Auswahl der wissenschaftlichen Literatur zum Thema „200A GeV/c“

Event-by-event (ebe) fluctuations in mean pseudorapidity values of relativistic charged particles in full phase space are studied by analyzing experimental data on [Formula: see text] collisions at 14.5A, 60A and 200A GeV/c and [Formula: see text] collisions at 200A GeV/c. The findings are compared with the prediction of A Multi-Phase Transport (AMPT) model and those obtained from the analysis of correlation free Monte-Carlo events. Fluctuations in mean pseudorapidity distributions are noted to be in excess to that expected from the statistically independent particle emission. The observed dependence of the fluctuation strength measure parameter, [Formula: see text] on the beam energy and number of participating target nucleons indicate that nucleus–nucleus collisions cannot be treated as simple superposition of multiple nucleon–nucleon interactions. Presence of clusters or jet-like phenomena in multihadron final states are searched for on ebe basis by using the concept of Jaynes Shannon entropy. The findings indicate the presence of cluster-like objects in the experimental data with their size and frequency increasing with increasing beam energy. These observations in turn suggest that the clustering or jet-like algorithm adopted in the present study may be used as a tool for triggering different classes of events.

In this paper we present some results on the nonstatistical fluctuation in the 1-dimensional (1-d) density distribution of singly charged produced particles in the framework of the intermittency phenomenon. A set of nuclear emulsion data on 16O-Ag/Br interactions at an incident momentum of 200A GeV/c, was analyzed in terms of different statistical methods that are related to the self-similar fractal properties of the particle density function. A comparison of the present experiment with a similar experiment induced by the 32S nuclei and also with a set of results simulated by the Lund Monte Carlo code FRITIOF is presented. A similar comparison between this experiment and a pseudo-random number generated simulated data set is also made. The analysis reveals the presence of a weak intermittency in the 1-d phase space distribution of the produced particles. The results also indicate the occurrence of a nonthermal phase transition during emission of final-state hadrons. Our results on factorial correlators suggests that short-range correlations are present in the angular distribution of charged hadrons, whereas those on oscillatory moments show that such correlations are not restricted only to a few particles. In almost all cases, the simulated results fail to replicate their experimental counterparts.

Nonstatistical fluctuations in the density distribution of shower tracks coming out of 32 S – Ag/Br interaction at an incident momentum of 200A GeV/c, have been characterized by using the intermittency and multifractality techniques. A sample of 32 S – Ag/Br nuclear emulsion events has been partitioned into three subsamples with respect to the shower track multiplicity in such a way that one can roughly estimate the average centrality for each subsample. Thereby, the centrality dependence of a set of relevant intermittency and multifractal issues has been investigated.

The grey particle production following 60 A and 200[Formula: see text]A GeV [Formula: see text]O interactions with emulsion nuclei is investigated at different centralities. The evaporated target fragment multiplicity is voted as a centrality parameter. The target size effect is examined over a wide range, where the C, N and O nuclei present the light target group while the Br and Ag nuclei are the heavy group. In the framework of the nuclear limiting fragmentation hypothesis, the grey particle multiplicity characteristics depend only on the target size and centrality while the projectile size and energy are not effective. The grey particle is suggested to be a multisource production system. The emission direction in the 4[Formula: see text] space depends upon the production source. Either the exponential decay or the Poisson’s peaking curves are the usual characteristic shapes of the grey particle multiplicity distributions. The decay shape is suggested to be a characteristic feature of the source singularity while the peaking shape is a multisource super-position. The sensibility to the centrality varies from a source to other. The distribution shape is identified at each centrality region according to the associated source contribution. In general, the multiplicity characteristics seem to be limited w.r.t. the collision system centrality using light target nuclei. The selection of the black particle multiplicity as a centrality parameter is successful through the collision with the heavy target nuclei. In the collision with the light target nuclei it may be qualitatively better to vote another centrality parameter.

The study of transverse spin and transverse momentum effects is part of the scientific program of COMPASS, a fixed target experiment at the CERN SPS. For these studies, a 160 GeV/c momentum muon beam is scattered on a transversely polarized nucleon target, and the scattered muon and the forward going hadrons produced in DIS processes are reconstructed and identified in a magnetic spectrometer. The measurements have been performed on a deuteron target in 2002, 2003 and 2004, and on a proton target in 2007. The main results obtained measuring single spin asymmetries are reviewed, with particular emphasis on the most recent proton measurements. After two years of spectroscopy measurements with hadron beams, in 2008 and 2009, the Collaboration will resume measurements with the muon beam and a transversely polarized target in 2010.

Solar cells based on c-Si/porous-Si/CdS/ZnxCd1-xO heterojunctions were synthesized by depositing CdS films on c-Si/porous-Si (PS) substrates by electrochemical deposition (ED). PS layers with systematically varied pore diameter (8-45 nm) and were fabricated on p-type c-Si wafers using electrochemical etching. The window layers of ZnxCd1-xO with several Zn concentrations(x=0.2; 0.4; 0.5 and 0.6) were also deposited on the CdS buffer layers by ED. The photoelectrical properties of heterojunctions were studied as functions of PS pore size and Zn content in ZnxCd1-xO. The optimal pore size and Zn contents were found to be 10 nm and x=0.6, respectively. These yielded a solar cell sample exhibiting an efficiency of 9.9%, the maximum observed in this study. Full Text: PDF ReferencesM.A.Green. "Limiting efficiency of bulk and thin-film silicon solar cells in the presence of surface recombination", Progress in Photovoltaic 7, 327 (1999). CrossRef P.Papet, O. Nichiporik, A. Kaminski et al. "Pyramidal texturing of silicon solar cell with TMAH chemical anisotropic etching", Solar Energy Materials and Solar Cells 90, 2319 (2006). CrossRef P. Vitanovet et al. "High-efficiency solar cell using a thin porous silicon layer", Thin Solid Films 297, 299 (1997). CrossRef L. Santinacci et al. "Electrochemical and optical characterizations of anodic porous n-InP(1 0 0) layers", Electrochim. Acta 56, 878 (2010). CrossRef V.Lehmann. "The Physics of Macropore Formation in Low Doped n‐Type Silicon", J. Electrochem. Soc. 140, 2836 (1993). CrossRef Bisi O et al. "Porous silicon: a quantum sponge structure for silicon based optoelectronics", Surface Science Reports 38, 1 (2000). CrossRef A.I. Raid et al. Applied Nanoscience 7, 9 (2016). CrossRef M.A. Naser et al. "Characteristics of Nanostructure Silicon Photodiode using Laser Assisted Etching", Procedia Engineering 53, 393 (2013). CrossRef D.H. Oh et al. J. Ceram. Process. Res. "Effects of a H2SO4 treatment on the optical properties in porous Si layers and electrical properties of diode devices fabricated with a H2SO4 treated porous Si layer", 9, 57 (2008). DirectLink H. Foll et al. "Formation and application of porous silicon", Materials Science and Engineering R 280, 1 (2002). CrossRef P. Granitzer et al. "Porous Silicon—A Versatile Host Material", Materials 3, 943 (2010). CrossRef G. Korotcenkov, Porous Silicon: From Formation to Application (Taylor and Francis Group, CRC Press, Boca Raton, USA, 2016). DirectLink V.Y. Yerokhov. "Porous silicon in solar cell structures: a review of achievements and modern directions of further use", Renewable and Sustainable Energy Rev. 3, 291 (1999). CrossRef A. Ramizy et al. "New optical features to enhance solar cell performance based on porous silicon surfaces", Appl. Surf. Science 257, 6112 (2011). CrossRef F. Ruske et al. "Large area ZnO:Al films with tailored light scattering properties for photovoltaic applications", Thin Solid Films 515, 8695 (2007). CrossRef Y. Alivov et al. "Observation of 430 nm electroluminescence from ZnO/GaN heterojunction light-emitting diodes", Appl. Phys. Lett. 83, 2943 (2003). CrossRef G.V. Lashkarev et al. "Properties of zinc oxide at low and moderate temperatures", Low Temp. Phys. 37, 289 (2011). CrossRef P.M. Devshette et al. "Growth and physical properties of ZnxCd1−xO thin films prepared by spray pyrolysis technique", J. of Alloys and Compunds 463, 576 (2008). CrossRef Y. Caglar et al. "Morphological, optical and electrical properties of CdZnO films prepared by sol–gel method", J. Phys. D: Appl. Phys. 42, 065421 (2009). CrossRef A. Abdinov et al. "Photosensitivity of p,n-Si/n-Cd1−xZnxS heterojunctions manufactured by a method of electrochemical deposition", Thin Solid Films 480-481, 388 (2005). CrossRef A Abdinov et al. "Investigation of electrodeposited p-Si/Cd1 − xZnxS1 − ySey heterojunction solar cells", Thin Solid Films 511-512,140 (2006) CrossRef J.B. Orhan et al. "Nano-textured superstrates for thin film silicon solar cells: Status and industrial challenges", Sol. Cells 140, 344 (2015). CrossRef H.Ch. Alan et al. "Light management of tandem solar cells on nanostructured substrates", J. Photon. Energy 7, 027001 (2017) CrossRef

