Auswahl der wissenschaftlichen Literatur zum Thema „300/.7/2“

Lapis tipis aspal pasir (Latasir) merupakan campuran aspal panas sebagai lapis permukaan jalan yang banyak menggunakan pasir, kebutuhan akan material pasir juga meningkat dengan adanya pembangunan prasarana jalan yang semakin pesat. Material yang baik akan mempengaruhi kualitas jalan, penggunaan pasir bekas tambang emas yang ada di desa Hampalit dapat meningkatkan nilai karakteristik Marshall dan dapat memperoleh fleksibilitas pada campuran Latasir. Metode yang digunakan dalam penelitian ini menggunakan metode uji Marshall dengan membuat variasi kadar aspal, Penelitian ini bertujuan untuk membandingkan pasir bekas tambang emas didua titik pegambilan disatu desa yaitu Lokasi 1 (STA 7+300) dan Lokasi 2 (STA 8+700). Berdasarkan hasil pemeriksaan Sifat-sifat fisik agregat dilaboratorium untuk Lokasi 1 (STA 7+300) pada saringan No.200 lolos sebanyak 4,24% sedangkan umtuk Lokasi 2 (STA 8+700) pada saringan No.200 lolos sebanyak 8,04%. Kemudian didapat nilai variasi kadar aspal masing-masing komposisi. Untuk komposisi I (STA 7+300) dengan variasi kadar aspal yaitu 6%, 6,5%, 7%, 7,5%, 8% dan untuk komposisi II (STA 8+700) dengan variasi kadar aspal yaitu 6,5%, 7%, 7,5%, 8%, 8,5%. Sehingga masing-masing komposisi campuran menggunakan pasir bekas tambang emas semua Parameter Marshall memenuhi spesifikasi yang disyaratkan oleh Bina Marga tahun 2018 (revisi 2) dimana kedua komposisi tersebut memiliki karakteristik yang berbeda, yaitu didapat nilai Kadar Aspal Optimum (KAO) Kompsoisi I (STA 7+300) sebesar 7,93% dan Kadar Aspal Optimum (KAO) komposisi II (STA 8+700) sebesar 8,20%.

AbstractC15H15N3O3Se, triclinic, P1̅ (no. 2), a = 9.5686(7) Å, b = 12.3795(9) Å, c = 14.7854(11) Å, α = 93.844(2)°, β = 106.344(2)°, γ = 110.816(2)°, V = 1543.4(2) Å3, Z = 4, Rgt(F) = 0.0489, wRref(F2) = 0.1066, T = 300 K.

IntroductionBetter detection and more frequent testing may explain increases in NG. We wished to characterise patients attending our clinics with NG, and audit management against BASHH standards.Methods300 sequential NG patients attending in 2016 were reviewed. Data collected: demographics, NAAT/culture positivity (per site), antimicrobial treatment and resistance, and test of cure (TOC).ResultsMean age was 34 (17–65); 92% male; 75% white; 86% MSM. 415 site specific infections captured. Site distribution by NAAT, culture concordance/sensitivities, and TOC are presented below:Abstract P028 Table 1Gonorhoea infectionsSexualityCulture resultsTest of CureNAAT+ by SITEMSMHetero – MaleHetero – FemaleCultures takenCulture negativeCiprofloxacin resistanceTOC DoneTOC FailureVVSNANA7%(21/300)76%(16/21)19%(3/16)7.6%(1/13)76%(16/21)0%(0/16)Urethra42%(126/300)7%(21/300)NA90%(132/147)3.7%(5/132)33%(43/127)53%(78/147)2.6%(2/78)Pharynx37%(111/300)0.7%(2/300)1%(3/300)68%(79/116)51%(37/72)43%(18/42)66%(77/116)5.2%(4/77)Rectum43%(128/300)0.3%(1/300)0.7%(2/300)63%(83/131)12%(10/83)48%(35/73)65%(85/131)3.5%(3/85)75% NAAT+ patients (310/415) had cultures performed. There was one case of ciprofloxacin and azithromycin resistance (MSM). 96% (287/300) received ceftriaxone plus azithromycin. Reasons for alternatives related to penicillin allergy. Median time to treatment 0 days (0-45d). 63% (189/300) attended for TOC (median time: 21d (7-188d)) and 94% (177/189) patients tested negative. Failed TOC was due to reinfection in 92%.DiscussionOur clinics maintain reasonable adherence to BASHH standards. Cephalosporin resistance was not observed. TOC times can be lengthy.

Abstract Efficacy of Guardian 7.5% and 10.0% swine ear tags was evaluated in Mar and Apr, 1984, for hog louse control on brood sows. Permectrin 10.0% calf ear tags were used to determine comparative efficacy. The following treatment groups were established in Montgomery Co, VA; A) Guardian 7.5% ear tag, consisting of 7 adult brood sows, weighing 300-500 lb. Each animal received 2 ear tags, 1 in each ear, on 5 Mar. All animals were established in a farrowing house, and remained there for the duration of the trial. B) Guardian 10.0% ear tag, consisting of 7 adult brood sows, weighing 300-500 lb. Each animal received 2 ear tags, 1 in each ear, on 12 Mar. All animals were established in pasture and remained there for the duration of the trial. C) Permectrin 10.0% ear tag, consisting of 7 adult brood sows, weighing 300-500 lb. Each animal received 2 ear tags, 1 in each ear, on 5 Mar. All animals were established in a farrowing house, and all except 1 were later moved at varying times to pasture. D) Untreated control, consisting of 7 gilts, weighing 300-400 lb. All animals were established in pasture and remained there for the duration of the trial. All treatment groups were penned separately from each other when in pasture, and were individually isolated in modern farrowing crates when in-house.

Filed experiment was conducted to test the effect of saline water and potassium fertilizers rate on proline and water potential of Pisum sativum L. (Var.Senador Cambados ) leaves . Treatments of the experiment included two levels of water salinity( 2, 7 dSm-1) as a main plot and fertilizer rates as a sub plot. Results indicated that irrigation of plant with saline water 7 dSm-1 and fertilization 150 kg/donum increased proline accumulation and water potential 0.31 mmol/g,-17.00 bar at 9 AM morning and 0.62 mmol/g , -21.00 bar at 3 PM afternoon ,Irrigating plant with a 2 dSm-1 and fertilization 300 kg/donum decreased proline accumulation and water potential of leaves 0.22 mmol/g, -16.00 bar at 9 AM and 0.43 mmol/g,-18.00 bar at 3 PM . Irrigation plants with saline water 7 dSm-1 and fertilizer with 150 kg/ Donum K2SO4 increased Root/Shoot to 0.89 ,while 0.41 after irrigation with 2 dSm-1 saline water and fertilization with 300 kg/ Donum K2SO4 . The Na/K ratio increased to 0.53 under 7 dSm-1 of irrigation water and 150 kg/Donum fertilization and decreased to 0.1 under 2 dSm-1 irrigation water and fertilized 300 kg/ Donum . The results lead to the conclusion that potassium fertilization may reduce the inhibitory effect of increasing salinity of irrigation water on pea.

