Auswahl der wissenschaftlichen Literatur zum Thema „Biobaserat“

Syftet med denna studie var att utveckla en biokomposit med både fett-och vattenbarriär. Material med dessa egenskaper innehåller idag ofta PFAS-molekyler (per- och polyfluorerade alkylsubstanser). Det är av stor betydelse att byta ut dessa mot ett biobaserat alternativ då de är giftiga och ackumuleras i naturen. Biokompositen utvecklades genom att kombinera icke-trä pappersmassa (75%) och trä pappersmassa (25%) som matris. Därefter tillsattes olika biobaserade additiv i våtände för att påverka materialets egenskaper. Proverna testades på deras dragstyrka, vattenavvisning och fettavvisning. Den stora utmaningen var att lyckas med fettavisningen. 1% Polysackarid 1 tillsammans med 0.5% sizing komponent var det provet som gav bäst resultat. För att utvärdera denna metod gjordes en jämförelse med ytbehandling. Det gjordes genom att stryka på några av de tidigare använda additiven på ytan av matrisen. Ytbehandlingen visade sig ha en större påverkan på fettavvisningen men med liknande eller sämre påverkan på vattenavvisningen. Nackdelen med denna metod är att den kräver ett flertal extra steg i produktionen.
The aim of this thesis work was to develop a pulp-based biocomposite material with good water and grease barrier properties. It is important to achieve such properties to able to replace PFAS (poly- and perfluoroalkyl substances) molecules due to their toxicity and accumulation. Different types of pulp were evaluated as the matrix and the optimal matrix was based on non-wood pulp (75%) with wood pulp 1 (25%).  This was also combined with several different additives in the wet-end. The samples were tested for their tensile strength, water resistance and grease resistance. The biggest challenge was to achieve adequate grease resistance. 1% Polysaccharide 1 together with 0.5% sizing agent was one of the better samples. It was clear the additives affected each other when used in combination with each other which indicates that wet end chemistry is complex. For a comparison, some additives were also tested as coatings. This technique resulted in better grease resistance but requires several extra steps in the production.

I takt med att fossila resurser begränsas och allmänhetens krav på miljövänliga alternativ ökar, har utvecklingen av biobaserade plaster tagit fart. Nya framsteg i form av fler material, innovativa tillverkningsprocesser och förbättrade egenskaper har gjort att applikationsområdet nu sträcker sig från engångsartiklar med krav på nedbrytbarhet, till tekniska och ingenjörsmässiga applikationer. Syftet med arbetet var att undersöka möjligheterna för företaget Flaxta att använda biobaserade polymerer vid tillverkning av fotbollsbenskydd. Ett klassiskt fotbollsbenskydd består av ett hårdare yttre skal i termoplast tillsammans med en mjukare insida i skumplast. Målet var att identifiera biobaserade polymerer som kan ersätta de fossilbaserade polymerer som idag används vid tillverkning av benskydd för fotbollsspelare. Undersökningen av material utifrån begränsningar på biobaserat innehåll visade att det finns flera biobaserade termoplaster som är identiska med deras konventionella fossilbaserade varianter och direkt kan sättas in i befintliga produktionssystem. Dessa material har goda förutsättningar att ersätta de material som idag används i fotbollsbenskydd. Biobaserade termoplastisk polyuretan (TPU) och polyamid (PA 11) identifierades som de två mest lämpliga termoplasterna för att ersätta befintliga benskyddsmaterial. En övergång till biobaserad TPU skulle kunna minska koldioxidavtrycket vid primärproduktion med 36 % jämfört med fossilbaserad TPU. PA 11 är 100 % biobaserad och släpper ut betydligt mindre koldioxid i atmosfären vid primärproduktion jämfört med flera fossilbaserade polyamider. Undersökningen av biobaserade skummaterial resulterade i att etenvinylacetat (EVA) från företaget Braskem har potentialen att ersätta fossilbaserad EVA och polyuretan (PU) som idag används som mjukt energiabsorberande skummaterial i benskydd på marknaden.  Valet av material tillsammans med benskyddets geometri och design utgör benskyddets skyddande egenskaper. Därför krävs ytterligare tester och analyser av benskydd tillverkade i de biobaserade materialen för att säkerhetsställa att kraven på stötdämpningsförmåga uppnås.
