rendemen pada keju lunak yang dihasilkan. Kesimpulannya, penggunaan kultur campuran kurang efektif untuk menghasilkan keju lunak karena kultur Lactobacillus rhamnosus dan Pediococcus pentosaceus memiliki kemampuan yang berbeda dalam proses metabolisme pada media susu.
Dissertationen zum Thema "Harz (Kultur)"
1
Strojwas, Iwona. „Har behandlarens etnicitet/kultur betydelse? På spaning efter transkulturellt familjearbete“. Thesis, Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, 2014. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:liu:diva-116203.
Der volle Inhalt der QuelleAnnotation:
Det övergripande syftet med denna studie är att bidra till beskrivning och utveckling av transkulturellt familjearbete. Sex familjebehandlare inom socialtjänstens öppenvård intervjuades med fokus på betydelsen av deras etnicitet/kultur i möte med familjer samt likheter/skillnader i arbetssätt i att möta svenska respektive invandrade familjer. Utskrifterna av intervjuerna analyserades med kvalitativ metod. Resultatet visar på att behandlarens etnicitet/kultur har betydelse men att också socioekonomisk klass har betydelse. I studien framgår att det finns både skillnader och likheter i arbetssätet med invandrade respektive svenska familjer. De tydligaste skillnader som framkommer i arbetssätet i att möta invandrade respektive svenska familjer beskrivs i kategorierna: att informera, att möta andra värderingar och att inte veta. Likheter beskrivs i kategorierna: att se det allmänmänskliga, att skapa relation och att se resurser. I resultatet beskrivs också vad som är viktigt för en nyanställd i invandrartäta områden att tänka på samt vad familjebehandlare menar att transkulturellt arbete betyder för dem.The overall aim of this study is to contribute to the description and development of cross-cultural family work. Six family therapists in social services outpatient were interviewed with a focus on the importance of their own ethnicity/culture in the meeting with the families and the similarities/differences in working approach with the Swedish and immigrant families. Interviews were analyzed using qualitative method The results shows that the therapist’s ethnicity/culture are important but socio-economic classis important too. My stud shows that there are both differences and similarities in working approach with immigrant families and Swedish families. The clearest differences that emerge in working approach with immigrants are described in the categories: to inform, to meet, different values and not knowing. Similarities are described in the categories: to see the universally human, to create relationships and to ensure resources, The result also describes what is important for a new employee to think about in an areawhere many immigrants live and what cross-culture work means to family therapists.
2
Gehrisch, Birgit. „"Lepusculus Domini, erotic hare, Meister Lampe" : zur Rolle des Hasen in der Kulturgeschichte /“. Wettenberg : VVB Laufersweiler, 2005. http://deposit.ddb.de/cgi-bin/dokserv?idn=977309878.
Der volle Inhalt der Quelle
3
Carlemalm, Per. „“Just culture” or just culture? : har Försvarsmakten en rättvisekultur eller bara en kultur?“ Thesis, Swedish National Defence College, Swedish National Defence College, 2009. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:fhs:diva-178.
Der volle Inhalt der QuelleAnnotation:
Ett flygsäkerhetsarbete bygger på ett förtroende mellan individen och organisationen. Det finns en brist inom Försvarsmakten rapporteringssystem, där fördelningen av rapporter med avseende på mänskliga misstag, är avvikande från vad som anses som normalt inom flygverksamhet. Varför avviker rapporteringen i FM från normalbilden? Ett perspektiv som kan förklara denna avvikelse är rättvisekulturperspektivet.
Syftet är att diskutera huruvida den ojämna fördelningen av avvikelserapporter med avseende på mänskliga misstag i FM flygsäkerhetsarbete kan förklaras ur ett just culture perspektiv med fokus på regler och styrdokument .
Resultatet är att FM inte är att anse som en rättvisekultur. Framförallt är detta på grund av den bristfälliga kulturella grunden, disciplinsystemet och skyddandet av rapporteringssystemet.
Flight safety relies on trust between the person and the organization. There is a deficiency in the Swedish armed forces reporting system whereas the distribution between human factor reports and other reports is deviant from the normal distribution in flying operations. Why is that? A perspective that could help explaining this is the just culture perspective.
The purpose of this essay is to discus whether the uneven distribution in the reporting system in regards of human error in the Swedish armed forces can be explained by a just culture perspective in regards of rules and documents.
The result is that the Swedish armed forces are not considered a just culture. Mainly because of the insufficient foundation of the flight safety culture, the existence of a disciplinary system and the failure to protect the reporting system.
4
Frylén, Jonathan. „Det sköna har ersatts med "kultur" : En studie i Miljöpartiet de Grönas historiebruk“. Thesis, Högskolan för lärande och kommunikation, Högskolan i Jönköping, Didaktik i Samhällsämnena, 2019. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hj:diva-44742.
Der volle Inhalt der QuelleAnnotation:
Miljöpartiet de Gröna är ett parti som på relativt kort tid etablerat sig i svensk politik. Mellan 1982 och 2013 har de antagit nio program som var och ett definierar vilken politik de velat föra vid respektive antagningstillfälle. Den här studien avser att undersöka på vilka sätt historia brukas i dessa program samt hur bruket förändras över tid. Studien är en kvalitativ textanalys som utgår från Karlssons typologi för historiebruk. Resultatet av undersökningen visar på ett utbrett pedagogisk-politiskt bruk och ett fåtal exempel på ideologiskt- existentiellt- och moraliskt bruk. Historia brukas framförallt i inledningen av stycken men även när den egna rörelsen ska beskrivas. Programmen bär spår av sin samtid och det finns trender i hur vissa historiebruk till- och avtar där det tydligaste är en ökning av ideologiskt historiebruk i de två yngsta programmen.
5
Rudling, Lars. „Har Sankulturen schamanistiska drag : Ett försök att pröva en schamanistisk modell på sanfolkets kultur“. Thesis, Högskolan Dalarna, Religionsvetenskap, 2009. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:du-3654.
Der volle Inhalt der Quelle
6
Axelsson, Tove. „Någon har bestämt att du ska vara människa - ett möte mellan kultur och skola“. Thesis, Malmö högskola, Lärarutbildningen (LUT), 2008. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:mau:diva-28517.
Der volle Inhalt der QuelleAnnotation:
Syftet med min uppsats har varit att undersöka samarbetet mellan ett kulturhus och en skola där användandet av estetiska läroprocesser är centrala. Jag har undersökt vad lärare, kulturpedagoger och elever säger om elevernas lärande i projektet FRAMÅT.Det här är ett projekt där Drömmarnas hus har arbetat med dramaövningar,verkställandet av en tidning och genomfört en större teaterproduktion tillsammans med elever i skolår åtta runtom i Skåne. Jag har följt samarbetet med en av dessa klasser. Jag har kombinerat kvalitativa intervjuer och deltagande observation och inspirerats av enhermeneutisk ansats när jag har tolkat materialet. Jag har intervjuat deltagande lärare,kulturpedagoger och elever och har analyserat mitt material efter begreppet radikal estetik. Mitt arbete visar att en gemensam kunskapssyn hos lärare och kulturpedagoger är viktigt för ett fungerande samarbete. Elevernas och lärarnas stora delaktighet i projektet har lett till förutsättningar för lärande. Det är förhållningssättet till kunskap som är det centrala för att uppnå radikal estetik. Jag har kommit fram till att Drömmarnas hus har kommit långt i det arbetet, men att de kan utveckla sina fortsatta projekt ytterligare med att medverka till att estetiken genomsyrar all undervisning i skolan.
7
Nordström, Fanny, und Konstantin Åström. „Har kultur en inverkan på investeringsbeteende? : En kvantitativ jämförandestudie mellan svenska och spanska investerare“. Thesis, Södertörns högskola, Företagsekonomi, 2019. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:sh:diva-38799.
Der volle Inhalt der QuelleAnnotation:
Cultural Finance är ett relativt nytt forskningsområde som belyser att kultur kan vara en nyckelfaktor till att förklara individers investeringsbeteende. Syftet med denna studie var att undersöka om kultur kan vara en förklarande faktor till individers investeringsbeteende. En jämförandestudie genomfördes där svenska (n=124) och spanska (n=109) investerare undersöktes. Studien baserades på kvantitativa enkäter som publicerades i forum med inriktning på investeringar. Resultatet analyserades med hjälp av ett Mann Whitney U test i SPSS version 1.0.0.1275 för att testa om det går att urskilja skillnader i investeringsbeteende mellan Sverige och Spanien. Resultatet visade på att det gick att urskilja skillnader i investeringsbeteende i risktagande och individers motvilja att förlora pengar och att dessa skillnader kan bero på kultur.Cultural Finance is a relatively new research area that highlights that culture can be a critical factor in explaining the investment behavior of individuals. The purpose of this study was to investigate whether culture can be an explanatory factor for individuals' investment behavior. A comparative study was conducted in which Swedish (n = 124) and Spanish (n = 109) investors were surveyed. The study was based on quantitative questionnaires published in forums focusing on investments. The results were analyzed using a Mann Whitney U test in SPSS version 1.0.0.1275 to test whether differences in investment behavior between Sweden and Spain can be discerned. The results showed that it was possible to discern differences in investment behavior in risk-taking and individuals' reluctance to lose money and that these differences may be due to culture.
