Dissertationen zum Thema „Dyskineze“

The aim of this work is to automatically design a program that is able to detect dyskinetic movement features in the measured patient's movement data. The program will be developed using Cartesian genetic programming equipped with coevolution of fitness predictors. This type of coevolution allows to speed up a design performed by Cartesian genetic programming by evaluating a quality of candidate solutions using only a part of training data. Evolved classifier achieves a performance (in terms of AUC) that is comparable with the existing solution while achieving threefold acceleration of the learning process compared to the variant without the fitness predictors, in average. Experiments with crossover methods for fitness predictors haven't shown a significant difference between investigated methods. However, interesting results were obtained while investigating integer data types that are more suitable for implementation in hardware. Using an unsigned eight-bit data type (uint8_t) we've achieved not only comparable classification performance (for significant dyskinesia AUC = 0.93 the same as for the existing solutions), with improved AUC for walking patient's data (AUC = 0.80, while existing solutions AUC = 0.73), but also nine times speedup of the design process compared to the approach without fitness predictors employing the float data type, in average.

ABSTRAKT INTRODUKTION: Huvudvärk av spänningstyp (HST) är den vanligaste huvudvärksformen som diagnostiseras och representerar 90 % av fallen som söker sjukvård med huvudvärk och nästan nio av tio kvinnor drabbas av denna typ av huvudvärk någon gång i livet. Skapulär dyskinesi (SD) som beskriver positionsskillnad mellan skulderbladen kan orsakas av olika faktorer och är ett tillstånd som kan vara osymptomatiskt eller symptomatiskt. Den vanligaste orsaken är på grund av svaghet av de viktigaste skulderstabilisatorerna och sambandet mellan HST och SD är att i båda tillstånd ingår träning av styrka och uthållighet av nack- och skulderbladsmuskulatur.   SYFTE: Syftet med arbetet är att undersöka förekomsten av skapulär dyskinesi hos fysisk aktiva kvinnor med huvudvärk av spänningstyp.   METOD: För arbetet rekryterades fysisk aktiva kvinnor med huvudvärk från olika sportföreningar och kvinnor som sökte sig till öppenvården på Aleris Rehab Tullinge. Det användes en enkät som innehöll två delar. Första delen bestod av två frågor från enkäten Neck Disability Index (NDI) som skulle besvaras och andra delen av enkäten fylldes i av undersökaren efter en manuell isometrisk muskeltest av skuldrorna för att diagnostisera SD. Totalt undersöktes 25 kvinnor med huvudvärk. Resultatet sammanställdes i diagram för bättre analys.   RESULTAT: Av 25 fysiska aktiva kvinnor som drabbades av huvudvärk visade 23 kvinnor någon form av SD, vilket motsvarar 92 %. Vilken typ av SD var inte av intresse eftersom syftet var enbart att undersöka förekomsten av SD hos kvinnor med HST.   KONKLUSSION: Fler studier rekommenderas mellan huvudvärk och skapulär dyskinesi eftersom eventuella fynd kan hjälpa fysioterapeuter att ändra eller justera deras träningssätt för att undvika och förebygga HST och SD för bättre prestation av idrottaren.
ABSTRACT INTRODUCTION: Tension type headache (TTH) is the most common type of headache diagnosed and represents 90 % of cases seeking headache healthcare and nearly nine out of ten women suffer from this type of headache sometime in life. Scapular dyskinesia (SD) that describes the position difference between the shoulder blades can be caused by various factors and is a condition that may be symptomatic or symptomatic. The most common reason is the weakness of the main shoulder stabilizers, and the connection between TTH and SD is that in both states it includes training of strength and endurance of the neck and shoulder blades muscles.   OBJECTIVE: The purpose of the work is to investigate the occurrence of scapular dyskinesia in physically active women with tension type headache.   METHOD: For the study, physically active women were recruited with headaches from various sports associations and women who sought outpatient care at Aleris Rehab Tullinge. A survey was used that contained two parts. The first part consisted of two questions from the Neck Disability Index (NDI) questionnaire that were to be answered and the second part of the survey was filled in by the investigator following a manual isometric muscle test of the shoulders to diagnose SD. A total of 25 women with headache were examined. The result was compiled in charts for better analysis.   RESULTS: Of 25 physical active women affected by headache, 23 women showed some form of SD, which represents 92 %. What kind of SD was not of interest because the purpose was to investigate the presence of SD in women with TTH.   CONCLUSION: More studies are recommended between headache and scapular dyskinesia because any findings may help physiotherapists to change or adjust their training methods to avoid and prevent TTH and SD for better athletes performance.