Background: Bone graft has been widely used in bone tumor reconstructive surgery. Extracorporeal irradiation (ECI) is commonly used to eliminate malignant cells before bone autograft. However, it may have negative effects on autograft incorporation. This study aimed to evaluate the ability of bone autograft incorporation after extra corporeal irradiation.Methods: 24 Sprague-Dawley rats underwent 7-mm en bloc resection of tibial diaphysis, and were divided into 4 groups. The first group did not receive irradiation; the 2nd, 3rd, and 4th groups received 50, 150 and 300 Gy bone irradiation respectively, and then reimplanted. Radiologic score were evaluated at week-6 and -8, while histopathology, osteoblast count and BMP-2 expression were examined at week-8. Data were analyzed with ANOVA or Kruskal-Wallis tests.Results: At week-6, radiologic scores in group 150 and 300 Gy were significantly lower compared to control group (4 vs 6 dan 4 vs 6; p = 0.011; p = 0.01). The same results were also obtained at week-8 (5.40 vs 7.14; p = 0.009 in the group 150 Gy and 5.60 vs 7.14; p = 0.018 in the group 300 Gy. Histopathological scores of the groups receiving 50, 150 and 300 Gy were significantly lower compared to the control group (6 vs 7, p = 0.017; 4 vs 7, p = 0.005; 6 vs 7, p = 0.013). Osteoblast count and BMP-2 expression were not significantly different among all groups.Conclusion: ECI with the dose of 50 to 300 Gy is associated with delayed bone autograft incorporation. However, the osteoinductive and osteogenesis capacity for autograft incorporation were maintained.

To ensure the productivity of rice in drought condition, ‘NERICA’ varieties of African origin has been introduced in Bangladesh and subsequently mutant lines are also developed for improving the performance further. The present study was undertaken to screen out better drought tolerant mutant lines of NERICA having other desirable traits. Thirteen NARICA mutant lines, four susceptible (BINA dhan8, BINA dhan10, BINA dhan11 and BINA dhan12) and one tolerant (BRRI dhan56) varieties were included in the experiment and selection was based on morphological and molecular characteristics. The plants were grown in pot containing 9 kg of soil and when they were 60 days old, drought was imposed by adding 1L of distilled water at every four days interval till harvesting. The quantity of water applied to control pots was double. The results showed that important yield contributing morphological attributes like days of 50% flowering, plant height, total number of tiller hill-1, panicle length, 100 seed weight, fresh weight of plant and dry weight of plant were significantly positively regulated due to drought in N10/300/P-2(1)-3-5, N1/250/P-6-2-7 and N10/300/P-2(1)-6-13 mutant lines. The findings of genetic diversity analysis through SSR markers RM32, RM202, RM351 and RM510 for N10/300/P-2(1)-3-5, N1/350/P-2-2-6 and N1/250/P-6-2-7 lines appeared to resemble to that of control (BRRI dhan56) from the UPGMA dendrogram. Based on morphological, molecular characteristics and UPGMA dendrogram study, mutant lines N10/300/P-2(1)-3-5 and N1/250/P-6-2-7 lines appeared superior as genetic material for developing better drought tolerant rice varieties.Progressive Agriculture 26:15-21, 2015

Despite remarkable advances in the treatment of T-cell acute lymphoblastic leukemia (T-ALL), relapsed cases are still a major challenge. Moreover, even successful cases often face long-term treatment-associated toxicities. Targeted therapeutics may overcome these limitations. We have previously demonstrated that casein kinase 2 (CK2)-mediated phosphatase and tensin homologue (PTEN) posttranslational inactivation, and consequent phosphatidylinositol 3-kinase (PI3K)/Akt signaling hyperactivation, leads to increased T-ALL cell survival and proliferation. We also revealed the existence of a crosstalk between CK2 activity and the signaling mediated by interleukin 7 (IL-7), a critical leukemia-supportive cytokine. Here, we evaluated the impact of CIGB-300, a the clinical-grade peptide-based CK2 inhibitor CIGB-300 on T-ALL biology. We demonstrate that CIGB-300 decreases the viability and proliferation of T-ALL cell lines and diagnostic patient samples. Moreover, CIGB-300 overcomes IL-7-mediated T-ALL cell growth and viability, while preventing the positive effects of OP9-delta-like 1 (DL1) stromal support on leukemia cells. Signaling and pull-down experiments indicate that the CK2 substrate nucleophosmin 1 (B23/NPM1) and CK2 itself are the molecular targets for CIGB-300 in T-ALL cells. However, B23/NPM1 silencing only partially recapitulates the anti-leukemia effects of the peptide, suggesting that CIGB-300-mediated direct binding to CK2, and consequent CK2 inactivation, is the mechanism by which CIGB-300 downregulates PTEN S380 phosphorylation and inhibits PI3K/Akt signaling pathway. In the context of IL-7 stimulation, CIGB-300 blocks janus kinase/signal transducer and activator of transcription (JAK/STAT) signaling pathway in T-ALL cells. Altogether, our results strengthen the case for anti-CK2 therapeutic intervention in T-ALL, demonstrating that CIGB-300 (given its ability to circumvent the effects of pro-leukemic microenvironmental cues) may be a valid tool for clinical intervention in this aggressive malignancy.

Aim: To study the incidence, management, and outcome of complex cataract cases in a tertiary eyecare center. Material and methods: Retrospective observational study with analysis of recordsdone for patients who were operated on for complex cataract from December 2019 to February2020. Results: 300/10,000 patients had complex cataracts requiring additional surgical skills,advanced equipment, and better patient counseling. 5.3% (16/300) of patients needed intracameraladrenaline whereas 1.3% (4/300) needed Visco mydriasis. A capsular tension ring was implanted in4.3%(13/300) of patients. 4% (12/300) underwent sphincterotomies whereas 2% (6/300) had toundergo synechiolysis. Iris hooks were used in only 0.6% of patients (2/300). Posterior capsularrent was seen in 1.6%(5/300) which was managed by placing a Posterior chamber IOL in the sulcus.2.6% (8/300) had implantation of the iris-claw lens and 2.3% (7/300) were left aphakic forsecondary IOL to be implanted at a later date. The visual outcome was better than 6/18 in 76% ofpatients. 24% of patients had an improvement in their visual acuity by a line or 2 but was less than6/18 due to corneal degenerations, corneal scarring, Retinal pathologies, and colobomas.Conclusion: Although these cataracts demand more expertise on behalf of the surgeon, theoutcome can be very rewarding if done with proper planning. The knowledge of small incisioncataract surgery is highly valuable in such situations.

Covering more than 300 alphabet books with topic, content area, grade level, text structure, and instructional value indexing, this extensive resource guide includes bibliographic information and brief summaries of each selection as well as a chapter devoted to the unique uses of alphabet books within ELL classrooms. Alphabet books are perfect for establishing introductory lessons and serve as a starting point for project ideas. Alphabet Books: The K-12 Educators' Power Tool is ideal for school and public librarians as well as teachers who need to meet specific learning standards. The indexing by topic, grade level, and content area helps in finding just the right book for the aligned instructional objective. Some 300-plus alphabet books are additionally categorized according to the complexity of the text structure. Featured books for three grade level categories (Pre K-2, 3-6, and 7-12) are accompanied by instructional strategies to use with these books. Images of the finished student projects for every described strategy are included to clarify the instructional values. A chapter that focuses on the use of alphabet books in the English language learners' classroom offers strategies for the specific needs of this student group.

