Auswahl der wissenschaftlichen Literatur zum Thema „Digitala sociala interaktioner“

Artiklen omhandler, hvorvidt den nye skriftlige interaktion, kendt fra sms og sociale medier, udviser et fagligt og socialt potentiale, når det gælder undervisning. Først udvikler artiklen begrebet om skriftlig interaktion ud fra en kritisk diskussion af Niklas Luhmanns systemteoretiske kommunikationssociologi. Herefter undersøges empirisk om skriftlig interaktion gennem digitale medier kan rumme et fagligt og socialt potentiale. I artiklen argumenteres for, at undervisning hidtil primært er blevet praktiseret som mundtlig interaktion inden for klasserummets fire vægge, repræsenterende skolens omverden gennem bl.a. lærebøger. I et digitaliseret samfund bliver det imidlertid muligt at skabe undervisning, hvor undervisningsinteraktion i højere grad kan være både skriftlig og mundtlig, og dermed give flere interaktionsmuligheder end tidligere, samtidig med at en del af denne interaktion kan ske med omverden.

Neben dem analogen Informationsangebot werden auch soziale Organisationen inzwischen oft nach ihrem digitalen Auftritt gefragt. Doch viele Wohlfahrtsverbände und Sozialunternehmen haben kaum Möglichkeiten, ausgefeilte Social-Media-Kampagnen zu starten. Insbesondere kleine Träger fragen sich, ob und wie sie sich angesichts begrenzter Ressourcen in sozialen Medien artikulieren können. Die zehn Basis-Tipps des Journalisten und Podcasters Frank Joung können zu einer realistischen Einschätzung verhelfen.

I artiklen beskriver vi erfaringer fra et projekt på Aalborg Universitet (AAU), hvor forfatterne designede et forløb med Google+ communities for at skabe øget samhørighed, interaktion og vidensdeling mellem studerende på 1. semester på studiet Kommunikation og Digitale Medier (KDM). Studier viser, at studerende i vid udstrækning anvender sociale netværkssteder, såsom Facebook, i forbindelse med deres studieliv til faglige, men i særdeleshed sociale aktiviteter. Det betyder, at vi som undervisere har et begrænset indblik i, hvad de studerende kommunikerer om og har af problemstillinger i deres studieliv, hvilket er problematisk i forhold til at udvikle et fagligt fællesskab og forankringspunkt. Det skyldes endvidere, at brugen af det institutionelle system Moodle er begrænset til envejskommunikation fra underviser til studerende. Formålet med udviklingsprojektet var således at skabe et tredje rum imellem Facebook og Moodle, som skulle give de studerende oplevelser og erfaringer med, hvordan de kan bruge og finde inspiration i hinandens arbejde ved at deltage i et online-fællesskab sammen med underviserne. Projektet viser, at underviserne spiller en central rolle i udviklingen af online-fællesskabet, men samtidig, at nogle af forløbets aktiviteter har haft positiv indflydelse på de studerendes samhørighed, interaktion og vidensdeling gennem forløbet. In this paper, we share experiences from a project at Aalborg University (AAU), in which the authors designed a course using Google + Communities for the first semester of the Communication and Digital Media programme. In this programme Google + Communities was used to nurture both an academic and social community among the students, through encouraging interaction and knowledge sharing. Studies show that students prefer to use Facebook for academic and social purposes. As a consequence, teachers have minimal insight into the challenges facing students, which is problematic when trying to create and support an academic community. Moreover, it is problematic that the institutional system Moodle primarily is used by the teachers to push information in the direction of the students. Thus, we wanted to design a third space that would fit in-between Facebook and Moodle, and which would allow the students to experience the benefits of participating in an online community with fellow students and teachers. The project shows that teachers are crucial in developing and maintaining the online community. But there was also evidence that some of the online activities encouraged students to interact and share knowledge and fostered a sense of community.

Zusammenfassung. Die Erforschung extremistischer Radikalisierung hat durch digitale Verhaltensspurdaten, wie z. B. Social-Media-Posts oder öffentlich zugänglichen Medien, einen neuen Auftrieb erfahren. Vor dem Hintergrund, dass Big Data als „epistemologische Revolution“ angesehen wird, liefert die vorliegende systematische Literaturübersicht einen Überblick darüber, (i) welche Ziele, Datenquellen und Methoden im Rahmen von Spurdatenstudien in der Radikalisierungsforschung gewählt werden, illustriert exemplarisch einige Ergebnisse dieser Studien und (ii) analysiert welche Gemeinsamkeiten und Unterschiede zu traditionellen Studien wie Fragebogen- oder Experimentalstudien bestehen. Grundlage für den Überblick liefern 63 Studien, von denen allerdings nur eine geringe Anzahl (k = 18) digitale Verhaltensspurdaten nutzten, während der Großteil aus traditionellen Zugängen (k = 52) besteht. Die Ergebnisse zeigen, dass Spurdatenstudien größtenteils darauf abzielten, Personen mit radikalen Einstellungen zu identifizieren und die Entwicklung radikaler Ansichten vorherzusagen. Insgesamt eröffnen sich durch Verhaltensspurdaten bisher ungenutzte Potentiale für die Analyse von Persönlichkeitsprofilen und die Untersuchung dynamischer sozialer Interaktionen derjenigen, die anfällig für extremistische Rekrutierung sind.