Introduktion: Motorisk kontrollträning bygger på motorisk inlärningsteori och används för att korrigera rörelsemönster. Metoden har utvärderats för nack- och ländryggbesvär men ingen sammanställning har gjorts för skuldran. Syfte: Syftet med denna litteraturstudien var att undersöka vilket vetenskapligt stöd som motorisk kontrollträning har för skuldran och dess påverkan  på funktion, smärta och dyskinesi. Metod: Litteratursökningen gjordes i PubMed, Science Direct, Scopus, PEDro, SPORTDiscus och CINAHL. Sammanställning gjordes efter smärta, funktion och dyskinesi. Resultat: 13 studier inkluderades i denna sammanställning. Fem studier med RCT-design, tre tvärsnittsstudier och två case-studier, en A-B-A-design, en prospektiv single group pre-post design, en single-blind randomized controlled laboratory. Fyra studier hade ett interventionstillfälle och varade upp till en vecka. De övriga nio studierna varade 4-10 veckor. Nio studier identifierades för vardera utfallsmått. Smärta och funktion förbättrades i samtliga studier som undersökte de måtten efter intervention jämfört med baseline. Dyskinesi förbättrades i tre studier, en studie förblev oförändrad medan fem studier visade på blandade resultat för sina utfallsmått. Konklusion: Resultatet av denna litteraturstudie indikerar att motorisk kontrollträning har positiv påverkan på utfallsmåtten smärta och funktion. Gällande dyskinesi sågs positiva tendenser men ingen slutsats kan dras då det är en stor spridning gällande utfallsmått och resultat. Resultatet kan dock inte enbart tillskrivas motorisk kontrollträning. Standardiserade tester och utvärderingsinstrument för dyskinesi efterfrågas samt fler studier som undersöker utfallsmåtten smärta, funktion och dyskinesi tillsammans.

Bakgrund:  Simning är en populär sport. De extrema repetitiva rörelserna som ingår i sporter med majoriteten av rörelserna över huvudet, som exempelvis simning, och otillräcklig stabilitet i axelleden resulterar ofta i överansträngning och skador. Ett vanligt syndrom är impingement och det har rapporterats att 40-91 % av alla simmare har eller upplever problem i axelleden eller de omkringliggande strukturerna. Syfte: Att undersöka om en intervention bestående av övningar för scapulas närliggande muskler i fyra veckor kan påverka upplevd smärta i axel och nacke hos unga simmare. Deltagare: Sexton unga simmare mellan åldrarna (13±2), bestående av (10 flickor och 6 pojkar) deltog. Alla deltagare utförde minst fyra simpass i veckan. Alla deltagare i studien upplever problematik i axel och/eller nacke. Metod: Deltagarna fick fylla i ett (SRQ-S) formulär och genomgå ett Beighton-test. Alla deltagare instruerades i fyra olika övningar, syftet med övningarna var att öka neuromuskulär kontroll och styrka i axelns stabiliserande muskler. Alla övningar skulle utföras innan träningspass, minst en gång om dagen, i fyra veckor. Efter fyra veckors interventionen fick deltagarna fylla i ett nytt (SRQ-S) formulär, den totala poängen innan och efter jämfördes. Resultat:  (SRQ-S) formulären resulterade i en signifikant skillnad (p=0,0005) mellan innan och efter interventionen. Majoriteten av deltagarna rapporterade ett högre välmående i axel och/eller nacke. Konklusion : Majoriteten av deltagarna upplevde minskad problematik i axel och/eller nacke efter fyra veckors interventionen. Det visar på att det finns ett samband mellan ökad axel stabilisering och minskad upplevd smärta i axel/nacke. Dock kan denna studie inte komma till en säker konklusion då vidare undersökning måste göras i detta område.