Two major outbreaks of invasive meningococcal disease serogroup C (IMD-C) were identified in British Columbia between 2000 and 2004. Pulsed-field gel electrophoresis (PFGE) andporAgene sequencing of all retained IMD-C isolates were used to assess correlations between genotypes and epidemiological patterns. PFGE patterns of IMD-C genotypes correlated with epidemiological patterns between 2000 and 2004 in British Columbia, and demonstrated that PFGE can identify outbreak-related cases. Both IMD-C outbreaks correlated with a respective PFGE pattern. PFGE analysis demonstrated that the 2004 British Columbia outbreak strain in men who have sex with men was closely related to the 2001 Abbotsford outbreak strain.PorAsequencing data indicated low diversity of class 1 outer membrane proteins in British Columbia, and did not correlate with epidemiological trends. There was a trend for outbreak-associated PFGE types to demonstrate higher case fatality rates.

We present results from a Partial-Wave Analysis (PWA) of diffractive dissociation of 190 GeV /c π- into π-π+π- final states on nuclear targets. A PWA of the data sample taken during a COMPASS pilot run in 2004 on a Pb target showed a significant spin-exotic JPC = 1-+ resonance consistent with the controversial π1(1600), which is considered to be a candidate for a non-[Formula: see text] mesonic state. In 2008 COMPASS collected a large diffractive π-π+π- data sample using a hydrogen target. A first comparison with the 2004 data shows a strong target dependence of the production strength of states with spin projections M = 0 and 1.

Three (or four) straightforward experiments would contribute greatly to completing the spectroscopy of baryons and light mesons. In the baryon sector, data are needed on inelastic reactions from a polarised target withπ±andK±beams up to∼3 GeV/c. Similar data are needed in the light meson sector forp¯pinteractions in the momentum range 0.3–2 GeV/c. In both cases, valuable information is to be obtained from longitudinal (L) and sideways (S) target polarisations as well as the conventional normal (N) polarisation. Thirdly,3S1and3D1mesons in the mass range 1–2.4 GeV could probably be separated either by diffractive dissociation of transversely polarised photons or bye+e−radiative return experiments using transversely and longitudinally polarised electrons.

COMPASS is a high-energy physics experiment operating at the SPS at CERN. Wide physics program of the experiment comprises study of hadron structure and spectroscopy with high energy muon and hadrons beams. As for the muon-program, one of the important objectives of the COMPASS experiment is the exploration of the transverse spin structure of the nucleon via spin (in)dependent azimuthal asymmetries in single-hadron production in deep inelastic scattering of polarized leptons off transversely polarized target. For this purpose a series of measurements were made in COMPASS, using 160 GeV/c longitudinally polarized muon beam and transversely polarized [Formula: see text] (in 2002, 2003 and 2004) and [Formula: see text] (in 2007 and 2010) targets. The experimental results obtained by COMPASS for unpolarized target azimuthal asymmetries, Sivers and Collins effects and other azimuthal observables play an important role in the general understanding of the three-dimensional nature of the nucleon. Giving access to the entire twsit-2 set of transverse momentum dependent parton distribution functions and fragmentation functions COMPASS data triggers constant theoretical interest and is being widely used in phenomenological analyses and global data fits. In this review main focus is given to the very recent results obtained by the COMPASS collaboration from first ever multi-dimensional extraction of transverse spin asymmetries.

Les experiences na38 et na50, etudient aupres du sps du cern la production de dimuons dans des collisions d'ions lourds ultrarelativistes, donnant acces a celle des mesons vecteurs , , et j/. L'evolution de ces productions par rapport a celles observees dans les collisions impliquant des projectiles legers permettrait de mettre en evidence les effets de la formation du plasma de quarks et de gluons qui pourrait etre produit sous l'effet des hautes temperatures atteintes dans ces collisions. Une forte augmentation de la production d'etrangete a ete predite comme pouvant etre une signature de cette nouvelle phase de la matiere hadronique. Dans cette these nous avons etudie la production des mesons etranges , et des mesons et dans les collisions d-c, d-u et s-u a 200 gev/nucleon et pb-pb a 158 gev/nucleon, dans differentes regions de masse transverse de la paire de muons. Les comparaisons des productions de , avec celles de et ainsi qu'avec le continumm de masse montrent une augmentation de la production du par rapport au + , en fonction de la taille du systeme et pour les collisions s-u et pb-pb, de la centralite de la collision. L'etude des sections efficaces de production pour les differents systemes met en evidence un changement de comportement entre les collisions deuton-noyau et noyau-noyau. En dehors d'une evolution generale de la production, pour le + et le continuum, le montre une augmentation nettement plus elevee et qui est coherente entre les collisions s-u et pb-pb. De plus les pentes inverses des spectres en masses transverses montrent une importante augmentation entre d-c et s-u. L'ensemble de ces resultats confirme donc l'importante augmentation de la production du qui avait ete observee pour le systeme s-u et qui se poursuit dans les collisions pb-pb. Mots-cles : plasma de quarks et de gluons - dimuons - na38 et na50 - ions lourds ultrarelativistes - resonances , , - masse transverse - pente inverse.