In response to the reduction of fossil resources and increasing public demands for environmentally friendly alternatives, development of bio-based plastics have accelerated. New advancements in the form of more materials, innovative manufacturing processes and improved properties mean that the application area now extends from disposable products with the requirements of biodegradability to products for technical and engineering applications. The purpose of this work was to investigate if the company Flaxta could use bio-based polymers when developing shin guards for football players. A classic shin guard is made out of a thermoplastic outer shell together with a softer inner foam material. The aim was to identify bio-based polymers that could replace fossil-based polymers currently used when developing shin guards.   The study of bio-based materials showed that there are several thermoplastics that are similar to the petrochemical plastics and can be directly inserted into existing production systems. These materials have good potential to be used as environmentally friendly alternatives to the current materials in shin guards. Bio-based thermoplastic polyurethane (TPU) and polyamide (PA 11) were identified as the two most suitable thermoplastics to be used in shin guards. A transition to bio-based TPU could reduce the carbon footprint from primary production by 36% compared to fossil based TPU. PA 11 is 100% bio-based and emits significantly less carbon dioxide in the atmosphere during primary production compared to several fossil-based polyamides, therefore does not contribute as much to climate change. The study of bio-based foam materials showed that ethylene vinyl acetate (EVA) from the company Braskem had the potential to replace the fossil based EVA and polyurethane (PU) which is currently used as soft energy absorbing materials in shin guards on the market.   The choice of material together with the geometry and design make up the protective properties of shin guards. Therefore, further tests and analyzes of shin guards made out of the bio-based materials identified as potential replacements are required to ensure that the standards for shock absorptions are met.

Betyg 2020-07-07

Textil- och klädtillverkning är en tungt miljöbelastande bransch. För att ändra på det och få textilindustrin i en riktning mot en hållbar utveckling behöver CO2-utsläpp avsevärt minskas, vattenförbrukningen drastiskt sjunka och risken för spridning av mikroplaster i naturen minimeras. De tre vanligaste textila fibrerna på marknaden, polyester, bomull och polyamid, orsakar stora utsläpp av CO2 och förbrukar enorma mängder vatten. Den här rapporten söker finna svar på vilka textila material som kan uppfylla kraven på hållbarhet och om det finns miljövänliga material med likvärdig slitstyrka som hos de tre största fiberslagen. Med hjälp av en litteraturstudie, ett klassificeringsverktyg och ett antal tester på fysiska prover har materialen ovan tillsammans med lyocell och PLA undersökts och studerats. Den ekologiska och den fysiska hållbarheten har jämförts och värderats. Resultatet av studierna ger inga entydiga svar på frågorna. PLA verkar lovande, men är omgiven av en osäkerhet. Under tiden studien har pågått finns inga tecken på försvagning av PLA-tyget, men kommer det hålla för hundra tvättar? Lyocell är miljömässigt hållbart och slitstarkt i teorin, men smulades tidigt sönder i nötningstestet. Lyocelltyget var gjort av tunt stapelfibergarn. Skulle det varit starkare om det varit tillverkat av filamentgarn? Återvunnen polyester kontra jungfrulig polyester ger ingen stor miljövinst. Däremot ger återvunnen polyamid och ekologisk bomull stora miljömässiga förtjänster. Lyocell, PLA, ekologisk bomull och återvunnen polyamid skulle kunna vara ekologiskt och fysiskt hållbara material.