Background : Competitive swimming is a popular sport. The extreme repetitive motions that overhead-sports implies, like swimming, and inadequate stability in the shoulder joint often results in overexertions and injuries. A common condition is impingement syndrome and it has been reported that 40-91% of all swimmers have or experience problems in the shoulder joint or in the surrounding structures. Purpose : To investigate whether an intervention consisting of exercises for scapulas nearby muscles for four weeks can affect perceived distress in the shoulders and neck of young swimmers. Participants : Sixteen young swimmer between the age of (13±2), consisting of (10 females and 6 males) volunteered to participate. All the participants are performing at least four sessions of swimming a week. All the participants in the study are experiencing trouble in their neck or/and shoulders. Method : The participants had to fill in a (SRQ-S) form and do a Beighton-test. Participants were instructed in four different exercises, the purpose of the exercises were to increase neuromuscular control and strength in the shoulder stabilizing muscles. All exercise were to be performed before every session of swimming, at least once a day, for four weeks. After the four weeks of intervention the participants had to fill in a new (SRQ-S) form, the before and after score were compared. Results : The (SRQ-S) formulas resulted in a significant difference (p=0,0005) between before and after the intervention. The majority of the participants reported also a higher prosperous in their shoulder and/or neck area. Conclusion: The majority of the participant experienced less discomfort in their shoulder and neck area after the four weeks of intervention. There seems to be a relationship between increased shoulder stability and decrease in discomfort in the shoulder/neck. However this study can not come to a secure conclusion and further investigation has to be made in this area.

La maladie de Parkinson (MP) est une maladie neurodégénérative chronique qui apparait en moyenne à partir 55 ans. Sa cause reste inconnue mais son apparition et son développement sont corrélés avec la perte progressive des neurones dopaminergique de la substance noire qui innervent les ganglions de la base (GB). Jusqu'à ce jour le traitement le plus efficace est basé sur la compensation du déficit en dopamine (DA) par l'administration de son précurseur, la L-DOPA, qui est métabolisé en DA. Ce traitement améliore les symptômes moteurs de la maladie et donc la qualité de vie des patients. Néanmoins, après une certaine période des effets secondaires invalidants apparaissent, en particulier des fluctuations motrices et des mouvements anormaux involontaires appelés dyskinésies. De plus, ce traitement n'apporte pas de réponse à la progression de la dégénérescence et donc de la maladie. C'est pour ces raisons que la communauté scientifique est à la recherche d'une thérapie pharmacologique alternative à la L-DOPA, ou du moins visant à minimiser ses effets indésirables. Dans ce contexte, les récepteurs métabotropiques du glutamate, en particulier mGluR4, semblent constituer une cible privilégiée. En effet, mGluR4 est situé à des synapses des GB supposées hyperactives dans la MP, et son activation par des moyens pharmacologiques pourrait donc rétablir une activité normale grâce à son action inhibitrice sur la libération de neurotransmetteur. Nos résultats démontrent le bien-fondé de cette hypothèse sur le plan fonctionnel, en utilisant un nouvel agoniste allostérique spécifique de mGluR4, Lu AF21934
Parkinson's disease (PD) is a progressive neurodegenerative disorder that appears around 55 years of age. The causes of PD remain unknown but its appearance and progression are correlated with the progressive loss of dopaminergic neurons of substantia nigra pars compacta innervating the basal ganglia (BG). Up to date, the most efficient treatment is based on restoring a normal level of dopamine (DA) in the brain by the administration of L-DOPA, a DA precursor that is metabolized to DA. However, at long term, L-DOPA treatment induces some side-effects, in particular the highly disabling L-DOPA-induced dyskinesia (LID). For this reason, the scientific community is searching for a pharmacological treatment alternative to L-DOPA and/or minimizing LID. In this context, metabotropic glutamate receptors, in particular mGluR4, are targets of interest. mGlu4 are localized at presynaptic terminals within BG circuitry that become