8
Thoudal, Linda, und Louise Wallin. „Livskvalitet och psykosocial hälsa hos kvinnor från kulturer som har genomgått bröstcancerkirurgi“. Thesis, Uppsala universitet, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, 2013. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-200586.
Der volle Inhalt der QuelleAnnotation:
Bröstcancer är den vanligaste cancerformen hos kvinnor och påverkar både det fysiska och psykiska välbefinnandet. Kirurgi är en vanlig behandling för att avlägsna tumören i bröstet. Syftet med litteraturstudien var att beskriva livskvaliteten och den psykosociala hälsan hos kvinnor från olika kulturer som genomgått en bröstcancerkirurgi med eller utan en rekonstruktion. Metoden som användes var litteraturstudie där 15 artiklar från databasen PubMed inkluderades. Resultatet fann att kvinnor som väljer att genomgå rekonstruktion har sämre självkänsla och kroppsbild före operationen än kvinnor som avstår från rekonstruktion. Kvinnorna har också valt operationen för att öka livskvaliteten. Att belysa är att rekonstruktionen ökade kvinnornas psykosociala hälsa och livskvalitet. Kvinnor som inte valde rekonstruktion hade en sämre tillfredsställelse med sina bröst och upplevde asymmetri. Många kvinnor valde att göra en fördröjd rekonstruktionav den anledningen. Det fanns en skillnad på kvinnor från Östasien där majoriteten valde att inte genomgå en rekonstruktion. De ansåg att överlevnaden var viktigare än utseendet och kirurgens åsikt påverkade valet. Det fanns ingen skillnad mellan resterande världsdelar beträffande valet att genomgå rekonstruktion, hur deras livskvalitet och psykosociala hälsa var efteroperation. Slutsats är att rekonstruktionen ökade kvinnornas psykosociala hälsa och livskvalitet. Kvinnor som inte valde rekonstruktion hade en sämre tillfredsställelse med sina bröst och upplevde asymmetri. Det är viktigt att kunna förstå skillnader och likheterhos kvinnor från olika kulturer, däremot måste vården individualiseras och se varje patient för sig.Breast cancer is the most common cancer among women worldwide and it affects both the physical and the mental health. The most common treatment is surgery to remove the tumor from the breasts. The aim of the study was to determine the quality of life and psychosocial health of women from different culture that have undergone breast reconstructive surgery. The method used was a literary survey where a total of fifteen articles were used. The databaseused was PubMed. The result showed that a majority of women with low self esteem choose reconstructive surgery to enhance their quality of life and increase their self esteem and psychosocial health. Women who did not choose to undergo reconstruction surgery had a lower satisfaction with the appearance of their breasts and experienced asymmetry. Many women chose to do a delayed reconstruction for that reason. There was a difference of opinion for the women from East Asia where the majority chose not to undergo reconstruction surgery. They found that survival was more important than appearance of their breasts. The surgeon's opinion also affected their choices. The choice to undergo reconstruction was not different in the remaining countries. There was no difference in quality of life and psychosocial health after surgery in the remaining countries. The conclusion is that women who choose to undergo reconstruction had a better self esteem and psychosocial health after surgery. Women who did not choose to undergo reconstructive surgery had a lower satisfaction with the appearance of their breasts and experienced asymmetry. It is important to understand the similarities and differences between different cultures, but also individualize the care we give to each person.
9
Mansåker, Mette, Magnar Mosdal und Ingvild Sperrevik. „Rus og industrisamfunn. : En oppgave om hvordan rus og kultur har påvirket hverandre i industrisamfunnet Odda“. Thesis, Linnéuniversitetet, Institutionen för pedagogik, psykologi och idrottsvetenskap, PPI, 2012. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:lnu:diva-21640.
Der volle Inhalt der QuelleAnnotation:
Målet med studien er å få en bredere kunnskap om hvordan industrikulturen har påvirket forekomsten av rusmisbruk i industristedet Odda i et historisk perspektiv. Vi ønsker også å se på hvordan rusmiddelavhengige har det i Odda i dag, og hvordan de opplever tjenestene som blir gitt. Datainnsamlingen ble gjort gjennom intervjuer med akan kontakt/ tillitsvalgt ved bedriftene, samt en brukerundersøkelse i form av spørreskjema blant brukerne av tjenestetilbudet. I intervjusituasjonen hadde vi fokus på drikkekulturen i industribedriftene i et historisk perspektiv. Spørreundersøkelsen blant brukergruppen hadde fokus på barndom og oppvekst, samt hvilke tjenester de benytter i dag og hvordan de opplever disse. Hovedfunnet i studien er at industrisamfunnet Odda har hatt en svært liberal holdning til alkoholbruk, og at skiftarbeid har vært med på å skape en kultur som gjør at det i større grad er akseptabelt å nytte alkohol enten det var tradisjonell hverdag eller helg. Når det gjelder tjenestetilbudet i dag ser vi at brukerne i stor grad er fornøyd med tjenestetilbudet, men savner flere arbeidsaktivitetstilbud.
10
Olsson, Frida. „Vem hedersmördar sitt barn? : En kvalitativ textanalys om hur mediedebatten kring hedersmord har utvecklats“. Thesis, Linnéuniversitetet, Institutionen för kulturvetenskaper (KV), 2016. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:lnu:diva-50014.
Der volle Inhalt der QuelleAnnotation:
This study is a text analysis of the media debate about honor killings in the last 20 years. I want to contribute to increased knowledge about honor killings and crimes of honor. Through this increased knowledge I wish to prevent honor killings and crimes of honor. The result of this study shows a progress of the debate and through the years have the understanding of the problem improved. Authorities have begun to react and the public have become more aware about what honor killings are and in which way it can assert. Honor killings can occur all in religions, although could patriarchal remains in certain cultures have influence. Moreover, old habits like traditions and expectation from the society concerning how the man is supposed to control the women of the family and their sexuality.
Bücher zum Thema "Harz (Kultur)"
1
author, Klamm Mechthild, Schweitzer Christian author und Zich Bernd author, Hrsg. Die Siedlung der Bernburger Kultur auf dem Steinkuhlenberg bei Derenburg, Lkr. Harz: Nach den Ausgrabungsergebnissen des Instituts für Vor- und Frühgeschichte der Martin-Luther-Universität Halle-Wittenberg in den Jahren 1960-1964 und 1966. Halle (Saale): Landesamt für Denkmalpflege und Archäologie Sachsen-Anhalt, Landesmuseum für Vorgeschichte, 2020.
Den vollen Inhalt der Quelle finden
2
Eksteins, Modris. Haru no saiten: Daiichiji Sekai Taisen to modan eiji no tanjō. Tōkyō: TBS Buritanika, 1991.
Den vollen Inhalt der Quelle finden
3
Zur Weiterentwicklung des Instrumentariums im 18. Jahrhundert: Konferenzbericht der XIII. wissenschaftlichen Arbeitstagung, Blankenburg/Harz, 21. Juni 1985 bis 23. Juli 1985 : [Veranstalter, Rat des Bezirkes Magdeburg, Abt. Kultur ... et al. Michaelstein/Blankenburg: [Kultur- und Forschungsstätte Michaelstein], 1986.
Den vollen Inhalt der Quelle findenBuchteile zum Thema "Harz (Kultur)"
1
Schultz, Susanne U. „Chapter 6 "On se débrouille." - (Re)negotiating masculinities after deportation through everyday suffering, hard work, and (im)mobilities“. In Kultur und soziale Praxis, 159–86. Bielefeld, Germany: transcript Verlag, 2022. http://dx.doi.org/10.14361/9783839460092-009.
Der volle Inhalt der Quelle
2
Treiber, Magnus. „Ethnologie und Flüchtlingsarbeit soft skills, hard facts und das Ding mit der Kultur“. In Angewandte Ethnologie, 365–77. Wiesbaden: Springer Fachmedien Wiesbaden, 2019. http://dx.doi.org/10.1007/978-3-658-25893-1_16.
Der volle Inhalt der Quelle
3
Halsnes, Astrid Øien, und Erik Goth Småland. „Frå gjest til med-arbeidar. Feltarbeid i eigen kultur i eit framand land“. In Fra barnehage til voksenliv, 49–64. Novus forlag, 2020. http://dx.doi.org/10.52145/otcb5265.