New 3rd edition! This bestselling quick reference provides practice-focused guidance on the recognition and treatment of more than 100 pediatric and adolescent skin conditions. Includes more than 300 full color images plus 79 new images! New 3rd edition includes: 13 new chapters Acrodermatitis Enteropathica Aplasia Cutis Congenita Dermoid Cysts Epidermal Nevi Erythema Nodosum Henoch-Schonlein Purpura Juvenile Plantar Dermatosis Kwashiorkor Langerhans Cell Histiocytosis Pigmentary Mosaicism - Hyperpigmented Pigmentary Mosaicism - Hypopigmented Pityriasis Lichenoides Polymorphous Light Eruption New section on nutritional dermatoses 79 new color images aid in accurate visual diagnosis Must-have information on each condition is presented in the precise sequence in which you need it in the clinical setting: 1. Etiology/epidemiology 2. Symptoms and signs 3. How to make the diagnosis 4. Treatment 5. Prognosis 6. Referral considerations 7. Resources for families

Article 300 TFEU takes over Article I-32 ConstT and amends the former Articles 7(2) TEU and Articles 257, 258(3), and 263(1) and (5) EC. Since the ToL, Article 13(4) TEU mentions the advisory tasks of the CoR and the EESC, without, however, giving them organ status.

A 59-year-old woman presented to the endocrinology clinic with elevated blood glucose (HbA1c 8.9%) following a recent hospitalization requiring high-dose steroids for an allergic reaction to an anesthesia induction agent. This patient had diabetes for the past 7 years and was previously well controlled on metformin 1,000 mg twice daily (all prior HbA1c <7%). She had previously tried a sulfonylurea, but this was discontinued because of one severe hypoglycemic event. Her past medical history included hypertension, hyperlipidemia, atrial fibrillation, and obesity. During hospitalization, glucose control was maintained by insulin infusion, and she was discharged on insulin glargine 20 units daily. Metformin was continued and blood glucose levels remained as high as 300 mg/dL (16.7 mmol/L). She was instructed to titrate insulin until fasting blood glucose were <150 mg/dL (8.3 mmol/L). The patient titrated to 85 units of insulin daily with blood glucose averages remaining >190 mg/dL (10.5 mmol/L). Her steroid taper was completed 2 months before her initial endocrine visit. The patient expressed frustration with poor blood glucose control and weight gain. A plan to address her glucose control and her weight gain included discontinuation of her insulin, continuation of her metformin, and the addition of canagliflozin 100 mg daily, titrated to 300 mg daily initially with subsequent addition of a glucagon-like peptide-1 (GLP-1) inhibitor, liraglutide, 0.6 mg titrated to 1.8 mg daily.

Abstract The visible universe seems the same in all directions around us, at least if we look out to distances larger than about 300 million light years. The isotropy is much more precise (to about one part in 10−5) in the cosmic microwave background, to be discussed in Chapters 2 and 7. As we will see there, this radiation has been traveling to us for about 14 billion years, supporting the conclusion that the universe at sufficiently large distances is nearly the same in all directions.

The authors of the ToL have reunited in Title V of Part V rules of a quite distinct nature. Article 216 TFEU contains in its paragraph 1 a newly inserted provision to the effect that the EU may conclude international agreements (IAs). In paragraph 2, it contains the former Article 300(7) EC concerning the legal effect of such agreements on the Union itself and on its MS. From a systematic point of view, its rules would have better fitted in either Part I Title I TFEU (competences) or Part V Title I (general provisions on the EU’s external action).

Norovirus is now known to be the leading cause of gastroenteritis among children worldwide. This present report highlights the genetic diversity of norovirus among children less than 5 years in Southern, Nigeria. Stool specimens were collected from 300 children with diarrhea and analyzed for norovirus using conventional reverse transcriptase-Polymerase Chain Reaction. Sequencing of the capsid region was performed to genotype the strains. Norovirus was detected in 45 (11.1%) of children with diarrhea. Genogroup II norovirus was detected in 38/45 (84.4%) patients, while genogroup I (GI) noroviruses were identified in 7/38 (15.6%) patients. Genotype diversity was large, as demonstrated by the nine identified genotypes (2 GI and 7 GII). GII.4 was the most predominant genotype. Two norovirus GII.4 variants, New Orleans_2009 and Sydney_2012 were identified in this study. A putative novel GII.4 recombinant was also detected. This study report for the first time the detection of norovirus GII.17 Kawasaki strain in South–South, region of Nigeria.

Previous studies investigated the Indian Ocean's currents' impacts on the trajectory movement of MH370 debris. This chapter introduces the novel approach of investigating the wave pattern variations in the Indian Ocean on the MH370 debris. The novel approach based on the altimeter interferometry technique is utilized in this chapter. To this end, dual SIRAL instruments on-board of CryoSat-2 are applied to obtain the annual cycle of significant wave height across the Indian Ocean. In this chapter, in a one-year significant wave height cycle, the swell remains propagating from the Southwest to the Northeast from January to March 2015 with a maximum significant wave height of 5 m in the Northeast Offshore Australian Shelf and 7 m significant wave height Southwest of Australian Shelf. In this circumstance, the Pareto algorithm proves that the flaperon would submerge to a water depth less than 300 m on account of the impact of wave power of 22000 KJ/m/wave. It can be said that the flaperon would be submerged further to a water depth of 1000 m because of the wave power of 30000 KJ/m/wave.

Pressure drop experiments was conducted for liquid sodium in an electrically heated 7-rod bundle. The electrically heated 7-rod bundle was placed in a hexagonal tube. In the experiment, the heat flux ranges from 0∼300 kw · m−2, mass velocity from 40∼450 kg · m−2 · s−1, system pressure from 10∼200 KPa and the average temperature of liquid sodium from 350∼650°C. The effects of the heat flux, system pressure and the average temperature of liquid sodium on the pressure drop was in-depth analyzed. A new correlation for pressure drop was developed based on the experimental data of liquid sodium in a 7-rod bundle.

Pulse proteins are currently being extensively used for the development of various food products. In this work we focused on the utilization of pulse proteins in the development of beverage emulsions. Soluble proteins solution (2.5 wt%), separated from pea protein concentrate (PPC) via centrifugation at 4000×g for 1 minute, was directly used to prepare 5 wt% canola oil-in-water emulsions using high-pressure homogenization. It was hypothesized that soluble protein extracted via mild fractionation would preserve protein functionality and confer better stability to emulsions when compared to original PPC solutions. The emulsions were characterized by measuring the droplet size, zeta potential and creaming velocity. Emulsions were also subjected to environmental stresses including heat treatment, change in pH (2 and 7) and the addition of salt (0.0 M to 1 M). The initial average droplet sizes of pH 7 emulsions were around 300 nm at various salt concentrations, which did not change significantly after 1 week. The pH 2 emulsions initially showed extensive aggregation, with the average droplet and aggregate sizes ranging from 3.0 to 8.8 µm with an increase in salt concentration, which however, decreased significantly to below 1 µm after 1 week, due to breakdown of droplet aggregates over time. Upon heating the emulsions to 90 °C, extensive droplet aggregation was observed in all emulsions leading to emulsion destabilization. To prevent heat-induced emulsion destabilization, soluble protein solution was heated, and the emulsions were made under hot conditions to overcome the problem of protein and droplet aggregation-induced emulsion destabilization. Based on different emulsion characterization tests, it was found that 0.5 M salt-added heated-protein-stabilized emulsion at pH 7 had the highest stability with the lowest average droplet size (below 300 nm). Heat treated soluble pea proteins accompanied with NaCl could serve as a potential high-value emulsifiers for the beverage industry.

