Auswahl der wissenschaftlichen Literatur zum Thema „Elever Motivera Skrivande Utveckla“

Dagens samhälle ställer allt högre krav på en muntlig och skriftlig kompetens. Detta reser höga krav på skolan att erbjuda en undervisning som stödjer eleverna i att utveckla sådana färdigheter. Forskningen har visat att elever genom textsamtal kan stödjas i att utveckla läsförståelse och även utvecklat metoder för hur sådan undervisning kan bedrivas. (Raphael 1982; Palincsar & Brown 1984; Baumann, Jones & Seifert-Kessel 1993; Franzén 1993; 2002; Guthrie et al. 1996; 2004;Sternberg & Grigorenko 2002a; 2002b; Oszkus 2006; Anmarkrud & Bråten 2012). Däremot saknas studier som specifikt belyser sådan undervisning utifrån ett språkvetenskapligt perspektiv och undersöker hur lärare med hjälp av sina lingvistiska yttrandehandlingar kan erbjuda eleverna stöd i att utveckla läsförmågan. Föreliggande artikel är ett viktigt bidrag inom detta område. Med analysinstrument hämtade ur talaktsteorin analyseras sekvenser ur fyra litteratursamtal i den svenska grundskolans årskurser 6 och 7. Syftet med studien är att identifiera, belysa och analysera kritiska aspekter i samtalet som stödjer eleverna i att utveckla läsförståelse. Studien visar hur lärarna genom sex olika talhandlingar erbjuder eleverna stöd i att identifiera, tillämpa och befästa läsförståelsestrategier, motivera och belägga sina tolkningar, internalisera ett ämnesrelaterat språk i det egna ordförrådet samt utveckla metakognition.

I detta examensarbete har det gjorts en systematisk litteraturöversikt ur ett tolkande perspektiv. Målet med studien har varit att ta reda på vad forskning säger om hur elever i årskurs 4–6 motiveras att utveckla sitt kreativa skrivande, även om skolans pågående digitalisering påverkar dem i den processen. I arbetet lyfts forskning som rör hur eleverna på ett bra sätt kan använda sig av sin kreativitet och hur lärare motiverar och inspirerar elever till att utveckla sitt kreativa skrivande. Efter att ha sammanställt och analyserat åtta stycken olika studier är den övergripande slutsatsen att det är elevernas fantasi som ligger till grund för kreativt skrivande men att de behöver öva på hur de ska omvandla fantasin till ett kreativt skrivande. Eleverna hämtar erfarenhet av sin omvärld i sitt skapande men behöver även stöd från undervisningen för maximal motivation till kreativt skrivande. Elever lär i interaktion med varandra, därför bidrar även parskrivning och att läsa texter tillsammans till att de får en ökad motivation till att utveckla sitt kreativa skrivande. Digitaliseringen har förändrat den moderna skolan och enligt vissa studier föredrar eleverna mestadels att skriva digitalt. Eleverna anser att det är enklare att orientera sig i texten samt fokusera “på rätt saker”. Digitaliseringen innebär även flertalet digitala hjälpmedel som talsyntes, inläsningshjälp och rättstavning. Dock finns det även forskning som konstaterar att skrivning analogt med visuella och verbala hjälpmedel leder till förbättrad skrivteknik samt en klar förbättring av läsförståelse och språkliga kunskaper. Detta leder till att undervisningen ej bör utesluta handskrift helt. Det framkommer även att elever själva föredrar att skriva digitalt, vilket motiverar dem att utveckla sitt skrivande.

I detta examensarbete har det gjorts en kvalitativ studie med syftet att besvara frågeställningarna vad anser eleverna själva är motiverande samt hur kommer elevernas motivation till uttryck under skrivuppgifter? Då vi i vårt tidigare examensarbete upptäckte en kunskapslucka i årskurs fem och sex, valde vi att rikta in oss på dessa årskurser (Larsen & Myslek, 2021). Studien är genomförd med hjälp av intervjuer med elever, observationer i klassrummet samt uppgifter anpassade utefter elevernas svar på intervjufrågorna. I studien har det deltagit två klasser, en femteklass och en sjätte klass, på två olika skolor i två olika städer.  Det fanns ett tydligt samband mellan resultatet av våra intervjuer och den tidigare forskningen som redan gjorts gällande vad som motiverar elever till att skriva. Eftersom målet med studien var att öka kunskapen om vad eleverna anser vara motiverande, ville vi även se om det stämde överens med praktiken. Därför skapades det uppgifter som var uppbyggda på svaren från intervjuer. När eleverna genomförde uppgifterna förde vi observationsloggar utifrån hur eleverna arbetade, uppträdde och fick för resultat. Det visade sig i slutändan att det som eleverna ansåg vara mest motiverande istället bidrog till att de hade svårt att komma igång med sitt arbete och hålla sig inom ramen för genren för texten. Vi har analyserat det empiriska materialet utifrån det sociokulturella perspektivet och Vygotskijs teori om att barn lär i interaktion med varandra. Vi har även tagit del av det kognitiva perspektivet och Piagets teori om att barnet lär av att låta eleverna själva få testa sig fram för vilken metod de anser motiverar dem bäst.