Der volle Inhalt der QuelleAnnotation:
I ei tid prega av migrasjon kan vi ofte lese om dei utfordringane annleisheit fører med seg. Men også det å arbeide i andre kontekstar enn dei ein kjenner frå før kan opplevast som krevjande. For norske pedagogar som kjem som arbeidande gjester kan også den framande kulturen representere ei utfordring i seg sjølv. Kvart år reiser norske pedagogar til land i Afrika og Asia for erfaringsutveksling og samarbeid. Dette er utgangspunktet for denne studien av møte mellom norske og nepalske lærarutdannarar, og refleksjonen over kva som skal til for å kunne forstå og anerkjenne kvarandre som samarbeidspartnarar og medarbeidarar. Studien byggjer på 12 år med erfaring, eigne notat og utvalt litteratur som omhandlar anerkjenning og forståing. Artikkelen skildrar utfordringane samarbeid med ein annan kultur kan føre med seg, og opplevinga av å vere ein gjest som ikkje høyrer til. Men det er rettleiing, kulturmøte, anerkjenning og forståing som står sentralt i artikkelen. På fleire vis har dette vore eit feltarbeid i eigen kultur i eit framand land.
4
Knutsson, Johan, Ingalill Nyström und Anneli Palmsköld. „Estetiska perspektiv med kultur- och konstvetenskapliga metoder“. In Hälsinglands inredningskultur, 68–76. Makadam, 2021. http://dx.doi.org/10.22188/kriterium.23.d.
Der volle Inhalt der QuelleAnnotation:
I artikeln diskuteras hur kultur- och konstvetenskapliga metoder kan användas för att undersöka estetiska perspektiv på inredningskulturen i Hälsingland. En stor del av inredningarna och föremålen i studien har i museipraktiker och i tidigare forskning betecknats som folkkonst. I artikeln diskuteras bland annat folkkonst, estetik och konnässörskapsanalys.
5
„Richard Bean, David Hare und eine Theologie des Zweifels“. In Kultur und Religion, 97–104. transcript-Verlag, 2016. http://dx.doi.org/10.14361/9783839432822-007.
Der volle Inhalt der Quelle
6
Niepert-Rumel, Sophia. „Richard Bean, David Hare und eine Theologie des Zweifels“. In Kultur und Religion, 97–104. transcript Verlag, 2016. http://dx.doi.org/10.1515/9783839432822-007.
Der volle Inhalt der Quelle
7
Bälz, Ottilie, und Kurt-Jürgen Maaß. „6.5 Soft Power und Hard Power – Die Auswärtige Kulturpolitik der Russischen Föderation“. In Kultur und Außenpolitik, 396–405. Nomos Verlagsgesellschaft mbH & Co. KG, 2015. http://dx.doi.org/10.5771/9783845255453-396.
Der volle Inhalt der Quelle
8
Holm, Arne. „I valget mellom straff eller overtalelse – inspektørenes oppfatninger av egen funksjon under tilsyn“. In Forvaltning av dyrevelferd i Norge: Hvordan få lovverk til å virke?, 117–43. Cappelen Damm Akademisk/NOASP, 2022. http://dx.doi.org/10.23865/noasp.159.ch5.
Der volle Inhalt der QuelleAnnotation:
Kapitlet viser at inspektørenes har varierende oppfatninger av egen funksjon, og også varierende oppfatning om årsakene til brudd på dyrevelferdsloven. Tilsynets formelle rammer muliggjør slik variasjon. Kapitlet bruker statistiske data til å studere inspektørenes oppfatninger av funksjonene politi, forvaltningsmyndighet, veileder og konsulent. Funksjonene er i noen grad overlappende, og inspektørene vekter forholdet mellom dem på ulike vis. Funnene kan tolkes som at inspektørenes oppfatning av egen funksjon i begrenset grad er normert i Mattilsynet. Én mulig forklaring kan være at inspektørene har en betydelig skjønnsfrihet, og at det er legitimt å ta situasjonsegne hensyn. Gitt ambisjonen om å utvikle en enhetlig og helhetlig praksis kan dette indikere at Mattilsynets evne eller kapasitet til å utvikle en samstemt kultur på dette området har hatt sine begrensninger.
9
Simonhjel, Nora. „Krakilsk naudsyn: om korleis merksemda for sårbare liv dannar indre samanheng i Olaug Nilssens forfattarskap 1998–2020“. In Nynorsk samtidslitteratur og skriftkultur. Festskrift til Geir Hjorthol, 79–100. Cappelen Damm Akademisk/NOASP, 2023. http://dx.doi.org/10.23865/noasp.203.ch4.
Der volle Inhalt der QuelleAnnotation:
Heilt sidan debuten med Innestengd i udyr (1998) har Olaug Nilssen vore oppteken av å skildre liva til sårbare og utsette einskildmenneske. Dette kjem særleg fram gjennom måten ubehagelege situasjonar og såre kjensler får avgjerande plass i romanane på, anten dei er eksperimentelle som dei første bøkene, eller har ei meir tradisjonell romanform. Tung tids tale (2017) og Yt etter evne, få etter behov (2020), tek opp omsorgsetiske utfordringar, og gjennom dei har Nilssen fått allmenn åtgaum. Denne artikkelen argumenterer for at forfattarskapen er halden saman av ei undersøking av korleis einskildmenneska sine livssituasjonar alltid er vikla inn i både emosjonelle, familiære og sosialpolitiske styringsstrukturar. Dette er tydeleg heilt frå debuten. Den indre samanhengen i forfattarskapen er mykje sterkare enn tidlegare sett. Metoden er tematiske punktnedslag i romanane. Teoretisk byggjer lesinga på affektiv kultur- og litteraturteori.
10
Simonhjel, Nora. „Krakilsk naudsyn: om korleis merksemda for sårbare liv dannar indre samanheng i Olaug Nilssens forfattarskap 1998–2020“. In Nynorsk samtidslitteratur og skriftkultur. Festskrift til Geir Hjorthol, 79–100. Cappelen Damm Akademisk/NOASP, 2023. http://dx.doi.org/10.23865/noasp.204.ch4.
Der volle Inhalt der QuelleAnnotation:
Heilt sidan debuten med Innestengd i udyr (1998) har Olaug Nilssen vore oppteken av å skildre liva til sårbare og utsette einskildmenneske. Dette kjem særleg fram gjennom måten ubehagelege situasjonar og såre kjensler får avgjerande plass i romanane på, anten dei er eksperimentelle som dei første bøkene, eller har ei meir tradisjonell romanform. Tung tids tale (2017) og Yt etter evne, få etter behov (2020), tek opp omsorgsetiske utfordringar, og gjennom dei har Nilssen fått allmenn åtgaum. Denne artikkelen argumenterer for at forfattarskapen er halden saman av ei undersøking av korleis einskildmenneska sine livssituasjonar alltid er vikla inn i både emosjonelle, familiære og sosialpolitiske styringsstrukturar. Dette er tydeleg heilt frå debuten. Den indre samanhengen i forfattarskapen er mykje sterkare enn tidlegare sett. Metoden er tematiske punktnedslag i romanane. Teoretisk byggjer lesinga på affektiv kultur- og litteraturteori.
Konferenzberichte zum Thema "Harz (Kultur)"
1
Prameswari, Yunita, FNU Djenal und FNU Damanhuri. „Respon Pemberian Aspirin dan Kinetin Terhadap Pembentukan Umbi Mikro Kentang (Solanum tuberosum L.) Secara In Vitro“. In Seminar, Expo dan Diskusi (SEEDs) Perbenihan Nasional 2017. Jember: AGROPROSS, National Conference Proceedings of Agriculture, 2017. http://dx.doi.org/10.25047/agropross.2017.15.
Der volle Inhalt der QuelleAnnotation:
Kebutuhan kentang yang semakin tinggi menyebabkan permintaan semakin meningkat. Rendahnya produksi kentang mengakibatkan berbagai upaya untuk peningkatan produksi terus dilakukan. Penggunaan metode kultur jaringan yaitu metode untuk mengisolasi bagian tanaman seperti protoplasma, sel, sekelompok sel, jaringan dan organ dalam kondisi aseptik, sehingga dapat diperbanyak dan beregenerasi menjadi tanaman utuh dapat dijadikan alternatif pemenuhan kebutuhan. Penelitian ini bertujuan untuk mengetahui kecepatan pembentukan umbi mikro kentang (Solanum Tuberosum L.) varietas granola kembang secarain vitro dengan menggunakan dua faktor dan 3 kali ulangan. Faktor pertama yaitu aspirin dengan tiga taraf (5,10,15) ppm. Faktor kedua yaitu kinetin dalam tiga taraf (8,10,12) ppm. Penelitian menggunakan seluruh propagul kentang yang berumur 30 hari setelah subkultur dan data yang didapat dianalisis menggunakan ANOVA. Hasil penelitian menunjukan bahwa interaksi aspirin dan kinetin tidak berpengaruh terhadap jumlah akar, kedinian umbi, dan bobot umbi. Interaksi perlakuan terbaik bagi pembentukan tunas yaitu A2K1 aspirin 10 ppm dan kinetin 8 ppm sedangkan Interaksi perlakuan terbaik pada parameter jumlah umbi yaituA3K2 aspirin 15 ppm dan kinetin 10.