Velfærdsproblemer adresseres i stigende grad på tværs af sektorer ud fra ideen om, at nye løsninger skal samskabes i fællesskab med de mennesker, hvis liv de berører og gennem aktivering af eksisterende ressourcer i civilsamfundet. I artiklen undersøger forfatterne, hvordan et lokalt fællesskab konstitueres med afsæt i en case, hvor en gruppe borgere og en offentlig koordinator afprøver en digital platform som en måde at understøtte borgernes fællesskab. Analysen tager afsæt i social praksisteori og en relationel ontologi for derved flytte fokus til en procesorienteret forståelse af fællesskabelse, i hvilken det ’fælles’ kan ses som et fænomen, der kontinuerligt skabes og genskabes. Analysen peger på fælleskabelse som en proces, der konstitueres gennem sammenfletningen af handlinger, erfaringer og forestillinger i interaktion med spatiale, temporale og materielle elementer. Artiklen slutter med en diskussion af artiklens pointer i relation til offentlige aktører.

Bästa läsare! Välkommen att läsa artiklar i detta nya nummer av Techne Serien, det tredje numret under år 2021. I numret finns sex artiklar vars gemensamma nämnare kan reduceras till ordkonstruktionerna samskapande, meningsskapande och tvärvetenskapande. Den första artikeln Video Data Analysis for Tracing Emotional Aspects of Collaborative Design and Making Processes av Tiina Paavola, Kaiju Kangas, Sirpa Kokko, Sini Riikonen, Varpu Mehto, Kai Hakkarainen och Pirita Seitamaa-Hakkarainen, beskriver införandet av en systematisk analys på tre nivåer för videoanalys, för att spåra emotionella aspekter av en Makercentrerad samarbetsdesign och tillverkningsprocess. För analys av longitudinella samarbetsprocesser utvecklades den visuella analysmetoden Making-Process-Rug, som möjliggör spårning av materialmedierade verbala och förkroppsligade tillverkningsprocesser. Metoden exemplifieras genom en fallstudie där en grupp elever i årskurs 7 använde traditionella och digitala tillverkningstekniker för att uppfinna, designa och tillverka artefakter. Datamaterialet utgörs av 11 timmar videofilm som analyseras på tre nivåer bestående av makro, mellanliggande och mikro nivå. Resultaten visar att metoden för att identifiera känslor från videodata har potential för pedagogisk forskning inom olika områden, men att kulturspecifika uttryck och tolkningar av känslor kräver särskild uppmärksamhet i fortsatt metodutveckling. I den andra artikeln Laddad slöjd – slöjdkunnande och slöjdföremåls meningsskapande, strävar Marléne Johansson att utifrån slöjdforskning och historiska, sociala och kulturella grunder ge en översiktlig bild och lyfta fram hur slöjd, slöjdkunnande och slöjdföremål kan uppfattas ’laddade’ på olika vis. Artikeln inleds med beskrivningar om olika redskaps och föremåls laddningar. Med hjälp av en sax, en nål och en jeansväska illustreras hur olika varianter av respektive redskap har olika laddningar. En sax är inte bara en sax, den kan t ex vara en fårklippningssax, leksakssax i plast, tillklippningssax, plåtsax, kirurgsax, taggsax, broderisax, knapphålssax eller frisörsax, var och en med sin egen form, sitt eget specifika användningsändamål och laddning. Johansson belyser vidare hur skolslöjd och slöjdkunnande ger och ges laddningar samt för resonemang om slöjdkunnande och slöjdföremåls meningsskapande i och utanför skolan. Artikeln avslutas med att lyfta fram behovet av en breddad syn på slöjdens kunskapsform, och vad det kan innefatta att arbeta i hela processer utifrån idéer, olika material och redskap till ett fysiskt föremål. Artikeln ”Det blir ofte vanskelig å få til de tverrfaglige greiene” Et lærerperspektiv på tverrfaglighet av Torunn Paulsen Dagsland tar läsaren till tvärvetenskapliga utmaningar och möjligheter som den nya läroplanen för den norska grundutbildningen ger. Artikeln belyser hur den övergripande delen av läroplanen beskriver begreppet tvärvetenskapligt som en pedagogisk princip och hur detta tillåter lärare att konstruera sin egen förståelse för vad ett tvärvetenskapligt tillvägagångssätt är, och hur olika former av tvärvetenskaplig undervisning kan formas. Undersökningen bygger på dokumentanalys och intervjuer med tolv lärare i gymnasiet som undervisar i naturfag och i kunst og håndverk. Den