Zeitschriftenartikel zum Thema „Digitala verktyg i undervisningen“

Syftet med denna studie är att undersöka och jämföra hur undervisning i digitala miljöer konstrueras, dels i reflekterande texter skrivna av universitetslärare som deltog i en högskolepedagogisk kurs 2017–2018, dels i styrdokument om e-lärande från svenska lärosäten. Resultatet visar att lärarnas och styrdokumentens diskurser emellanåt står i kontrast till varandra. Medan de senare såväl explicit som implicit uttrycker ett antagande om att undervisning med digitala verktyg är effektiv och tidsbesparande pekar lärartexterna exempelvis på att det förberedande arbetet är tidskrävande. I styrdokumenten beskrivs också undervisningens digitala utveckling som oundviklig och positiv medan lärarna ger uttryck för ett mer komplext, kritiskt och eftertänksamt förhållningssätt.

I artikeln analyseras förskollärares kollegiala lärande i relation till barns användande av digitala lärverktyg i förskolan. Studien utfördes under ett utvecklingsarbete i två svenska förskolor där funktionen kamera på datorplattor användes för lärande. Studiens syfte var att undersöka hur pedagoger kan förstå, förändra och förbättra lärsituationer där digitala verktyg användes under handledning av en filmpedagog, en medforskande förskolekollega och en forskare. Resultaten visar hur fem engagerade pedagoger, utan särskild vana eller intresse för digitala verktyg, börjar använda datorplattor i förskolan som lärverktyg för att nå läroplansmål som handlar om kommunikation. Den i studien använda designbaserade experiment-modellen bygger på designorienterade teorier. Det designbaserade experimentet ledde till en fördjupad reflektionsyta för pedagogerna – en mötespunkt för kollegiala lärprocesser som kan bidra till förskoleutveckling.

Sammendrag: Artikkelen presenterer og drøftar m-læring i lys av danningsdidaktiske teoriar for å utvikle kunnskap om lærarens profesjonsfaglege digitale kompetanse. M-læring er læring med mobile einingar som mobiltelefon og nettbrett. Artikkelen byggjer på resultat frå eit prosjekt gjennomført blant RLE-lærarstudentar om digitale læringsressursar i filosofi- og etikkundervisning. I utgangspunktet starta prosjektet med ei skeptisk haldning, men vi vart positivt overraska. Terskelen for bruken er særs låg, og dei teknologiske løysingane er stabile, enkle og intuitive. Særleg dei kreative og aktiviserande verktøy som ligg i desse, gjev nyttig danningspotensiale. Artikkelen viser òg til ei rad klassiske danningsdidaktiske problemstillingar som i møte med digital teknologi får ny aktualitet, og som er til god hjelp for læraren. Det er lett å gløyme at innhaldselementet i undervisninga legg premiss for undervisningsmetoden. Danningsteorien om undervisning som «peiking» frå den tyske pedagogen Klaus Prange blir ei særleg god hjelp til å forstå det som skjer i m-læring. Nøkkelord: IKT, danning, m-læring, religion og livssyn, etikk, filosofisk samtale, dybdelæring

Syftet med artikeln är att diskutera en forskningsdesign, där ämneslärare i samarbete med forskare deltar i analysarbetet av videoinspelningar från det egna klassrummet, med fokus på användning av digitala resurser i undervisningen. Samtalen utgår från videoinspelningar i flera olika ämnen.

Artikelns syfte är att skapa en ökad förståelse för deutmaningar som uppstår när man i klassrumsprak-tiker skapar mening åt informationskompetens i all-mänhet och i synnerhet åt trovärdighet. En kvalitativstudie har genomförts i två svenska gymnasieklassermed elever från andra året på samhällsvetenskap-ligt program. Artikeln ger en inblick i de utmaningarsom pedagoger möter i samtidens skola när manrör sig i ett förändrat medielandskap som i ökadutsträckning bjuder in användare till att skapa ochorganisera digital information. Olika vägar att görainformationskompetens och, mer specifikt, trovär-dighet till objekt för undervisningen diskuteras. Vi-dare identifieras en inflytelserik diskurs kopplad tilltrovärdighet, en diskurs som fokuserar på kontroll.I studien dras slutsatsen att pedagoger behöver åter-vända till de traditionella kriterierna för källkritikoch diskutera hur dessa kan utnyttjas i digitala mil-jöer i syfte att erhålla en ökad reflexivitet vid källkri-tiska bedömningar.