2
Yanuarta, Daniar Eki, Mochamat Bintoro und Nantil Bambang Eko Sulistyono. „Efektifitas Beberapa Paket Pupuk dan Umur Panen Buah Terhadap Produksi dan Mutu Benih Melon (Cucumis melo L.)“. In Seminar, Expo dan Diskusi (SEEDs) Perbenihan Nasional 2017. Jember: AGROPROSS, National Conference Proceedings of Agriculture, 2017. http://dx.doi.org/10.25047/agropross.2017.26.
Der volle Inhalt der QuelleAnnotation:
Pada tahun 2013 produksi melon nasional mengalami penurunan hasil. Salah satu upaya untuk meningkatkan produksi benih melon adalah dengan memperhatikan kultur teknisnya. Penelitian ini dilaksanakan pada bulan Agustus sampai November 2016 di Desa Suco, Kecamatan Mumbulsari dan laboratorium PT Benih Citra Asia, Jl. Akmaludin 26, Kecamatan Ajung, Kabupaten Jember dengan menggunakan Rancangan Acak Kelompok (RAK) faktorial. Faktor pertama adalah Paket Pupuk Pertama (Organik 1000 gr, ZA 15 gr, SP-36 30 gr, KCL 15 gr, NPK 20 gr) per tanaman dan Paket Pupuk Kedua (Organik 1000 gr, ZA 40 gr, SP-36 60 gr, KCL 38 gr, NPK 12 gr) per tanaman. Faktor kedua adalah Umur panen (30,35,40) hari setelah polinasi. Hasil yang didapat menunjukkan bahwa paket pupuk kedua memberikan pengaruh sangat nyata (**)Â terhadap pertambahan tinggi tanaman umur 14-28 HST, yaitu 89,80 cm, umur 28-42 HST, yaitu 174,31 cm dan jumlah buah dengan rerata tertinggi, yaitu 3,56 kg. Faktor kedua menunjukkan bahwa perlakuan umur panen 30 hari setelah polinasi memberikan pengaruh berbeda sangat nyata (**) terhadap jumlah benih bernas dengan rerata tertinggi, yaitu 876,52 gr dan berat benih bernas dengan rerata tertinggi, yaitu 13,11 gr. Interaksi antara perlakuan paket pupuk dan umur panen tidak memberikan pengaruh terhadap semua semua parameter.
3
Radisavljević, Dejan S. „KRALj MILUTIN I NjEGOVO DOBA U ISTORIJI, ARHEOLOGIJI I NARODNOJ TRADICIJI KRUŠEVAČKOG KRAJA“. In Kralj Milutin i doba Paleologa: istorija, književnost, kulturno nasleđe. Publishing House of the Eparchy of Šumadija of the Serbian Orthodox Church - "Kalenić", 2023. http://dx.doi.org/10.46793/6008-065-5.177r.
Der volle Inhalt der QuelleAnnotation:
In this paper, through a multidisciplinary approach and analysis of available written material and material remains, we tried to shed light on the period of King Milutin's rule in the Kruševac area, laying the foundations for some future comprehensive research. According to the Žitije kralja Milutina (1324) by Archbishop Danilo II, this Serbian ruler stayed in the Kruševac area during a meeting with his brother King Dragutin in Mačkovac in the župa of Rasina, before the decisive attack on the state of Drman and Kudelin, most likely in the first half of 1292. Mačkovac can be reliably identified with today's village of the same name, about 8 km west of Kruševac. Based on the favorable geographical position not far from the crossroads of important medieval roads, it can be assumed that this settlement, before the rise of Kruševac in the second half of the 14th century, most likely enjoyed the status of a trg (mercatum, marketplace). At this time, the župa of Rasina was organized as a separate država (lord state) within Milutin's kingdom. Archaeological finds from the last decades of the 13th and the first decades of the 14th century are scarce, and we could talk only about two specimens of silver coins of King Milutin, accidentally found in the area of the villages of Laćisled and Mačkovac. The specimen from Laćisled, which was in secondary use as part of the jewelry, belongs to type 3.1, i.e. the dinar with the flag - de bandera, minted in Brskovo between 1282 and around 1310. The most significant written testimonies from the period of King Milutin's reign are two tombstone inscriptions. The first was carved on a massive river pebble, which today lies on the property of the Gajić family in the village of Zdravinje near Kruševac. It was performed in the Cyrillic alphabet in the Old Serbian language. He testified about the death of Marija Bogoslava (Bogoslav's wife), who died on June 8, 1292. In addition to Marija, the inscription also mentions her three sons, Radoslav, Radič and Vladel (Vladelj). This aristocratic family bore the family name or surname Poljak, from which the toponym Poljaci was derived, i.e. the name of their ancestral village in the neighborhood of Zdravinje. The second tombstone, discovered in 1967, was installed as an spolia in the bell tower of the church of St. Stephen in Kruševac (1377–1378). An inscription engraved on it speaks of the death of Vlkota, Medoš's son, who died between September 1, 1300 and August 31, 1301. It is characterized by East Slavic linguistic features, a consistent distinction between soft and hard semivowel (rabþ, vþ, sŠÿ1nþ, Vlýkota), as well as the use of the form oumér{iŠhþ1, in which é is used as a substitute for soft semivowel ý, which is attested in the tombstone inscription of the noblewoman Stanislava from the village of Gradec near Vidin (14th century), as well as in the fresco inscription between the figures of two deceased lords on the southern part of the western wall of the nave in the church of St. Nicholas in Staničenje near Pirot (1331–1332). Folk tradition links King Milutin to the origin of the toponym Milutovac near Trstenik, which is derived from the anthroponym Milutin, most probably according to the name of the lord or nobleman who owned this village during the late Middle Ages. According to local legend, King Milutin, as the greatest endower of Nemanjić family, was also the founder of the church of St. John the Baptist in Orašje near Varvarin. The original appearance and oldest past of this church, due to the absence of archaeological research and conservation research, as well as the lack of written sources, are not known to us. The existence of a medieval necropolis around its walls, dated on the basis of the appearance of tombstones in 14th and 15th century, and the mention of the priest Jovan in the Ottoman defter from 1476 indirectly indicate that this modest single-nave sacral building could have been erected as an endowment of some local lord during the period of Serbian independence before 1459, and could not be directly related to King Milutin. We hope that this article will draw the attention of the scientific public to the necessity of further multidisciplinary research of the medieval past of the Kruševac region, including the reign of King Stefan Uroš II Milutin, as one of the most famous Serbian medieval rulers.
4
Eckhardt, Bartley, Daniel Fridline und Richard Burke. „Technical Analysis of Ocean Towing Evolutions“. In SNAME Maritime Convention. SNAME, 2021. http://dx.doi.org/10.5957/smc-2021-130.
Der volle Inhalt der QuelleAnnotation:
Ocean towing in general, and non-routine tows in particular, present unique technical challenges to towing vessel owners/operators, salvors, the offshore oil/gas and wind industries, and others. When such tows “go wrong”, the harm to human life, property and/or the environment can be significant. The authors have drawn from their work on the Towing Safety Advisory Committee’s investigation of the grounding of the MODU Kulluk to present methods and considerations in analyzing ocean towing evolutions, both “routine” and “non-routine”. (TASK 14-01) The methods and considerations presented should be employed in advance of a towing evolution, but can be used in accident reconstruction and forensic analysis when an evolution has failed. The methods presented are iterative, and consider 2 x 6 degree freedom of motion (of the towing vessel(s) and towed vessel respectively) and characteristics of the towline, and facilitate determination of: Worst Case Conditions. Extreme Towline Tension (ETT) as a function of sea state and speed. Limits of the Tow (Go-No Go Criteria). Recommended Catenary Length as a function of sea state and speed. Size and Selection of the Towing Vessel and Gear, including: Required Bollard Pull. Required Strength, Characteristics and Condition of the Towline. Limits and Set Points of the Towing Winch, Automatic or Manual. Required Strength and Characteristics of the Synthetic Emergency Towline and its methods of deployment and connection. Working Load Limit (WLL) of the Shackles, Delta Plate and Attachment Points. Required Strength and Characteristics of Bridles, Pendant and Surge Gear/Shock Lines. The authors further explore the implications of single point failure modes, redundancy in gear and towing vessel(s), high cycle fatigue, and strain monitoring.
Berichte der Organisationen zum Thema "Harz (Kultur)"
1
Andersen, Amalie Bakkær Munk, Tanja Kronborg Hansen und Nanna Thorsteinsson Schneidermann. 8 råd til kultur- og sundhedsprojekter: Baseret på erfaringer fra Musikalske Besøgsvenner. Det Kgl. Bibliotek, 2023. http://dx.doi.org/10.7146/aul.497.