teoretiska ramen för studien utgörs av Goodlads läroplansteori. Artikeln beskriver vad lärarna placerar i begreppet tvärvetenskapligt och hur de operationaliserar detta i sin undervisning. Studien visar att majoriteten av lärarna hävdar att tvärvetenskap innebär undervisning där ämnen integreras och glider in i varandra. Undersökningen visar dock att när lärarna ser på sin egen operationaliserade undervisning, märker de att de förstår och tillämpar den tvärvetenskapliga metoden på olika sätt. Den fjärde artikeln utgörs av Reasons for knitting blogging and its importance for crafting av Katja Vilhunen, Sinikka Pöllänen and Harri Pitkäniemi. I artikeln beskrivs en studie om orsaker till varför många som håller på med stickning, också väljer att blogga om sin verksamhet och hur bloggandet i sin tur stödjer hantverket. Studien genomfördes som en mixed-methods studie där det empiriska materialet insamlades genom två online enkäter under två olika år i samma grupp av finska bloggare, samt genom essäer skriva efter de senare enkäterna. Studiens kvantitativa data fokuserade på tidsrelaterade förändringar i bloggningen, medan det kvalitativa datat användes som klargörande beskrivningar. Resultaten visar att det fanns flera orsaker till bloggning om stickande. Orsakerna bestod av inspiration och materialisering, känsla av samhörighet och gemenskapsstöd, samt uppmuntran, reflektion och minnen. Studien antyder att stickning och bloggning kompletterade varandra, och att bloggningen stödde utvecklingen av bloggarnas stickning till en seriös fritidsaktivitet bestående av meningsfulla långsiktiga aktiviteter och tydliga mål. Den femte artikeln i numret är skriven av Stina Westerlund och Marcus Samuelsson. Artikeln Lära sig att stå ut – ett bidrag till diskussionen om varför vi har slöjd i skolan fokuserar på den stundvis högljutt ställda frågan som svenska slöjdlärare får bemöta om slöjdens varande som läroämne. Forskarna förankrar diskussionen i teorier om motstånd och ledarskap. Datamaterialet i studien utgörs av tidigare insamlade videoobservationer som tar fasta på hur tre lärare förhåller sig till elever som möter externt eller internt motstånd under slöjdprocesser. Studien visar att lärarnas olika sätt att förhålla sig till, arbeta med och språkliggöra motståndet som eleverna upplever, gör att elevernas erfarenheter av motstånd i skolslöjden blir olika. Artikeln lyfter även fram diskursen om slöjd som ett roligt ämne och vad detta medför för både lärare och elever i stunder av motstånd. Avslutningsvis konstateras att lärares arbete att ge olika typer av stöd utifrån situation och individ är både komplext och utmanande. Enligt forskarna kvarstår det ett behov av att studera balansen mellan olika typer av stöd i slöjdundervisning samt vidareutveckla begrepp som fördjupat ringar in olika kvaliteter i hur lärare i slöjd leder undervisningen. Numrets sista artikel, Utbytesstuderandes erfarenheter av slöjd på universitetsnivå, är skriven av Pia Brännkärr. I artikeln diskuteras universitetens internationalisering från ett mottagarperspektiv. Forskningsfrågan för studien lyder: Vilka erfarenheter synliggör utbytesstuderande från slöjdkursen de deltagit i? Det empiriska materialet består av 13 utbytesstuderandes skriftliga kursuppgifter från en slöjdkurs hösten 2018 vid Åbo Akademi. Genom tematisk analys och med hjälp av programmet Nvivo har studerandes texter analyserats och fem teman har skapats. Resultaten visar att utbytesstuderandes erfarenheter handlar om känslor och personlig utveckling, reflektioner gällande ämnesteknologi, den kommande lärarprofessionen, kontakten till och interaktionen med medstuderande och lärare, samt kopplingar och reflektioner till det omgivande samhället och hemlandet. Studien ger ett internationellt perspektiv på slöjdupplevelser, samt kunskap som hjälper mottagande universitet och lärare att i framtiden anpassa verksamheten så att studerande får bästa möjliga utbyte och erfarenhet. Med dessa artiklar önskar jag er givande och tankeväckande lässtunder, och uppmanar er att aktivt använda Techne Seriens artiklar i utbildning och forskning. Tillsammans bidrar vi till att slöjdforskningen stärks och sprids! En vacker sommardag i Vasa 2021, Mia Porko-Hudd Huvudredaktör