Landets lärarutbildningar har problem med att förbereda framtidens lärare för den alltmer digitaliserade skolan. Digital kompetens är redan en integrerad del i skolornas verksamhet men lärarstudenter, skolor, lärarfack, politiker, teknikföretag och andra pekar på att landets lärarutbildningar släpar efter. Vår uppkopplade samtid behöver också satsningar på medie- och informationskunnighet (MIK). I den här artikeln beskriver och reflekterar tre lärarutbildare från Södertörns högskola över sitt arbete med MIK som inom ramen för en pågående satsning i lärarutbildningen används som samlingsterm för tre förmågor som både lärarstudenter och lärarutbildare bör nå: digital kompetens, mediekunnighet och informationskunnighet. Målsättningen med att implementera dessa tre förmågor och begrepp på lärarutbildningen har varit att kombinera konkret tillämpning och kritisk reflektion för att på så sätt skapa förutsättningar för att utbilda medie- och teknikmedvetna lärare för den digitaliserade skolan och det medialiserade samhället. I artikeln diskuteras organisatoriska och praktiska utmaningar med ett sådant utvecklingsarbete samt vikten av samverkan, erfarenhetsutbyte och kontinuitet. En slutsats är att det är viktigt att tänka på digitala medier inte bara i termer av verktyg utan också som miljöer inom vilka lärarutbildningen ska utbilda digitalt kompetenta lärare för framtiden och samtidigt behålla sin autonomi visavi starka externa ekonomiska, politiska och pedagogiska krafter.