It is known that mM concentrations of vitamin B6 inhibit human platelet aggregation and fibrin formation in vitro. There are very few and controversial data on the ex vivo effects of vitamin B6 on hemostatic parameters. We evaluated the effects of oral administration of vitamin B6 on bleeding time (BT), fibrin formation, platelet aggregation (PA) and the release reaction (RR). Vitamin B6 300 mg/day p.o., was given to 18 healthy volunteers (8 M, 10 F, aged 23-35) for 8 days. BT was measured before the first dose (Baseline), 2 hr after the first (Day 1) and the last dose (Day 8). In 7 subjects BT was measured also 7 days after the suspension of the drug (Day 15). Before and 2 hr after the first dose, prothrombin time (PT), partial thromboplastin time (PTT), thrombin time (TT), PA and the RR induced by different concentrations of ADP, PAF-acether, collagen (coll), epinephrine (epi), arachidonate (AA) were studied. BT was significantly prolonged after vitamin B6 administration, and returned to baseline values 7 days after suspension of the drug. PA and the RR induced by 1 uM ADP, 1 ug/ml coll or 5 uM epi were significantly inhibited 2 hours after vitamin B6 administration. Vitamin B6, however, did not affect PA or the RR induced by 0.2-2 uM PAF-acether, 2 uM ADP, 1 mM AA, 2 ug/ml coll, nor did it affect PT, PTT or TT. These data show that orally administered vitamin B impairs primary hemostasis, but does not affect fibrin 6 formation, as measured with standard coagulation tests.

Diamond turning (DT) has proven to be a cost effective optical fabrication technique for both aspherical and spherical/flat figures when precise geometrical tolerances are important(1). Diamond turning accuracy and capabilities have been steadily advancing. Our Large Optics Diamond Turning Machine (LODTM) offers state-of-the-art capability for sizes up to 1.6 m diameter. Large optics have been turned to better than 300 Å rms figure accuracy and small non-rotationally symmetric optics have been made to λ /10 in the visible(2). Our Precision Engineering Research Lathe (PERL II) has achieved a surface finish of 7 Å rms on electroless Ni(3).

Two CO2 TEA laser beams coincident on a 300 K sample of n-type 0.5-mm thick Hg0.77Cd0.23Te at an included angle of 2–7° generate two forward-mode phase conjugate signals.1 A third beam from a different CO2 TEA laser incident on the backside of the sample quenches the phase conjugate signals. The effect is seen at arbitrary polarization and angle of incidence of the third beam. The magnitude of the quenching depends on the intensity of the third beam. The effect is seen only when the front and backside beams overlap in space and time. We interpret these data in terms of two-photon excitation followed by an enhanced Auger recombination.

Corrosion behavior of 9 %Cr ferritic/martensitic (F/M) P92, E911 and EUROFER steels was investigated in flowing (2 m/s) Pb-Bi with 10−7 mass%O at 450 and 550 °C for up to 8766 and 2011 h, respectively. The steels show mixed corrosion modes simultaneously revealing protective scaling, accelerated oxidation and solution-based attack. At 450 °C, the accelerated oxidation resulted in a metal recession averaging 6 μm (± 2 μm) after ∼8766 h while local solution-based corrosion attack ranged from ∼40 to 350 μm. At 550 °C, the accelerated oxidation resulted in a metal recession of about 10 μm (± 2 μm) after ∼2011 h. Solution-based corrosion attack appears more regularly at 550 °C, with a maximum depth ranged from ∼90 to 1000 μm. Incubation time for solution based attack is 500–2000 h for 450 °C and < 300 h for 550 °C. The EUROFER steel showed more severe metal recession via both oxidation and solution-based corrosion in comparison with P92 and E911 steels. The possible effect of alloying and structure on the corrosion response of 9 %Cr F/M steels is discussed.

The rate coefficient for quenching NF(b1∑) by F2, IF, and I2 has been measured from 300 to 570 K in a low pressure flow system. None has a strong temperature dependence. The temperature dependence of the rate coefficient can be fitted by k = (BT1/2) exp(−E/RT) with B = 1.0 × 10−12 cm3 s−1 K−1, E = 0.39 kcal mol−1 for F2, B = 3.7 × 10−12 cm3 s−1 K−1, E = −0.16 kcal mol−1 for IF, and B = 6.4 × 10−12 cm3 s−1 K−1/2 and E = −0.07 kcal for I2. This implies that the efficiency of energy transfer from NF(b) to the potential lasing species, IF, would be 7% at 800 K. The rate coefficient at 330 K is 4.4 × 10−12 cm3 s−1, 1.0 × 10−10 cm3 s−1, and 1.6 × 10−10 cm3 s−1 for F2, IF, and I2. NF(b) was made by reaction of argon metastables with NF2 and its concentration measured by its emission near 528 nm. IF was produced by reaction of F with CF3I and measured by laser-induced fluorescence (LIF) which also measured its ground state rotational distribution from which the gas temperature was determined. Because of the formation of IF n on the tube walls at elevated temperature, LIF was used to measure [IF] and calibrated at 330 K.

Proton-exchange is a low temperature process (140°C to 300°C) involving a chemical reaction between lithium niobate and acid in which lithium ions exchange with protons(1). The resulting waveguides have a step-like refractive index profile with Δne= 0.125 (λ= 0.6328μm)(2). There are a number of problems associated with proton-exchanged waveguides, namely relaxation of effective mode indices(3), d.c. drift effects(4), high propagation losses(5) and a substantially reduced electro-optic effect(6). Although methods have been developed to avoid, for example, the relaxation of effective mode indices(7), devices are still limited in their performance due to the reduced electro-optic effect and high propagation losses. For the first time, we report the possibility of fabricating waveguides with propagation losses reduced to 1/10 of the losses of 'as-exchanged' waveguides and an r33 value approximately 2/3 of the bulk value.

Background and objective: Technology is everywhere, usage of electronics turns into a wide part of the lives of young and growing children's daily routine nowadays, and children are more at risk of this suddenly developing of technology. RFs are non-ionizing radiation including wavelengths varying from 3 kHz to 300 MHz and microwaves ranging from 300 MHz to 300 GHz. The main purpose of the research was to determine the impact of electronic device use and daily screen time on physical and physiological health. Methods: In this study, a Google form for the questionnaire was used for data collection in 2021, and it was distributed to some primary schools in Erbil. The parents were asked to respond to questionnaire questions about their children. Result: According to the responses of 68 percent of parents, the highest percentage of age in this study is between 3 and 5 years (31.4 percent). The majority of participants go to bed between 11 and 11:59 p.m., and the majority of them wake up between 10 and 10:59 a.m. (24.5 percent ). 27.5 percent of children spend more than 7 hours per day on electronic devices while only 22.5 % use 1-2 hours per day. Conclusion: As a result of the survey and mixed with most of the findings showing that the negative impact of using the electronic device in the development and growth and health effects however the effect of the electronic device on children depending on the time duration watching the electronic screen per a day.