Textiles and apparel manufacturing is a heavily polluting industry. To change that and get the textile industry in the direction of sustainable development, following must be done. Emissions of CO2 need to be considerably reduced, water consumption must drastically decline and the risk of spreading microplastics in nature have to be minimized. The three most common textile fibres on the market, polyester, cotton and polyamide, causing large emissions of CO2 and consumes huge amounts of water. This report seeks to find the textile materials that can meet the requirements of sustainability and eco-friendly materials of equivalent strength as in the three largest fibers like above. With the help of a literature review, a classification tool and a number of tests on physical samples have the materials above along with lyocell and PLA been examined and studied. The ecological sustainability and physical durability has been compared and measured. The results of the studies provides no clear-cut answers to the questions. The PLA seems promising, but are surrounded by uncertainty. In the meantime, the study has been going on, there are no signs of weakening of PLA-fabric, but will it keep for one hundred washes? Lyocell is environmentally sustainable and durable in the theory, but got an early break in the abrasion test. The lyocell fabric were made of thin yarn of staple fibers. Would it have been stronger if it had been made of filament yarn? Recycled polyester versus virgin polyester gives no great environmental benefits. However, recycled polyamide and organic cotton get large environmental gains. Lyocell, PLA, organic cotton and recycled polyamide could be environmentally and physically durable materials.

Producing the strongest bio-based material called nanocellulose, in the form of filaments, has shown to be technically feasible at lab-scale, but the production costs remain unknown. The research has focused on technical feasibility and less on costs, which is a common phenomenon when developing new technologies. Constructing a Process-Based Cost Model (PBCM) can link the technical aspects of a technology to its costs of production. However, the accuracy of such a model might be dependent on the data availability of the technology. In this study, the technology of producing nanocellulose filaments has been evaluated along the scale of Technology Readiness Level (TRL) to understand the maturity of the technology and a PBCM has been constructed to show the economic prerequisites for the production of nanocellulose filaments. The main results indicate that at TRL 4, with parts of TRL 5 fulfilled, parameters such as Capital Expenditures cannot be allocated to unit production cost, only Operational Expenditures. Therefore, the relevant cost elements become material and energy as these constitute the currently available data. The PBCM can thus be used to estimate the production costs of different scenarios while highlighting the areas of future research. In the empirical context of nanocellulose filament production, utilizing deionized water in the production is a more promising option compared to utilizing solvents as the cost of recovering the solvent becomes high. Furthermore, using deionized water also becomes more promising due to the fact that other scenarios have not yet been evaluated experimentally. However, as the technology matures and more data becomes available, the model accuracy will increase as more parameters can be included in the model and the basis increases for decisionmaking regarding techno-economic concerns of the technology.
Produktionen av världens starkaste biobaserade material, nanocellulosa i filamentform, har visat sig vara tekniskt möjligt på labbskala, men produktionskostnaderna är idag okända. Forskning som fokuserar mer på den tekniska genomförbarheten och mindre på produktionskostnader är ett vanligt förekommande fenomen i utveckling av ny teknologi. Genom att konstruera en processbaserad kostnadsmodell (PBCM) kan en teknologis tekniska aspekt länkas till dess produktionskostnader. Dock påverkas en sådan modells noggrannhet av datatillgängligheten för teknologin. I denna studie har teknologin för produktionen av nanocellulosa filament utvärderats längs med Technology Readiness Level (TRL) skalan för att förstå teknologins mognadsgrad. Därefter har en PBCM konstruerats för att visa de ekonomiska förutsättningarna för en produktion av nanocellulosafilamenten på industriell skala. Huvudresultaten indikerar att på TRL 4, med delar av TRL 5 uppfyllda, kan somliga parametrar såsom investeringskostnader inte allokeras till enhetsproduktionskostnaden, utan bara löpande kostnader. De relevanta kostnadselementen blir därför material och energi då dessa utgör den aktuellt tillgängliga datan. PBCM kan därför användas för att beräkna produktionskostnader av olika scenarion och lyfta fram områden för framtida forskning. I den empiriska kontexten av produktionen av nanocellulosafilament är användningen av avjoniserat vatten ett mer lovande alternativ jämfört med användningen av lösningsmedel då kostnaden för återvinningen av lösningsmedlet blir högt. Dessutom är användningen av avjoniserat vatten mer lovande eftersom övriga scenarion inte har testats experimentellt än. Allteftersom teknologin mognar och mer data blir tillgänglig, så kommer modellens noggrannhet öka då fler parametrar kan inkluderas i modellen och därmed kan underlaget öka för beslutsfattning gällande teknoekonomiska frågor om teknologin.