hyperactive in PD. For this reason, mGluR4 has been considered a key strategic target for non-dopaminergic pharmacological treatments aimed at modulating these synapses, due to its ability to reduce neurotransmitter release. Herein we provide physiological and functional support to this hypothesis using Lu AF21934, a novel selective and brain-penetrant mGluR4 positive allosteric modulator (PAM). By in vitro electrophysiological recordings we demonstrate that Lu AF21934 inhibits corticostriatal synaptic transmission. In rats rendered parkinsonian, Lu AF21934 combined with sub-threshold doses of L-DOPA acted synergistically in alleviating akinesia in a dose-dependent manner and, notably, also reduced the incidence of LID

Parkinsons sjukdom är en av de vanligaste progressiva neurodegenerativa sjukdomer som drabbar upp till tio miljoner människor i världen. Sjukdomen orsakas av död av de nervceller som producerar signalämnet dopamin. För att kompensera bristen på dopamin, får patienter läkemedlet levodopa som är en precursor för dopamin. Men tyvärr leder denna behandling till ett ännu svårare tillstånd – levodopa-inducerad dyskinesi (LID). Dyskinesier innebär onormala ofrivilliga rörelser. För att förstå mekanismer som orsakar LID har djurmodeller utvecklats som simulerar Parkinsons sjukdom. Många studier har påpekat att LID uppstår på grund av ökad fosforylering av extracellulära signalreglerade kinaser 1 och 2 (ERK1/2). Det är viktigt att förstå hur ERK1/2 aktiveras vid Parkinsons sjukdom via dopaminreceptorer på cellmembranet hos nervceller i striatum för att utveckla någon rimlig behandling av LID eller för att förhindra det tillståndet. Syftet med denna studie var att undersöka signalvägar som induceras av dopamin D1-receptorn i vävnadsprov från regionen striatum i hjärnan från lesionerade råttor. Nivån av fosforylation ERK1/2 mättes med hjälp av Western blot. Genom att blockera målmolekyler kunde olika signalvägar blockeras, och resultaten tyder på att det finns tydliga förändringar i dopamin D1-receptor inducerade signalvägar. Aktivering av dopamin D1 receptor inducerade fosforylering av ERK1/2, dopamin D1-receptor inducerad fosforylering av ERK1/2 visade sig att vara beroende av calcium signalering, och det var möjligt att reglera fosforylering av ERK1/2 via signalväg som är inducerad av Grupp 1 metabotropiska glutamatreceptorer. Projektet är inte slutfört och fler målmolekyler behöver testas för att dra definitiva slutsatser om hur signalvägarna interagerar med varandra och hur man på ett effektivt sätt kan reglera dessa. Under arbetets gång hade Western blot-tekniken förbättrats och optimiserats.
Parkinson's disease is one of the most common neurodegenerative diseases affecting up to ten million people worldwide. The disease is caused by the death of neurons that produce the neurotransmitter dopamine. To compensate the lack of dopamine, patients are treated with levodopa, a precursor of dopamine. Levodopa invariably causes a troublesome complication in the form of unwanted involuntary movements known as “levodopa-induced dyskinesia”. Many studies have pointed out that levodopa-induced dyskinesia occurs due to increased phosphorylation of extracellular signal regulated kinases 1 and 2 (ERK1/2). It is important to understand how ERK1/2 is activated in Parkinson's disease by dopamine receptors in order to develop a reasonable treatment for LID or to prevent this condition in levodopa-treatment of Parkinsonian patients. The aim of this study was to investigate the pathways induced by the dopamine D1 receptor in striatal “slices” from parkinsonian rats. The level of phosphorylation of ERK1/2 (pERK 1/2) was measured by Western blot. Along the pathways leading to the activation of pERK 1/2 different target molecules were blocked. The clear alterations in the dopamine D1 induced signaling pathways were observed. Activation of the dopamine D1 receptor induced phosphorylation of ERK1/2, the dopamine D1 receptor-mediated increase of pERK was shown to be dependent on calcium signaling, and the DA D1 receptor-induced phosphorylation of ERK1/2 was possible to modulate via Group 1 metabotropic glutamate receptor pathway. The project is to be continued in the future and more target molecules should be tested in order to draw definite conclusions about how these signaling pathways interact with each other and how to regulate them effectively. During the project, Western blot technique was improved and optimized for the future experiments of the present study.