The effects of R 68070 an oxime-alkane carboxylic acid derivative combining specific thromboxane A2 (TXA2) synthetase inhibition with TXA2/prostaglandin endoperoxide receptor blockade in one molecule, on thrombus formation in a coronary artery following electrically-induced endothelial injury and on its myocardial repercussions were examined in dogs. In an open-chest model in anaesthetized dogs, a stainless steel electrode was inserted into the left anterior descending coronary artery (LAD) distally (+ 1 cm) from an electromagnetic flow probe. ECG and heart rate were derived from limb leads. Serum TXB2 levels were measured by RIA on venous spontaneously coagulated blood (1 h, 37°C). Endothelial cell injury in the LAD coronary artery was induced by the application of an anodal current of 300 μA during 30 min; after an additional 60 min observation period, the thrombus wet weight was determined.In comparison with solvent treatment (n = 8), R 68070 (1.25 mg/kg I.V. 10 min before electrical stimulation, n = 7), significantly reduced the thrombus mass (solvent : 43 mg; R 68070 : 18 mg median value, p < 0.05), the incidence of ECG changes indicative for myocardial ischemia (fibrillation : solvent 1/8; R 68070 0/7; arrhythmias : solvent 3/8; R 68070 2/7; ST changes : solvent 7/8; R 68070 1/7, p < 0.05) and the decrease in coronary blood flow after electrical stimulation (solvent : from 13 to 6.5 ml/min; R 68070 : from 13 to 11 ml/min median values, p < 0.05). Serum TXB2 levels were reduced by 92 % at 100 min after the injection of the active compound (median value, n = 7).Heart rate and coronary blood flow measured before the induction of the endothelial injury were not modified by R 68070.The present study thus demostrates that R 68070 exerts a potent anti-thrombotic effect in canine coronary arteries. The relative contributions to this effect of TXA2 synthetase inhibition and of TXA2/prostaglandin endoperoxide receptor blockade exerted by the compound are being investigated.

This technical note was developed by the US Army Engineer Research and Development Center–Environmental Laboratory (ERDC-EL) to provide guidance to the US Army Corps of Engineers (USACE) on implementing Endangered Species Act* (ESA) Section 7(a)(1) conservation planning, in coordination with the US Fish and Wildlife Service (USFWS) and the National Marine Fisheries Service (NMFS) during coastal engineering projects. USACE expends ~$200–$300 million each year on compliance, conservation, and other activities associated with the ESA (USACE 2022), and these expenditures often exceed those of other federal agencies (for example, US Bureau of Land Management) that have jurisdiction over far greater land holdings than USACE. To streamline the ESA compliance process, lower costs, and generate more positive outcomes for federally listed threatened and endangered species (TES), USACE was directed in June 2015 by the Deputy Commanding General (DCG) for Civil and Emergency Operations to proactively identify and incorporate conservation benefits into all projects when and where opportunities arise, under the authority of Section 7(a)(1) of the ESA (USACE 2015). The DCG identified Section 7(a)(1) conservation planning as a mechanism to efficiently achieve project purposes, create environmental value, and streamline the ESA Section 7(a)(2) consultation process.

Denna rapport är slutredovisningen av SLU Partnerskap Alnarp projekt 1433, ”Effekten av sådensitet och såmönster på skörd och ogräskonkurrens hos vårkorn”, med motfinansiering från Statens Jordbruksverk via projektet ”Effekten av sådensitet och såmönster på stråsäds ogräskonkurrerande egenskaper i ekologisk produktion” samt Väderstad AB. Projektet med finansiering från Jordbruksverket var inriktat på att studera hur olika radavstånd på såmaskinen och olika plantavstånd i såraden, vid varierande utsädesmängder, påverkar skördens storlek och kvalitet samt grödans och dess plantbestånds förmåga att undertrycka fröogräs i ekologisk odling av vårkornssorterna Irina och Planet. I projektet tillämpades fördröjd sådd samt mekanisk ogräsbekämpning, i form av falska såbäddar före sådden samt blindharvning före uppkomst och selektiv ogräsharvning efter uppkomst av vårkornet. Bland de två vårkornsorterna som studeras anses Planet ha en relativt bra ogräskonkurrerande förmåga och Irina anses ha en något sämre ogräskonkurrerande förmåga. Parallellt med studierna av rad- och plantavståndens påverkan på fröogräsen, så utvärderades även hur dessa parametrar påverkade vårkornens bladyteindex (LAI), skördens storlek och kvalitet samt kväveeffektiviteten (nitrogen use efficiency = NUE). Skörden av vårkorn ökade generellt vid en jämnare rumslig fördelning av utsädet. Den ökade skörden uppnåddes vid ett tätare radavstånd på såmaskinen och en ökad planttäthet (ökat antal plantor per m²). Skörderesultaten för Irina och Planet tyder på att en jämnare rumslig fördelning av utsädet, över hela markytan, genom att så vårkorn på 6,25 cm med Väderstad Turf Rapid eller via ”3-radsbandsådd” med Väderstad 300 C, ger högre kornskörd jämfört med sådd på 25 cm. Skörden vid försöken utförda 2022 i ekologiskt vårkorn som såddes på 6,25 cm i jämförelse med 12,5 cm radavstånd, var 8-15 % större (0,5-1,0 ton/ha) för det tätare radavståndet, vid utsädesmängden 500 kärnor per m². Även vid utsädesmängden 300 kärnor per m², så var skörden något större, 2-7 % (0,1-0,4 ton/ha), för det tätare radavståndet. Detta resultat ansluter mycket väl till litteraturgenomgången, samt vår hypotes om att en jämnare rumslig fördelning av utsädet över markytan, genom ett tätare radavstånd och en något ökad utsädesmängd bör resultera i högre skörd. Skörden under 2023, med den mycket torra försommaren, resulterade precis som för 2022 i Irina, med ökad skörd vid ett tätare radavstånd och ökad utsädesmängd, på en ganska vatten-hållande jord (Campus Alnarp). Dock fick vi ett avvikande skörderesultat för Planet under 2023. Här var skörden opåverkad av radavstånden 6,25 och 12,5 cm. Skörden minskade vid en ökad utsädesmängd för de båda radavstånden, på en jord som hade sämre vattenhållande förmåga (Lönnstorp). Detta avvikande skörderesultat för Planet kan ha berott på den mycket torra försommaren 2023, då konkurrensen om tillgängligt vatten var större i de tätare bestånden, med högre utsädesmängder än 300 kärnor per m². Den mekaniska ogräsbekämpningen, med blindharvning före uppkomst och selektiv ogräsharvning efter uppkomst, resulterade i en lägre skörd jämfört med om den mekaniska ogräsbekämpningen inte utförts. Detta resultat betyder att plantbeståndets ogräskon-kurrerande förmåga var tillräcklig för att ge en hög skörd av vårkornet, och utan insats av någon ogräsbekämpning utöver två falska såbäddar före sådden och fördröjd sådd med 3-7 dagar. Skördesänkningen, efter den mekaniska ogräsbekämpningen, var lägre vid höga utsädesmängder jämfört med låga. Under 2023, då två extra försöksled med integrerad ogräskontroll genomfördes i vårkornet Planet, med finansiering från SLU Partnerskap Alnarp, så resulterade den kemiska ogräsbekämpningen i en sänkt skörd med ca 9 % och kombinationen av mekanisk och kemisk ogräsbekämpning sänkte skörden med ca 12 %, jämfört med leden där endast plantbeståndet konkurrerade mot fröogräsen. I studien av grödornas ogräsbekämpningseffekt så resulterade ett högre bladyteindex (LAI) hos grödan, genom högre utsädesmängd och bättre rumslig fördelning av utsädet, i en lägre marktäckningsgrad och lägre vikt hos ogräset. När ogräsbekämpningseffekten studerades i försöken under 2022 var den bättre vid 6,25 cm radavstånd jämfört med 12,5 cm radavstånd, vid utsädesmängder över ca 230 kärnor per m² för Planet och ca 300 kärnor per m² för Irina. Vid en mycket låg utsädesmängd, 200 kärnor per m², blev ogräseffekten bättre vid ett radavstånd på 12,5 cm jämfört med 6,25 cm. Vid en mer normal utsädesmängd, på 400 kärnor per m², så var ogräseffekten bättre vid 6,25 cm radavstånd jämfört med 12,5 cm. Vid bedömning av ogrässituationen i försöken har vi tillämpat en avläsningsmetodik där ogrässituationen avläses på markytan i direkt anslutning, och längs försöksparcellerna för att fastställa ogrästrycket på fältet (med eller utan falska såbäddar). Ogrästrycket på markytan mellan försöksrutorna med vårkornet Planet var högt. Ogräsvikten var ca 24 gånger högre (ca 330 g TS/m²) på markytan mellan försöksrutorna jämfört med endast grödans ogräskon-kurrens under 2022. Med denna avläsningsmetodik som är beskriven i Hansson & Ascard (2002) kan man på ett vetenskapligt sätt beskriva hur insatta bekämpningsåtgärder alternativt plantbeståndet hos grödan påverkar ogräset, jämfört med en kontroll. Utan denna metodik får man lätt en skenbar uppfattning om att ogrässituationen på fältet är mycket bra och utan några stora problem med fröogräs. Denna datainsamlingsmetodik är speciellt viktig att tillämpa i ogräsförsök med konkurrenskraftiga huvudgrödor som vårkorn. När vi bedömde proteinhalten i försöken 2022 visade det sig att en ökad skörd, som förväntat, resulterade i en lägre proteinhalt, både i Planet och i Irina. Odlingsåret 2023 med försommar-torka resulterade i ett avvikande resultat för Planet rörande proteinhalt odlad på en jord med en något sämre vattenhållande förmåga. Beroende på ogräsbekämpningsstrategi i Planet så gav en ökad skörd högre proteinhalt alternativt en oförändrad proteinhalt. I försöken var proteinhalten generellt hög under 2022 och 2023 (>12 %), med undantag för Planet under 2022 där proteinhalten var<12 %. I detta fall var skörden högre, ca 5,6 ton/ha i leden med mekanisk ogräsbekämpning (blindharvning och selektiv harvning) och ca 6 ton/ha i leden med enbart grödans och dess plantbestånds ogräskonkurrens. När vi bedömde kväveeffektiviteten (NUE) för vårkornsorterna Irina och Planet låg den generellt på samma nivå, när utsädesmängden ändras från låg till hög, 200 till 600 kärnor per m². Kväveeffektiviteten har dock en tendens till att vara högre vid tätare radavstånd. Tätare radavstånd möjliggör ett ökat plantavstånd i raden, när utsädesmängden är konstant. Det innebär att plantorna har lägre inbördes konkurrens om tillgängligt kväve. I försöken hade kväveeffektiviteten en tendens till att vara något högre när sådd utförs på 6,25 cm, jämfört med 12,5 cm radavstånd. Det vill säga kväveeffektiviteten verkar öka när plantavståndet i raden dubbleras, vid samma utsädesmängd. Vidare blev NUE betydligt lägre när radavståndet ökade från 12,5 cm till 25 cm, troligtvis beroende på en större planttäthet i raden, vid 25 cm, jämfört med 12,5 cm radavstånd.