På grund av ökad användning av plast har biobaserade polymerer som förpackningsmaterialfått stor uppmärksamhet de senaste åren på grund av miljöhänsyn. Flera proteinmaterial, t.ex.vetegluten har varit i fokus för betydande forskning kring ny biobaserad plast och resultatenär lovande. Det idag stora intresset för biobaserad och miljövänlig plast beror påväxthuseffekten från konventionell petroleumbaserad plast. Ett proteinmaterial från undersöktes här för dess plastmaterialegenskaper. Proteinrenheten varca. 65%. Filmerna skapades genom att först mala proteinflingorna till ett fint pulver ochblanda det med glycerol. Glycerolhalten var 30 %. Därefter varmpressades materialet. För atttesta plasten användes flera tekniker och metoder. TGA, DSC, FT-IR, WVTR, OTR ochdragprovning. I allmänhet var materialet relativt svagt. Liksom de flesta proteinplaster hadedet också dåliga vattenbarriäregenskaper, men hade relativt goda syrebarriäregenskaper. Sammanfattningsvis är det ett material som kan ha en ljus framtid eftersom det är tillverkat avbiomassa istället för petroleum, vilket innebär att det är mer miljövänligt. Med modifieringkan det bli en bra plast för flera ändamål.
Due to increase use of plastics, bio-based polymers as packaging materials have garneredmuch attention in recent years due to environmental concerns. Several protein materials, e.g.wheat gluten, have been in focus for significant research towards new biobased plastics andresults are promising. Bio-based and environmentally friendly plastics gather much interestand attention today due to the green-house generating effects of conventional petroleum-basedplastics. A protein material was investigated here for its plastic material properties. The protein puritywas ca. 65 %. The films were created by first grinding the protein flakes to a fine powder andmixing it with glycerol. The glycerol content was 30 %. The material was subsequently hotpressed.To test the plastic, multiple techniques and methods were used. TGA, DSC, FT-IR, WVTR,OTR and tensile testing. In general, the material was relatively weak. As most protein plasticsit had also poor water barrier properties, however it had relatively good oxygen-barrierproperties. In conclusion it is a material that could have a bright future as it is made from biomass insteadof petroleum, which means that it is more environmentally friendly. With modification andimprovement, it can be a good plastic for several applications in future.

Syftet med detta examensarbete var att utveckla en helt bio-baserad vatten- och smutsavstötande ytbehandling för trä med ambitionen att ersätta en icke bio-baserad referens produkt på marknaden. Flera emulsioner med oljor och vaxer har framställts och analyserats utefter emulsionernas stabilitet och kvalitet. Flera av dessa emulsioners vattenabsorption, kontaktvinkel, pH värde vid ytan och åldrande i utomhusmiljö testades också efter att olika typer av trä behandlats med formuleringarna. En del av formuleringarna verkade ge liknande vattenabsorption som referensen på de olika typerna av trä med undantag för trä typ 4 där de bio-baserade formuleringarna presterade bättre än referensen. Vidare bildade även de bio-baserade formuleringarna en mindre gul och sträv yta jämfört med referensen och de genomgick dessutom en mindre fysisk förändring efter placering utomhus. Dock var stabiliteten för de bio-baserade emulsionerna sämre än för referensen. Dessutom resulterade de bio-baserade formuleringarna till en mindre pH sänkning på trä typ 3 med alkaliskt.
The aim of this thesis project was to develop a fully bio-based water and dirt repellent wood coating with the ambition to replace the current non-bio-based reference product on the market. Several wax and oil emulsions were made and analyzed in terms of emulsion quality and stability. Several formulations were also tested on different types of wood in terms of water absorption, weathering, surface pH and contact angle. Some formulations seam to give similar water absorption as the reference, the not bio-based product and performs similar on different types of wood with an exception on Wood type 4 where the bio-based formulations performs better than the current reference product. Secondly the bio-based formulations form a less yellow and rough coating compared to the current reference product. According to the weathering test the bio-based formulations seams to perform better. However, the stability of the bio-based formulation is not as good as the current reference product. Also, the developed bio-based conceptual formulations exhibited limited pH lowering on Wood type 3 with alkaline pH.