I takt med at de sociale medier i stigende grad bliver anvendt på tværs af aldersgrupper, opstår der nye kommunikationskulturer og normer for sprogbrug, som danner grobund for oplevelser af sproglige generationsforskelle. I denne artikel undersøger vi, hvordan unge (15-18 år) og deres forældre giver udtryk for sådanne sproglige generationsforskelle i private online kontekster. Vi fokuserer særligt på forskelle i forhold til brug af emojis og forkortelser samt orientering mod forskellige normer for tegnsætning, sproglig korrekthed og korrekturlæsning. Vi undersøger både, hvordan sådanne sproglige generationsforskelle artikuleres i interviews med de unge og deres forældre, og hvordan de kommer til udtryk i deres online interaktioner. Artiklen bidrager med ny viden om digitalt medieret sprogbrug i nutidige familier og giver en indsigt i, hvordan unge og voksne på trods af deres forskellige forventninger til online interaktion kan tilpasse sig hinandens sprogbrug, når de skriver sammen online. EMNEORD: normativitet, registergørelse, akkommodation, sproglig etnografi

De nye netbaserede digitale medier, der ofte går under betegnelsen social software eller Web 2.0, har ændret anvendelsen af internettet, og på få år er anvendelsen af disse medier blevet meget udbredt. Først og fremmest er e-mail og World Wide Web1 blevet taget bredt i brug og har dermed suppleret den traditionelle "push"-formidling med en "pull"-dimension, der muliggør, at interesserede kan opsøge informationerne, når og hvor de øsker det. Derudover er der de sidste par år fremkommet en række netbasrede teknologier, som muliggør social interaktion, aktiv deltagelse og egenproduktion. De mest udbredte teknologier er weblogs, wikier, sociale fælesskaber og sites til deling af digitale materialer (Freedman 2006; O'Reilly 2005; Dalsgaard 2006; Dalsgaard 2007). Disse teknologier har medført, at mediernes rolle har ændret sig.Spørgsmålet, som artiklen vil stille er, hvordan internettet kan fungere som vidensmedie. Hvad er potentialerne i internettet til at formidle og konstruere viden, og hvilke karakteristiske egenskaber har internettet som vidensmedie? Artiklen argumenterer for, at nye former for vidensdeling og vidensformidling kan opstå gennem personaliserede og sociale medier. Målet at identificere en række centrale egenskaber ved internettet i egenskab af personaliseret og socialt vidensmedie. Samtidig vil artiklen diskutere, hvordan internettet som vidensmedie muliggør, at uddannelsesinstitutioner og kulturinstitutioner kan udvide deres virke ud over deres fysiske rammer og deres hjemmesider. Artiklen afsluttes med en diskussion, der har til hensigt at pege i retning af, hvordan institutioner kan anvende digitale vidensmedier.