Les collisions #1#6o-u et #3#2s-u enregistrees en 1986-87 par l'experience na38 ont mis en evidence une baisse relative de la production de la resonance j/ par rapport a la production du continuum de dimuons entre les collisions peripheriques et les collisions centrales. Cette suppression de la resonance j/ pourrait etre le signe de la production d'un plasma de quarks et de gluons mais peut aussi s'expliquer par l'absorption nucleaire. Cette these etudie la suppression de la resonance j/ en fonction de la centralite de la collision mesuree par l'energie transverse des particules neutres, sur les donnees enregistrees en 1990. Cette analyse est effectuee en comparant la production de la resonance j/ a la production du continuum de dimuons (rapport (/c) ou des evenements minimum bias relatifs a l'ensemble des processus physiques (rapport /mb). La determination de l'energie transverse neutre a partir des informations calorimetriques est exposee en detail ainsi que le calcul de la precision sur cette energie. Les resultats obtenus avec les deux rapports /c et /mb sont compatibles avec les precedents resultats de l'experience na38 et avec l'interpretation de la suppression par le phenomene d'absorption. Cependant une legere augmentation de la suppression semble presente aux tres hautes energies (>100 gev). Il est possible que cette deviation par rapport aux modeles d'absorption nucleaire faible et contenue dans les barres d'erreur pour cette prise de donnees reflete l'apparition d'un etat deconfine de la matiere dans les collisions fortement centrales

La theorie de l'interaction nucleaire forte, la chromodynamique quantique predit l'existence d'un nouvel etat de la matiere nucleaire, le plasma de quarks et de gluons (qgp) dans lequel les quarks et les gluons seraient quasi libres ou deconfines. L'experience wa85 menee au cern etudie la production de particules etranges, entre autres les lambda, dans les collisions soufre-tungstene a 200 gev/c par nucleon du projectile, en vue d'une mise en evidence eventuelle du qgp, et dans les collisions proton-tungstene a 200 gev/c pour calibration. L'analyse de la polarisation des particules etranges au sein de cette experience peut apporter des informations quant aux mecanismes de production et quant aux taux relatifs de production de ces particules. Ce vaste programme est entame par le travail presente dans cette these, lequel travail consiste en la mesure preliminaire de la polarisation des particules lambda produites dans les collisions proton-tungstene. Cette mesure a ete realisee a l'aide d'une methode d'analyse efficace quoique encore peu connue: la methode dite de monte carlo hybride

Les calculs de la chromodynamique quantique sur reseau montrent l'existence d'une transition de phase de la matiere hadronique a un plasma de quarks et de gluons. Cette transition de phase se produit aux alentours d'une temperature de 200 mev et la densite d'energie necessaire a la production du plasma de quarks et de gluons est de l'ordre de 2-3 gev/fm#3. De telles densites d'energie peuvent etre atteintes dans des collisions d'ions lourds sur des noyaux a haute energie. Le present travail a porte sur l'analyse de donnees soufre sur plomb a une energie de 200 gev. Plus exactement, il a consiste en la correction des distributions de multiplicite, d'impulsion transverse et de pseudorapidite des particules chargees negatives. La temperature et la densite d'energie estimees a partir de ces distributions sont de l'ordre de celles predites par les calculs de chromodynamique quantique sur reseau

Nations have powerful reasons to get their military alliances right. When security pacts go well, they underpin regional and global order; when they fail, they spread wars across continents as states are dragged into conflict. We would, therefore, expect states to carefully tailor their military partnerships to specific conditions. This expectation, Raymond C. Kuo argues, is wrong. Following the Leader argues that most countries ignore their individual security interests in military pacts, instead converging on a single, dominant alliance strategy. The book introduces a new social theory of strategic diffusion and emulation, using case studies and advanced statistical analysis of alliances from 1815 to 2003. In the wake of each major war that shatters the international system, a new hegemon creates a core military partnership to target its greatest enemy. Secondary and peripheral countries rush to emulate this alliance, illustrating their credibility and prestige by mimicking the dominant form. Be it the NATO model that seems so commonsense today, or the realpolitik that reigned in Europe of the late nineteenth century, a lone alliance strategy has defined broad swaths of diplomatic history. It is not states' own security interests driving this phenomenon, Kuo shows, but their jockeying for status in a world periodically remade by great powers.

In John Bunyan’s The Pilgrim’s Progress, the pilgrims cannot reach the Celestial City without passing through Vanity Fair, where everything is bought and sold. In recent years there has been much analysis of commerce and consumption in Britain during the long eighteenth century, and of the dramatic expansion of popular publishing. Similarly, much has been written on the extraordinary effects of the evangelical revivals of the eighteenth century in Britain, Europe, and North America. But how did popular religious culture and the world of print interact? What religious books were read, and how? Who chose them? How did they get into people’s hands? This study attempts to answer these questions in detail. It explores the works written, edited, abridged, and promoted by Protestant dissenters, Methodists both Arminian and Calvinist, and Church of England evangelicals in the period 1720 to 1800, while also looking back to seventeenth-century and earlier sources and forward to republication and dissemination up to the nineteenth century. Part I is concerned with the publishing and distribution of religious books by commercial booksellers and religious societies, and the means by which readers obtained them and how they responded to what they read. Part II shows that some of the most important publications were new versions of earlier nonconformist, episcopalian, Roman Catholic, and North American works. Part III explores the main literary kinds, including annotated Bibles, devotional guides, exemplary lives, and hymns. The book discusses c.200 writers and provides detailed case studies of popular and influential works.

ZusammenfassungPluripotente Stammzellen (PS-Zellen) des Menschen wurden erstmals in den 1990er-Jahren aus der inneren Zellmasse von Präimplantationsembryonen unter Anwendung zuvor in der Maus und im nicht humanen Primaten etablierter Techniken gewonnen (Thomson et al. 1998). Durch Selektion pluripotenter Zellen und deren klonaler Vermehrung wurden die ersten menschlichen embryonalen Stammzellen (ES-Zellen) entwickelt. Basierend auf einem tiefen Verständnis der für den Pluripotenzerhalt notwendigen molekularen Mechanismen gelang es Takahashi und Yamanaka, Transkriptionsfaktoren zu identifizieren, die bei kombinierter Anwendung als „OKSM“ (Oct3/4, Klf4, Sox2, c-Myc) somatische Zellen (z. B. Hautzellen) in sog. induzierte pluripotente Stammzellen (iPS-Zellen) reprogrammieren können (Buganim et al. 2013). Die Erstbeschreibung erfolgte im Mausmodell (Takahashi und Yamanaka 2006) und kurz darauf im Menschen (Takahashi et al. 2007).