Jordens resurser används åt att tillfredsställa människans livsstil vilket har lett till att jorden har börjat säga ifrån genom klimatförändring eftersom den inte klarar av det som människan gör. Hållbarhet är ett av de viktigaste ämnena i dagens samhälle och aldrig har det varit viktigare att tänka på miljön och hur man inte skadar den. Hållbarhet är ett ämne som det bedrivs mycket forskning kring, vilket företaget RISE lägger stora resurser på. De har tagit fram ett nytt material som baseras på träavfall, eftersom de vill undersöka ifall människan kan återanvända något som inte har ett värde och ge det ett nytt värde och nytt liv. I ett samarbete med RISE har jag undersökt detta material som kallas för White Wood och fått i uppdrag att hitta ett användningsområde för materialet baserat på dess egenskaper. Forskningen kring White Wood har inte ännu kommit till stadiet där det kan börja produceras i stor skala, då det krävs en hel del fortsatta studier innan det steget kan tas. Målet med min studie har varit att hitta ett lämpligt användningsområde för White Wood när det är redo att ta det steget. Jag har använt mig av Material Driven Design metoden då detta är ett materialdrivet arbete som utgår ifrån materialets egenskaper och möjligheter. Jag har haft ett öppet sinne och låtit materialet och utforskandet av detta ta mig framåt, men mina tidigare erfarenheter och kunskaper har också varit till stor nytta. Genom att utmana och testa gränserna för White Wood så har jag upptäckt unika egenskaper och tillverkningsmetoder. Denna summering använde jag mig av för att sedan kunna placera White Wood inom elektronikområdet och ge konkreta produktförslag. Jag hoppas att mitt bidrag inom denna forskning kommer till nytta och kan inspirera till ökad hållbarhet nu och för framtiden.

With global warming and the international, national and local goals of reducing greenhouse gas net emissions, the phasing out of fossil fuels are of great importance. One energy source resulting in nearly no net emissions are biofuels. Residue from the forest industry, such as tops and branches, is already today in Sweden an important source of energy, especially in the district heating sector. The demand for forest residue is estimated to increase until 2050 and the potential harvest is a lot larger than what is utilized today. This master thesis tests the hypothesis of biofuels having a climate positive effect when replacing fossil fuels, despite the loss of carbon in the forest soil, which is a feedback of harvesting forest residue. The municipality of Norrköping here works as a case as they are standing in the forefront of turning towards a bio-based economy and a fossil free energy system. The biogeochemical model ForSAFE was used to study if Norrköping can replace all their fossil fuels and solid waste in the district heating for the municipality’s households and public facilities with forest residue from the forest within the municipality’s administrative boundaries. The result show that the productive forest area of the municipality does not yield enough forest residue to fulfil the energy demand from the fossil fuels and the waste. Meanwhile, the soil organic carbon was shown to be decreasing over the simulated years (2000-2300), although the loss did not exceed the emissions from the burning of the replaced fossil fuels. If the productive forest had been large enough to yield enough biomass to meet the demand, the loss of soil organic carbon would still not exceed the amount of carbon dioxide that the fossil fuels would have emitted. This indicates a positive climate effect when replacing fossil fuels with forest residue, reducing net emissions to the atmosphere. Despite the low yield of biomass compared to the energy demand from fossil fuels and waste in Norrköping, a study like this gives a projection of the biomass production and the feedbacks. These effects will be affected by different forest management scenarios and the change in climate. The silvicultural practices have however shown to have negative impacts on the Swedish Environmental Quality Objectives. Threatening the biodiversity and leaching of nutrients and chemicals, resulting in additional feedbacks downstream are examples of effects from disturbance in the forest and forest soil. It is therefore of great importance to consider the natural environment and neatly plan around forestry operations. In the end, the climatic benefit of switching to a fossil free energy system with the help of forest biofuels will have to weighted against the negative impacts. With a landscape view used and great knowledge about feedback effects when forestry planning, the input of biofuels can be a natural way to go for several municipalities in Sweden when wanting to create a bio-based economy with zero net emissions of greenhouse gases.