Bästa läsare! Välkommen att läsa artiklar i detta nya nummer av Techne Serien, det tredje numret under år 2021. I numret finns sex artiklar vars gemensamma nämnare kan reduceras till ordkonstruktionerna samskapande, meningsskapande och tvärvetenskapande. Den första artikeln Video Data Analysis for Tracing Emotional Aspects of Collaborative Design and Making Processes av Tiina Paavola, Kaiju Kangas, Sirpa Kokko, Sini Riikonen, Varpu Mehto, Kai Hakkarainen och Pirita Seitamaa-Hakkarainen, beskriver införandet av en systematisk analys på tre nivåer för videoanalys, för att spåra emotionella aspekter av en Makercentrerad samarbetsdesign och tillverkningsprocess. För analys av longitudinella samarbetsprocesser utvecklades den visuella analysmetoden Making-Process-Rug, som möjliggör spårning av materialmedierade verbala och förkroppsligade tillverkningsprocesser. Metoden exemplifieras genom en fallstudie där en grupp elever i årskurs 7 använde traditionella och digitala tillverkningstekniker för att uppfinna, designa och tillverka artefakter. Datamaterialet utgörs av 11 timmar videofilm som analyseras på tre nivåer bestående av makro, mellanliggande och mikro nivå. Resultaten visar att metoden för att identifiera känslor från videodata har potential för pedagogisk forskning inom olika områden, men att kulturspecifika uttryck och tolkningar av känslor kräver särskild uppmärksamhet i fortsatt metodutveckling. I den andra artikeln Laddad slöjd – slöjdkunnande och slöjdföremåls meningsskapande, strävar Marléne Johansson att utifrån slöjdforskning och historiska, sociala och kulturella grunder ge en översiktlig bild och lyfta fram hur slöjd, slöjdkunnande och slöjdföremål kan uppfattas ’laddade’ på olika vis. Artikeln inleds med beskrivningar om olika redskaps och föremåls laddningar. Med hjälp av en sax, en nål och en jeansväska illustreras hur olika varianter av respektive redskap har olika laddningar. En sax är inte bara en sax, den kan t ex vara en fårklippningssax, leksakssax i plast, tillklippningssax, plåtsax, kirurgsax, taggsax, broderisax, knapphålssax eller frisörsax, var och en med sin egen form, sitt eget specifika användningsändamål och laddning. Johansson belyser vidare hur skolslöjd och slöjdkunnande ger och ges laddningar samt för resonemang om slöjdkunnande och slöjdföremåls meningsskapande i och utanför skolan. Artikeln avslutas med att lyfta fram behovet av en breddad syn på slöjdens kunskapsform, och vad det kan innefatta att arbeta i hela processer utifrån idéer, olika material och redskap till ett fysiskt föremål. Artikeln ”Det blir ofte vanskelig å få til de tverrfaglige greiene” Et lærerperspektiv på tverrfaglighet av Torunn Paulsen Dagsland tar läsaren till tvärvetenskapliga utmaningar och möjligheter som den nya läroplanen för den norska grundutbildningen ger. Artikeln belyser hur den övergripande delen av läroplanen beskriver begreppet tvärvetenskapligt som en pedagogisk princip och hur detta tillåter lärare att konstruera sin egen förståelse för vad ett tvärvetenskapligt tillvägagångssätt är, och hur olika former av tvärvetenskaplig undervisning kan formas. Undersökningen bygger på dokumentanalys och intervjuer med tolv lärare i gymnasiet som undervisar i naturfag och i kunst og håndverk. Den teoretiska ramen för studien utgörs av Goodlads läroplansteori. Artikeln beskriver vad lärarna placerar i begreppet tvärvetenskapligt och hur de operationaliserar detta i sin undervisning. Studien visar att majoriteten av lärarna hävdar att tvärvetenskap innebär undervisning där ämnen integreras och glider in i varandra. Undersökningen visar dock att när lärarna ser på sin egen operationaliserade undervisning, märker de att de förstår och tillämpar den tvärvetenskapliga metoden på olika sätt. Den fjärde artikeln utgörs av Reasons for knitting blogging and its importance for crafting av Katja Vilhunen, Sinikka Pöllänen and Harri Pitkäniemi. I artikeln beskrivs en studie om orsaker till varför många som håller på med stickning, också väljer att blogga om sin verksamhet och hur bloggandet i sin tur stödjer hantverket. Studien genomfördes som en mixed-methods studie där det empiriska materialet insamlades genom två online enkäter under två olika år i samma grupp av finska bloggare, samt genom essäer skriva efter de senare enkäterna. Studiens kvantitativa data fokuserade på tidsrelaterade förändringar i bloggningen, medan det kvalitativa datat användes som klargörande beskrivningar. Resultaten visar att det fanns flera orsaker till bloggning om stickande. Orsakerna bestod av inspiration och materialisering, känsla av samhörighet och gemenskapsstöd, samt uppmuntran, reflektion och minnen. Studien antyder att stickning och bloggning kompletterade varandra, och att bloggningen stödde utvecklingen av bloggarnas stickning till en seriös fritidsaktivitet bestående av meningsfulla långsiktiga aktiviteter och tydliga mål. Den femte artikeln i numret är skriven av Stina Westerlund och Marcus Samuelsson. Artikeln Lära sig att stå ut – ett bidrag till diskussionen om varför vi har slöjd i skolan fokuserar på den stundvis högljutt ställda frågan som svenska slöjdlärare får bemöta om slöjdens varande som läroämne. Forskarna förankrar diskussionen i teorier om motstånd och ledarskap. Datamaterialet i studien utgörs av tidigare insamlade videoobservationer som tar fasta på hur tre lärare förhåller sig till elever som möter externt eller internt motstånd under slöjdprocesser. Studien visar att lärarnas olika sätt att förhålla sig till, arbeta med och språkliggöra motståndet som eleverna upplever, gör att elevernas erfarenheter av motstånd i skolslöjden blir olika. Artikeln lyfter även fram diskursen om slöjd som ett roligt ämne och vad detta medför för både lärare och elever i stunder av motstånd. Avslutningsvis konstateras att lärares arbete att ge olika typer av stöd utifrån situation och individ är både komplext och utmanande. Enligt forskarna kvarstår det ett behov av att studera balansen mellan olika typer av stöd i slöjdundervisning samt vidareutveckla begrepp som fördjupat ringar in olika kvaliteter i hur lärare i slöjd leder undervisningen. Numrets sista artikel, Utbytesstuderandes erfarenheter av slöjd på universitetsnivå, är skriven av Pia Brännkärr. I artikeln diskuteras universitetens internationalisering från ett mottagarperspektiv. Forskningsfrågan för studien lyder: Vilka erfarenheter synliggör utbytesstuderande från slöjdkursen de deltagit i? Det empiriska materialet består av 13 utbytesstuderandes skriftliga kursuppgifter från en slöjdkurs hösten 2018 vid Åbo Akademi. Genom tematisk analys och med hjälp av programmet Nvivo har studerandes texter analyserats och fem teman har skapats. Resultaten visar att utbytesstuderandes erfarenheter handlar om känslor och personlig utveckling, reflektioner gällande ämnesteknologi, den kommande lärarprofessionen, kontakten till och interaktionen med medstuderande och lärare, samt kopplingar och reflektioner till det omgivande samhället och hemlandet. Studien ger ett internationellt perspektiv på slöjdupplevelser, samt kunskap som hjälper mottagande universitet och lärare att i framtiden anpassa verksamheten så att studerande får bästa möjliga utbyte och erfarenhet. Med dessa artiklar önskar jag er givande och tankeväckande lässtunder, och uppmanar er att aktivt använda Techne Seriens artiklar i utbildning och forskning. Tillsammans bidrar vi till att slöjdforskningen stärks och sprids! En vacker sommardag i Vasa 2021, Mia Porko-Hudd Huvudredaktör