El objetivo principal de este estudio fue extraer y caracterizar los biocompuestos presentes en el aceite de las semillas de Punica granatum, variedad Wonderful, utilizando dióxido de carbono supercrítico (sc-CO2) a una presión constante de 320 bar y un caudal de ~4,05 kg/h. Se exploraron diferentes combinaciones de temperaturas (40, 50 y 60 °C) y tiempos de extracción (200, 250 y 300 minutos), seguidos por análisis mediante cromatografía de gases con detección de ionización de llama y espectrometría de masas. Los resultados indicaron que a 60 °C se logró el mayor rendimiento de aceite (19,54%) durante un período de extracción de 300 minutos, mostrando significancia estadística (p <0,05). Se identificó ácido púnico como el componente predominante, seguido por ácidos esteárico y palmítico, junto con otros ácidos grasos en cantidades menores. Además, se hallaron tocoferoles y esteroles, destacándose la presencia de gamma y beta tocoferol, gamma y beta sitosterol, estigmasterol y alfa tocoferol (vitamina E) como componentes esenciales. El alto contenido de ácido púnico y otros compuestos beneficiosos subraya su potencial aplicabilidad en investigaciones relacionadas con componentes saludables y funcionales, aportando relevancia en el ámbito de la salud y la nutrición.

This case study describes the creation of a digital multimodal poem by Mara, a preservice English Education teacher at a large state namesake university located in the Southeastern United States. Drawing on sociocultural perspectives broadly and New Literacies Studies specifically (Gee, 2012; Lankshear & Knobel, 2003; The New London Group, 1996), this study uses multimodal discourse analysis (Jewitt, 2006; Lemke, 1998; O’Halloran, 2009) as a tool to analyze how one preservice teacher’s multimodal composition affected her concept of new literacies. To investigate what Mara learned through the multimodal composing process, the authors analyze three sources of data: a) Mara’s multimodal composition, b) Mara’s written reflection about her composing practices written immediately after she had created her multimodal composition, and c) a ninety-minute interview with Mara using photo-elicitation techniques. Findings indicate that multimodal composing practices can potentially take advantage of the relation between cognition and affect, and do so using cultural means of codification that are both inscribed by textual authors and encoded by acculturated readers. Such experiences and affordances of electronic devices, a trend that is likely to grow as technology continues to advance and become pervasive in the lives of succeeding generations.

This chapter provides an overview of Clarke’s life, primarily drawn from Neil McAleer’s biography and Clarke’s reminiscences. It first notes the emergence in his childhood of the passions that defined his career: devotion to space, the oceans, and science fiction; close relationships with males; and an urge to make money. After summarizing his World War II experiences and early career as a science fiction and science writer, the chapter theorizes that the 1952 arrest of British cryptographer Alan Turing for homosexual activity drove the closeted Clarke, fearing similar persecution for homosexuality, to get married and abandon Britain for Sri Lanka, although the allure of skin diving was also a factor. There, he remained active as an author and television personality until his death in 2008.

Abstract Enzymic debranching of sugar beet arabinan yields essentially linear chains of 50-80 1,5-linked a-L-arabinofuranosyl residues. Solutions of this material ("araban") at sufficiently high concentration (typically 10-20% w/w) develop a cohesive, but spreadable, gel-like structure on storage at or below ambient temperature. Electron microscopy shows a network of randomly oriented microfibrils around 200 nm in length. Gel strength (storage modulus, G’) rises dramatically with concentration (c), 20% samples being about 80 times stronger than those prepared at 10% w/w. The onset of gelation occurs far more rapidly at higher concentrations, with gel-times (at 20’C) decreasing from about 15 hours at 10% w/w to about 30 minutes at 20%. Reduction in temperature also accelerates gel formation (by just over a factor of two between 25’C and l0’C). The gels are stable to comparatively high temperature, with final loss of cohesion occurring at ∼7oc for the weakest samples, increasing to ∼9oc for the strongest. The potential of araban for use in fat replacement, and in other food and non-food applications is discussed.

Chapter 7 offers a meticulous exploration of the cornerstone of C++: classes and objects, ushering readers into the object-oriented paradigm. It commences with foundational topics on classes, their data members, and member functions. A thorough introduction to object-oriented analysis and design (OOAD) and the historical development of the unified modeling language (UML) creates a framework for understanding modern software design. As readers progress, the chapter unfolds the nuances of defining classes, with a UML representation of a sample class 'GradeCourse'. Emphasis is placed on software engineering principles, encompassing set and get functions, constructors, and destructors. The crucial concept of encapsulation is elucidated with detailed discussions on header files, source files, and client files. This chapter delves deep into advanced topics such as constructors (default and overloaded), destructors, static members, operator overloading, and the significance of the 'this' pointer.

Abstract CbpA was first identified, purified as an E. coli DNA- binding protein that could preferentially bind to a synthetic curved DNA sequence by means of a DNA-binding gel shift assay in the presence of an excess amount of a non-curved competitor sequence (Ueguchi et al., 1994). The curved DNA sequence, used as the probe, contains (dA)5 stretches which were designed so as to be phased at 10 bp intervals in the DNA helix (c. 200 bp).

Amos B. Smith III of the University of Pennsylvania found (Synlett 2009, 3131) that the advanced SAMP intermediate 1 could be deprotected to 2 without racemization under mild oxidative conditions. Akihiko Ouchi of the National Institute of Advanced Industrial Science and Technology, Tsukuba, showed (Organic Lett. 2009, 11, 4870) that the C-Te of 3 was easily oxidized to the aldehyde 4. Secondary C-Te bonds were converted to ketones. Asit K. Chakraborti of NIPER prepared (J. Org. Chem. 2009, 74, 5967) esters by warming an acid 5 with an alcohol 6 in the presence of acidic silica gel. Gilles Quéléver of Aix-Marseille Université established (Tetrahedron Lett. 2009, 50, 4346) that a cyanomethyl ester 8, readily prepared from the acid, efficiently exchanged with an alcohol 9 to give the ester 10. Martin J. Lear of the National University of Singapore protected (Tetrahedron Lett. 2009, 50, 5267) an alcohol 11 as the p -methoxybenzyl ether 13 under mild conditions (AgOTf/DTBMP) with the new reagent 12 . Isao Kadota of Okayama University selectively removed (Tetrahedron Lett. 2009, 50, 4552) the primary PMB ether from 14 to give 15. Hiromishi Fujioka of Osaka University, starting (Organic Lett. 2009, 11, 5138) from 16, was able to selectively prepare either the primary protected 18 or the secondary protected 19. In other developments (not pictured), Mattie S. M. Timmer and Brendan A. Burkett of Victoria University of Wellington devised (Tetrahedron Lett. 2009, 50, 7199) a convenient preparation for azulene-containing α-keto esters. The distinctively colored protecting group was conveniently removed in the presence of other esters by treatment with o-phenylenediamine. Scott D. Taylor of the University of Waterloo established (J. Org. Chem. 2009, 74, 9406) a robust protocol for converting alcohols to the corresponding protected sulfates. P. Shanthan Rao of the Indian Institute of Chemical Technology, Hyderabad, showed (Tetrahedron Lett. 2009, 50, 7099) that an amine 20 was formylated by warming with formic acid in the presence of ZnCl2. The easily hydrolyzed formamide 21 is readily converted to the corresponding isonitrile. Shiyue Fang of Michigan Technological University selectively monoacylated (Tetrahedron Lett. 2009, 50, 5741) the symmetrical diamine 22 using phenyl esters.