Der volle Inhalt der QuelleAnnotation:
Musikalske Besøgsvenner skal ses som en form for eksperiment i feltet mellem kultur og sundhed, hvor spørgsmål omkring deltagelse, evaluering, dokumentation, offentlig administration af ressourcer, interessekonflikter og lignende områder med relevans for øvrige kultur- og sundhedsprojekter, er i højsædet. Rapporten her er tænkt som vidensdeling henvendt til det praksisfelt der i disse år vokser frem imellem kultur- og sundhedssektorerne. Forfatterne af rapporten her er et lille team af antropologer med erfaring fra aldrings- og kultur-og sundhedsområdet, forankret på Århus Universitet. I det første år af Musikalske Besøgsvenner (2020-2022) undersøgte vi værdien af intimkoncerter i hjemmet for både besøgsvennepar som målgruppe og musikere som udøvere af kunsten. Dertil undersøgte vi sundheds- og trivselsfremmende potentialer af det musikalske møde. I den anden fase af projektet (2021-2023) har vi derudover også undersøgt, hvordan et succesfuldt eksperiment kan forankres som et bæredygtigt projekt på sigt. Vi har fokuseret på processerne, relationsarbejdet og det større maskineri der ligger i implementeringen af projektet og fulgt forsøg på at skalere projektet og forankre det lokalt mellem kommuner og spillesteder. I kraft af at være et længerevarende pilotprojekt på en 3-årig periode har vi i projektet gjort os vigtige erfaringer som er relevante for andre kultur- og sundhedsprojekter, som får midlertidig projektstøtte til at udvikle et nyt initiativ. Derudover retter rapporten sig imod organisationer som bliver værter for kultur- og sundhedsprojekter med viden om de særlige muligheder og udfordringer der ligger i feltet, samt til organisationer og fonde som giver støtte til udviklingen af nye kultur- og sundhedsprojekter. Vores råd er baseret på ét enkelt projekt, men også på 3 års erfaringer i et felt i rivende udvikling. Håbet er, at vores erfaringer kan anvendes til at skabe endnu bedre resultater og projekter i fremtiden.
2
Schneidermann, Nanna, Amalie Bakkær Munk Andersen und Tanja Kronborg Hansen. Seks dimensioner af adgang til kunst og kultur for ensomme ældre i Musikalske Besøgsvenner. Aarhus University, Mai 2024. http://dx.doi.org/10.7146/aul.524.
Der volle Inhalt der QuelleAnnotation:
Hvad vil det sige at have adgang til kunst- og kulturlivet? Det er ét af de spørgsmål som projektet Musikalske Besøgsvenner stiller. Igennem intimkoncerter i hjemmet undersøger projektet værdien af deltagelse i kulturlivet for brugere af besøgsvennetjenester og andre tilbud for sårbare borgere med mulige ensomhedsproblematikker. Denne rapport beskriver hvordan Musikalske Besøgsvenner har arbejdet med adgang til kultur og viser, hvordan adgang i denne sammenhæng er mere end blot fysisk adgang, men også indeholder hvad vi kalder dimensioner af social, sanselig, følelsesmæssig, tidslig og relationsbaseret adgang. Vi undersøger flerdimensionel adgang til kunst og kultur ved at udfolde deltagernes erfaringer, som vi har indsamlet igennem etnografisk feltarbejde. Igennem vores feltarbejde har vi brugt visuelle og deltagende metoder som en måde at skabe viden om de sanselige, sociale, stemningsmæssige aspekter af det kunstneriske møde. I løbet af processen med at arbejde med billederne og film fra koncerterne indså forskningsgruppen, at disse medier kan give læseren adgang til erfaringer fra musikalske besøgsvenner på en anden måde end teksten tillader. Derfor er rapporten her bygget op omkring billeder, filmklip og personlige historier fra Musikalske Besøgsvenner, som viser adgang til kunst og kultur som et flerdimensionelt forhold, og hvad netop dette koncertformat kan bidrage med i forhold til at give sårbare borgere adgang til musikalske møder. Vi viser, hvordan adgang til konventionel kunst- og kulturliv kan forstås relationelt, snarere end som et spørgsmål om at "aktivere" passive borgere. Adgang til kulturlivet er forbundet med komplekse økonomiske, socio-materielle og sociale relationer.
3
Michelsen, Gunnar. Rådet för nordisk samarbeid om funksjonshinder – Årsrapport 2022. Herausgegeben von Marie Sjölind. Nordic Welfare Centre, 2023. http://dx.doi.org/10.52746/jrpe5367.
Der volle Inhalt der QuelleAnnotation:
Funksjonshindersrådets årsrapport redegjør for hvordan Nordisk ministerråds handlingsplan for funksjonshinderssamarbeidet 2018–2022 har blitt realisert. Rapporten beskriver også hvordan Nordisk ministerråd har samarbeidet med Funksjonshindersrådet om utviklingen av et nytt samarbeidsprogram om funksjonshindersspørsmål i Norden 2023–2027. Mennesker med nedsatt funksjonsevne er særlig sårbare når kriser og konflikter oppstår. Spørsmålet har blitt diskutert av rådet ved flere anledninger. På sitt høstmøte vedtok rådet en resolusjon der det blant annet etterlyses dialog med gruppene som blir berørt av kriser, begrensninger og samfunnsendringer. Personer med urfolksbakgrunn med nedsatt funksjonsevne er ekstra utsatt for klimaendringer og miljøproblemer. Dette var temaet for den nordiske fagseminaret ved FNs årlige behandling av implementering av konvensjonen om rettighetene til personer med nedsatt funksjonsevne (CRPD) i New York i juni. Kunst og kultur skal være tilgjengelig for alle, og alle skal ha rett til å utvikle sitt eget kunstneriske potensial. På oppdrag fra Nordisk ministerråd for kultur arrangerte Nordens velferdssenter Kunst og kultur for alle – Konferanse om kultur og funksjonshemninger i Norden. Funksjonshindersrådet møttes to ganger i løpet av 2022, i Oslo om våren og i Stockholm om høsten. Les mer i Funksjonshindersrådets årsrapport for 2022. Rådet for nordisk samarbeid om funksjonshinder er et rådgivende organ for alle politikk- og virksomhetsområder i Nordisk ministerråd når det gjelder spørsmål som angår funksjonshinder spørsmål. Rådet består av representanter for myndighetene og ledere av paraplyorganisasjoner fra Danmark, Finland, Island, Norge, Sverige, samt Grønland, Færøyene og Åland.
4
Eriksson, Birgit, Louise Ejgod Hansen und Karen Nordentoft. Deltagelse i kulturhuse og andre borgerinvolverende kulturinstitutioner. Aarhus University Library, 2021. http://dx.doi.org/10.7146/aul.429.
Der volle Inhalt der QuelleAnnotation:
”En aften så fortalte jeg om, hvordan man laver akvarelmaling, og en anden aften var der en, der fortalte om høbinding og hvordan – og en tredje aften var det hende der keramikeren.” ”Så satte de bare et kæmpe skilt op, og det fyldte hele væggen i vores rum med vores Robert Jacobsen plakater.” ”Og det er jo det, som jeg synes, jeg har, og det, som jeg kan se, mine naboer har. En tillid til at vi vil det bedste for vores naboer og for byen – og at vi kan gøre det, vi siger. Og hvis vi ikke kan det, så bliver vi klogere undervejs og ændrer det til det bedre.” ”... et alternativt rum for unge mennesker, som er trygt at være i, som bygger på feministiske normer som safe space og idealer om ligeværd og tryghed, som man kan have svært ved at finde i andre konstellationer.” Disse udtalelser fra brugere er indsamlet i danske kultur- huse og andre borgerinddragende kulturinstitutioner. Men hvad betyder kulturhusene? Hvilken rolle spiller deres rum? Hvilke brugere har de? Og hvilke deltagelsesformer praktiseres? De spørgsmål behandles i denne rapport, som er et resultat af et omfangsrigt kvalitativt studie i 28 kulturhuse. Studiet er sket i samarbejde med medforskere i alle kulturhusene og er anden delundersøgelse i forsknings- og udviklings- projektet DELTAG.
5
Petersen, Karen Bjerg, und Frans Ørsted Andersen. Fulton-projektet. Forskningsrapport. Aarhus University Library, 2021. http://dx.doi.org/10.7146/aul.424.
Der volle Inhalt der QuelleAnnotation:
Denne rapport, hvis målgruppe er den brede offentlighed med et særligt blik for personale i det pædagogiske område, gør rede for Fulton følgeforskningen og dens resultater i perioden fra 2017 til 2021. Selve Fulton-projektet blev igangsat i 2017 som et samarbejde mellem Fulton Fonden, Esbjerg Kommune og Lauritzen Fonden med henblik på at give udsatte unge i Esbjerg Kommune en mulighed for at komme ud af deres daglige omgivelser og problemstillinger ved at få et ophold på skonnerten Fulton og indgå i skibets daglige aktiviteter. Hensigten med Fulton-projektet er først og fremmest at få udsatte unge i Esbjerg Kommune ”tilbage på ret køl”. Afhængig af den enkelte unges forudsætninger, har de unge gennem kortere og/eller længevarende ophold på skonnerten Fulton skullet indgå på lige fod med skipper og den øvrige besætning i de daglige aktiviteter, der er forbundet med skonnerten Fultons sejladser i de danske farvande. Dette skal dog ses i sammenhæng med at Fulton samtidig afspejler den klassiske hierarkiske kultur, der altid har været på sejlskibe, og som kan ses som nødvendig for at skibet overhovedet kan sejle sikkerhedsmæssigt forsvarligt.