Forskning tyder på att covid-19-pandemin har påverkat studenters välmående negativt. Studenter som har studerat hemma under pandemin är mer stressade, känner mer ångest och känner sig ensamma samtidigt som symptom som tyder på depression förvärras. Enligt studier kan detta bero på en brist av sociala interaktioner som är en konsekvens av den sociala distanseringen. De senaste åren har forskning om spels påverkan på människors välmående fokuserat på de positiva effekterna som spelandet kan ha. Studier har visat att onlinespelande kan minska stressnivåer, öka emotionell stabilitet och kan vara ett sätt att socialisera. Syftet med denna studie är att undersöka hur studenters sociala välmående påverkas av dagliga digitala sociala interaktioner när studierna bedrivs på distans under en pandemi. De sociala interaktionerna var här onlinespelande där deltagarna kunde kommunicera och interagera med varandra via ett videosamtal. Studien bestod av en kvalitativ metod i tre delar med åtta deltagare. Samtliga deltagare studerar på Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) och upplever att de saknar dagliga sociala interaktioner. Del ett av studien bestod av ett frågeformulär framtaget för att mäta socialt välmående som deltagarna fick fylla i. Därefter deltog deltagarna i dagliga videosamtal där onlinespelet Skribbl spelades i 10 minuter. Efter en vecka med dagligt spelande hölls individuella intervjuer med varje deltagare, och därefter gjordes en tematisk analys av de transkriberade intervjuerna. Resultaten visade att sociala interaktioner via onlinespel kan användas som ett verktyg eller hjälpmedel för studenter att umgås digitalt. Deltagarna i studien uppgav att de uppskattade speltillfällena och såg fram emot dem. Deltagarnas svar tyder på att det finns potential att sociala interaktioner av denna typ kan öka socialt välmående hos studenter men det går inte att visa i denna studie.
Research has shown that the covid-19 pandemic has affected students' well-being negatively. Students that have been studying from home during the pandemic are more stressed, feel more anxious and alone, and symptoms of depression have worsened. According to research this can be due to a lack of social interactions, which is a consequence of social distancing. In recent years, research about games' effect on human well-being has focused on the positive effects that gaming can have. Studies have shown that online gaming can reduce stress levels, increase emotional stability, and can be seen as a way to socialize. This study aims to explore how students’ social well-being is affected by daily digital social interactions when studies are conducted online during a pandemic. Specifically, where the social interactions were through an online game where the participants could communicate with each other through a video call. The study had eight participants who are currently studying at The Royal Institute of Technology (KTH) and experience a lack of daily social interactions. The study consisted of a qualitative method divided into three parts. The first part consisted of a questionnaire that was developed to measure social well-being. After all the participants had filled in the questionnaire, they participated in daily video calls where they played the online game Skribbl for 10 minutes. After a week of daily gaming sessions, individual interviews were conducted with each participant. The interviews were transcribed and analyzed with a thematic analysis. The results showed that social interactions via online games can be used as a tool for students to socialize digitally. The study’s participants shared that they appreciated the gaming sessions and looked forward to them. The participants’ answers suggest that there is potential for social interactions of this kind to increase students’ social well-being, but it cannot be shown in this study.

Tidningsbranschen är inne i en intensiv förändringsperiod där papperstidningarna fasas ut och de digitala lösningarna ökar. De stora mediehusen har tagit upp kampen om de digitala prenumeranterna för att klara sig ekonomiskt när intäkterna från annonserna sviker. Den stora frågan för dagstidningarna idag hur de ska kunna ta betalt för material som läsarna vant sig vid att få gratis och hur ska de få läsare, med hela internet som smörgåsbord, att troget följa och betala för en specifik tidning. I den här fallstudien av den röd-gröna dagstidningen Dagens ETC undersöktes vilka egenskaper en digital dagstidning bör ha för att få läsarna att identifiera sig med materialet, känna delaktighet, uppleva social interaktion och slutligen återvända till tidningen. Det empiriska materialet har sammanställts genom kvalitativa intervjuer med åtta av Dagens ETC:s läsare. Resultatet blev att delandet av nyheter, främst via Facebook, är viktigt för läsarna och att de identifierar sig med innehållet och gärna vill sprida tidningens budskap både till vänner och åsiktsmotståndare. De uppskattar det direkta tilltal som tidningens ledarskribenter har och upplever att de kan hämta bra argument från dem i den politiska debatten. Ämnen som antirasism, klimatfrågor och feminism ligger särskilt varmt om hjärtat för läsarna. I teoridelen beskrevs begreppet ”medialisering” – hur gränserna mellan medier och samhälle suddas ut. I avsnittet ”Delaktighet och identitet i digitala medier” beskrevs hur läsare skapar delaktighet och sociala interaktioner kring nyheter. Slutligen presenterades DeLone och McLeans framgångsmodell för informationssystem. Slutsatserna som drogs av fallstudien med teorierna som grund är att den digitala dagstidningen bör satsa mer på ett personligt tilltal och även mer aktivt göra läsarna delaktiga i materialet. Att dela artiklarna är så pass viktigt för läsarna att betalväggar kan förstöra den relation som tidningen byggt upp med dem.
The newspaper industry is going through an intense period of changes where the market for printed newspapers is getting smaller and the market for digital solutions are increasing. As advertisements are not as lucrative as before the big media companies are competing for the digital subscribers’ money. The big question for the newspapers today is how to make people pay for content on the web that used to be free. The focus of this case study of the Swedish left-wing newspaper Dagens ETC is to find what kind of characteristics of a digital newspaper makes the readers identify with the content, feel involvement and invites them to social interaction. The empirical material consists of eight interviews with readers of Dagens ETC. The result is that sharing news, especially on Facebook, is important to the readers and that they identify with the content and wants to spread it both to friends and people with opposite opinions. They appreciate the personal tone of the editorial writers and feel that they can use their arguments in the political debate. Topics as antiracism, climate and feminism are important for the readers. In the theory chapter the term “medialization”, how the lines between media and society are getting blurred, is explained. In the section “Participation and identity in digital media” the ways that the readers creates participations and social interactions around news are explained. Finally the updated version of DeLone and McLean model of information system success is presented. The conclusion of the report is that the newspapers should have a more direct and personal way of addressing the readers and that they more actively should try to make the readers engage in the material. To share news articles is of such great importance to the readers, that pay walls can ruin the relation that the newspaper has built up with them.