In 2007–2008, the European Utility Requirements (EUR) works have been focused on volume 3 (evaluation of the available Gen 3 designs) and volume 4 (conventional island). The works on the AP1000 and AES92 subsets of the EUR volume 3 have been concluded at the end of 2007. The texts have been published and are now available for the EUR members and other utilities. The works on the EPR subset of volume 3 have resumed in 2007. A revision B is being produced for which representatives from ten EUR utilities and from Areva NP have been involved in the revision of the analysis of compliance. Meetings of the specific EUR coordination group in charge of this task have been organized every 4–5 weeks throughout 2008. The revised version of the EPR subset of the EUR volume 3 should be finalized around mid 2009. The revision C of the EUR volume 4 is now available after a thorough review has been performed within the EUR organization to make it consistent with the revision C of the EUR volume 2 published in 2001. A lot of preparatory material for a possible revision D of the EUR volumes 1 and 2 has been produced since 2002. Since important contributions are not yet available the decision to integrate this revision D is still to come. The EUR organization has kept enlarging: Energoatom, ENEL and Endesa have been welcomed as full members; CEZ and MVM are now EUR associated members. New LWR projects of potential interest for the EUR utilities are being contemplated. For instance a preliminary assessment of compliance of MHI’s APWR project has been worked out in the first months of 2008. Recently the EUR and ENISS organizations have decided to join their efforts in a collaboration scheme in which they will coordinate their positions and actions in nuclear safety with respect to the LWR Gen3 designs. The two organizations will cooperate in their relations with the other stakeholders, in particular with the IAEA and WENRA organizations. In addition EUR and CORDEL (Cooperation in Reactor Design Evaluation and Licensing), which is a WNA (World Nuclear Association) working group decided also to coordinate their efforts for the industry benefit, in relation with the MDEP (Multinational Design Evaluation Program) initiative of safety nuclear regulators.

Odlingssystemet ”Strimsådd av ekologiska radodlade grödor i utvintrande mellangrödor”, som studerats i detta projekt, innebär att man efter plöjning på sensommaren för rotogräsbekämpning sår olika ”frostkänsliga” mellangrödor i augusti-september. Biomassan från mellangrödan vissnar ner eller fryser bort under vintern och får står kvar på fältet till våren. På våren sås en ny huvudgröda i mellangrödans växtrester efter att ”såstrimmor” hackats fram i sommarmellangrödan, d.v.s. huvudgrödan etableras i ett ”strip-till-system”. Mellangrödornas effekt på ogräsen på hösten beror till stor del på mellangrödornas marktäckningsgrad. Mellangrödor med större marktäckningsgrad ger generellt bättre ogräskonkurrens jämfört med mellangrödor som har lägre martäckningsgrad. I försöken under 2021 var reduktionen av ogräsvikten 91-94 % i mellangrödorna honungsört, oljerättika och havre, jämfört med försöksledet utan mellangröda. Bovetets reduktion av ogräsets marktäckningsgrad var 41 % på Skepparslöv, medan reduktionen av ogräsvikten var 57 % på Lönnstorp. En bra ogräseffekt i strip-till-systemet med mellangrödorna på hösten resulterade även i en bra ogräseffekt i huvudgrödorna följande växtsäsong. Risken för kväveutlakning i form av NO3-N från jordprofilen på djupet 30-90 cm på Lönnstorp, vid en lerhalt på 11-22 %, verkar vara relativ låg under vintern när mellangrödorna oljerättika, honungsört och havre får växa långt in på senhösten. Risken för kväveutlakning på senhösten verkar dock vara betydligt större för bovetet p.g.a. att det vissnar eller fryser ner tidigt på hösten. Försöken på Lönnstorp visade att det ena året, då den obevuxna marken utan mellangröda vårplöjdes, så var risken för kväveläckage betydligt lägre jämfört med föregående år då den obevuxna marken utan mellangröda höstplöjdes i mitten av november. Försöken på Skepparslöv, vid en lerhalt på 7 %, med mellangrödor i strip-till-systemet, tyder på att mängden N-min i jordprofilen efterföljande vår till stor del beror på mellangrödornas biomassaavkastning föregående höst. I denna studie visade vi att mellangrödorna oljerättika, honungsört eller havre som etablerades i slutet av augusti, kunde ge en markkolseffekt på 90-200 kg/ha stabilt kol (C) under försöken 2020 och 2021. För de mellangrödor som levererade mer än 130 kg stabilt C per hektar var kolinlagringskostnaden 7,5-16,3 kr/kg stabil kol, eller 2,1-4,4 kr/kg CO2 som bundits i marken. Med ett stöd för odling av mellangröda på 1300 kr/ha blir kostnaden 2,1- 6,7 kr/kg stabil kol, eller 0,6-1,8 kr/kg CO2 som bundits i marken av mellangrödorna. Kostnaderna för kolinlagring i marken via mellangrödor med stödet inräknat ligger därmed både lägre och högre jämfört med koldioxidskatten som för närvarande ligger på 1,15 kr/kg CO2. Försöken visade att det var möjligt att uppnå lika stora skördar hos huvudgrödorna i strip-tillsystemet som i de plöjda systemen. Den mellangröda i strip-till-systemet som resulterade i högst skörd var honungört i renbestånd eller i samodling med den kvävefixerande mellangrödan alexandrinerklöver. Skörden blev dock i en del fall lägre i strip-till-systemet jämfört med de plöjda systemen. Den mellangröda i strip-till-systemet som gav lägst skörd hos huvudgrödan var bovete i renbestånd. Det kan förklaras av att det relativt värmekrävande och frostkänsliga bovetet hade en sämre tillväxt och utveckling, jämfört med de andra mellangrödorna (alexandrinerklöver, havre, honungsört, oljerättika). Försöken visade att för att få en hög lökskörd i strip-till-systemet så bör såstrimman hackas fram några veckor före sådden för att få en lucker såbädd till löken och för att locka fröogräs till att gro, i en falsk såbädd. För att erhålla en bra ogräseffekt i strip-till-systemens huvudgrödor, så kan hackningen antingen utföras på hösten eller på våren. mellangrödorna (alexandrinerklöver, havre, honungsört, oljerättika).