Med global uppvärmning och de internationella, nationella och lokala målen om reducerade växthusgasutsläpp, är utfasningen av fossila bränslen av stor betydelse. En energikälla som ger nära noll nettoutsläpp är biobränslen. Rester från skogsindustrin, som toppar och grenar (grot) är redan idag i Sverige en viktig energikälla, speciellt inom fjärrvärmesystemet. Efterfrågan på grot väntas öka fram till år 2050 och skördepotentialen är mycket större än vad som idag utnyttjas. Detta examensarbete testar hypotesen om att biobränsle är klimatpositivt när det ersätter fossila bränslen, trots kolförlusten i marken som uppstår när grot skördas. Norrköpings kommun används här som fall då de står i framkant när det gäller övergången till en biobaserad ekonomi och ett fossilfritt energisystem. Den biogeokemiska modellen ForSAFE användes för att studera om Norrköping kan byta ut alla sina fossila bränslen samt avfall, som förser kommunens invånare och offentliga lokaler medvärme och varmvatten via fjärrvärmenätet, mot grot från skogsmarkerna inom kommunens gränser. Resultatet visar att den produktiva skogsmarken i kommunen är för liten för att producera tillräckligt med grot för att ersätta allt fossilt bränsle och allt avfall. Samtidigt sjönk markkolet över de simulerade åren (2000-2300) även om förlusten inte översteg utsläppen från förbränningen av de ersatta fossila bränslena. Om den produktiva skogen hade varit stor nog att kunna ersätta de fossila bränslena såhade förlusten av markkol ändå inte varit större än utsläppen från de fossila bränslen som kunnat ersättas. Detta indikerar den klimatnytta som bytet från fossila till biobaserade bränslen ger när nettoemissioner reduceras från atmosfären. Trots den låga skördenivån av grot i förhållande till den energi som de fossila bränslena och avfallet tillför i Norrköping, kan en studie likt denna ge en uppfattning om hur mycket grot som kommer kunna produceras i framtiden och vilka effekter dessakan ha. Dessa effekter beror då på olika skördeintensitet och ett förändrat klimat. Skogsbruket har dock visat sig bidra till att försvåra att de svenska miljömålen nås. Hot mot biodiversiteten samt läckage av näringsämnen och tungmetaller som ger problem nedströms är exempel på effekter av störningar i skogen och skogsmarken. Detta gör att visad hänsyn till den naturliga miljön och god planering kring ingrepp i skogen är av stor vikt. De positiva klimateffekterna av att utnyttja biobränslen från skogen för att ersätta fossila bränslen kan därför komma att behöva ställas mot de negativa ekologiska konsekvenserna av skogsbruket. Med ett landskapsperspektiv och stor kunskap kring effekterna av skogsbruket kan biobränslet komma att bli en naturlig väg att gå för flera kommuner i Sverige som vill övergå till en biobaserad ekonomi med noll utsläpp av växthusgaser.

Under det här kandidatexamensarbetet har protein-nanofibers påverkan på material undersökts genom att jämföra fibrillerade filmer med ofibrillerade. Sojaproteinisolat fibrillerades under förhållandena pH 2 och 85 ◦C under minst ett dygn och de syntetiserade nanofibrerna analyserades med Thioflavin T (ThT) fluorescens och atomkraftsmikroskopi (AFM). Spektra från analysmetoden ThT fluorescens indikerade på förekomsten av β-flak och analyserna med AFM visade på att fibrerna hade en morfologi som är karakteristisk för protein-nanofibrer. Resultaten antyder att de parametrar som påverkar morfologin hos fibrerna är fibrilleringstid och typ av protein. De gjutna filmerna från fibrillära respektive ofibrillära proteiner var sammanhängande bortsett från vissa sprickor. Värdena på E-modulen från AFM visade att det fibrillerade materialet var mer heterogent än det ofibrillerade. Filmer med sammanhängande yta erhölls vid tillsats av det mjukgörande additivet glycerol. Slutligen, material av både fibrillär och ofibrillär form kan framställas, däremot krävs vidare forskning för att optimera materialens egenskaper.