Social platforms are becoming an increasingly larger part of everyday life, with many people spending their days sharing information about their lives online. Youtube is a platform based on individual users “broadcasting themselves”, which often means sharing a lot of personal information. This can lead to a sense of closeness, and some viewers develop one-sided relationships through the screen. This study aims to give insight in these one-sided relationships, known as parasocial relationships. Interviews were conducted to get the perspective of Youtube fans as to what motivates them to start, continue and stop watching Youtubers. Using a qualitative research method we have been able to get a deeper understanding of possible patterns concerning the lifecycle of these relationships, such as how and why they begin, continue and end. As earlier research implies we found that parasocial relationships are created and treated in a similar way mutual relationships are. The finding of this study suggest that parasocial attachment is not only normal and common, but that they can provide a kind of social outlet for those who experience them. This study can hopefully be used to understand broader trends in media consumption online.

Today more and more courses at both universities and at the municipal adult educations (Komvux) are given as distance courses. Therefore, the need for good digital resources is ever growing, to provide the same standard of education at the distance courses as it is on the regular courses. The following study is an investigation of some of the digital resources available for both aid in information intake and subject understanding, and also on the resources available for social interactions with other students as well as teachers during the courses. The study is conducted as a systematic literature study with a thematic analysis. The resources studied are LMS, virtual classrooms, the flipped classroom model and digital textbooks and libraries. Also, the importance of adaptive digital resources as well as how digital resources are best implemented are studied. Conclusions made shows that much can be improved in the distance courses and that a combination of flipped classroom presentations together with a program for social interactions (such as Edmodo) could be a better solution. For the parts of the courses in Biology where a more in depth understanding of processes is necessary, special model building programs would be favorable. Since the possibilities for individual adaptions is very limited in distance courses it would also be advantageous with adaptive digital resources, to increase the possibilities for a student to pass the course.

In 2020, the world was struck by the Covid-19 pandemic. Recommendations to limit physically meeting with others caused somewhat of a paradigm shift in how office workers perform their work. A massive shift to remote work occurred and exposed the workforce to the remote work’s shortcomings and problems. Based on a literature study, remote workers were found to lack social interactions that happen automatically in an office. Therefore, a proposed solution of scheduling regular, social, and informal interaction sessions was tested in an experiment using Microsoft Teams with full-time, remote IT workers. To facilitate informal social interactions during these experiment sessions, the participants were allowed to play a few different games, participate in social activities or not participate at all. Analysis of the results from the experiment showed a slight improvement in the measured factors over the course of the experiment. However, only a decrease in emotional exhaustion was found to be statistically significant. Therefore, the results are insufficient to argue for or against the implementation of regular informal social interactions with a goal of improving employees’ remote working environment. The experiment had several areas which could be improved, particularly the scale and availability of the experiment. Future research should take into account the suggested areas of improvement for the experiment, specifically scaling up a similar experiment in order to support or refute the implementation of regular social interactions as part of a remote working environment. The increase in remote work is believed to persist in the future. Therefore, the drawbacks of remote work merit additional research to uncover techniques to mitigate them. Moreover, due to the nature of their work, IT workers have ample opportunities to work remotely. A suitable environment in which to work remotely can help them benefit from remote work while experiencing less of its negative effects.
Under början av året 2020 drabbades världen av Covid-19 pandemin. Rekommendationer att minimera fysisk kontakt med andra människor förändrade kontorsarbetares arbetsmiljö drastiskt. En omfattande förflytterlse av arbete till distansarbete skedde och syngligjorde dess nackdelar. Denna ökning av distansarbete förväntas fortsätta i framtiden. Nackdelarna hos distansarbete meriterar ytterliggare undersökningar kring tillvägagångsätt för att reducera dem. En av de vanligaste rapporterade nackdelarna är den socialt isolerande effekten. Detta examensarbete kommer fokusera på att undersöka hur man kan reducera den socialt isolerande effekten av distansarbete på heltid hos IT-arbetare. IT-arbetares arbetssätt har stora möjligheter för distansarbete. Därför skulle en bra miljö för distansarbete gynna IT-arbetare och göra det möjligt för fler individer att ta del av fördelarna från distansarbete. Innan pandemin var distansarbetare selektivt utvalda utefter deras personliga möjligheter att lyckas. Under pandemin så har även de individer som passar mindre bra för distansarbete även behövt jobba på distans. Detta gör det möjligt att undersöka möljliga förbättringsätt för fler typer av individer. Baserat på en literaturstudie så har det tydligjorts att distansarbetare saknar den sociala interaktion som sker automatistk i en kontorsmiljö. På grund av detta så föreslogs och testades en möjlig lösning av planerade, regelbundna, sociala och informella tillfällen över Microsoft Teams som ett experiment. För att främja informella och sociala interaktioner under experimenttillfällena så fick deltagarna spela ett par olika spel eller utföra aktiviteter med varandra. Resultaten pekar mot en liten förbättring från experimentet men endast en minsking av känslomässig utmattning var statistiskt significant. Det fanns flera förbättringsområden för experimentet. Sammanfatningsvis var storleken av experimentet och tiden för det, de stora förbättringsområdena. Resultaten är inte starka nog för att kunna tala för eller emot implementerandet av regelbundna, informella, sociala interaktioner med ändamålet att förbättra miljön för distanarbete. Framtida forskning bör ta hänsyn till förbättringsområdena och undersöka en upskalad variant av ett liknande experiment.