6
Nevøy, Anne, Lars Helle, Christina Finne, Stein Erik Solbø Ohna, Nina Helgevold, Kåre Andreas Folkvord, Jorunn Thortveit und Hans Erik Bugge. Innovasjoner i Jærskulen: lærerprofesjon i reformtid. University of Stavanger, 2016. http://dx.doi.org/10.31265/usps.211.
Der volle Inhalt der QuelleAnnotation:
I boken Professional Capital – Transforming Teaching in Every School sier Hargraves og Fullan: “Sustainable improvement can […] never be done to or even for teachers. It can only ever be achieved by and with them (2012:45). Dette sitatet fra Hargraves og Fullan angir forskningsinnretningen i dette utviklingsprosjektet. Formålet er å studere hvordan lærere involveres, engasjeres og lærer i innovasjoner i Jærskulen. Forskningsinteressen er sentrert om utviklingsaktiviteter som er satt i verk og hvordan disse relateres til lærernes profesjonsutvikling. Basert på innspill fra utviklingsleder i Jærskulen, Mats Bryne, er prosjektet konsentrert om fire innovasjoner i jærskolesamarbeidet: - Lokal skoleutvikling med utgangspunkt i skolenes valgte utviklingsområder - Gjennomføring i videregående opplæring - Profesjonsutvikling i samspill, medskaping i samarbeid med Utdanningsforbundet - Læringsteknologi i undervisningen Felles for de fire delprosjektene er at de rapporterer om engasjerte lærere som deltar i ulike innovasjonsprosesser, lokalt på de enkelte skolene og i nettverkssamarbeid mellom skoler. I så måte synes målsettingen om at «Jærskulen har eit godt læringsmiljø med god kultur for læring» – også å gjelde for lærerne. Samtidig peker delprosjektene på utfordringer og konstruktive veier for videreutvikling av innovasjonene. Studien av lokal skoleutvikling presenteres i kapittel 1. Denne er utført av Anne Nevøy og Lars Helle og har fått tittelen «Skolenes utviklingsplaner og lærerprofesjonen». Christina Finne og Stein Erik Ohna står bak studien av «Gjennomføring i videregående skole», og denne presenteres i kapittel 2. Utforskingen av «Profesjonsutvikling i samspill» - har fått undertittelen «Utdanningsforbundet og Jærskulen ‘At det er en prosess i det hele’. Nina Helgevold og Kåre Andreas Folkvord har gjennomført studien og denne presenteres i kapittel 3. Kapittel 4 handler om læringsteknologi i undervisningen. Denne studien er utført av Jorunn Thortveit og Hans Erik Bugge, og har fått tittelen «Ipad i Jærskulen».
7
Aas, Randi Wågø, Mikkel Magnus Thørrisen, Hildegunn Sagvaag, Lise Haveraaen und Åsa Sjøgren. Alkoholbruk og alkoholkultur i en transportbedrift: En case-rapport fra forskningsprosjektet WIRUS. University of Stavanger, 2016. http://dx.doi.org/10.31265/usps.212.
Der volle Inhalt der QuelleAnnotation:
Nesten ni av ti arbeidstakere drikker alkohol. Dette blir ofte forklart med alle de positive aspektene bruk av alkohol har i sosiale sammenhenger. En kartlegging utført av Statistisk sentralbyrå viser imidlertid at 17 prosent av befolkningen har et drikkemønster som kan betegnes som risikofylt (Halkjelsvik & Storvoll, 2014). Økt alkoholkonsum, herunder også arbeidsrelatert alkoholkonsum, henger blant annet sammen med økt tilgjengelighet til alkohol (Frøyland, 2005). Alkoholkonsum på et risikofylt nivå er forbundet med sosiale, medisinske, jobbrelaterte og økonomiske problemstillinger (Babor, Higgins-Biddle, Saunders & Monteiro, 2001). Det er vanskelig å gi et klart svar på hvor grensen for risikofylt drikking går. Grenseverdier på 14 alkoholenheter1 pr. uke for kvinner og 21 enheter pr. uke for menn har blitt foreslått (Fauske, 1993). Babor mfl. (2001) har fremhevet at såkalt "lavrisikodrikking" innebærer maksimalt 20 gram alkohol pr. dag maksimalt 5 dager i uken. Det amerikanske National Institute on Alcohol Abuse and Alcoholism (2016) understreker at grenseverdien for risikodrikking går ved 7 enheter pr. uke (og maksimalt 3 enheter på én dag) for kvinner og ved 14 enheter pr. uke (og maksimalt 4 enheter på én dag) for menn. Likevel vil slike grenseverdier alltid være kulturspesifikke og individuelle. I Norge har man funnet det hensiktsmessig å operere med verdier på 8 alkoholenheter pr. uke for kvinner og 13 enheter pr. uke for menn (Nesvåg & Lie, 2004). Forskning har vist at det er behov for å kartlegge mer enn bare antall alkoholenheter over tid for å vite noe om reell risikodrikking. Eksempelvis vil forhold som hvor mye en drikker ved hver situasjon kunne medføre mer negative konsekvenser for sykefravær enn hvor mye en typisk drikker over en gitt periode (Bacharach, Bamberger & Biron, 2010). Dette kan forklares ved at helsekonsekvenser av høyt gjennomsnittsforbruk først viser seg over tid, mens episoder med stordrikking (såkalt binge-drikking der en drikker store mengder alkohol ved én og samme anledning, ofte målt som >6 enheter) gjerne medfører midlertidige funksjonsnedsettelser (eksempelvis "fyllesyke") som kan resultere i sykefravær (Bacharach mfl., 2010; Salonsalmi, Laaksonen, Lahlema & Rahkonen, 2009) eller sykenærvær, dvs. å være på jobben uten å kunne yte som normalt. Individuelle forskjeller vil også spille en rolle med hensyn til hva som er risikofylt drikking. Det er individuelt hvor mye en tåler, og andre aspekter ved livsstilen, for eksempel om en er fysisk aktiv, vil kunne påvirke hvor mye en kan drikke før negative konsekvenser inntreffer. For enkelte grupper vil ethvert alkoholinntak kunne betraktes som risikofylt. Dette gjelder for eksempel: (1) personer som skal kjøre bil eller håndtere maskiner/verktøy, (2) personer som bruker medisiner som interagerer med alkohol, (3) personer som har en medisinsk tilstand som kan forverres av alkohol, og (4) personer som er gravide (National Institute on Alcohol Abuse and Alcoholism, 2016). I Norge drikkes det lite i direkte arbeidssituasjoner, men alkoholbruk relatert til arbeidssammenhenger hevdes å være utbredt (Frøyland, 2005). Sammenkomster som inkluderer alkohol foregår da utenfor primærarbeidstiden, men i regi av arbeidsplassen, kunder/klienter eller på initiativ fra kollegaer. Bruk av alkohol skjer dermed i gråsoner mellom arbeid og fritid. Nesvåg (2005) fant at 23 prosent av det samlede alkoholkonsumet blant et utvalg ansatte i privat norsk næringsliv var arbeidsrelatert. Flere studier har pekt på at ansatte, både på ledernivå og medarbeidernivå, har positive forventninger til jobbrelatert alkoholbruk, herunder forventninger om at alkohol er en effektiv strategi for å mestre arbeidsbelastninger og at alkohol bidrar til å skape gode fellesskap og sosiale relasjoner (Cooper, Russell & Frone, 1990; Henderson, Hutcheson & Davies, 1996). Normer og forventninger utvikles og formes i relasjonelt samspill, blant annet på arbeidsplassen (Kjærheim, Mykletun, Aasland, Haldorsen & Andersen, 1995) og disse normene og forventningene påvirker ansattes alkoholvaner (Ames & Janes, 1992). Ansattes alkoholnormer og –forventninger kan således betraktes som uttrykk for en felles kultur på arbeidsplassen, som i større eller mindre grad kan gjenspeiles i de ansattes alkoholbruk. Tradisjonelt sett har det vært gruppen med store alkoholproblemer som har fått tilbud og oppmerksomhet gjennom arbeidsplassens helse-, miljø- og sikkerhetsarbeid. Her har man i de senere årene sett en endring i retning av økt fokus på den betydelig større gruppen som drikker risikofylt. Dette er bakgrunnen for prosjektet WIRUS, som er finansiert av Helsedirektoratet. I prosjektet deltar blant annet en privat transportbedrift. Denne rapporten er en presentasjon av denne bedriftens resultater fra fire av temaene som inngår i WIRUS-studien: (1) alkoholbruk, (2) arbeidsrelaterte alkoholnormer, (3) forventninger til alkoholbruk, og (4) situasjoner tilknyttet den aktuelle bedriften der ansatte eksponeres for alkohol.
8
Thørrisen, Mikkel Magnus, Hildegunn Sagvaag, Lisebet Skeie Skarpaas, Lise Haveraaen und Randi Wågø Aas. Alkoholbruk og alkoholkultur i et offentlig myndighetsorgan: En case-rapport fra forskningsprosjektet WIRUS. University of Stavanger, Juni 2016. http://dx.doi.org/10.31265/usps.214.