Following earlier qualitative research on chefs’ mental health and wellbeing from some members of the project team, this Australasian study sought to complement that work but also to quantify aspects of chefs’ wellbeing in the mid and post COVID-19 context. Surveys were disseminated via various channels, including peak culinary associations, educator networks and social media. After data cleansing, 300 completed surveys were retained for analysis: 226 from Australian and 74 from New Zealand / Aotearoa. Highest participation rates were from culinarians with less than three years cooking experience and those with greater than 21 years in professional kitchens. There was a higher education level than expected from respondents, which may be a self-selection bias in terms of willingness to complete a technical survey. Generally, the Australian and New Zealand / Aotearoa economic, social and industrial contexts are similar. Given this and due to the higher number of Australian respondents, we have benchmarked some findings to the Australian general population. Highlights from the findings showed a high rate of presenteeism, that is ‘working when sick’, which is disconcerting in the mid and post-COVID-19 context. The sample generally reported characteristics associated with poor lifestyle and health habits. These included low consumption of breakfast, low rates of regular to moderate levels of exercise, a less than recommended number of hours slept on a work night, and negative perceptions of their sleep quality. Interestingly, this contrasted with generally high self-reported perceptions of respondents’ own overall health. Other lifestyle factors did not match respondent’s optimistic views about their health. Higher rates of tobacco smoking than in the Australian and New Zealand / Aotearoa general population were reported. The alcohol consumption rates of the chef respondents were generally in line with those reported for the general population of Australia, with a few exceptions. For instance, nearly 7% of the chefs noted drinking daily in comparison to the rate of 5% for the general population. Similarly, 18% of the chefs reported drinking 1-2 days a week which is slightly higher than the rate of 17% reported for the general population of Australia. Similarly, 15% of the chefs indicated consuming alcohol 3-4 days a week which is higher than the rate of 11% reported for the general population of Australia. Finally, the general population chose to abstain from alcohol at a much higher rate (23%) than the nearly 15% reported by the chef respondents. Contrarily, cannabis use for non-medical purposes amongst the chefs was considerably lower than the general population. Similarly low rates of consumption were reported for a range of other illicit drugs. The survey included numerous scientific measures for individual wellbeing, organisational factors and outcomes. Although overall individual wellbeing, according to several measures, for the sample was in the lower range of normal, a fifth of the sample showed poorer outcomes which brought the overall rating down. Resilience among chefs was also lower than average.