Att helt basera NV-undervisningen på digitala verktyg kan ge flera fördelar för både lärare och elever, men är också förenat med vissa utmaningar. Det visar en studie från Karlstads universitet. Forskaren använde ramverket TPACK för att undersöka hur lärares kunskaper om hur ämnesinnehåll, pedagogik och teknologi samspelar i planering och genomförande av undervisning med digitala verktyg.

Följande text utgår från frågorna varför och hur humaniora ska integrera ny teknik. I detta fall belyses mer specifikt hur svenskämnet och litteraturundervisningen kan anknyta till den teknologi som virtuella tredimensionella världar via internet uppvisar.I den första delen av artikeln refereras till ett försök att använda den virtuella världen Second Life i en kurs i litteraturvetenskap. Sedan beskrivs de nära samband som finns mellan litteratur och teknik. Därefter följer en argumentation som vill visa på varför just virtuella världar är betydelsefulla för litteraturvetenskapen. Konklusionen är att digitala universum kan vara ett verktyg där teknik och litteratur kan mötas på lika villkor, utan att den ena eller den andra dominerar teoretiskt.I den andra delen utforskas rent allmänt möjligheterna att förnya svenskämnet och litteraturundervisningen genom aktuell informations- och kommunikationsteknologi, IKT, och mer specifikt genom virtuella världar, som i sig rymmer en stor del av nämnda tekniker. Här fokuseras framför allt på grundskolan, men även på högre studier. Mot bakgrund av den senaste debatten kring litteraturkanon, grundskolans kursplaner, samt svenskämnets konception diskuteras vilken plats som finns i undervisningen för IKT och ett studium av virtuella världar. Den centrala frågan kretsar även här kring hur det litterära och humanistiska perspektivet kan möta det tekniskt naturvetenskapliga och vice versa.I tredje delen ges en mycket kortfattad forskningsöversikt som syftar till att belysa hur man både i litteraturvetenskapliga och tekniska forskningssammanhang under de senaste åren diskuterat förhållandet mellan litteraturvetenskap och teknik, men även mellan teknik och andra konstformer, såsom bildkonsten.I den sista och fjärde delen presenteras några romaner som utspelar sig i den virtuella världen Second Life eller i en digital miljö som är mycket lik denna. I denna del presenteras olika argument för att teknik på detta sätt kan integreras i ämnet genom litteraturläsning. Avsnittet gör en analys av romanerna Notre seconde vie (2008) av Alain Monnier och ANIMA: A Novel about Second Life (2007) av avataren Dalian Hansen, där exempel tas fram som kan knyta an till svenskämnets tre konceptioner - litteraturhistoria, språkliga färdigheter och erfarenhetspedagogik - samt till litteracitet och särskilt till digital litteracitet.