Primary ciliary dyskinesia (PCD) is a rare but underdiagnosed genetic disease. This innate disorder of motile cilia causes a non-functional mucociliary clearance which is the main reason for a clinical picture of recurrent or chronic upper and lower respiratory tract infections. Fertility disorders or abnormal organ situs can also be found in some patients. The diagnosis of PCD is extremely complicated and complex. A combination of several diagnostic procedures as well as skilled personnel and special technical equipment are usually needed for the PCD diagnostics. Although significant progress has been made in understanding the PCD etiopathogenesis and the advanced diagnostics has become available, therapeutic possibilities are rather limited and the treatment efficiency still remains to be confirmed by the evidence base medicine. The dissertation thesis assembles several publications in which different aspects of primary ciliary dyskinesia were addressed. The most extensive part of our research addressed rapidly evolving possibilities of PCD genetic diagnostics. We studied possibility of priority sequencing of several segments of the genes DNAH5 and DNAI1 which were known to be the most frequently mutated genes in the PCD patients at the time of the study. We proved this method being able to...

Primary ciliary dyskinesia is a rare hereditary disorder with impairment of cilia characterized by chronic cough with sputum, bronchiectasis or pneumonia. Regular exercise training should affect pulmonary function, promote mucociliary clearance and improve quality of life. The aim of this thesis is to compare the aerobic fitness of patients with PCD with a control group.

Thesis title: Effect of targeted training of the lower scapular fixators on the shoulder girdle function of rugby players The concept of the problem: Rugby is one of the toughest ball sports and there is no shortage of injuries. In addition, injuries in the shoulder area are among the most common and any possibility of reducing these injuries is beneficial. There is not much time left for compensation and targeted intervention; moreover, it is not usually led by physiotherapists but by fitness coaches and only in larger clubs. The consequence is a muscle imbalance in the shoulder girdle, which can result in the so-called scapular dyskinesis. This is turn affects the function and stability of the shoulder joint not only by the overhead athletes. It is possible to influence scapular dyskinesis in various ways. One of them is the inclusion of targeted training of lower scapular fixators into fitness training and thus their stability is improved. Objectives: The main aim of this thesis is to verify whether rugby players with painful shoulder have sufficiently scapular fixation based on kinesiological and biomechanical knowledge. Another aim of this thesis is to create such an exercise unit that would ensure the correct activity of the lower scapular fixators and verify this by measurement. The final...

Ziel der Studie war ein Zusammenhang zwischen cholinerger Innervation in den Basalganglien mit Levodopa-induzierter Dyskinesie darzustellen. 26 Patienten mit idiopatischem Parkinson-Syndrom ohne Demenz und Depression wurden in zwei Gruppen mit und ohne Dyskinesie eingeteilt. Es wurde nach klinischer Untersuchung eine SPECT-Bildgebung mit 5-[123I]iodo-3-[2(S)-2-azetidinylmethoxy]pyridine (5IA) durchgeführt und anschließend die Ergebnisse in Zusammenschau mit den klinischen Daten und mit den Ergebnissen der SPECT mit [123I]N-ω-fluoropropyl-2β-carbomethoxy-3β-(4-iodophenyl)nortropane (FP-CIT) bewertet. Dyskinetische Patienten hatten eine höhere Dichte an nikotinergen Acetylcholinrezeptoren im Nucleus caudatus, hauptsächlich der Halbseite mit stärkerer dopaminerger Degeneration. Dies stützt die Hypothese, dass sich die Dyskinesie nach Levodopa-Therapie aufgrund einer verstärkten cholinergen Modulation im stärker degenerierten Striatum entwickelt