8+fjordar-området är topografiskt väldigt varierande. Vattenutbytet är långsamt och tillförseln av näringsämnen stor. Största delen av näringsämnen stannar kvar i fjordarna. Mest i Havstens- och Hakefjordar där 40-50 % av den lokala näringstillförseln stannar kvar. Utsläppen från jordbruk och skogsbruk är stora i 8+fjordar-området. T.ex. står dessa för 62 % av kvävetillförseln och 69 % av fosfortillförseln till Byfjorden. Men utsläpp från punktkällor direkt till havet är också betydande (21 % av kvävetillförseln och 19 % av fosfortillförseln till Byfjorden). Man har genom en mängd olika tilltag de senaste decennierna försökt sänka utsläppen av kväve och fosfor och även om koncentrationerna av kväve och fosfor fortsatt är höga har halterna av främst kväve sjunkit i 8+fjordar-området. De stora utsläppen av näringsämnen ökar växtplanktonproduktionen och när denna sjunker till botten och bryts ner av bakterier orsakar det syrebrist och höga koncentrationer av giftigt svavelväte i de djupare delarna av fjordarna. I de grundare delarna av fjordsystemet finns grunda vikar med ålgräsängar, blåmusselbankar och klippkuster med tångskogar. Dessa biotoper har förändrats under de senaste decennierna med en ökande påväxt av fintrådiga alger. Den pelagiska miljön (de fria vattenmassorna) är främst påverkad av avrinning av sötvatten från älvar och åar och av inflöde av salthaltigt vatten från Skagerrak genom Marstrandsfjorden och norrut i fjordsystemet. Närsaltkoncentrationen är hög i hela vattenpelaren vilket ses speciellt för nitrat. Detta ger förhöjda klorofyllkoncentrationer även om dessa alltså har minskat betydligt under de senaste decennierna. 8+fjordar-området har länge haft höga koncentrationer av giftiga dinoflagellater, men de senaste decennierna har giftalgsblomningarna minskat betydligt. De flesta områden uppnår nu minst god ekologisk status avseende vinterkoncentrationer av totalt kväve med undantag för By-, Havstens-, Askerö- och Älgöfjordar. Status för växtplankton klassas som hög i nästan hela området. År 2006 kom den amerikanska kammaneten Mnemiopsis leidyi till svenska västkusten. Den är en effektiv predator på djurplankton och kan vissa år minska djurplanktonbiomassan avsevärt under hösten. Detta kan ha allvarliga konsekvenser för överlevnad av fisk och fisklarver som livnär sig på djurplankton. De allra flesta fiskarter livnär sig på djurplankton i larvstadiet. Den bentiska miljön innefattar livsmiljön från de djupa mjukbottnarna till tångskogarnas och ålgräsängarnas topp. 8+fjordar-områdets bentiska miljö kännetecknas av klippstränder med hårdbottnar beväxta med bland annat snärjtång, blåstång, sågtång, sockertång och fintrådiga alger, där blåmusslor och andra evertebrater lever och de djupare delarna täcks av fastsittande bentiska evertebrater som till exempel havsanemoner och havsnejlikor. De djupare sedimentbottnarna hyser grävande evertebrater som livnär sig på den biomassa som sjunker ner från pelagialen. Här dominerar havsborstmasken Scalibregma inflatum, slätbukig Sammanfattning trådormstjärna och pepparmussla. Vatten från Skagerrak strömmar in i 8+fjordarområdet söderifrån och de södra bassängerna inklusive Hake- och Askeröfjordar är normalt syresatta under hela året även i sina djupaste delar, medan de djupa delarna av de nordligare Kalvö-, Borgile-, Koljö- och Byfjordar samt även Havstensfjorden ofta präglas av långvarig syrebrist. I dessa områden försvinner bottenfaunan ofta helt eller befinner sig i någon fas av återkolonisering efter vattenutbyten. Den bentiska miljön hade bättre ekologisk status under 1980- och 90-talet än under det tidiga 2000-talet. De flesta åren därefter visar måttlig status i Hake-, Halse- och Havstensfjordar. I de grunda vikarna har mängden fintrådiga alger ökat betydligt sedan slutet på 1990-talet. Dessa alger bildar påväxt på ålgräs och tång och täta mattor av ruttnande alger på botten vilket försvagar ålgräs och tång och orsaker lokal syrebrist i ängarna. Dessa alger har ökat i biomassa delvis på grund av avsaknaden av betande evertebrater (t.ex. märlkräftor) som i sin tur har minskat i antal eftersom mesopredatorer som t.ex. strandkrabba och läppfiskar har ökat när deras predatorer, som t.ex. torsk, har fiskats bort. Utbredningen av ålgräs i 8+fjordar-området har minskat ganska dramatiskt de senaste decennier, speciellt kring Kungälv och Uddevalla där 80–85% av arean har försvunnit. Status för ålgräs och tång är otillfredsställande eller måttlig i nästan hela 8+fjordar-området. Fiskbestånden i 8+fjordar-området har varit överfiskade under lång tid och liksom i Västerhavets övriga kuststområden är förekomsten av större bottenlevande fisk, främst torskfiskar, mycket reducerad i 8+fjordar-området. Det fanns ett betydande fiske av torsk, näbbgädda, rödspotta, sill och skarpsill i området på 1960- talet men 2004–2008 hade de flesta fisken kollapsat med undantag av fisket på sill och skarpsill som fortfarande fiskas även on mängden landad sill har minskat betydligt från 2014 till 2021. Av alla fångster av sill och skarpsill fiskades i genomsnitt 14 % av sillen och 87 % av skarpsillen med lysfiske. SLU:s undersökningar visar dessvärre inte på någon återhämtning av fiskbestånden under de senaste 20 åren, trots att det riktade fisket efter flera av dessa arter stoppats och det införts ett fiskefritt område i Havstensfjorden. Genetiska studier visar dock att det fortfarande finns ett lokalt lekande bestånd av torsk i området och det har observerats bättre rekryteringar 2016 och 2019. Sportfisket efter havsöring är betydande, men störst är fisket efter makrill både med spö och med dörj. Det finns ingen officiell statistik på landningar men i Fiskeriverkets rapport från 1999 angavs att fritidsfiskets sammanlagda fångster översteg yrkesfiskets för lax och havsöring och vissa arter av plattfisk. Det finns en del vattenbruk i 8+fjordar-området. Företaget Scanfjord är störst, med blåmusselodlingar i yttre Stigfjorden, Havstensfjorden och Koljöfjorden. En rad andra aktörer har odlingar främst i norra delen av 8+fjordar-området och företaget Marine Taste odlar sjöpungar nära Stenungsund. Sjöfåglar är viktiga länkar mellan näringsvävar i havet och på land och de kan vara bra indikatorer på förändringar i de marina ekosystemen. Efter mitten av 1990- talet har ejderpopulationen minskat till hälften och arten är numera (2020) rödlistad som ”starkt hotad” (EN) i både Sverige och Europa. Strandskatan har minskat med omkring 40 % i Sverige de senaste 30 åren och är sedan 2020 rödlistad som "nära hotad" (NT). Troliga faktorer för dessa två arters minskning är minskad mängd och/eller kvalitet, inklusive vitaminbrist, på bytesdjur, ökad utbredning av syrefria bottnar, klimatförändringar, predation och sjukdom. Stora förändringar har också ägt rum hos många måsfågelbestånd de senaste 20–30 åren. Fisktärna och silltrut (på västkusten) har klarat sig bra, medan övriga måsfåglar minskat så kraftigt att de blivit rödlistade. Bestånden av grågås, kanadagås och vitkindad gås har ökat kraftigt de senaste 30 åren. Tillgången på höst- och vintergröna grödor har ökat genom ändrat jordbruk och varmare och snöfattigare vintrar vilket har gynnat gässen. Storskarven var tidigare utdöd i Sverige men under 1980- och 1990-talet spred sig skarven längs den svenska kusten och i 8+fjordar-området etablerades de första kolonier i början av 2000-talet. Det finns ingen regelbunden inventering av storskarv i Sverige men år 2021 räknades 1300 bon i 7 kolonier från Nordre Älvs mynning i söder till Havstensfjord i norr, absoluta majoriteten väster om OrustTjörn. I 8+fjordar-området är storskarvens vanligaste byten smörbult och plattfisk, men även andelen torskfisk och sötvattensfisk är betydande. Knubbsäl, gråsäl och tumlare förekommer i 8+fjordar-området. Knubbsäl och tumlare är de överlägset vanligaste marina däggdjuren medan antalet gråsälar är betydligt färre. Efter att jakten förbjöds och sälarna skyddades, samtidigt som mängden miljögifter minskade, började sälpopulationen