I mars 2020 måtte hele UH sektoren brått legge om all undervisning fra campusbasert undervisning til undervisning på digitale plattformer på grunn av utbruddet av Covid 19. De fleste lærere valgte å kjøre undervisningen som nettbasert undervisning ved hjelp av Zoom, gjerne i kombinasjon med andre digitale løsninger som f. eks bruk av læringsvideoer. For mange var dette en helt ny måte å jobbe på. Overgangen fra å stå i klasserommet til plutselig å drive nettundervisning fra PC var stor for mange. Med dagens teknologi er det fullt mulig å gjennomføre god og variert undervisning også på nettet. I artikkelen ser vi nærmere på hvordan vi kan utnytte mulighetene som ligger i Zoom og hvordan vi kan bruke ulike verktøy og programmer i kombinasjon med Zoom. Artikkelen fokuserer også på ulike grep vi som lærere kan gjøre ved gjennomføring av undervisningen for at den skal bli best mulig. Eksemplene er i hentet fra matematikkfaget, men mye av det som presenteres har også en overføringsverdi til andre fagområder.

I Stortingsmelding 30 (2003-2004) understrekes det at opplæringen i det som den gang ble kalt ”2. fremmedspråk”, må gis en ”praktisk tilnærming”(UFD 2003-2004: 47). Dette gjenspeiles også i Kunnskapsløftets Læreplan i fremmedspråk (LK06), uten at det eksplisitt sies hva som ligger i en praktisk tilnærming. Denne artikkelen omhandler primært observasjonsdelen av en caseundersøkelse med fokus på seks fransklæreres forståelse av praktisk tilnærming i fremmedspråksundervisningen. Analysen av observasjonene, sett i sammenheng med intervjuer med de samme lærerne samt utvalgt fremmedspråksdidaktisk teori, viser at de fleste lærerne har et stykke igjen å gå før de har inkludert læreplanens hovedområde ”Språklæring” i den praktiske tilnærmingen, de bruker i ulik grad målspråket fransk i klasserommet og i liten grad autentiske tekster. I stedet fokuserer lærerne mye på vokabularlæring og variasjon av undervisningen, ofte med utgangspunkt i læreboka, mens de viser få eksempler på bruk av digitale verktøy. I tillegg er kulturkompetanse, og særlig franske høflighetsnormer, fremtredende i undervisningen, mens bilingval undervisning og tverrfaglig samarbeid er lite synlig. Artikkelen konkluderer med at det ikke synes å være noe skarpt skille mellom den praktiske tilnærmingen som ligger til grunn for Læreplan i fremmedspråk, LK06, og hvordan man på ungdomstrinnet underviste i tilvalgsspråkene tysk og fransk etter L97. Utfordringen blir å tilrettelegge undervisningen og den praktiske tilnærmingen slik at den i større grad bidrar til at elevene får innsikt i egen språklæring, til økt bruk av digitale verktøy, og til økt bruk av målspråket i klasserommet. Dette bør derfor også være i fokus i grunnutdanning og etter- og videreutdanning for fremmedspråklærere.