Denna uppsats handlar om interpersonell interaktion på digitala medier och dess sociala betydelse för unga vuxna (20-30 år) när den fysiska interaktionen inte är möjlig eller önskvärd. Den handlar också om medierad interaktion i allmänheten och belyser de digitala mediernas roll för interpersonell interaktion då det sociala landskapet idag präglas av dessa på många sätt. Frågeställningarna som formulerats för att besvara syftet är följande: 1) I situationer då det inte går att umgås ansikte-mot-ansikte, hur fungerar den digitala interaktionen som alternativ? 2) När föredrar unga vuxna interaktionen på digitala medier? 3) Går det att tillgodose det sociala behovet digitalt i samma grad som den ansikte-mot-ansikte? 4) Vad har Covid-19 haft för påverkan på hur unga vuxna ser på social interaktion? Studien utgår från en enkätundersökning samt två intervjuer, då denna uppsats utgår från den kvantitativa metodologin i första hand och kvalitativ i andra. Teorierna består av medialiseringsteori, medium teori och teori kring medierad kommunikation. Resultatet visade att det både gick att upprätthålla relationer och få ett socialt utbyte på digitala medier. Dess fördelar var inom teman som tidseffektivitet, geografiskt avstånd, rum och tidsoberoende, kravlöshet och tillgänglighet. Det var dock beroendeframkallande, ångestladdat och avsaknad av symboliska ledtrådar. De unga vuxna som deltog i studien hade delade meningar om hur Covid-19 påverkat den sociala interaktionen. Det var tydligt däremot att den medierade interaktionen på digitala medier hade varit viktig under pandemin.

Syftet med studien var att undersöka hur en grupp individer med en hudåkomma hanterar den bildmässiga digitala interaktionen. Informanterna som utgjorde empirin var alla diagnostiserade med en eller flera av följande diagnoser: vuxenakne, rosacea eller eksem. På sociala medier kan individer med en hudåkomma komma att behöva arbeta extra mycket för att kunna möta de normer och skönhetsideal som finns på medieplattformarna. Hur individerna hanterade interaktion blev centralt. För att undersöka detta valdes Erving Goffmans perspektiv kring interaktion och stigmatisering som teoretiskt ramverk i analysen. Empirin samlades in i Sverige genom fem semistrukturerade videointervjuer med fem informanter. Studien visade på att individer som lever med hudåkommor upplever att interaktionen på Instagram kan verka stigmatiserande. Tillsammans med att influencers och företagande har blivit mer påtagligt på medieplattformen uppstod en känsla av utanförskap från normerna. Informanterna i studien visade sig påverkas av den samhälleliga skötseln kring rådande skönhetsnormer- och ideal i samhället. Genom intrycksstyrning försökte informanterna antingen avstigmatisera hudåkomman eller dölja den genom att passera. Det visade sig även att tidigare livserfarenheter och intryck från andra individer bidrog till om informanten valde en form av öppenhet kring sin hudåkomma, eller om de försökte dölja den.