Den här systematiska litteraturstudien har inriktning mot elever med diagnosen ADHD och deras eventuella svårigheter inom det matematiska området problemlösning. Den uppmärksammar även hur lärare kan använda sig av olika strategier för att motivera elever med den nämnda diagnosen. Studien grundade sig i vetenskapliga publikationer för att besvara syfte och frågeställningar. I resultatet har det upptäckts att det finns flera olika svårigheter som elever med diagnosen ADHD kan ställas inför under en matematiklektion. Det kan vara svårigheter som att strukturera en lösning till en uppgift eller att bibehålla koncentration genom hela uppgiften. Den påvisar också att läraren har en betydande roll för att eleven ska bli motiverad och läraren bör även finna olika strategier för att eleven ska utveckla sin förmåga inom problemlösning. Att låta eleven använda tekniska hjälpmedel kan vara en strategi för att eleven ska kunna bli mer självständig. Diagnosen ADHD har ökat frekvent de senaste åren vilket gör att chansen är ganska stor att en lärare möter en elev som har diagnosen. Av den här anledningen skulle studien kunna gynna skolverksamheten.

Syftet med denna studie är att undersöka hur elever med dyslexi upplever sina möjligheter att utveckla sitt skrivande inom svenskämnet på gymnasiet, samt hur svensklärare ser på sina möjligheter att ge eleverna rätt stöd i deras skrivande. Undersökningen är en kvalitativ studie och ansatsen är fenomenologisk. Studien baseras på halvstrukturerade intervjuer med sex svensklärare från olika skolor i olika delar av Sverige, samt sju gymnasieelever som samtliga går på olika skolor i en storstadsregion. Fyra huvudteman kan identifieras utifrån intervjumaterialet: att (inte) vara medveten om sitt skrivande; (önskan om/vikten av) en tydlig skrivundervisning; att lära ensam eller tillsammans med andra samt bristen på specialpedagogisk kunskap.   Resultatet visar att eleverna efterfrågar en tydligare skrivundervisning där de får stöd att nå en verklig förståelse för de komplexa skrivuppgifter som de ställs inför på gymnasiet. Många gånger upplever de att de står ensamma inför att tolka hur de ska hantera sitt skrivande och att de därför gärna vill skriva hemma där de har större möjligheter att få hjälp. De saknar en nära dialog med sina lärare och de flesta elever upplever inte att de har utvecklats som skribenter. Vidare visar resultatet att de elever som inte har ett metakognitivt förhållningssätt till sitt lärande och sitt skrivande behöver få stöd att utveckla självreglerande strategier. Det framkommer att de elever som upplever att de utvecklas också är de elever som har detta metakognitiva förhållningssätt. Lärarna i studien har ett intresse för att arbeta med elever i behov av stöd och menar att de lägger ned mycket tid och personligt engagemang för att kunna arbeta utvecklande i klassrummet. Det framkommer dock att de många gånger upplever att de står ensamma i detta arbete, att de inte har all kompetens de skulle behöva och att de specialpedagogiska resurserna på de skolor de arbetar inte är tillräckliga. Lärarna menar att elever med dyslexi inte får det stöd de är i behov av för att utveckla sitt skrivande.

Syftet med studien är att belysa lärares uppfattningar om hur digitala verktyg kan bidra till motivation hos elever i den tidiga skrivutvecklingen i årskurs 1. Studiens resultat är baserat på en enkätundersökning med 92 deltagande lärare samt en systematisk litteraturstudie med tidigare forskning utifrån studiens utvalda kategorier. Enkätundersökningen består av både kvalitativa och kvantitativa frågor. Studien utgår från det sociokulturella perspektivet med inriktning mot begreppet mediering där en analysprocess används för att analysera studiens resultat. Studien har även sin utgångspunkt i motivationsteorin som fokuserar på hur individen blir motiverad och av vad. I resultatet jämförs enkätsvaren med den systematiska litteraturstudien för att se eventuella likheter och skillnader. Studiens resultat visar att digitala verktyg ofta används i skrivundervisningen men att tillgången till digitala resurser varierar i skolorna vilket kan vara ett hinder för många i undervisningen. Resultatet visar även att 78 av 92 deltagande lärare anser att digitala verktyg motiverar eleverna till att skriva. I studien beskrivs digitala verktyg i form av Ipads och datorer vilket är de vanligast förekommande verktygen i klassrummet.