Denne artikkelen fokuserer på utfordringer ved bruk av digitale verktøy i elevers læring og vurdering for læring i videregående skole etter innføring av ny læreplan, Kunnskapsløftet. Forskning viser at norsk skole har en svak vurderingskultur, med manglende tilbakemelding, evaluering og oppfølging både fra skoleeier til skoleleder, fra skoleleder til lærer og fra lærer til elev. Bruk av digital teknologi i dagens samfunn er i ferd med å etablere nye betingelser og kontekster for kunnskapsutvikling og vurdering av kunnskap, og utfordrer vår tradisjonelle måte å tenke undervisning, læring og vurdering på. Opplæringsloven beskriver «vurdering for læring» som underveisvurdering brukt for å hjelpe eleven videre i læringsarbeidet. Utvalget i studien er to klasser ved to ulike videregående skoler, til sammen 40 elever, hvor bruk av PC er et viktig artefakt i elevenes skolehverdag. Fokusgruppeintervju har dannet grunnlaget for innhenting av data. Vi har brukt den konstant komparative analysemåten til hjelp ved koding og utforming av kategorier for analysen. Studien viser at digitale verktøy sjelden brukes til å innlemme elevene i et lærings- og vurderingsfellesskap og at vurdering for læring i liten grad blir brukt for å hjelpe elevene i eget læringsarbeid. Vurdering av elevenes måloppnåelse er fortsatt bundet opp mot lærerens oppfatning, og elevene i denne studien ser på læring og vurdering for læring, som to atskilte operasjoner. Studiens funn indikerer at utfordringene ligger i et endret perspektiv på læring og undervisning mer enn anvendelse av teknologi. Nøkkelord: Læring; vurdering for læring; bruk av digitale verktøy i læringsarbeid

Att bygga relationer är en viktig del av lärande och undervisning. Det handlar såväl om relationer mellan individer som mellan individer och ämnesinnehåll. Dessutom skapar relationer mellan teknik, pedagogik och ämneskunskap fundament för lärarprofessionen i ett allt mer digitaliserat samhälle. Den snabba övergång till undervisning på distans på grund av COVID-19 som många lärare vid universitet och skolor har gjort innebär nya utmaningar för byggandet av dessa relationer. Men även om det är svårare att skapa relationer på distans är det fortfarande möjligt. På Högskolan i Halmstad har undervisningen i lärarutbildningens kurser med naturvetenskapligt innehåll gett erfarenheter och anpassningar som är intressanta att dela med sig av. I vårt arbete som lärare innebar onlineläget att flera komplexa tekniska och professionella utmaningar har kunnat uppmärksammas och lösas. Syftet med den här texten är att beskriva hur vi tagit oss an de utmaningar som detta inneburit och att reflektera över de kompetenser som vi utvecklat under anpassningen av olika processer i vår undervisning till den rådande situationen.

När covid-19-pandemin skakar utbildningssystemet i grundvalarna angrips inte bara elever och lärare utan också de pågående processer som skapas i utbildningens relationella spänningsfält. Syftet med denna text är att belysa lärares förmåga att ta in och agera i den unika fysiska och digitala kontext som uppstår. Studien genomfördes mellan 19 mars och 19 april 2020. Genom dagboksanteckningar och reflektionsnoteringar dokumenterade fem svensklärare sin skolvardag under denna tid. Med hjälp av begreppet respons- och ansvarskapabel pedagogik analyseras de förändrade processerna och lärares agerande. Studien visar att de komplexa händelserna aktiverar lärares känslighet för sina inneboende förmågor och sin moraliska kompass. Med andra ord, de sociala, politiska och materiella relationer som uppstår påverkar lärares etisk-politiska praktik. Det blir än mer centralt att vara uppmärksam, nyfiken och agera ansvarsfullt. En sådan respons- och ansvarskapabel pedagogik förstärks alltså när den gängse lärarpraktiken delvis är satt ur spel. Avslutningsvis diskuteras hur undervisningen ska bedrivas framöver. Hur ska vi tänka när skolan fortsätter att innebära en turbulent tillvaro?