During this bachelor thesis project, the impact of protein nanofibers on materials has been analysed by comparing films made from fibrillar and non-fibrillar protein. Fibrillation of soy protein isolate was performed during at least 24 hours at pH 2 and a temperature of 85 ◦C. Analysis of the nanofibers was made with Thioflavin T (ThT) fluorescence and atomic force microscopy (AFM). The spectra from ThT Fluorescens indicated the presence of β-sheets and AFM confirmed that the fibrils had a morphology that is characteristic of protein nanofibers. The results indicated that heating time and protein type were the parameters which had the largest impact on the morphology of the fibrils. The synthesised films from both fibrillar and non-fibrillar protein were coherent with exception of some cracks. The elastic modulus from AFM indicated that the fibrillar film was more heterogeneous compared to the non-fibrillar film. To attain coherent films, the plasticising agent glycerol was added. To summarise, both fibrillar as well as non-fibrillar materials were successfully synthesised, however, further research is necessary to optimise the properties of the material.

Lergjord is a thesis that puts emphasis on the possibility of innovation by using local biobased material in the building industry of Skåne in Sweden. The thesis examines if rammed earth can be used in the implementation of LFM30 (Translated into English: Local Sustainable Goals in Malmö by 2030). By use of qualitative research methods, views on rammed earth as a building technique was explored by three stakeholders. This research has concluded if rammed earth is possible in Skåne as a conventional material in the future. We (Ludvig Dovberg and Tobias Löfgren) have examined the practical aspect of rammed earth on Urban Living Lab in the municipality of Lund by the use of local clay material from excavation for an expansion of a new railway between Malmö and Lund in collaboration with Trafikverket. This thesis concludes that rammed earth is feasible with clay from the excavation masses through project LERGJORD. Also, due to the vast quantity of it the resource might be useful for future rammed earth projects in Skåne. However, the building technique itself has some major drawbacks such as time-consumption and the knowledge gap is easily addressed. Although, there has been a development of a pre-fabrication concept of the building technique in Germany since the late 1990s, that could be a solution to the problem. The thesis also concludes that  higher education and research is compulsory to establish a knowledge base for architects to work by. The case study showcased that a standardization of the material is needed to prevent vast material testing before being accepted for construction, like the Lehmbau-praxis in Germany. According to the material’s low impact in CO₂-emission and circularity this resourceful extraction could be of interest by the members of LFM30 to implement in the building industry of Skåne.
Lergjord är ett arbete som undersöker möjligheten till innovation genom att utnyttja lokala biobaserade material i Skåne i Sverige. Arbetet undersöker om stampad jordbyggnad kan användas för att genomföra de Lokala Färdplansmålen som Malmö Stad sätter fram till år 2030 (förk. LFM30). Genom kvalitativa forskningsmetoder undersöktes stampad lerjord som byggnadsteknik hos tre intressenter. Studien har sammanfattat möjligheten om hur stampad lerjord i Skåne kan bli ett konventionellt byggmaterial i framtiden. Vi (Ludvig Dovberg och Tobias Löfgren) har utvärderat den praktiska aspekten i stampad lerjord på Urban Living Lab i Lund med användandet av lokal lerjord från utgrävningar av tillbyggnation för järnvägsspår mellan Malmö och Lund i samarbete med Trafikverket. Arbetet visar att stampjordstekniken är möjlig med utvunnen lera från schaktmassorna mellan Lund och Malmö med hänvisning till projekt LERGJORD. Med tanke på den stora kvantitet av lera som finns kan denna utvinning vara användbar för andra projekt i Skåne. Hursomhelst, byggtekniken besitter på utmaningar såsom tidskrav och kunskapsluckan är tämligen lätt att adressera. Trots det, har ett prefabriceringskoncept inom byggtekniken utvecklats sedan slutet på 1990-talet i Tyskland, som kan vara en lösning på problemet. Arbetet tyder också på att högre utbildning och forskning krävs för att etablera en kunskapsbas som arkitekter kan arbeta vidare på. Fallstudien visar på att en standardisering av materialet krävs för att undvika långa och omständliga materialtester innan godkännande för konstruktion, likt Lehmbau-lagstiftningen i Tyskland. Materialets låga klimatpåverkan och cirkularitet gör det relevant för LMF30’s medlemmar att se vidare på alternativet för implementering i den skånska byggindustrin.