Der volle Inhalt der QuelleAnnotation:
Nesten ni av ti arbeidstakere drikker alkohol. Dette blir ofte forklart med alle de positive aspektene bruk av alkohol har i sosiale sammenhenger. En kartlegging utført av Statistisk sentralbyrå viser imidlertid at 17 prosent av befolkningen har et drikkemønster som kan betegnes som risikofylt (Halkjelsvik & Storvoll, 2014). Økt alkoholkonsum, herunder også arbeidsrelatert alkoholkonsum, henger blant annet sammen med økt tilgjengelighet til alkohol (Frøyland, 2005). Alkoholkonsum på et risikofylt nivå er forbundet med sosiale, medisinske, jobbrelaterte og økonomiske problemstillinger (Babor, Higgins-Biddle, Saunders & Monteiro, 2001). Det er vanskelig å gi et klart svar på hvor grensen for risikofylt drikking går. Grenseverdier på 14 alkoholenheter[1] pr. uke for kvinner og 21 enheter pr. uke for menn har blitt foreslått (Fauske, 1993). Babor mfl. (2001) har fremhevet at såkalt "lavrisikodrikking" innebærer maksimalt 20 gram alkohol pr. dag maksimalt 5 dager i uken. Det amerikanske National Institute on Alcohol Abuse and Alcoholism (2016) understreker at grenseverdien for risikodrikking går ved 7 enheter pr. uke (og maksimalt 3 enheter på én dag) for kvinner og ved 14 enheter pr. uke (og maksimalt 4 enheter på én dag) for menn. Likevel vil slike grenseverdier alltid være kulturspesifikke og individuelle. I Norge har man funnet det hensiktsmessig å operere med verdier på 8 alkoholenheter pr. uke for kvinner og 13 enheter pr. uke for menn (Nesvåg & Lie, 2004). Forskning har vist at det er behov for å kartlegge mer enn bare antall alkoholenheter over tid for å vite noe om reell risikodrikking. Eksempelvis vil forhold som hvor mye en drikker ved hver situasjon kunne medføre mer negative konsekvenser for sykefravær enn hvor mye en typisk drikker over en gitt periode (Bacharach, Bamberger & Biron, 2010). Dette kan forklares ved at helsekonsekvenser av høyt gjennomsnittsforbruk først viser seg over tid, mens episoder med stordrikking (såkalt binge-drikking der en drikker store mengder alkohol ved én og samme anledning) gjerne medfører midlertidige funksjonsnedsettelser (eksempelvis "fyllesyke") som kan resultere i sykefravær (Bacharach mfl., 2010; Salonsalmi, Laaksonen, Lahlema & Rahkonen, 2009) eller sykenærvær, dvs. å være på jobben uten å kunne yte som normalt. Individuelle forskjeller vil også spille en rolle med hensyn til hva som er risikofylt drikking. Det er individuelt hvor mye en tåler, og andre aspekter ved livsstilen, for eksempel om en er fysisk aktiv, vil kunne påvirke hvor mye en kan drikke før negative konsekvenser inntreffer. For enkelte grupper vil ethvert alkoholinntak kunne betraktes som risikofylt. Dette gjelder for eksempel: (1) personer som skal kjøre bil eller håndtere maskiner/verktøy, (2) personer som bruker medisiner som interagerer med alkohol, (3) personer som har en medisinsk tilstand som kan forverres av alkohol, og (4) personer som er gravide (National Institute on Alcohol Abuse and Alcoholism, 2016). I Norge drikkes det lite i direkte arbeidssituasjoner, men alkoholbruk relatert til arbeidssammenhenger hevdes å være utbredt (Frøyland, 2005). Sammenkomster som inkluderer alkohol foregår da utenfor primærarbeidstiden, men i regi av arbeidsplassen, kunder/klienter eller på initiativ fra kollegaer. Bruk av alkohol skjer dermed i gråsoner mellom arbeid og fritid. Nesvåg (2005) fant at 23 prosent av det samlede alkoholkonsumet blant et utvalg ansatte i privat norsk næringsliv var arbeidsrelatert. Flere studier har pekt på at ansatte, både på ledernivå og medarbeidernivå, har positive forventninger til jobbrelatert alkoholbruk, herunder forventninger om at alkohol er en effektiv strategi for å mestre arbeidsbelastninger og at alkohol bidrar til å skape gode fellesskap og sosiale relasjoner (Cooper, Russell & Frone, 1990; Henderson, Hutcheson & Davies, 1996). Normer og forventninger utvikles og formes i relasjonelt samspill, blant annet på arbeidsplassen (Kjærheim, Mykletun, Aasland, Haldorsen & Andersen, 1995) og disse normene og forventningene påvirker ansattes alkoholvaner (Ames & Janes, 1992). Ansattes alkoholnormer og –forventninger kan således betraktes som uttrykk for en felles kultur på arbeidsplassen, som i større eller mindre grad kan gjenspeiles i de ansattes alkoholbruk. Tradisjonelt sett har det vært gruppen med store alkoholproblemer som har fått tilbud og oppmerksomhet gjennom arbeidsplassens helse-, miljø- og sikkerhetsarbeid. Her har man i de senere årene sett en endring i retning av økt fokus på den betydelig større gruppen som drikker risikofylt. Dette er bakgrunnen for prosjektet WIRUS, som er finansiert av Helsedirektoratet. I prosjektet deltar blant annet et offentlig forvaltningsorgan. Denne rapporten er en presentasjon av denne bedriftens resultater fra fire av områdene som inngår i WIRUS-studien: (1) alkoholbruk, (2) arbeidsrelaterte alkoholnormer, (3) forventninger til alkoholbruk, og (4) situasjoner tilknyttet den aktuelle bedriften der ansatte eksponeres for alkohol.
9
Aas, Randi Wågø, Lise Haveraaen, Mikkel Magnus Thørrisen, Hildegunn Sagvaag und Lisebet Skeie Skarpaas. Alkoholbruk og alkoholkultur i et offentlig forvaltningsorgan: En case-rapport fra forskningsprosjektet WIRUS. University of Stavanger, Juni 2016. http://dx.doi.org/10.31265/usps.215.
Der volle Inhalt der QuelleAnnotation:
Nesten ni av ti arbeidstakere drikker alkohol. Dette blir ofte forklart med alle de positive aspektene bruk av alkohol har i sosiale sammenhenger. En kartlegging utført av Statistisk sentralbyrå viser imidlertid at 17 prosent av befolkningen har et drikkemønster som kan betegnes som risikofylt (Halkjelsvik & Storvoll, 2014). Økt alkoholkonsum, herunder også arbeidsrelatert alkoholkonsum, henger blant annet sammen med økt tilgjengelighet til alkohol (Frøyland, 2005). Alkoholkonsum på et risikofylt nivå er forbundet med sosiale, medisinske, jobbrelaterte og økonomiske problemstillinger (Babor, Higgins-Biddle, Saunders & Monteiro, 2001). Det er vanskelig å gi et klart svar på hvor grensen for risikofylt drikking går. Grenseverdier på 14 alkoholenheter pr. uke for kvinner og 21 enheter pr. uke for menn har blitt foreslått (Fauske, 1993). Babor mfl. (2001) har fremhevet at såkalt "lavrisikodrikking" innebærer maksimalt 20 gram alkohol pr. dag maksimalt 5 dager i uken. Det amerikanske National Institute on Alcohol Abuse and Alcoholism (2016) understreker at grenseverdien for risikodrikking går ved 7 enheter pr. uke (og maksimalt 3 enheter på én dag) for kvinner og ved 14 enheter pr. uke (og maksimalt 4 enheter på én dag) for menn. Likevel vil slike grenseverdier alltid være kulturspesifikke og individuelle. I Norge har man funnet det hensiktsmessig å operere med verdier på 8 alkoholenheter pr. uke for kvinner og 13 enheter pr. uke for menn (Nesvåg & Lie, 2004). Forskning har vist at det er behov for å kartlegge mer enn bare antall alkoholenheter over tid for å vite noe om reell risikodrikking. Eksempelvis vil forhold som hvor mye en drikker ved hver situasjon kunne medføre mer negative konsekvenser for sykefravær enn hvor mye en typisk drikker over en gitt periode (Bacharach, Bamberger & Biron, 2010). Dette kan forklares ved at helsekonsekvenser av høyt gjennomsnittsforbruk først viser seg over tid, mens episoder med stordrikking (såkalt binge-drikking der en drikker store mengder alkohol ved én og samme anledning) gjerne medfører midlertidige funksjonsnedsettelser (eksempelvis "fyllesyke") som kan resultere i sykefravær (Bacharach mfl., 2010; Salonsalmi, Laaksonen, Lahlema & Rahkonen, 2009) eller sykenærvær, dvs. å være på jobben uten å kunne yte som normalt. Individuelle forskjeller vil også spille en rolle med hensyn til hva som er risikofylt drikking. Det er individuelt hvor mye en tåler, og andre aspekter ved livsstilen, for eksempel