Abstract Public discourse is increasingly polarised when it comes to contemporary political and controversial issues. The debating climate has been described as an “echo chamber” where we tend to find arguments supporting our own established truths rather than having our horizons broadened. Consequently, the challenge of taking the perspectives of others can be seen in classrooms when political discussions and topics surface within social science education. Teaching offers important arenas for deliberation, but class­rooms can be as homogeneous as online filter bubbles, particularly in highly segregated urban school settings. One way of challenging students’ one-sided views is to engage in, and practise, social perspective taking (SPT), a second-order concept engaging with different cultural and ideological understandings of political issues. This study examines two classroom interventions in an upper secondary school with the aim of contributing with empirical data about the components of SPT and how perspective taking can help students broaden their views on political issues. With a starting point in theory on SPT, students’ interactions and reflections in the classroom, collected in written students’ logs and follow-up interviews, are analysed. The results suggest that SPT segments can influence students’ understanding of standpoints other than their own and increase their engagement in class, but that contextualisation is specifically important in this process. Keywords: social science education, perspective taking, controversial issues Att öppna ekokammaren: Perspektivtagande i samhällskunskapsundervisningen Sammandrag Debattklimatet i samhället har kommit att bli allt mer polariserat och de politiska diskussionerna beskrivs som förda i ”ekokammare” där vi med likasinnade hittar argu­ment för våra egna synsätt, särskilt i kontroversiella frågor. Svårigheterna att ta andra perspektiv än sina egna återfinns också i skolans undervisning, särskilt i ämnen som samhällskunskap där aktuella och politiska diskussioner sker. Undervisningen erbjuder här viktiga nycklar, inte minst att diskutera politiska och kontroversiella frågor i samtal, men klassrum kan vara lika homogena i sin sammansättning som filterbubblor i digitala miljöer. Ett sätt att utmana elevernas förgivettagande är att öva socialt perspektiv­tagande – ett tankeredskap där eleverna i undervisningen tränas på att förstå olika kulturella och ideologiska perspektiv på politiska frågor. Denna studie undersöker två klassrumsinterventioner i en gymnasieklass och syftar till att empiriskt undersöka aspekter av perspektivtagande och hur undervisningen kan formas för att öka elevernas förmåga att skifta perspektiv. Studien utgår från teori kring socialt perspektivtagande och undersöker klassrumsinteraktioner, elevers skrivna reflektioner och uppföljande fokusgruppsintervjuer. Studiens resultat visar att övningar som fokuserar på att skifta perspektiv ökar engagemanget i undervisningen och påverkar elevernas sätt att se på innehållet, men att kontextualisering är ett av de viktigaste inslagen i socialt perspektiv­tagande. Nyckelord: samhällskunskapsundervisning, perspektivtagande, kontroversiella frågor