Objective: To explore cholinergic innervation in the basal ganglia in relation to levodopa-induced dyskinesia in patients with Parkinson’s disease. Methods: A total of 26 patients with PD without dementia and depression were divided into two matched groups (dyskinetic and nondyskinetic). We acquired SPECT scan with 5-[123I]iodo-3-[2(S)-2-azetidinylmethoxy]pyridine. We then analyzed binding potentials at basal ganglia structures and correlations with clinical variables and [123I]N-ω-fluoropropyl-2β-carbomethoxy-3β-(4-iodophenyl)nortropane SPECT. Results: Dyskinetic subjects showed higher density of nicotinic acetylcholine receptors in the caudate nucleus, predominant in the hemisphere with lower dopamine transporter density. Conclusion: Our findings support the hypothesis that the expression of dyskinesia following repeated levodopa exposure may result from enhanced cholinergic neuronal excitability in a dopaminergic-depleted striatum

Dystonien sind neurologisch bedingte Bewegungsstörungen, bei denen es zu unwillkürlichen Muskelkontraktionen kommt, die zu abnormen Körperhaltungen und Bewegungsabläufen führen. Auf Grund unzureichender Kenntnisse zur Pathophysiologie sind die therapeutischen Möglichkeiten stark limitiert, was die Erforschung neuer Zielstrukturen und Pharmaka in Tiermodellen unerlässlich macht. Da anhand bisheriger Studienergebnisse eine gestörte corticostriatale Plastizität und veränderte Netzwerkaktivitäten im Bereich der Basalganglien als wahrscheinlichste Hauptursachen für die Entstehung von Dystonien diskutiert werden, werden strukturelle und funktionelle Veränderungen sowie mögliche Ansatzstellen neuer Therapeutika vor allem in diesem Gehirnareal untersucht. Als eine mögliche neue Zielstruktur für Pharmaka zur Behandlung von Dystonien sollte der metabotrope Glutamatrezeptor 5 (mGluR5) in zwei verschiedenen Tiermodellen der Dystonie untersucht werden. Der mGluR5 ist besonders im Bereich des Striatums, der Eingangsstruktur der Basalganglien, stark exprimiert und zudem maßgeblich an der Regulierung der synaptischen Plastizität beteiligt.Weiterhin konnten in der Behandlung einer symptomatisch verwandten Bewegungsstörung, der Levodopa-induzierten Dyskinesie, mit antagonisierenden Substanzen am mGluR5 bereits erste Erfolge erzielt werden. Zunächst erfolgten pharmakologische Untersuchungen mit dem negativen allosterischen Modulator Fenobam (20-50 mg/kg intraperitoneal, i.p.) und dem positiven allosterischen Modulator CDPPB (10-20 mg/kg i.p.) am mGluR5 im dtsz Hamstermodell, einem phänotypischen Modell der paroxysmalen Dystonie. Dabei wurden die akuten Effekte der Substanzen auf die Dystonieschwere der Tiere sowie auftretende Nebenwirkungen aufgezeichnet (n=8-10 pro Testdosis). Der Vergleich des Dystoniescores erfolgte jeweils zu einer Vehikelvor- und -nachkontrolle im selben Tier und wurde mittels Varianzanalyse (ANOVA) mit wiederholten Messungen für nicht parametrische Daten analysiert. Zusätzlich wurde an Gehirnen von dtsz Hamstern (n=7) im Vergleich zu nicht-dystonen Kontrolltieren (n=7) die Expression des mGluR5 im Striatum und Cortex untersucht.Dazu wurde zunächst eine immunhistochemische (IHC) Fluoreszenzfärbung in zwei Altersstufen der Tiere durchgeführt. Die Quantifizierung der Proteinexpression erfolgte weiterhin mittels Western Blot (WB), während die mGluR5-mRNA-Expression durch quantitative Echtzeit-PCR (RT qPCR) ermittelt wurde. Im zweiten Teil der Arbeit wurden oben genannte Untersuchungen zur Protein- und mRNA-Expression