Seton Lake is a freshwater fiord located in southwestern British Columbia, roughly 4 km west of Lillooet and 250 km north-northeast of Vancouver. Located in the Coast Mountains, it is an alpine lake about 22-km long and roughly 1-1.5 km wide. It is separated from nearby Anderson Lake, located to the west, by a large pre-historic rock avalanche deposit at Seton Portage. The lake stands at about 243 m above sea level and is up to about 150 m deep (BC gov., 1953). Water level is controlled by a hydroelectric dam (i.e., Seton dam) located at the eastern end of the lake. Here, the lake drains east into Seton Canal, a 5 km diversion of the flow of the Seton River, which begins at the Seton dam. The Seton Canal pushes water to the Seton Powerhouse, a hydroelectric generating station at the Fraser River, just south of the community of Sekw'el'was and confluence of the Seton River, which drains into the Fraser River at Lillooet. Seton Portage, Shalatlh, South Shalatlh, Tsal'alh (Shalath), Sekw'el'was (Cayoosh Creek), and T'it'q'et (Lillooet) are communities that surround the lake. Surrounded by mountainous terrain, the lake is flanked at mid-slope by glacial and colluvial sediments deposited during the last glacial and deglacial periods (Clague, 1989; Jakob, 2018). The bedrock consists mainly of mafic to ultramafic volcanic rocks with minor carbonate and argillite from the Carboniferous to Middle Jurassic periods (Journeay and Monger, 1994). As part of the Public Safety Geoscience Program at the Geological Survey of Canada (Natural Resources Canada), our goal is to provide baseline geoscience information to nearby communities, stakeholders and decision-makers. Our objective was to see what kind of sediments were deposited and specifically if we could identify underwater landslide deposits. Thus, we surveyed the lake using a Pinger SBP sub bottom profiler made by Knudsen Engineering Ltd., with dual 3.5 / 200 kHz transducers mounted to a small boat (see photo). This instrument transmits sound energy down through the water column that reflects off the lake bottom surface and underlying sediment layers. At the lake surface, the reflected sound energy is received by the profiler, recorded on a laptop computer, and integrated with GPS data. These data are processed to generate a two-dimensional image (or profile) showing the character of the lake bottom and underlying sediments along the route that the boat passed over. Our survey in 2022 recorded 98 profiles along Seton Lake. The red transect lines show the locations of the 20 profiles displayed on the poster. The types of sediments observed are mostly fine-grained glaciolacustrine sediments that are horizontally bedded with a subtle transition between glaciolacustrine to lacustrine (e.g., profiles A-A'; C-C'; F-F'; S-S'). Profile S-S' displays this transition zone. The glaciolacustrine sediments probably were deposited as the Cordilleran Ice Sheet retreated from the local area (~13,000-11,000 years ago; Clague, 2017) and the lacustrine sediments, after the ice receded to present-day conditions. Some of the parallel reflections are interrupted, suggesting abrupt sedimentation by deposits that are not horizontally bedded; these are interpreted as landslide deposits (see pink or blue deposits on profiles). The deposits that show disturbance in the sedimentation found within the horizontal beds are thought to be older landslides (e.g., blue arrows/deposits in profiles C-C'; E-E'; F-F'; G-G'; I-I'; J-J'; K-K'; N-N'; P-P'; Q-Q'; R-R'; T-T'; U-U'), but the ones that are found on top of the horizontally laminated sediments (red arrows/pink deposits), and close to the lake wall, are interpreted to be younger (e.g., profiles B-B'; C-C'; H-H'; K-K'; M-M'; O-O'; P-P'; Q-Q'). At the fan delta just west of Seton dam, where there was no acoustic signal penetration, it is interpreted that the delta failed and brought down coarser deposits at the bottom of the lake (e.g., profiles H-H'; M-M'; and perhaps K-K'). However, these could be glacial deposits, bedrock, or other coarser deposits. Some of the deposits that reflect poor penetration of the acoustic signal, below the glaciolacustrine sediments, could represent glacial deposits, old landslide deposits, or perhaps the presence of gas (orange arrows; e.g, B-B'; D-D'; J-J'; O-O', T-T'). The preliminary results from sub bottom profiling reveal that there are underwater landslides deposits of widely varying ages buried in the bottom of the lake. However, the exact timing of these is not known. Hence our preliminary survey gives an overview of the distribution of landslides where there seems to be a larger number of landslides recorded in the narrower eastern portion of the lake.