Studien är genomförd av studenter på Linnéuniversitetets program informationslogistik. Denna studie har undersökt hur studenter på Linnéuniversitetet upplever att den sociala interaktionen mellan dem och lärarna är via den digitala lärmiljön. Tidigare forskning inom detta område visar vad studenter föredrar att använda för teknologier i skolarbeten och till viket syfte. Det som har saknats i tidigare forskning är att det inte har forskats om specifikt hur studenter upplever den sociala interaktionen med lärarna via den digitala lärmiljön. Metoden som denna studie har använt sig av är en kvantitativ metod med en deduktiv ansats där författarna har använt sig av enkätundersökningar för att få empiri för studien. Teorierna som valdes för att besvara frågeställningen som denna studie utgår ifrån var Technology Acceptance Model (TAM) och Media Richness Theory (MRT). Teorierna valdes för att de är inom ramarna för det informationslogistiska programmet och för att författarna ansåg att dessa teorier skulle vara mest användbara för syftet av studien. Resultatet av studien visar att studenterna upplever att de använder den digitala lärmiljön mestadels för att ta del av de filer och dokument som lärarna lägger ut där. Vidare analys av resultatet visar även att studenterna upplever att mail-kontakt är den kommunikationskanal som de använder mest. Resultatet av studien visar också att videosamtal är den kommunikationskanal som studenterna upplever att de använder minst och ger minst värde för studenterna.

Denna designstudie inriktar sig på integrering av ett digitalt verktyg i en specifik undervisningskontext. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv och fokus ligger således på undervisningssituationen som helhet. Sociala interaktioner i form av möten mellan elever, lärare och artefakter genomsyrade undersökningen. Enligt den cykliska process som karaktäriserar design research bearbetades systematiskt integreringen av det digitala verktyget Matteappen, med målet att skapa en undervisningssituation som främjar elevers utveckling av taluppfattning. Totalt genomfördes tre cykler bestående av planering, genomförande och analys för att utforma designprinciper och ramar anpassade till den specifika kontexten. Resultatet visar att integreringen av Matteappen bidrog positivt till elevernas inställning till matematikundervisningen. Det visar även att självständighet främjas och att effektiv individanpassning möjliggörs. I den aktuella kontexten fungerade integreringen bäst i samband med en möblering där eleverna satt i par. Graden av social interaktion visade sig ha stor betydelse. En viktig slutsats som kan dras är att Matteappen inte kan stå på egna ben i undervisningen utan måste integreras på ett didaktiskt genomtänkt sätt för att bidra till elevernas utveckling och lärande.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur universitetsstudenter upplever att sociala interaktioner med kurskamrater påverkas och förändras i digital undervisning, samt vilka hinder och möjligheter som finns i att uttrycka sin identitet som student över Zoom. Det empiriska materialet baseras på tolv semistrukturerade intervjuer med studenter vid Uppsala universitet och grundar sig i en kvalitativ studie som utgår från en riktad innehållsanalys. De teorier som används och testas i undersökningen är George Meads symbolinteraktionistiska teori och Erving Goffmans dramaturgiska perspektiv. Resultatet visar att den digitala undervisningen medför stora negativa effekter på sociala interaktioner mellan studenter. Det som särskilt lyfts fram i intervjuerna är att kommunikationen förändras avsevärt och påverkar den enskilda studentens sätt att vara, vilket får konsekvenser för de sociala interaktionerna. När universiteten förlorar den rumsliga miljön förändras kontexten, vilket leder till att oskrivna regler omförhandlas och ger universitetsmiljön ett nytt sammanhang. Tekniska aspekter öppnar upp för både möjligheter och begränsningar för studenters förutsättningar attge uttryck för sin identitet.

ZusammenfassungDie vorliegende Analyse erfolgreicher Social Influencer auf Instagram zeigt, dass die Glaubwürdigkeit/Authentizität das „höchste Gut“ der Social Influencer ist und die persönliche Beziehung sowie die Interaktion mit der Community weitere wichtige Aspekte darstellen. Die Social Influencer posten meistens Beiträge zu den Zeiten, in denen sie durchschnittlich am meisten Likes und Kommentare generieren können, sie verwenden viele Bildunterschriften, jedoch wenige Hashtags, die Interaktionsrate hängt stark davon ab, wie lukrativ ihre Beiträge für ihre Community sind. Beiträge mit freizügigen sowie nichtkinderfreundlichen Inhalten generieren durchschnittlich am meisten Likes und Kommentare. Die Analysen zeigen, dass Bilder der Social Influencer selbst oder Beiträge mit speziellen Ereignissen aus ihrem Leben tendenziell am meisten Likes von den Usern erhalten. Zudem posten die Social Influencer fast keine Beiträge, die gewalttätige, betrügerische oder medizinische Inhalte aufweisen.