SAMMENDRAG: Digitaliseringen av universitet og høgskolesektoren har inspirert faglærere til å ta i bruk nye verktøy i sin undervisning. Universitetslektorene Gro Audveig Hagen Bjørnøy og Cecilie Tynes Riksem har gjennom høsten 2020 utviklet en podcast i kjemi som heter “Rosa begerglass”. Kan podcaster som læringssupplement bidra til økt læringsutbytte og engasjement i et fag? For å måle effekten av bruk av en faglig podcast som læringsverktøy, har det blitt gjennomført spørreundersøkelser gjennom to faser. I evalueringsfasen ved slutten av semesteret svarte 90 % av studentene at de hadde lyttet på minst én episode av podcasten. Av de studentene som hadde hørt på minst to episoder av podcasten mente 81 % at den hadde økt deres kompetanse i kjemi i noen til meget stor grad og 93 % mente at podcasten hadde økt deres interesse i kjemi i noen til meget stor grad. Brukerstatistikken og responsen fra studentene viste at tilgjengelighet og valg av plattform er svært viktig for at studentene skal bruke en faglig podcast som læringssupplement. Resultatene indikerer at faglige podcaster kan bidra til å øke kompetansen og interessen for et emne og kan derfor være et bærekraftig supplement til undervisning. REFERANSER Bjørkestøl, K. og Nyberg, S. O. (2019). Bruk av podcasts i matematikk ved et universitet og analyse av eksamensresultat, Nordic Journal of STEM Education, Vol. 3, No. 1, s. 116-120 Colin, G. (2017). Podcasting in education: What are the benefits? The Podcast Host academy. Hentet 08.01.21 fra: https://www.thepodcasthost.com/niche-case-study/podcasting-in-education/ Emblemsvåg, M. S. (2020). Læringsutbytte i den koronaskapte digitale revolusjonen, Khrono. Hentet 13.01.21 fra: https://khrono.no/laeringsutbytte-i-den-koronaskapte-digitale-revolusjonen/485456 Goldman, T. (2018). The Impact of Podcasts in Education. Advanced Writing: Pop Culture Intersections 29. Hentet 08.01.21 fra: https://scholarcommons.scu.edu/engl_176/29 Granås, A.G. (2015). Bruk av podcast for å styrke studentaktive undervisningsformer, Digin. Hentet 08.01.21 fra: https://blogg.hioa.no/digin/2015/09/21/fra-utdanningene-bruk-av-podcasting-for-a-styrke-studentaktive-undervisningsformer/ Halland, G. O. (2004). Læring gjennom stimulerende samspill. Veiledning, vurdering og ledelse. Fagbokforlaget Hovdhaugen, E. (2019). Årsaker til frafall i høyere utdanning. En forskningsoppsummering av studier basert på norske data, Arbeidsnotat 3/2019, Oslo: NIFU Hovdhaugen, E. og Aamodt, P. O. (2005). Frafall fra universitetet. En undersøkelse av frafall og fullføring blant førstegangsregistrerte studenter ved Universitetet i Bergen, Universitetet i Oslo og NTNU høsten 1999. Arbeidsnotat 13/2005, Oslo: NIFU STEP Nord, N. (2020). Ja til digitalisering, men på en klok måte, Universitetsavisa. Hentet 08.01.2021 fra: https://www.universitetsavisa.no/campus/ja-til-digitalisering-men-pa-en-klok-mate/111273 Riksem, C. T. og Bjørnøy, G. A. H. (2020a). Podcast: Rosa begerglass Sesong 1. Panopto. Hentet 08.01.21 fra: https://ntnu.cloud.panopto.eu/Panopto/Pages/Viewer.aspx?pid=e1f05dd7-1077-4aa8-9625-ac53006823d4 Riksem, C. T. og Bjørnøy, G. A. H. (2020b). Podcast: Rosa begerglass Sesong 1. Spotify. Hentet 08.01.2021 fra: https://open.spotify.com/show/2Cst1OfTsGAjb7WcfwzMaq Sandnes, B. (2020). Rosa podcast, NTNU Nyheter. Hentet 10.11.20 fra: https://www.ntnu.no/nyheter/rosa-podcast/ Smeplass, E. (2020). Digitalisering må skje i form av dialog med studentene. Universitetsavisa, Hentet 08.01.21 fra:https://www.universitetsavisa.no/gjesteskribenten/digitalisering-ma-skje-i-form-av-dialog-med-studentene/101480 Sund, A. K. (2020). God digital undervisning gir mange muligheter, Universitetsavisa, Hentet 08.01.21 fra: https://www.universitetsavisa.no/ytring/god-digital-undervisning-gir-mange-muligheter/102637 Vidnes, A. K. (2020). Korona har trolig endret høyere utdanning for alltid. Men hva mister vi med den digitale revolusjonen? Forskerforum. Hentet 13.01.21 fra: https://www.forskerforum.no/hva-har-vi-laert/