8+fjordar-området är topografiskt väldigt varierande. Vattenutbytet är långsamt och tillförseln av näringsämnen stor. Största delen av näringsämnen stannar kvar i fjordarna. Mest i Havstens- och Hakefjordar där 40-50 % av den lokala näringstillförseln stannar kvar. Utsläppen från jordbruk och skogsbruk är stora i 8+fjordar-området. T.ex. står dessa för 62 % av kvävetillförseln och 69 % av fosfortillförseln till Byfjorden. Men utsläpp från punktkällor direkt till havet är också betydande (21 % av kvävetillförseln och 19 % av fosfortillförseln till Byfjorden). Man har genom en mängd olika tilltag de senaste decennierna försökt sänka utsläppen av kväve och fosfor och även om koncentrationerna av kväve och fosfor fortsatt är höga har halterna av främst kväve sjunkit i 8+fjordar-området. De stora utsläppen av näringsämnen ökar växtplanktonproduktionen och när denna sjunker till botten och bryts ner av bakterier orsakar det syrebrist och höga koncentrationer av giftigt svavelväte i de djupare delarna av fjordarna. I de grundare delarna av fjordsystemet finns grunda vikar med ålgräsängar, blåmusselbankar och klippkuster med tångskogar. Dessa biotoper har förändrats under de senaste decennierna med en ökande påväxt av fintrådiga alger. Den pelagiska miljön (de fria vattenmassorna) är främst påverkad av avrinning av sötvatten från älvar och åar och av inflöde av salthaltigt vatten från Skagerrak genom Marstrandsfjorden och norrut i fjordsystemet. Närsaltkoncentrationen är hög i hela vattenpelaren vilket ses speciellt för nitrat. Detta ger förhöjda klorofyllkoncentrationer även om dessa alltså har minskat betydligt under de senaste decennierna. 8+fjordar-området har länge haft höga koncentrationer av giftiga dinoflagellater, men de senaste decennierna har giftalgsblomningarna minskat betydligt. De flesta områden uppnår nu minst god ekologisk status avseende vinterkoncentrationer av totalt kväve med undantag för By-, Havstens-, Askerö- och Älgöfjordar. Status för växtplankton klassas som hög i nästan hela området. År 2006 kom den amerikanska kammaneten Mnemiopsis leidyi till svenska västkusten. Den är en effektiv predator på djurplankton och kan vissa år minska djurplanktonbiomassan avsevärt under hösten. Detta kan ha allvarliga konsekvenser för överlevnad av fisk och fisklarver som livnär sig på djurplankton. De allra flesta fiskarter livnär sig på djurplankton i larvstadiet. Den bentiska miljön innefattar livsmiljön från de djupa mjukbottnarna till tångskogarnas och ålgräsängarnas topp. 8+fjordar-områdets bentiska miljö kännetecknas av klippstränder med hårdbottnar beväxta med bland annat snärjtång, blåstång, sågtång, sockertång och fintrådiga alger, där blåmusslor och andra evertebrater lever och de djupare delarna täcks av fastsittande bentiska evertebrater som till exempel havsanemoner och havsnejlikor. De djupare sedimentbottnarna hyser grävande evertebrater som livnär sig på den biomassa som sjunker ner från pelagialen. Här dominerar havsborstmasken Scalibregma inflatum, slätbukig Sammanfattning trådormstjärna och pepparmussla. Vatten från Skagerrak strömmar in i 8+fjordarområdet söderifrån och de södra bassängerna inklusive Hake- och Askeröfjordar är normalt syresatta under hela året även i sina djupaste delar, medan de djupa delarna av de nordligare Kalvö-, Borgile-, Koljö- och Byfjordar samt även Havstensfjorden ofta präglas av långvarig syrebrist. I dessa områden försvinner bottenfaunan ofta helt eller befinner sig i någon fas av återkolonisering efter vattenutbyten. Den bentiska miljön hade bättre ekologisk status under 1980- och 90-talet än under det tidiga 2000-talet. De flesta åren därefter visar måttlig status i Hake-, Halse- och Havstensfjordar. I de grunda vikarna har mängden fintrådiga alger ökat betydligt sedan slutet på 1990-talet. Dessa alger bildar påväxt på ålgräs och tång och täta mattor av ruttnande alger på botten vilket försvagar ålgräs och tång och orsaker lokal syrebrist i ängarna. Dessa alger har ökat i biomassa delvis på grund av avsaknaden av betande evertebrater (t.ex. märlkräftor) som i sin tur har minskat i antal eftersom mesopredatorer som t.ex. strandkrabba och läppfiskar har ökat när deras predatorer, som t.ex. torsk, har fiskats bort. Utbredningen av ålgräs i 8+fjordar-området har minskat ganska dramatiskt de senaste decennier, speciellt kring Kungälv och Uddevalla där 80–85% av arean har försvunnit. Status för ålgräs och tång är otillfredsställande eller måttlig i nästan hela 8+fjordar-området. Fiskbestånden i 8+fjordar-området har varit överfiskade under lång tid och liksom i Västerhavets övriga kuststområden är förekomsten av större bottenlevande fisk, främst torskfiskar, mycket reducerad i 8+fjordar-området. Det fanns ett betydande fiske av torsk, näbbgädda, rödspotta, sill och skarpsill i området på 1960- talet men 2004–2008 hade de flesta fisken kollapsat med undantag av fisket på sill och skarpsill som fortfarande fiskas även on mängden landad sill har minskat betydligt från 2014 till 2021. Av alla fångster av sill och skarpsill fiskades i genomsnitt 14 % av sillen och 87 % av skarpsillen med lysfiske. SLU:s undersökningar visar dessvärre inte på någon återhämtning av fiskbestånden under de senaste 20 åren, trots att det riktade fisket efter flera av dessa arter stoppats och det införts ett fiskefritt område i Havstensfjorden. Genetiska studier visar dock att det fortfarande finns ett lokalt lekande bestånd av torsk i området och det har observerats bättre rekryteringar 2016 och 2019. Sportfisket efter havsöring är betydande, men störst är fisket efter makrill både med spö och med dörj. Det finns ingen officiell statistik på landningar men i Fiskeriverkets rapport från 1999 angavs att fritidsfiskets sammanlagda fångster översteg yrkesfiskets för lax och havsöring och vissa arter av plattfisk. Det finns en del vattenbruk i 8+fjordar-området. Företaget Scanfjord är störst, med blåmusselodlingar i yttre Stigfjorden, Havstensfjorden och Koljöfjorden. En rad andra aktörer har odlingar främst i norra delen av 8+fjordar-området och företaget Marine Taste odlar sjöpungar nära Stenungsund. Sjöfåglar är viktiga länkar mellan näringsvävar i havet och på land och de kan vara bra indikatorer på förändringar i de marina ekosystemen. Efter mitten av 1990- talet har ejderpopulationen minskat till hälften och arten är numera (2020) rödlistad som ”starkt hotad” (EN) i både Sverige och Europa. Strandskatan har minskat med omkring 40 % i Sverige de senaste 30 åren och är sedan 2020 rödlistad som "nära hotad" (NT). Troliga faktorer för dessa två arters minskning är minskad mängd och/eller kvalitet, inklusive vitaminbrist, på bytesdjur, ökad utbredning av syrefria bottnar, klimatförändringar, predation och sjukdom. Stora förändringar har också ägt rum hos många måsfågelbestånd de senaste 20–30 åren. Fisktärna och silltrut (på västkusten) har klarat sig bra, medan övriga måsfåglar minskat så kraftigt att de blivit rödlistade. Bestånden av grågås, kanadagås och vitkindad gås har ökat kraftigt de senaste 30 åren. Tillgången på höst- och vintergröna grödor har ökat genom ändrat jordbruk och varmare och snöfattigare vintrar vilket har gynnat gässen. Storskarven var tidigare utdöd i Sverige men under 1980- och 1990-talet spred sig skarven längs den svenska kusten och i 8+fjordar-området etablerades de första kolonier i början av 2000-talet. Det finns ingen regelbunden inventering av storskarv i Sverige men år 2021 räknades 1300 bon i 7 kolonier från Nordre Älvs mynning i söder till Havstensfjord i norr, absoluta majoriteten väster om OrustTjörn. I 8+fjordar-området är storskarvens vanligaste byten smörbult och plattfisk, men även andelen torskfisk och sötvattensfisk är betydande. Knubbsäl, gråsäl och tumlare förekommer i 8+fjordar-området. Knubbsäl och tumlare är de överlägset vanligaste marina däggdjuren medan antalet gråsälar är betydligt färre. Efter att jakten förbjöds och sälarna skyddades, samtidigt som mängden miljögifter minskade, började sälpopulationen