längs västkusten återhämta sig under 1980-talet. Knubbsälpopulationen har ökat sedan dess även om virussjukdom (Phocine Distemper Virus, PDV) reducerade antalet betydligt år 1988 och 2002. Under 2010-talets senare hälft uppskattades antalet knubbsälar i Västerhavet till över 20 000 djur. I 8+fjordar-området vistas de flesta sälar på utsidan Orust och Tjörn med mycket färre sälar i själva 8+fjordar-området. Prover insamlade 2015-2016 visade att knubbsälens födoval är helt dominerat av plattfisk (viktandel >70 %) följt av sill, rötsimpa och vitling. Miljögifter finns i stora koncentrationer i vissa delar av 8+fjordar-området, främst i Byfjorden där föroreningar från hamnen länge har varit stora och kring Stenungsund där utsläpp från den kemiska industrin dominerar. Men inom 8+fjordar-området finns även ett stort antal mindre båtvarv och marinor som genom åren har bidragit till giftiga utsläpp främst från båtbottenfärg. I Byfjorden har bottensedimenten höga eller mycket höga koncentrationer av olja, polycykliska aromatiska kolväten (PAH) och PCB. Där är koncentrationerna av TBT, som tidigare användes i båtbottenfärg, och dess två nerbrytningsprodukter DBT och MBT mycket höga. Flera metaller så som zink, kadmium, koppar och nickel finns också i höga koncentrationer. Kvicksilver- och PBDE-halten i blåmusslor överskrider Vattendirektivets gränsvärde för fisk. Dessa föroreningar finns också i Havstensfjorden och Halsefjorden men i lägre koncentrationer. Kring Stenungsund är bottensedimentens halter av hexaklorbensen (HCB) höga eller mycket höga men det avspeglas dock inte i förhöjda HCB-halter i blåmusslor från samma område. Halterna av DBT och MBT är också höga här, medan halterna av TBT inte är förhöjda. Kopparhalten i sediment från Stenungsundsområdet är förhöjda och på en lokal är de långt över Vattendirektivets gränsvärde. Även koncentrationen av PBDE i blåmussla överstiger vattendirektivets gränsvärde. Blåstång från en lokal vid nordvästra Stenungsön har höga eller mycket höga koncentrationer av kadmium, arsenik och koppar. I syrefria bottnar förekommer ingen omblandning av sedimentet av infauna såsom havsborstmaskar vilket gör att lagrade ämnen inte i så hög utsträckning frigörs till vattnet och miljögifter koncentreras som mest i dessa områden. Nedbrytningshastigheten av organiska miljögifter är också betydligt långsammare i en syrefattig miljö än i en syrerik och det kan ta många decennier att bryta ned gifterna. Om syrefria bottnar innehållande miljögifter åter syresätts och omblandningen sätts igång, är det därför risk för kontaminering av kringliggande vatten. Mikroplast som härstammar från den lokala plastindustrin finns i större mängder i bottensedimenten kring Stenungsund. En studie visade att minst 3 miljoner och i värsta fall 36 miljoner polyetylenpellets större än 2 mm, motsvarande 73–730 kg, släpps ut via Stenunge å årligen. När mindre fraktioner ner till 300 µm inkluderades i mätningarna var det totala partikelantalet hundrafaldigt högre. Dessa partiklar har direkt effekt på djur och växter i fjorden. Elfiskeundersökningar visade att 62 % av öring fångade i Stenunge å hade plastpartiklar i magen. Flera invasiva arter har etablerat sig i 8+fjordar-området de senaste decennierna. Den amerikanska kammaneten Mnemiopsis leidyi finns i stora mängder sensommar och höst under de flesta år. Under år med dessa maneter kan de äta upp största delen av djurplanktonbiomassan vilket skapar problem för fisklarver som livnär sig på detta plankton. Stillahavsostronet eller det japanska jätteostronet har observerats på stränder i hela 8+fjordar-området. Dessa ostron kan tränga undan blåmussla när det bildas stora ostronbankar och de europeiska ostronen kan smittas av nya typer av parasiter. Ostronens skal är också vassa och kan orsaka skador på människor som går på bottnen i grunda områden. Mellan 20 och 40 % av 8+fjordar-områdets kustlinje är bebyggd inom 100 meters avstånd till vattenlinjen. I Kungälv och på Tjörn och Orust har bebyggd kustlinje fördubblats på bara 10 år trots förbud mot uppförande av nya byggnader närmre än 100 meter från strandlinjen enligt strandskyddslagstiftningen. 20–25 % av kusten i dessa kommuner är nu bebyggd. Friluftslivet till sjöss har också ökat kraftigt under senare år. Intervjuundersökningar visar att det under 2004 uppskattningsvis fanns totalt 26 600 båtar på svenska västkusten men att antalet har fyrdubblats fram till 2010. Denna ökning av mänsklig närvaro stör på många olika sätt. Pirar eller bryggor kan störa djurs naturliga migrationsrutter längs kusten, speciellt i topografiskt komplexa områden som 8+fjordar-området och större strukturer som t.ex. brofästen eller bortsprängningar och utgrävningar kan ändra vattengenomströmningen. I 8+fjordar-området kan det ha extra stor effekt eftersom vattenutbytet är naturligt långsamt. Fåglar störs kraftigt av snabbgående båtar. Många fåglar undviker ofta platser med mycket trafik under ruggningen och på rastoch övervintringslokaler kan störningar från båtar leda till att de oftare tar till flykt med energiförluster som följd. Marint skräp är ett särskilt stort problem i Bohuslän där stora mängder makroskräp driver i land på grund av havsströmmarna (Jutska strömmen). Detta är faktiskt ett av Europas mest nedskräpade marina områden. 96 % av det marina skräpet längs stränderna i Bohuslän utgörs av plastartiklar, och det vanligaste är snören och linor som till allra största del kommer från fisket. Effekter av skräp på det marina djurlivet är väldokumenterade, t ex insnärjning av marina djur och intag av skräpföremål av fåglar, fiskar och evertebrater. Förlorade tinor, garn och ryssjor utgör också en betydande del av skräpet. Efter intervjuundersökningar uppskattades antalet förlorade hummertinor till 3900 per år på västkusten bara från fritidsfisket. Förlorade fiskredskap fiskar vidare och studier har visat att så mycket som 163 800 humrar och krabbtaskor fångas per år på västkusten i detta spökfiske. Klimatförändringarna leder till att haven runt Sverige blir allt varmare, att kustnära vatten utsötas när nederbörden ändras och att haven försuras när ökade mängder koldioxid tas upp i havet. Varmare vatten tar upp mer plats så havsnivån stiger med stigande temperatur och detta förvärras när polernas fastlandsisar smälter. I 8+fjordar-området ökar ytvattentemperaturen fyra gångar så snabbt som den globala medeluppvärmningen och enligt SMHI har temperaturen ökat med 3,5 °C sedan 1960. Salthalt och skiktning förändras i kustnära miljöer när nederbörden varierar. I svenska kustnära marina miljöer har saliniteten minskat under perioden från 1992, då mätningarna började, fram till ca 2010, men under de senare åren har den ökat så mycket att den nu är tillbaka på samma nivå som 1990. En tredjedel av den koldioxid som släpps ut absorberas av världens hav där den bildar kolsyra. Under industrialiseringen har det globala medel-pH minskat från cirka 8,11 till 8,06, en minskning som motsvarar en ökning i surhet med 30 %. Det finns ingen marin övervakning av pH i 8+fjordar-området men data från danska fjordar visar en försurning som är dubbel så snabb som globala medelvärdet. Av alla belastningar relaterade till klimatförändringarna är det temperaturökningen som har störst effekt på djur och växter i havet. Först och främst förflyttas utbredningsområden för djur och växter mot norr. Torsken i Skagerrak/Kattegatt föredrar temperaturer som är låga jämfört med de medeltemperaturer de upplever i området i dag och den temperaturökningen vi ser i 8+fjordar-området minskar därför torskens lekmöjlighet i området. Ålgräs påverkas också av ökande temperaturer och studier visar att en 5 °C ökning minskar ålgräsets skottäthet. Havsförsurning påverkar främst bottnens kalcifierande arter som kräftdjur, blötdjur och tagghudingar. Till exempel har det visat sig att sjöborrelarvers utveckling försämras av även mycket små minskningar i pH och bottensamhällen påverkas så att både artrikedom och antal individer minskar under försurning.