des mGluR5 im DYT1 knock-in (KI) Mausmodell durchgeführt, einem Tiermodell der häufigsten erblichen, persistenten Dystonieform des Menschen. Die Analysen der Gehirne erfolgten an männlichen 6-Monate alten DYT1 KI-Mäusen (n=6) im Vergleich zu Wildtyp-Wurfgeschwistern (n=6). Die Ergebnisse von IHC und WB wurden jeweils mittels Zwei-Wege-ANOVA und anschließendem Holm-Sidak-Test statistisch ausgewertet, während die Rohdaten der RT qPCR mittels Mann Whitney U-Test analysiert wurden. Die Signifikanz wurde für alle statistischen Tests auf p<0,05 festgelegt. Weiterhin wurden auch in diesem Modell pharmakologische Untersuchungen mit CDPPB (10-30 mg/kg i.p.) durchgeführt, um mögliche Effekte auf das Verhalten und die Bewegungsaktivität der Mäuse zu analysieren. Hierzu erfolgten Substanzapplikationen im Rahmen einer Cross-over-Studie (drei Dosierungen und Vehikel) an DYT1 KI-Tieren (n=6) und Wildtyp-Wurfgeschwistern (n=6) im Alter von 4-6 Wochen und 6 Monaten. Die Auswertung der Parameter für die Bewegungsaktivität erfolgte mittels Zwei-Wege-ANOVA. Beide Modulatoren des mGluR5 erzielten in allen getesteten Dosierungen keine Effekte auf die Dystonieschwere in den dtsz Hamstern. Allerdings löste CDPPB zusätzlich zur Dystoniesymptomatik Anzeichen einer generalisierten, axialen Dyskinesie bei der dtsz Mutante, aber nicht in nicht-dystonen Kontrollhamstern aus. Der daraufhin vermutete Unterschied in der Expression des mGluR5 bestätigte sich mittels IHC, in der sich eine 35 % höhere Rezeptorexpression im Striatum und Cortex von dtsz Hamstern im Alter der stärksten Dystonieausprägung im Vergleich zu gleichaltrigen Kontrolltieren (p<0,01) zeigte. Die Differenzen zwischen den Genotypen bestätigten sich nicht mittels WB und RT qPCR. Im DYT1 KI-Modell hingegen war die striatale mGluR5-mRNA erheblich geringer exprimiert als in den Wildtyp-Mäusen (p<0,05). Dies zeigte sich auch mittels IHC im ventralen Striatum (p<0,05; ANOVA), während im WB keine Genotyp-Unterschiede in der mGluR5-Protein-Expression zu erkennen waren. Die Applikation des CDPPB verursachte in den DYT1 KI-Mäusen weder abnorme Bewegungen noch Veränderungen im Lokomotionsverhalten. Auf Grund der teilweise inhomogenen Ergebnisse der Rezeptorstudien in beiden Tiermodellen und dem ausbleibenden erwarteten positiven Effekt des negativen allosterischen Modulators Fenobam auf die Dystonieschwere im dtsz Hamster, scheint der mGluR5 keine Schlüsselrolle in der Pathophysiologie der Dystonie zu spielen und auch nicht als Ansatzpunkt für antidystone Pharmaka geeignet zu sein. Dennoch weisen die Expressionsunterschiede in beiden Modellen auf eine Dysregulation des mGluR5 hin und bestätigen eine gestörte corticostriatale Plastizität im Dystoniegeschehen. Die Überexpression des mGluR5, wie sie sich im dtsz Modell zeigte, ist offensichtlich jedoch keine generelle Veränderung bei verschiedenen Dystonieformen, weil sie im DYT1 KI-Modell nicht nachweisbar war.:Abkürzungsverzeichnis 1. Einleitung 2. Literaturübersicht 2.1 Definition und Einteilung von Dystonien 2.1.1 Die primäre DYT1-Torsionsdystonie 2.2 Pathophysiologie primärer Dystonien 2.2.1 Pathophysiologische Bedeutung der Basalganglien 2.2.2 Synaptische Plastizität 2.3 Therapieoptionen von Dystonien 2.4 Tiermodelle für primäre Dystonien 2.4.1 Übersicht etablierter Tiermodelle 2.4.2 Das dtsz Hamstermodell 2.4.3 Das DYT1 knock-in Mausmodell 2.5 Der metabotrope Glutamatrezeptor 5 (mGluR5) 2.5.2 Therapeutisches Potenzial des mGluR5 2.6 Fragestellung der vorliegenden Arbeit 3. Publikation I 4. Publikation II 5. Diskussion 5.1 Aspekte zur Methodik 5.1.1 Untersuchungen im dtsz Hamster 5.1.2 Untersuchungen im DYT1 KI-Modell 5.2 Ergebnisse 6. Zusammenfassung 7. Summary 8. Literaturverzeichnis 9. Danksagung