om en er fysisk aktiv, vil kunne påvirke hvor mye en kan drikke før negative konsekvenser inntreffer. For enkelte grupper vil ethvert alkoholinntak kunne betraktes som risikofylt. Dette gjelder for eksempel: (1) personer som skal kjøre bil eller håndtere maskiner/verktøy, (2) personer som bruker medisiner som interagerer med alkohol, (3) personer som har en medisinsk tilstand som kan forverres av alkohol, og (4) personer som er gravide (National Institute on Alcohol Abuse and Alcoholism, 2016). I Norge drikkes det lite i direkte arbeidssituasjoner, men alkoholbruk relatert til arbeidssammenhenger hevdes å være utbredt (Frøyland, 2005). Sammenkomster som inkluderer alkohol foregår da utenfor primærarbeidstiden, men i regi av arbeidsplassen, kunder/klienter eller på initiativ fra kollegaer. Bruk av alkohol skjer dermed i gråsoner mellom arbeid og fritid. Nesvåg (2005) fant at 23 prosent av det samlede alkoholkonsumet blant et utvalg ansatte i privat norsk næringsliv var arbeidsrelatert. Flere studier har pekt på at ansatte, både på ledernivå og medarbeidernivå, har positive forventninger til jobbrelatert alkoholbruk, herunder forventninger om at alkohol er en effektiv strategi for å mestre arbeidsbelastninger og at alkohol bidrar til å skape gode fellesskap og sosiale relasjoner (Cooper, Russell & Frone, 1990; Henderson, Hutcheson & Davies, 1996). Normer og forventninger utvikles og formes i relasjonelt samspill, blant annet på arbeidsplassen (Kjærheim, Mykletun, Aasland, Haldorsen & Andersen, 1995) og disse normene og forventningene påvirker ansattes alkoholvaner (Ames & Janes, 1992). Ansattes alkoholnormer og –forventninger kan således betraktes som uttrykk for en felles kultur på arbeidsplassen, som i større eller mindre grad kan gjenspeiles i de ansattes alkoholbruk. Tradisjonelt sett har det vært gruppen med store alkoholproblemer som har fått tilbud og oppmerksomhet gjennom arbeidsplassens helse-, miljø- og sikkerhetsarbeid. Her har man i de senere årene sett en endring i retning av økt fokus på den betydelig større gruppen som drikker risikofylt. Dette er bakgrunnen for prosjektet WIRUS, som er finansiert av Helsedirektoratet. I prosjektet deltar blant annet et offentlig forvaltningsorgan. Denne rapporten er en presentasjon av denne bedriftens resultater fra fire av områdene som inngår i WIRUS-studien: (1) alkoholbruk, (2) arbeidsrelaterte alkoholnormer, (3) forventninger til alkoholbruk, og (4) situasjoner tilknyttet den aktuelle bedriften der ansatte eksponeres for alkohol.
10
Haveraaen, Lise, Randi Wågø Aas, Mikkel Magnus Thørrisen, Hildegunn Sagvaag und Lisebet Skeie Skarpaas. Alkoholbruk og alkoholkultur i en industribedrift: En case-rapport fra forskningsprosjektet WIRUS. University of Stavanger, Juni 2016. http://dx.doi.org/10.31265/usps.216.
Der volle Inhalt der QuelleAnnotation:
Nesten ni av ti arbeidstakere drikker alkohol. Dette blir ofte forklart med alle de positive aspektene bruk av alkohol har i sosiale sammenhenger. En kartlegging utført av Statistisk sentralbyrå viser imidlertid at 17 prosent av befolkningen har et drikkemønster som kan betegnes som risikofylt (Halkjelsvik & Storvoll, 2014). Økt alkoholkonsum, herunder også arbeidsrelatert alkoholkonsum, henger blant annet sammen med økt tilgjengelighet til alkohol (Frøyland, 2005). Alkoholkonsum på et risikofylt nivå er forbundet med sosiale, medisinske, jobbrelaterte og økonomiske problemstillinger (Babor, Higgins-Biddle, Saunders & Monteiro, 2001). Det er vanskelig å gi et klart svar på hvor grensen for risikofylt drikking går. Grenseverdier på 14 alkoholenheter pr. uke for kvinner og 21 enheter pr. uke for menn har blitt foreslått (Fauske, 1993). Babor mfl. (2001) har fremhevet at såkalt "lavrisikodrikking" innebærer maksimalt 20 gram alkohol pr. dag maksimalt 5 dager i uken. Det amerikanske National Institute on Alcohol Abuse and Alcoholism (2016) understreker at grenseverdien for risikodrikking går ved 7 enheter pr. uke (og maksimalt 3 enheter på én dag) for kvinner og ved 14 enheter pr. uke (og maksimalt 4 enheter på én dag) for menn. Likevel vil slike grenseverdier alltid være kulturspesifikke og individuelle. I Norge har man funnet det hensiktsmessig å operere med verdier på 8 alkoholenheter pr. uke for kvinner og 13 enheter pr. uke for menn (Nesvåg & Lie, 2004). Forskning har vist at det er behov for å kartlegge mer enn bare antall alkoholenheter over tid for å vite noe om reell risikodrikking. Eksempelvis vil forhold som hvor mye en drikker ved hver situasjon kunne medføre mer negative konsekvenser for sykefravær enn hvor mye en typisk drikker over en gitt periode (Bacharach, Bamberger & Biron, 2010). Dette kan forklares ved at helsekonsekvenser av høyt gjennomsnittsforbruk først viser seg over tid, mens episoder med stordrikking (såkalt binge-drikking der en drikker store mengder alkohol ved én og samme anledning) gjerne medfører midlertidige funksjonsnedsettelser (eksempelvis "fyllesyke") som kan resultere i sykefravær (Bacharach mfl., 2010; Salonsalmi, Laaksonen, Lahlema & Rahkonen, 2009) eller sykenærvær, dvs. å være på jobben uten å kunne yte som normalt. Individuelle forskjeller vil også spille en rolle med hensyn til hva som er risikofylt drikking. Det er individuelt hvor mye en tåler, og andre aspekter ved livsstilen, for eksempel om en er fysisk aktiv, vil kunne påvirke hvor mye en kan drikke før negative konsekvenser inntreffer. For enkelte grupper vil ethvert alkoholinntak kunne betraktes som risikofylt. Dette gjelder for eksempel: (1) personer som skal kjøre bil eller håndtere maskiner/verktøy, (2) personer som bruker medisiner som interagerer med alkohol, (3) personer som har en medisinsk tilstand som kan forverres av alkohol, og (4) personer som er gravide (National Institute on Alcohol Abuse and Alcoholism, 2016). I Norge drikkes det lite i direkte arbeidssituasjoner, men alkoholbruk relatert til arbeidssammenhenger hevdes å være utbredt (Frøyland, 2005). Sammenkomster som inkluderer alkohol foregår da utenfor primærarbeidstiden, men i regi av arbeidsplassen, kunder/klienter eller på initiativ fra kollegaer. Bruk av alkohol skjer dermed i gråsoner mellom arbeid og fritid. Nesvåg (2005) fant at 23 prosent av det samlede alkoholkonsumet blant et utvalg ansatte i privat norsk næringsliv var arbeidsrelatert. Flere studier har pekt på at ansatte, både på ledernivå og medarbeidernivå, har positive forventninger til jobbrelatert alkoholbruk, herunder forventninger om at alkohol er en effektiv strategi for å mestre arbeidsbelastninger og at alkohol bidrar til å skape gode fellesskap og sosiale relasjoner (Cooper, Russell & Frone, 1990; Henderson, Hutcheson & Davies, 1996). Normer og forventninger utvikles og formes i relasjonelt samspill, blant annet på arbeidsplassen (Kjærheim, Mykletun, Aasland, Haldorsen & Andersen, 1995) og disse normene og forventningene påvirker ansattes alkoholvaner (Ames & Janes, 1992). Ansattes alkoholnormer og –forventninger kan således betraktes som uttrykk for en felles kultur på arbeidsplassen, som i større eller mindre grad kan gjenspeiles i de ansattes alkoholbruk. Tradisjonelt sett har det vært gruppen med store alkoholproblemer som har fått tilbud og oppmerksomhet gjennom arbeidsplassens helse-, miljø- og sikkerhetsarbeid. Her har man i de senere årene sett en endring i retning av økt fokus på den betydelig større gruppen som drikker risikofylt. Dette er bakgrunnen for prosjektet WIRUS, som er finansiert av Helsedirektoratet. I prosjektet deltar blant annet en privat bedrift innen industrien. Denne rapporten er en presentasjon av denne bedriftens resultater fra fire av områdene som inngår i WIRUS-studien: (1) alkoholbruk, (2) arbeidsrelaterte alkoholnormer, (3) forventninger til alkoholbruk, og (4) situasjoner tilknyttet den aktuelle bedriften der ansatte eksponeres for alkohol.