längs västkusten återhämta sig under 1980-talet. Knubbsälpopulationen har ökat sedan dess även om virussjukdom (Phocine Distemper Virus, PDV) reducerade antalet betydligt år 1988 och 2002. Under 2010-talets senare hälft uppskattades antalet knubbsälar i Västerhavet till över 20 000 djur. I 8+fjordar-området vistas de flesta sälar på utsidan Orust och Tjörn med mycket färre sälar i själva 8+fjordar-området. Prover insamlade 2015-2016 visade att knubbsälens födoval är helt dominerat av plattfisk (viktandel >70 %) följt av sill, rötsimpa och vitling. Miljögifter finns i stora koncentrationer i vissa delar av 8+fjordar-området, främst i Byfjorden där föroreningar från hamnen länge har varit stora och kring Stenungsund där utsläpp från den kemiska industrin dominerar. Men inom 8+fjordar-området finns även ett stort antal mindre båtvarv och marinor som genom åren har bidragit till giftiga utsläpp främst från båtbottenfärg. I Byfjorden har bottensedimenten höga eller mycket höga koncentrationer av olja, polycykliska aromatiska kolväten (PAH) och PCB. Där är koncentrationerna av TBT, som tidigare användes i båtbottenfärg, och dess två nerbrytningsprodukter DBT och MBT mycket höga. Flera metaller så som zink, kadmium, koppar och nickel finns också i höga koncentrationer. Kvicksilver- och PBDE-halten i blåmusslor överskrider Vattendirektivets gränsvärde för fisk. Dessa föroreningar finns också i Havstensfjorden och Halsefjorden men i lägre koncentrationer. Kring Stenungsund är bottensedimentens halter av hexaklorbensen (HCB) höga eller mycket höga men det avspeglas dock inte i förhöjda HCB-halter i blåmusslor från samma område. Halterna av DBT och MBT är också höga här, medan halterna av TBT inte är förhöjda. Kopparhalten i sediment från Stenungsundsområdet är förhöjda och på en lokal är de långt över Vattendirektivets gränsvärde. Även koncentrationen av PBDE i blåmussla överstiger vattendirektivets gränsvärde. Blåstång från en lokal vid nordvästra Stenungsön har höga eller mycket höga koncentrationer av kadmium, arsenik och koppar. I syrefria bottnar förekommer ingen omblandning av sedimentet av infauna såsom havsborstmaskar vilket gör att lagrade ämnen inte i så hög utsträckning frigörs till vattnet och miljögifter koncentreras som mest i dessa områden. Nedbrytningshastigheten av organiska miljögifter är också betydligt långsammare i en syrefattig miljö än i en syrerik och det kan ta många decennier att bryta ned gifterna. Om syrefria bottnar innehållande miljögifter åter syresätts och omblandningen sätts igång, är det därför risk för kontaminering av kringliggande vatten. Mikroplast som härstammar från den lokala plastindustrin finns i större mängder i bottensedimenten kring Stenungsund. En studie visade att minst 3 miljoner och i värsta fall 36 miljoner polyetylenpellets större än 2 mm, motsvarande 73–730 kg, släpps ut via Stenunge å årligen. När mindre fraktioner ner till 300 µm inkluderades i mätningarna var det totala partikelantalet hundrafaldigt högre. Dessa partiklar har direkt effekt på djur och växter i fjorden. Elfiskeundersökningar visade att 62 % av öring fångade i Stenunge å hade plastpartiklar i magen. Flera invasiva arter har etablerat sig i 8+fjordar-området de senaste decennierna. Den amerikanska kammaneten Mnemiopsis leidyi finns i stora mängder sensommar och höst under de flesta år. Under år med dessa maneter kan de äta upp största delen av djurplanktonbiomassan vilket skapar problem för fisklarver som livnär sig på detta plankton. Stillahavsostronet eller det japanska jätteostronet har observerats på stränder i hela 8+fjordar-området. Dessa ostron kan tränga undan blåmussla när det bildas stora ostronbankar och de europeiska ostronen kan smittas av nya typer av parasiter. Ostronens skal är också vassa och kan orsaka skador på människor som går på bottnen i grunda områden. Mellan 20 och 40 % av 8+fjordar-områdets kustlinje är bebyggd inom 100 meters avstånd till vattenlinjen. I Kungälv och på Tjörn och Orust har bebyggd kustlinje fördubblats på bara 10 år trots förbud mot uppförande av nya byggnader närmre än 100 meter från strandlinjen enligt strandskyddslagstiftningen. 20–25 % av kusten i dessa kommuner är nu bebyggd. Friluftslivet till sjöss har också ökat kraftigt under senare år. Intervjuundersökningar visar att det under 2004 uppskattningsvis fanns totalt 26 600 båtar på svenska västkusten men att antalet har fyrdubblats fram till 2010. Denna ökning av mänsklig närvaro stör på många olika sätt. Pirar eller bryggor kan störa djurs naturliga migrationsrutter längs kusten, speciellt i topografiskt komplexa områden som 8+fjordar-området och större strukturer som t.ex. brofästen eller bortsprängningar och utgrävningar kan ändra vattengenomströmningen. I 8+fjordar-området kan det ha extra stor effekt eftersom vattenutbytet är naturligt långsamt. Fåglar störs kraftigt av snabbgående båtar. Många fåglar undviker ofta platser med mycket trafik under ruggningen och på rastoch övervintringslokaler kan störningar från båtar leda till att de oftare tar till flykt med energiförluster som följd. Marint skräp är ett särskilt stort problem i Bohuslän där stora mängder makroskräp driver i land på grund av havsströmmarna (Jutska strömmen). Detta är faktiskt ett av Europas mest nedskräpade marina områden. 96 % av det marina skräpet längs stränderna i Bohuslän utgörs av plastartiklar, och det vanligaste är snören och linor som till allra största del kommer från fisket. Effekter av skräp på det marina djurlivet är väldokumenterade, t ex insnärjning av marina djur och intag av skräpföremål av fåglar, fiskar och evertebrater. Förlorade tinor, garn och ryssjor utgör också en betydande del av skräpet. Efter intervjuundersökningar uppskattades antalet förlorade hummertinor till 3900 per år på västkusten bara från fritidsfisket. Förlorade fiskredskap fiskar vidare och studier har visat att så mycket som 163 800 humrar och krabbtaskor fångas per år på västkusten i detta spökfiske. Klimatförändringarna leder till att haven runt Sverige blir allt varmare, att kustnära vatten utsötas när nederbörden ändras och att haven försuras när ökade mängder koldioxid tas upp i havet. Varmare vatten tar upp mer plats så havsnivån stiger med stigande temperatur och detta förvärras när polernas fastlandsisar smälter. I 8+fjordar-området ökar ytvattentemperaturen fyra gångar så snabbt som den globala medeluppvärmningen och enligt SMHI har temperaturen ökat med 3,5 °C sedan 1960. Salthalt och skiktning förändras i kustnära miljöer när nederbörden varierar. I svenska kustnära marina miljöer har saliniteten minskat under perioden från 1992, då mätningarna började, fram till ca 2010, men under de senare åren har den ökat så mycket att den nu är tillbaka på samma nivå som 1990. En tredjedel av den koldioxid som släpps ut absorberas av världens hav där den bildar kolsyra. Under industrialiseringen har det globala medel-pH minskat från cirka 8,11 till 8,06, en minskning som motsvarar en ökning i surhet med 30 %. Det finns ingen marin övervakning av pH i 8+fjordar-området men data från danska fjordar visar en försurning som är dubbel så snabb som globala medelvärdet. Av alla belastningar relaterade till klimatförändringarna är det temperaturökningen som har störst effekt på djur och växter i havet. Först och främst förflyttas utbredningsområden för djur och växter mot norr. Torsken i Skagerrak/Kattegatt föredrar temperaturer som är låga jämfört med de medeltemperaturer de upplever i området i dag och den temperaturökningen vi ser i 8+fjordar-området minskar därför torskens lekmöjlighet i området. Ålgräs påverkas också av ökande temperaturer och studier visar att en 5 °C ökning minskar ålgräsets skottäthet. Havsförsurning påverkar främst bottnens kalcifierande arter som kräftdjur, blötdjur och tagghudingar. Till exempel har det visat sig att sjöborrelarvers utveckling försämras av även mycket små minskningar i pH och bottensamhällen påverkas så att både artrikedom och antal individer minskar under försurning.